Föreläsning 2, orgteori forts., Jonas
Temat idag är halvgamla teoribildningar inom organisationsteori och näraliggande områden.
När man gör ett utdrag så här, så kan det vara lite svårt med den röda tråden. Men just
tidsaspekten är en röd tråd; det är mycket 1970- och 1980-tal. Likaså är det teorier som inte är
särskilt "omskakande", som t ex postmoderna teorier, men ändå har intressanta och viktiga
poänger.
Intressant också att kolla brytningar mellan ett ”kritiskt perspektiv” och ett ”mainstreamperspektiv” inom de olika.
Jag skall ta upp:
populationsekologiansatsen
institutionell teori
resursberoendemodellen
teori om flexibel specialisering
social handlingsteori
Populationsekologiansatsen
Vad gäller populationsekologiansatsen så kallas det av Thompson och McHugh för ett
"mainstream-perspektiv". En sak som dock är lite mer "kritiskt" är betoningen av
organisationers omgivning.
Hannan & Freeman viktiga teoretiker inom detta perspektiv.
Som vi hör på namnet så hämtar man i detta perspektiv inspiration från vetenskaper som
biologi och ekologi.
Organisationer antas alltså befinna sig i ett "ekologiskt system". Man måste dock komma
ihåg att det rör sig om ett slags metaforiskt användande av begreppet "ekologiskt".
Darwins tankar om naturligt urval viktiga i sammanhanget.
Man tänker sig tre centrala faser i organisationers utveckling:
- en ursprunglig variation bland organisationer, som möjliggör urval
- naturligt urval
- en bibehållande mekanism.
Första steget innebär alltså att organisatorisk utveckling kräver att många organisationstyper
provas. Och så är det ju i historien - en mängd misslyckade sätt att organisera har försvunnit.
En reflektion som jag har gäller kooperativa företag. Är sådana företag en förlorare i det
naturliga urvalet? De som finns, t ex Konsum är ju inte så genuint kooperativa, utan liknar i
hög grad privata företag
Man kan fråga sig om kooperativa företag har haft svårt med "den bibehållande
mekanismen". Och här kommer vi in på något som är speciellt för populationsekologiska
ansatsen: betoningen av organisatorisk tröghet.
Det gäller att "låsa fast" de lyckade lösningarna som kommer fram i det naturliga urvalet.
Tröghet kommer till uttryck i byråkrati och liknande. Byråkrati ger pålitlighet och
trovärdighet i en osäker omgivning, och det behöver organisationer för att överleva.
Intressant skillnad alltså - i fokuset på tröghet - jämfört med systemteori och liknande. I
systemteori är ju snarast fokuset på förändringskraven som organisationer lever under.
Viktiga saker för organisationer som skall överleva:
Trovärdighet – leverera det man lovar; detta visar sig endast efter en längre, kontinuerlig tid
Rutiner – att ha mönster för hur man gör saker; hör också ihop med trovärdighet.
Att kunna stå till ansvar för det man gör.
I populationsekologiansatsen hävdas det att organisationer snarare dör än förändras på djupet.
Förändring sker inte genom att en specifik organisation förändras, utan genom att en specifik
organisation dör och ersätts av någon annan.
Man hävdar att en organisation som misslyckas med en specifik sak - t ex att tillverka bilar knappast kan övergå till att skapa något annat, t ex TV-apparater.
Distinktionen mellan generalistiska och specialistiska organisationer diskuteras också på
intressant sätt inom denna ansats. Man säger i samband med detta att ju säkrare och tryggare
miljön runt omkring organisationen är, desto mer specialiserad kan organisationen bli. Ett
exempel. Jag tänker på brandkåren som på svenska landsbygden får ha mer generella
uppgifter än i staden - t ex vara först vid ett sjukdomsfall där ambulans borde ha varit först.
Den svenska landsbygden kan i alla fall ur vissa perspektiv (t ex vad gäller hjälp vid
sjukdom) ses som en relativt otrygg miljö.
Vad skiljer populationsekologiansatsen från ett mer renodlat ekonomiskt
effektivitetsperspektiv t ex när det gäller olika organisationers överlevnadsmöjligheter?
