UNIVERSITY OF GOTHENBURG
Department of Earth Sciences
Geovetarcentrum/Earth Science Centre
Undersökningar av
magnetiska anomalier
och spricksystem
i norra Änggårdsbergen
Magnetiska mätningar och
lokalisering av spricksystem
Andreas Wennerström
ISSN 1400-3821
Mailing address
Geovetarcentrum
S 405 30 Göteborg
Address
Geovetarcentrum
Guldhedsgatan 5A
B725
Bachelor of Science thesis
Göteborg 2014
Telephone
031-786 19 56
Telefax
031-786 19 86
Geovetarcentrum
Göteborg University
S-405 30 Göteborg
SWEDEN
Sammanfattning
En granit i Göteborg med höga halter magnetit har lokaliserats i Änggårdsbergens västra del,
som troligtvis är en granit som tillhör RA-sviten. Dess påverkan på de magnetiska
anomalierna i området analyseras och bearbetas i detta arbete med hjälp av magnetometri,
elektromagnetism och susceptibilitet.
Det ska även finnas ett mafiskt stråk i den västra delen som gränsar till en finkornig granit i
öst. Denna granit genomsätts av flera vattenförda nord-sydliga sprickzoner, vilka påvisas lätt
med VLF.
De uppmätta profilerna går i öst-västlig riktning över berg som utsatts mycket av både kemisk
och mekanisk vittring. De elektromagnetiska mätningarna påvisade att stora mängder vatten
finns i områdets dalar. Detta vatten har medfört med oxidationsförhållanden vilket har
omvandlat magnetit till hematit, som där igenom gett lägre magnetiska värden än omgivande
berg.
Nyckelord: Geofysik, Magnetometri, Susceptibilitet, Elektromagnetism, Göteborg, Sverige
Abstract
Granite in Gothenburg with high content of magnetite has been located in the western part of
the mountains of Änggården, which probably belong to the RA-suite. Its influence on the
magnetic anomalies in the area is analyzed and processed in this thesis, with aid of
magnetometry, electromagnetism and susceptibility.
There should also be mafic rocks in the western part which borders to a fine-grained granite to
the east. This granite includes many water bearing north-south shear zones, which are easily
indicated with VLF.
The measured profiles in an east-western direction are above rocks which have been exposed
to mechanical and chemical weathering. The electromagnetic measurements proved large
amounts of water exists in the valleys of the area. This water caused oxidation conditions that
affect the magnetic anomalies through oxidation of magnetite to hematite, which is a less
magnetic mineral.
Keywords: Geophysics, Magnetometry, Susceptibility, Electromagnetism, Gothenburg,
Sweden
Innehållsförteckning
1 Inledning............................................................................................................................................... 1
1.1 Bakgrund ....................................................................................................................................... 1
1.2 Projektbeskrivning......................................................................................................................... 1
1.3 Områdesbeskrivning ...................................................................................................................... 2
2 Metod ................................................................................................................................................... 3
2.1 Teori .............................................................................................................................................. 3
2.1.1 Magnetometri ......................................................................................................................... 3
2.1.2 Susceptibilitet ......................................................................................................................... 6
2.1.3 Elektromagnetism ................................................................................................................... 6
2.2 Utförda mätningar ......................................................................................................................... 7
2.3 Modellering ................................................................................................................................... 8
2.3.1 Modelvision och Susceptibilitet ............................................................................................. 8
2.3.2 Ramag ..................................................................................................................................... 8
2.4 Felkällor och begränsningar .......................................................................................................... 8
3 Resultat ................................................................................................................................................. 9
3.1 Resultat Magnetometri .................................................................................................................. 9
3.2 Resultat Susceptibilitet ................................................................................................................ 10
3.3 Resultat Elektromagnetism.......................................................................................................... 10
4 Tolkning ............................................................................................................................................. 13
4.1 Tolkning Magnetometri ............................................................................................................... 13
4.2 Tolkning Susceptibilitet .............................................................................................................. 13
4.3 Tolkning Elektromagnetism ........................................................................................................ 13
5 Diskussion .......................................................................................................................................... 14
5.1 Slutsats ........................................................................................................................................ 15
5.2 Tackord ........................................................................................................................................ 16
6 Referenser....................................................................................................................................... 17
Appendix ............................................................................................................................................... 18
1 Inledning
1.1 Bakgrund
Enligt SGU skall det finnas ett mafiskt nordvästligt stråk i västra Änggårdsbergen i Göteborg,
i form av intrusivbergarterna diabas, diorit och gabbro. Deras observationer av bergarterna
gjordes på hällar då blottningsgraden i Änggårdsbergen är generellt hög, förutom i botten av
sprickdalar. Dessa är fyllda av sjöar, sumpmarker och lösa avlagringar och har interpolerats
utifrån observationer på närliggande hällar, geofysiska flygmätningar, borrkärneanalys, samt
grävningar (sgu.se, 2012).
