Guds Kristna Kyrkor
[257]
Det Andra Stora Budet [257]
(Edition 1.1 19981008-19990526)
Det Andra är likt detta: Ni skall älska er nästa som er själva. De tio budorden var uppdelade i
två stora bud. Denna struktur ses lätt, i och med att de första fyra budorden handlar om
kärleken till Gud och de sista sex handlar om kärleken till medmänniskan.
Christian Churches of God
PO Box 369,
WODEN
ACT 2606,
AUSTRALIA
E-mail: [email protected]
(Copyright 1998, 1999 Wade Cox)
(Tr. A. Binder 2003)
Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar eller
utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas. Inga avgifter
skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter såsom kritiska artiklar
och recensioner utan att upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org och http://www.ccg.org
Page 2
Det Andra Stora Budet [257]
Det Andra Stora Budet [257]
Del I
[Skall läsas innan genomgången av det femte och de
följande budorden].
Gud gav Lagens struktur till Moses. De tio
budorden var uppdelade i två stora bud som vi
såg i undersökningen av det Första Stora (jfr.
uppsatsen Det Första Stora Budet [252].
Andra Mosebok 20:1-3 1Detta är vad Gud sade: 2 Jag
är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur
slavlägret.
[I] 3 Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
[II]4 Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild
av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i
vattnet under jorden. 5 Du skall inte tillbe dem eller
tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk
Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba
barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig
6 men visar godhet mot tusenden när man älskar mig
och håller mina bud.
[III] 7 Du skall inte missbruka Herrens, din Guds,
namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad
som missbrukar hans namn.
[IV] 8 Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. 9 Sex
dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor,
10men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat.
Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller
din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din
boskap eller invandraren i dina städer. 11 Ty på sex
dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och
allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade
han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och
gjort den till en helig dag.
[V] 12 Visa aktning för din far och din mor, så att du
får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.
[VI] 13 Du skall inte dräpa.
[VII] 14 Du skall inte begå äktenskapsbrott.
[VIII] 15 Du skall inte stjäla.
[IX] 16 Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
[X] 17 Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du
skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav
eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller
något annat som tillhör din nästa.
Uppdelningen av Lagen i de Två Stora Buden ges
senare i Femte Mosebok. Strukturen är klart
igenkännbar, i och med att de första fyra
budorden behandlar kärleken till Gud, och de
sista sex buden behandlar kärleken till
medmänniskor.
Lagen var därefter ingjuten i folket.
Vår förpliktelse är till Gud, och därefter till våra
medmänniskor. Vår plikt är att bli till passande
och riktiga mottagare för den Levande Guden.
Han är Guden för de Levande och de Döda.
Matthew 22:29-40 29 Jesus svarade: ”Ni tänker fel
därför att ni varken kan skriften eller vet något om
Guds makt. 30 Vid uppståndelsen gifter man sig inte
eller blir bortgift, utan alla är som änglarna i himlen.
31 Och vad de dödas uppståndelse beträffar, så har ni
väl läst vad Gud har sagt till er: 32 Jag är Abrahams
Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte en
gud för döda utan för levande.” 33 När folket hörde
detta häpnade de över hans undervisning. 34 När
fariseerna fick höra hur han hade gjort saddukeerna
svarslösa samlades de, 35 och för att sätta honom på
prov frågade en av dem, en laglärd: 36 ”Mästare,
vilket är det största budet i lagen?” 37 Han svarade
honom: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela
ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt
förstånd. 38 Detta är det största och första budet. 39
Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din
nästa som dig själv.40 På dessa båda bud vilar hela
lagen och profeterna.”
Den första delen av lagen behandlar kärleken till
Gud. Den skall vara med hela hjärtat och sinnet
och själen.
Den andra delen av lagen är om kärleken till din
nästa, så som till dig själv. För om du inte älskar
din nästa som du har sett, hur skall du då kunna
älska Gud vilken du inte har sett.
Första Johannesbrevet 4:20-21 20 Om någon säger:
”Jag älskar Gud” men hatar sin broder, då ljuger han.
Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett,
kan inte älska Gud, som han inte har sett. 21 Och detta
är det bud som han har gett oss: att den som älskar
Gud också skall älska sin broder.
Strukturen hos det Första Stora Budet utgör
grunden för det Andra Stora Budet, och på dessa
två bud vilar hela lagen och profeterna. Således
är de tio budorden en underavdelning av de två
och resten av lagen, är underlydande av de tio.
Det Andra Stora Budet [257]
Det Andra Stora Budet består av de sista av de
tio budorden. Det är i vår andliga utövning av det
Andra Stora Budet som, som vi visar vår förmåga
att inträda till dom, i de högre aspekterna av
lagen.
Ordningen hos det Andra Budet följer från
samma tankeföljd eller logik, som det Första
Stora Budet. Så som Gud är central för det Första
Stora Budet, så är den fysiska fadern och modern
för det Andra Stora Budet. Guds familj som
elohim är målet för det Första stora Budet, och
människornas familj som elohim är målet för det
Andra Stora Budet. De förklarar båda Guds
utsträckning som Eloah, att bli elohim för och
inom både de Himmelska och Jordiska Värdarna.
[V] 12 Visa aktning för din far och din mor, så att du
får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.
The first commandment with a promise relates to
the plan of eternal life as elohim. It was to have
been so from the beginning.
Page 3
Mycket av den moderna så kallade kristendomen
utvecklar denna inställning, och sätter ämbetena
eller prästerskapet mellan man och hustru. Vissa
sekter förlåter till och med otukt hos sinnet på
begäran. Sektens storlek eller prästerskapets
celibat verkar inte utgöra någon begränsning för
denna utövning.
[VIII] 15 Du skall inte stjäla.
Individens välgång speglas i lagens ordning så
som den förhåller sig förmågan att skydda
individen i deras personliga ansträngning och
livet som de är ålagda att skapa. Samhället och
dess organiserade struktur stjäl från individen på
ett mer systematiskt sätt, än vanliga brottslingar i
det moderna samhället. I dessa sista dagar är
feodalism och förtryck mer guldkantat, men inte
desto mindre effektivt. Vi kommer snart att
uppleva hela skräcken av detta falska system i de
sista dagarna.
[IX] 16 Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
[VI] 13 Du skall inte dräpa.
Förmågan att döda kommer av synd och en lust
att se förstörelsen av andra ting. En sådan syn är
av motståndaren. Det är inte Guds vilja att något
kött skall förgås, och så att de skall kunna
bringas till frälsning i sinom tid, till och med
Värden. För sådan är den fullkomliga kärleken
hos Gud (jfr. uppsatsen Lost Sheep and the
Prodigal Son (No. 199)).
[VII] 14 Du skall inte begå äktenskapsbrott.
Skyddandet av familjens integritet och, och
troheten hos enheten, är en återspegling av
intgriteten och troheten till Gud. Äktenskapet är
en spegling av förhållandet mellan Kristus och
Kyrkan. Ni kan inte bryta den ena utan att tillfoga
skada till den andra. Varje förhållande som
kommer i konflikt med familjens integritet och
reducerar mannens roll i förhållande till hustrun,
är delvis otukt. Sålunda är kyrkor som placerar
ämbete i en position som kommer emellan
förhållandena mellan man och hustru, är i otukt,
och har effekten att utveckla en otuktig
inställning å hustruns part. Mannen är prästen i
sitt eget hus, medan han lyder Guds Lagar.
Hela systemet för rättvisa vilar på sanning.
Planen för frälsning kan bara garanteras i sin
helhet om den är grundat på, och beskyddad av,
sanningen. Vi är skyldiga att vittna inför Guds
Lags ordning och Hans sanning.
[X] 17 Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du
skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav
eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller
något annat som tillhör din nästa.