Fokuset på tröghet och oföränderlighet är specifikt för detta perspektiv; i ett mer renodlat
ekonomiskt perspektiv skulle fokus ha varit själva effektiviteten istället.
Läs om populationsekologiansatsen, främst på sid. 58-60 i Thompson och McHugh.
Institutionell teori
Institutionell teori kan delas upp i tidig och nyinstitutionell.
Tidig:
Uppstod i sekelskiftet 1900 inom nationalekonomin. Thorstein Veblen (1857-1929) viktigt namn.
Uppstod när man märkte att det inte räckte med att tänka sig ekonomiska motiv för att förstå
människors handlanden. Det verkade ligga annat bakom.
Veblen studerade de rika klassernas beteende, deras konsumtion. Varför konsumerade de som
de gjorde, varför detta slöseri, varför till exempel köpa diamanter? Ekonomiska motiv
förklarar inte, annat behövs.
Institutioner blev lösning, institution=mönster för kollektiv handling.
Det centrala är att institutioner har växt fram utan att någon har kalkylerat fram dem, de har
uppstått spontant genom historien. Som bieffekter av människans målinriktade handlande.
Oftast uppstått genom ”trial and error”.
Deras funktion kan sägas vara att reducera osäkerhet.
De kan finnas på alla nivåer, från nivå mellan personer, till nivå mellan stater.
Exempel på institution: att hälsa med höger hand. Det har växt fram spontant, ingen har
kalkylerat fram att det är bra att hälsa så.
Institutioner mycket sega, svåra att förändra.
Nyinstitutionell teori
Växte fram på 70-talet och framåt.
Viktiga namn: Meyer & Rowan och DiMaggio & Powell.
Betonar på annat sätt än den tidiga relationen mellan institutioner, mellan organisationer.
Viktig tanke: organisationen har både formell och informell struktur. Formell struktur kan
vara sådant som organisationsschema. Den informella strukturen utgörs av organisationen
sådan den verkligen fungerar i verkligheten.
Organisationer fungerar ju inte på så sätt som det står nedskrivet i papper. Alla regler osv
följs inte men organisationer fungerar ändå. T ex finns ofta krav om att mycket skall
protokollföras, men i verkligheten kanske en hel del inte protokollförs, men det fungerar
ändå.
Den formella strukturen fungerar som myt. Vi behöver tro att organisationer fungerar som det
står i dokumenten – på så sätt fungerar det som myt.
Löskoppling – ett annat viktigt begrepp. Den formella och informella strukturen kan
löskopplas från varandra. Den formella strukturen kan ganska lätt förändras medan den
informella är mer trög. T ex kan den formella strukturen anta en långtgående miljöpolicy,
men den informella fortsätter som inget har hänt.
Annan viktig tanke i nyinstitutionell teori: alla organisationer finns i ett organisationsfält där
organisationerna påverkar varandra. Ett organisationsfält består av organisationer som sysslar
med liknande saker, organisationer i samma bransch kan man säga. En fotbollsklubb ingår i
ett organisationsfält med andra fotbollsklubbar, ett universitet i ett med andra universitet, en
stat i ett med andra stater. Osv osv.
Typiskt för organisationsfälten är att de präglas av isomorfism, det vill säga organisationerna
i ett organisationsfält tenderar att bli alltmer likformiga.
Det finns tre sorters isomorfism: tvingande, imiterande, normativ.
Tvingande isomorism innebär att likhet tvingas fram av lag eller liknande. Staten sätter ramar
för andra organisationer och tvingar organisationer att se ut på visst sätt. Till exempel säger
lagen att ett universitet skall ha grundutbildning och forskarutbildning.
Imiterande isomorfism: organisationer härmar andra på grund av osäkerhet. Man härmar ofta
framgångsrika konkurrenter. Karlstads universitet, till exempel, härmade andra när det gäller
fakultetsindelning. Man hade tidigare en världsunik modell med en fakultet, som övergavs.
