Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör också sökas från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Belize 2012
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och
trendanalys
Landets konstitution föreskriver ett skydd för mänskliga rättigheter och
fundamentala friheter och respekten för mänskliga rättigheter är i allmänhet
tillfredsställande, men betydande problem finns på ett antal områden.
Övergrepp och brutalitet från enskilda polismän utgör den vanligaste typen av
anmälningar hos landets ombudsman för mänskliga rättigheter. Interna
utredningar av dessa fall görs, men sanktionerna är ofta milda och få blir
dömda. Rättsväsendet lider fortfarande av brist på utbildad personal. Långa
häktningstider utgör ett problem.
Dödsstraffet är i vissa fall obligatoriskt för mord men inga dödsdömda har
avrättats sedan 1985.
Omfattande våld och sexuella övergrepp mot kvinnor och barn förekommer.
Trots kriminalisering av våld i hemmet blir få fall föremål för
domstolsprövning. Människohandel med sexuella syften är ett fortsatt
problem. Kvinnor har begränsat politiskt inflytande och en sämre ekonomisk
och social ställning i samhället. Trots låg resurstilldelning har det gjorts
framsteg inom hälsosektorn de senaste åren, framför allt beträffande tillgången
till hälsovård. Relativt stora resurser avsätts till utbildningssektorn.
Positivt de två senaste åren har varit att regeringen visat större allvar med att ta
itu med den höga andelen personer som är drabbade av hiv/aids, bland annat
genom att skapa en nationell handlingsplan.
2
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Belize har anslutit sig till följande konventioner:
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, the
International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) ratificerades
1996. Tilläggsprotokollet om enskild klagorätt är inte ratificerat och
inte heller det andra tilläggsprotokollet om avskaffande av dödstraff.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, the
International Convention on the Elimination of all Forms of Racial Discrimination
(CERD) ratificerades 2001, med reservation för art. 14 om enskild
klagorätt.
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, the Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination
Against Women (CEDAW) ratificerades 1990 och det fakultativa
protokollet om enskild klagorätt ratificerades 2002.
Konventionen mot tortyr, the Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) ratificerades 1986,
men inte tilläggsprotokollet om förebyggande av tortyr.
Konventionen om barnets rättigheter, the Convention on the Rights of the
Child (CRC) ratificerades 1990. De två tillhörande protokollen om barn
i väpnade konflikter samt om handel med barn och barnpornografi
ratificerades 2003. Har ej ratificerat det tredje tilläggsprotokollet om
enskild klagorätt.
Konventionen om migrantarbetares rättigheter, Convention on the
Proteccion of the Rights of All Migrant Workers and Members of Their Families
(CMW) ratificerades 2001. Reservation för art.77 om enskild klagorätt.
- Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) ratificerades 201
men inte tilläggsprotokollet om enskild klagorätt.
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1967
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC)
The Inter-American Convention on the Prevention, Punishment and Eradiction of
Violence Against Women, ratificerades 1996
The Inter-American Convention on Support Obligations ratificerades 2006.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (CESCR) är
undertecknad men inte ratificerad
3
Belize har inte ratificerat följande internationella konventioner avseende
mänskliga rättigheter:
- Den interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter (Belize
är endast observatör).
Konventionen om påtvingade försvinnanden, Convention on the Protection
of All Enforced Disapperances (CED)
Flertalet rapporter under konventionerna har uteblivit. Den periodiska
rapporteringen rörande CEDAW har dock genomförts med vissa förseningar
men de två sista rapporterna med inlämningsdatum 2011 har inte skickats in.
Den periodiska rapporteringen under CAT har inte uppföljts sedan 1991 då
man lämnade in den initiala rapporten. Den periodiska rapporteringen till CRC
har följts upp med förseningar fram till 2003, men sedan dess saknas två
rapporter.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Politiskt motiverade utomrättsliga avrättningar eller försvinnanden har inte
rapporterats. Konstitutionen förbjuder tortyr och annan grym, omänsklig eller
förnedrande behandling. Det förekommer dock rapporter om övervåld från
polisens sida. Landets formella ombudsman erhöll förra året 99 klagomål på
polisen, varav de flesta för brutalitet eller övervåld. Ombudsmannen upplevde
motstånd från polisens sida och uppgav att endast 35 procent av förfrågningar
till polisen hade besvarats 2011.
