Utrikesdepartementet Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten gör inte anspråk på att ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer i landet. Information bör också sökas från andra källor. Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Frankrike 2015–2016 I. SAMMANFATTNING Frankrike är ett demokratiskt samhälle och en rättsstat i vilken grundläggande fri- och rättigheter upprätthålls. Ett starkt engagemang för mänskliga rättigheter är en del av det franska kulturarvet. De terroristattentat som drabbade Frankrike under 2015 och 2016 har dock starkt påverkat opinionen och det politiska ledarskapet i landet. Acceptansen har ökat markant i samhället för allt mer långtgående åtgärder för att bekämpa terrorism, även i de fall detta innebär inskränkningar av de mänskliga fri- och rättigheterna. Flera nya lagar rörande terrorismbekämpning har antagits under de senaste åren som bland annat ger polisen ökade möjligheter till övervakning och avlyssning. Efter terroristattentaten i Paris i november 2015 infördes undantagstillstånd i landet. Det har därefter förlängts flera gånger och förväntas nu kvarstå till efter presidentvalet 2017. Under undantagstillståndet har franska myndigheter utökade befogenheter, framför allt när det gäller att genomföra husrannsakningar och sätta misstänka personer i husarrest. Insatserna har i stor utsträckning inriktat sig mot personer i den franska muslimska befolkningen. Regeringen har dock inte alltid tillämpat undantagstillståndet fullt ut, till exempel har möjligheterna att förbjuda demonstrationer använts mycket sparsamt. Den muslimska och judiska befolkningsgruppen har under de senaste åren utsatts för ett ökande antal hatbrott. En intensiv debatt pågår om alltmer långtgående förbud mot att bära kläder som tydligt visar religionstillhörighet, såsom slöja, på allmänna platser. Personer tillhörande utsatta befolkningsgrupper såsom romer, resandefolk och invandrare från Nordafrika drabbas av utanförskap och diskriminering. Ett stort antal romer har under de senaste åren tvångsförflyttats. Flyktingars utsatta situation utgör ett problem. Under 2014–2016 har inte minst de svåra förhållandena i migrantlägret i Calais uppmärksammats. En ny asyllag, som antogs 2015, har minskat väntetiderna och förbättrat rättssäkerheten för asylsökande. II. RÄTTSSTATENS PRINCIPER En princip för god samhällsstyrning Frankrike är en rättsstat med ett fungerande, oberoende rättssystem. Likheten inför lagen är fastställd i konstitutionen. Flera starka, oberoende institutioner bevakar statens upprätthållande av respekten för mänskliga rättigheter, inklusive den nationella kommissionen för mänskliga rättigheter, Commission nationale consultative des droits de l’Homme (CNCDH), och ombudsmannen för mänskliga rättigheter. Franska domare utnämns av presidenten på förslag av justitieministern. En utnämnd domare är utsedd på livstid och kan endast avskedas genom en särskild disciplinär procedur. Både CNCDH och ombudsmannen för mänskliga rättigheter har riktat kritik mot regeringen för att ha förlängt undantagstillståndet efter den inledande perioden efter attentaten i november 2015. Institutionerna pekar på en gradvis förskjutning av lagstiftning och rättstillämpning under undantagstillståndet som innebär allt kraftigare inskränkningar av de mänskliga rättigheterna i landet. Dessa förändringar riskerar att permanentas efter att undantagstillståndet upphävts. CNCDH och ombudsmannen för mänskliga rättigheter framhåller också att den accelererade process som använts för att anta ny terrorismlagstiftning under 2015–2016 riskerar att urholka rättsstaten genom att tiden för reflektion och diskussion om nya lagar minskat kraftigt. Kritik har också riktats mot att förvaltningsdomstolarna under undantagstillståndet tagit över allt mer ansvar från det allmänna domstolsväsendet för ärenden som rör terrorism. Detta innebär t.ex. att det inte krävs något domstolsbeslut för att genomföra en husrannsakan eller för att sätta misstänkta personer i husarrest. Besluten kan dock överklagas i efterhand. 