Telemeddelande (A)
Mnr ABUJ/20110429-1
2011-04-29
Sid. 1(6)
Abuja
Lundgren/Holmström
UD-AF Dnr 37
Benin- basfakta 2011
Yta:
112,622 kvadratkilometer (ungefär lika stort som
Lappland)
Befolkning:
Cirka 9,3 miljoner (2010)
Befolkningstillväxt:
ca 3 procent per år (2010)
Huvudstad:
Porto Novo, men president och regering återfinns i
Cotonou.
Statsskick:
Benin är en enhetsrepublik, indelad i tolv regioner, som
blev självständig 1960. Efter ett flertal militärregimer
återinfördes ett demokratiskt samhällssystem 1991.
Landets nuvarande president, Boni Yayi, tillträdde 2006,
och vann även presidentvalet i mars 2011. I parlamentet,
som är unikameralt, har oppositionen majoritet. I slutet
av april 2011 kommer ett nytt parlamentsval att hållas.
BNP:
6,5 miljarder USD (2010)
BNP/invånare:
673 USD, eller 1,453 USD köpkraftskorrigerat (2010)
Inflation:
2,2 procent (2010)
Ekonomisk tillväxt:
1,3 procent (2010)
Mänskligt
utvecklingsindex:
0,44/plats 134 av 169 (UNDP 2010)
2(6)
Största handelspartners: Kina, Indien, Niger, Nigeria och USA. Den informella
handeln med Nigeria, genom hamnen i Cotonou, är
omfattande.
Viktigaste
exportprodukt:
Bomull.
Viktigaste
importprodukter:
Mat och bränsle.
Medlemskap i
internationella
organisationer:
ACP, FN, WTO, AU, samt de västafrikanska samarbetsorganisationerna ECOWAS och UEMOA.
Handel med Sverige:
Den svenska exporten till Benin uppgick 2010 till 146
miljoner SEK, varav Ericsson stod för merparten. Den
svenska importen från Benin ökade med 360 procent,
men uppgick i absoluta tal till endast 500 000 SEK
samma år.
Utvecklingssamarbete: Sverige bedriver inget utvecklingssamarbete med Benin.
Det samarbete som bedrivs genom multilaterala
organisationer, framförallt EU, är främst inriktat på
återuppbyggnad av infrastruktur och kommunikationer,
samt lokal utveckling och styrelseskick.
Allmänt
Republiken Benin är ett långsmalt land i Västafrika som sträcker sig från
Nigerfloden vid Sahel i norr till Guineabukten i söder. Landet gränsar mot
Burkina Faso, Niger, Nigeria och Togo. Officiell huvudstad är Porto Novo,
men regering, president och myndigheter är placerade i hamnstaden Cotonou.
Benin består främst av låglänt savann och landets högsta punkt ligger endast
600 meter över havet. Benins södra del är ett av Västafrikas mest
tättbefolkade områden. Landet har genomgått stora politiska och ekonomiska
förändringar de senaste åren och anses allmänt vara en av de mer stabila
demokratierna i Afrika.
Fon och yoruba återfinns främst i södra Benin och är två av landets största
folkgrupper. Under tiden som fransk koloni gynnades dessa framför
invånarna i norr genom bland annat bättre utbildning och arbete inom den
koloniala förvaltningen. Drygt 40 procent av befolkningen räknar sig som
kristna, 25 procent som muslimer, och 25 procent som anhängare till
traditionella afrikanska religioner som ofta benämns voodoo, efter
3(6)
fonspråkets ord för ande- vodun. Från och med 1990 garanteras
religionsfriheten i landets författning, och respekteras också i stort i praktiken.
Det område som idag utgör Benin var länge en region med flera små
kungadömen. Ett av dessa, Abomey, lyckades tack vare slavhandeln med
Europa på 1600-talet bli allt mäktigare. Den omfattande slavhandeln gjorde
att regionen kom att kallas ”slavkusten”. I utbyte mot slavar fick Abomey
framför allt vapen, med vilka man kunde angripa närliggande kungariken och
tillfångata fler slavar. 1 Det utvidgade riket fick namnet Dahomey, ett namn
som kom att leva kvar fram till 1974. Dahomeys storhetstid nåddes under
kung Gezuz (1818-1858). Under senare halvan av 1800-talet försvagades
Dahomeys status i regionen på grund av den avtagande slavhandeln.
Fransmännen lyckades ta kontroll över kustlandet och 1892 blev Dahomey ett
franskt protektorat som kom att spela en undanskymd roll i det Franska
Västafrika.
