Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning
grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar. Rapporten gör inte anspråk
på att ge en fullständig bild av läget för de
mänskliga rättigheterna, demokrati och
rättsstatens principer i landet.
Information bör också sökas från andra
källor.
Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i
Frankrike 2015–2016
I. SAMMANFATTNING
Frankrike är ett demokratiskt samhälle och en rättsstat i vilken
grundläggande fri- och rättigheter upprätthålls. Ett starkt engagemang för
mänskliga rättigheter är en del av det franska kulturarvet.
De terroristattentat som drabbade Frankrike under 2015 och 2016 har dock
starkt påverkat opinionen och det politiska ledarskapet i landet. Acceptansen
har ökat markant i samhället för allt mer långtgående åtgärder för att
bekämpa terrorism, även i de fall detta innebär inskränkningar av de
mänskliga fri- och rättigheterna. Flera nya lagar rörande
terrorismbekämpning har antagits under de senaste åren som bland annat ger
polisen ökade möjligheter till övervakning och avlyssning. Efter
terroristattentaten i Paris i november 2015 infördes undantagstillstånd i
landet. Det har därefter förlängts flera gånger och förväntas nu kvarstå till
efter presidentvalet 2017. Under undantagstillståndet har franska
myndigheter utökade befogenheter, framför allt när det gäller att genomföra
husrannsakningar och sätta misstänka personer i husarrest. Insatserna har i
stor utsträckning inriktat sig mot personer i den franska muslimska
befolkningen. Regeringen har dock inte alltid tillämpat undantagstillståndet
fullt ut, till exempel har möjligheterna att förbjuda demonstrationer använts
mycket sparsamt.
Den muslimska och judiska befolkningsgruppen har under de senaste åren
utsatts för ett ökande antal hatbrott. En intensiv debatt pågår om alltmer
långtgående förbud mot att bära kläder som tydligt visar religionstillhörighet,
såsom slöja, på allmänna platser.
Personer tillhörande utsatta befolkningsgrupper såsom romer, resandefolk
och invandrare från Nordafrika drabbas av utanförskap och diskriminering.
Ett stort antal romer har under de senaste åren tvångsförflyttats.
Flyktingars utsatta situation utgör ett problem. Under 2014–2016 har inte
minst de svåra förhållandena i migrantlägret i Calais uppmärksammats. En
ny asyllag, som antogs 2015, har minskat väntetiderna och förbättrat
rättssäkerheten för asylsökande.
II. RÄTTSSTATENS PRINCIPER
En princip för god samhällsstyrning
Frankrike är en rättsstat med ett fungerande, oberoende rättssystem.
Likheten inför lagen är fastställd i konstitutionen. Flera starka, oberoende
institutioner bevakar statens upprätthållande av respekten för mänskliga
rättigheter, inklusive den nationella kommissionen för mänskliga rättigheter,
Commission nationale consultative des droits de l’Homme (CNCDH), och
ombudsmannen för mänskliga rättigheter. Franska domare utnämns av
presidenten på förslag av justitieministern. En utnämnd domare är utsedd på
livstid och kan endast avskedas genom en särskild disciplinär procedur.
Både CNCDH och ombudsmannen för mänskliga rättigheter har riktat kritik
mot regeringen för att ha förlängt undantagstillståndet efter den inledande
perioden efter attentaten i november 2015. Institutionerna pekar på en
gradvis förskjutning av lagstiftning och rättstillämpning under
undantagstillståndet som innebär allt kraftigare inskränkningar av de
mänskliga rättigheterna i landet. Dessa förändringar riskerar att permanentas
efter att undantagstillståndet upphävts. CNCDH och ombudsmannen för
mänskliga rättigheter framhåller också att den accelererade process som
använts för att anta ny terrorismlagstiftning under 2015–2016 riskerar att
urholka rättsstaten genom att tiden för reflektion och diskussion om nya
lagar minskat kraftigt. Kritik har också riktats mot att
förvaltningsdomstolarna under undantagstillståndet tagit över allt mer ansvar
från det allmänna domstolsväsendet för ärenden som rör terrorism. Detta
innebär t.ex. att det inte krävs något domstolsbeslut för att genomföra en
husrannsakan eller för att sätta misstänkta personer i husarrest. Besluten kan
dock överklagas i efterhand.
2 (18)
Korruption bland ämbetsmän är straffbart enligt lag. Presidenten,
parlamentsledamöterna och regeringsmedlemmarna, liksom en betydande
andel av lokalvalda och generaldirektörer är ålagda att redovisa sina tillgångar
i början och slutet av sina mandatperioder. Korruption i
myndighetsutövning är inte vanligt förekommande, Frankrike hamnade år
2016 på 23:e plats av 1764 länder på Transparency Internationals index över
upplevd korruption. Ett lagförslag om en ny antikorruptionslag lades fram
under våren 2016 med fokus på korruption i privata sektorn.
