Predikan på juldagen 25.12.2015
Nåd, barmhärtighet och frid från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår
Herre.
Idag på juldagen skall vi stanna inför ett stycke från det som man kunde
kalla för julevangelium enligt Matteus som finns i slutdelen av hans
första kapitel. Vi läser från vers 18 i Jesu namn:
Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad
med Josef, men innan de hade varit tillsammans visade det sig att hon
var havande genom den helige Ande. 19 Hennes man Josef var
rättfärdig och ville inte dra skam över henne, och därför beslöt han att
skilja sig från henne i hemlighet.
Men när han funderade över detta, då visade sig en Herrens ängel för
honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son! Var inte rädd för att ta
till dig Maria som din hustru, för barnet i henne har blivit till genom
den helige Ande. Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet
Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder." Amen.
Låt oss be:
Ack, Herre Jesus, hör min röst,
god dig en bädd uti mitt bröst;
uti mitt hjärta bliv och bo,
så har jag tröst och evig ro.
Amen.
Vår predikotext behandlar i korthet omständigheterna kring Jesu
födelse ur Josefs perspektiv. Lukas, i sin tur, fokuserar i sin tur på
motsvarande händelser ur Marias synvinkel: ängeln Gabriel uppenbarar
sig för Maria, Maria besöker Elisabet i Juda bergsbygd och där sjunger
hon sin berömda lovsång. Sedan följer det vi kallar julevangeliet i
Lukas 2 där det berättas om Jesu födelse, om änglarna på ängen och om
hur herdarna besöker den heliga familjen i Betlehem. Och så får vi veta
att Maria bevarade och begrundade det som herdarna berättade att
ängeln hade sagt om barnet. Maria bevarade och begrundade allt detta i
sitt hjärta, d.v.s. hon jämförde det herdarna berättade om mötet med
ängeln med vad ängeln Gabriel hade sagt till henne ca 9 månader
tidigare. Stämde det överens? Var det samma budskap? Hade Gud hållit
sitt löfte till Maria, att just hennes barn skulle få sin Far Davids tron
och kallas heligt och den Högstes son? Man kan tänka sig att Maria
under sin graviditetstid hade haft vissa tvivel på detta: Messias, Guds
son, varför just mitt barn? Men nu får hon det bekräftat ur änglars mun:
Han är Messias, Herren!
Men Josef då? Vad rörde sig i hans hjärta? Det är det som Matteus
skriver om. Jag tror att vi män har ganska lätt att sätta oss in i Josefs
känslor: hans trolovade var gravid och han själv hade ingen andel i att
det förhöll sig så. Det är mycket möjligt att Josef kände till Jesajas
profetia om att Messias, när han kommer, skulle födas av en jungfru,
men det var inget han kom att tänka på i detta läge. Det som fyllde
Josefs hjärta var övertygelsen om att Maria hade varit otrogen mot
henne och nu bar en annan mans barn. Josef hade kunnat ställa till det
ordentligt för Maria och dra offentlig skam över henne. Det ville inte
Josef göra mor sin trolovade utan han beslöt att skilja sig från henne i
hemlighet. Marias familj skulle få ta hand om detta och frågan är om
ens de skulle ha gjort det. En sådan skam var det fråga om. Det var en
svår tid för Josef, men i detta svåra läge får han besök av en Herrens
ängel som förklarar hur det ligger till med barnet. Maria har inte varit
otrogen barnet har blivit till genom den helige Ande. För Josef var detta
tvivelsutan en väldigt stor lättnad. Men för oss, som inte har levt med
Josefs vånda, är det som ängeln säger därnäst av ännu större betydelse,
d.v.s. orden i vers 21: Hon ska föda en son, och du ska ge honom
namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder.