Politik
1958 fick Dahomey omfattande självstyre inom det franska samväldet och
1960 blev landet en självständig republik. Samma år valdes Hubert Maga till
landets förste president. Efter en rad statskupper tog general Mathieu
Kérékou makten 1972. 1974 utropade Kérékou marxism-leninismen som
officiell statsideologi, varpå landets oppositionspartier bannlystes och en rad
banker, företag och industrier nationaliserades. Två år senare döptes landet
om till Folkrepubliken Benin. 2
Efter att ekonomin under en rad år gradvis försämrats utbröt omfattande
strejker i slutet av 1980-talet. Strejkerna pressade Kérékou att inrätta en
nationell kongress där ett 50-tal organisationer, däribland den vid tidpunkten
förbjudna oppositionen, tilläts delta. 1990 infördes flerpartisystem i landet och
i december samma år antogs Benins än idag gällande konstitution. Enligt
konstitutionen är presidenten statschef och tillsätter ministrar i regeringen.
Presidenten väljs i direkta val för fem år, och har möjlighet att väljas om en
gång. Kérékou kandiderade till presidentposten vid de första allmänna valen,
men förlorade där mot Nicéphore Soglo. Efter valförlusten blev Kérékou
Afrikas förste svarta president att lämna presidentämbetet utan våldsamheter.
Valet anses därför vara Afrikas första framgångsrika övergång från diktatur till
1
Erövringarna skedde bl a med hjälp av kvinnliga krigare (kallde ”Dahomeyamazoner”) som på 1700- och 1800-talen kämpade för kungen av Abomey. Dessa
krigare utgjorde ca en tredjedel av kungarikets styrkor.
2
Sedan konstitutionsändringen 1990 heter landet Republiken Benin.
4(6)
demokrati. Efter att Kérékou förlorat presidentposten i valet 1991 samlade
han nya krafter och vann presidentvalen både 1996 och 2001. I valet 2006
förhindrades Kérékou och Soglo från att ställa upp för en tredje
mandatperiod i enlighet med 1990 års konstitution. Kérékou för att han suttit
i två mandatperioder, och Soglo för att han var för gammal. Istället vann den
relativt okände Boni Yayi, fd. chef för västafrikanska utvecklingsbanken,
presidentvalet, som av internationella observatörer betecknades som fritt,
rättvist och transparent.
Presidentvalet 2011 blev uppskjutet två gånger bl a på grund av problem med
det datoriserade väljarregistret (som finansierats av EU), men gick slutligen av
stapeln den 13 mars. Den 21 mars annonserade Benins författningsdomstol
att Boni Yayi vunnit presidentvalet med 53 procent av rösterna.
Benin intar plats 72 av 167 (2010) på Economist Intelligence Units
demokratiindex, vilket placerar landet i samma kluster som t ex Sydafrika,
Brasilien och Ungern. Fria val och respekten för civila rättigheter stärker
demokratin i landet. Några politiskt betingade mord eller försvinnanden har
inte inrapporterats, inte heller finns uppgifter om politiska fångar. Det mycket
splittrade politiska systemet försvårar dock regeringens möjlighet att verka
effektivt. Exempelvis har presidentens stödparti Force cauris pour un Benin
émergent (FCBE) – som består av ett tjugotal partier - ingått i en allians med
Union pour la majorité présidentielle plurielle (UMPP) som består av en lös
koalition med 80 politiska partier och 150 civila organisationer. Presidenten
måste därför ofta söka stöd från olika partimedlemmar på ad hoc basis för att
vinna omröstningar i representanthuset, en ofta mycket ineffektiv metod.
Enligt Ibrahim Index of African Governance, som publicerades i början av
oktober förra året, är Benin ett av Afrikas bäst styrda länder på plats 12 av 53,
och på plats tre inom ECOWAS efter Cape Verde och Ghana. Benin har
lyckats med konststycket att bevara demokratin trots den relativt låga
ekonomiska utvecklingsnivån.
