Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning
grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar. Rapporten gör inte anspråk
på att ge en fullständig bild av läget för de
mänskliga rättigheterna, demokrati och
rättsstatens principer i landet.
Information bör också sökas från andra
källor.
Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i
Burkina Faso 2015-2016
I. SAMMANFATTNING
Den politiska omvandling som skedde från slutet av 2014 och under 2015
medförde flera bakslag inom demokrati och mänskliga rättigheter i Burkina
Faso. Militär dödade obeväpnade demonstranter, medier tystades och mötesoch yttrandefrihet inskränktes. President- och parlamentsval hölls dock i
november 2015 och bedömdes av nationella och internationella observatörer
som fria och rättvisa.
Mot bakgrund av detta har det funnits stora förväntningar på den
nytillträdda regeringen under 2016 om att demokratiseringen ska medföra
omfattande förbättringar. Detta gäller inte minst respekten för de mänskliga
rättigheterna och ett bättre fungerande rättssystem. Missnöjet med den
tidigare regimen gällde inte minst frågan om straffrihet för eliten. Framsteg
har gjorts under året, bland annat pågår reformer av rättsystemet.
Upprepade terrorattentat i kombination med svag kapacitet hos polis, militär
och gendarmeri gör att självförsvarsgrupper, kogl wéogo, fått ökat inflytande
på landsbygden. Dessa grupper ingriper självsvåldigt mot brottsmisstänkta,
ibland med lynchningar.
Antalet barnäktenskap och påtvingade äktenskap är oförändrat högt.
Åtnjutandet av sexuella och reproduktiva rättigheter är begränsat liksom av
de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Andelen av befolkningen
som lever i fattigdom uppgår till dryga 40 procent vilket återspeglas i att
landet har plats 183 av 188 länder i UNDP:s index för mänsklig utveckling.
Den bristande tillgången till sanitetsanläggningar och vatten, i synnerhet till
odling, uppges som stora hinder för att uppnå en tillfredsställande
levnadsstandard
I november 2015 ändrades konstitutionen för att begränsa mandatperioden
för presidenten till högst två femårsperioder och samtidigt utesluta
möjligheterna till amnesti för tidigare statschefer. I december 2016 lades ett
förslag till ny konstitution fram i syfte att ytterligare stärka demokratin.
Konstitutionen väntas bli antagen under 2017.
II. RÄTTSSTATENS PRINCIPER
En princip för god samhällsstyrning
Den presidentstyrda republiken Burkina Faso har sedan självständigheten
1960 haft flera olika grundlagar och undantagsregimer. Den nu gällande
grundlagen antogs 1991 och lade då grunden för en ”fjärde republik”.
Rättsstatens principer och individers rättigheter finns inskrivna. Regeringen
utses av presidenten och är ansvarig inför parlamentet. I praktiken hade dock
den tidigare presidenten, med stöd av militär, avgörande inflytande bland
annat över rättssystemet och straffrihet gällde för en styrande elit.
Under 2014 försökte dåvarande presidenten, Blaise Compaoré, förändra
grundlagen i syfte att fortsätta sitt maktinnehav. En folklig resning satte
stopp, och Compaoré tvingades fly landet. Militären införde
undantagstillstånd och under ett drygt år styrdes landet av en
övergångsregering vars mandat byggde på en bred överenskommelse mellan
en rad samhällsinstitutioner, inklusive representanter för civila samhället,
religiösa och traditionella organisationer. Övergångsregeringens främsta
uppdrag var att genomföra val och en demokratiskt vald regering kunde
tillträda i slutet av 2015.
Under 2016 har en grundlagskommitté arbetat fram förslag till en ny
konstitution. I den stund den nya konstitutionen antas övergår landet till en
”femte republik”.
Redan genom en grundlagsändring i november 2015 har rättssystemets
självständighet gentemot den verkställande makten förstärkts. Centrala
punkter i det förslag till ny konstitution som presenterats i december 2016 är
att republikens president bara kan omväljas en gång, att parlamentets
övervakande roll över regeringen stärks och att flera statliga kontrollorgan
2 (14)
får grundlagsstöd. Enligt förslaget ska inte heller parlamentets president
kunna omväljas mer en gång. Dödsstraffet föreslås också bli avskaffat.