2 (18) Korruption bland ämbetsmän är straffbart enligt lag. Presidenten, parlamentsledamöterna och regeringsmedlemmarna, liksom en betydande andel av lokalvalda och generaldirektörer är ålagda att redovisa sina tillgångar i början och slutet av sina mandatperioder. Korruption i myndighetsutövning är inte vanligt förekommande, Frankrike hamnade år 2016 på 23:e plats av 1764 länder på Transparency Internationals index över upplevd korruption. Ett lagförslag om en ny antikorruptionslag lades fram under våren 2016 med fokus på korruption i privata sektorn. III. DEMOKRATI De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Frankrike är en konstitutionell demokrati med ett flertal politiska partier representerade i parlamentet. Det franska politiska systemet brukar betecknas som semipresidentiellt. Landet har en folkvald president som är statsöverhuvud samt en premiärminister som är ansvarig inför parlamentet. Parlamentet är uppdelat i två kamrar – nationalförsamlingen och senaten. Presidenten och nationalförsamlingen väljs i direkta val på fem år. Senaten väljs i indirekta val på sex år. Valen i Frankrike är öppna och fria. Valdeltagandet i senaste presidentvalet var cirka 80 procent och cirka 56 procent i senaste parlamentsvalet. Äldre röstar i större utsträckning än yngre. För att vara valbar i presidentvalet och valet till nationalförsamlingen måste man vara fransk medborgare och ha fyllt 18 år och till senaten 24 år. Regeringen bestod i juni 2016 av 19 ministrar, nio kvinnor och tio män. I nationalförsamlingen är för närvarande 155 av totalt 577, motsvarande 27 procent av ledamöterna, kvinnor och i senaten 91 av totalt 348, motsvarande 26 procent av senatorerna, kvinnor. Andelen har ökat gradvis vid de senaste valen. Det civila samhällets utrymme En mängd nationella och internationella civilsamhälleorganisationer finns representerade i Frankrike. Dessa organisationer tillåts verka fritt och publicera sina rön utan restriktioner från regeringens sida. Undantagstillståndet anses inte ha haft några konsekvenser för det civila samhällets möjligheter att verka fritt. Regeringen samverkar nära med civila samhällets företrädare, inklusive via den nationella rådgivande kommissionen för mänskliga rättigheter. 3 (18) IV. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Såväl den franska konstitutionen som lagen förbjuder tortyr. Militären och polisen respekterar i huvudsak mänskliga rättigheter i sin yrkesutövning, men det förekommer rapporter om överträdelser. FN:s kommitté mot tortyr noterade i en rapport i juni 2016 att uppgifter förekom om övervåld från polisen, inklusive fall där sådant våld lett till allvarlig skada eller dödsfall. Enligt den enskilda organisationen ACAT (Action des crétiens pour l’abolition de la torture) omkom 26 personer och 51 personer skadades allvarligt i samband med polisingripanden under perioden 2005-2015. CNCDH, Amnesty International och Human Rights Watch har särskilt uppmärksammat fall av övervåld av polisen under undantagstillståndet till exempel i samband med husrannsakningar. Olika internationella instanser har under lång tid uttryckt oro över situationen i de franska fängelserna. Situationen har förvärrats de senaste åren. Enligt officiell statistik från den franska kriminalvårdsmyndigheten fanns 79 902 frihetsberövade i franska fängelser och häkten i juni 2016 – vilket innebär en överbeläggning med cirka 26 procent. Av dessa fångar hade 1 474 personer ingen säng utan tvingades att sova på madrass på golvet. Det franska fängelsesystemet är, enligt ett uttalande från Europarådet i mars 2016, det sjunde mest överbelagda i Europa. FN:s kommitté mot tortyr framhöll i en rapport i juni 2016 de dåliga fysiska förhållanden i vissa fängelser när det gäller grundläggande hygien och sanitet, men även vad gäller förekomsten av våld mellan fångar. Kommittén pekade även på den höga självmordsfrekvensen i fängelser och uppmanade Frankrike att vidta åtgärder för att förbättra tillgången till mentalvård för de intagna. Tre separata förundersökningar pågår i Frankrike rörande anklagelser om sexuella övergrepp och andra övergrepp begångna av franska soldater inom den fredsbevarande missionen Sangaris i Centralafrikanska republiken under perioden 2013-2015. FN hade i juni 2016 förhört 108 misstänkta offer för sexuella övergrepp som begåtts av internationella soldater på plats i landet. En stor majoritet av offren var minderåriga. Hittills har ingen av de misstänkta soldaterna dömts. Människohandel är förbjuden enligt lag och kan ge mellan sju år och livstidsfängelse. Frankrike är dock ett transit- och destinationsland för 4 (18) mäniskohandel för sexuella ändamål och tvångsarbete, framför allt för personer från Östeuropa, Väst- och Nordafrika, Asien och Karibien. Antalet barn som utsätts anses ha ökat under senare år. Aktuella rapporter pekar bland annat på riskerna för kvinnor och barn från Nordafrika och Mellanöstern i flyktinglägret i Calais. Heltäckande statistik angående människohandel samlas dock inte in av franska myndigheter. Offer för människohandel som samarbetar med polisen kan få socialt stöd och provisoriskt uppehållstillstånd. CNCDH publicerade 2015 en första årlig rapport rörande regeringens insatser mot människohandel. Det förekommer uppgifter