[PAREUR]

EUROPAPARLAMENTET
1999
 






 
2004
Utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden
21 mars 2000
YTTRANDE
från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden
till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes
frågor
om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets
direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för tvättning av pengar (KOM(1999) 352)
(betänkande av Klaus Heiner Lehne)
Föredragande: Diana Wallis
AD\404519SV.doc
SV
PE 232.613
SV
ÄRENDETS GÅNG
Vid utskottssammanträdet den 23 november 1999 utsåg utskottet för rättsliga frågor och den
inre marknaden Diana Wallis till föredragande.
Vid utskottssammanträdena den 1 februari, 21 februari, 20 mars och 21 mars 2000 behandlade
utskottet förslaget till yttrande.
Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet enhälligt nedanstående ändringsförslag.
Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Ana Palacio Vallelersundi (ordförande),
Willi Rothley (vice ordförande), Diana Paulette Wallis (föredragande), Carlos Candal, JeanMaurice Dehousse, Janelly Fourtou, Marie-Françoise Garaud, Françoise D. Grossetête,
Gerhard Hager, Malcolm Harbour, The Lord Inglewood, Ioannis Koukiadis, Kurt Lechner,
Klaus-Heiner Lehne, Donald Neil MacCormick, Véronique Mathieu, Arlene McCarthy,
Manuel Medina Ortega, Bill Miller och Joachim Wuermeling.
1.
Det väsentliga i förslaget
Förslaget syftar till att utvidga direktivets tillämpningsområde till att omfatta följande institut
och yrken:
-
investeringsföretag,
externa revisorer,
fastighetsmäklare,
handlare som köper och säljer varor av högt värde, såsom ädelstenar eller ädelmetaller,
penningtransportörer,
driftsansvariga för, ägare till och chefer för kasinon,
notarier och andra oberoende jurister när de hjälper eller företräder en klient i vissa
verksamheter.
Detta motsvarar ett önskemål som parlamentet uttryckte i sin resolution om kommissionens
andra rapport om genomförandet av penningtvättsdirektivet 1.
Den nya artikeln 6 innehåller särskilda samarbetskrav på oberoende jurister. Dessa jurister
kommer dock enbart vara tvungna att samarbeta med advokatsamfund eller relevanta
självreglerande yrkesorganisationer vilka i sin tur kommer att bli skyldiga att samarbeta med
myndigheter som är ansvariga för att bekämpa penningtvätt. Dessutom behöver inte
medlemsstaterna tillämpa samarbetsskyldigheten på dessa jurister när det gäller sådan
information som de får från en klient för att kunna företräda denne i en rättssak. Detta
undantag från skyldigheterna är naturligtvis inte avsett att även omfatta fall där det finns skäl
att misstänka att rådgivning efterfrågas i syfte att underlätta penningtvätt.
1
EGT C 175, 21.6.1999, s. 39.
PE 232.613
SV
2/16
AD\404519SV.doc
I en ny bilaga till direktivet finns principerna för kreditinstituts och finansiella instituts
identifikation av klienter vid anonyma finansiella transaktioner. Dessa bidrar i viss
utsträckning till att undanröja parlamentets betänkligheter. Kommissionen har i varje fall
åtagit sig att behandla frågan.
2.
Allmänna kommentarer
a)
Rättslig grund
Förslaget grundar sig på artikel 47.2 och artikel 95 i EG-fördraget.
Avsikten med artikel 47 är "att underlätta för personer att starta och utöva förvärvsverksamhet
som egenföretagare" (art. 47.1).
Enligt artikel 47.2 skall rådet utfärda direktiv om samordningen av medlemsstaternas
bestämmelser i lagar och andra bestämmelser om "upptagande och utövande av
förvärvsverksamhet som egenföretagare".