Normativ isomorfism: isomorfism som främst har sin basis i professionalisering och ökad
utbildning. Folk med liknande utbildning tenderar att utforma organisationer på likartat sätt,
skapa nätverk osv.
Institutionell teori har blivit stor i Skandinavien. Kjell-Arne Røvik är ett exempel på
skandinavisk teoretiker. Han har teoretiserat kring ”de-institutionalisering”, om vad som
händer ett tag efter isomorfismen har skett? Vad händer hos de organisationer som var först
med något specifikt, när andra organisationer hakar på? Røvik pekar då på tendensen att börja
om på nytt och skapa nya trender, och så börjar det hela igen med isomorfism osv…
Thompson och McHugh bedömer institutionell teori som mainstream-teori i och med fokus
på organisationers svårföränderlighet, och passiva roll.
Läs om institutionell teori på sid. 69-71 i Thompson och McHugh.
Resursberoendemodellen
Läs framför allt s 56 i Thompson och McHugh.
Pfeffer och Salancik viktiga teoretiker i detta sammanhang.
Resursberoendemodellen handlar om att organisationer måste reducera osäkerheten gentemot
omgivningen genom att få kontroll över resurser. Resurser kan vara av mycket olika slag.
Med anledning av detta kan ni titta på intressentsynsättet i Bruzelius och Skärvad.
Olika intressenter i organisationen väcker frågor om olika resurser. Leverentör, kunder,
långivare, etc - alla kan utgöra resurser.
"Stakeholder management" kan ses som en praktisk tillämpning av resursberoendemodellen
och här ställs frågor som:
vilka är organisationens viktigaste resursbehov?
vilka resursbehov är mest kritiska?
vilka beroenden har organisationen av omvärlden?
hur kan resursbehov säkras?
Beroende kan vara av väldigt olika karaktär. Ett högteknologiskt företag kan t ex ha starkt
beroende av vissa högutbildade anställda. Ett företag kan bli väldigt beroende av en specifik
stor kund. Tänk t ex på företag som säljer utrustning till ett ovanligt företag som LKAB. Man
kan också tänka sig ett beroende av en viss typ av råvara som kan vara svår att få tag i.
I resursberoendemodellen fokuseras fyra slags relationer som en organisation kan ha till
aktörer i omgivningen:
dominans (övertag)
beroende (underläge)
samarbete
konflikt (jämbördig kamp)
Teori om flexibel specialisering
Teorin om flexibel specialisering (s 126-129 Thompson och McHugh) är egentligen inte en
teori direkt om organisationer utan mer om förutsättningar för vissa organisationer.
Det vi hittills har pratat om gäller främst stora företag. Men under senare decennier har man
också fäst vikt vid utvecklingen i små företag. Små företag har i vissa branscher dykt upp
med väldig kraft.
Detta har en del teoretiker sett som överraskande. En hel del tänkande byggde på tanken att
småföretag var på väg ut ur historien. Man trodde att massproduktion och storföretag var det
som gällde. Marx trodde så i hög grad. Taylor lutade nog också åt detta håll.
Men småföretagen har alltså på många håll blomstrat.
Och det finns en paradox inneboende i massproduktion: för att massproduktion skall kunna
finnas måste det finnas några som producerar de maskiner som massproducenterna använder.
Och dessa maskiner kan inte masstillverkas, eftersom det inte kan finnas särskilt många
massproducenter.
Piore och Sabel heter två forskare som har teoretiserat kring det här – och myntat begreppet
”flexibel specialisering”.
(Intressant att koppla Piore och Sabels tankar om massproduktionens roll med Woodwards
diskussion kring den mer hantverksinriktade styckesproduktionen/specialproduktionen.)
De tittade bland annat på utvecklingen i den mellersta delen av Italien (”det tredje Italien”),
under efterkrigstiden och konstaterade att småföretag blomstrar där.
Det speciella med dessa företag var att de ofta tillverkade specialprodukter – till exempel
maskiner som andra behöver för att masstillverka; eller hantverksprodukter (typ keramik,
läderprodukter), mode-saker, estetiska produkter allmänt osv. Här ser vi alltså
specialiseringen. Det handlar om inriktning på smala nischmarknader.