De andliga aspekterna hos lagen är täckta i denna
aspekt av de tio budorden, där alla brott är
produkter av sinnet och helt bryter mot lagen i
sin helhet. Endast genom att motstå sinnets
frestelser kan vi i sanning lära att älska varandra i
ande och i sanning. Kärlek är lagens mål.
Första Korinthierbrevet 13:1-13 1 Om jag talar både
människors och änglars språk, men saknar kärlek, är
jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. 2 Och
om jag har profetisk gåva och känner alla
hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har
all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är
jag ingenting. 3 Och om jag delar ut allt jag äger och
om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har
jag ingenting vunnit. 4 Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte
Page 4
Det Andra Stora Budet [257]
uppblåst. 5 Den är inte utmanande, inte självisk, den
brusar inte upp, den vill ingen något ont. 6 Den finner
inte glädje i orätten men gläds med sanningen. 7 Allt
bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar
den. 8 Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan,
den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna.
Kunskapen, den skall förgå. 9 Ty vår kunskap är
begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. 10
Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade
förgå. 11 När jag var barn talade jag som ett barn,
förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men
sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. 12
Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte
mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall
den bli fullständig som Guds kunskap om mig. 13 Men
nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av
dem är kärleken.
Lagens mål är kärlek eller barmhärtighet. Lagen
själv är skapad att skydda på en fysisk nivå, vad
den Helige Ande är skapad att införa på den
andliga nivån. Det ena kan inte finnas till
fullkomligt utan det andra. Den Heliga Ande är
nödvändig, för att möjliggöra att riktigt följa
Frihetens Fullkomliga Lag.
Guds Fullkomliga Frihetslag är skapad till att
upprätta oss i ett perfekt förhållande med Honom
och med varandra. Således leder det femte och de
följande budorden till detta mål, att vi skall älska
våra nästa som oss själva.
Del II
[Att läsas efter utläggningen av den andra
gruppen budord vilka slutar med det tionde
budordet]
Gud placerade Israel i dess arvedel och de
befalldes att hålla lagarna.
Femte Mosebok 26:1-19 1 När du kommer till det land
som Herren, din Gud, vill göra till din egendom och du
tar det i besittning och bosätter dig där, 2 skall du ta en
del av det första du skördar av markens gröda i det
land som Herren, din Gud, vill ge dig, lägga det i en
korg och bege dig till den plats som Herren, din Gud,
väljer ut och där han vill låta sitt namn bo. 3 Du skall
gå till den präst som då kommer att finnas där och säga
till honom: ”I dag bekräftar jag för Herren, din Gud,
att jag har kommit till det land som Herren med ed
lovade våra fäder att ge oss.” 4 Prästen skall ta emot
din korg och ställa den framför Herrens, din Guds,
altare. 5 Inför Herren, din Gud, skall du sedan säga:
”Min fader var en nödställd aramé, som flyttade ner
till Egypten med en liten skara människor. Där bodde
de och blev ett stort, starkt och talrikt folk. 6 Men
egypterna behandlade oss illa, förtryckte oss och
tvingade oss till tungt arbete. 7 Då åkallade vi Herren,
våra fäders Gud, och Herren hörde våra rop och såg
hur vi förtrycktes, plågades och led. 8 Herren förde oss
ut ur Egypten med stark hand och lyftad arm, med
fruktansvärd makt, med tecken och under. 9 Han lät
oss komma hit och gav oss detta land, ett land som
flödar av mjölk och honung. 10 Och nu kommer jag
med det första av skörden från den mark som du,
Herre, har gett mig.” Du skall ställa korgen inför
Herren, din Gud, och du skall falla ner inför honom.
11 Och över allt det goda som Herren, din Gud, har
gett dig och din familj skall du sedan glädja dig
tillsammans med de leviter och invandrare som du har
hos dig. 12 När du det tredje året, året för tiondet, har
samlat ihop allt tionde av din skörd och gett det till
leviterna, invandrarna, de faderlösa och änkorna, så att
de har kunnat äta sig mätta i dina städer, 13 skall du
säga inför Herren, din Gud: ”Nu har jag tagit ut det
heliga ur mitt hus, och jag har gett det till leviterna och
invandrarna, de faderlösa och änkorna, alldeles som du
har befallt mig. Jag har inte överträtt eller försummat
något av dina bud. 14 Jag har inte ätit av tiondet när
jag haft sorg, jag har inte varit oren när jag tog ut det
och jag har inte gett något av det som gravgåva. Jag
har lytt Herren, min Gud, jag har gjort allt som du har
befallt mig. 15 Se ner från din heliga boning, från
himlen, och välsigna ditt folk Israel och den mark du
har gett oss, så som du med ed lovade våra fäder, ett
land som flödar av mjölk och honung.”
16 I dag befaller dig Herren, din Gud, att lyda dessa
stadgar och föreskrifter. Av hela ditt hjärta och med
hela din själ skall du troget följa dem. 17 Du har i dag
försäkrat att Herren skall vara din Gud och att du skall
vandra hans vägar, följa hans stadgar, bud och
föreskrifter och lyda honom. 18 Herren har i dag
försäkrat att du skall vara hans dyrbara egendom, så
som han har lovat dig. Du skall hålla alla hans bud, 19
och han skall upphöja dig över alla andra folk han har
skapat, till pris, berömmelse och ära, och du skall vara
ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, så som han
har lovat.
Israel uppsattes som en exempelnation. De skulle
vara en del av Yahovah och den centrala punkten
i Guds plan. Det fanns med välsignelse given av
Gud vissa symboliska handlingar.
Femte Mosebok 27:1-26 1 Mose och Israels äldste gav
folket dessa anvisningar: Följ hela den lag som jag i
dag ger er. 2 Så snart ni gått över Jordan, till det land
som Herren, din Gud, vill ge dig, skall du resa stora
stenar och kalka dem vita. 3 När du gått över skall du
Det Andra Stora Budet [257]
på dem skriva varje ord i denna lag. Då får du komma
in i det land som Herren, din Gud, vill ge dig, ett land
som flödar av mjölk och honung, så som Herren, dina
fäders Gud, har lovat dig. 4 När ni gått över Jordan
skall ni på Evalberget resa de stenar som jag i dag ger
er befallning om, och du skall kalka dem vita. 5 Där
skall du också bygga ett altare åt Herren, din Gud, ett
altare av sten som inte bearbetats med järn. 6 Av
ohuggen sten skall du bygga Herrens, din Guds, altare,
och på det skall du frambära brännoffer till Herren, din
Gud. 7 Du skall också offra gemenskapsoffer och äta
dem där, och du skall glädja dig inför Herren, din Gud.
8 På stenarna skall du klart och tydligt skriva varje ord
i denna lag. 9 Mose och de levitiska prästerna talade
till Israels folk: Var stilla och hör, Israel! I dag har du
blivit Herrens, din Guds, eget folk. 10 Så lyssna till
Herren, din Gud, och lyd hans bud och stadgar, som
jag i dag ger dig. 11 Samma dag gav Mose följande
anvisningar till folket: 12 När ni gått över Jordan skall
dessa stammar ställa sig på Gerisimberget för att
välsigna folket: Simon, Levi, Juda, Isaskar, Josef och
Benjamin. 13 Och dessa skall ställa sig på Evalberget
för att förbanna: Ruben, Gad, Asher, Sebulon, Dan och
Naftali. 14 Leviterna skall med hög röst rikta följande
ord till alla män i Israel: 15 Förbannelse över den man
som tillverkar vad Herren avskyr, en snidad eller
gjuten gudabild, ett hantverksalster, som han i
hemlighet ställer upp. – Hela folket skall instämma
och svara: Amen. 16 Förbannelse över den som visar
förakt för sin far eller mor. – Hela folket skall svara:
Amen. 17 Förbannelse över den som flyttar sin
grannes gränsstenar. – Hela folket skall svara: Amen.