Direktiv 91/308/EEG befinner sig i högsta grad på gränslinjen till gemenskapens
behörighetsområde eftersom det definierar "tvättning av pengar". I direktivet anges inte
uttryckligen att medlemsstaterna skall vara skyldiga att kriminalisera penningtvätt såsom den
definieras i direktivet, men vissa skyldigheter som härrör från direktivet skulle vara
meningslösa om penningtvätt inte var ett brott i samtliga medlemsstater.
Artikel 31 e i EU-fördraget föreskriver att de gemensamma insatserna rörande straffrättsligt
samarbete skall omfatta gradvisa beslut om åtgärder som fastställer minimiregler avseende
brottsrekvisit och påföljder på områdena organiserad brottslighet, terrorism och olaglig
narkotikahandel. Artiklarna 47 och 95 i EG-fördraget kan omöjligen täcka samma
ämnesområde.
Den nya artikeln 1 e definierar endast penningtvätt för direktivets syfte och ger sig inte ut för
att göra det uppträdande som beskrivs i artikeln till en brottslig gärning. Definitionen är så
detaljerad och innehåller fullständiga uppgifter om vad som skulle vara brottets actus reus och
nödvändiga mens rea, att medlemsstaterna eventuellt måste ändra sin straffrätt om de inte har
genomfört de internationella konventioner som definitionen bygger på. Det kan därför
eventuellt hävdas att man inte skulle ha antagit ett direktiv som grundar sig på EG-fördraget,
utan ett annat rättsligt instrument som grundar sig på artikel 31 e i EG-fördraget. Det är
konstaterat att det fanns problem med den rättsliga grunden även beträffande det ursprungliga
direktivet. Föredraganden anser att hon åtminstone bör uppmärksamma det här
okonventionella tillvägagångssättet.
AD\404519SV.doc
3/16
PE 232.613
SV
b)
Proportionalitet
I motsats till den tydliga ordalydelsen i artikel 47.1 skulle inte det föreslagna direktivet
"underlätta för personer att starta och utöva förvärvsverksamhet som egenföretagare". De
föreslagna ändringarna kommer förmodligen att innebära en avsevärd byråkratisk börda för
små och medelstora företag (till exempel juvelerare), beroende särskilt på hur
medlemsstaterna tolkar kraven i artikel 6.1 b. Det kan vara önskvärt att införa ett tak med
avseende på omsättningen när det gäller vissa sådana krav.
Förändringarna kommer också att innebära en avsevärd börda för advokatsamfunden när det
gäller att utarbeta riktlinjer, anordna vidareutbildningar, förändra studieplaner för blivande
jurister och framförallt när det gäller rådgivning. Det är osäkert om alla advokatsamfund har
möjlighet att klara av detta, särskilt när det gäller de känsliga frågor som uppkommit
angående konfidentialitet och sekretess gentemot klienten. Praktiserande jurister som befinner
sig i situationer där de riskerar att bryta mot yrkesetiken, begå en brottslig gärning och bli en
skenförvaltare kommer inte att dra sig för att ringa den avdelning inom sin yrkesorganisation
som har hand om frågor som rör yrkesetik och penningtvätt.
Dessutom kommer affärsmän att bli tvungna att vända sig till advokater för rådgivning, vilket
kommer att betyda ytterligare kostnader.
För det andra är hänvisningen till "verksamhet som skadar eller som sannolikt kan skada
Europeiska gemenskapernas finansiella intressen" alltför vag och man kan nog hävda att den
är alltför omfattande för det här direktivet.
Slutligen är jag något bekymrad över artikel 6.4 som föreskriver att information som lämnats
till myndigheterna om eventuell penningtvätt även kan användas i andra syften.
c)
Skillnaden mellan tvätt av vinning från narkotikabrott och tvätt av vinning från annan
brottslighet
Med avseende på hur svårt det är att skilja på penningtvätt beroende på arten av underliggande
brottslighet (förbrott) och bortsett från det faktum att det är mycket svårt för berörda
yrkesutövare att avgöra huruvida en viss transaktion, som en klient begär, överhuvudtaget har
samband med penningtvätt, välkomnas utvidgningen av direktivets tillämpningsområde till att
omfatta all organiserad brottslighet och inte endast narkotikahandel såtillvida som det
underlättar tillämpningen av direktivet.