Vad är då det flexibla? Jo, Piore och Sabel menar att dessa mindre företag lätt kan anpassa sig
till ändrade önskemål och behov hos kunderna. De kan lätt förändra inriktningen på
produktionen, i och med att de är så små. Att byta inriktning i en stor organisation är som att
svänga med en oljetanker, men i en liten organisation går det relativt lätt.
Ett kännetecken hos flexibelt specialiserade organisationer är att de oftast finns i så kallade
”industriella distrikt”; dvs de finns på en ort där många andra småföretag tillverkar liknande
saker. Detta är tydligt i mellersta Italien där det finns vissa städer där det finns en hel rad med
företag som tillverkar keramik t ex.
Det typiska med industriella distrikt är att företagarna både samarbetar och konkurrerar. De
kan samarbeta på så sätt att de ordnar gemensamma mässor, eller t o m delar på en stor order.
De lever i en miljö starkt präglad av tillit och delad lokal kultur.
Ett svenskt exempel på ”industriellt distrikt” och ”flexibel specialisering” kan vara Gnosjö.
Här har vi en stark lokal kultur präglad av frikyrklighet som påtagligt leder till att företagare
lätt kan samarbeta sinsemellan. Stor tillit mellan företagarna verkar råda och man kan göra
stora affärer bara genom ett handslag.
Lästips: Glenn Sjöstrands Gåvan i Gnosjö.
Social handlingsteori
Sidorna 285-288 i Thompson och McHugh.
David Silverman viktig teoretiker.
Här är enskilda människor i centrum. Fokus på handlande individer. Ett sådant spår kan för
övrigt ses ända tillbaka till Weber.
Man menar här att förståelse av mänsklig handling ger förståelse för samhället. Samhället är
inte mer än en summa av individers olika handlanden. Samhället är inget system som finns
över individerna.
Man pratat i detta perspektiv mycket om samhället som "en konstruktion". Samhällsvetarna
Berger & Luckman som gav ut boken The Social Construction of Reality viktig i
sammanhanget.
När man pratar om hur viktiga mänskliga föreställningar är för vad samhället och det sociala
är, så brukar man ibland lyfta fram pengar som exempel. Tänk t ex på en tusenlapp. Varför
har den ett så stort värde? Det bygger ju helt på de föreställningar och mänskliga
överenskommelser som finns runt omkring. Egentligen finns det ju inget särskilt värde i
själva pappersbiten i sig. Det är själva det sociala sammanhanget, alla sociala föreställningar
kring vad pengar är, som laddar den där pappersbiten med värde.
Om man övergår till organisationer mer specifikt så ses organisationer, av Silverman t ex,
som socialt konstruerade. Organisationer finns inte "utanför" enskilda människor, utan de är i
hög grad föreställningar inom människor. Vad människor tänker, känner, upplever kring
organisationer avgör vad organisationer är. Skulle vi ta bort enskilda människor från
organisationer så skulle det inte bli några organisationer kvar.
Exempel: min bild av universitetet skiljer sig en del från ”den officiella”. Avdelningen för
arbetsvetenskap spelar en större roll osv. Och detta för förstås konsekvenser för mitt handlande.
Att fundera vidare kring: hur skiljer sig era föreställningar om olika organisationer ni har varit i,
från den officiella ”organisationsbilden”.
Thompson och McHugh verkar tycka att ett sådant här perspektiv är till viss del kritiskt i och
med att det öppnar upp för förändring - tänker vi annorlunda om organisationen, så blir
organisationen annorlunda i mångt och mycket. Vidare hävdar social handlingsteori att en
organisation präglas av många olika perspektiv på den specifika organisationen; detta är
något som Thompson och McHugh gillar i och med sin betoning av att organisationer inte
bör ses som harmoniska, enhetliga enheter.
Det är viktigt att känna till social handlingsteori om organisationer som kontrast till många
andra perspektiv, som t ex populationsekologiansatsen och systemteori, där den enskilda
människans roll för organisationen inte fokuseras.