18 Förbannelse över den som leder en blind vilse. –
Hela folket skall svara: Amen. 19 Förbannelse över
den som vränger rätten för invandraren, den faderlöse
eller änkan. – Hela folket skall svara: Amen. 20
Förbannelse över den som ligger med sin fars hustru,
ty han skändar sin fars bädd. – Hela folket skall svara:
Amen. 21 Förbannelse över den som har samlag med
djur. – Hela folket skall svara: Amen. 22 Förbannelse
över den som ligger med sin syster, en som har samma
far eller mor som han. – Hela folket skall svara: Amen.
23 Förbannelse över den som ligger med sin svärmor.
– Hela folket skall svara: Amen. 24 Förbannelse över
den som dräper i lönndom. – Hela folket skall svara:
Amen. 25 Förbannelse över den som mot betalning
dräper en oskyldig. – Hela folket skall svara: Amen.
26 Förbannelse över den som inte håller sig till orden i
denna lag och lyder dem. – Hela folket skall svara:
Amen.
Gerissim var platsen för välsignelsen över folket,
och folket befalldes att säga Amen för varje
välsignelse eller förbannelse. Samariterna håller
än idag påskaftonsgudstjänsten under kvällen av
den fjortondes slakt och den femtonde Natten
Page 5
som skall Uppmärksammas Mycket, så som
bestämts i antiken, enligt konjunktionen, på
berget Gerissim där de spenderade natten i
gudstjänst och vaka och de återvände vid
morgonen till
den Heliga Påskdagens
högtidligheter.De
fortsatte
därefter
till
åminnelsen av högtiden, som den del som kallas
det Osyrade Brödets Högtid, fram till den Sista
Heliga Dagen, varandes den för det Osyrade
Brödet.
Välsignelserna och förbannelserna som utfördes
här, var i enlighet med naturen hos de handlingar
som kunde utföras enskilt, och sålunda inträdde
folket sin arvedel med ett erkännande av allmän
och enskild moral. Prästerskapet och Leviterna
stod vid dalens sänka och utförde proklamationer
som ropades från berg på vardera sida, genom
stammarnas upprätthållna balans, med sex
stammar på varje sida.
Det allmänna erkännandet av Guds Lag i sin
helhet, skulle bli fäst i sten med uppresandet av
ett allmänt altare. Två stora stentavlor av lagen
skulle sättas i sten på en öppen plats, med lagens
hela struktur skriven där uppå, så som en
checklista för hela nationen. Således var hela
Guds Lag öppet och offentligt deklarerad och
efterföljdes allmänt i öppen deklaration av
olydnad. Uppfattningen om en enskild muntlig
tradition, som löper i motsats till denna offentliga
och nedtecknade struktur och ordning hos lagen
och rättvisa är absurd, och en anklagelse
gentemot våra förfäder, vilka var upprättade
under den Ende Sanna Guden. Gud gav lagens
löfte till Israel, samt välsignelserna och
förbannelserna som upptas i Femte Mosebok
28:1-68 (jfr. uppsatsen The Blessings and the
Curses (No. 75)).
Gud försatte Israel i öknen och vildmarken så
som ett exempel för oss och som en förevisning
om Messias ankomst och de fyrtio jubileerna i
vildmarken, under den Helige Ande (jfr. även
Apg. 7:1-60). Den Helige Ande behövdes för att
kunna hålla lagen på ett korrekt sätt. Guds Lag
utgick från Gud och är i linje med Hans natur.
Således är Guds avbild genom den Helige Ande,
Page 6
nödvändig för att hålla Lagen. Gud skriver den i
våra hjärtan och sinnen.
Jeremia 31:31-40 31 31 Det skall komma en tid, säger
Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israel
och med Juda, 32 inte ett sådant förbund som jag slöt
med deras fäder när jag tog dem vid handen och förde
dem ut ur Egypten, det förbund med mig som de bröt,
fastän jag var deras herre, säger Herren. 33 Nej, detta
är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är
inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras
bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara
deras Gud och de skall vara mitt folk. 34 De skall inte
längre behöva undervisa varandra och säga: ”Lär
känna Herren”, ty de skall alla känna mig, från den
minste till den störste, säger Herren. Jag skall förlåta
dem deras skuld, och deras synd skall jag inte längre
minnas. 35 Så säger Herren, han som har satt solen att
lysa om dagen, månen och stjärnorna att lysa om
natten, han som rör upp havet i dånande vågor, han
vars namn är Herren Sebaot: 36 När denna ordning
upphör att gälla, säger Herren, först då skall Israels ätt
upphöra att för alltid vara mitt folk. 37 Så säger
Herren: När himlen därovan kan mätas, när jordens
grundvalar kan utforskas, först då skall jag förkasta
Israels ätt för allt de har gjort, säger Herren. 38 Det
skall komma en tid, säger Herren, då staden skall
byggas upp igen till Herrens ära från Hananeltornet till
Hörnporten. 39 Men mätsnöret skall dras ännu längre,
rakt fram mot Garevhöjden och sedan i riktning mot
Goa. 40 Och hela dalen med liken och offeraskan och
alla avsatserna fram till Kidrondalen, till hörnet vid
Hästporten i öster, skall vara helgade åt Herren. Aldrig
mer skall staden ödeläggas och raseras.
Denna Ande gavs år 30 e. Kr. vid pingsten. Från
år 27 e. Kr. Hade Gud börjat kalla resterna av
Hans utvalda, så som det omtalades av profeterna
och apostlarna.
Apostlagärningarna 2:16-36 16 Nej, detta är vad som
har sagts genom profeten Joel: 17Det skall ske i de
sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande
över alla människor. Era söner och döttrar skall
profetera, era unga män skall se syner och era gamla
män ha drömmar. 18 Ja, över mina tjänare och
tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande,
och de skall profetera. 19 Jag skall låta sällsamma
ting visa sig uppe på himlen och tecken nere på
jorden, blod och eld och moln av rök. 20 Solen skall
vändas I mörker och månen i blod innan Herrens dag
kommer, den stora och strålande. 21 Men var och en
som åkallar Herrens namn skall bli räddad. 22
Israeliter, lyssna på mina ord: Jesus från Nasaret, en
man vars uppdrag Gud bekräftade inför er genom att
låta honom utföra kraftgärningar och under och tecken
Det Andra Stora Budet [257]
mitt ibland er, som ni själva vet, 23 han utlämnades
efter Guds beslut och plan, och ni lät laglösa spika fast
och döda honom. 24 Men Gud löste honom ur dödens
vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var
möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp.
25 Ty David säger om honom: Jag har alltid haft
Herren för mina ögon, han står vid min sida för att
jag inte skall vackla. 26 Därför fröjdar sig mitt hjärta
och jublar min tunga, ja, än mer: min kropp skall få
vila med förtröstan. 27 Ty du skall inte lämna min själ
i dödsriket eller låta din helige möta förgängelsen. 28
Du har visat mig livets vägar. Du skall uppfylla mig
med glädje när jag får se ditt ansikte. 29 Mina bröder,
jag kan lugnt säga till er att vår stamfar David är död
och begraven, hans grav finns här än i dag. 30Nu var
han ju profet och visste att Gud med ed hade lovat
honom att sätta en ättling till honom på hans tron. 31
Därför var det Messias uppståndelse han förutsade
med orden: Han lämnades inte i dödsriket, och hans
kropp mötte inte förgängelsen. 32Denne, nämligen
Jesus, har Gud låtit uppstå, och vi kan alla vittna om
det. 33 Gud har upphöjt honom med sin högra hand,
och sedan han enligt löftet tagit emot den heliga anden
av Fadern har han nu utgjutit den, så som ni här ser
och hör. 34 David har inte själv stigit upp till himlen,
men han säger: Herren sade till min herre: Sätt dig på
min högra sida, 35 så skall jag lägga dina fiender som
en pall under dina fötter. 36 Hela Israels folk skall
alltså vara fast förvissat om att Gud har gjort honom
till Herre och till Messias, denne Jesus som ni har
korsfäst.”