3.
Kommentarer om juridiska yrken och andra yrken
Som jag redan har nämnt kommer samspelet mellan skyldigheten att rapportera eventuell
tvättning av pengar och yrkesetiken, som omfattar konfidentialitet och sekretess gentemot
klienten, att medföra svåra problem och dilemman för praktiserande jurister. Å ena sidan
riskerar de att åtalas för brott och å andra sidan riskerar de disciplinära åtgärder. I båda fallen
PE 232.613
SV
4/16
AD\404519SV.doc
riskerar de förbud mot att utöva sitt yrke.
Jurister är vana vid att ställas inför sådana problem i sin yrkesutövning, men detta faktum får
inte medföra att vi undervärderar de svårigheter som dessa frågor medför eller den belastning
och de kostnader som problemet medför för praktiserande jurister och deras
yrkesorganisationer.
Det finns gott om rättspraxis från Europadomstolen för mänskliga rättigheter och
EG-domstolen som avser mål som rör grundläggande rättigheter, till exempel sekretess när det
gäller skriftlig kommunikation och telefonsamtal mellan klient och jurist. Det finns också en
omfattande samling av nationell rättspraxis och bestämmelser som rör dessa frågor och
yrkesimmuniteten. Kraven i direktivet kommer utan tvekan att medföra mycket arbete för
jurister och domstolar när det gäller att försvara klienter och fastställa omfattningen av de
egna rättigheterna och skyldigheterna. Man kan förlita sig på att de nationella högsta
domstolarna, Europadomstolen för mänskliga rättigheter och EG-domstolen omsorgsfullt
kommer att se till att de grundläggande rättigheterna iakttas och att dessa inte åsidosätts av
kraven i direktivet.
Det kan konstateras att jurister undantas från vissa skyldigheter enligt direktivet när det gäller
sådan information som de får från en klient för att kunna företräda denne i en rättssak
(artikel 6.3 andra stycket). Detta är motiverat, men jag anser att undantaget är för begränsat
och att det bör utvidgas till att omfatta rådgivning och andra juridiska tjänster under
förutsättning att de inte efterfrågas eller ges i syfte att underlätta tvättning av pengar.
SLUTSATSER
Utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden uppmanar utskottet för medborgerliga
fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande
ändringsförslag i sitt betänkande:
Kommissionens förslag
Parlamentets ändringsförslag
(Ändringsförslag 1)
Skäl 15
15. Genom direktivet införs skyldigheter
särskilt beträffande rapportering av
misstänkta transaktioner. Det skulle vara
lämpligare och ligga mer i linje med tanken
bakom åtgärdsplanen för bekämpning av
organiserad brottslighet att utsträcka det
förbud mot penningtvätt som föreskrivs i
direktivet till att omfatta inte endast
AD\404519SV.doc
15. Genom direktivet införs skyldigheter
särskilt beträffande rapportering av
misstänkta transaktioner. Det skulle vara
lämpligare och ligga mer i linje med tanken
bakom åtgärdsplanen för bekämpning av
organiserad brottslighet att utsträcka det
förbud mot penningtvätt som föreskrivs i
direktivet till att omfatta inte endast
5/16
PE 232.613
SV
narkotikabrott utan alla de verksamheter som
är föremål för organiserad brottslighet samt
bedrägeri, korruption och all annan olaglig
verksamhet som riktar sig mot
Europeiska gemenskapens ekonomiska
intressen enligt artikel 280 i fördraget.
narkotikabrott utan alla de verksamheter som
är föremål för organiserad brottslighet.
(Ändringsförslag 2)
Skäl 16
16. Beträffande denna typ av bedrägeri,
korruption och annan olaglig verksamhet
skall de myndigheter i medlemsstaterna
som har ansvar för att bekämpa
penningtvätt och kommissionen samarbeta
med varandra och utbyta relevant
information.
