Förstudie Förpackningar

Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar Förstudie: Revidering av KRAVs regler för förpackningar (KRAV-­‐regel 2:16) Oktober 2013 1 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar 1. Syfte och metod ........................................................................................... 3 2. Vilka förpackningar förekommer? ................................................................ 5 3. Miljöaspekter på livsmedelsförpackningar ................................................... 7 4. Lagstiftning och myndighetsåtgärder ......................................................... 13 5. Benchmarking – vilka krav ställer andra? ................................................... 14 6. Diskussion – regeländringar på kort sikt ..................................................... 16 7. Förslag till ändringar i samband med pågående revidering ......................... 20 8. Sammanfattning av föreslagna ändringar ................................................... 23 9. Diskussion – regeländringar på längre sikt .................................................. 24 BILAGA 1 ........................................................................................................... 25 BILAGA 2 ........................................................................................................... 29 2 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar 1. Syfte och metod Idag ställer KRAV följande generella krav på förpackningar: 2.16 Förpackningar Du bör eftersträva minimering av förpackningsmaterial. Välj eller utforma förpackningen med avseende på funktion, transporteffektivitet, återvinning och minimering av svinn. KRAVs målsättning är att all användning av PVC och andra klorbaserade plaster vid packning av KRAV-­‐certifierade produkter upphör. 2.16.1 Miljöanpassat förpackningsmaterial Du ska välja miljöanpassat förpackningsmaterial i första hand. (K) 2.16.2 Kemisk behandling av förpackningsmaterial Du får inte använda förpackningsmaterial som är behandlat med konserveringsmedel eller med några kemikalier som finns på den förteckning över farliga kemikalier som finns i Kemikaliesekretariatets SIN-­‐lista. Utöver dessa allmänna krav (som gäller alla KRAV-­‐företag) finns regler kopplade till speciella sektorer, exempelvis i fiske-­‐kapitlet1. Reglerna i 2.16 är delvis gamla och behöver uppdateras/utvecklas utifrån en aktuell analys av miljöaspekter. De behöver också preciseras och särskilda hjälpmedel kommer behövas för att reglerna ska genomföras som tänkt. Baserat på detta har regelkommittén beställt en studie med följande moment: 1. Lista ett antal förpackningsmaterial/-­‐typer som idag förekommer i KRAV-­‐sortimentet och som av miljö-­‐ eller hälsoskäl kan behöva regleras (Inventering) 2. Kartlägg vilka krav som ställs av andra relevanta miljömärkningsorgan (exempel Bra Miljöval, Svanen, Miljöstyrningsrådet) och de underlag man använt för dessa. (Benchmarking) 3. Undersök vilka hälso-­‐ och miljöaspekter som är mest relevanta att ha med i 2.16, genom kontakt dels med livsmedelsbranschen, forskare och konsumentföreträdare. 4. Föreslå ett antal kemikalier (minst fem) som särskilt relevanta att begränsa/förbjuda i förpackningar, efter diskussion med forskare och miljörörelse. Ta hjälp av ChemSec (Kemikaliesekretariatet) för att undersöka vilka ämnen på SIN-­‐listan som är relevanta att ha med i en prioriterad lista. 5. Ge förslag på hur reglerna i 2.16 kan omformuleras. 1 Regel 17.6.2.8: ”Förädlingsföretaget ska i första hand förpacka certifierade fisk-­‐ och skaldjurprodukter i förpackningar som går att återvinna. Förpackningarna ska ingå i återvinningssystem.” 3 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar Under arbetet gång har regelkommittén kommit fram till att revisionen av 2.16 bör ske i två etapper: •
På kort sikt är det viktigt att förtydliga dagens regler och lägga till hälsofarliga ämnen som är särskilt angelägna att eliminera i KRAV-­‐
sammanhang. Detta bör ske i samband med den pågående revideringen av kapitel 1-­‐3. Ett förslag till förbudslista på prioriterade ämnen tas fram under denna tid (och om möjligt införs vid samma revidering.) Reviderade regler bör finnas färdiga före årsskiftet 2013/14. •
På längre sikt bör regel 2.16 utvidgas att inkludera fler aspekter. KRAV behöver bedöma om och hur vi ska ta med krav som avser klimatpåverkan, förpackningsform, mm. Detta bör ske i dialog med olika intressenter, som livsmedelshandel, förpackningstillverkare, forskning, miljö & hälsoorganisationer. Dessa mer genomgripande förändringar bör ske inom 2-­‐3 år. En konsekvens av detta är att denna förstudie ger konkreta förslag på regeländringar enligt första punkten, medan den framför allt tjänar som diskussionsunderlag för punkt 2. Ett rundabordsmöte med olika intressenter kommer genomföras i november 2013, där denna rapport kan utnyttjas som ett av underlagen. Förstudiens begränsningar: •
Uppdraget omfattar endast konsumentnära primärförpackningar, primärt sådana som kommer i kontakt med livsmedel. •
Uppdraget täcker heller inte in samtliga typer av primärförpackningar som förekommer, utan kommer begränsas till sådana som är vanligt förekommande för KRAV-­‐produkter och kan anses relevanta ur hälso-­‐ och miljöperspektiv. Studien baseras på research och intervjuer med forskare, bransch, samt diskussion inom Regelkommittén och referensgruppen för revidering av regelkapitel 1-­‐3. 4 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar 2. Vilka förpackningar förekommer? En utmärkt översikt av vilka material som används på den svenska mat-­‐ marknaden gjordes inom klimatmärkningsprojektet. Här följer valda delar: Glas skapar en fullständig barriär mot luft, vätska och aromer och är därför lämpligt som material till livsmedelsförpackningar. Färgat glas ger även skydd mot ljus. Råmaterialen till glas är sand, soda och kalk men kan i stor utsträckning ersättas med returglas, krossglas. Andelen krossglas varierar i de olika färgfraktionerna. Grönt glas har högst andel returkrossglas 90 %, brunt glas har 60 % krossglas och vitt glas endast 40 % krossglas. Ca 60 % av det materialåtervunna glaset blir till glasförpackningar. Glas Transportarbetet för glas är stort på grund av materialets tyngd. Retursystem för glasflaskor har nästan helt försvunnit från marknaden. Idag förekommer endast returglas för 33 cl och 50cl-­‐flaskor och dess backar. Återlämningen av returflaskor i glas är cirka 98 procent för 33 cl och 85 procent för 50 cl flaskor. Varje glasflaska i retursystemet går cirka 40 varv från bryggeri och handel till konsument och tillbaka innan de skrotas ut för att de blivit repiga. Stål (konservstål) Stål är en legering av järn med mindre än 2 % kol. I förtennad stålplåt (bleckplåt) förekommer ca 0.3% tenn. Tennskiktet förhindrar korrosion och konservburken lackeras även invändigt för att skydda innehåll och plåt. Konservburken är den förpackning som ger längst hållbarhet åt sitt livsmedel. Burken är helt tät och produkten som genomgått någon form av värmebehandling eller sterilisering får lång hållbarhet med liten påverkan på smak och konsistens. Burkar av konservplåt går att göra större än burkar av aluminium, eftersom aluminiumet är en för mjuk metall för en konstruera en hållbar konservburk i större dimensioner. I dag innehåller konservstål en del återvunnet material. Al används främst