Förhållandena vid landets enda fängelse är undermåliga och uppfyller inte
internationella standarder. Regeringen privatiserade fängelset 2002 och det
administreras nu av en icke-vinstdrivande ideell stiftelse, som erhåller en
ersättning från staten för varje intagen. Efter privatiseringen har denna stiftelse
infört olika reformprogram, bland annat drogrehabilitering. De som
framgångsrikt genomför rehabiliteringsprogrammen kan frisläppas.
Antalet intagna var drygt 1 400, vilket är under full kapacitet. Kvinnliga intagna
och ungdomar hölls i separata avdelningar, vilka hade en bättre standard än
männens avdelning.
4. Dödsstraff
Belize tillämpar dödsstraff men inga avrättningar har verkställts sedan 1985. I
ett flertal fall har överklaganden till högsta instans, för närvarande Privy Council i
London, resulterat i omvandling till lindrigare straff. En eventuell framtida
anslutning till den planerade regionala karibiska högsta domstolen, Caribbean
4
Court of Justice, kan dock innebära att denna ersätter Privy Council. Domstolen
kan förväntas inta en mindre restriktiv hållning beträffande dödsstraffets
tillämpning.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Konstitutionens förbud mot godtyckliga frihetsberövanden efterföljs i
allmänhet men anmälningar om vissa överträdelser har förekommit. Den som
blivit frihetsberövad ska enligt lag informeras skriftligen inom 48 timmar om
motivet till frihetsberövandet samt få åtgärden prövad av en domare inom 24
timmar. Överbelastningen av rättssystemet, bland annat mot bakgrund av
stigande kriminalitet och bristande organisation och administration, leder till
många fall av långa häktningstider. Den kan variera från cirka åtta månader till
upp till två år.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Konstitutionen föreskriver ett oberoende rättsväsende och enligt de flesta
bedömare respekterar regeringen detta. Viss kritik har riktats mot att utländska
domare måste förhandla med regeringen om förlängningen av anställningsförhållanden, vilket kan kompromettera deras självständighet. Det råder en stor
brist på kvalificerade domare, vilket bland annat beror på låga löner.
Outbildade åklagare byts successivt ut, men många nyanställda saknar solid
juridisk bakgrund. Staten är endast skyldig att erbjuda medellösa åtalade
offentlig försvarare i dödsstraffsprocesser. Huvuddelen av de åtalade har inte
råd med försvarare och dessa drabbas oftare av fällande dom än åtalade med
rättsligt biträde.
Den nationella polisstyrkan saknar tillräckligt med resurser och anmälningar
om korruption förekommer. Poliskåren har en intern avdelning för
undersökning av medborgares klagomål. En ny lag mot korruption, the
Prevention of Corruption Act, trädde i kraft 2008, och ger bland annat skydd till
polistjänstemän och medborgare som rapporterar misstänkta fall av
korruption. Lagen tillhandahåller också ett sekretariat för den så kallade Integrity
Commission som har till uppgift att undersöka anmälningar om korruption.
1999 inrättades ett ombudsmannaämbete för mänskliga rättigheter med
behörighet att utreda myndighetspersoners överträdelser, föreslå rättelser och
avge rapporter till parlamentet och med uppdrag att proaktivt främja mänskliga
rättigheter. Utredningar kan vidtas med anledning av en formell anmälan eller
på ombudsmannens eget initiativ. Vissa organisationer för mänskliga
rättigheter och oberoende media har ifrågasatt ombudsmannens självständighet
5
och kapacitet att utreda övergrepp. En kvinna utsågs för första gången till att
inneha ämbetet 2009.
7. Straffrihet
Straffrihet förekommer och organisationer för mänskliga rättigheter har
kritiserat bristande lagföring av polisövergrepp och problem inom polisens
interna disciplinsystem. Åtal inför allmän domstol väcks endast i ett fåtal fall av
allvarliga kränkningar. Rättsprocesserna försvåras av bristande
utredningsresurser, särskilt vad avser landets ende rättsläkare. En ovilja bland
vittnen, ofta poliskollegor, att avge vittnesmål bidrar också till att försvåra
processerna.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Yttrande-, press- och tryckfrihet föreskrivs i konstitutionen och respekteras
generellt av regeringen. Den höga pressfriheten gör att Belize rankas som 31 av
197 länder i världen av Freedom House 2012. Yttrande- och tryckfriheten kan
dock åsidosättas om det gäller landets försvar, offentlig säkerhet, allmän
ordning och moral samt offentlig hälsovård. En bestämmelse i landets
konstitution möjliggör för myndigheter att förbjuda medborgare att ifrågasätta
uppgifter om finansiella tillgångar lämnade av offentliga befattningshavare och
tjänstemän. Det finns inga rapporter om att bestämmelsen har tillämpats under
året.