Utgår
(Ändringsförslag 3)
Skäl 16a (nytt)
16a. Någon enhetlig definition av
begreppet organiserad brottslighet har det
hittills inte funnits, vare sig internationellt
eller på EU-nivå. Med tanke på detta
direktiv bör emellertid begreppet preciseras.
(Ändringsförslag 4)
Skäl 16b (nytt)
…
PE 232.613
SV
16b. Rådet har i sin gemensamma
ståndpunkt av den 29 mars 1999 om
förslaget till Förenta nationernas
konvention mot organiserad brottslighet 1
fastställt att bestämmelserna i
konventionen bör omfatta sådan
verksamhet som utförs av personer som
handlar i samförstånd för att begå
allvarliga brott och som är involverade i
någon strukturerad kriminell organisation
som har inrättats för eller har varit inrättad
för viss tid. Denna definition kan också få
bilda grunden för detta direktiv.
6/16
AD\404519SV.doc
1
EGT L 87, 31.3.1999, s. 1.
(Ändringsförslag 5)
Skäl 22a (nytt)
22a. Härvid kan inte bestämmelserna för
kredit- och finansinstitut överföras i
oförändrad form.
(Ändringsförslag 6)
ARTIKEL 1.1
Artikel 1 A (direktiv 91/308/EG)
A) kreditinstitut:
1. ett kreditinstitut, så som det definieras i
artikel 1 första strecksatsen i direktiv
77/780/EEG, omfattande även inom
gemenskapen belägna filialer, i den
betydelse som anges i samma artikels tredje
strecksats, till kreditinstitut med
huvudkontor inom eller utanför
gemenskapen.
2. ett företag som utger förhandsbetalda
kort för betalningsändamål eller anskaffar
och förvaltar betalningsenheter i datornät.
A) kreditinstitut: ett kreditinstitut, så som det
definieras i artikel 1 första strecksatsen i
direktiv 77/780/EEG, omfattande även inom
gemenskapen belägna filialer, i den
betydelse som anges i samma artikels tredje
strecksats, till kreditinstitut med
huvudkontor inom eller utanför
gemenskapen.
(Ändringsförslag 7)
ARTIKEL 1.1
Artikel 1 E andra strecksatsen (direktiv 91/308/EG)
- deltagande i verksamhet som är kopplad till
organiserad brottslighet,
AD\404519SV.doc
- deltagande i verksamhet som är kopplad till
organiserad brottslighet, varmed skall
förstås sådan verksamhet som utförs av
personer som handlar i samförstånd för att
begå allvarliga brott och som är
involverade i någon strukturerad kriminell
organisation som har inrättats för eller har
varit inrättad för viss tid,
7/16
PE 232.613
SV
(Ändringsförslag 8)
ARTIKEL 1.1
Artikel 1 E tredje strecksatsen (direktiv 91/308/EG)
- bedrägeri, korruption eller varje annan
olaglig verksamhet som skadar eller som
sannolikt kan skada Europeiska
gemenskapernas finansiella intressen samt
Utgår
(Ändringsförslag 9)
ARTIKEL 1.1
Artikel 1 F (direktiv 91/308/EG)
F) Behöriga myndigheter: de nationella
myndigheter som i lag eller annan
författning givits behörighet att utöva
tillsyn över de institut eller personer som
omfattas av detta direktiv.
F) Behöriga myndigheter: de nationella
myndigheter som medlemsstaterna utsett
för de ifrågavarande instituten och
personerna.
(Ändringsförslag 10)
ARTIKEL 1.2
Artikel 2a.5 första stycket (direktiv 91/308/EG)
5) notarier och andra oberoende jurister när
de hjälper eller företräder en klient vid
5) notarier och jurister när de arbetar såsom
icke oberoende yrkesutövare och företräder
eller juridiskt bistår en klient vid
(Ändringsförslag 11)
ARTIKEL 1.2
Artikel 2a.6 (direktiv 91/308/EG)
6. handlare som köper och säljer varor av
högt värde, såsom ädelstenar eller
ädelmetaller,
PE 232.613
SV
Berör inte den svenska texten.