Det är också känt att det finns två typer av diabasgångar i Göteborg som är riktade mot nordnordost och väst-nordväst som stupar brant och uppträder i det västra segmentet i
göteborgsområdet (Hegardt, 1999). Det mafiska stråkets befintlighet som kan ses i figur 1 kan
dock inte påvisas med hjälp av de magnetiska anomalier (tagna från 60 meters höjd av SGU)
för samma område (figur 2), då de högsta värdena ligger öster om stråket. I studier av Henkel
och Guzman (1977) förklaras hur vittring och oxidation påverkar bergarters magnetiska
anomalier.
Figur 1. Änggårdsbergen med det
mafiska stråket i blått, skala 1:50 000
(karta hämtad från sgu.se).
Figur 2. Änggårdsbergen med
magnetiska anomalier, skala 1:20 000
(karta hämtad från sgu.se).
I den västra delen ska det även finnas en magnetit rik granit, RA-graniten med en ålder på 1.3
miljarder år. RA-graniten skall även ha en högre koncentration av radium än andra graniter i
området, som Askimsgraniterna (Samuelsson, 1985). Radium är en radioaktiv jordartsmetall
som förekommer till liten del i uranrika bergarter då uran till slut sönderfaller till radium.
1.2 Projektbeskrivning
Det mafiska stråket som enligt SGU ska lokaliseras i västra delen av Änggårdsbergen, skall
med hjälp av magnetometri- och susceptibilitets-mätningar påvisas. En lång profil på ca 1.7
km skall läggas vinkelrätt mot stråket (öst-västlig riktning), eventuella sprickbildningar och
1
diabasgångar. Mätningarna sker med en GSM-19 proton magnetometer och en vanlig
handhållen suscept-mätare från SGU. Dessutom skall ett antal VLF-profiler göras, detta för
att påvisa vattenfyllda spricksystem i dalarna. Modellering av den insamlade datan sker med
Model Vision och Ramag. VLF-modellerna skall ge en lokalisering av vattenförande sprickor
och dess stupning. Med hjälp av dessa modeller tolkas berggrundens utseende och de
magnetiska anomalier med avseende på bergets susceptibilitet och spricksystem. Resultaten
kommer sedan jämföras mot SGUs magnetiska anomalikarta och berggrundskarta.
1.3 Områdesbeskrivning
Göteborg ligger i den så kallade sydvästskandinaviska provinsen. Den består av två segment,
de så kallade västra och östra segment (figur 3). Det västra segmentet består i huvudsak av
ådriga och gnejsiga bergarter med en ålder av ca 1.3 till 1.6 miljarder år. Formationer som
stora Le-Marstrand, nord-sydliga diabasgångar och andra basiska bergarter är också vanliga i
det västra segmentet. Det östra segmentet är något äldre och domineras av ådergnejser av
tonalitisk, granodioritisk och granitisk sammansättning. Dessa två segment delas av den 3 km
breda mylonitzon, som är en starkt skjuvad deformationszon. Denna zon uppstod när den
Sydvästskandinaviska provinsen utsattes för den Svekonorvegiska deformationen, som ägde
rum för ca 0.9 till 1.15 miljarder år sedan (Lindström, M., Lundqvist, T., Lundqvist, J, 1991).