Rättsystemets oberoende och funktion är starkt ifrågasatt av en allmän
opinion. Detta beror dels på en historik av politiska brott där domslut ännu
inte nåtts, dels på rättsystemets ineffektivitet. Enbart en liten andel av de
brott som anmäls når domslut. Samtidigt kan misstänkta sitta häktade i
mycket långa perioder, ibland mer än ett år.
Övergången till demokrati skedde relativt fredligt. I samband med protester
mot president Compaoré i oktober 2014 dödades dock 19 personer 2014
och drygt 600 skadades när säkerhetsstyrkor sköt mot obeväpnade
demonstranter. Ytterligare 14 dödsoffer krävdes och närmare 300 skadades i
folkliga demonstrationer mot ett misslyckat kuppförsök i september 2015.
Även denna gång var presidentens säkerhetsstyrkor ansvariga. Såväl
övergångsregeringen som den nya demokratiskt valda regeringen har
uppmärksammat dessa ”martyrer” med ceremonier och monument. Att det
rättsliga efterspelet dragit ut på tiden har dock bidragit till kritiken mot
rättssystemet.
Korruption förekommer inom offentlig administration och även inom
rättssystemet. Anti-korruptionsorganisationen REN-LAC:s rapport för 2015
visar att 87 procent av de tillfrågade i en enkätundersökning bedömer att
korruption är vanlig eller mycket vanlig i Burkina Faso. I Transparency
Internationals index över upplevd korruption 2016 har Burkina Faso plats 72
av 176.
Genom förändring av konstitutionen etablerades en statlig kontroll- och
antikorruptions-myndighet, ASCE-LC, i november 2015. Myndigheten har
mandat att verka för transparens och finansiell kontroll och har en
självständig roll. Den nya regeringen har nolltolerans mot korruption som
uttalad policy.
III. DEMOKRATI
De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Samtliga medborgare över 18 år har rätt att rösta och kandidera i burkinska
val. En stor andel av befolkningen saknar dock identitetshandlingar. De är
därmed inte registrerade som medborgare och kan inte heller rösta.
3 (14)
Medborgare bosatta i utlandet har inte heller möjlighet att rösta, eftersom
kostnaderna har bedömts vara för höga.
Den 29 november 2015 genomfördes för första gången fria president- och
parlamentsval i Burkina Faso. Valet övervakades av en nationell, oberoende,
valkommission. En lång rad nationella och internationella observatörer
kunde konstatera att vallagens föreskrifter följts och att valfusk inte
förekommit. Valdeltagandet uppgick till 60 procent. Roch Marc Christian
Kaboré (MPP) vann presidentvalet med 53 procent av rösterna och utsågs
därmed till landets första civila statschef på nära 50 år. I parlamentsvalet fick
presidentens parti, Mouvement du Peuple pour le Progrès (MPP), 55 av de totalt
127 mandaten och oppositionspartiet Union pour le Progrès et Le Changement
(UPC) fick 33 mandat. Det parti som tidigare suttit vid makten, Congrès pour
la Democratie et le Progrès (CDP), fick 18 mandat medan övriga 21 mandat
fördelades över elva olika partier.
Andelen kvinnor i det politiska systemet minskade. Enbart tolv kvinnor (9,5
procent) tog plats i det nyvalda parlamentet, att jämföra med 19 procent år
2012. Under valkampanjerna respekterades yttrande- och mötesfriheterna,
däremot präglades kampanjerna av stora skillnader i resurser mellan olika
kandidater och partier.
Partiväsendet i Burkina Faso hämmas av det stora antalet partier (14) som är
representerade i parlamentet. Flera av partierna är så pass små att de inte
lyckas upprätthålla ett minimum av funktioner. Ytterligare ett 80-tal små
partier finns registrerade hos valmyndigheten.
Kommunalval genomfördes fredligt i maj 2016. Valdeltagandet var 48
procent och välorganiserade nationella valobservatörer kunde konstatera att
vallagen följts och valfusk inte förekommit.
Det civila samhällets utrymme
Burkina Faso har ett dynamiskt och självständigt civilt samhälle, vilket tydligt
visades i samband med övergången till demokrati. Fackföreningar och
civilsamhällesorganisationer finns i stor mängd och med stor tematisk bredd.