8/16
AD\404519SV.doc
(Ändringsförslag 12)
ARTIKEL 1.3
Artikel 2a.8 (direktiv 91/308/EG)
8. driftsansvariga för, ägare till och chefer
för kasinon.
8. driftsansvariga för, ägare till och chefer
för kasinon och hasardspelsinrättningar av
annat slag.
(Ändringsförslag 13)
ARTIKEL 1.3
Artikel 3.1 (direktiv 91/308/EG)
1) Medlemsstaterna skall se till att
kreditinstitut och finansiella institut kräver
av sina kunder att de styrker sin identitet när
ett affärsförhållande inleds, särskilt då ett
sparkonto eller annat konto öppnas och då
bankfackstjänster erbjuds.
1) Medlemsstaterna skall se till att
kreditinstitut och finansiella institut enligt
artikel 2 a.1 och 2 a.2 kräver av sina kunder
att de styrker sin identitet när ett
affärsförhållande inleds, särskilt då ett
sparkonto eller annat konto öppnas och då
bankfackstjänster erbjuds.
(Ändringsförslag 14)
ARTIKEL 1.3
Artikel 3.1a (ny) (direktiv 91/308/EG)
1a. Medlemsstaterna skall säkerställa att de
institutioner och personer som omfattas av
detta direktiv skall vidta lämpliga åtgärder
mot risken för tvättning av penningar.
Denna risk uppstår då ett affärsförhållande
inleds med kunder som befinner sig på
längre avstånd och vilkas identitet inte
personligen låter sig fastställas (så kallade
non-face-to-face-operations). I dessa
åtgärder kunde bland annat ingå önskemål
om ytterligare bevishandlingar eller om att
kundens identitet skall intygas av ett
pålitligt kreditinstitut som vederbörligen
erkänts av medlemsstaterna inom
Europeiska unionen.
AD\404519SV.doc
9/16
PE 232.613
SV
(Ändringsförslag 15)
ARTIKEL 1.3
Artikel 3.2 (direktiv 91/308/EG)
2) Identifikationskravet skall tillämpas
även vid transaktioner med andra kunder
än sådana som avses i punkt 1, då
transaktionen gäller ett belopp motsvarande
15 000 euro eller mer, vare sig transaktionen
genomförs på en gång eller i flera led som
verkar ha samband. Om summan inte är
känd då transaktionen utförs, skall det
berörda institutet eller personen begära
identifikation så snart det fått kännedom om
summan och konstaterat att gränsvärdet
uppnåtts.
2) Alla institut och personer som finns
omnämnda i artikel 2a är skyldiga att
fastställa identiteten hos sina kunder, då
transaktionen gäller ett belopp motsvarande
15 000 euro eller mer, vare sig transaktionen
genomförs på en gång eller i flera led som
verkar ha samband. Om summan inte är
känd då transaktionen utförs, skall det
berörda institutet eller personen begära
identifikation så snart det fått kännedom om
summan och konstaterat att gränsvärdet
uppnåtts.
Om ett institut upprättar affärsrelationer
eller inleder en transaktion med en kund
som inte har varit fysiskt närvarande ur
identifikationssynpunkt ("anonyma
transaktioner") skall de principer och
förfaranden som anges i bilagan tillämpas.
Utgår
(Ändringsförslag 16)
ARTIKEL 1.3
Artikel 3.3 (direktiv 91/308/EG)
3) Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2
skall, i fråga om försäkring som sådana
försäkringsföretag som avses i direktiv
79/267/EEG har meddelat inom ramen för
verksamhet som omfattas av det direktivet,
identifikationskravet inte tillämpas vid
sådana periodiska premiebetalningar, eller
premiebetalningar som skall ske visst år,
som inte överstiger 1 000 euro, inte heller
vid engångspremiebetalningar som uppgår
till högst 2 500 euro. Om de periodiska
premiebetalningarna, eller
premiebetalningarna som skall ske visst år,
höjs så att de överstiger gränsvärdet
1 000 euro, skall identifikation krävas.
