Christian Azar
makten över
klimatet
www.albertbonniersforlag.se
© författaren och albert bonniers förlag 2008
omslag: eva grinder
redaktör: manne svensson
tryck: scandbook ab, falun 2008
isbn 978-91-85555-06-2
innehåll
utmaningen
1.Så säkert det kan bli
2.Om vulkaner, romaner och att cykla utan bromsar
3.Tiden är sanningens bästa vän
4.Vita moln, blå himmel
5.”Jag skulle ha blivit utslängd ur rummet”
9
15
21
36
42
lösningar
6.Framtidens energi
7.Bilar och bränslen
8.Så skulle problemet i det närmaste vara löst 9.Dröm eller mardröm?
10.Ur askan i elden
11.Du har precis eliminerat USA:s ekonomi
från världen
53
76
88
98
109
115
viljan
12.Var ska stolarna stå när Titanic sjunker?
13.Det strategiska navigerandets konst
14.Om Thailandsresor och att äta hamburgare i en stadsjeep 15.Långt borta vid horisonten såg man
att allt inte stod rätt till
16.Tankar på en ensam planet
121
136
147
153
163
epilog
17.Om vi vill
175
Författarens tack
Länkar
Noter
182
183
185
utmaningen
1.
Så säkert det kan bli
året är 1798 och vi befinner oss vid den franska Medel­
havskusten. 38 000 man, 1 200 hästar och 400 transportfartyg
eskorterade av tretton tungt beväpnade skepp i stridslinjen lättar
ankare med destination Egypten. De brittiska handels­vägarna
och kontakten med Indien ska skäras av. ”Den nation som be­
segrar Britannien kan styra världen”, utropar Napoleon.1
”Efter Egypten marscherar jag mot Damaskus och Aleppo,
och min armé växer ju längre jag rycker fram. Med kolossal
beväpnad styrka intar jag Konstantinopel, jag störtar Turkiet
och grundlägger ett nytt stort rike. Kanske återvänder jag
hem över Adrianopel eller Wien sedan jag tillintetgjort huset
Habsburg.”
Napoleon är vid gott mod när han kommer till Alexandria.
Han skriker ut grova skämt i vinden, sjunger italienska sång­
er och utfärdar order allteftersom. ”Det får inte förekom­
ma någon plundring, inget röveri, visa samma respekt för
moskéer som för kyrkor.”
Men försöket till erövring förvandlas till ett förkrossande
militärt nederlag. Också Napoleons hjärta kom att såras.
Redan innan Napoleon lämnat Frankrike hade hans älskade
Joséphine inlett en utomäktenskaplig kärleksaffär. Drabbad
av både kärlek och svartsjuka skriver Napoleon brev från
10
M A K T E N Ö V E R K L I M AT E T
Egypten, brev som engelsmännen beslagtar och som snabbt
publiceras i tidningar över hela Europa.2
Napoleons krig i Egypten handlade inte bara om makt och
erövring, utan också om en av de största vetenskapliga expedi­
tionerna någonsin. Hundratals av Frankrikes bästa forskare och
vetenskapsmän slog följe med Napoleon för att skaffa kunskap
om Egyptens historia. En av dem var trettioåringen Jean-Bap­
tiste Fourier (1768–1830), som blev sekreterare vid Egyptiska
institutet. Senare skulle han bli franska vetenskapsakademiens
ständige sekreterare och personlig vän till Napoleon.
Fourier kom att spela en viktig roll inom egyptologin, men
han är mest känd för sin matematik (fourieranalys) och sin
forskning om värmeledning. Kurser i dessa ämnen är centrala
vid tekniska högskolor världen över än idag. Dessutom spelade
han en banbrytande roll för förståelsen av jordens klimat.3
Solen utstrålar enorma mängder energi och är avgörande
för klimatet. Ungefär 30 procent av solenergin som strålar in
mot jorden reflekteras av moln, isar och öknar och fortsätter
sin färd ut i världsrymden, men de återstående 70 procenten
av solljuset värmer jordens yta, hav och atmosfär.