Det förekommer få inskränkningar i friheten att använda internet och det
förekommer inga rapporter om att regeringen övervakar e-mail eller andra
sociala medier.
Ett fritt åsiktsutbyte äger rum i ett stort antal självständiga radio- och tvkanaler och tidningar. Annonsbojkotter för att straffa obekväma medier
förekommer. Det finns endast få begränsningar för tillgång till internet, men
infrastrukturen är under utbyggnad.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Konstitutionen föreskriver mötes- och föreningsfrihet, vilket generellt
respekteras av regeringen.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Religions- och övertygelsefrihet är skyddat av landets konstitution och
respekteras generellt av regeringen.
6
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Belize är en demokrati med en multietnisk befolkning på ungefär 330 000
invånare. I landet finns politisk pluralism med tvåpartisystem. Styrelseskicket är
parlamentariskt av brittisk modell. Den brittiska monarken är formellt
statsöverhuvud och representeras i Belize av en generalguvernör, vars uppgifter
i första hand är ceremoniella. Regeringen utövar den verkställande makten och
är ansvarig inför det lagstiftande tvåkammarparlamentet.
Val till representanthuset hålls var femte år genom majoritetsval. Senaste valet
ägde rum 2012. Av senatens åtta medlemmar utses fem av premiärministern,
två av oppositionsledaren och en av generalguvernören. Alla medborgare över
18 år har rösträtt.
Valen har i huvudsak varit fria och rättvisa. Valdeltagandet är traditionellt högt.
Regeringen har som målsättning att åtminstone 30 procent av ledande
befattningar inom staten ska innehas av kvinnor, men målsättningen har hittills
inte uppnåtts.
I de senaste parlamentsvalen 2012, som generellt sett bedömdes som fria och
rättvisa, vann regeringspartiet United Democratic Party (UDP) en knapp seger.
Premiärminister Dean Barrow kunde således sitta kvar på sin post
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Belize har anslutit sig till Internationella arbetsorganisationens (ILO:s) åtta
centrala konventioner gällande förenings- och förhandlingsfrihet, ickediskriminering i arbetslivet samt förbud mot barn- och tvångsarbete och
inkorporerat dem i nationell lag.
Strejkrätten respekteras generellt. Det förekommer dock att arbetsgivare söker
hindra facklig verksamhet genom att avskeda fackligt aktiva arbetstagare på
andra grunder än facklig aktivitet. Förhållandena är i allmänhet svårare i de
branscher där andelen utländska arbetare dominerar, såsom inom
bananindustrin och i landets exportindustri. Tolv olika fackförbund organiserar
cirka 10 procent av arbetstagarna.
Exploateringen av papperslösa arbetare från övriga Centralamerika är ett
problem och minimilönen anses inte ge en arbetare med familj en godtagbar
levnadsstandard.
7
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Belize har bland de högsta nivåerna av hiv/aids i Latinamerika, FN:s
aidsprogram (UNAIDS) uppskattar att 2,1 procent av befolkningen är smittad.
Regeringen har antagit en handlingsplan mot spridning av hiv/aids och en
nationell aidskommission verkar för bättre rådgivning och tillgång till hiv-test.
Man samverkar också med näringslivet för att öka medvetenheten på
arbetsplatserna.
Hälsosituationen i landet är förhållandevis god men det föreligger betydande
skillnader mellan etniska grupper och olika regioner. Urfolken bebor de södra
delarna av landet där undernäringen är dubbelt så hög som det nationella
genomsnittet. En större reform inom hälsosektorn planeras vilken ska
förbättra effektiviteten och kvaliteten inom landets hälso- och sjukvård.