(jfr. Joel 2:28-31)
Den sista delen av texten i Joel visar på resterna
som Herren skall kalla, och på frigörelsen för
Jerusalem.
Joel 2:32 Men var och en som åkallar Herrens namn
skall bli räddad. På Sions berg skall finnas en skonad
skara, så som Herren har lovat, i Jerusalem skall några
överleva, så som Herren bestämt.
Dessa är de som är kallade i Guds Förbund. De
Guds Förnundna upprättades från Sinai och de
fortsatte till Messias och efteråt.
Femte Mosebok 29:1-29 1 Detta är villkoren för det
förbund som Herren befallde Mose att sluta med
israeliterna i Moab, utöver det förbund som han slöt
med dem vid Horeb. 2 Mose kallade samman hela
Israel och sade: Ni har själva sett allt vad Herren
gjorde i Egypten med farao och hela hans hov och hela
hans land. 3 Med egna ögon blev du vittne till dessa
stora prövningar, dessa stora tecken och under. 4 Men
ännu i denna dag har Herren inte gett er hjärtan som
förstår, ögon som ser och öron som hör. – 5 Jag ledde
Det Andra Stora Budet [257]
er genom öknen i fyrtio år, och era kläder blev aldrig
utslitna, inte heller sandalerna på era fötter. 6 Bröd var
inte er föda, vin och öl var inte er dryck, ty ni skulle
inse att jag är Herren, er Gud. – 7 Då ni kom hit drog
kung Sichon i Heshbon och kung Og i Bashan ut i strid
mot oss, men vi besegrade dem. 8 Vi intog deras land
och gav det som egendom åt rubeniterna och gaditerna
och åt ena hälften av Manasses stam. 9 Uppfyll troget
villkoren i detta förbund, så får ni framgång i allt ni
gör. 10 Ni har alla i dag trätt fram inför Herren, er
Gud, stamhövdingar, äldste och förmän och alla
israelitiska män 11 med era barn och kvinnor samt de
invandrare som finns i ditt läger, de som hugger din
ved och bär ditt vatten. 12 Nu skall du träda i förbund
med Herren, din Gud, ett edsförbund som Herren, din
Gud, i dag sluter med dig. 13 Han vill i dag upphöja
dig till sitt folk och bli din Gud, enligt sitt löfte till dig
och enligt sin ed till dina fäder Abraham, Isak och
Jakob. 14 Det är inte bara med er som jag sluter detta
förbund med dess edsvillkor. 15 Jag gör det både med
dem som i dag står här tillsammans med oss inför
Herren, vår Gud, och med dem som i dag ännu inte
finns hos oss. 16 Ni vet själva hur vi levde i Egypten
och hur vi tågade fram bland folken längs vägen. 17 Ni
såg deras vidriga beläten, gudabilder av trä och sten,
silver och guld. 18 Hos er får det inte finnas någon
man eller kvinna, någon släkt eller stam, som i dag
vänder sitt hjärta från Herren, vår Gud, för att tjäna de
folkens gudar. Hos er får det inte finnas någon rot som
frambringar gift och malört, 19 ingen som efter att ha
hört förbannelseorden välsignar sig själv och tänker att
allt skall gå honom väl fast han följer sitt hårda hjärta.
Då förstör han både åker och öken. 20 Herren vägrar
att förlåta honom; han låter sin svartsjuka vrede blossa
upp mot den mannen. All den förbannelse som skrivits
ner i denna bok skall vila på honom, och Herren skall
utplåna hans namn från jorden. 21 Herren skall skilja
ut honom från alla Israels stammar och låta honom
drabbas av olycka, i enlighet med alla förbundets
förbannelser som står i denna lagbok. 22 När
kommande släkten, era egna avkomlingar, eller
främlingar som kommer hit från fjärran länder får se
de plågor och sjukdomar som Herren har låtit drabba
detta land – 23 svavel och salt, hela landet förbränt,
det kan inte odlas eller grönska, inte ett strå växer där,
som efter förödelsen i Sodom och Gomorra, Adma och
Sevojim, som Herren ödelade i vrede och raseri – 24
då skall både de och de andra folken fråga: ”Varför
har Herren handlat så mot detta land? Varför
flammade hans vrede upp så våldsamt?” 25 Och svaret
blir: ”Därför att de övergav förbundet med Herren,
sina fäders Gud, det som han slöt med dem när han
förde dem ut ur Egypten. 26 De började tjäna andra
gudar och tillbad dem, gudar de inte kände och som
Herren inte hade tilldelat dem. 27 Därför flammade
Herrens vrede över detta land, och han lät det drabbas
av all den förbannelse som skrivits ner i denna bok. 28
Page 7
I vrede, ursinne och vilt raseri ryckte Herren upp dem
ur deras jord och kastade dem ända bort till det land
där de lever än i dag.” 29 Det fördolda hör Herren, vår
Gud, till, och det uppenbarade tillhör oss och våra
barn för all framtid, denna lag som vi skall lyda i allt.
Skingrandet av Israel var förutsett från
begynnelsen, och Gud sade att från denna lag
skulle deras förståelse återkomma. Lagen skulle
skrivas i hjärtana och sinnena hos Hans folk, med
den Helige Ande och de skulle då bli
återupprättade.
Femte Mosebok 30:1-20 1 När allt detta når dig, de
välsignelser och förbannelser som jag ställer dig inför,
och du besinnar dig, var du än bor bland alla de folk
till vilka Herren, din Gud, har fördrivit dig, 2 så att du
vänder tillbaka till Herren, din Gud, och lyssnar till
honom av hela ditt hjärta och med hela din själ, både
du och dina barn, alldeles så som jag i dag befaller dig,
3 då skall Herren, din Gud, vända ditt öde och
förbarma sig över dig. Herren, din Gud, skall åter
samla in dig från alla de folk bland vilka han har
skingrat dig. 4 Även om du har fördrivits till världens
ände skall Herren, din Gud, samla in dig och hämta
dig därifrån. 5 Herren, din Gud, skall föra dig till det
land som dina fäder fick som egendom. Du skall ta det
i besittning, och han skall låta det gå dig väl och göra
dig talrik, mer än dina fäder. 6 Herren, din Gud, skall
omskära ditt och dina efterkommandes hjärtan, så att
du älskar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med
hela din själ. Då kommer du att få leva. 7 Herren, din
Gud, skall lägga alla förbannelserna på dina fiender
och på dem som hatar och förföljer dig. 8 Då skall du
åter lyssna till Herren och lyda alla hans bud, som jag i
dag ger dig. 9 Herren, din Gud, skall skänka dig allt
gott i överflöd genom allt du gör, genom de barn du
får, de djur som föds och den skörd du bärgar. Ty
liksom Herren gladde sig över dina fäder skall han åter
glädja sig över dig och låta det gå dig väl 10 när du
lyssnar till Herren, din Gud, och följer hans bud och
stadgar, allt som har skrivits ner i denna lagbok, och
när du vänder tillbaka till Herren, din Gud, av hela ditt
hjärta och med hela din själ. 11 Denna lag som jag i
dag ger dig är inte ofattbar eller ouppnåelig för dig. 12
Den finns inte uppe i himlen, så att du måste fråga:
Vem kan fara upp till himlen och hämta den åt oss, så
att vi får höra den och kan följa den? 13 Den finns inte
bortom havet, så att du måste fråga: Vem kan fara över
havet och hämta den åt oss, så att vi får höra den och
kan följa den? 14 Nej, dess ord är mycket nära dig, i
din mun och i ditt hjärta, och därför kan du följa den.