i burkar till drycker och till konservburkar. Dessutom används tunna Al-­‐foliefilmer som laminatbarriärer i andra material som till exempel aseptisk vätskekartong. Aluminium i burkar är legerad med 0.5 % mangan och 0.5 % magnesium för att göra materialet starkare. Aluminium Utvinningsprocessen för aluminium ur bauxit är energikrävande. Återvinningsprocessen däremot kräver enbart 5-­‐10 % av den energi som krävs vid utvinningen. Aluminiumförpackningar är lätta och mängden material per förpackad produkt är liten. Kraftpapper är ett starkt material som är producerat av nyfiber. Varianten MF (machine finished) är en maskinbearbetad kalandrerad kvalitet med hög styrka och jämn yta som används till påsar för mjöl, gryn och socker. MG (Machine glazed) är ett mer processat kraftpapper med bra tryckbarhet och utseende, på grund av glansig och jämn yta där den ena sidan är glättig. MG används bland annat som omslagspapper i fiskdisken, som omslag runt glasstrutar, för förpackning av te eller bakverk. Bestruket kraftpapper är belagt med lera eller andra bestrykningssmeter vilket ger en hög styrka och god tryckbarhet. Det används exempelvis till djurfoder. Kraftpapper Idag används MF, MG och bestruket kraftpapper oftast i blekt form för bättre tryckbarhet och hygienkrav på det som ska förpackas (vid blekningen försvinner en del organiska ämnen som annars kan migrera). Säckpapper kan användas i livsmedelssammanhang för packning av torra livsmedel i bulk och är vanligt förekommande både i blekt och oblekt form. 5 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar Används främst som sekundärförpackning till livsmedel och består av enkla eller dubbla well-­‐lager, en fluting, som limmas ihop med ett ytterskikt, en liner. Limmet är vattenlösligt, ofta majsstärkelse, som inte påverkar återvinningsprocessen av wellpapp. Råvaran kan vara ny, återvunnen eller en blandning av båda. Wellpapp Formpressad returfiber Används främst till äggkartonger och papperstråg. Pappersfibern pressas ihop och formas till önskad form. Ofta är det sista applikationen av returpapper innan fibern anses förbrukad och går till förbränning. Klimatpåverkan är relativt låg och enbart beroende av energianvändningen i samband med tillverkning av förpackningen. En aseptisk vätskekartong som kan användas i samma applikationer som konventionella konservburkar. Enligt tillverkare TetraPaks egna beräkningar är klimatbidraget i storleksordningen hälften så högt jämfört med konservburken. Dessutom är burkarna mer skrymmande än kartong vid transport till fyllaren eftersom kartongen levereras på rulle. Tetra Recartens rektangulära form underlättar också en effektiv transportpackning jämfört med cylinderformad konservburk. Tetra Recart Vissa torra livsmedel är enbart förpackade i kartong med andra livsmedel kräver en skyddande plastfilm eller påse runt sig och sedan en kartongförpackning för den mekaniska stabiliteten av förpackningen/produkten. kartong Kartong är formstabilt även i relativt tunna skikt. De flesta kartongtyper är uppbyggda av flera lager av olika pappersmassafraktioner. För att kartongen ska fungera till fuktiga livsmedel och utgöra en barriär för syre och aromämnen appliceras plastlaminat (oftast PE) i eller på ytan. Kartongen försluts sedan effektivt med värmeförsegling där PE-­‐skiktet fungerar som lim. Utsidan av förpackningen är ofta bestruken med pigment eller fin lera (kaolin). Generellt kan kartong delas in i tre olika kategorier, som alla används till primärförpackningar av livsmedel, ofta med ett eller flera plastlaminat eller papperslaminat skikt. Plastmaterial Förpackningsplasterna är nästan uteslutande termoplaster. Det betyder att de mjuknar och smälter vid uppvärmning så att de lätt kan bearbetas och formas. Dessa egenskaper underlättar även materialåtervinningsprocesserna. En av de stora fördelarna med plast som förpackningsmaterial är att det vanligen endast krävs en liten mängd material för att innesluta en stor produktmängd. Räknat per mängd förpackad produkt har plastförpackningar ofta låg energi-­‐ och resursförbrukning. Plaster har även goda barriäregenskaper för fukt, luft och syre. Olika plastfraktioner har olika styrka och olika barriäregenskaper och vanligt i livsmedelsförpackningar är att kombinera olika plastfraktioner i flerskiktslaminat för att uppnå en produkt med önskade egenskaper med avseende på både hållfasthet och barriär. Själva lamineringen kan göras genom limning, sammansmältning (coextrudering) eller en kombination av båda metoderna. Vilka filmer som ska ingå i en färdig förpackning bestäms av förpackningssituationen och innehållet. Plastfilm lamineras även på papp eller kartong, ex vätskekartong, för att ge kartongen plastens barriäregenskaper men samtidigt erhålla kartongens styvhet. Ofta består plastfilmerna av flerlagerlaminat med kanske upp till fem olika lager. De är designade med barriäregenskaper att passa ett specifikt livsmedel. Det är främst jungfrulig plast som används i livsmedelsförpackningar, undantaget PET i framförallt flaskor som till stor andel utgörs av retur PET. Källa: klimatmärkningen m.m. 6 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar 3. Miljöaspekter på livsmedelsförpackningar Bland de potentiellt negativa egenskaper som regelkommittén omnämnt finns följande: •
Säljande förpackningsdesign leder ofta till materialslöseri och därmed helt onödig miljöpåverkan •
Många förpackningsmaterial lämpar sig dåligt för återvinning vilket ger en hög miljöpåverkan på livscykelbasis •
Förpackningar av blandmaterial är ofta omöjliga eller olämpliga för materialåtervinning •
Många förpackningar är designade så att de är svåra att tömma vilket leder till onödigt svinn och stor miljöpåverkan •
Förpackningar av tunga material (ex glas) väger ofta lika mycket som den förpackade produkten vilket ger en hög miljöpåverkan vid transport. Om materialet återvinns tillkommer stor energiåtgång och miljöpåverkan vid returtransport. •
Produktionen av förpackningsmaterial kan ha stor energiåtgång (ex aluminium) Många förpackningsmaterial, särskilt plaster, innehåller tillsatsmedel för att ge dem önskade egenskaper (mjukgörare, fyllmedel, antioxidanter, UV-­‐skydd, färgämnen mm) och egenskaperna hos dessa är dåligt karakteriserade. Om nanoteknik: • Finns det risk för att nanopartiklar som används för att gastäta förpackningsmaterial eller i tryckfärger går över i livsmedlet? • Kan man acceptera nanostrukturer på insidan av förpackningar som gör att dem lätta att tömma på t ex ketchup eller yoghurt? •
a)
