Detta är en utskrift från Svenska Dagbladets nätupplaga, publicerad: 9 januari 2008, 09.55
Nedtonad fara med bröstcancergenerna
Fel i de två välkända ärftliga bröstcancergenerna BRCA 1 och 2 är inte tillräckligt för att orsaka
brösttumörer hos den enskilda kvinnan. Även andra fortfarande okända gener och miljöeffekter
spelar in. En ny rapport omvärderar etablerade sanningar om kvinnans största cancersjukdom.
Både BRCA 1 och 2 är gener som motverkar tumöruppkomst främst genom att kunna reparera DNA.
De ger cancer om de är skadade och inte fungerar optimalt. Genförändringarna ärvs i utsatta familjer.
Upptäckterna slag i slag 1994 och 1995 att två gener - BRCA 1 och BRCA 2 - kunde kopplas till
bröstcancer väckte enorm uppmärksamhet och betraktas som en milstolpe i internationell
cancerforskning. Entusiasmen blev dock påtagligt mindre när det visade sig att mutationer i de två
generna huvudsakligen gällde ärftliga former av bröstcancer som endast står för cirka 5 procent av
alla bröstcancerfall. För merparten av tumörerna - så kallade spontanfall - har ännu inget klart
gensamband kunnat spåras.
Upptäckterna ledde till att omfattande och av vissa kritiserade gentestningssystem infördes i flera
länder inklusive Sverige där kvinnliga familjemedlemmar i bröstcancerdrabbade släkter gentestades. I
många fall opererades de friska brösten bort i förebyggande syfte om mutationer upptäcktes. Risken
att den som har ärftliga genförändringar i BRCA 1 eller 2 eller båda själv ska drabbas av bröstcancer
under sin livstid brukar bedömas vara mellan 60-80 procent.
I dag publicerar den amerikanska läkartidningen Jama en rapport som ifrågasätter flera av dessa
etablerade sanningar. Budskapet är att enbart förändringar i de två aktuella generna inte behöver
medföra att en kvinna får cancer. Det krävs fler fortfarande okända faktorer som skulle kunna vara
andra gener, eller andra miljöfaktorer som påverkan av det kvinnliga könshormonet östrogen.
– Det är riktigt att sambandet mellan BRCA1 och 2 och canceruppkomst är mer komplicerat än vi
tidigare trodde, säger cancerprofessorn Åke Borg i Lund som ingår det internationella forskarlag som
ligger bakom rapporten. Det kan vara så att för vissa kvinnor med genförändringar är risken högre än
tidigare beräknat och för andra lägre. Men det går inte att just nu att fastställa dessa skillnader.
Utgångspunkten för den aktuella studien, som letts av den amerikanske epidemiologen Colin Begg
vid Memorial Sloan-Kettering–Cancerinstitutet i New York var att försöka fastställa eventuella
variationer i sjukdomsrisken mellan olika kvinnor som bär på dessa genförändringar.
De använde en studie av över 2 000 bröstcancerdrabbade i flera länder som insjuknat 1985-2000. 1
394 av dem hade tumörer i ett bröst och 704 i båda brösten oberoende av varandra. 181 av samtliga
hade mutationer i BRCA 1 eller 2. För dessa gentestades 598 nära kvinnliga släktingar som döttrar
och systrar. Hos 103 av de friska släktingarna uppkom cancer. Men forskarna slår fast att förändringar
i generna inte ensamt orsakar tumörerna hos släktingarna. Också andra faktorer krävs.
Tänkbara medaktörer i canceruppkomsten som forskarna räknar upp är: flera andra gener och
genfaktorer, till exempel också från pappan, samt andra för "vanlig" bröstcancer kända riskfaktorer i
miljö och livsstil som östrogenpåverkan.
Hur är det nu egentligen?
Här ifrågasätts betydelsen av BRCA 1 och BRCA 2 som orsak till ärftlig bröstcancer.
Frågeställning
Vilken evidens finns det för att ärftlig bröstcancer orsakas av mutationer i generna BRCA 1
eller BRCA 2?