om kvinnor och barn som utsätts för slaveriliknande förhållanden, framför allt i fall där familjer tagit med släktingar från länder utanför Europa för att arbeta i deras hushåll. Den franska regeringen uppskattar att majoriteten av de prostituerade i Frankrike sannolikt är utsatta för människohandel. Frankrike antog i april 2016 en ny prostitutionslagstiftning som förbjuder sexköp och koppleri. Försäljning av sexuella tjänster kriminaliseras däremot inte. Enligt den enskilda organisationen Mouvement du Nid beräknades det 2015 finnas cirka 30 000-37 000 prostituerade i Frankrike, varav cirka 80-90 procent kvinnor och cirka 80 procent utländska medborgare. Mellan 600-800 koppleridomar fastställs varje år. Dödsstraff Dödsstraff är totalförbjudet i Frankrike enligt konstitutionen. Rätten till frihet och personlig säkerhet Den franska konstitutionen och lagen förbjuder godtyckligt frihetsberövande och dessa bestämmelser respekteras i allmänhet. Franska myndigheter har under undantagstillståndet utökade befogenheter att sätta personer i husarrest om det finns allvarliga skäl att anta att ”personens beteende utgör en risk för allmän säkerhet och ordning” och att genomföra husrannsakningar hos misstänkta individer. Amnesty International liksom Human Rights Watch har riktat kritik mot Frankrike för en överdriven användning de aktuella befogenheterna. Under den inledande perioden av undantagstillståndet november 2015 till januari 2016 genomfördes enligt Amnesty 3 242 husrannsakningar, varav endast en procent ledde till öppnande av en brottsutredning avseende terrorismbrottslighet. Enligt organisationerna har beslut om husarrest eller husrannsakan, liksom 5 (18) återkommande identitetskontroller, vid upprepade tillfällen riktats mot enskilda personer på vaga grunder. Beslutet att sätta 26 miljöaktivister i husarrest i samband med klimattoppmötet COP21 i Paris i december 2015 har också uppmärksammats. Antalet husrannsakningar under undantagstillståndet har kraftigt avtagit efter årets första månader 2016. Som mest satt över 400 personer, identifierade som radikaliserade, i husarrest efter terroristattentaten. I maj 2016 hade antalet minskat till 68 personer, varav några minderåriga. Efter terroristattentaten 2015 utfärdade regeringen flera nya förordningar som förbjuder resor utomlands i syfte att begå terroristhandlingar. Under perioden januari-november 2015 var 222 individer föremål för sådana reseförbud. Problem förekommer med långa häktningstider. Förra året beräknade regeringen att cirka 26 procent av fångarna i franska fängelser väntade på rättegång. Frågan om anhållanden i Frankrike har varit föremål för mycket debatt. Enligt nuvarande regler är den maximala tiden för anhållande ett dygn, med möjlighet till ytterligare ett dygn. Det finns dock en rad undantag, bland annat vad gäller terrorismbrott och narkotikabrott, som medför att en person kan anhållas upp till fyra dygn utan rättslig prövning eller tillgång till advokat. Rättssäkerhet En rättvis rättegång garanteras i konstitutionen och en åtalad anses oskyldig till motsatsen bevisas. Rättegångar är offentliga (förutom där minderåriga står åtalande) och leds av en eller tre domare. Minderåriga anses straffrättsligt ansvariga från 10 års ålder och är straffmyndiga från 13 års ålder. Beslut om att genomföra husrannsakningar och att sätta misstänkta i husarrest kan under undantagstillståndet fattas av polisen utan godkännande av en domstol. Amnesty International konstaterar att dessa beslut i många fall bygger på underrättelseuppgifter vilket försvårar för enskilda att få information om vad man anklagas för, liksom att överklaga. FN:s kommitté mot tortyr rekommenderade i sin senaste rapport i juni 2016 att en anhållen persons rätt att få tillgång till en advokat skrivs in i lagen. Straffrihet Enligt CNCDH har undantagstillståndet medfört ett ökat klimat av straffrihet inom polisen. FN:s kommitté mot tortyr framförde i juni 2016 6 (18) kritik mot bristen på information om hur klagomål från enskilda rörande övervåld följs upp samt det mycket begränsade antalet fällande domar och orimligt lätta påföljder som utdömts till poliser som gjort sig skyldiga till övervåld. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet Frankrike har sedan 1881 en pressfrihetslag och yttrande- och tryckfrihet skyddas i konstitutionen. Terrorismattentaten mot satirtidningen Charlie Hebdo i januari 2015 resulterade i en omfattande debatt om balansgången mellan det yttrandefrihet och respekten för olika religiösa inriktningar. Allmänhetens reaktion kännetecknades huvudsakligen av ett starkt stöd för yttrandefriheten. Oron för terrorism anses dock ha lett till viss ökad självcensur. Enligt fransk lag är hets mot folkgrupp och sexuella minoriteter straffbart. Uppmaningar till diskriminering av personer på grund av kön, sexuell läggning, etnicitet eller funktionshinder är förenat med bötes- och fängelsestraff. När det gäller yttrandefrihet och religion anses dock yttrandefriheten överordnad. De senaste årens terroristattentat har lett till ökad diskussion om behovet av åtgärder mot personer som sprider hatproganda eller uppmanar till terrorism. Det är straffbart att uppmana till särskilt allvarliga brott, såsom mord, våldtäkt och terrorism. Enligt Amnesty International dömdes 385 personer under 2015 för anstiftan till terrorism. Ett antal websidor och sociala nätverk som förespråkar terrorism har också stängts ner. Under 2016 antog nationalförsamlingen en lag som vidareutvecklar tidigare lagstiftning om förnekelse av förintelsen och straffbelägger offentlig förnekelse av folkmord erkända i fransk lag. Straffet uppgår till ett års fängelse och 45 000 euro i böter. Lagförslaget kommer att behandlas vidare i senaten. Frankrike intog 2016 45:e plats av 180 rankade länder på Reportrar utan gränsers index över pressfrihet i världen, en försämring med sju platser sedan 2015. Mötes- och föreningsfrihet Den franska lagen garanterar föreningsfrihet. Att bilda fackföreningar är inte förknippat med några särskilda tillstånd eller krav. Fackföreningar utövar sin verksamhet fritt. 7 (18) Undantagstillståndet ger myndigheterna särskilda befogenheter att förbjuda demonstrationer eller folksamlingar när så anses nödvändigt. Möjligheten har dock använts mycket sparsamt av regeringen under 2016, inklusive under de omfattade demonstrationer som genomfördes i Paris under året mot en ny arbetsmarknadslag. Religions- och övertygelsefrihet Principen om den sekulära staten ”la laïcité” är en grundläggande byggsten i den franska republiken. Enligt denna princip gäller religions- och samvetsfrihet i Frankrike liksom en strikt uppdelning mellan den religiösa och politiska sfären. Uttolkningen av principen har varit mycket omdebatterad under senare år, inte minst med anledning av alltmer långtgående förbud mot religiösa symboler i det offentliga rummet. Förbuden har i praktiken framför allt riktat in sig mot den muslimska befolkningsgruppen. Sedan 2004 är det förbjudet i Frankrike att bära kläder eller symboler som tydligt visar religionstillhörighet i statliga skolor, inklusive slöja, kippa eller stora kors. Ett generellt förbud mot att ”täcka ansiktet på offentliga platser” antogs 2010. Bärande av niqab och burka är således inte tillåtet på gator, marknader och allmänna transporter, men inte heller i privata kontorsbyggnader. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har kritiserat Frankrike för förbudet mot religiösa symboler i skolan liksom förbudet mot ansiktsslöja och anser att de aktuella lagarna utgör brott mot religionsfriheten. Europadomstolen för mänskliga rättigheter kom, å sin sida, i ett domslut i november 2015 fram till att avskedande av en socialarbetare mot bakgrund av att hon bar huvudduk inte kunde anses utgöra ett brott mot religionsfriheten. Sommaren 2016 uppstod en intensiv debatt om bärande av heltäckande baddräkt så kallad burkini sedan ett 30-tal kommuner infört ett förbud mot detta. I en prejudicerande dom i augusti 2016 fastslog Frankrikes högsta förvaltningsdomstol att förbudet stod i strid med mänskliga rättigheter, inklusive religionsfrihet. V. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER Rätten till arbete, rättvisa arbetsvillkor och relaterade frågor Frankrike har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner. Antalet fackanslutna är 8 procent. Strejkrätten är väl underbyggd i lag och 8 (18) arbetstagare kan utöva sin strejkrätt, med undantag för när sådant deltagande utgör en allmän fara. En rapport från FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor i juli 2016 pekade på de svårigheter som kvinnor från minoriteter möter på arbetsmarknaden. Kvinnor tjänar i genomsnitt 73 procent av männens lön. Löneklyftorna mellan könen, speciellt gällande högre utbildningsnivåer, är större än genomsnittet i OECD. Minimilönen för 2016 var 9,67 euro/timme, vilket är avsett att motsvara en skälig levnadsstandard. Undantagna från regeln om minimilön är särskilda anställningar, såsom praktiktjänstgöringar och statligt subventionerade arbeten. Den officiella arbetsveckan är 35 timmar. Företag kan förhandla med sina anställda om olika ersättningsalternativ och på så sätt öka antalet arbetsdagar per år eller arbetstimmar per vecka. I juli 2016 var arbetslösheten 9,7 procent. Ungdomsarbetslösheten i åldersgruppen 16-24 år var samtidigt 24 procent. I en undersökning av Forbes 2016 om världens 100 mest hållbara företag kom Frankrike på en andraplats med 11 franska företag på listan. Regeringen arbetar aktivt för att främja hållbart företagande, till exempel finns en särskild ambassadör för bioetik och företagens sociala ansvar och särskild lagstiftning som stödjer hållbart företagande (”Loi Grenelle”). En lag om krav på att multinationella företag av en viss storlek ska upprätta en plan rörande mänskliga rättigheter diskuteras sedan fyra år tillbaka i nationalförsamlingen och senaten. Lagförslaget har avslagits två gånger av senaten. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Frankrike har ett väl utbyggt hälsovårdssystem som är tillgängligt för alla. Detta inkluderar god tillgång till avgiftsfri sjuk- och hälsovård för sexuell och reproduktiv hälsa, inklusive för ungdomar över 15 år. Enligt ombudsmannen för mänskliga rättigheter förekommer dock uppgifter om diskriminering av kvinnor av utländsk härkomst när det gäller till exempel tillgång till abort. År 2000 rankades den franska sjukvården som bäst i världen, men effektiviteten i vården anses ha sjunkit de senaste åren. Kostnaderna för sjukvårdssystemet var 11,5 procent av BNP år 2014. Den beräknade medellivslängden är 79,5 år för män och 86 år för kvinnor. År 2015 var barnadödligheten under 5 års 9 (18) ålder 4,3 av 1 000 födda barn och mödradödligheten 8 av 100 000 förlossningar (där barnet föddes levande). Rätten till utbildning Den franska utbildningsplikten sträcker sig från 6-16 års ålder och gäller såväl franska som utländska barn som vistas i landet. Även asylsökande och barn som saknar uppehållstillstånd har rätt till utbildning. Offentlig skolgång är i princip kostnadsfri. Statligt understöd utgår till såväl offentliga som privata skolor som tecknat avtal med staten. Cirka 83 procent av alla elever gick i offentliga skolor 2012. För de universitet och lärosäten som tar ut avgifter finns medel att söka för elever från mindre bemedlade familjer. Utbildningssystemets struktur anses samtidigt vara en orsak till klasskillnaderna i Frankrike. Runt 150 000 ungdomar lämnar skolan varje år utan slutbetyg. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Den franska levnadsstandarden är generellt sett god. Runt 14 procent av befolkningen beräknas leva under fattigdomsgränsen, vilket motsvarar 60 procent av medianlönen i Frankrike. Av dessa är 42 procent unga personer under 25 år. Nio av de tio fattigaste kommunerna ligger i Paris förorter. Inkomstskillnader mellan olika grupper förklaras i stor utsträckning av utbildningsnivå och yrkesbakgrund. Frankrike placerade sig 2014 på plats 22 av 188 länder i UNDP:s index för mänsklig utveckling. Regeringen har utsett en särskild samordnare för skälig boendestandard som hjälper kommunerna att utarbeta handlingsplaner mot hemlöshet, inklusive vid rivning av illegala bosättningar. Paris stad beräknas ha 28 000 hemlösa. VI. RÄTTEN ATT INTE UTSÄTTAS FÖR DISKRIMINERING Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter Ett starkt legalt ramverk och effektiva institutioner övervakar respekten för kvinnors mänskliga rättigheter. Det finns ett departement och en minister inom den franska regeringen med ansvar för jämställdhetsfrågor samt ett jämställdhetsråd under premiärministerns kontor som bevakar regeringens arbete inom jämställdhetsområdet. Rådet har genomfört flera uppmärksammade offentliga kampanjer, till exempel mot sexuellt våld. 10 (18) Våld mot kvinnor är ett uppmärksammat problem i det franska samhället. Enligt CNCDH utsattes cirka 554 000 kvinnor för fysiskt eller sexuellt våld under 2014, varav cirka 217 000 i hemmet. Antalet fall av dödsmisshandel av kvinnor har sjunkit under senare år, men 2014 avled fortfarande 118 kvinnor som en följd av våld i hemmet. Enligt den nationella ombudsmannen för mänskliga rättigheter är ett problem att många kvinnor fortfarande inte anmäler att de utsatts för våld. Regeringen har för perioden 2014-2016 avsatt 66 miljoner euro för genomförandet av en nationell plan för att bekämpa våld mot kvinnor och bidrar till frivilligorganisationer som arbetar mot könsbaserat våld. Våldtäkt är straffbart med minst 15 års fängelse, även inom äktenskapet. Antalet anmälda våldtäkter ökade med 18 procent mellan 20102014 och antalet anmälda våldtäkter mot barn ökade med 20 procent under samma period. Fransk lag förbjuder könsstympning och definierar det som våld som medför stympning eller permanent handikapp. Franska socialdepartementet uppskattade 2014 att 20 000 kvinnor utsatts för eller riskerade att utsättas för könsstympning. Majoriteten av kvinnorna var nyligen invandrade från