Toxiska ämnen Det finns alltid risk att skadliga ämnen i förpackningen migrerar över till livsmedlet. Vilka ämnen som migrerar avgörs av ämnenas egenskaper men också av en rad andra faktorer, som matens fetthalt, lagringstid och temperatur. Ett illustrativt exempel är övergången av mjukgöraren DEHA från PVC-­‐film till ost med olika fetthalter. Man ser också samband mellan längre lagringstider och ökande halter av DEHA i de olika ostsorterna. Det är svårt att avgöra hur stora hälsoriskerna är, särskilt på sikt. Ur försiktighetssynpunkt bör dock all kontaminering med farliga ämnen undvikas så långt det är möjligt. Europeiska unionen har sedan införandet av kemikalielagstiftningen REACH (2006) förhandlat fram en lista över särskilt farliga ämnen (“substances of very high concern”, SVHC) som har så pass farliga inneboende egenskaper2 att de inte skall få användas utan att särskilt, 2 Bland de egenskaper som definierats in förekommer: canceframkallande, reporduktionstoxiska och mutagena egenskaper, persistenta, bioackumulerande och toxiska, samt egenskaper som ger upphov till motsvarande oro, till exempel hormonstörande 7 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar tidsbegränsat, tillstånd har utfärdats. Att EU på högsta politiska nivå antagit kriterier för vad som är “särskilt farliga ämnen” som bör undvikas så långt möjligt är en viktig signal och bra grund för prioritering av kemikaliearbetet, även inom KRAV. Däremot har det gått trögare för EU att enas kring vilka ämnen som faktiskt uppfyller kraven man har satt upp. Trots att minst några tusental ämnen borde vara aktuella för listning så har EU hittills bara definierat 138 ämnen.3 För att skynda på arbetet att eliminera farliga ämnen har den europeiska miljörörelsen producerat en egen lista, SIN-­‐listan. Ämnena som är upptagna där uppfyller enligt miljöorganisationernas bedömning EU:s kriterier med god marginal. 626 ämnen finns på nuvarande SIN-­‐lista (version 2.1). Eftersom flera av dessa ämnen i själva verket utgörs av grupperingar så är det verkliga antalet SIN-­‐ämnen 802 stycken.4 En fördel med SIN-­‐listan jämfört med EU:s officiella kandidatlistan är att den förra är fristående från realpolitiska och kapacitetsmässiga överväganden. SIN kan anses utgå från en oberoende vetenskaplig bedömning av tredje part utifrån de kriterier för oacceptabla ämnen som EUs medlemsländer enats om. Vilka SVHC-­‐ämnen förekommer i livsmedelsförpackningar? Det är ofta svårt att identifiera vilka som använts eller finns kvar i en viss förpackning och vilka som är relevanta att ta hänsyn till som en föroreningsrisk. För att göra en bedömning inom ramarna för denna studie har statistik från EU:s livsmedelsmyndighet (EFSA) jämförts med ChemSec’s SIN-­‐
lista. Följande datakällor jämfördes: •
SIN-­‐listan, version 2.1, med totalt 802 ämnen (se www.sinlist.org) •
Bilaga 1 till EU:s direktiv 10/2011/EC5 som listar ämnen som är godkända att användas i plastmaterial som kommer I kontakt med livsmedel. Listan upptar ca 900 ämnen Databas som EFSA upprättat med ämnen som förekommer i övriga förpackningsmaterial (“non-­‐plastic”) i kontakt med livsmedel och som genomgått riskanalys antingen inom EU eller i ett enskilt medlemsland. Databasen innehåller cirka 2800 ämnen.6 •
(se vidare Artikel 57 i REACH-­‐förordningen). 3http://www.kemi.se/Documents/Forfattningar/Reach/Amnen_pa_kandidatforteckningen_kon
soliderad.pdf 4 SIN-­‐listan innebär i sig en selektion bland möjliga ämnen, eftersom den i första hand fokuserar på konsumenttillgängliga ämnen. 5
COMMISSION REGULATION (EU) No 10/2011 of 14 January 2011 on plastic materials and articles intended to come into contact with food 6 EFSA startade 2010 en vetenskaplig arbetsgrupp – ESCO -­‐ för att bedöma kemikalier som kan komma i kontakt med livsmedel och se över vilka ämnen som har riskbedömts i medlemsländerna.6 Som del av detta sammanställdes en lista på cirka 2800 ämnen i ”non-­‐plastic Food Contact Materials” som har utvärderats i något av EU:s medlemsländer. Ämneslistor 8 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar Resultat: Totalt identifierades 53 unika SIN-­‐ämnen, varav flera förekommer i olika typer av förpackningsmaterial. Tabellen nedan sammanfattar var SIN-­‐
ämnen var vanligast. Mer information om de 53 SIN-­‐ämnena finns i bilaga 1.
Tabell: Antal ämnen i EFSAs databaser -­‐ samt antal av dessa som är SIN-­‐ämnen Material Antal ämnen Varav SIN-­‐ämnen tryckfärger 988 32 Beläggningar 682 7 Papper/kartong 610 13 Färgämnen 76 0 Kork/trä 60 3 plast 861 28 Källa: jämförelse mellan data från ChemSec och EFSA Som tabellen visar står plaster, tryckfärger och ytbeläggningar för det stora antalet SIN-­‐ämnen i förpackningar. (Sammanställningen säger dock inget om problemen storlek. Vissa ämnen kan ha använts enbart vid tillverkningen utan att ingå i den färdiga förpackningen, etc.) Fördelningen av riskämnen återspeglas också i den riskprofil av förpackningsmaterial som Livsmedelsverket publicerade 2011.7 Profilen sammanfattade fem förpackningsfrågor som särskilt viktiga att följa från ett hälsoperspektiv: •
Förpackningar med tryckfärg i kontakt med livsmedel •
Skyddslacker på insidan av konservburkar (bisfenol A) •
PVC/Mjukgörare/ftalater (t ex glasburkar för delikatesser, PVC-­‐film i butikspackat) •
Lockpackningar, skyddslacker och tätningar •
Återvunnen papper/kartong -­‐ rester från tryckfärger EFSA, Europeiska livsmedelsmyndigheten låter genomföra granskningar av ämnen som anses kunna skapa hälsorisker. En särskild expertkommitté inom EFSA har, på begäran av EG-­‐kommissionen, särskilt granskat följande riskämnen som används i förpackningar för livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn. •
Bisfenol A •
Vissa ftalater med misstänkt hormonstörande effekter •
semikarbazid (SEM) •
epoxidiserad sojabönsolja (ESBO). sammanställdes i kategorierna papper/kartong, tryckfärger, färgämnen, gummi, silikon, ytbeläggningar (coatings), kork samt trä. 7 Riskprofil för material i kontakt med livsmedel. Livsmedelsverket, Rapport 5 -­‐ 2011 9 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar Nyligen har expertgruppen även granskat tre riskämnen som förekommer i tryckfärger på förpackningar: •
isopropylthioxanthon (ITX) •
bensofenon •
4-­‐metylbensofenon Bland de SIN-­‐ämnen som förekommer mest i litteraturen om risker med livsmedelsförpackningar finns följande: 1. Bisfenol A (BPA) Förpackningar har visat sig vara en viktig källa för exponering för bisfenol A. Det har samtidigt kunnat visas att den totala exponeringen för bisfenol A radikalt minskas om livsmedel i förpackningar som innehåller BPA utesluts ur kosten. 2012 förbjöds BPA i barnmatsförpackningar för barn under 3 år i Sverige, men ämnet är fortfarande tillåtet i majoriteten av alla livs-­‐
medelsförpackningar. När Naturskyddsföreningen lät testa förekomst av bisfenol A i livsmedelsförpackningar på marknaden konstaterades att bisfenol A fortfarande var mycket allmänt förekommande, även i ekologiska produkter.8 2. Ftalater Ftalater är en grupp kemikalier som används framför allt som mjukgörare i plaster och tryckfärger. Flera av dem är konstaterat reproduktionsstörande, cacaerframkallande och/eller misstänkt hormonstörande. Av de ftalater som samtidigt är SIN-­‐ämnen finns sju stycken identifierade i nämnda databaser över ”food contact materials”: CAS Namn karting/
papper trä/kork coating Tryck-­‐
färger plast X X 117-­‐81-­‐7 DEHP X 28553-­‐12-­‐0 DINP X 68515-­‐48-­‐0 DINP X X 84-­‐61-­‐7 DCHP X X X 84-­‐69-­‐5 DIBP X X 84-­‐74-­‐2 85-­‐68-­‐7 DBP BBP X X X X X 3. PVC 8 Är din konservburk hormonstörd? Förekomsten av Bisfenol A (BPA) i mat-­‐ och dryckesförpackningar -­‐ En stickprovsundersökning, Naturskyddsföreningen 2012. 10 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar Polyvinylklorid (PVC) är den näst vanligaste plasten i samhället, efter polyeten. Det
är också den mest omdiskuterade ur miljösynpunkt och har till och med tillägnats
statliga utredningar. Såväl tillverkningen av själva polymeren, användningen av
olika tillsatser och miljökonsekvenser i avfallsledet har gjort PVC till en prioriterad
miljöfråga under decennier. De tillsatser som finns i plasten är inte kemiskt bundna
utan migrerar långsamt ut ur materialet.