Fourier noterade att också atmosfären spelar en mycket
viktig roll för klimatet. Han förstod att atmosfären hade för­
måga att fånga in långvågig värmestrålning. Värme som strålar
ut från jordytan fångas nämligen upp i atmosfären och värmer
därigenom jorden istället för att stråla ut i universum.4
Fourier publicerade sin analys redan 1824 och räknas som
fadersgestalt åt växthuseffektsteorin. Men man ska komma
ihåg att han varken nämnde koldioxid eller begreppet växthus­
effekt5 och att han inte gjorde några korrekta beräkningar av
atmosfärens betydelse för jordens klimat. Tiden var inte mogen
för det, eftersom mer grundläggande vetenskap krävdes.6
S å s ä kert d et kan b li
11
Det var den irländske fysikern John Tyndall (1820–1893)
som tog nästa steg i jakten på kunskap om jordens temperatur.
Han var direktör för Royal Institution, författare, en tidig för­
svarare av Darwins teorier, bergsklättrare (besteg Mont Blanc
och var nära att bli den förste som besteg Matterhorn) och
studerade glaciärer och deras rörelse.7
Tyndall upptäckte att det var vattenånga och koldioxid som
gav atmosfären förmågan att fånga upp jordens värmestrål­
ning. Han noterade år 1861 att vattenånga är den viktigaste gas
som fångar in strålningen. Den fungerar som ”en filt, och är
viktigare för växtligheten i England än kläder för människan”.8
Man kan alltså tänka sig atmosfären som en filt som håller kvar
värmen runt jordytan, även om analogin haltar något: För en
människa som sover är filten värmande eftersom den håller
kvar värmen som kroppen alstrar. Atmosfären är värmande för
att den i stor utsträckning släpper igenom inkommande sol­
strålning samtidigt som den håller kvar utgående strålning.
Jordens medeltemperatur vid ytan är cirka femton plus­
grader i snitt, men om det inte hade funnits några gaser i atmo­
sfären som fångar in utgående värmestrålning skulle jordens
temperatur vid ytan ha varit långt under nollstrecket.9 Det är
alltså mycket tack vare denna naturliga växthuseffekt som livet på
jorden kan existera. Så långt allting gott.
Problemet är att halten av koldioxid ökar i atmosfären.
Den stora boven i dramat är vår förbränning av fossila bräns­
len. När vi bränner kol, olja och naturgas bildas koldioxid,
som släpps rakt ut i lufthavet. Koldioxidhalten i atmosfären
är idag mer än 35 procent högre än före den industriella
revolutionen och ligger numera på drygt 380 miljondelar.
Miljondelar koldioxid låter kanske inte så mycket, men
dagens halt motsvarar närmare sex kilo koldioxid över varje
12
M A K T E N Ö V E R K L I M AT E T
kvadratmeter jordyta. Om all denna koldioxid vore under
samma tryck som råder vid jordytan skulle vi ha fått ett tre
meter tjockt lager koldioxid runt hela jorden. Det är dessa
mängder vi håller på att dubbla, eller till och med fyrdubbla.
Att koldioxidhalten stigit, och fortsätter att stiga, inne­
bär att den naturliga växthuseffekten förstärks. Det är som att
lägga ytterligare en filt runt atmosfären.
Vi vet att koncentrationen ökar tack vare omfattande
mät­ningar, bland annat från en bergstopp i Hawaii sedan
1957.10 Men vill man gå längre tillbaka i tiden får man ut­
nyttja indirekta metoder. Genom att borra sig ned i isarna
över Antark­tis och mäta koldioxidhalten i de luftbubblor
som finns instängda i isen ser man att koncentrationen legat
på cirka 280 miljondelar de senaste 10 000 åren och att den
började öka i samband med den industriella revolutionen i
början av 1800-talet.11 Luften som stängdes in säger visser­
ligen bara vad koncentrationen var just på den platsen, men
man får ändå ett mycket bra mått på hela atmosfärens kon­
centration, eftersom koldioxid stannar i luften så länge att
den hinner blandas ut väldigt väl.