Totalt beräknas omkring 12 000 olika organisationer finnas i det burkinska
civilsamhället. Arenor för politisk dialog har byggts upp i samverkan med
regeringen. Strejkrätten respekteras och kritik mot regeringen förekommer
kontinuerligt och helt öppet. Människorättsförsvarare är fria att agera och
4 (14)
kritisera utan repressalier. Lagstiftningen kräver att organisationer i
civilsamhället registreras hos myndigheterna. År 2015 infördes en ny lag,
vilken kräver att samtliga organisationer nyregistrerar sig.
IV. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Politiska mord och utomrättsliga avrättningar har förekommit i Burkina Faso
ända fram på 1990-talet. Juridiska processer pågår, men inget av de historiska
fallen har ännu lett till domslut. Under demonstrationerna 2014 och 2015
dödade den numera upplösta säkerhetsstyrkan RSP (Regiment de Securité
Presidentiel) totalt 33 obeväpnade demonstranter och omkring 900 skadades.
Även i dessa fall pågår rättsliga processer.
Tortyr är förbjuden enligt konstitutionen. I maj 2014 antogs en lag som
definierar och förbjuder tortyr och liknande praxis. Under 2016 har inga fall
av övergrepp från myndigheters sida rapporterats. Däremot har några fall
rapporterats där lokala medborgargarden, kogl wéogo, misshandlat personer.
Kogl wéogo är traditionella självförsvarsgrupper på bynivå som tagit sig an ett
utvidgat ansvar för säkerhet när antalet terroristattacker ökat i landet och när
polis och gendarmeri inte uppfattats ha tillräckliga resurser att skydda
lokalbefolkningen. Även om lagstiftningen ger våldsmonopol till staten har
regeringen agerat med försiktighet. Framför allt i landets östra delar är det
folkliga stödet för kogl wéogo starkt, och många uppfattar att de bidragit till
ökad säkerhet. Regeringen försöker hitta former för att inordna kogl wéogo
under ordinarie polisstyrkor, men det lokala motståndet mot detta är
betydande.
De villkor som råder i fängelser uppfyller inte kraven på respekt för de
mänskliga rättigheterna. Enligt människorättsförsvarare inträffar dödsfall i
fängelser och arrestlokaler som en följd av dåliga förhållanden och
försummelser. Människorättsorganisationen MBDHP (Mouvement Burkinabé
de Droits de l’Homme et des Peuples), hävdar att det i genomsnitt sker ett till två
dödsfall i månaden bland de intagna. Även justitieministeriets egna rapporter
bekräftar detta. Under 2015 fanns 6 200 personer fängslade, varav ungefär
100 kvinnor och 200 minderåriga. Minderåriga och vuxna sitter åtskilda i
fängelset i huvudstaden Ouagadougou, men inte i provinsfängelser. Häktade
förvaras med redan dömda. Kvinnor hålls under bättre villkor än män, till
5 (14)
stor del därför att de är färre till antalet. Det råder brist på sjukvårdspersonal
och mat, vilket leder till att de internerade blir beroende av anhöriga för att
kunna äta. De sanitära inrättningarna är mycket rudimentära.
Burkina Faso är ett genomgångsland för handel för sexuella ändamål med
kvinnor och barn. Burkinska barn rekryteras för tvångsarbete i jordbruk,
guldutvinning, gatuförsäljning, arbete i hem, och – som i fallet med elever i
koranskolor – för att tjäna ihop till sitt eget uppehälle. Burkinska barn
transporteras till grannländer för tvångsarbete eller sexhandel.
Dödsstraff
Dödsstraff tillämpas och ingår i straffskalan för bland annat mord,
terroristbrott, spionage, högförräderi och särskilt allvarliga stölder. Senaste
avrättningen skedde 1988. Regeringen har efter detta förbundit sig att inte
verkställa några dödsdomar. En opinionsundersökning genomförd 2015
visade att en majoritet av landets medborgare vill ha straffet kvar. I förslaget
till ny konstitution föreslås trots detta att dödstraff förbjuds.
Rätten till frihet och personlig säkerhet
Konstitutionen och lagstiftningen förbjuder godtyckliga frihetsberövanden.
Det finns uppgifter om att gripanden av hbtq-personer anklagade för brott
som inte andra grips för förekommer, om än enstaka fall.
Fri rörlighet är lagfäst och gäller även mellan länder inom ECOWASsamarbetet. I juni 2016 stoppades trots det två ledande medlemmar ur gamla
maktpartiet CDP från att resa till Elfenbenskusten. Enligt media fanns en
oro över att de skulle kontakta ex-president Blaise Compaoré, som är
efterlyst i en rad pågående rättsprocesser.