III. DEMOKRATI
De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Frankrike är en konstitutionell demokrati med ett flertal politiska partier
representerade i parlamentet. Det franska politiska systemet brukar
betecknas som semipresidentiellt. Landet har en folkvald president som är
statsöverhuvud samt en premiärminister som är ansvarig inför parlamentet.
Parlamentet är uppdelat i två kamrar – nationalförsamlingen och senaten.
Presidenten och nationalförsamlingen väljs i direkta val på fem år. Senaten
väljs i indirekta val på sex år. Valen i Frankrike är öppna och fria.
Valdeltagandet i senaste presidentvalet var cirka 80 procent och cirka 56
procent i senaste parlamentsvalet. Äldre röstar i större utsträckning än yngre.
För att vara valbar i presidentvalet och valet till nationalförsamlingen måste
man vara fransk medborgare och ha fyllt 18 år och till senaten 24 år.
Regeringen bestod i juni 2016 av 19 ministrar, nio kvinnor och tio män. I
nationalförsamlingen är för närvarande 155 av totalt 577, motsvarande 27
procent av ledamöterna, kvinnor och i senaten 91 av totalt 348, motsvarande
26 procent av senatorerna, kvinnor. Andelen har ökat gradvis vid de senaste
valen.
Det civila samhällets utrymme
En mängd nationella och internationella civilsamhälleorganisationer finns
representerade i Frankrike. Dessa organisationer tillåts verka fritt och
publicera sina rön utan restriktioner från regeringens sida.
Undantagstillståndet anses inte ha haft några konsekvenser för det civila
samhällets möjligheter att verka fritt. Regeringen samverkar nära med civila
samhällets företrädare, inklusive via den nationella rådgivande kommissionen
för mänskliga rättigheter.
3 (18)
IV. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Såväl den franska konstitutionen som lagen förbjuder tortyr. Militären och
polisen respekterar i huvudsak mänskliga rättigheter i sin yrkesutövning, men
det förekommer rapporter om överträdelser. FN:s kommitté mot tortyr
noterade i en rapport i juni 2016 att uppgifter förekom om övervåld från
polisen, inklusive fall där sådant våld lett till allvarlig skada eller dödsfall.
Enligt den enskilda organisationen ACAT (Action des crétiens pour l’abolition de
la torture) omkom 26 personer och 51 personer skadades allvarligt i samband
med polisingripanden under perioden 2005-2015. CNCDH, Amnesty
International och Human Rights Watch har särskilt uppmärksammat fall av
övervåld av polisen under undantagstillståndet till exempel i samband med
husrannsakningar.
Olika internationella instanser har under lång tid uttryckt oro över
situationen i de franska fängelserna. Situationen har förvärrats de senaste
åren. Enligt officiell statistik från den franska kriminalvårdsmyndigheten
fanns 79 902 frihetsberövade i franska fängelser och häkten i juni 2016 –
vilket innebär en överbeläggning med cirka 26 procent. Av dessa fångar hade
1 474 personer ingen säng utan tvingades att sova på madrass på golvet. Det
franska fängelsesystemet är, enligt ett uttalande från Europarådet i mars
2016, det sjunde mest överbelagda i Europa. FN:s kommitté mot tortyr
framhöll i en rapport i juni 2016 de dåliga fysiska förhållanden i vissa
fängelser när det gäller grundläggande hygien och sanitet, men även vad
gäller förekomsten av våld mellan fångar. Kommittén pekade även på den
höga självmordsfrekvensen i fängelser och uppmanade Frankrike att vidta
åtgärder för att förbättra tillgången till mentalvård för de intagna.
Tre separata förundersökningar pågår i Frankrike rörande anklagelser om
sexuella övergrepp och andra övergrepp begångna av franska soldater inom
den fredsbevarande missionen Sangaris i Centralafrikanska republiken under
perioden 2013-2015. FN hade i juni 2016 förhört 108 misstänkta offer för
sexuella övergrepp som begåtts av internationella soldater på plats i landet.
En stor majoritet av offren var minderåriga. Hittills har ingen av de
misstänkta soldaterna dömts.
Människohandel är förbjuden enligt lag och kan ge mellan sju år och
livstidsfängelse. Frankrike är dock ett transit- och destinationsland för
4 (18)
mäniskohandel för sexuella ändamål och tvångsarbete, framför allt för
personer från Östeuropa, Väst- och Nordafrika, Asien och Karibien. Antalet
barn som utsätts anses ha ökat under senare år. Aktuella rapporter pekar
bland annat på riskerna för kvinnor och barn från Nordafrika och
Mellanöstern i flyktinglägret i Calais. Heltäckande statistik angående
människohandel samlas dock inte in av franska myndigheter. Offer för
människohandel som samarbetar med polisen kan få socialt stöd och
provisoriskt uppehållstillstånd. CNCDH publicerade 2015 en första årlig
rapport rörande regeringens insatser mot människohandel. Det förekommer
uppgifter om kvinnor och barn som utsätts för slaveriliknande förhållanden,
framför allt i fall där familjer tagit med släktingar från länder utanför Europa
för att arbeta i deras hushåll.