Något förbud mot PVC finns inte, däremot träffade den svenska regeringen en
frivillig överenskommelse med förpackningsindustrin/handeln redan 1988 att fasa
ut PVC i förpackningar. Idag finns PVC-förpackningar kvar i viss omfattning trots
branschens frivilliga åtagande. Bland annat används krymp-film av PVC ofta i
charkdiskar och liknande för packning av ost och charkuterivaror.
b)
Klimatpåverkan Enligt en rapport från klimatmärkningen påverkar designen av förpackningen framför allt på två plan: •
Dels förpackningens förmåga att kunna tömmas och möjlighet till effektiv transport och lagring. Onödigt livsmedelsspill på grund av att förpackningen inte kan tömmas helt på sitt livsmedel kan ge upphov till mycket större klimatpåverkan än vad själva förpackningen i sig ger upphov till. Förpackningens form påverkar hur effektivt varan kan packas. En rektangulär eller kubisk form kan packas effektivare, mer produkt per volym transportutrymme, än en cylinderform vilket leder till färre eller effektivare transporter. På samma sätt är det viktigt att förpackningarna är välfyllda för att undvika en ineffektiv transport av luft. •
Dels förpackningens egen vikt: Ett tungt förpackningsmaterial, alternativt onödigt mycket förpackningsmaterial ger också större klimatpåverkan än lättare material och mindre mängd material på grund av större transportarbete. I samma studie bedömdes också förpackningens roll för olika livsmedels-­‐
produkter. För frukt och grönt bedömdes exempelvis förpackningens bidrag till klimatpåverkan som medelstor till stor. För fisk bedömdes den som allt från liten till stor, medan förpackningens relativa roll för spannmålsprodukter ansågs som liten till medelstor. För övriga produktslag (kött, ägg och pastöriserad mjölk) bedömdes förpackningens klimatbidrag som litet (<5%) Sammantaget drogs följande slutsatser kring livsmedelsförpackningens klimateffekt: Funktion Materialval och materielmängd Optimerad funktion av förpackningen, det vill säga att den skyddar livsmedlet och ger god hållbarhet, är den viktigaste enskilda parametern för minskad total klimatpåverkan av förpackade livsmedel. Mängden material i förpackningen bör vara så liten som möjligt förutsatt att funktionen av förpackningen inte påverkas. Petroleumbaserade plastmaterial har ett fossilt CO2-­‐innehåll, som vid förbränning frigörs och påverkar klimatet, vilket inte 11 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar cellulosabaserade material har. Om återvunnet material kan användas ska endast processbidraget (ej materialbidraget) räknas in i klimatpåverkan. Detta gynnar framförallt material med energikrävande utvinning och produktion tex virgin aluminium. Energival och Energieffektivisering och val av energikällor har stor påverkan på energianvändning klimatbidraget. Användning av förnyelsebara energikällor i industriell processning och energieffektivisering är positivt för klimatet. Detta slår igenom i såväl produktion av virgina material som vid processning och bearbetning av returmaterial. Förpacknings-­‐design Förpackningen ska vara designad så att den i möjligaste mån kan tömmas på sitt innehåll och formen bör främja att den kan transporteras och lagras så effektivt som möjligt Transportarbete Ett tyngre material kräver ett större transportarbete. Källa: klimatmärkningen.se 12 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar 4. Lagstiftning och myndighetsåtgärder EU håller för närvarande på att harmonisera sin lagstiftning om material i kontakt med livsmedel (FCM). Det uttalade syftet är att garantera livsmedelssäkerhet och undanröja tekniska handelshinder. Generella krav för alla material i kontakt med livsmedel finns fastställda i förordning 1935/2004. Specifika EU-­‐regler har fastställts för keramik, återvunnen cellulosa, plast, återvunnen plast och s.k. ”aktiva och intelligenta material.” Enligt direkt 92/1994 ska medlemsländerna säkerställa att de förpackningar som förekommer styrs av följande mål: •
förpackningens vikt och volym ska minimeras till det minimum som krävs för att upprätthålla den säkerhets-­‐ och hygiennivå som är nödvändig för produkten och godtagbar för konsumenten; •
Förekomsten av skadliga ämnen och material som beståndsdelar i förpackningsmaterialet och dess delar ska minimeras; •
Utvecklande av en återanvändbar eller återvinningsbar förpackning. För plast i kontakt med livsmedel finns ett särskilt direktiv (EC/10/2011) som en bilaga listar 885 ämnen som godkända att använda i matförpackningar. EU:s förordning om Ekologisk produktion ställer inga särskilda krav på förpackningar . 13 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar 5. Benchmarking – vilka krav ställer andra? I bilaga 1 beskrivs några kravägares regler för förpackningar. Här sammanfattas några av olika metoder som används för att ställa krav: a) Restriktioner för olika material och ämnen Regelägare Soil Association Förbjudna ämnen/material •
•
•
•
•
•
IFOAM Bra MIjöval olackerad aluminiumfolie (gäller för sura och/eller salta livsmedel) beläggningar, färgämnen eller bläck som innehåller ftalater i direkt kontakt med livsmedel PVC (andra klorerade plaster -­‐ som PVdC – är tillåtna) material eller ämnen som innehåller, har hämtats från, eller tillverkade med hjälp av GMOs eller GM-­‐enzymer syntetiska beläggningar för ost om de innehåller fungicider trä som har behandlats med konserveringsmedel •
•
PVC och aluminium ska undvikas Förpackningsmaterial och lagringskärl som innehåller syntetiska svampmedel, konserveringsmedel, desinfektionsmedel, eller nanomaterial, är förbjudna. •
Plastförpackningar får endast vara tillverkade av polyeten (PE), polypropen (PP), polyetentereftalat (PET) eller likvärdig plast. b) Krav relaterade till förpackningsdesign I en underlagsrapport i Klimatmärkningsprojektet valde författarna -­‐ efter att ha jämfört olika förpackningar och relaterat miljöeffekten till livsmedlets miljöeffekt – att peka ut vissa förpackningslösningar som viktiga att undvika av klimatskäl: •
sallad/kryddor på kruka •
fisk/skaldjur förpackat i glas •
mjöl/gryn i annat än papper/kartong •
kött/kyckling i aluminiumtråg •
ägg: endast cellulosamaterial tillåtet •
Häll-­‐pip av hårdplast •
Takåsförpackning för 1 liter Att införa en motsvarande lista i KRAV-­‐reglerna med förpackningslösningar som ”per definition” inte kan accepteras av miljöskäl, är en intressant och framför allt tydlig metod att ställa krav. Inom klimatmärkningen stötte 14 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar förslaget dock på motstånd och används inte i de slutgiltiga reglerna för klimatcertifiering. c) Krav relaterade till kvoten förpackningsvikt/produktvikt SIS miljömärkning använder en poängmodell som gynnar låg förpackningsvikt. Parametern Vikt-­‐Nytt-­‐förhållande (VNF) syftar till att minska mängden emballage och främja användandet av återvunnet material. VNF är kvoten mängd emballage / mängd “nyttig” produkt. d) Krav som ska främja återanvändning/återvinning Naturskyddsföreningens Bra Mijöval ställer krav att förpackningar ska bestå av delar som är lätta att ta isär och att varje sådan del består av en och samma materialtyp. (Refillförpackningar som väger högst 30 % av originalförpackningens vikt är undantagna från kravet) 15 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar 6. Diskussion – regeländringar på kort sikt Diskussionen i den här rapporten är uppdelad i två avsnitt, utifrån olika tidshorisont: •