15 Se, jag ställer dig i dag inför liv och lycka eller död
och olycka. 16 Om du lyssnar till Herrens, din Guds,
bud, som jag i dag ger dig, och om du älskar Herren,
din Gud, vandrar hans vägar och följer hans bud,
Page 8
stadgar och föreskrifter, då skall du få leva och bli
talrik, och Herren, din Gud, skall välsigna dig i det
land som du kommer till och tar i besittning. 17 Men
om du stänger ditt hjärta och inte vill lyssna utan låter
dig förledas att tillbe andra gudar och tjäna dem, 18 då
säger jag er i dag att ni skall förintas. Ni får inte leva
länge i det land som du kommer till och tar i besittning
när du går över Jordan. 19 Jag tar i dag himmel och
jord till vittnen på att jag har ställt dig inför liv och
död, välsignelse och förbannelse. Du skall välja livet,
så att du och dina efterkommande får leva. 20 Du skall
älska Herren, din Gud, lyssna till honom och hålla dig
till honom, ty detta ger dig liv, och du får leva länge i
det land som Herren med ed har lovat att ge dina fäder
Abraham, Isak och Jakob.
Notera här att från antagandet av lagen är Israel
frälst och återupprättad. Förbannelserna är då
satta uppå de nationer och folk som förföljde
dem i deras förskingring och lidande. Liknelsen
med fåren och getterna i Matteus evangelium 25
härrör från denna text.
Matteus evangelium 25:31-46 31När Människosonen
kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina
änglar,då skall han sätta sig på härlighetens tron. 32
Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall
skilja människorna som herden skiljer fåren från
getterna. 33 Han skall ställa fåren till höger om sig och
getterna till vänster. 34 Sedan skall kungen säga till
dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min
faders välsignelse, och överta det rike som har väntat
er sedan världens skapelse. 35 Jag var hungrig och ni
gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att
dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, 36 jag
var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni
såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ 37
Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi
dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig
att dricka? 38 När såg vi dig hemlös och tog hand om
dig eller naken och gav dig kläder? 39 Och när såg vi
dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ 40 Kungen
skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för
någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni
gjort för mig.’ 41 Sedan skall han säga till dem som
står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till
den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. 42
Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, 43 jag var
törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös
och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav
mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig
inte.’44 Då kommer också de att fråga: ’Herre, när
skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös
eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig
utan hjälp?’ 45 Då skall han svara dem: ’Sannerligen,
vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har
Det Andra Stora Budet [257]
ni inte heller gjort för mig.’ 46 Dessa skall gå bort till
evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.”
Vi ser i denna text, en förskjutning från Israel
som Guds folk, som förföljda och folken som
förföljer dem, till Israel som Guds utvalda folk,
som förföljda och sedan folken som dömda efter
sina handlingar. Här har vi två vittnesbörd. En på
den fysiska och materiella aspekten av Israels
vittnesbörd som stammarna och folken. Den
andra är av Israel som Kyrkan. Dessa två
aspekter bär vidare till de sista dagarna (jfr.
uppsatsen The Witnesses (No. 135)).
Vi ser att Moses då talade till Israel om framtiden
och talade om Sången han sjöng, och Sången om
Herrens Ära, som blev given till honom. Dessa
två sånger utmärker de utvalda i de sista dagarna
och tiden för återupprättelsen. För med Lammet
är en ny sång given till de tjugofyra äldste (Upp.
5:9) och denna sång ges också till de 144000
(Upp. 14:3). Fram till denna tidpunkt utgör dessa
två sånger grunden för de utvalda i Messias dop.
Femte Mosebok 31:1-30 1 När Mose hade avslutat
detta tal till hela Israel 2 sade han till folket: ”Jag är nu
hundratjugo år gammal och kan inte längre leda er.
Och Herren har sagt till mig: ’Du kommer inte att gå
över denna flod, över Jordan.’ 3 Men Herren, er Gud,
skall gå först och krossa folken, så att ni kan fördriva
dem. Josua skall gå först, så som Herren har sagt. 4
Och Herren skall göra med dem som han gjorde med
de amoreiska kungarna Sichon och Og, som han
krossade, och så som han gjorde med deras land. 5
Herren skall överlämna dem åt er, och ni skall göra
med dem alldeles som jag har befallt er. 6 Var tappra
och starka! Var inte rädda och låt er inte skrämmas av
dem, ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall
inte svika dig, inte överge dig.” 7 Så kallade Mose till
sig Josua och sade till honom inför alla israeliterna:
”Var tapper och stark! Ty du skall föra folket in i det
land som Herren med ed lovade deras fäder att ge
dem, och du skall göra det till deras egendom. 8
Herren skall själv gå före dig. Han skall vara med dig.
Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rädd,
tappa inte modet!” 9 Sedan skrev Mose ner denna lag
och gav den till prästerna, Levis söner, som bar
Herrens förbundsark, och till alla Israels äldste. 10
Och Mose gav dem dessa anvisningar: ”Vart sjunde år,
vid den bestämda tiden, under avskrivningsåret, vid
lövhyddefesten, 11 då hela Israel träder fram inför
Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut, skall
du läsa denna lag, så att hela Israel får höra den. 12
Samla då hela folket, män, kvinnor och barn, och de
Det Andra Stora Budet [257]
invandrare som finns i dina städer, så att alla får lyssna
och lära sig att frukta Herren, er Gud, och troget följa
allt som står i denna lag. 13 Även barnen, som ännu
inte känner till den, skall lyssna, så att de lär sig att
frukta Herren, er Gud, så länge ni lever i det land ni tar
i besittning när ni går över Jordan.” 14 Herren sade till
Mose: ”Tiden för din död närmar sig. Kalla till dig
Josua och ställ er sedan i uppenbarelsetältet, så skall
jag ge honom hans uppdrag.” Mose och Josua gick,
och de ställde sig i uppenbarelsetältet. 15 Där visade
sig Herren i en molnpelare, som stannade vid ingången
till tältet. 16 Herren sade till Mose: ”När du har gått
till vila hos dina fäder kommer detta folk att vara
otroget med de rämmande gudarna i det land de nu
kommer till, de skall överge mig och bryta det förbund
som jag har slutit med dem. 17 Då skall min vrede
flamma upp mot dem. Jag kommer att överge dem och
dölja mitt ansikte för dem. När de då blir fiendens rov
och drabbas av många olyckor och svårigheter skall de
säga sig: ’Det är för att vår Gud inte är med oss som
dessa olyckor drabbar oss.’ 18 Men eftersom de har
gjort så mycket ont och vänt sig till andra gudar skall
jag dölja mitt ansikte för dem. 19 Skriv ner den sång
jag ger er; du skall lära israeliterna den. Lägg den i
deras mun, ty denna sång skall vittna för mig mot dem.