PE 232.613
SV
3) Trots vad som sägs i de föregående
punkterna skall, i fråga om försäkring som
sådana försäkringsföretag som avses i
direktiv 92/96/EEG har meddelat inom
ramen för verksamhet som omfattas av det
direktivet, identifikationskravet inte
tillämpas vid sådana periodiska
premiebetalningar, eller premiebetalningar
som skall ske visst år, som inte överstiger
3 000 euro, inte heller vid
engångspremiebetalningar som uppgår till
högst 10 000 euro. Om de periodiska
premiebetalningarna, eller
premiebetalningarna som skall ske visst år,
höjs så att de överstiger gränsvärdet
3 000 euro, skall identifikation krävas.
10/16
AD\404519SV.doc
(Ändringsförslag 17)
ARTIKEL 1.3
Artikel 6.3 (direktiv 91/308/EG)
3) Beträffande de oberoende jurister som det
hänvisas till i artikel 2a.5 kan
medlemsstaterna utse advokatsamfund eller
lämplig självreglerande yrkesorganisation
som den myndighet som det hänvisas till i
punkt 1 i denna artikel. I detta fall skall
medlemsstaterna fastställa lämplig form för
samarbete mellan denna myndighet och de
övriga myndigheter som är ansvariga för
bekämpning av penningtvätt.
3) Beträffande de jurister som arbetar såsom
icke-oberoende och som det hänvisas till i
artikel 2a.5 kan medlemsstaterna i
förekommande fall utse lämplig
självreglerande yrkesorganisation som den
myndighet som det hänvisas till i punkt 1 i
denna artikel. I detta fall skall
medlemsstaterna fastställa lämplig form för
samarbete mellan denna myndighet och de
övriga myndigheter som är ansvariga för
bekämpning av penningtvätt.
Utgår
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa de
bestämmelser som anges i punkt 1 på dessa
jurister när det gäller sådan information
som de får från en klient för att kunna
företräda denne i en rättssak. Detta
undantag från skyldigheterna i punkt 1
skall inte omfatta något fall där det finns
skäl att misstänka att rådgivning
efterfrågas i syfte att underlätta
penningtvätt.
(Ändringsförslag 18)
ARTIKEL 1.5
Artikel 6.4 (direktiv 91/308/EG)
4) Uppgifter som lämnas till myndigheterna i
enlighet med bestämmelserna i punkt 1 får
användas endast i samband med
bekämpandet av tvättning av pengar.
Medlemsstaterna får dock föreskriva att
uppgifterna får användas även för andra
ändamål.
AD\404519SV.doc
4) Uppgifter som lämnas till myndigheterna i
enlighet med bestämmelserna i punkt 1 får
användas endast i samband med
bekämpandet av tvättning av pengar.
11/16
PE 232.613
SV
(Ändringsförslag 19)
ARTIKEL 1.7a (ny)
Artikel 8
Kreditinstitut och finansiella institut samt
deras styrelseledamöter och anställda får inte
röja för kunden i fråga eller för någon tredje
person att upplysningar har lämnats till
myndigheterna i enlighet med artiklarna 6
och 7, eller att en undersökning om tvättning
av pengar genomförs.
Kreditinstitut och finansiella institut samt
deras styrelseledamöter och anställda får inte
röja för kunden i fråga eller för någon tredje
person att upplysningar har lämnats till
myndigheterna i enlighet med artiklarna 6
och 7, eller att en undersökning om tvättning
av pengar genomförs, med mindre personen
eller institutet i fråga enligt gällande lag är
skyldig att göra detta.