Ekonomi
Ekonomin, som uppgick till cirka 6,6 miljarder USD 2010, vilar tungt på
jordbruket som står för ca 33 procent av bruttonationalprodukten och
sysselsätter ungefär hälften av befolkningen. Inkomsterna från bomullen,
vilken är Benins huvudsakliga exportvara, minskade väsentligt för ett par år
sedan pga. sjunkande världsmarknadspriser och minskad produktion. 2010
uppgick exporten till cirka 1,3 miljard USD, varav jordbruket, främst
5(6)
bomullen, svarade för en betydande andel. Bomullsproduktion minskade
2009/10 med ungefär en tredjedel, men motverkas till viss del av att
världsmarknadspriset på bomull stigit. Handeln med grannländerna är också
mycket viktig för ekonomin och svarar för ungefär en tredjedel av BNP. Det
är dock svårt att veta exakt hur stor denna handel är eftersom en stor del är
illegal och därför aldrig kommer till myndigheternas kännedom. Så kallad reexport, dvs. direkt vidareexport av importerade varor, är också en viktig
inkomstkälla för landet och står för nästan hälften av den totala exporten. Det
är svårt att uppskatta den exakta andelen eftersom en stor andel av handeln är
illegal. Benin har fått en del av sin utlandsskuld avskriven och tar emot
betydande ekonomiskt stöd från utlandet, både genom bistånd och
transfereringar från beninier i utlandet. Med 74 USD i bistånd per person och
år är Benin ett biståndsberoende land.
Även om Benin har haft viss ekonomisk tillväxt de senaste åren tillhör landet
fortfarande ett av världens fattigaste (Least Developed Country). En
minskning av andelen fattiga som lever på under två dollar per dag har dock
kunnat registreras från 37,4 procent 2006 till 33,3 procent 2008. De knappa
resurserna är med andra ord mer jämt fördelade än i grannlandet Nigeria.
Eftersom Benin är ett av världens minst utvecklade länder har man fri tillgång
till EU:s marknader.
Benins offentliga finanser drabbades svårt av dalande skatte- och
exportintäkter i och med den globala finanskrisen. Internationella
valutafonden (IMF) gav Benin nödlån, varpå regeringen, som en förutsättning
för lånet, införde en rad åtgärder för att begränsa det skenande
budgetunderskottet. Över hälften av statsintäkterna kommer från tullar, vilket
delvis begränsar den internationella handeln.
Hösten 2010 drabbades landet av svåra översvämningar som lade en fjärdedel
av landets yta under vatten och orsakade stora ekonomiska skador. De
ekonomiska utsikterna är på sikt dock relativt goda, bl a tack vare de nu höga
bomullspriserna. För 2011 prognostiseras tillväxten uppgå till 2,7 procent.
Förhoppningsvis kommer tillväxten 2012 att tillta ytterligare som ett resultat
av de reformer som planeras för att förbättra företagsklimatet, samt de
betydande investeringar som planeras inom energisektorn och i en utvidgning
av hamnen i Cotonou.
Benin ligger på plats 134 av totalt 182 länder i FN:s Human Development
Index (HDI). Det förhållandevis låga resultatet är en kombination av att
6(6)
förväntad medellivslängd ligger på 62,3 år, en tredjedel av befolkningen lever
på mindre än en dollar om dagen och 40 procent av befolkningen inte är läsoch skrivkunnig.
Benin har plats 170 av 183 länder på listan ”Doing Business Report” (2011).
Det är med andra ord svårt att driva ett företag i Benin. Elproduktionen är
dessutom otillräcklig och utgör i dagsläget en betydande hämsko på den
ekonomiska utvecklingen. Korruptionen är tyvärr också utbredd och 2010
fick landet plats 110 av 180, mitt emellan Indonesien och Argentina.
Världsbanken berömde dock i oktober förra året Benin för att ha utvecklat en
investeringskodex som garanterar alla företag rättvis behandling, oberoende
av ägandeförhållanden eller nationalitet.
Svensk-beninska relationer
Förbindelserna mellan Benin och Sverige är begränsade liksom det officiella
besöksutbytet. Några svenska besök på högre nivå har inte ägt rum på senare
år. Sveriges ambassadör i Benin är sidoackrediterad från Abuja.
Genom ett svenskt/norskt cementföretag som inlemmats i den tyska
koncernen Heidelberg Cement har svensk miljöteknik introducerats i Benin.
På det kulturella området har samarbete inom ramen för det svensk-afrikanska
museiprogrammet förekommit. Den internationella barnrättsorganisationen
Plan har verkat i Benin sedan 1994. Av organisationens 26 000 fadderbarn i
landet har knappt tusen en svensk fadder.
Den svenska exporten till Benin uppgick 2010 till 146 miljoner SEK, varav
Ericsson stod för merparten. Importen från Benin till Sverige ökade med 360
procent, men uppgick i absoluta tal till endast 500 000 SEK samma år.
LINDGÄRDE