Figur 3. Sydvästskaninaviska
provinsen med tillhörande
berggrund (karta hämtad från
sgu.se).
2
Änggårdsbergen (figur 4) är ett naturreservat på ca 220 hektar, som kan lokaliseras mellan
Göteborg och Mölndals kommun. Reservatet består av en höjdplatå där genombrutna
dalgångar har vittrats fram och bildat fem höjdryggar. I dalarna finns ler- och sandavlagringar,
medan ryggarna är berg i dagen.
Berggrunden i Änggårdsbergen består till största delen av en röd, också uranförande granit,
RA-graniten, som enligt Hegardt (2007) är ca 1.3 miljarder år gammal. Det skall enligt SGU
finnas ett mafiskt nord-sydligt stråk i den västra delen (figur 1). Närmast det mafiska stråket
skall graniten vara finkorning med inslag av magnetit (Aspfors, H, 1999), vilket kan ha en
påverkan på mätningarna, då magnetit är starkt magnetiskt. Magnetit har även en förmåga att
klumpa ihop sig till större ansamlingar.
Figur 4. Området Änggårdsbergen i Göteborg med tillhörande profiler, magnetometri
(blått), VLF-1 (orange) och VLF-2 (brun) (karta genererad i Google Earth).
2 Metod
2.1 Teori
2.1.1 Magnetometri
År 1600 poängterade Sir William Gilbert att det geomagnetiska fältet kan representeras av en
magnetisk dipol belägen i jordens mitt. Det var dock inte förrän på 1800-talet som man först
anpassade metoden för att lokalisera förekomsten av metall, vilket gjordes med en vanlig
kompassnål, som gör metoden till den äldsta inom geofysik (Milsom, 2003).
3
Magnetiska undersökningar mäter avvikelser i jordens magnetiska fält, som uppstår genom
variationer i berggrundens magnetiska egenskaper. Variationerna hos styrkan och riktningen
av det uppmätta fältet har en inverkan på kroppens magnitud och form. Magnetfältets styrka
mäts i nT (Milsom, 2003).
Jordens huvudsakliga magnetfält är ett resultat av elektriska strömmar som cirkulerar i den
yttre kärnan, men kan tolkas som en stor dipol-källa i jordens mitt. Fältet som alstras genom
kärnan går inte längs med jordens rotationsaxel, utan lutar ca 11.5°. Detta gör att den
magnetiska nordpolen inte är den samma som den geografiska. Magnetfältets intensitet och
lutning varierar beroende på vilken latitud man befinner sig på, detta kan ses i figur 5. Det kan
skilja från att vara 30 000 nT vid ekvatorn, från 60 000 nT vid den magnetiska sydpolen
(Milsom, 2003). Det är ytterst viktigt att man korrigerar för detta i sin magnetometer.
Figur 5. Variation i intensitet, lutning och fält gradienten för en
idealisk dipol runt jordens rotationsaxel (Bild från Milsom, 2003).
Jordens magnetfält ändras under dygnet, beroende av styrkan och riktningen på strömmar av
elektroner och elektriskt laddade atomer som cirkulerar i jonosfären. Under natten är fältet
näst intill konstant, men minskar i gryningen och höjs igen under dagen för att sedan igen
minska till den nattliga nivån. Variationen under ett dygn kan vara ca 50 nT.
Magnetiska stormar är andra fenomen som kan påverka det magnetiska fältet. Dessa uppstår
genom speciella aktiviteter från solen, så som solens aktivitet. Magnetiska stormar kan ändra
fältet med flera hundra nT. Mätningar under dessa förhållanden gör att mätningarna blir
oanvändbara och bör därför undvikas. (Milsom, 2003).