söder om Sahara och ingreppet hade utförts i ursprungslandet. Frankrike skärpte 2012 sin lagstiftning mot sexuella trakasserier och har under 2015 utvidgat dess tillämpning inom offentlig sektor. Enligt en studie genomförd av ombudsmannen för mänskliga rättigheter 2014 uppgav cirka 20 procent av kvinnor i offentlig och privat sektor att de någon gång utsatts för sexuella trakasserier. Problemet med sexuella trakasserier inom politiken har fått stor uppmärksamhet under de senaste åren. Den biträdande talmannen i Nationalförsamlingen Denis Baupin avgick från sin post i maj 2016 sedan flera partikollegor inom hans parti (Europe écologie-les Verts) anklagat honom för sexuella trakasserier. Kvinnors politiska representation och deltagande har gjort framsteg under senare år. Regeringen bestod i juni 2016 av tio män och nio kvinnor, medan könsfördelningen i parlamentet fortfarande släpar efter. Barnets rättigheter Alla former av barnaga är inte förbjuden enligt fransk lag. FN:s kommitté för barnets rättigheter kritiserade under 2016 Frankrike för avsaknaden av officiell statistik och övergripande strategi för att bekämpa våld mot barn i hemmet. Kommittén hänvisade till uppgifter som tyder på att två barn per 11 (18) dag dör i Frankrike som en följd av våld i hemmet och återupprepade sin tidigare rekommendation till Frankrike att förbjuda alla former av barnaga i hemmet, skolan eller i andra former av barnomsorg. Minderåriga anses straffrättsligt ansvariga från 10 års ålder och är straffmyndiga från 13 års ålder. FN:s kommitté för barnets rättigheter uppmanade i februari 2016 Frankrike att etablera en minimiålder över 13 år för straffrättsligt ansvar och att sluta behandla barn över 16 år som vuxna, även vid inblandning i våldsam extremism. Den nationella kommissionen för mänskliga rättigheter och ombudsmannen för mänskliga rättigheter har kritiserat den allt hårdare lagstiftningen mot ungdomsbrottslingar, inte minst mot unga misstänkta för våldsam extremism. För mål som rör minderåriga finns särskilda instanser med specialiserade domare och åklagare, men under senare år har ungdomsbrottslingar allt oftare dömts i det ordinarie rättssystemet. Under undantagstillståndet finns möjlighet att sätta minderåriga misstänkta för terrorismbrottslighet i tillfälligt förvar i upp till tre år. En utmaning när det gäller att säkra respekten för barns rättigheter i Frankrike rör barn från marginaliserade grupper. FN:s kommitté för barnets rättigheter uppmärksammade i en rapport i februari 2016 förekomsten av diskriminering och stigmatisering av romska barn. Enligt en studie från 2014 av European Roma Rights Center gick mindre än hälften av alla intervjuade romska barn i sex olika bosättningar i skolan, trots att lagen kräver att kommuner ska ge alla barn mellan 6-16 år tillgång till utbildning. Civilsamhälleorganisationer beräknade att cirka 1 000 ensamkommande barn befann sig i flyktinglägret i Calais sommaren 2016. Den franska barnombudsmannen liksom representanter för FN-organisationer har framhållit vikten av att franska myndigheter säkerställer boende för de barn som bor i lägret innan den planerade rivningen genomförs. Fransk lag förbjuder tvångsäktenskap. Dock beräknas 70 000 barn mellan 10-18 års ålder riskera att bli offer för tvångsäktenskap, framför allt barn med afrikansk eller asiatisk bakgrund. Regeringen vidtar aktiva åtgärder för att komma tillrätta med problemet. Enligt CNCDH har en ökning av antalet minderåriga offer för människohandel kunnat noteras under de senaste åren, framför allt när det gäller barn från Nigeria, Marocko, Afghanistan och Kina. CNCDH pekar på 12 (18) bristen av officiell statistik över minderåriga som utsatta för människohandel. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Principen om den sekulära franska staten och den historiska definitionen av Frankrike som en ”odelbar republik” har som följd att landet inte erkänner minoriteter. Statistik som omfattar uppgifter om franska medborgares ras, ursprung eller religion får inte förekomma. Frankrike är samtidigt hem till det största antalet muslimska och judiska invånare i Europa. Enligt inofficiella beräkningar uppgår Frankrikes muslimska befolkning till cirka 10 procent av den franska befolkningen, motsvarande 5-6 miljoner personer och den judiska befolkningsgruppen till cirka 500 000-600 000 personer. Runt 200 000 romer beräknas också vara bosatta i landet. Det är enligt lag förbjudet att diskriminera en person på grund av dennes etniska och religiösa tillhörighet. Diskriminering av invandrare från Nordafrika, romer och andra etniska grupper utgör alltjämt ett fortsatt problem i Frankrike. Den franska ombudsmannen