Den franska regeringen uppskattar att majoriteten av de prostituerade i
Frankrike sannolikt är utsatta för människohandel. Frankrike antog i april
2016 en ny prostitutionslagstiftning som förbjuder sexköp och koppleri.
Försäljning av sexuella tjänster kriminaliseras däremot inte. Enligt den
enskilda organisationen Mouvement du Nid beräknades det 2015 finnas cirka
30 000-37 000 prostituerade i Frankrike, varav cirka 80-90 procent kvinnor
och cirka 80 procent utländska medborgare. Mellan 600-800 koppleridomar
fastställs varje år.
Dödsstraff
Dödsstraff är totalförbjudet i Frankrike enligt konstitutionen.
Rätten till frihet och personlig säkerhet
Den franska konstitutionen och lagen förbjuder godtyckligt frihetsberövande
och dessa bestämmelser respekteras i allmänhet.
Franska myndigheter har under undantagstillståndet utökade befogenheter
att sätta personer i husarrest om det finns allvarliga skäl att anta att
”personens beteende utgör en risk för allmän säkerhet och ordning” och att
genomföra husrannsakningar hos misstänkta individer. Amnesty International
liksom Human Rights Watch har riktat kritik mot Frankrike för en överdriven
användning de aktuella befogenheterna. Under den inledande perioden av
undantagstillståndet november 2015 till januari 2016 genomfördes enligt
Amnesty 3 242 husrannsakningar, varav endast en procent ledde till öppnande
av en brottsutredning avseende terrorismbrottslighet. Enligt
organisationerna har beslut om husarrest eller husrannsakan, liksom
5 (18)
återkommande identitetskontroller, vid upprepade tillfällen riktats mot
enskilda personer på vaga grunder. Beslutet att sätta 26 miljöaktivister i
husarrest i samband med klimattoppmötet COP21 i Paris i december 2015
har också uppmärksammats. Antalet husrannsakningar under
undantagstillståndet har kraftigt avtagit efter årets första månader 2016. Som
mest satt över 400 personer, identifierade som radikaliserade, i husarrest
efter terroristattentaten. I maj 2016 hade antalet minskat till 68 personer,
varav några minderåriga.
Efter terroristattentaten 2015 utfärdade regeringen flera nya förordningar
som förbjuder resor utomlands i syfte att begå terroristhandlingar. Under
perioden januari-november 2015 var 222 individer föremål för sådana
reseförbud.
Problem förekommer med långa häktningstider. Förra året beräknade
regeringen att cirka 26 procent av fångarna i franska fängelser väntade på
rättegång. Frågan om anhållanden i Frankrike har varit föremål för mycket
debatt. Enligt nuvarande regler är den maximala tiden för anhållande ett
dygn, med möjlighet till ytterligare ett dygn. Det finns dock en rad undantag,
bland annat vad gäller terrorismbrott och narkotikabrott, som medför att en
person kan anhållas upp till fyra dygn utan rättslig prövning eller tillgång till
advokat.
Rättssäkerhet
En rättvis rättegång garanteras i konstitutionen och en åtalad anses oskyldig
till motsatsen bevisas. Rättegångar är offentliga (förutom där minderåriga
står åtalande) och leds av en eller tre domare. Minderåriga anses straffrättsligt
ansvariga från 10 års ålder och är straffmyndiga från 13 års ålder. Beslut om
att genomföra husrannsakningar och att sätta misstänkta i husarrest kan
under undantagstillståndet fattas av polisen utan godkännande av en
domstol. Amnesty International konstaterar att dessa beslut i många fall bygger
på underrättelseuppgifter vilket försvårar för enskilda att få information om
vad man anklagas för, liksom att överklaga. FN:s kommitté mot tortyr
rekommenderade i sin senaste rapport i juni 2016 att en anhållen persons rätt
att få tillgång till en advokat skrivs in i lagen.
Straffrihet
Enligt CNCDH har undantagstillståndet medfört ett ökat klimat av
straffrihet inom polisen. FN:s kommitté mot tortyr framförde i juni 2016
6 (18)
kritik mot bristen på information om hur klagomål från enskilda rörande
övervåld följs upp samt det mycket begränsade antalet fällande domar och
orimligt lätta påföljder som utdömts till poliser som gjort sig skyldiga till
övervåld.
Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Frankrike har sedan 1881 en pressfrihetslag och yttrande- och tryckfrihet
skyddas i konstitutionen. Terrorismattentaten mot satirtidningen Charlie
Hebdo i januari 2015 resulterade i en omfattande debatt om balansgången
mellan det yttrandefrihet och respekten för olika religiösa inriktningar.