4
På grund av den dagliga variationen är det viktigt att innan mätningen påbörjas ta ett värde
vid en baspunkt, för att få ett få ett värde på det magnetiska fältet vid en viss tid på just den
punkten. När profilen sedan är klar ska man göra en sista mätning på baspunkten, då
differensen mellan dessa två mätningar vid baspunkten skall korrigera alla mätvärden. Det
mest praktiska är att placera denna punkt i mitten mellan sina profiler, så man slipper gå
onödiga sträckor (Milsom, 2003).
Magnetiska avvikelser mäts i detta arbete med en proton magnetometer, i detta fall med
modellen GSM–19 som också har en inbyggd GPS (figur 6). Proton magnetometern är också
det vanligaste instrumentet som används idag, dessutom har det en noggrannhet på ±0.1 nT.
Figur 6. GSM-19 proton
magnetometer ute i fält (foto
Andreas Wennerström).
Sensorn är fylld med en vätska som är rik på väteatomer (protoner), vilka agerar som en dipol,
vars riktning arrangeras mot det geomagnetiska fältet. När en ström går genom spolen skapas
ett nytt magnetfält som arrangerar dipolerna i en ny riktning. Strömmen stängs sedan av och
dipolerna ändras tillbaka till sin vanliga riktning genom spiralrörelser. Detta tar en viss tid, då
instrumentet konverterar tiden till nano Tessla (nT). Man ska även tänka på att rikta sensorn
mot norr vid varje mätning (Milsom, 2003).
GSM-19 instrumentet använder sig av ”overhouser effekten” då den protonrika vätskan
innehåller elektroner i oparade omloppsbanor. Genom att använda radiofrekvenser nära 60
MHz polariseras protonerna indirekt, vilket gör att instrumentet bara använder 25 % av den
energiförbrukning som en vanlig magnetometer gör. Dessutom är signalen som vätskan
genererar 100 gånger starkare, vilket gör mätningarna snabbare (Kearey, 2002).
5
2.1.2 Susceptibilitet
Susceptibilitet är ett materials förmåga att temporärt bli magnetiserat när ett magnetiskt fält
appliceras. Alla de vanligaste mineralförande bergarter uppvisar en väldigt låg magnetisk
mottaglighet, då bergarternas magnetiska egenskaper är proportionerlig mot de magnetiska
mineral som utgör dem (Musset, 2000). I figur 7 kan man se de vanligaste bergarternas
susceptibititet, där sedimentära bergarter visar lägre mottaglighet och de kristallina högre.
Anledningen till detta är att sedimentära bergarter saknar mineral inom järnoxid-gruppen, där
magnetit är det mineral som har den högsta susceptibilitet.
Figur 7. Susceptibilitet för de vanligaste bergarterna, i S.I.
enheter (Bild från Kearey, 2002).
2.1.3 Elektromagnetism
Elektromagnetiska (EM) metoder använder sig av markens respons av ett elektromagnetiskt
fälts utbredning. En spole som tillsätts en elektrisk ström fungerar som en sändare, detta
genererar ett magnetiskt fält runt spolen, det primära fältet. Är marken homogen penetreras
det av fältet och färdas igen upp till ytan utan att ändras markant. Passerar fältet ett elektriskt
ledande parti i marken induceras en elektrisk ström i kroppen, vilken i sin tur producerar
sekundära växlande magnetiska fält, se figur 8. Detta sekundära fält kan i sin tur mätas genom
att undersöka strömmen det generarar i en annan spole, en mottagare. Skillnaden på det
elektromagnetiska fältet mellan dessa spolar avslöjar befintligheten av en ledare.
Ledningsförmågan (σ) mäts i Siemens (S) per meter, S m-1 (Kearey, 2002).
6
Figur 8. Principen bakom elektomagnetiska undersökningar
(Bild från Musset, 2000).