för mänskliga rättigheter mottog 4 535 diskrimineringsfall under 2014, varav cirka 24 procent rörande diskriminering på grund av etniskt ursprung. Den nationella kommissionen för mänskliga rättigheter konstaterar att det skärpta säkerhetsläget i Frankrike och införandet av undantagstillståndet inneburit att den muslimska befolkningsgruppen utsatts för ett allt hårdare tryck och har drabbats oproportionerligt av åtgärder såsom ökade identitetskontroller, husrannsakningar och husarrest. Antalet anmälningar om diskriminering har inte ökat i någon större utsträckning, men ombudsmannen konstaterar att detta i sig är en reflektion av ett omfattande utanförskap inom den berörda gruppen. Ett lågt förtroende för myndigheterna resulterar i att få personer väljer att anmäla. Enligt inrikesdepartementet har en betydande ökning av antalet rapporterade fall av rasistiska och religiösa hatbrott skett under de senaste åren. Antalet hatbrott var 2 034 under 2015 vilket är det högsta som hittills uppmätts samt utgjorde en ökning med 22 procent jämfört med föregående år. Efter terroristattentaten i Frankrike har särskilt rapporterna om våld och hot mot muslimer ökat. Enligt inrikesdepartementet ökade antalet 13 (18) incidenter av anti-muslimsk art med 223 procent under 2015. Säkerhetssituationen för landets judiska medborgare har också fått mycket uppmärksamhet. I januari 2015 dödades fyra judiska medborgare och fyra skadades allvarligt i ett attentat mot en judisk mataffär i Paris. Under 2015 registrerade inrikesdepartementet 808 antisemitiska incidenter. Den judiska befolkningen i Frankrike uppgår till mindre än en procent av invånarna i landet, men utsattes under 2015 för 40 procent av alla hatbrott. Regeringen har under undantagstillståndet förstärkt säkerheten på flera religiösa platser, inte minst judiska institutioner. Samtidigt har flera moskéer, som ansetts utgöra forum för radikalisering, stängts. I april 2015 presenterade regeringen en nationell handlingsplan mot rasism och antisemitism som innebär att 100 miljoner euro avsätts över en 3-årsperiod för insatser inom detta område. Såväl Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, FNs kommitté för avskaffande av rasdiskriminering och FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter har kritiserat Frankrike för hanteringen av den romska minoriteten. Behovet av att förbättra romernas tillgång till hälsovård, utbildning, bostäder och sysselsättning har särskilt uppmärksammats, liksom vikten av insatser för att motverka stigmatisering och hatpropaganda. Enligt civilsamhälleorganisationer som European Roma Rights Center och Human Rights League tvångsförflyttade franska myndigheter cirka 11 000 romer från 111 illegala bosättningar under 2015. På grund av de begränsade alternativa boendemöjligheterna flyttade personerna ofta in i nya läger efter att de tidigare bosättningarna rivits. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Diskriminering på grund av sexuell läggning är förbjuden på arbetsmarknaden, på bostadsmarknaden och inom offentlig service. Våldsbrott som begåtts på grund av brottsoffrets sexuella läggning utgör en försvårande omständighet och uttalanden och bilder i media som uttrycker homofobi är förbjudna. Frankrike tillåter sedan 2014 samkönade äktenskap. Antalet rapporterade fall av hatbrott mot homosexuella i form av misshandel uppgick 2015 till 152 fall. Den enskilda organisationen SOS Homophobia rapporterade 1 320 fall av homofoba handlingar under 2015. HBTQ-personer, framför allt homosexuella män, har en synlig roll inom kultursfären, men förekommer också inom den politiska världen. 14 (18) Traditionellt anses dock frågor kopplade till sexuell läggning höra till privatlivet och uppmärksammas sällan offentligt. Flyktingars och migranters rättigheter Under 2015 sökte 79 126 personer asyl i Frankrike av vilka cirka 25 procent fick sina asylansökningar beviljade. Enligt fransk lag ska flyktingstatus ges till individer som har skäl till rädsla för förföljelse på grund av social grupp, religiös eller politisk tillhörighet eller på alternativ skyddsgrund så som risk för dödsstraff, tortyr eller att skadas i internationell väpnad konflikt. FN:s kommitté mot tortyr pekade i en rapport i juni 2016 på risken för att en alltför snabb handläggning av asylansökningar kan leda till en ofullständig bedömning av riskerna för att en asylsökande utsätts för tortyr eller illabehandling om denne deporteras. En ny asyllag som trädde ikraft i november 2015 har reducerat handläggningstiderna för asylansökningar och förstärkt de asylsökandes rättssäkerhet genom hela asylprocessen. Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter kritiserade i februari 2015 Frankrike för att endast 35 procent av de asylsökande ges plats på boendecentra, i lägenhet eller i ett tillfälligt akutboende. Migranter tvångsförflyttandes också från informella bosättningsplatser under årets lopp. Under 2014-16 samlades ett stort antal flyktingar och migranter i ett tältläger i Calais nära tunneln under Engelska kanalen med målsättningen att ta sig till Storbritannien. Sommaren 2016 beräknades lägret ha haft cirka 7 000 invånare. Både FN:s kommitté för mänskliga rättigheter och Frankrikes ombudsman för mänskliga rättigheter uttryckte oro för förhållandena i lägret. Efter att regeringen gjort ansträngningar för att minska antalet personer i lägret med begränsat resultat, demolerades lägret i oktober 2016 av franska myndigheter och tusentals migranter tvångsslussades till mottagningscentra runtom i landet. Papperslösa har enligt lag tillgång till gratis skola och sjukvård, men har inte rätt att arbeta. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Konstitutionen förbjuder diskriminering av personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden, inom skolväsendet, inom sjukvården eller annan social service. Enligt lag måste byggnader, skolor och arbetsplatser vara tillgängliga för personer med funktionshinder. Regeringen beräknar dock att endast cirka 40 procent av dessa anläggningar hittills har 15 (18) tillgänglighetsanpassats. Lagen föreskriver också att företag med fler än 20 anställda anställer personer med funktionsnedsättning. Arbetslösheten bland funktionsnedsatta var 2014 mellan 12-20 procent. Under 2015 var 1 miljon funktionsnedsatta fransmän mottagare av ekonomiskt stöd om cirka 800 euro/månaden från regeringen. Funktionsnedsattas barn har rätt till undervisning i den skola som ligger närmast hemmet och rätt till specialundervisning. Europarådet kritiserade dock 2013 Frankrike för att inte uppfylla sina pedagogiska skyldigheter gentemot barn med autism. Enligt enskilda organisationer deltog endast 20 procent av sammanlagt 80 000-100 000 autistiska barn i Frankrike i undervisning i skolan. I april 2015 presenterade regeringen en förstärkning av den nationella handlingsplanen rörande autism för perioden 2013-2017. 16 (18) Ratifikationsläget avseende centrala konventioner om mänskliga rättigheter Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) ratificerades år 1980. Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt och det fakultativa protokollet om avskaffandet av dödsstraffet ratificerades år 1984 respektive år 2007. Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) ratificerades år 1980. Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt har inte ratificerats. Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, International Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (ICERD) ratificerades år 1971. Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women (CEDAW) ratificerades år 1983. Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt ratificerades år 2000. Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) ratificerades år 1986. Det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr ratificerades år 2008. Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) ratificerades år 1990. Det tillhörande protokollet om barns indragning i väpnade konflikter och det tillhörande protokollet om handel med barn och barnpornografi ratificerades år 2003. Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) ratificerades år 2010. Konventionen mot påtvingade försvinnanden, International Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearances (ICED) ratificerades år 2008. Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees (Refugee Convention) ratificerades år 1954. Det tillhörande protokollet ratificerades år 1971. Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, Rome Statute of the International Criminal Court (ICC) ratificerades år 2000. Regionala instrument Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, The Convention for the 17 (18) Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (ECHR) ratificerades år 1974. Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, Framework Convention for the protection of National Minorities, har inte ratificerats. Europeiska stadgan om landsdel- eller minoritetsspråk, European Charter for Regional or Minority Languages, signerades år 2009. Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, Council of Europe Convention on preventing and combating violence against women and domestic violence, ratificerades år 2014. Europarådets straffrättsliga konvention om korruption, Criminal Law Convention on Corruption, ratificerades år 2008. 18 (18)