Allmänhetens reaktion kännetecknades huvudsakligen av ett starkt stöd för
yttrandefriheten. Oron för terrorism anses dock ha lett till viss ökad
självcensur. Enligt fransk lag är hets mot folkgrupp och sexuella minoriteter
straffbart. Uppmaningar till diskriminering av personer på grund av kön,
sexuell läggning, etnicitet eller funktionshinder är förenat med bötes- och
fängelsestraff. När det gäller yttrandefrihet och religion anses dock
yttrandefriheten överordnad. De senaste årens terroristattentat har lett till
ökad diskussion om behovet av åtgärder mot personer som sprider
hatproganda eller uppmanar till terrorism. Det är straffbart att uppmana till
särskilt allvarliga brott, såsom mord, våldtäkt och terrorism. Enligt Amnesty
International dömdes 385 personer under 2015 för anstiftan till terrorism. Ett
antal websidor och sociala nätverk som förespråkar terrorism har också
stängts ner.
Under 2016 antog nationalförsamlingen en lag som vidareutvecklar tidigare
lagstiftning om förnekelse av förintelsen och straffbelägger offentlig
förnekelse av folkmord erkända i fransk lag. Straffet uppgår till ett års
fängelse och 45 000 euro i böter. Lagförslaget kommer att behandlas vidare i
senaten.
Frankrike intog 2016 45:e plats av 180 rankade länder på Reportrar utan
gränsers index över pressfrihet i världen, en försämring med sju platser
sedan 2015.
Mötes- och föreningsfrihet
Den franska lagen garanterar föreningsfrihet. Att bilda fackföreningar är inte
förknippat med några särskilda tillstånd eller krav. Fackföreningar utövar sin
verksamhet fritt.
7 (18)
Undantagstillståndet ger myndigheterna särskilda befogenheter att förbjuda
demonstrationer eller folksamlingar när så anses nödvändigt. Möjligheten har
dock använts mycket sparsamt av regeringen under 2016, inklusive under de
omfattade demonstrationer som genomfördes i Paris under året mot en ny
arbetsmarknadslag.
Religions- och övertygelsefrihet
Principen om den sekulära staten ”la laïcité” är en grundläggande byggsten i
den franska republiken. Enligt denna princip gäller religions- och
samvetsfrihet i Frankrike liksom en strikt uppdelning mellan den religiösa
och politiska sfären. Uttolkningen av principen har varit mycket
omdebatterad under senare år, inte minst med anledning av alltmer
långtgående förbud mot religiösa symboler i det offentliga rummet.
Förbuden har i praktiken framför allt riktat in sig mot den muslimska
befolkningsgruppen.
Sedan 2004 är det förbjudet i Frankrike att bära kläder eller symboler som
tydligt visar religionstillhörighet i statliga skolor, inklusive slöja, kippa eller
stora kors. Ett generellt förbud mot att ”täcka ansiktet på offentliga platser”
antogs 2010. Bärande av niqab och burka är således inte tillåtet på gator,
marknader och allmänna transporter, men inte heller i privata
kontorsbyggnader. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har kritiserat
Frankrike för förbudet mot religiösa symboler i skolan liksom förbudet mot
ansiktsslöja och anser att de aktuella lagarna utgör brott mot
religionsfriheten. Europadomstolen för mänskliga rättigheter kom, å sin sida,
i ett domslut i november 2015 fram till att avskedande av en socialarbetare
mot bakgrund av att hon bar huvudduk inte kunde anses utgöra ett brott
mot religionsfriheten. Sommaren 2016 uppstod en intensiv debatt om
bärande av heltäckande baddräkt så kallad burkini sedan ett 30-tal
kommuner infört ett förbud mot detta. I en prejudicerande dom i augusti
2016 fastslog Frankrikes högsta förvaltningsdomstol att förbudet stod i strid
med mänskliga rättigheter, inklusive religionsfrihet.
V. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
Rätten till arbete, rättvisa arbetsvillkor och relaterade frågor
Frankrike har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner. Antalet
fackanslutna är 8 procent. Strejkrätten är väl underbyggd i lag och
8 (18)
arbetstagare kan utöva sin strejkrätt, med undantag för när sådant deltagande
utgör en allmän fara.
En rapport från FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av
kvinnor i juli 2016 pekade på de svårigheter som kvinnor från minoriteter
möter på arbetsmarknaden. Kvinnor tjänar i genomsnitt 73 procent av
männens lön. Löneklyftorna mellan könen, speciellt gällande högre
utbildningsnivåer, är större än genomsnittet i OECD.
Minimilönen för 2016 var 9,67 euro/timme, vilket är avsett att motsvara en
skälig levnadsstandard. Undantagna från regeln om minimilön är särskilda
anställningar, såsom praktiktjänstgöringar och statligt subventionerade
arbeten. Den officiella arbetsveckan är 35 timmar. Företag kan förhandla
med sina anställda om olika ersättningsalternativ och på så sätt öka antalet
arbetsdagar per år eller arbetstimmar per vecka.