2.2 Utförda mätningar
I figur 4 kan orienteringen för de uppmätta profilerna uppskattas där den blåa profilen visar
magnetometri- och susceptibilitets-mätningar. Profilen börjar i det västra området där det
enligt SGU skall finnas ett mafiskt stråk, där finns också baspunkten belägen. Innan
mätningarna kunde påbörjas måste magnetometern ställas in att den skall användas på samma
latitud som Göteborg ligger på. Vid varje mätning riktades sensorn mot norr. När mätningen
har startat tar magnetometern automatiskt GPS-koordinater i WGS84, höjd över havet och tid,
vilket förenklar arbetet i fält. Mätintervallet har en standard på 15 meter, men där instrumentet
mäter markant högre eller lägre anomalier minskades intervallet till ca 10 meter mellan
punkterna. Profilen blev till slut 1.6 km lång och bestod av 126 mätpunkter.
Susceptibiliteten mättes enkelt med en vanlig susceptmätare, då mätningar endast skedde där
man mätt med magnetometern där det finns berg i dagen. Vid varje mätpunkt togs tre
mätningar för att sen få ett medelvärde. Eftersom det uppmätta värdet saknar enhet, fås det i
S.I.-enheter.
EM-avvikelserna i detta arbetet har mätts med ett så kallat WADI VLF-instrument från
ABEM. Wadi utnyttjar det EM-fält som genereras av militära radiosändare som använder
VLF-frekvenser 15-30 kHz. Under dessa mätningar användes sändaren DMB i Tyskland som
ligger på 23.4 kHz. Två väst-östliga profiler gjordes (figur 4), vars orientering börjar och
slutar vid två höjdplatåer för att effektivt kunna mäta spricksystem i dalen. Mätintervallet för
7
dessa mätningar är 10 meter och profilerna blev ca 750m (orange), respektive 600m (brun)
långa.
2.3 Modellering
2.3.1 Modelvision och Susceptibilitet
Rådatan från magnetometern överfördes med hjälp av mjukvaran GEMlink och sparades som
en tabbavgränsad textfil. Eftersom Modelvision inte kan arbeta med koordinatsystemet
WGS84 konverterades de till Sweref 99. Därefter används endast de fyra sista siffrorna för
nord-syd och öst-väst koordinater, detta för att den kommande modellen ska få en verklig
längdskala.
Eftersom differensen på baspunkten endast var 1 nT för första och andra mätningen, behövs
ingen korrigering för den dagliga variationen. Rådatan ger upphov till många oönskade toppar
och kurvan blir ganska svårtolkad, därför applicerades ett fempunktsfilter. Filtret bygger på
att de fem första värdena adderas och delas med antalet, därefter adderas värde 2 – 6 för att
sedan delas med antalet igen. Detta gör kurvan mjukare och de betydelsefulla anomalierna
förtydligas.
Profilnamn, nord-syd & öst-väst koordinater och magnetfältets filtrerade anomalier
sammanställdes till en lista som programmet förstår och sparades sedan som en LIN-fil.
Innan modelleringen kan börja måste projektet ha rätt inställningar utifrån det magnetiska
fältet som råder i Göteborg. Den totala intensiteten sattes till 50582, inklinationen till 71.4 och
deklinationen till 2.7.
Själva modelleringen går ut på att försöka tolka hur berggrunden ser ut under marken. Detta
är möjligt genom att jämföra sina nyligen skapta ”kroppars” påverkan på de magnetiska
anomalierna. Den nya magnetiska kurvan som bildas utifrån kropparna ska på bästa sätt
återspegla den gamla kurvan.
Endast åtta mätpunkter längs profilen var berg i dagen, vilket resulterade med åtta
susceptibilitetsvärden. Resultatet sammanställdes enkelt i ett diagram gjort i Excel som
innehåller den ofiltrerade mag-datan, topografisk höjd och susceptibilitet, vilket gör det enkelt
att se eventuella samband.
2.3.2 Ramag
Den insamlade VLF-datan överfördes till en dator och sparades som en WAD-fil, för att
senare modelleras. I Ramag sker modelleringen näst in till automatiskt, dock behöver man
ställa in profilens penetration i djupet, i detta fall 60 meter. Därefter väljs vilken längd av
profilen som ska modelleras, då endast 300 meter kan visas i det nya tvärsnittet. Grafer med
rådata plottas ut som visar ”reala” och ”imaginära” värden. Sedan presenteras dessa profiler i
ett tvärsnitt som visar spricksystemens position och riktning.