Halterna av flera andra växthusgaser, exempelvis metan
och dikväveoxid, har också ökat. Metanhalten är nu runt 150
procent högre än när Napoleon och Fourier vandrade om­
kring i Egypten. För dikväveoxid handlar det om en ökning
på 20 procent.12 Sammantaget står koldioxiden för det största
bidraget till uppvärmningen.
Med tanke på att koncentrationen av växthusgaser stigit
så markant de senaste hundra åren borde det vara möjligt
att se spår i de globala temperaturtrenderna. Genom att ut­
nyttja historiska temperaturmätningar på mätstationer runt
jordklotet har man lyckats rekonstruera jordens genomsnitts­
S å s ä kert d et kan b li
13
temperatur sedan 1860. Från dessa studier framkommer att
temperaturen har ökat med cirka 0,7 grader sedan 1900-talets
början.13 Elva av de tolv varmaste år som någonsin uppmätts
inföll under perioden 1995–2006. Man har även kunnat notera
andra förändringar, som att havsnivån har höjts och glaciärer
har dragit sig tillbaka. Det globala klimatet håller redan på
att förändras.
I Sverige har temperaturen ökat med nästan två grader
sedan 1860-talet, enligt data från SMHI.14
Det finns alltså flera saker vi vet om klimatet med stor
säkerhet:
•Atmosfären har förmåga att fånga in utgående värmestrål­
ning. Det gör att jordens temperatur hålls på runt femton
plusgrader – istället för långt under noll, vilket annars
skulle vara fallet. Man talar ibland om den naturliga växt­
huseffekten.
•Atmosfären får denna förmåga genom sitt innehåll av fram­
för allt vattenånga och koldioxid.
•Koncentrationen av koldioxid ökar i atmosfären och ökning­
en beror på förbränning av fossila bränslen och avskogning.
Koncentrationen av många andra växthusgaser har också
ökat. Vi människor förstärker därmed den naturliga växt­
huseffekten.
•Om man ökar halten av koldioxid och andra gaser som har
förmåga att fånga in värmestrålning, så ökar jordens tem­
peratur.
•Jordens temperatur har ökat de senaste hundra åren med
0,7 grader.
14
M A K T E N Ö V E R K L I M AT E T
Men är det människan som har orsakat temperaturökningen?
Hur mycket förväntas temperaturen öka i framtiden och vilka
blir konsekvenserna för människorna och miljön? Detta är
frågor jag ska återkomma till.
Men först: hur gick det till slut för Tyndall och Fourier?
Tyndall var berömd redan under sin livstid och det moderna
klimatforskningsinstitutet Tyndall Centre i England är upp­
kallat efter honom. Mot slutet av hans liv led han av sömn­
brist och dog av en överdos av sömnmedicin som hans fru av
misstag gett honom. ”Louisa, min stackars älskade, du har
just dödat din John”, sägs hans sista ord ha varit.15
Fourier fortsatte under hela sitt liv att vara intresserad av
värme. Han noterade bland annat att värme flödar från jor­
dens inre (idag vet vi att den bland annat härstammar från
radioaktiva sönderfall i jordens inre). Genom att utnyttja data
för hur varmt det är på olika djup kombinerat med sina ekva­
tioner kunde han helt riktigt visa att värmeflödet från jordens
inre endast hade en marginell betydelse för jordens klimat.
Solen och atmosfären var de avgörande komponenterna.
Intresset för värme påverkade honom dock även på ett per­
sonligt plan, då han fick den fixa idén att värme var nödvändigt
för god hälsa. Han såg alltid till att värma upp sin bostad extra
mycket och gick omkring insvept i lager på lager av kläder. Vid
62 års ålder dog han efter att ha fallit ned för en trappa.16