(Ändringsförslag 20)
ARTIKEL 1.8a (ny)
Artikel 9 (direktiv 91/308/EG)
Om ett institut eller en person som omfattas
av detta direktiv eller en anställd eller en
styrelseledamot i god tro har röjt
upplysningar, som avses i artiklarna 6 och 7,
för de myndigheter som har att bekämpa
tvättning av pengar, skall detta inte innebära
överträdelse av någon sekretessregel som
följer av ett avtal eller av någon föreskrift i
lag eller annan författning, och inte föranleda
ansvar i någon form för institutet eller
personen eller deras styrelseledamöter eller
anställda.
Om ett institut eller en person som omfattas
av detta direktiv eller en anställd eller en
styrelseledamot har röjt upplysningar, som
avses I artiklarna 6 och 7, för de
myndigheter som har att bekämpa tvättning
av pengar, skall detta inte innebära
överträdelse av någon sekretessregel som
följer av ett avtal eller av någon föreskrift i
lag eller annan författning, och inte föranleda
ansvar i någon form för institutet eller
personen eller deras styrelseledamöter eller
anställda, med mindre upplysningarna röjts
avsiktligen eller av grov vårdslöshet.
(Ändringsförslag 21)
ARTIKEL 1.10a (ny)
Artikel 11 (direktiv 91/308/EG)
Medlemsstaterna skall se till att kreditinstitut
och finansiella institut
1. Medlemsstaterna skall se till att de
kreditinstitut och finansiella institut som
omfattas av detta direktiv
1. inför tillfredsställande rutiner för
internkontroll och samordning för att
förekomma och hindra förfaranden som har
a) inför tillfredsställande rutiner för
internkontroll och samordning för att
förekomma och hindra förfaranden som har
PE 232.613
SV
12/16
AD\404519SV.doc
samband med tvättning av pengar,
samband med tvättning av pengar,
2. vidtar lämpliga åtgärder för att bringa
bestämmelserna i detta direktiv till de
anställda kännedom. Bland annat skall
vederbörande anställda delta i särskilda
utbildningsprogram, avsedda att såväl hjälpa
dem känna igen förfaranden som kan ha
samband med tvättning av pengar, som ge
dem vägledning för hur de skall handla i
sådana fall.
b) vidtar lämpliga åtgärder för att bringa
bestämmelserna i detta direktiv till de
anställda kännedom. Bland annat skall
vederbörande anställda delta i särskilda
utbildningsprogram, avsedda att såväl hjälpa
dem känna igen förfaranden som kan ha
samband med tvättning av pengar, som ge
dem vägledning för hur de skall handla i
sådana fall.
2. Medlemsstaterna skall se till att de
institut och personer som omfattas av detta
direktiv har tillgång till aktuell information
om hur de som bedriver penningtvätt går
till väga och om kännetecken med vilkas
hjälp misstänkliga transaktioner kan
igenkännas.
AD\404519SV.doc
13/16
PE 232.613
SV
(Ändringsförslag 22)
ARTIKEL 1.11
Artikel 12 tredje stycket (direktiv 91/308/EG)
När det gäller oberoende jurister kan
medlemsstaterna undanta advokatsamfund
eller självreglerande yrkesorganisationer
från skyldigheterna enligt stycke 2.
När det gäller jurister som arbetar som ickeoberoende yrkesutövare kan
medlemsstaterna undanta respektive
självreglerande yrkesorganisationer från
skyldigheterna enligt stycke 2.
(Ändringsförslag 23)
Bilaga
Kreditinstituts och finansiella instituts
identifikation av kunder (fysiska personer)
i anonyma finansiella transaktioner
Inom ramen för direktivet skall följande
principer tillämpas på
identifikationsförfarandena för anonyma
finansiella transaktioner:
i) Förfarandena skall säkerställa en
tillräcklig kundidentifikation.
ii) Förfarandena kan tillämpas förutsatt att
det inte finns några rimliga skäl att anta att
direkt kontakt undviks för att dölja
kundens riktiga identitet och förutsatt att
det inte finns någon misstanke om
penningtvätt.
