Bygdevandring Östra Eds hembygdsförening 20170702
Bronsåldern i Norden
Perioden efter stenåldern och före järnåldern kallas för bronsåldern. Bronsåldern har fått sitt namn
av den blandning av koppar och tenn som kallas brons. Den göts i formar och användes till yxor,
spjutspetsar, smycken och annat.
Den nordiska bronsåldern varade i över tusen år - från omkring 1800 f.Kr till 500 f.Kr - och inföll långt
senare än i länderna runt Medelhavet.
Invandring bidrog till kulturell utveckling
Omkring 2000 f.Kr hade olika erövringsstammar som kommit söder- och österifrån brett ut sig över
Norden. Dessa folk var boskapsskötande nomader som använde hästar som transport- och
stridsmedel. Erövrarna var troligtvis indoeuropéer vilket bland annat framgår av den prägel de satte
på bronsåldersmänniskornas religiösa världsbild (och senare även på den fornnordiska religionen)
där det går att identifiera beståndsdelar av ett indoeuropeiskt arv.
Efter några århundraden hade de invandrade stammarna smält samman med den bofasta
befolkningen. En enhetlig skandinavisk bronsålderskultur hade då bildats.
http://www.so-rummet.se/kategorier/historia/forntiden-och-antiken/bronsaldern-i-norden
Uppgifter ur Fornsök
Plats 1 RAÄ-nummer Östra Ed 82:1
Lämningstyp Stensättning
Antal 1
Form Skeppsformig
Konstruktion Stenfylld
Antikvarisk bedömning Fornlämning
Skeppsformig stensättning 18x3 m (N
40cg V-S 40cg Ö) och 0,5 m h. Fyllning
av 0,2-0,4 m st stenar. kantkedja, bäst
bevarad i SÖ av 0,4-0,5 m l stenar. En
del sten är utrasad för kanten.
Platsen på Fornsök
Osäker position Nej
Osäker utbredning Nej
Kategorier Gravar
Typisk datering Bronsålder Järnålder
Plats 2 RAÄ-nummer Östra Ed 81:1
Lämningstyp Röse
Antal 1
Form Rund
Antikvarisk bedömning Fornlämning
Osäker position Nej
Osäker utbredning Nej
Kategorier Gravar
Typisk datering Bronsålder
1) Röse, 10 m diam och 1,6 m h.
Stenen är 0,2-0,6 m st. I mittenen grop
2x1 m st och 1 m dj. Delvis kantkedja
av 0,5-0,8 m l stenar. Ställvis i flera
skikt. På mindre partier kan även
mindre delar i kallmur iakttagas. Röset
är omplockat och en del sten har
kastats nedför kanterna.
Platsen på Fornsök
Plats 2 RAÄ-nummer Östra Ed 81:2
Lämningstyp Stensättning
Antal 1
Form Rund
Konstruktion Stenfylld
Antikvarisk bedömning Fornlämning
Osäker position Nej
Omedelbart N 40° Ö om nr 1 är: 2)
Stensättning, 4,5 m diam och 0,2 m h.
Fyllning av 0,2-0,4 m st
stenar.Kantledja delvis bevarad av 0,40,5 m l stenar. Enstaka stenar 0,5 m st.
En del sten är utrasad för kanterna.
Platsen på Fornsök
Osäker utbredning Nej
Kategorier Gravar
Typisk datering Bronsålder Järnålder
Plats 2 RAÄ-nummer Östra Ed 152:1
Lämningstyp Plats med tradition
Antal 1
Här ska enligt traditionen finnas ett
pålverk.
Platsen på Fornsök
Antikvarisk bedömning Övrig kulturhistorisk
lämning
Kategorier Kult, offer och folktro
Övriga lämningstyper
Typisk datering Nyare tid
Stensättning är den skandinaviska forntidens vanligaste typ av gravöverbyggnad. Den förekommer
från yngre bronsåldern till yngre järnåldern och består av packad sten i några få lager, oftast
cirkelrund till formen. Kännetecknande för en stensättning är att den har en flack profil: den har
ingen högre topp eller ås (som ett röse eller en hög har). Ibland är de övertorvade, vilket innebär att
stenpackningen övertäcktes av ett lager av jord eller sand, idag ofta gräsbeväxt. Ofta omgärdas
stensättningen av en kantkedja bestående av tättlagda, ofta något uppstickande stenar. Det
förekommer även ofyllda stensättningar med enbart kantkedja. Stensättning ska ej förväxlas med
stenkrets som består av glesa uppresta stenar.