1
Predikan på juldagen 25.12.2015
Han skall frälsa sitt folk från deras synder! Detta är Jesu mission. Hans
namn Jeshua betyder HERREN är frälsning och denna mission
omvittnas också i Sakarias lovsång i Lukas 1 där Sakarias säger om
Johannes Döparen: Och du, barn, skall kallas den Högste profet, för du
skall gå före Herren och bana väg för honom. Du skall ge hans folk
kunskap om frälsningen, med förlåtelse för deras synder genom vår
Guds barmhärtiga kärlek. (Luk 1:76ff) En frälsning som består i
syndernas förlåtelse, det var detta Sonen skulle utverka. Och för
mänskligheten är det av största betydelse om Sonen lyckades i sin
mission eller inte. Så är det oavsett om människor håller med om det
eller inte. De flesta människor i vår omgivning anser inte att det där
med synd är något stort problem. Ja, vem orkar ens fundera på sådana
saker. Talet om synd är inget annat en en relik från en svunnen tid. Så
tänker många människor, kanske också sådana som idag visar något
slags intresse för Jesus av Nasaret. Men vad skall man med Jesus till
om man inte vet av någon synd? Vad skall den med Jesus till som
synden inte plågar? Den verklige Jesus måste med nödvändighet bli
ointressant för den som inte upplever sig vara en syndare. Man kanske
har Jesus som moralisk vägvisare, som en förebild eller som en
befrielsepredikant för förtryckta människor. Men får Jesus inte vara
mer än så är det inte Bibeln Jesus vi har att göra med. För han kom ju
för att frälsa sitt folk från deras synder. Allt annat är underordnat detta.
Goda förebilder och människor som kämpar för rättvisa finns det gott
om i världen. Men det finns inget annat namn under himmelen igenom
vilket vi blir frälsta än Jesu namn. Ingen kommer till Fadern utom
genom Jesus. Men detta gäller också omvänt och det är viktigt. Alla
som går via Jesus kommer också en gång nå fram till saligheten hos
Fadern. Varför? Jo, för att Jesus lyckades i sin mission. För att han
verkligen har frälst sitt folk från deras synder. Bibeln vittnar om detta
på många ställen. Jesu ord på korset vittnar om att uppdraget är utfört:
det är fullbordat, jag har frälst mitt folk från deras synder. I
Hebreerbrevets andra kapitel står det: Och sedan han fullbordat en
rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.
(Hebr 2:3) Reningen från synderna är utförd. Så du som sitter här med
2
ditt onda samvete, som kämpar mot lustar och begär och tycker dig
falla titt som tätt, hör detta ord: reningen från synderna är utförd. Jesus
har frälst sitt folk från deras synder.
Men vem hör egentligen till det folk som Jesus har frälst från deras
synder? Är det bara judarna, det vill säga de som har samma köttsliga
härkomst som Jesus? Är det bara de troende? Eller är det alla
människor?
Paulus undervisar mycket klart i Efersierbrevets andra kapital om att
det sedan Kristus dog på korset inte längre finns någon skiljemur
mellan jude och hedning. Genom honom har vi båda i en och samme
Ande tillträde till Fadern. Därför är ni inte längre gäster och främlingar,
utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. Så
frågan om frälsningen från synden endast gällde judarna är irrelevant.
En kristen av hednisk härkomst har samma del i Israel som en Kristustroende jude och en jude som inte tror på Kristus har ingen del alls i
Israel, säger Paulus. Men gäller frälsningen från synderna då enbart de
troende?
Paulus skriver i 1 Tim 4:10: Vi har satt vårt hopp till den levande
Guden som är Frälsaren för alla människor, först och främst för dem
som tror.
Den levande Guden, Jesus Kristus är Frälsaren för alla människor. När
han skulle frälsa sitt folk från deras synder är alla människor som
någonsin levat, som nu lever eller som kommer att leva medräknade.
Aposteln Johannes skriver i 1 Joh 2:2: Han är försoningen för våra
synder, (d.v.s. vi som tror) och inte bara för våra utan också för hela
världens.