Rättssäkerhet
Rättsystemet är enligt en rad bedömare ineffektivt, korrupt och har tidigare
varit utsatt för politisk påverkan. En bred överenskommelse, undertecknad
av alla politiska läger och en lång rad andra samhällsgrupper och organisationer, ligger nu till grund för ett femårigt reformprogram av
rättssektorn. Reformarbetet leds av justitieministeriet. De största
utmaningarna handlar om att juristkåren är dåligt betald och korrupt, ett
föråldrat regelverk, ett otillräckligt antal domstolar och orimligt höga
rättegångskostnader. Allt detta har bidragit till att rättsfall blir liggande och
att graden av uppklarade fall sjunkit till mycket låga nivåer. Medborgarnas
6 (14)
bristande kunskaper om sina rättigheter har ytterligare bidragit till att
försvaga rättsväsendets och domstolarnas ställning.
Militära domstolar ansvarar för samtliga brott där militär personal anklagas
för att ha brutit mot militär uppförandekod. Detta innebär att
militärdomstolen har ansvar för flera stora rättsfall som berör tidigare
regimens agerande. Rättigheterna i militärdomstolen är de samma som i
civila domstolar exempelvis när det gäller rätt till lagligt ombud, att
rättegångar, inklusive domar är offentliga, att den åtalade anses oskyldig
innan man döms. Även militärdomstolar leds av civila domare.
Straffrihet
Frågan om straffrihet är numer kopplad till rättsystemets kapacitet.
Rättssystemet har inlett utredningar om övervåld i samband med
folkresningen 2014, statskuppen 2015 och för några uppmärksammade
mordfall begångna under den tidigare regimen. Mot slutet av 2016 har dock
inte någon enda misstänkt blivit åtalad eller dömd för dessa brott.
Undersökningskommissionerna, som tillsattes för att utreda brott i samband
med folkresningen, har inte heller fått uppdrag att utreda brott mot
mänskliga rättigheter i samband med dessa fall.
Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Burkina Faso har fria och dynamiska medier. I Reportrar Utan Gränsers
pressfrihetsindex hamnade landet på plats 42 av 180 år 2016. Detta innebar
en förbättring från 45:e plats året innan.
I samband med den misslyckade statskuppen i september 2015 inskränktes
press- och yttrandefriheten, då journalister och mediehus angreps.
Åtminstone tio journalister och medieredaktioner angreps, i synnerhet
radiostationer. Sändningsutrustningar och kameror förstördes eller
konfiskerades. Som en reaktion på dessa händelser antog
övergångsparlamentet senare samma år en lag som innebär fängelsestraff för
den som begår kränkningar av press- och mediefrihet.
Mötes- och föreningsfrihet
Föreningsfriheten är grundlagsfäst och respekteras i hög utsträckning av
myndigheterna. Politiska partier och fackföreningar kan samlas utan att
begära tillstånd hos myndigheterna.
7 (14)
Religions- och övertygelsefrihet
Burkina Faso är en sekulär stat och rätten att fritt välja, byta och utöva
religion är grundlagsfäst. Det är även tillåtet att vara ateist. Religiöst färgad
undervisning är inte tillåten i de offentliga skolorna. Religiösa organisationer
måste registreras hos myndigheterna. Visst statligt stöd utgår till de tre stora
religiösa grupperna – muslimer, katoliker och protestanter. En statlig
myndighet (ONAFAR) har till uppgift att övervaka hur regelverket för
religiösa organisationer följs och för att främja tolerans och dialog mellan
trosriktningar.
V. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
Rätten till arbete, rättvisa arbetsvillkor och relaterade frågor
Närmare 85 procent av arbetskraften är sysselsatt i lågproduktivt, delvis
självförsörjande jordbruk. Andra informella sektorer av ekonomin är också
utbredda. Därför blir siffror om arbetslöshet och sysselsättningsgrad
missvisande som beskrivning av landets arbetsmarknad.
Burkina Faso har ratificerat samtliga ILO:s åtta kärnkonventioner.
Arbetslagstiftningen är utvecklad och detaljerad och det finns ett
socialförsäkringssystem för anställda i den formella sektorn av ekonomin.
Den fackliga organiseringsgraden är hög. Löntagare i den formella ekonomin
har de senaste åren dock mött stora svårigheter på grund av en sviktande
nationell ekonomi. Inom exempelvis gruvnäringen har omfattande
uppsägningar skett.