14. Rätten till utbildning
Belize satsar relativt stora statliga resurser på utbildningssektorn. Nästan
hälften av landets befolkning är 19 år eller yngre. Undervisningen är i princip
kostnadsfri och obligatorisk upp till 15 års ålder, men avgifter för
skoluniformer hindrar i praktiken många barn från fattiga familjer från att gå i
skolan. Andelen barn som genomgår primär- och sekundärskolan var ganska
hög, men mindre än 50 procent gick vidare till gymnasienivån. En studie har
visat att flickor utsätts för diskriminering inom utbildningen, bland annat
tvingas gravida flickor sluta skolan. Många pojkar slutar också för att övergå till
våld, kriminalitet och gängverksamhet. Regeringen har startat ett antal program
för att minska våldet, öka kännedomen om hiv/aids och ge arbetsträning.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Fattigdom fortsätter utgöra ett problem i Belize. FN:s globala
utvecklingsprogram rapporterar att omkring 3000 personer lever i extrem
fattigdom och ca 34 procent av befolkningen faller under det nationella
fattigdomsstrecket. Efter att ha sett en långsam, men stadig förbättring av
landets värde i FN:s index för mänsklig utveckling (HDI) har utveckling
stagnerat men placerar landet på plats 93 av 187 länder. BNP per capita var
2011 8 400 USD på köpkraftsbasis.
8
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Belizes konstitution förbjuder diskriminering av kvinnor. Kvinnor har dock
begränsat politiskt inflytande och en sämre ekonomisk och social ställning i
samhället. Diskriminering på arbetsmarknaden utgör ett problem och kvinnors
löner är 45 procent lägre än mäns vid lika arbete.
Våld mot kvinnor och sexuella trakasserier är ett betydande problem. Belizisk
lag förbjuder våldtäkt liksom sexuella trakasserier. Våldtäkt ger enligt lagen
fängelse i minst åtta år men endast ett fåtal fall leder till fällande dom.
Anmälningsbenägenheten bland kvinnor är låg vilket tros bero på det
ineffektiva rättssystemet samt rädsla för stigmatisering och ökat våld. Handel
med kvinnor och barn i prostitutionssyfte förekommer till och inom Belize.
Tillförlitlig statistik saknas, men enskilda organisationer rapporterar att
människohandel med sexuella syften är ett växande problem. Människohandel
är förbjudet enligt lag och kan ge fängelse i upp till fem år. Tillämpningen av
lagarna är dock haltande och skyddsåtgärder för denna grupp är svaga eller
saknas helt. Kvinnobyrån inom ministeriet för mänsklig utveckling, kvinnor
och ungdomar verkar för att förbättra kvinnors situation. Bland annat
genomförs kampanjer mot våld mot kvinnor samt utbildning av polis inom
dessa frågor.
17. Barnets rättigheter
Belize var ett av de första länderna att ratificera konventionen om barnets
rättigheter 1990 och har senare också ratificerat de två tilläggsprotokollen.
Föreskrifter från konventionen har också inkorporerats i nationell lagstiftning.
Misshandel och sexuella övergrepp mot barn bedöms vara ett utbrett problem,
men tillförlitliga studier om dess omfattning saknas. Enligt en ILO-studie över
barnarbete förekommer det att barn utsätts för människohandel och tvingas in
i prostitution. Det är inte ovanligt att familjer säljer sina döttrar till äldre
manliga bekanta. Barnarbete är utbrett, främst inom jordbruket, men det
saknas tillförlitig statistik på omfattningen av problemet. Ett betydande
problem är att statsmakterna sanktionerar praxisen att använda aga i skolorna.
Regeringen har engagerat sig för att öka medvetenheten om barns rättigheter
och har antagit en nationell plan för perioden 2004-2015 för att förbättra
situationen inom områden som utbildning, hälsa, hiv/aids m.m. Ministeriet för
mänsklig utveckling har en särskild avdelning för barnfrågor som bland annat
9
ansvarar för omhändertagande av misshandlade barn. Inrättandet av en särskild
familjedomstol och en representant som ska stödja barn i rättsprocesser är ett
framsteg. Utformningen av alternativa strafformer för barn och ungdomar har
enligt organisationer för mänskliga rättigheter minskat antalet fängslade
minderåriga.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Belize är ett multietniskt land där regeringen aktivt främjar tolerans och
förståelse mellan olika folkgrupper och religiösa minoriteter. Diskriminering på
etniska eller religiösa grunder är förbjuden enligt lagen. Landet har en
betydande urbefolkning (mayaindianer, 10 procent). De största
befolkningsgrupperna är i övrigt mestiser (personer som härstammar från både
vita och urfolk), 46 procent, kreoler (ättlingar till brittiska kolonisatörer och
afrikanska slavar), 28 procent, och så kallade garífunas (ättlingar till afrikanska
slavar och karib- och arawakindianer), 6 procent.