Predikan på juldagen 25.12.2015
Petrus skriver i sitt andra brev om villolärare, att de kommer att förneka
den Herre som har friköpt dem (2:1) och så dra fördärv över sig. Som
friköpta drar de fördärvet över sig. Frälsta från sina synder genom
Kristi död, dock förlorade.
I en mening är alla människor frälsta, i en annan endast de troende.
Paulus skrev till Timoteus, det som vi redan läste: Vi har satt vårt hopp
till den levande Guden som är Frälsaren för alla människor, först och
främst för dem som tror. Endast för de troende har frälsningen från
synden blivit till välsignelse och till evigt liv. Frälsningens gåva tas
nämligen emot i tro. Tas gåvan inte emot har man ingen nytta av att
Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Man har ingen
nytta av att Gud i Kristus har förlåtit en alla synder. Man går i alla fall
evigt förlorad. Men orsaken till det finns inte hos det barn som blev
sänt till jorden för att frälsa sitt folk från deras synder. Han
misslyckades inte i detta uppdrag, utan hela världen blev
rättfärdigförklarad genom honom. Och inte nog med det, han har också
låtit sitt ord gå ut till världen med budskapet om försoningen med
uppmaningen till världen att tro det. Och som om inte detta skulle vara
nog så har han också sänt den helige Ande i världen som skapar tro på
detta ord i människors hjärtan. Genom denna tro blir de då delaktiga av
frälsningens gåva och den levande Guden blir deras verklige Frälsare.
Men, säger Jesaja, vem trodde vår predikan? Vem tar orden i Adams
julsång till sitt hjärta, orden Folk, fall nu neder och hälsa glatt din
frihet! O helga natt, du frälsning åt oss gav! Frihet från vad? Frälsning
från vad då, undrar nutidsmänniskan? Terrorister behöver frälsning, Isis
och talibaner, pedofiler och sexförbrytare, men inte ärligt och redligt
folk.
dög inte för dem. Kanske hade det ett annat namn som de hoppades
kunna bli frälsta genom, kanske Abrahams eller kanske sitt eget? Men
Gud frälser endast genom sin Son. Inte genom sin Son + din kamp mot
synden. Inte genom sin Son + ditt fromma andaktsliv, dina böner eller
dina gåvor till förmån för nödlidande. Nej, endast genom sin Son
frälser han oss. När nu Gud genom sin ängel i dagens predikotext säger
att barnet skall heta Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder,
ta då honom på orden. Gör honom inte till en lögnare genom din otro.
Johannes skriver i sitt första brev: Den som tror på Guds Son har
vittnesbördet inom sig. Den som inte tror på Gud gör honom till en
lögnare, eftersom han inte tror på det vittnesbörd som Gud har gett om
sin Son. Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det
livet är i hans Son. Den som har Sonen har livet. Den som inte har
Guds Son har inte livet. (5:10-12) Fadern vittnar om att Sonen skall
frälsa sitt folk från deras synder och Sonen har gjort det. Att vägra tro
på detta vittnesbörd är att påstå att Gud ljuger. Det är att trampa på
Guds Son, det är att visa förakt mot förbundets blod, det blod genom
vilket alla människor en dag förklarades heliga, rättfärdiga. Må det vara
nog att vi svaga syndare inte kan låta bli att stappla och falla på
himlavägen, men vi skall ta oss tillvara för att dessutom göra Gud till
en lögnare när han lovar att inget av detta skall fördöma oss. Tack vare
Jesus, julens barn. Istället skall vi tillsamman och i vårt hjärta tacka vår
himmelske Fader för en sådan frälsning. Amen.
Gud giv oss god julefrid
i Herren Krist till evig tid.
Gud, Fader, Son och helge And’
dig vara pris i alla land!
Simon och Hanna i templet, dessa fromma människor, väntade ivrigt på
att få se världens Frälsare, eftersom de ansåg sig behöva honom för
egen del och visst fanns det många andra som tog emot Jesus-barnet.
Men som folk tog hans egna inte emot honom. Han kom för att frälsa
dem från deras synder, han gjorde det också senare på Golgata, men det
3