20 När jag leder dem in i det land som jag med ed
lovade deras fäder, detta som flödar av mjölk och
honung, kommer de att äta sig mätta och feta. Då
vänder de sig till andra gudar och tjänar dem; de börjar
förakta mig och bryter förbundet med mig. 21 När de
sedan drabbas av många olyckor och svårigheter skall
denna sång vittna inför dem, ty deras efterkommande
har den på sina läppar och glömmer den inte. Jag vet
hur de är sinnade redan nu, innan jag har fört dem in i
det land som jag med ed har lovat dem.” 22 Samma
dag skrev Mose ner denna sång och lät israeliterna lära
sig den. 23 Och Herren gav Josua, Nuns son, hans
uppdrag, han sade: ”Var tapper och stark! Det är du
som skall leda israeliterna in i det land som jag med ed
har lovat dem. Jag skall vara med dig.” 24 När Mose
hade skrivit ner denna lag i en bokrulle, från början till
slut, 25 befallde han leviterna, som bar Herrens
förbundsark: 26 ”Tag denna lagbok och lägg den intill
Herrens, er Guds, förbundsark. Där skall den vara ett
vittne mot dig, Israel, 27 ty jag vet hur trotsig och
styvnackad du är. Redan nu, när jag ännu lever bland
er, är ni trotsiga mot Herren, och värre kommer det att
bli efter min död. 28 Samla nu alla era stamäldste och
era förmän hos mig, så skall de få lyssna till mina ord,
och jag skall ta himmel och jord till vittnen mot folket.
29 Ty jag vet att ni efter min död kommer att göra
något förfärligt och lämna den väg som jag har befallt
er att gå. I kommande dagar skall olycka drabba er, när
ni gör det som är ont i Herrens ögon och väcker hans
vrede med era gärningar.” 30 Inför alla de församlade
israeliterna framförde Mose denna sång, från början
till slut:
Page 9
Gud förutsåg allt som skulle komma att falla över
nationen. Lagen var befalld att läsas vid slutet av
vart sjunde år i i cykeln vid Lövhyddehögtiden,
så att folket inte skulle glömma eller förlora
siktet på lagen, och fruktan för deras Gud.
Problemet med Guds Lag är att folk verkar
implementera delar av den, och förkastar de delar
som de anser att de vill förkasta. Ett exempel,
Sabbatsordningen eliminerades tidigt under
förevändningen att Kristus skulle ha ändrat
Sabbaten till söndagen, när inte minsta strimma
av bevis finns som stöder en sådan slutsats. Hela
ordningen med kalendern togs bort för att införa
och plagiera det hedniska genom att använda
deras egna heliga dagar och dess ordning.
Lagarna som styrde det finansiella förvreds av de
rika för att de skulle kunna göra slavar av folket
och sedan utnyttja dem i strid mot lagen. De
otuktiga och asketiska prästerna urvattnade
lagarna för att kunna tillåta deras egen otukt.
Israel blev helt och hållet övertaget av falska
ordningar och läror och är nu i sin synds
fångenskap i strid mot Guds lagar och förstår inte
ens detta faktum. Hela planeten förstörs av falska
religioner och Guds Lag är ingenstans
implementerad eller utlärd. Messias alla
släktingar dödades systematiskt på den Katolska
Kyrkans instiftan, när de krävde att lagen skulle
återinföras i kristendomen (jfr. The Virgin
Mariam and the Family of Christ (No. 232)).
Dessa anmärkningsvärda händelser utgjorde en
av de tidigaste profetior som gavs genom Moses.
Detta således är Moses Sång
Femte Mosebok 32:1-43 1Lyssna, himmel, när jag
talar, må jorden höra mina ord! 2Som strömmande
regn är min lära, som daggen faller mina ord, som
skurar över grönska, som duggregn över gräs. 3
Herrens ära vill jag förkunna. Prisa vår Guds storhet! 4
Han är vår klippa, hans verk är utan brist, hans vägar
alltid de rätta. Han är en trofast Gud, fri från allt ont,
han är rättfärdig och rättvis. 5 Med tiden sveks han av
sina barn, ett falskt och bakslugt släkte. 6 Är det så du
lönar Herren, du vettlösa, dåraktiga folk? Är han inte
din fader och skapare, han som gjorde dig, som
formade dig? 7 Tänk på svunna tider, framfarna
släktens år. Fråga din far, han kan berätta, de gamla,
de vet att förklara. 8 När den Högste gav land åt
folken och skilde dem från varandra, när han fördelade
Page 10
deras områden efter gudasönernas antal, 9 då blev
Jakob Herrens andel, Israel hans arv och egendom. 10
Han fann honom i öknen, i den ödsliga, ylande
ödemarken. Han gav honom värn och vård, skyddade
honom som sin ögonsten. 11 Som en örn lockar
ungarna ur redet och sedan svävar över dem, så bredde
han ut sina vingar och bar honom på sin rygg.
12 Herren ensam visade vägen, ingen annan,
främmande gud. 13 Han förde honom fram över
landets höjder och lät honom äta av åkerns gröda,
mättade honom med honung från bergen, olja från
flinthårda klippan, 14 grädde från korna, mjölk från
fåren, fett från lammen, baggar och bockar från
Bashan och det allra finaste vete. Druvans blod blev
ditt vin. Jakob åt och blev mätt. 15 Men när Jeshurun
blev fet slog han bakut – du blev fet, du blev tjock och
stinn. Han övergav Gud, sin skapare, förkastade sin
räddande klippa. 16 De retade hans svartsjuka med
främmande gudar, de väckte hans vrede med
vidrigheter. 17 De offrade åt demoner som inte är
gudar, åt gudar som var okända för dem, nya gudar
som nyss hade kommit, obekanta för era fäder. 18
Klippan, ditt ursprung, försummade du, du glömde den
Gud som gav dig liv. 19 I vrede över vad han såg
förkastade Herren sina söner och döttrar. 20 Han sade:
”Jag skall dölja mitt ansikte, jag vill se hur det går för
dem då, för detta svekfulla släkte, barn som ingen kan
lita på. 21 De retade mig med gudar som inte är gudar,
väckte min vrede med sina beläten. Jag skall reta dem
med ett folk som inte är ett folk, väcka deras vrede
med vettvillingar. 22 Min vrede har tänt en eld, en eld
som tränger till dödsrikets djup. Den förtär jorden och
dess gröda, bränner bergen ända till grunden. 23 Jag
skall överhopa dem med olyckor, skjuta alla mina pilar
mot dem. 24 De skall förtvina av hunger, förtäras av
pest och pinande farsot. Jag släpper lös rovdjur med
vassa tänder och krälande, giftiga ormar. 25 Ute skall
svärdet härja, inomhus skräcken, bland ynglingar och
flickor, spädbarn och grånade män. 26 Jag skulle vilja
krossa dem och utplåna minnet av dem, 27 men jag
fruktar fiendens hån, att motståndarna skulle ta miste
och tro att det var deras egen styrka och inte Herren
som gjorde det.” 28 Det är ett folk som inte lyder råd,
ett folk som saknar insikt. 29Om de vore förståndiga,
skulle de begripa det som skett och inse vad som
väntar dem. 30 Hur kan en man slå tusen på flykten
eller två jaga bort tio tusen, om inte Herren hade sålt
dem, deras klippa hade utlämnat dem? 31 Våra
fienders klippa är inte som vår, om detta kan de själva
döma. 32 Deras vinstock kommer från Sodom och har
vuxit på Gomorras terrasser. Deras druvor är giftiga
druvor, klasar med bitter smak. 33 Deras vin är
ormgift, kobrors frätande etter. 34 ”Allt har jag sparat
hos mig, det är förseglat i mina förråd, 35 tills
vedergällningens dag är inne, hämndens dag, då de
vacklar. Deras olycksdag är nära, det som väntar dem
kommer snart.” 36 Ja, Herren skaffar rätt åt sitt folk
Det Andra Stora Budet [257]
och förbarmar sig över sina tjänare, då han ser att de
inte orkar mer, att det är ute med hög som låg. 37 Då
frågar han: ”Var är deras gudar, klippan som var deras
tillflykt, 38 de som åt fettet vid deras slaktoffer och
drack vinet vid deras dryckesoffer? Må de gripa in och
hjälpa er, låt dem ge er skydd! 39 Vet att jag är Gud,
jag och ingen annan. Det är jag som ger död och liv,
jag som sårar och läker, ingen kan rycka något ur min
hand. 40 Jag lyfter handen mot himlen och säger: Så
sant jag lever i evighet 41 skall jag vässa mitt
blixtrande svärd och gripa mitt koger. Jag skall
hämnas på mina fiender och straffa alla som hatar mig.