I Burkina Faso finns mycket begränsade generella sociala försäkringssystem.
Det är istället fackföreningar, civilsamhällsorganisationer, kooperativ och
andra som tar initiativ i riktning mot sociala trygghetslösningar.
Kvinnor utgör mellan 7 och 8 procent av löntagarkollektivet. I yrken som
kräver högre utbildning utgör de 4 procent – en andel som legat konstant
lågt de senaste tio åren. Kvinnorna är vidare de mest utsatta arbetarna i den
informella ekonomin. Andelen barnarbete är mycket hög- fyra av tio barn
arbetar, mestadels inom jordbruk och boskapsskötsel, men även inom
gruvnäring.
8 (14)
Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Rätten till hälsa och till en hälsosam miljö hotas allt mer. Föroreningar och
användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruket, inom
gruvnäring och hantverksmässig gruvutvinning utgör allt större hot mot
folkhälsan. Användning av kvicksilver, cyanid, zink och andra giftiga
substanser är utbredd, inte minst inom den hantverksmässiga
gruvhanteringen, oftast utan att detta beivras.
Mödrahälsan är bristfällig. Påtvingade barnäktenskap leder till oönskade
tonårsgraviditeter och utebliven undervisning om sex och samlevnad. Enbart
17 procent av kvinnorna har tillgång till preventivmedel och
mödradödligheten förblir hög. Höga kostnader, långa avstånd till
hälsocentraler och apotek, brist på information och mäns negativa inställning
till preventivmedel anges som de viktigaste orsakerna till denna låga
användningsgrad.
Rätten till utbildning
Grundskola är obligatorisk och kostnadsfri upp till 16 års ålder. Eleverna får
dock betala för bland annat skoluniformer. Andelen pojkar som börjar
grundskolan är 65 procent och andelen flickor 61 procent, enligt UNICEF.
Av pojkarna fortsätter 19 procent på sekundärnivån och av flickorna 15
procent. Bristen på utbildade lärare, skolbyggnader och latriner främst på
landsbygden innebär i praktiken hinder för många. Den fjärdedel av alla barn
som saknar födelseattester kan inte heller skrivas in i skolorna. Vidare brister
kvaliteten på undervisningen i många avseenden. Undervisning sker på
franska, och inte på barns modersmål, antalet elever i varje klassrum
överstiger inte sällan 100 och lågt betalda lärares motivation sviktar ofta.
I landet finns omkring 7 000 koranskolor med sammanlagt 140 000 elever, i
huvudsak pojkar. Undervisningen i dessa omfattar i mycket liten grad läsoch skrivkunnighet eller andra ämnen som ingår i den nationella läroplanen.
Det förekommer att elever i koranskolor tigger ihop pengar som sedan går
till skolorna.
Andelen barn som går i skola varierar mellan olika landsändar. I Sahelregionen där boskapsskötande är en viktig ekonomisk verksamhet är viljan
att sända sina barn till skolan lägre. Också i regioner där hantverksmässig
guldbrytning förekommer är barnarbete vanligt.
9 (14)
Regeringen arbetar med att öka antalet skolor, rekrytera och utbilda fler
lärare, pedagogiska reformer med barns rättigheter i fokus, undervisning på
lokalspråk och insatser för att bättre integrera fransk-arabisk undervisning i
skolsystemet.
Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Burkina Faso är ett av världens fattigaste länder, med placering 183 av 188
på UNDP:s index över mänsklig utveckling. Drygt 40 procent av
befolkningen lever under den nationella fattigdomsgränsen, enligt en
hushållsundersökning från 2014. Detta är en minskning från 46 procent
2009. Nära nio av tio av de som lever i fattigdom lever på landsbygd. I takt
med ökad urbanisering ökar dock andelen fattiga i städer, särskilt i städernas
utkanter. Fattigdomen är högst i landets norra provins och i en provins längs
gränsen mot Mali. Mäter man fattigdomen flerdimensionellt är den dock
högre i Sahel- och östra regionen av landet. Människor i dessa landsändar
saknar i hög grad tillgång till utbildning, sanitet och energi.
Tillgången till vatten är begränsad i stora delar av landet. Av befolkningen
har 80 procent tillgång till rent dricksvatten, men vatten för odling saknas
ofta under den långa torrperioden från oktober till maj. Tillgången till
sanitetsanläggningar är så låg som 18 procent.