2.4 Felkällor och begränsningar
Den som mäter får inte ha några magnetiskt ledande objekt, då detta kan ha en påverkan på
resultatet. Det samma gäller för dagar då det finns risker för magnetiska stormar.
8
När det handlar om susceptibilitet är det bättre att mäta på finkorninga och mer homogena
bergarter då dessa ger en bättre uppfattning. Skulle man t.ex. mäta på en pegmatit med stora
mineralkorn så gäller värdet endast det mineralet som man håller mätaren över och inte hela
bergarten i sig. Det är även viktigt att man har tillräckligt många mätningar, vilka kan
presentera bergets sanna susceptibilitet utan stora felmarginaler.
Modelleringen i Modelvision kan tolkas på många olika sätt, om de båda kurvorna ska ligga
helt på varandra behövs ett tiotal kroppar med helt orimliga former och egenskaper. Detta ser
geologiskt konstigt ut, kropparna har därför begränsats till två stycken. Remanensen och dess
orientering för de modellerade zonerna är okända, vilket begränsar tolkningen. Det är också
viktigt att planera sina VLF-mätningar då den tyska antennen är avstängd vissa dagar.
3 Resultat
3.1 Resultat Magnetometri
Figur 9a visar det slutliga resultatet i Modelvision som modellerats med fempunktsfiltret. Det
magnetiska fältets anomalier ligger generellt mellan 50300 - 51200 nT. Överlag befinner sig
ett parti med höga anomalier i väst och ett med låga i öst, dock finns det ett smalt område i öst
som har betydligt högre anomalier än sin omgivning. De modellerade kropparna nederst på
bilden ligger ca 20 m djupt, då dess susceptibilitet ligger på 15000 S.I-enheter. Den
modellerade kurvan (röd) följer inte de uppmätta anomaliernas kurva (svart), detta förklaras
senare i arbetet.
Figur 9a. Profilens tvärsnitt i Modelvison
I figur 9b kan man se samma profil fast i perspektiv. Samtliga figurer tenderar att stryka åt
nordost, men den svarta har en starkare strykning, N15 grader. Den svarta figuren har en lång
och smal form med en diameter på ca 65 meter. Den lila figuren har en diameter på ca 550
meter.
9
Figur 9b. Modellerna i perspektiv.
3.2 Resultat Susceptibilitet
Susceptibiliteten presenteras i figur 10 där röda pilar symboliserar susceptibiliteten vid
specifika mätpunkter för den magnetometriskt ofiltrerade profilen. Den östra delen av profilen
uppvisar förhållandevis låga värden (1000 – 6000 S.I-enheter), medans den västra består av
betydligt högre värden (4000 – 20000 S.I-enheter).
Figur 10. Susceptibiliteten tillsammans med ofiltrerad mag-data och topografi.
3.3 Resultat Elektromagnetism
I figur 11a-11b kan resultatet för den norra VLF-profilen ses med den ofiltrerade rådata och
tillhörande tvärsnitt. Figur 11c-11d visar resultatet för den södra profilen.
10
Figur 11a & 11b. Norra VLF-profilen. 11a visar rådata från norra profilen med
verklig data (röd linje) och imaginär data (blå streckad linje). 11b är samma profil i
ett tvärsnitt på 300 meter, där färgerna presenterar lutningen på det sekundära
magnetfältet.
11
Figur 11c & 11d. Södra VLF-profilen. 11c är rådata från södra profilen med verklig
data (röd linje) och imaginär data (blå streckad linje). 11d är samma profil, fast i ett
tvärsnitt på 300 meter, där färgerna presenterar lutningen på det sekundära
magnetfältet.