Avsnitt 6 (detta avsnitt) handlar om regeländringar som kan och bör göras i samband med den pågående regelrevisionen av regelkapitel 1-­‐3 (och som ska var klar under 2014). Ambitionen i denna del är att i första hand att precisera och klargöra nuvarande krav. Förslagen till sådana ändringar presenteras i avsnitt 7 och sammanfattas i avsnitt 8. •
Avsnitt 9 diskuterar hur kraven kan utvecklas på längre sikt (tre år?) så att de omfattar fler miljö-­‐ och hälsoaspekter. Här ges endast en grund för hur processen kan gå till. Dessa frågor kommer också vara föremål för ett rundabordsmöte i november 2013. Vilka strategiska mål finns med den pågående revideringen av 2.16? En utgångspunkt är KRAVs styrelse som hade en strategisk diskussion kring förpackningsreglerna 2012 och bedömde att: ”det viktigaste för KRAV nu och i den närmaste framtiden är att säkerställa att KRAV-­‐produkter är förpackade i material som inte kan förorena innehållet med skadliga ämnen. För detta ändamål är regel 2.16.2 i grunden ett bra verktyg men den behöver modifieras så att den även täcker material som innehåller eller kan avge ämnen som finns på SIN-­‐listan. KRAV behöver sannolikt samarbeta med andra aktörer på det här området. Det kan vara både förpackningstillverkare och stora livsmedelsproducenter som har möjlighet att påverka sina förpackningsleverantörer. En snabb åtgärd som kan vara effektiv är att försöka identifiera en handfull ämnen på SIN-­‐listan som sannolikt kommer att debatteras under en överblickbar framtid och börja jobba aktivt med att få bort dem för att undvika det reaktiva läge som vi nu är i med BPA.” Styrelsens uttalande har använts på olika sätt i utarbetandet av förslag och motiveringar. Se vidare i detta och följande avsnitt. 16 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar Vilka preciseringar behöver göras? Vid en snabb genomläsning av nuvarande regeltext uppstår flera frågor som behöver hanteras/lösas, några av dem visas i figuren: Vad menas med ”kemisk behandling”? 2.16.2 anger lite kryptiskt att förpackningar som ”behandlats” med vissa kemikalier är förbjudna. Här behövs ett förtydligande om att all användning av sådana kemikalier är förbjuden i förpackningen, d.v.s. både som processkemikalie vid tillverkning och som tillsats/ingrediens. Hur kan kravet kring SIN-­‐listan förtydligas? Nuvarande regel 2.16.2 förbjuder användning av förpackningsmaterial som behandlats med kemikalier som finns på SIN-­‐listan. Med tanke på det stora (och växande) antalet ämnen på SIN-­‐listan är det i praktiken omöjligt för KRAV:s licenstagare att bedöma huruvida man uppfyller kravet. Om SIN-­‐listan ska användas även för de reviderade reglerna behöver de kompletteras med en tydlig vägledning om hur “SIN-­‐kravet” uppfylls och kontrolleras. Till att börja kan vägledningen ange vilka ämnen som enligt EU:s databaser vanligtvis förekommer i förpackningar. Här kan den tidigare beskrivna screeningen av 802 SIN-­‐ämnen tas ner till ett mer hanterligt antal: 53. 17 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar Tabell: antal SIN-­‐ämnen som kan förekomma i olika materialslag Material SIN-­‐ämnen tryckfärger 32 Beläggningar 7 Papper/kartong 13 Färgämnen 0 Kork/trä 3 plast 28 För fullständig förteckning over dessa ämnen, se bilaga 2. PVC – förstärkt målsättning genom förbud? Hittills har KRAV endast satt upp en målsättning om att PVC ska bort. Är det dags att införa ett förbud? Den stora mängden PVC-­‐förpackningar har redan försvunnit på frivillig väg men polymeren förekommer fortfarande i bland annat butikspackade produkter (sträckfilm för vissa “våta” (t ex melon) eller feta produkter (ost, mm)) och i locktätning till delikatessprodukter. Alternativ är bland annat polyetenplast som är mer luftgenomsläpplig än PVC och därför kräver något större tjocklek på emballeringen för samma lufttäthet. Att byta till annan plast i butik kan innebära merkostnader för byte av packningsmaskiner i butik. För butiker som är KRAV-­‐certifierade kan PVC-­‐förbudet eventuell innebära problem. SIS Miljömärkning har därför i sina butiksregler valt att avvakta med skall-­‐krav när det gäller PVC.9 Hälsovinsten av att PVC försvinner helt från KRAV-­‐märkta produkter och i avfallet från butik och hushåll, överväger dock i min bedömning. Det bör vara enkelt i samband med certifiering och revisioner av butik att kontrollera att inte PVC-­‐film används för butikspackning. Inga halogenerade plaster -­‐ Möjliga framtida kravskärpning? PVC ingår i gruppen halogenerade polymerer, där också bland annat fluorerade plaster ingår. Fluorerade, klorerade och bromerade organiska ämnen leder i allmänhet till högre bioackumulerbarhet och ofta mer toxiska egenskaper. Att använda sådana ämnen i kontakt med livsmedel är olämpligt eftersom risk finns att de förorenar produkten. Ett alternativ till PVC-­‐förbud är att förbjuda hela gruppen halogenerade plaster. Men eftersom det är svårt att överblicka konsekvensen av ett sådant förbud så föreslås inte detta i nuvarande revidering. Diskussionen om ett mer omfattande beslut bör fortsätta. 18 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar Komplettera regel 2.16 med en vägledning? Förpackningar är en komplicerad fråga att hantera i regelverk. Det är svårt att fånga upp alla olika aspekter på miljöanpassning i en kravtext som med nödvändighet behöver vara kort och koncis. Vissa regelägare har löst detta genom att publicera kompletterande dokument som vägleder licenstagarna. Ett bra exempel är brittiska Soil Association (SA) som tillsammans med organisationen WRAP tagit fram en guidebok; ”Reduce, Re-­‐Use, Recycle -­‐ a guide to minimising environmental impact of packaging”.10 Boken, som publicerades första gången 2006 och är på 72 sidor ger råd till producenter om vad man bör tänka vid val av förpackningslösning. Boken har inte rättslig status i förhållande till reglerna, däremot beskriver den hur man kan gå till väga för att möta kraven. (se SA:s förpackningsregler i bilaga 1.) I reglerna finns också direkta hänvisningar till guidens kapitel 6 som har följande innehåll: Det kan vara en bra idé för KRAV att publicera en liknande guide. Mycket textmaterial kan förhoppningsvis lånas från Soil Association och andra regelägare. Till att börja med kan en relativt kort vägledningsdokument sammanställas, prövas och sedan utvärderas. En fördel är att dokumentet även kan presentera och diskutera möjliga framtida förpackningslösningar och på sätt främja en dynamisk utveckling av bättre förpackningar. Nackdelen med ett sådant dokument är att KRAV-­‐företag får ytterligare textdokument att förhålla sig till och läsa in sig på. Kanske upplevs detta som regelkrångel snarare än hjälp och förenkling? De företag som är berörda finns framför allt inom import och förädlingssidan och borde å andra sidan ha såväl kompetens som intresse att ta till sig råd kring förpackningar. 10 http://www.soilassociation.org/LinkClick.aspx?fileticket=jusGScfbhRU%3d&tabid=353 19 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar 7. Förslag till ändringar i samband med pågående revidering Nuvarande lydelse (ingress) Förslag till ny lydelse – läggs till som regel Du bör eftersträva minimering av förpackningsmaterial. Välj eller utforma förpackningen med avseende på funktion, transporteffektivitet, återvinning och minimering av svinn.