Iii) Förfarandena skall inte tillämpas på
transaktioner som inbegriper användning
av kontanter.
iv) I de förfaranden för internkontroll som
anges i artikel 11.1 i direktivet skall särskilt
anonyma transaktioner beaktas.
v) Om motparten till det institut som
genomför transaktionen (nedan kallat
"avtalsslutande institut") är en kund, kan
identifikation ske genom följande
förfaranden:
a) En direkt identifikation kan genomföras
vid det avtalsslutande institutets filial eller
representationskontor som ligger närmast
kunden.
b) Om identifikationen genomförs utan
direkt kontakt med kunden:
PE 232.613
SV
Utgår
14/16
AD\404519SV.doc
 Genom att begära en kopia av kundens
officiella identifikationsdokument eller det
officiella numret i
identifikationsdokumentet. Särskild
uppmärksamhet skall ägnas kontrollen av
kundens adress när detta anges på
identifikationsdokumentet (till exempel
dokument beträffande transaktionen som
skall skickas rekommenderat med
mottagningsbevis till kundens adress).
 Genom att genomföra den första
betalningen i transaktionen via ett konto
som öppnats i kundens namn hos ett
kreditinstitut i Europeiska unionen eller i
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Staterna får godta betalningar som
genomförs via välrenommerade
kreditinstitut i tredje land som tillämpar
likvärdiga regler för bekämpning av
penningtvätt.
 Genom att det avtalsslutande institutet
noga kontrollerar att identiteten på
innehavaren av det konto genom vilket
betalningen sker och kundens identitet
enligt identifikationsdokumentet (eller av
vad som framgår av identifikationsnumret)
är en och samma. Om det skulle råda tvivel
i detta avseende skall det avtalsslutande
institutet kontakta det kreditinstitut där
kontot öppnats i syfte att kontrollera
kontohavarens identitet. Om tvivlen
fortfarande kvarstår skall ett intyg begäras
från kreditinstitutet i vilket kontohavarens
identitet styrks och det intygas att
identifikationen genomfördes på ett korrekt
sätt och att alla uppgifter har registrerats i
enlighet med direktivet.
c) Vid vissa försäkringstransaktioner kan
undantag göras från identifikationskraven
om betalningen "skall ske från ett konto
som öppnats i kundens namn hos ett
kreditinstitut som omfattas av detta
direktiv" (Artikel 3.8).
Vi) Om motparten till det avtalsslutande
institutet är ett annat institut som agerar på
en kunds vägnar, gäller följande:
a) Om motparten hör hemma i Europeiska
AD\404519SV.doc
15/16
PE 232.613
SV
unionen eller Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet behöver det
avtalsslutande institutet inte genomföra
identifikation av kunden. (Art. 3.7 i
direktivet).
b) Om motparten hör hemma utanför
Europeiska unionen och Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet, skall
institutet kontrollera motpartens identitet
(om den inte är känd) genom att konsultera
ett tillförlitligt register över finansiella
institut. Om det skulle råda tvivel i detta
hänseende, skall institutet begära att få
motpartens identitet bekräftad av
tillsynsmyndigheterna i det tredje land där
motparten hör hemma. Institutet skall
också vidta "lämpliga åtgärder för att
skaffa sig upplysningar" om motpartens
kund (de personer, för vilkas räkning
kunderna i fråga handlar) (Art. 3.5 i
direktivet). Dessa "lämpliga åtgärder" kan
sträcka sig från att endast begära kundens
namn och adress, i de fall landet tillämpar
likvärdiga identifikationskrav, till att
begära ett intyg från motparten av vilket det
framgår att kundens identitet har
kontrollerats och registrerats på ett korrekt
sätt, i de fall identifikationskraven i landet i
fråga inte är likvärdiga.
Vii) Ovannämnda förfaranden utesluter
inte användning av andra förfaranden,
som enligt de behöriga myndigheterna kan
ge samma säkerhet i identifikationen vid
anonyma finansiella transaktioner.
PE 232.613
SV
16/16
AD\404519SV.doc