I juli 2016 var arbetslösheten 9,7 procent. Ungdomsarbetslösheten i
åldersgruppen 16-24 år var samtidigt 24 procent.
I en undersökning av Forbes 2016 om världens 100 mest hållbara företag kom
Frankrike på en andraplats med 11 franska företag på listan. Regeringen
arbetar aktivt för att främja hållbart företagande, till exempel finns en
särskild ambassadör för bioetik och företagens sociala ansvar och särskild
lagstiftning som stödjer hållbart företagande (”Loi Grenelle”). En lag om krav
på att multinationella företag av en viss storlek ska upprätta en plan rörande
mänskliga rättigheter diskuteras sedan fyra år tillbaka i nationalförsamlingen
och senaten. Lagförslaget har avslagits två gånger av senaten.
Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Frankrike har ett väl utbyggt hälsovårdssystem som är tillgängligt för alla.
Detta inkluderar god tillgång till avgiftsfri sjuk- och hälsovård för sexuell och
reproduktiv hälsa, inklusive för ungdomar över 15 år. Enligt ombudsmannen
för mänskliga rättigheter förekommer dock uppgifter om diskriminering av
kvinnor av utländsk härkomst när det gäller till exempel tillgång till abort. År
2000 rankades den franska sjukvården som bäst i världen, men effektiviteten
i vården anses ha sjunkit de senaste åren. Kostnaderna för sjukvårdssystemet
var 11,5 procent av BNP år 2014. Den beräknade medellivslängden är 79,5
år för män och 86 år för kvinnor. År 2015 var barnadödligheten under 5 års
9 (18)
ålder 4,3 av 1 000 födda barn och mödradödligheten 8 av 100 000
förlossningar (där barnet föddes levande).
Rätten till utbildning
Den franska utbildningsplikten sträcker sig från 6-16 års ålder och gäller
såväl franska som utländska barn som vistas i landet. Även asylsökande och
barn som saknar uppehållstillstånd har rätt till utbildning. Offentlig skolgång
är i princip kostnadsfri. Statligt understöd utgår till såväl offentliga som
privata skolor som tecknat avtal med staten. Cirka 83 procent av alla elever
gick i offentliga skolor 2012. För de universitet och lärosäten som tar ut
avgifter finns medel att söka för elever från mindre bemedlade familjer.
Utbildningssystemets struktur anses samtidigt vara en orsak till
klasskillnaderna i Frankrike. Runt 150 000 ungdomar lämnar skolan varje år
utan slutbetyg.
Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Den franska levnadsstandarden är generellt sett god. Runt 14 procent av
befolkningen beräknas leva under fattigdomsgränsen, vilket motsvarar 60
procent av medianlönen i Frankrike. Av dessa är 42 procent unga personer
under 25 år. Nio av de tio fattigaste kommunerna ligger i Paris förorter.
Inkomstskillnader mellan olika grupper förklaras i stor utsträckning av
utbildningsnivå och yrkesbakgrund. Frankrike placerade sig 2014 på plats 22
av 188 länder i UNDP:s index för mänsklig utveckling.
Regeringen har utsett en särskild samordnare för skälig boendestandard som
hjälper kommunerna att utarbeta handlingsplaner mot hemlöshet, inklusive
vid rivning av illegala bosättningar. Paris stad beräknas ha 28 000 hemlösa.
VI. RÄTTEN ATT INTE UTSÄTTAS FÖR DISKRIMINERING
Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Ett starkt legalt ramverk och effektiva institutioner övervakar respekten för
kvinnors mänskliga rättigheter. Det finns ett departement och en minister
inom den franska regeringen med ansvar för jämställdhetsfrågor samt ett
jämställdhetsråd under premiärministerns kontor som bevakar regeringens
arbete inom jämställdhetsområdet. Rådet har genomfört flera
uppmärksammade offentliga kampanjer, till exempel mot sexuellt våld.
10 (18)
Våld mot kvinnor är ett uppmärksammat problem i det franska samhället.
Enligt CNCDH utsattes cirka 554 000 kvinnor för fysiskt eller sexuellt våld
under 2014, varav cirka 217 000 i hemmet. Antalet fall av dödsmisshandel av
kvinnor har sjunkit under senare år, men 2014 avled fortfarande 118 kvinnor
som en följd av våld i hemmet. Enligt den nationella ombudsmannen för
mänskliga rättigheter är ett problem att många kvinnor fortfarande inte
anmäler att de utsatts för våld. Regeringen har för perioden 2014-2016 avsatt
66 miljoner euro för genomförandet av en nationell plan för att bekämpa
våld mot kvinnor och bidrar till frivilligorganisationer som arbetar mot
könsbaserat våld. Våldtäkt är straffbart med minst 15 års fängelse, även inom
äktenskapet. Antalet anmälda våldtäkter ökade med 18 procent mellan 20102014 och antalet anmälda våldtäkter mot barn ökade med 20 procent under
samma period.