2.16.1 Resurseffektiv förpackning Välj eller utforma förpackningen med avseende på maximal funktion, transporteffektivitet, återvinning och minimering av matsvinn. Som en del av detta; eftersträva minimering av förpackningsmaterial, genom att: •
minimera mängden använt material •
maximera mängden material som kan återanvändas eller återvinnas, och •
använda material med återvunnet material där så är möjligt. Du ska också kunna motivera val av förpackningslösning ur ett klimatperspektiv.Kartläggningen av förpacknings-­‐ösningen ska minst belysa följande områden: •
Transporteffektivitet •
Förpackningsmaterial •
Funktion/Svinn •
Restprodukter/källsortering Vid kontroll ska du kunna uppvisa att du har gjort detta de förpackningar du använder. Kommentar: •
Som 2.16 inleds idag kan man få uppfattningen att minimering av förpackningsmaterial är överordnat mål. Omskrivningen till regel är avsedd att skärpa/förtydliga bör-­‐kravet på resurseffektiv förpackning, samtidigt som materialeffektivitet blir ett av tre ”jämbördiga” krav. •
Den nya texten är till viss del en översättning av Soil Associations krav 41.6.8. •
KRAV har som mål att lägga till krav för minskad miljöpåverkan I samband med regelrevisioner. Det motiverar ett tillägg av en “klimatregel”. Föreslagen text är inspirerad (och modifierad) från Klimatcertifieringsprojektet. (www.klimatmärkningen.se) 20 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar Nuvarande lydelse (ingresstext) Förslag (läggs in i regel 2.16.2) KRAVs målsättning är att all användning av PVC och andra klorbaserade plaster vid packning av KRAV-­‐certifierade produkter upphör. PVC och andra klorbaserade plaster får inte användas i någon del av förpackningen. Kommentar: •
PVC ger utsläpp av stabila organiska föroreningar vid såväl produktion som avfallshantering. PVC är också oftast skälet till att hälsofarliga ftalater förekommer I förpackningar. PVC i hushållsavfall innebär fördyrad och försvårad avfallsbehandling. Även om många skadliga tillsatser i PVC avvecklats återstår en rad miljö-­‐ och hälsorelaterade effekter med PVC-­‐polymeren i sig. •
Livsmedelsbranschen ingick en överenskommelse att avveckla PVC i förpackningar redan på 1980-­‐talet. PVC förekommer nu endast i undantagsfall. Ett tydligt PVC-­‐förbud från KRAVs sida ger signal om även återstående tillämpningar måste ersättas med bättre alternativ. •
I och med att målsättningen omvandlas till ett krav, bör texten läggas under en särskild paragraf. Nuvarande lydelse Förslag till ny lydelse 2.16.2 Kemisk behandling av förpackningsmaterial Du får inte använda förpackningsmaterial som är behandlat med konserveringsmedel eller med några kemikalier som finns på den förteckning över farliga kemikalier som finns i Kemikaliesekretariatets SIN-­‐lista. 2.16.2 Undvik hälso och miljöskadliga ämnen Sträva efter att ämnen och material i förpackningen är så ogiftiga som möjligt. Det är särskilt viktigt i den del av förpackningen som är i kontakt med livsmedlet. Du får inte använda följande i någon del av förpackningen: •
PVC och andra klorbaserade plaster •
förpackningsmaterial där SIN-­‐ämnen avsiktligt har använts vid tillverkningen.* Förpackningen får heller inte vara behandlad med konserveringsmedel eller deinfektionsmedel. * SIN-­‐ämne = Ämne som är upptaget i Kemikaliesekretariatets förteckning över ämnen som uppfyller EUs kriterier för ”särskilt farliga ämnen”, SVHC. Se KRAV:s vägledning “X” för listning av aktuella ämnen och hur du kontrollerar att kravet är uppfyllt.
Kommentar: •
Den nuvarande termen “kemisk behandling” är otydlig och begränsande. 21 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar •
Eftersom dessa ämnen ofta förekommer som förorening i olika materialflöden är det svårt att helt förbjuda existens av dem i förpackningen, däremot ska ”avsiktlig användning” av dem vara förbjuden. •
konserveringsmedel, desinfektionsmedel och nanomaterial är överfört från IFOAM krav 7.5.1, stycke 2. (se bilaga 1) •
Istället för att ange alla relevanta SIN-­‐ämnen i regeln så föreslås en hänvisning till det nya vägledningsdokumentet. I det dokumentet listas de (för närvarande 53) SIN-­‐ämnen som mest sannolikt förekommer i förpackningar, något som gör kontroll och efterföljande av kravet enklare. 22 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar 8. Sammanfattning av föreslagna ändringar 2.16 Förpackningar
2.16.1 Resurseffektiv förpackning
Välj eller utforma förpackningen med avseende på maximal funktion,
transporteffektivitet, återvinning och minimering av matsvinn.
Som en del av detta; eftersträva minimering av förpackningsmaterial, genom att:
•
minimera mängden använt material
•
maximera mängden material som kan återanvändas eller återvinnas, och
•
använda material med återvunnet material där så är möjligt.
Du ska också kunna motivera val av förpackningslösning ur ett klimatperspektiv.
Kartläggningen av förpackningslösningen ska minst belysa följande områden:
•
Transporteffektivitet
•
Förpackningsmaterial
•
Funktion/Svinn
•
Restprodukter/källsortering
Vid kontroll ska du kunna uppvisa att du har gjort detta de förpackningar du
använder.