42 Mina pilar skall berusas av blod, av blod från fallna
och fångar, mitt svärd skall äta köttet av fiendens
trotsiga ledare.” 43 Så jubla, du himmel, med hans
folk, och hylla honom, alla gudar, ty han hämnar sina
söners blod, han tar hämnd på sina fiender och straffar
sina motståndare. Han renar landet åt sitt folk.
Där så är möjligt skall denna Moses sång mässas
under det sjunde året i sin ursprungliga hebreiska
form, vid Läsandet av Lagen och därefter
förklaras.
Femte Mosebok 32:44-52 44 Tillsammans med Hosea,
Nuns son, ställde sig Mose inför folket och framförde
hela denna sång. 45 När Mose hade avslutat detta tal
till hela Israel 46 sade han till folket: ”Alla de
varningsord som jag nu har gett er skall ni lägga på
hjärtat, så att ni kan lära era barn att troget följa allt
som står i denna lag. 47 Det är inga tomma ord, det
gäller livet för er. Om ni följer dessa ord får ni leva
länge i det land som ni tar i besittning när ni går över
Jordan.” 48 Samma dag talade Herren till Mose: 49
”Gå upp i Avarimbergen här, till berget Nebo, som
ligger i Moab mitt emot Jeriko, och se ut över Kanaans
land, som jag skall göra till israeliternas egendom. 50
Där uppe på berget skall du dö och förenas med dina
fäder, liksom din bror Aron dog på berget Hor och
förenades med sina fäder, 51 detta därför att ni var
trolösa mot mig vid Merivavattnet i Kadesh i Sinöknen
och inte höll mig helig bland israeliterna. 52 Du skall
få se landet på avstånd, men du får inte komma in i det
land som jag skall ge israeliterna.”
Sins öken är ödeläggelsen av ordningen och
dyrkan av Sin, och söndagsordningen med det
antika systemet av Ishtar eller den falska
påskdyrkan av den treeniga Guden (engelskans
Easter, av Ishtar, som beteckning av den
korrumperade påsken. övers. anm.). Vi har
vistats kontinuerligt i den öknen och vildmarken
över de senaste tvåtusen åren.
Snart skall Messias återvända för att ta itu med
Israel och folken och nationerna. Vi skall insättas
Det Andra Stora Budet [257]
i våra arvedelar, både inom och utom Israel.
Det kommer att ske en ny Exodus och den första
skall inte längre bringas till minne.
Jesaja 66:1-24 1 Så säger Herren: Himlen är min tron
och jorden min fotapall. Vad för ett hus kan ni bygga
åt mig, vad för en viloplats? 2 Allt detta har mina
händer gjort, allt detta är mitt, säger Herren. Den
ödmjuke och förkrossade tar jag mig an, den som
bekymrar sig om mitt ord. 3 Man slaktar tjurar och
dräper människor, man offrar får och bryter nacken av
hundar, man skänker matoffer och frambär svin, offrar
rökelse och hyllar avgudar. De har valt att gå sina egna
vägar och njuter av sina vidrigheter. 4 Därför har jag
valt att gå hårt fram och låter dem drabbas av det de
fruktar. Ty jag ropade men ingen svarade, jag talade
men de lyssnade inte, de gjorde det som var ont i mina
ögon, valde det som misshagade mig. 5 Hör Herrens
ord, ni som bekymrar er om hans ord. Era bröder som
hatar er och stöter ut er för mitt namns skull, de säger:
”Må Herren visa sin makt, så att vi får se er glädjas.”
Men de skall stå där med skam. 6 Hör larmet från
staden, hör dånet från templet, dånet när Herren
vedergäller sina fiender för vad de gjort. 7 Innan
värkarna kommit föder hon, innan smärtorna börjat får
hon en son. 8Vem har hört något sådant, vem har sett
något liknande! Kan ett land födas på en dag, ett folk
bli till på ett ögonblick? Ja, Sion föder sina barn så
snart som värkarna börjar. 9 Skulle jag låta fostret
tränga fram och sedan hindra födelsen? säger Herren.
Skulle jag som låter födelsen ske stänga moderlivet?
säger din Gud. 10 Gläds med Jerusalem, jubla över
henne, alla som älskar henne. Dela hennes glädje, alla
som har sörjt över henne. 11 Då kan ni dia er mätta
och finna tröst i hennes famn, suga och njuta hennes
tunga bröst. 12 Så säger Herren: Jag leder lycka till
henne som en flod, folkens skatter som en forsande
ström. Hennes barn skall bli burna i famnen och bli
gungade på knäet. 13 Som en mor tröstar sitt barn, så
skall jag trösta er. I Jerusalem skall ni finna tröst.
Gamla Testamentet Jesaja 14 När ni ser det skall era
hjärtan glädjas, era kroppar få nytt liv som det friska
gräset. Herrens tjänare skall lära känna hans makt,
fienderna hans vrede. 15 Se, Herren kommer i eld,
hans vagnar är som en stormvind. Han släpper lös sin
glödande vrede, straffar med lågor av eld. 16 Ja, med
eld och svärd straffar Herren alla människor, många
skall dräpas av Herren. 17 De som helgar och renar sig
för att gå in i trädgårdarna, [---] de som äter svinkött,
kräldjur och råttor, de skall alla gå under, säger
Herren. 18 Jag kommer för att samla alla fol och alla
språk. De skall komma och se min härlighet. 19 Jag
skall göra ett tecken bland dem och sända dem som
överlevt till de andra folken, till Tarshish, Put och
Lud, till Meshek, Tuval, Javan och de fjärran
kustländerna, som inte har hört om mig och inte har
Page 11
sett min härlighet. De skall förkunna min härlighet
bland de andra folken. 20 Och de skall föra alla era
bröder från folken som en offergåva till Herren, på
hästar och vagnar, i kärror, på mulåsnor och kameler,
till mitt heliga berg, Jerusalem, säger Herren, så som
Israels folk för sina offergåvor i rena kärl till Herrens
tempel. 21 Även bland dem skall jag välja några till
präster och leviter, säger Herren. 22 Liksom den nya
himmel och den nya jord som jag skapar skall bestå
inför mig, säger Herren, så skall er ätt och ert namn
bestå. 23 Nymånadsdag efter nymånadsdag, sabbat
efter sabbat skall alla människor komma och tillbe
mig, säger Herren. 24 Man skall gå ut och beskåda
liken efter dem som förbröt sig mot mig: maskarna i
dem skall aldrig dö och elden aldrig slockna. Den
synen blir en fasa för alla.
Gud skall upprätta Hans ordning och system, och Hans
Sabbater och Nymånadsdagar, och de skall hålla Hans
högtider, och alla nationer och folk skall sända sina
representanter för dessa högtider till Jerusalem, eller så
skall de inte erhålla något regn vid lämpliga årstider.