Spänningar förekommer, särskilt i förhållande till nyligen anlända asiatiska och
centralamerikanska immigranter. Vissa yrken är förbehållna beliziska
medborgare, såsom juridiska tjänster, vissa turistrelaterade aktiviteter, samt
försäkrings- och fastighetsmäklarverksamhet. Den spanskspråkiga andelen av
befolkningen har genom invandring från övriga regionen vuxit markant under
senare år. Den ökade användningen av det spanska språket har lett till höjd
status för språket inom offentlig förvaltning och utbildning.
Urbefolkningen, som huvudsakligen bor i landets isolerade och fattiga södra
delar, har sökt beliziska statens erkännande av rätten till de områden de
traditionellt bebott. Interamerikanska MR-kommissionen rekommenderade
2004 att staten erkänner denna rätt. Regeringen har ännu inte följt
rekommendationen men har sedan tidigare skapat nio olika reservat avsedda
för denna befolkningsgrupp. Två mayabyar tog upp sina landrättigheter med
Belizes högsta domstol och i oktober 2007 erkände domstolen dessa
rättigheter. Regeringen har inte överklagat utslaget och efter valet 2008
utfärdade den nya regeringen ett dekret och förbjöd alla myndigheter att
operera på dessa byars landområden. Kontakter fortsätter mellan regeringen
och mayafolkens företrädare om andra landfrågor.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Det finns inget lagligt skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning
eller könsidentitet. Brottsbalken föreskriver upp till 10 års fängelsestraff för
sexuella kontakter ”against the order of nature”, vilket tolkas som att avse
homosexuella kontakter mellan män, dock ej mellan kvinnor. Diskriminering i
10
arbetslivet och inom utbildningsväsendet är vanligt förekommande. UNIBAM,
den enda organisationen i landet som arbetar med hbt-frågor uppger att
trakasserier från allmänheten och polisen förhindrade deras verksamhet.
Anmälningsbenägenheten vad gäller trakasserier är låg bland hbt-personer.
20. Flyktingars rättigheter
Belize är anslutet till 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning och
en nationell flyktinglag föreskriver beviljande av flyktingstatus i enlighet med
konventionen. Under 1980-talets inbördeskrig i övriga Centralamerika begav
sig drygt 40 000 spansktalande flyktingar till Belize, många av dem illegalt utan
dokument. I juni 1999 initierades ett tidsbegränsat amnestiprogram enligt vilket
en flykting som bott fyra år i landet kunde ansöka om permanent
uppehållstillstånd under vissa förutsättningar. Amnestiprogrammet beräknas
medföra att ungefär 5 000 av UNHCR-registrerade flyktingar kommer att få
uppehållstillstånd.
Ett betydande problem har varit att den asylprövningsnämnd som föreskrivs i
flyktinglagen inte fungerat sedan 1998, vilket lett till att många asylsökande
erhållit annan status för att kunna stanna i landet. Vissa bedömare anser att
Belize fruktar massinvandring av flyktingar om landet uppfattas som
flyktingvänligt.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Belizisk lagstiftning innehåller inga särskilda föreskrifter avseende anpassning
av byggnader eller förbud mot diskriminering av funktionsnedsatta på
arbetsmarknaden. Enligt en uppskattning från folkräkningen 2000 har cirka sex
procent, det vill säga omkring 14 000 personer, någon form av
funktionsnedsättning. Regeringen har en särskild enhet som arbetar för att
stödja funktionsnedsatta och det finns ett antal icke-statliga organisationer som
arbetar inom området. Premiärministerns hustru är officiell talesperson för
funktionsnedsatta. Funktionsnedsatta barn har tillgång till särskilda
utbildningsenheter som dock har stränga intagningsregler. Inga uppgifter om
diskriminering i arbetslivet, utbildning eller tillgång till hälsa och sjukvård har
rapporterats.
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Ett antal mindre, men aktiva enskilda organisationer för mänskliga rättigheter
bedriver verksamhet i landet. Bland dessa kan nämnas The Human Rights
Commission of Belize (HRCB) och The Society for the Promotion of Education and
11
Research (SPEAR) som har engagerat sig för att främja fångars rättigheter och
mänskliga rättigheter inom undervisningsområdet. En annan organisation, The
Women’s Issues Network (WIN) är en paraplyorganisation för olika enskilda
organisationer som arbetar med kvinnors och barns rättigheter. UNIBAM
arbetar med att främja HBT-personers rättigheter.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
De enda internationella organisationerna med verksamhet rörande mänskliga
rättigheter i landet är UNDP och UNICEF samt den Panamerikanska
Hälsoorganisationen, PAHO. Några svenska insatser är inte kända.