Gravfynden, i den mån de förekommer, kan bestå av brända ben, rester av lerkärl, fibulor med mera.
Stensättningar indelas i ett flertal olika typer:
Runda stensättningar är den vanligaste typen, förekommer från bronsålder ända in i
vikingatid. Generellt sett kan sägas att större, vällagda runda stensättningar oftast är äldre,
men det kanske skilja ganska mycket mellan olika landsändar. En variant, som brukar
benämnas "stekt ägg", med en småstensfyllning liknande en äggula i mitten av
stensättningen, hör oftast till äldre järnålder. Andra varianter som ofta tillhör äldre järnålder
är runda stensättningar med "ekrar", hjulkorsgravar och andra mer avancerade mönster.
Kvadratiska stensättningar, vanligast under äldre järnålder. Förekommer i varianter med
resta stenar i hörnen eller kuvertliknande stensättningar med stråk av större stenar som
bildar två diagonaler igenom stensättningen.
Rektangulära stensättningar, vanliga under sen vikingatid – oftast skelettgravar och kristna
begravningar.
Treuddar är en ovanligare form, en liksidig triangel med insvängda sidor, som mest
förekommer under romerska järnåldern i till exempel Småland och under vendeltiden och
vikingatiden i Mälardalen.
Skeppsformig stensättning. Medan skeppssättningen utgörs av en "reling" uppbyggd av resta
stenar, är den skeppsformiga stensättningen en stenlagd yta, där "relingen" utgörs av
kantkedjan. Vanligast under folkvandringstid/vendeltid.
Pålspärr (även pålkrans, stäk) är en träkonstruktion som användes i historiska tider för att hindra
fartyg att segla in i till exempel en hamn eller att passera en strategiskt viktig farled. Vanligtvis var
pålspärrar konstruerade med hjälp av stående träpålar på sjöbotten som stack upp och slutate strax
under eller ovanför vattenytan. Anläggningen kunde kompletteras med försänkningar, bommar eller
kättingar. Exempel på platser i Sverige där än idag delar av gamla pålspärrar finns bevarade är
Stegeborg (stäkeborg) och Birka samt Pålsund, Södertälje.
Källor Wikipedia
Landhöjningen i området
Exempel på landhöjning: Östersjön förlorar varje år 10 miljarder kubikmeter vatten p.g.a.
landhöjningen.36 Idag reser sig landet inom undersökningsområdet med några få mm per år detta
motsvarar 2-4 m i genomsnitt under senaste 1000 års perioden, i stora delar av Tjustområdet 2m per
1000 år samt mer i norra delen av undersökningsområdet
BRONSÅLDERN
Period ~2000 f. Kr – ~500 f. Kr
Vattennivån var under mitten av bronsåldern omkring 15 m över nuvarande vattennivå Källa:
Johansson Inger E, Vattenvägarna in mot Roxen i äldre tider, Historia C uppsats Linköping 1993.
20 meter högre än idag
Svart kraftig linje motsvarar dagens strandkurva mot fastlandet
Den här kartbilden visar övergången från yngre stenålder till bronsålder. Vi har då förflyttat oss till år
1 500 f. Kr. och ytterligare land har kommit i dagen.
15 meter högre än i dag
Svart kraftig linje motsvarar dagens strandkurva mot fastlandet
Troligen har landet och öarna nu beskogats med de träslag som var vanliga i de här trakterna på den
här tiden. Skogarna bestod av ädellöv d.v.s. ek, lind, alm och hassel. I kärren växer det al och det kan
även finnas kärrsköldpaddor. Klimatet är varmt och behagligt ända fram till järnåldern då det blir
sämre. I byn finns än i dag lind och murgröna som etablerat sig under den här epoken.