The Lord will establish His system, and His Sabbaths and
New Moons, and they will keep His feasts, and all nations
Sakarja 14:16-21 16 Alla som blir kvar av de folk som
anföll Jerusalem skall år efter år dra dit upp för att
tillbe konungen, Herren Sebaot, och för att fira
lövhyddefesten. 17 Men om någon av jordens släkter
inte drar upp till Jerusalem för att tillbe konungen,
Herren Sebaot, skall den inte få något regn. 18 Och om
egypterna inte vallfärdar dit upp skall Nilen inte stiga:
detta skall drabba dem i stället för den plåga som
Herren låter drabba de folk som inte drar upp för att
fira lövhyddefesten. 19 Detta blir straffet för Egypten
och straffet för alla andra folk som inte drar upp för att
fira lövhyddefesten. 20 Den dagen skall det stå
”Helgad åt Herren” på hästarnas bjällror, och grytorna
i Herrens hus skall vara som offerskålarna framför
altaret. 21 Varje gryta i Jerusalem och Juda skall vara
helgad åt Herren Sebaot, och alla som offrar skall
komma och ta en sådan och koka i den. Den dagen
skall det inte längre finnas några krämare i Herren
Sebaots hus.
Offren skall bli återinsatta i Jerusalem, men det
skall bara gälla morgonoffren. Vi har redan givits
evigt liv och den första uppståndelsen skall vara
förgången. Lydnad skall ges inför Guds Lag i
Messias, eller så skall folken och nationerna dö i
svält. Vi skall förklara lagen och vittnesbörden,
och all folk och nationer skall känna till Guds
väg i tusen år. Därefter skall återstoden av de
döda återuppstå och tillrättavisas, i rättelsens
dom eller kris.
Page 12
Uppenbarelseboken 20:4-15 4 Och jag såg troner, och
de som satte sig på dem fick rätt att döma. Och jag såg
själarna av dem som halshuggits för Jesu vittnesbörd
och Guds ord, dem som inte tillbett odjuret och dess
bild och inte tagit emot märket på sin panna eller sin
hand. De fick liv igen och var kungar med Kristus i
tusen år. 5 De andra döda fick inte liv förrän de tusen
åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. 6
Salig och helig den som får vara med i den första
uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen
makt, utan de skall bli Guds och Kristi präster och
vara kungar med honom i tusen år. 7 Och när de tusen
åren har gått skall Satan släppas lös ur sitt fängelse. 8
Och han skall gå ut och förföra folken i jordens fyra
hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och
deras antal är som havets sand. 9 Och de drog upp till
den höga slätten på jorden och omringade de heligas
läger och den älskade staden. Och eld föll från himlen
och förtärde dem. 10 Och djävulen som förförde dem
kastades i samma sjö av eld och svavel som odjuret
och den falske profeten, och de skall plågas dag och
natt i evigheters evighet. 11 Och jag såg en stor vit
tron och honom som sitter på den, och jorden och
himlen flydde inför honom, och det fanns inte längre
någon plats för dem. 12 Och jag såg de döda, höga och
låga, stå inför tronen, och böckerna öppnades. Och
ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda
dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina
gärningar. 13 Och havet gav tillbaka de döda som var i
det, och döden och dödsriket gav tillbaka de döda som
var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.
14 Och döden och dödsriket kastades i den brinnande
sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön. 15
Och var och en som inte fanns uppskriven i livets bok
kastades i den brinnande sjön.
Detta är slutmålet för lagen och profeterna. Att
alla människor skall nå frälsning och se Gud.
Femte Mosebok 34:1-12 1 Mose gick från Moabs
hedar upp till berget Nebo, högst uppe på Pisga, som
ligger mitt emot Jeriko, och Herren visade honom hela
landet: Gilead ända till Dan, 2 hela Naftali, vidare
Efraims och Manasses land och hela Judas land ända
till havet i väster, 3 Negevöknen och Jordanslätten,
dalen där Jeriko, Palmstaden, ligger, och ända ner till
Soar. 4 Herren sade till honom: ”Detta är landet som
jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt
deras efterkommande. Jag låter dig se det med dina
egna ögon, men du kommer inte att gå över dit.” 5 Där
i Moab dog Herrens tjänare Mose, så som Herren hade
sagt. 6 Han begravde honom i dalen mitt emot Bet
Pegor i Moab; än i dag vet ingen var graven finns.
7 Mose var hundratjugo år gammal när han dog, men
hans ögon hade inte försvagats, och hans kraft hade
inte sinat. 8 Israeliterna begrät Mose och sörjde honom
i trettio dagar på Moabs hedar, tills sorgetiden var slut.
Det Andra Stora Budet [257]
9 Josua, Nuns son, hade fyllts av vishetens ande när
Mose lade sina händer på honom. Israeliterna lyssnade
på honom och gjorde som Herren hade befallt Mose.
10 Aldrig mer har det i Israel framträtt en sådan profet
som Mose, som Herren mötte ansikte mot ansikte:
11minns alla de tecken och under som Herren sände
honom att göra i Egypten, med farao och hela hans
hov och hela hans land, 12 och alla de skräckinjagande
stordåd som Mose utförde med sin starka hand i hela
Israels åsyn.
Moses och profeterna rådde fram till Messias,
och lagen skrevs då i de utvaldas hjärtan. Var och
en var prövad under förföljelse, och dragna ut
över fyrtio jubileer, vilka representerades av de
fyrtio åren i öknen, vilka var de sista fyrtio åren i
Moses liv. Messias var med och hos Israel i
vildmarken då som nu.
Första Korinthierbrevet 10:1-24 1 Jag vill att ni skall
ha kunskap om detta, bröder: våra fäder hade alla
molnet över sig och gick alla genom havet. 2 Alla blev
de döpta i molnet och i havet till gemenskap med
Mose. 3 Alla åt de samma andliga mat, 4 och alla
drack de samma andliga dryck, de drack ur en andlig
klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. 5
Men de flesta av dem fann inte nåd inför Gud utan
blev liggande döda i öknen. 6 Allt detta är exempel
som säger oss att vi inte skall ha begär till det onda,
som de hade. 7 Bli inte avgudadyrkare som många av
dem blev. Om dem står det i skriften: Folket slog sig
ner för att äta och dricka och steg sedan upp och
förlustade sig. 8 Låt oss inte heller begå otukt som
många av dem gjorde; så dödades också 23 000 på en
enda dag. 9 Och låt oss inte sätta Herren på prov som
många av dem gjorde; de föll offer för ormar. 10
Knota inte som många av dem gjorde; de dödades av
Förgöraren. 11 Allt det som hände dem är exempel,
och det skrevs ner för att vägleda oss som har
tidsåldrarnas slut inpå oss. 12 Därför skall den som
tror sig stå stadigt se till att han inte faller. 13 Era
prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast
och skall inte låta er prövas över förmåga: när han
sänder prövningen visar han er också en utväg, så att
ni kommer igenom den. 14 Håll er alltså borta från
avgudadyrkan, mina kära. 15 Jag talar till förnuftiga
människor, bedöm själva vad jag säger. 16
Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte
gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger
det oss inte gemenskap med Kristi kropp? 17 Eftersom
brödet är ett enda är vi – fast många – en enda kropp,
för alla får vi vår del av ett och samma bröd. 18 Se på
israeliterna: har inte de som äter av offren gemenskap
med offeraltaret? 19 Vad vill jag säga med detta? Att
det som offras till avgudar är något i sig eller att
avgudar är något? 20 Nej, men att det som de offrar
Det Andra Stora Budet [257]
offrar de åt demoner och inte åt Gud, och jag vill inte
att ni skall ha gemenskap med demonerna. 21 Ni kan
inte dricka både ur Herrens bägare och ur demonernas
bägare, inte äta både vid Herrens bord och vid
demonernas bord. 22 Eller skall vi väcka Herrens
svartsjuka? Är vi starkare än han? 23 Allt är tillåtet –
men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet – men allt bygger
inte upp. 24 Sök inte ert eget bästa utan andras.
Och detta är målet för hela lagen.
Page 13
Ni skall älska Herren er Gud med hela era hjärtan
och med all er kraft och med hela er ande och ni
skall älska er nästa som er själva. På dessa
grunder vilar hela lagen och profeterna.