12
4 Tolkning
4.1 Tolkning Magnetometri
De modellerade figurerna från de magnetiska data kan tolkas som två zoner, mer än två
magnetiskt ledande kroppar. Den lila större zonen i väst tros vara ett resultat av att den
finkorniga gnejsen innehåller höga halter av magnetit, detta stämmer överens med Aspfors
(1999) antaganden. Den östra svarta zonen vars höga anomalier dominerar i området tolkas
som en ytlig gångbergart som diabas. Området mellan dessa zoner klassar jag som finkornig
homogen granit med mindre ansamlingar magnetit och små sprickor.
I figur 10 kan man även se att de magnetiska anomalierna har en tendens att följa topografin
vid dalarna, bortsett den tolkade gångbergarten vid ~1.2 km. Mina funderingar till detta är att
det finns vattenfyllda spricksystem i dalarna där det råder oxidationsförhållanden, som
resulterar i lägre magnetiska anomalier.
4.2 Tolkning Susceptibilitet
Det är svårt att tolka med så få mätvärden och när susceptvärdena endast gäller för bergarten
som finns belägen vid ytan. De höga värdena vid ~170- och ~619 meter tolkar jag är ett
resultat av den höga halten magnetit i gnejsen som tillhör RA-sviten. Resterande låga värden i
det östliga området beror helt enkelt på avsaknaden av magnetit.
4.3 Tolkning Elektromagnetism
Höga skillnader mellan ”real” data och imaginär tolkas som stora strukturer i berget i form av
vattenfyllda sprickor, där det sekundära genererade fältet lutar upp till 30 grader (lila färg i
tvärsnitten, figur 11b och 11d). Där den verkliga linjen korsar nollpunkten befinner sig
strukturerna rakt under, då dess sekundära fält är helt horisontellt. Genom att analysera de
röda real-kurvornas lutning kan strukturers och ledande kroppars orientering fastställas.
Sprickans i figur 11a kan fastslås till att den lutar åt nordost.
13
5 Diskussion
Syftet med detta arbete var att försöka tolka norra Änggårdsbergens berggrund utifrån
magnetiska anomalier, susceptibilitet och elektromagnetiska anomalier. Dessutom skulle det
bevisas att områdets dalar innehåller stora vattenfyllda sprickor för att se dess påverkan på de
magnetiska anomalierna. Till sist skulle resultatet jämföras med en magnetisk anomalikarta
från SGU.
Under mätningarna i områdets dalar påträffades små bäckar och våtmarker då man direkt
kunde misstänka vattenfyllda sprickors befintlighet. Dalarna i sig har bildats genom mekanisk
och kemisk vittring där vatten är en betydande faktor. Baserat på VLF- profilen med rådata
(figur 11a) och dess negativa utbredning öster ut kan det konstateras att spricksystemet stupar
brant ner mot nordost.
Efter att ha analyserat de magnetiska anomalierna mot topografin kan man konstatera att dalar
med vattenrika spricksystem sänker nivån på de magnetiska anomalierna. Utan den kemiska
vittringen hade anomalierna troligtvis sett helt annorlunda ut. Förutsätter man att RA-graniten
haft en jämn fördelning av magnetit så visar likaväl de magnetiska anomalerna en ”taggig”
kurva. Orsaken till detta kan vara vattnets oxiderande effekt då magnetit oxideras till hematit,
vilket ger lägre magnetiska anomalier än omgivande berg. Teorin om lägre magnetiska
anomalier vid sprickdalar stärks då liknande undersökningar behandlades i artikeln av Henkel
och Guzman, 1977. Ration mellan magnetit / hematit kunde inte mätas, hade det gått så hade
troligtvis martitization påvisats.
SGU karterade ut ett mafiskt stråk i början på min profil, vilken inte kunde ses i fält. Dock
kunde den hittas längre söder ut. Öster om stråket skulle det finnas ett område med finkornig
magnetitrik granit, vilket stämde överens med min modellering och SGUs anomalikarta.
Stråket bör alltså ligga längre väster ut än vad de har karterat. Den magnetitrika zonen öster
om det mafiska stråket kan tolkas som RA-graniten.