2.16.2 Inga hälso och miljöskadliga ämnen och material
Sträva efter att ämnen och material i förpackningen är så ogiftiga som möjligt. Det
är särskilt viktigt för den del av förpackningen som är i kontakt med livsmedlet.
Du får inte använda följande i någon del av förpackningen:
•
PVC och andra klorbaserade plaster
•
material där SIN-ämnen avsiktligt har använts vid tillverkningen.*
* SIN-ämne = Ämne som är upptaget i Kemikaliesekretariatets förteckning över
ämnen som uppfyller EUs kriterier för ”särskilt farliga ämnen”, SVHC. Se KRAV:s
vägledning “X” för listning av aktuella ämnen och hur du kontrollerar att kravet är
uppfyllt.
23 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar 9. Diskussion – regeländringar på längre sikt Som många tidigare visat så är förpackningen viktig parameter för miljöeffekten av en matvara. Många olika parametrar styr vad miljöeffekten blir. Frågan är var KRAV ska sätta systemgränserna vid revisionen av förpackningsreglerna. Hälso-­‐ och miljöaspekterna med förpackningar kan delas i olika kategorier. Form och storlek Användar
-­‐vänlighet Fyllnads-­‐
grad Material Användning egenskaper Produktspill
/svinn Information (text o bild) källa: Annika Olsson, Lunds Universitet Ett sätt att närma sig frågan är att använda den s.k. RPS-­‐metodiken tillämpas inom SIS Miljömärkning. RPS står för Relevans, förbättringspotential, styrbarhet •
Relevans – finns det en miljöpåverkan eller ett miljöproblem?
•
Potential – finns det potential för miljöförbättringar inom området?
•
Styrbarhet – kan KRAV genom skärpta regler i så fall bidra till sådana
förbättringar
Traditionellt är det aspekten material som miljömärkningen fokuserat på och ställt krav på, exempelvis PVC-­‐fritt och andel återvinningsbart material. Genom klimatfrågan har diskussionen allt mer kommit att handla om vilka utsläpp av växthusgaser som olika förpackningar ger. Det är en parameter som påverkas av såväl, material, fyllnadsgrad, form och storlek och andel svinn i matkedjan. Konsumentens miljöintresse för förpackningen handlar framför allt om vilket material den är tillverkas av. I andra hand framhåller man återvinningsbarhet som en bra egenskap. Det är också viktigt att identifiera eventuella målkonflikter. Mer underlag till denna diskussion kommer utarbetas inför rundabordsmöte som hålls 28 november 2013. 24 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar BILAGA 1: Andra kravställare a)
Klimatmärkningen Klimatmärkningen planerades ursprungligen som ett särskilt miljömärkningssystem för klimataspekten, men omformades senare till frivilligt certifieringssystem för producenter. Generella kriterier: •
Mängden förpackningsmaterial bör alltid vara så minimerad som möjlig, med bibehållen funktion av förpackningen. •
Förpackningsföretagen bör ha en formulerad och mätbar strategi för energieffektivisering och val av alternativa förnyelsebara energikällor till sin produktion av material och förpackning. •
Returmaterial ska om de hygieniska, kvalitetsmässiga och lagstadgade kraven för förpackningsmaterial uppfylls användas före motsvarande virgint material. •
Om cellulosabaserad råvara i förpackningsmaterialet ger samma hållbarhet för livsmedlet och samma funktion av förpackningen som material från petroleum baserad råvara, ska det cellulosa baserade alternativet väljas, förutsatt att materielmängden är ungefär den samma för de båda alternativen. •
Plasttråg ska vara producerade av rena plastfraktioner för att vid återvinning underlätta att dessa materialåtervinns. •
Om cellulosabaserad konservförpackning (Tetra Recart eller motsvarande) kan vara en alternativ och likvärdig förpackningslösning (med avseende på produktens hållbarhet) ska denna väljas istället för konserv av plåt eller aluminium. •
Konserver av aluminium ska innehålla en så stor andel returaluminium som möjligt. (Underlag saknas för hur stor andelen returmaterial det bör vara.) •
Mängden luft/gas i tråg-­‐ och kartongförpackningar bör alltid vara så liten som möjligt, med bibehållen funktion av förpackningen, för att minska klimatbidraget från lagring och transport. Föreslagna men ej antagna regler: frukt och grönt •
Generellt för frukt och grönt bör en genomlysande studie göras av hur och om konsumentförpackat påverkar spillet/kassationen av frukt och grönsaker. Om spillet/kassationen inte blir mindre med förpackning ska frukt och grönsaker inte konsumentförpackas alls. •
Sallad och kryddor som både kan säljas på kruka och i påse kan inte klimatcertifieras i kruka på grund av ineffektiv 25 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar packning vid transport. fisk och skaldjur •
Glasförpackningar för fisk och skaldjur kan ej klimatcertifieras främst på grund av förpackningsviktens klimatpåverkan vid transport •
Förpackningar av andra material än papper och kartong för mjöl och gryn ska inte klimatcertifieras. •
För kött är förpackningens funktion (optimal hållbarhet) avgörande för klimatpåverkan från produkterna. Materialval och materialmängd har liten klimatpåverkan i jämförelse med klimatpåverkan från produkten •
Aluminiumtråg till kött eller kyckling kan ej klimatcertifieras. •
Förpackningar av annat material än cellulosabaserade material för ägg ska inte klimatcertifieras. •
Endast förpackningar av PE-­‐laminerad vätskekartong utan häll-­‐pip av hårdplast kan klimatcertifieras för pastöriserad mjölk. •
För 1 liters förpackningar kan brik-­‐förpackning men inte takås-­‐förpackning klimatcertifieras på grund av lägre mängd förpackningsmaterial och effektivare transportarbete. spannmål kött: nötkött, griskött, kyckling Ägg Pastöriserad mjölk b)
Svanen Mijömärker inte livsmedel, men däremot delar av kedjan, bl.a. livsmedelsbutiker. Svanen har generella förpackningskrav som dock inte är uppdaterat de senaste 10 åren. Bland krav ingår PVC och andra klorerade plaster inte får ingå. Dessutom ställer man krav på andel returfiber i kartong, i exempelvis elektronik, minst 50 % returfiber. Man vill egentligen ställa krav på 80 % men företag ansåg det svårt att hålla kvalitetskrav med så hög andel(styrka). För att öka andelen returfiber arbetar man bla med dubbel wellpacklösningar. Man har diskuterat att ställa krav på skogsbruksmetoder, exempelvis referera till FSC, men har hittills avstått pga svårigheter att kontrollera (spårbarheten). Man har också diskuterat att införa krav på returmaterial i plast, men hittills avstått. För kemtekniska produkter har man ett poängssystem som gynnar materialeffektivitet. Vikt-­‐Nytta-­‐förhållande (VNF) är en parameter med syfte att minska mängden emballage och för att främja användandet av återvunnet material. VNF är ett mått på den mängd emballage som används för att leverera en mängd produkt med viss nytta. Enligt Svanen har systemet fungerar bra och drivit på en utveckling mot mer slimmade förpackningar. 26 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar c)
Bra Miljöval Miljömärker inte livsmedel. För kemtekniska produkter finns följande krav (införda 2006) 19.1 Förpackningen ska bestå av delar som är lätta att ta isär och varje del ska bestå av en och samma materialtyp. Undantagna från denna regel är refillförpackningar som väger högst 30% av originalförpackningens vikt. 19.2 Plastförpackningar ska vara tillverkade av polyeten (PE), polypropen (PP), polyetentereftalat (PET) eller likvärdig plast. PVC tillåts ej. 19.3 Plastförpackningar ska vara m ärkta enligt DIN 6120 eller American SPI. Mindre delar som exempelvis korken behöver inte vara märkt enligt ovanstående. 19.4 Kartongförpackningar ska till minst 80 % vara tillverkade av träfibrer från returråvara. Om ny råvara används för den resterande delen av kartongen ska minst 30 % av denna vara FSC-­‐certifierad. Om produktens innehåll gör att returråvara ej kan användas i förpackningen får 100 % FSC-­‐certifierad kartong användas. Endast helt klorfria blekmetoder får användas. 19.5 Produktens tillverkningstillfälle ska kunna spåras genom att datummärkning, batch nr eller liknande anges på förpackningen. 19.6 Förpackningen ska så långt det går anpassas till REPAs rekommendationer för att underlätta återvinning. Produkter som ska säljas till konsumenter ska vara försedda m ed en text om hur förpackningen bör källsorteras enligt REPAs dokument ”REPAs anvisningar”. Om förpackningen består av olika m aterial ska det finnas upplysningar om hur de olika delarna ska återvinnas. 19.7 Munstycket till förpackningar av typen pumpflaskor och triggersprayer undantas från krav 19.1. Om spraymunstycket innehåller metalldelar måste dock en refillförpackning finnas i produktsortimentet. d)
Soil Assocation (UK) 41.6.11
If you use bleached paper or cardboard, it must be totally chlorine free (TCF) or elemental chlorine free (ECF). Recycled paper must be process chlorine free (PCF).