Fransk lag förbjuder könsstympning och definierar det som våld som
medför stympning eller permanent handikapp. Franska socialdepartementet
uppskattade 2014 att 20 000 kvinnor utsatts för eller riskerade att utsättas för
könsstympning. Majoriteten av kvinnorna var nyligen invandrade från söder
om Sahara och ingreppet hade utförts i ursprungslandet.
Frankrike skärpte 2012 sin lagstiftning mot sexuella trakasserier och har
under 2015 utvidgat dess tillämpning inom offentlig sektor. Enligt en studie
genomförd av ombudsmannen för mänskliga rättigheter 2014 uppgav cirka
20 procent av kvinnor i offentlig och privat sektor att de någon gång utsatts
för sexuella trakasserier. Problemet med sexuella trakasserier inom politiken
har fått stor uppmärksamhet under de senaste åren. Den biträdande
talmannen i Nationalförsamlingen Denis Baupin avgick från sin post i maj
2016 sedan flera partikollegor inom hans parti (Europe écologie-les Verts)
anklagat honom för sexuella trakasserier.
Kvinnors politiska representation och deltagande har gjort framsteg under
senare år. Regeringen bestod i juni 2016 av tio män och nio kvinnor, medan
könsfördelningen i parlamentet fortfarande släpar efter.
Barnets rättigheter
Alla former av barnaga är inte förbjuden enligt fransk lag. FN:s kommitté för
barnets rättigheter kritiserade under 2016 Frankrike för avsaknaden av
officiell statistik och övergripande strategi för att bekämpa våld mot barn i
hemmet. Kommittén hänvisade till uppgifter som tyder på att två barn per
11 (18)
dag dör i Frankrike som en följd av våld i hemmet och återupprepade sin
tidigare rekommendation till Frankrike att förbjuda alla former av barnaga i
hemmet, skolan eller i andra former av barnomsorg.
Minderåriga anses straffrättsligt ansvariga från 10 års ålder och är
straffmyndiga från 13 års ålder. FN:s kommitté för barnets rättigheter
uppmanade i februari 2016 Frankrike att etablera en minimiålder över 13 år
för straffrättsligt ansvar och att sluta behandla barn över 16 år som vuxna,
även vid inblandning i våldsam extremism. Den nationella kommissionen för
mänskliga rättigheter och ombudsmannen för mänskliga rättigheter har
kritiserat den allt hårdare lagstiftningen mot ungdomsbrottslingar, inte minst
mot unga misstänkta för våldsam extremism. För mål som rör minderåriga
finns särskilda instanser med specialiserade domare och åklagare, men under
senare år har ungdomsbrottslingar allt oftare dömts i det ordinarie
rättssystemet. Under undantagstillståndet finns möjlighet att sätta
minderåriga misstänkta för terrorismbrottslighet i tillfälligt förvar i upp till
tre år.
En utmaning när det gäller att säkra respekten för barns rättigheter i
Frankrike rör barn från marginaliserade grupper. FN:s kommitté för barnets
rättigheter uppmärksammade i en rapport i februari 2016 förekomsten av
diskriminering och stigmatisering av romska barn. Enligt en studie från 2014
av European Roma Rights Center gick mindre än hälften av alla intervjuade
romska barn i sex olika bosättningar i skolan, trots att lagen kräver att
kommuner ska ge alla barn mellan 6-16 år tillgång till utbildning.
Civilsamhälleorganisationer beräknade att cirka 1 000 ensamkommande barn
befann sig i flyktinglägret i Calais sommaren 2016. Den franska
barnombudsmannen liksom representanter för FN-organisationer har
framhållit vikten av att franska myndigheter säkerställer boende för de barn
som bor i lägret innan den planerade rivningen genomförs.
Fransk lag förbjuder tvångsäktenskap. Dock beräknas 70 000 barn mellan
10-18 års ålder riskera att bli offer för tvångsäktenskap, framför allt barn
med afrikansk eller asiatisk bakgrund. Regeringen vidtar aktiva åtgärder för
att komma tillrätta med problemet.
Enligt CNCDH har en ökning av antalet minderåriga offer för
människohandel kunnat noteras under de senaste åren, framför allt när det
gäller barn från Nigeria, Marocko, Afghanistan och Kina. CNCDH pekar på
12 (18)
bristen av officiell statistik över minderåriga som utsatta för
människohandel.
Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Principen om den sekulära franska staten och den historiska definitionen av
Frankrike som en ”odelbar republik” har som följd att landet inte erkänner
minoriteter. Statistik som omfattar uppgifter om franska medborgares ras,
ursprung eller religion får inte förekomma. Frankrike är samtidigt hem till
det största antalet muslimska och judiska invånare i Europa. Enligt
inofficiella beräkningar uppgår Frankrikes muslimska befolkning till cirka 10
procent av den franska befolkningen, motsvarande 5-6 miljoner personer
och den judiska befolkningsgruppen till cirka 500 000-600 000 personer.
Runt 200 000 romer beräknas också vara bosatta i landet.
Det är enligt lag förbjudet att diskriminera en person på grund av dennes
etniska och religiösa tillhörighet. Diskriminering av invandrare från
Nordafrika, romer och andra etniska grupper utgör alltjämt ett fortsatt
problem i Frankrike. Den franska ombudsmannen för mänskliga rättigheter
mottog 4 535 diskrimineringsfall under 2014, varav cirka 24 procent rörande
diskriminering på grund av etniskt ursprung. Den nationella kommissionen
för mänskliga rättigheter konstaterar att det skärpta säkerhetsläget i
Frankrike och införandet av undantagstillståndet inneburit att den muslimska
befolkningsgruppen utsatts för ett allt hårdare tryck och har drabbats
oproportionerligt av åtgärder såsom ökade identitetskontroller,
husrannsakningar och husarrest. Antalet anmälningar om diskriminering har
inte ökat i någon större utsträckning, men ombudsmannen konstaterar att
detta i sig är en reflektion av ett omfattande utanförskap inom den berörda
gruppen. Ett lågt förtroende för myndigheterna resulterar i att få personer
väljer att anmäla.
Enligt inrikesdepartementet har en betydande ökning av antalet rapporterade
fall av rasistiska och religiösa hatbrott skett under de senaste åren. Antalet
hatbrott var 2 034 under 2015 vilket är det högsta som hittills uppmätts samt
utgjorde en ökning med 22 procent jämfört med föregående år. Efter
terroristattentaten i Frankrike har särskilt rapporterna om våld och hot mot
muslimer ökat. Enligt inrikesdepartementet ökade antalet
13 (18)
incidenter av anti-muslimsk art med 223 procent under 2015.
Säkerhetssituationen för landets judiska medborgare har också fått mycket
uppmärksamhet. I januari 2015 dödades fyra judiska medborgare och fyra
skadades allvarligt i ett attentat mot en judisk mataffär i Paris. Under 2015
registrerade inrikesdepartementet 808 antisemitiska incidenter. Den judiska
befolkningen i Frankrike uppgår till mindre än en procent av invånarna i
landet, men utsattes under 2015 för 40 procent av alla hatbrott. Regeringen
har under undantagstillståndet förstärkt säkerheten på flera religiösa platser,
inte minst judiska institutioner. Samtidigt har flera moskéer, som ansetts
utgöra forum för radikalisering, stängts. I april 2015 presenterade regeringen
en nationell handlingsplan mot rasism och antisemitism som innebär att 100
miljoner euro avsätts över en 3-årsperiod för insatser inom detta område.
Såväl Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, FNs kommitté
för avskaffande av rasdiskriminering och FN:s högkommissionär för
mänskliga rättigheter har kritiserat Frankrike för hanteringen av den romska
minoriteten. Behovet av att förbättra romernas tillgång till hälsovård,
utbildning, bostäder och sysselsättning har särskilt uppmärksammats, liksom
vikten av insatser för att motverka stigmatisering och hatpropaganda. Enligt
civilsamhälleorganisationer som European Roma Rights Center och Human
Rights League tvångsförflyttade franska myndigheter cirka 11 000 romer från
111 illegala bosättningar under 2015. På grund av de begränsade alternativa
boendemöjligheterna flyttade personerna ofta in i nya läger efter att de
tidigare bosättningarna rivits.
Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Diskriminering på grund av sexuell läggning är förbjuden på
arbetsmarknaden, på bostadsmarknaden och inom offentlig service.
Våldsbrott som begåtts på grund av brottsoffrets sexuella läggning utgör en
försvårande omständighet och uttalanden och bilder i media som uttrycker
homofobi är förbjudna. Frankrike tillåter sedan 2014 samkönade äktenskap.
Antalet rapporterade fall av hatbrott mot homosexuella i form av misshandel
uppgick 2015 till 152 fall. Den enskilda organisationen SOS Homophobia
rapporterade 1 320 fall av homofoba handlingar under 2015.
HBTQ-personer, framför allt homosexuella män, har en synlig roll inom
kultursfären, men förekommer också inom den politiska världen.
14 (18)
Traditionellt anses dock frågor kopplade till sexuell läggning höra till
privatlivet och uppmärksammas sällan offentligt.