Den nordostliga strykningen på den tolkade gångbergarten i öst kan styrkas med hjälp från
arbetet av Vladimir Medan (2012) från Göteborgs universitet, då han har utfört samma
mätning i den södra delen av Änggårdsbergen. Även han har hittat dessa anomalier, fast
längre väster ut. Dessa iakttagelser kan ses i bilaga 1 & 2 i appendix. Denna gångbergart kan
vara en utav de många nordsydliga diabasgångar som finns i det västra segmentet.
De tagna susceptmätningar gjordes på berg i dagen, dvs det med mest motståndskraft. Några
mätningar på ovittrat material har ej gjorts, dock ger de tagna mätningarna ”bakgrunds” eller
det ursprungliga värdet. Mätningarna har stora variationer och man kan inte veta om värdet
gäller för hela bergarten eller bara ett enstaka korn, vilket försvårar tolkingen. För att metoden
skall vara effektiv behövs många fler mätningar och de bör utföras på ovittrade homogent
finkorniga bergarter.
14
5.1 Slutsats
Det mafiska stråket befinner sig längre väster ut än vad SGU karterade, dock stämmer
deras magnetiska anomalikarta bra in på mina modeller.
Sprickzoner har en lägre påverkan på magnetfältets anomalier.
Protonmagnetometern ger pålitlig data, till skillnad från susceptmätaren som ger dåligt
resultat om det inte används på rätt sätt.
15
5.2 Tackord
Först och främst vill jag tacka min handledare Erik Sturkell som har gjort detta arbeta möjligt.
Jag vill även passa på att tacka Axel Sjöqvist och Petter Engwall som har hjälpt till med
praktiska moment. Ett stort tack till Erik Meland från Bergab som lånade ut ett VLFinstrument. Till sist vill jag tacka min klasskamrat Vladimir Medan för ett bra sammarbete.
16
6 Referenser
Aspfors, H. (1999). Berggrundsbeskrivning av Slottsskogen och Änggårdsbergen. Earth
Sciences Centre, Göteborg University.C, 1400-383X; 18
Hegardt, A., Cornell. D.H., Hellström. F.A., & Lundqvist. I. (2007). Emplacemet ages of the
mid-proterozoic Kungsbacka Bimodal Suite, SW Sweden. GFF, 129 (3), 227234.
Henkel, H., Guzman, M. (1977). Magnetic features of fracture zones, Geoexploration, v.15,
173-181.
Kearey. P., Brooks. M., & Hill. I. (2002). An Introduction to Geophysical Exploration,
Blackwell Publishing.
Lindström, M., Lundqvist, J., & Lundqvist, Th., (1991). Sveriges geologi från urtid till nutid.
Studentlitteratur. Lund. 398.
Medan, V. (2012). Geofysiska mätningar i södra Änggårdsbergen. Gothenburg: University of
Gothenburg.
Milsom, J. (2003). Field Geophysics. The geological field guide series -third edition, Wiley
Mussett. A., & Khan A. (2000). Looking Into the Earth, Cambridge University Press
Samuelsson, L. (1985). Beskrivning till berggrundskartan Göteborg NO, Sveriges geologiska
undersökning Af 136, 101
Internet
http://maps2.sgu.se/kageFilemover/data/rock_local_9o6Er47QNt.pdf 2012-04-26
http://maps2.sgu.se/kageFilemover/data/mag_anomaly_zDqAGoIO9r.pdf 2012-04-26
http://www.sgu.se/dokument/service_sgu_publ/RM120_52-55.pdf 2012-04-25
http://.goteborg.se/prod/parkochnatur/gronaochblaomraden/dalis2.nsf/vyFilArkiv/Anggardsbergen.pd
f/$file/Anggardsbergen.pdf 2012-04-25
http://www.gemsys.ca/Products/20_product_catalogue_overhauser.htm 2012-04-27
17
Appendix
Bilaga 1. Modell i Modelvision från södra Änggårdsbergen.
Bilaga 2. Perspektivbild i Modelvision från södra Änggårdsbergen.
18