41.6.12
You must not use these materials in your packaging:
• unlacquered aluminium foils if the food is acidic (with a pH less than or equal to 4.5) or salty (containing more than 2% salt)
• coatings, dyes or inks that contain phthalates if they will be in direct contact with foodstuffs
• polyvinyl chloride (PVC)
• Note -­‐ you may use other chlorinated plastics, such as PVdC
27 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar •
•
•
•
materials or substances that contain, have been derived from, or manufactured using, genetically modifed organisms or genetically engineered enzymes
synthetic coatings for cheese if they contain fungicides
wood that has been treated with preservatives
Note -­‐ this includes bulk bins but not transport pallets.
You must be able to prove to us that you have not used these materials, for example by having written confirmation from your supplier.
41.6.13
For packaging that you reuse, you must:
• make sure it is in good repair, clean and free of contamination, and
• if previously used for non-­‐organic products, clean it so that no residues remain.
e)
IFOAM 7.5 Packaging General Principle Organic product packaging has minimal adverse impacts on the product and on the environment. Recommendation: Polyvinyl chloride (PVC) and aluminum should be avoided. Requirements: 7.5.1 Operators shall not use packaging m aterial that may contaminate organic products. This includes reused bags or containers that have been in contact with any substance likely to compromise the organic integrity. Packaging materials, and storage containers, or bins that contain a synthetic fungicide, preservative, fumigant, or nanomaterials are prohibited. 7.5.2 Operators shall demonstrate efforts to minimize packaging and/or choose packaging m aterials with m inimum environmental impact. The total environmental impact of production, use and disposal of packaging must be considered. 28 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar BILAGA 2 # CAS namn kartong/pa
pper trä/kork coating tryckfärg plast SIN-­‐ämnen som förekommer i livsmedelsförpackningar 1 7632-­‐04-­‐4 Sodium peroxometaborate 1 2 2231335 Petrolatum 1 3 100-­‐42-­‐5 Styrene 1 1 4 10043-­‐35-­‐3 Boric acid 1 1 5 101-­‐77-­‐9 Bis(4-­‐aminophenyl)methane 1 6 106-­‐89-­‐8 1-­‐chloro-­‐2,3-­‐epoxypropane, Epichlorohydrin 1 1 1 7 106-­‐99-­‐0 1,3-­‐Butadiene 1 1 8 107-­‐13-­‐1 Acrylonitrile 1 1 9 108-­‐46-­‐3 1,3-­‐Dihydroxybenzene (Resorcinol) 1 1 10 109-­‐86-­‐4 Ethylene glycol monomethyl ether 1 11 110-­‐80-­‐5 Ethyleneglycol monoethyl ether (2-­‐ethoxyethanol) 1 12 111-­‐41-­‐1 N-­‐(2-­‐Aminoethyl)ethanolamine 1 1 13 115-­‐96-­‐8 tris(2-­‐chloroethyl)phosphate 1 1 14 117-­‐81-­‐7 Bis(2-­‐ethylhexyl) phthalate; DEHP 1 1 1 15 119-­‐61-­‐9 Benzophenone 1 1 16 1309-­‐64-­‐4 Antimony trioxide 1 1 17 131-­‐56-­‐6 2,4-­‐Dihydroxybenzophenone, Benzophenone-­‐1 (BP-­‐1) 1 1 18 131-­‐57-­‐7 Benzophenone-­‐3; (BP-­‐3), Oxybenzone 1 1 19 1330-­‐43-­‐4 Sodium tetraborate 1 1 1 20 137-­‐26-­‐8 Thiram 1 1 21 137-­‐42-­‐8 Methyldithiocarbamic acid, sodium salt 1 22 140-­‐66-­‐9 4-­‐(1,1,3,3-­‐tetramethylbutyl)phenol 1 23 151-­‐56-­‐4 Aziridine 1 1 24 25013-­‐16-­‐5 2 and 3-­‐tert-­‐Butylhydroxyanisole (BHA) 1 1 1 25 26027-­‐38-­‐3 4-­‐Nonylphenol, ethoxylated 1 26 28553-­‐12-­‐0 Diisononyl phthalate 1 27 3380-­‐34-­‐5 Triclosan 1 28 50-­‐00-­‐0 Formaldehyd 1 1 1 1 29 56-­‐35-­‐9 Bis(tributyltin) oxide 1 30 611-­‐99-­‐4 4,4'-­‐dihydroxybenzophenone 1 1 31 630-­‐08-­‐0 Carbon monoxide 1 32 68515-­‐48-­‐0 DINP 1 1 33 71-­‐43-­‐2 Benzene 1 34 75-­‐21-­‐8 Ethylene oxide 1 1 35 75-­‐56-­‐9 Methyloxirane 1 1 36 77-­‐58-­‐7 Dibutyltin (dilaurate) 1 29 Förstudie – revidering av KRAV-­‐regel 2.16 -­‐ Förpackningar 37 78-­‐79-­‐5 Isoprene 1 1 38 84-­‐61-­‐7 dicyclohexyl phthalate (DCHP) 1 1 1 39 84-­‐69-­‐5 diisobutyl phthalate (DIBP) 1 1 40 84-­‐74-­‐2 Dibutyl phthalate, DBP 1 1 41 85-­‐68-­‐7 Benzyl butyl phthalate, BBP 1 1 1 42 872-­‐50-­‐4 N-­‐methyl-­‐2-­‐pyrrolidone 1 1 43 9016-­‐45-­‐9 Nonylphenol, ethoxylated 1 44 94-­‐13-­‐3 Propylparaben; propyl 4-­‐hydroxybenzoate 1 1 45 98-­‐54-­‐4 4-­‐Tert-­‐Butylphenol 1 1 30