Flyktingars och migranters rättigheter
Under 2015 sökte 79 126 personer asyl i Frankrike av vilka cirka 25 procent
fick sina asylansökningar beviljade. Enligt fransk lag ska flyktingstatus ges till
individer som har skäl till rädsla för förföljelse på grund av social grupp,
religiös eller politisk tillhörighet eller på alternativ skyddsgrund så som risk
för dödsstraff, tortyr eller att skadas i internationell väpnad konflikt. FN:s
kommitté mot tortyr pekade i en rapport i juni 2016 på risken för att en
alltför snabb handläggning av asylansökningar kan leda till en ofullständig
bedömning av riskerna för att en asylsökande utsätts för tortyr eller
illabehandling om denne deporteras. En ny asyllag som trädde ikraft i
november 2015 har reducerat handläggningstiderna för asylansökningar och
förstärkt de asylsökandes rättssäkerhet genom hela asylprocessen.
Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter kritiserade i februari
2015 Frankrike för att endast 35 procent av de asylsökande ges plats på
boendecentra, i lägenhet eller i ett tillfälligt akutboende. Migranter
tvångsförflyttandes också från informella bosättningsplatser under årets
lopp. Under 2014-16 samlades ett stort antal flyktingar och migranter i ett
tältläger i Calais nära tunneln under Engelska kanalen med målsättningen att
ta sig till Storbritannien. Sommaren 2016 beräknades lägret ha haft cirka 7
000 invånare. Både FN:s kommitté för mänskliga rättigheter och Frankrikes
ombudsman för mänskliga rättigheter uttryckte oro för förhållandena i
lägret. Efter att regeringen gjort ansträngningar för att minska antalet
personer i lägret med begränsat resultat, demolerades lägret i oktober 2016
av franska myndigheter och tusentals migranter tvångsslussades till
mottagningscentra runtom i landet.
Papperslösa har enligt lag tillgång till gratis skola och sjukvård, men har inte
rätt att arbeta.
Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Konstitutionen förbjuder diskriminering av personer med
funktionsnedsättning på arbetsmarknaden, inom skolväsendet, inom
sjukvården eller annan social service. Enligt lag måste byggnader, skolor och
arbetsplatser vara tillgängliga för personer med funktionshinder. Regeringen
beräknar dock att endast cirka 40 procent av dessa anläggningar hittills har
15 (18)
tillgänglighetsanpassats. Lagen föreskriver också att företag med fler än 20
anställda anställer personer med funktionsnedsättning. Arbetslösheten bland
funktionsnedsatta var 2014 mellan 12-20 procent. Under 2015 var 1 miljon
funktionsnedsatta fransmän mottagare av ekonomiskt stöd om cirka 800
euro/månaden från regeringen.
Funktionsnedsattas barn har rätt till undervisning i den skola som ligger
närmast hemmet och rätt till specialundervisning. Europarådet kritiserade
dock 2013 Frankrike för att inte uppfylla sina pedagogiska skyldigheter
gentemot barn med autism. Enligt enskilda organisationer deltog endast 20
procent av sammanlagt 80 000-100 000 autistiska barn i Frankrike i
undervisning i skolan. I april 2015 presenterade regeringen en förstärkning
av den nationella handlingsplanen rörande autism för perioden 2013-2017.
16 (18)
Ratifikationsläget avseende centrala konventioner om mänskliga
rättigheter
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant
on Civil and Political Rights (ICCPR) ratificerades år 1980. Det fakultativa
protokollet om enskild klagorätt och det fakultativa protokollet om avskaffandet
av dödsstraffet ratificerades år 1984 respektive år 2007.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International
Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) ratificerades år 1980.
Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt har inte ratificerats.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, International
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (ICERD)
ratificerades år 1971.
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor,
Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women
(CEDAW) ratificerades år 1983. Det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt ratificerades år 2000.
Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or
Degrading Treatment or Punishment (CAT) ratificerades år 1986. Det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr ratificerades år 2008.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC)
ratificerades år 1990. Det tillhörande protokollet om barns indragning i väpnade
konflikter och det tillhörande protokollet om handel med barn och
barnpornografi ratificerades år 2003.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention
on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) ratificerades år 2010.
Konventionen mot påtvingade försvinnanden, International Convention for the
Protection of All Persons from Enforced Disappearances (ICED) ratificerades år 2008.
Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees (Refugee
Convention) ratificerades år 1954. Det tillhörande protokollet ratificerades år
1971.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, Rome Statute of the
International Criminal Court (ICC) ratificerades år 2000.
Regionala instrument
Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, The Convention for the
17 (18)
Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (ECHR) ratificerades år 1974.
Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, Framework Convention for
the protection of National Minorities, har inte ratificerats.
Europeiska stadgan om landsdel- eller minoritetsspråk, European Charter for
Regional or Minority Languages, signerades år 2009.
Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot
kvinnor och av våld i hemmet, Council of Europe Convention on preventing and
combating violence against women and domestic violence, ratificerades år 2014.
Europarådets straffrättsliga konvention om korruption, Criminal Law Convention
on Corruption, ratificerades år 2008.
18 (18)