VI. RÄTTEN ATT INTE UTSÄTTAS FÖR DISKRIMINERING
Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Lagen ger män och kvinnor samma rättigheter men i praktiken är
diskriminering av kvinnor utbredd. Kvinnor har en underordnad ställning i
samhället och har ofta sämre möjligheter till utbildning och arbete, sämre
äganderätt och sämre tillgång till krediter. Även om lagen erkänner lika
arvsrätt innebär praxis att familjens och kollektivets rättigheter går före
individens. Detta leder oftast till att kvinnor förnekas rätt till mark. Enligt
traditionell syn erkänns inte kvinnors arvsrätt. Kvinnan anses istället vara en
ägodel som efter mannens död kan ärvas av dennes släktingar. Enligt en
rapport från organisationen Care International är männens kontroll över
kvinnornas inkomster fortsatt mycket omfattande.
Flera hundra tusen flickor och kvinnor ser sina rättigheter begränsas på
grund av att de gifts bort ofrivilligt och alltför unga. Utbredningen av barnoch påtvingade äktenskap är omfattande. Drygt 52 procent av flickorna
10 (14)
gifter sig innan de fyllt 18 år och 10 procent redan innan de fyllt 15 år.
Regeringen vidtar inte tillräckliga åtgärder för att förhindra dessa äktenskap,
och erbjuder inte heller skydd i form av säkra härbärgen för de flickor och
kvinnor som utsätts. De ansvariga bakom tvångsäktenskapen lagförs inte.
Enligt Amnesty International är det enbart ett tiotal flickor varje år som
anmäler att de utsatts för tvångsäktenskap.
I oktober 2015 antogs en lag i syfte att förebygga och beivra våld mot
kvinnor och flickor. Lagen omfattar även tvångsäktenskap liksom sexuellt
våld och straffskalorna skärptes. En undersökning beställd av
Interparlamentariska unionen anger att en tredjedel av landets kvinnor
utsatts för fysiskt våld, i flertalet fall utfört av sina egna män. Stora mörkertal
föreligger dock eftersom rädslan för repressalier är stor bland dem som
anmäler. Enligt människorättsorganisationer är våldtäkter vanliga, men
tillförlitlig statistik över rapporterade eller anmälda fall saknas.
Barnets rättigheter
Andelen barn i befolkningen är mycket hög. Burkina Faso har ratificerat
samtliga centrala internationella konventioner för barns rättigheter och
skydd. År 2015 skärptes lagstiftningen kring barnarbete, inte minst inom
gruvnäring. Åldersregleringen är strikt. Minimiålder för yrkesarbete är 16 år
och för farligt arbete 18 år. Barnarbete är trots det mycket vanligt i landet.
Omkring 42 procent av alla barn mellan fem och 14 år arbetar helt eller
delvis. Barnarbete inom hantverksmässig brytning av guld är mycket vanligt,
trots enorma hälsorisker. Minimiålder för värvning till de väpnade styrkorna
är 20 år.
Landet är källa, genomfartsland och destination för handel med barn och
prostitution. Regeringen planerar ytterligare insatser mot handel med barn.
Ungefär 3 procent av befolkningen i landets fängelser är under 18 år.
Gatubarn förekommer, men är ovanligt eftersom barn ofta tas om hand av
släktingar när det uppstår behov.
Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Det finns ett sextiotal etniska grupper i Burkina Faso och landet
kännetecknas av fredlig samlevnad över etniska gränser. Officiellt språk är
franska, medan tre andra språk – mooré, fulfulde och dioula – har en särskild
ställning framför de övriga 60 språken. De vanligaste konflikterna uppstår
11 (14)
mellan boskapsskötande nomader och bofasta odlare. På senare år har dock
antalet sådana konflikter minskat, bland annat tack vare förstärkta insatser
kring dialog och medling.
Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Organisationer som arbetar med rättigheter för hbtq-personer har ingen
officiell ställning i landet. Inrikesministeriet har – utan någon motivering –
avfärdat ett antal försök från hbtq-organisationer att registrera sig, vilket
visar på starka tabun kring frågan.
Godtyckliga frihetsberövanden av hbtq-personer förekommer, om än
enstaka fall. Enligt nätverket ”Queer African Youth Network” har det hänt att
hbtq-personer dömts för brott som personer med annan sexuell läggning
inte döms för, till exempel prostitution eller otukt. Det är dock oklart hur
vanligt detta är.
Flyktingars och migranters rättigheter
Lagen ger möjlighet att söka asyl och beviljas flyktingstatus. För närvarande
finns omkring 32 000 flyktingar från Mali i Burkina Faso. Dessa gavs
flyktingstatus när de anlände 2012 och placerades i läger administrerade av
UNHCR. UNHCR har på olika sätt arbetat för flyktingars möjlighet till
självförsörjning och integrering i det burkinska samhället. Eftersom Burkina
Faso och Mali båda ingår i den regionala organisationen ECOWAS, där fri
rörlighet råder, riskerar flyktingarnas status i återvändandefasen bli mindre
tydlig, när sådana möjligheter nu gradvis börjar öppnas.
Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Lagen förbjuder diskriminering av människor med fysisk eller psykisk
funktionsnedsättning när det gäller anställningar, tillgång till utbildning,
hälsovård eller andra tjänster som staten tillhandahåller. Regler för att öka
tillgång för personer med funktionsnedsättning till sådana tjänster har också
införts, men tillämpningen av dem har brustit. Två tredjedelar av personer
med funktionsnedsättning har ingen utbildning och enbart 16 procent har
slutfört primärskolan, enligt Burkina Fasos federation för att främja
rättigheter personer med funktionsnedsättning. En utbredd uppfattning är
att personer med funktionsnedsättning bör stanna i hemmen och att familjen
bör sörja för dem.
12 (14)
Ratifikationsläget avseende centrala konventioner om mänskliga
rättigheter
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant
on Civil and Political Rights (ICCPR) ratificerades år 1999. Det fakultativa
protokollet om enskild klagorätt ratificerades år 1999 och det fakultativa
protokollet om avskaffandet av dödsstraffet har inte ratificerats.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International
Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) ratificerades år 1999.
Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt har inte ratificerats.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, International
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (ICERD)
ratificerades år 1974.
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor,
Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women
(CEDAW) ratificerades år 1987. Det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt ratificerades år 2005.
Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or
Degrading Treatment or Punishment (CAT) ratificerades år 1999. Det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr ratificerades år 2010.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC)
ratificerades år 1990. Det tillhörande protokollet om barns indragning i väpnade
konflikter ratificerades år 2007. Det tillhörande protokollet om handel med
barn, barnprostitution och barnpornografi ratificerades år 2006.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention
on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) ratificerades år 2009.
Konventionen mot påtvingade försvinnanden, International Convention for the
Protection of All Persons from Enforced Disappearances (ICED) ratificerades år 2009.
Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees (Refugee
Convention) och det tillhörande protokollet ratificerades år 1980.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, Rome Statute of the
International Criminal Court (ICC) ratificerades år 2004.
Regionala instrument
Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, African Charter on
Human and Peoples Rights (ACHPR), ratificerades år 1984.
13 (14)
Tilläggsprotokollet om kvinnors rättigheter ratificerades år 2006.
Afrikanska stadgan om barnens rättigheter och välfärd, African Charter on the
Rights and Welfare of the Child, (ACRWC), ratificerades år 1992.
Exempel på svenskt och internationellt arbete rörande mänskliga
rättigheter, demokrati och rättsstatens principer
Sverige stöder Burkina Fasos justitieministerium bland annat i dess arbete
med att åtgärda de rekommendationer som gavs i FN:s universella
granskningsmekanism (UPR). Det svenska stödet handlar även om att stärka
ministeriet i dess övriga arbete med mänskliga rättigheter. Detta innehåller
både breda informations- och utbildningssatsningar och mer riktade insatser
kring särskilt viktiga frågor.
Sverige stöder även opinionsbildande och övervakande arbete kring de
mänskliga rättigheterna som utförs av ett antal organisationer i civila
samhället. Till dessa hör Réseau national de lutte anti-corruption (REN-LAC) som
arbetar mot korruption, Mouvement burkinabé des droits de l’homme et de peuples
(MBDHP), som bedriver ett brett arbete till försvar för de mänskliga
rättigheterna, Association d’appui et d’éveil pugsada (ADEP), som arbetar mot
tvångsgifte av unga flickor och organisationen Ton som arbetar mot illegalt
utnyttjande av barn. Stöd ges även till arbete för ökad pressfrihet och
förstärkt demokrati.
14 (14)
