Informationsblad
Resistenta tarmbakterier och ESBL
Vad menas egentligen med ESBL?
Bakterier kan åstadkomma resistens mot antibiotika på en mängd olika sätt. Bakterier med
ESBL-produktion bildar enzym som bryter ner antibiotika som hör till gruppen penicilliner och
cefalosporiner. ESBL är en förkortning av Extended-Spektrum Beta-Lactamases vilket
uttrycker att enzymen (betalaktamaser) har förmåga att förstöra inte bara vanligt penicillin utan
en större grupp antibiotika. Till denna grupp hör exempelvis cefuroxim och cefotaxim (Zinacef
och Claforan) som är vanliga läkemedel för behandling av svåra infektioner som orsakas av
tarmbakterier: Urinvägsinfektioner, lunginflammationer, mjukdelsinfektioner och
blodförgiftning.
Hur uppkommer och sprids multiresistens bland tarmbakterier?
ESBL-bildning förekommer hos tarmbakterier såsom E.Coli, Klebsiella, Proteus m.fl.
Förmågan till ESBL-produktion är knuten till bakteriens arvsmassa i kromosomerna. Genom en
stor användning av antibiotika, som en del bakterier har resistens emot och andra inte, ökar
förutsättningarna för att de resistenta bakterierna kommer att utgöra en allt större andel.
Dessutom finns gener för antibiotikaresistens även på fria kromosomdelar (plasmider) som kan
spridas mellan olika bakterier och bakteriearter. Förmågan att bilda ESBL och andra
resistensmekanismer kan på så sätt spridas från exempelvis Klebsiella till E.Coli. Tyvärr är
resistensen som beror på ESBL-bildning ofta kopplad till resistens mot andra antibiotika via
andra mekanismer. Vi talar då om multiresistens. Det innebär att det finns ett mycket begränsat
antal antibakteriella läkemedel för infektionsbehandling . Behandlingen kan också kompliceras
av att de läkemedel som finns endast kan ges i injektionsform och eller har biverkningar.
Hur stort är egentligen problemet?
Ju vanligare det blir med ESBL-bildande bakterier i en vårdmiljö och i samhället desto större är
risken att patienter med dessa infektioner inte får rätt behandling från början. Sedan 1980-talet
har det rapporterats utbrott och spridning av resistenta tarmbakterier i allt större omfattning.
Under 2000-talet är ökningen mycket kraftig. Genom att mikrobiologiska laboratorier i Sverige
sedan 2007 är skyldiga att anmäla fynd av ESBL-bildande tarmbakterier vet vi att de
förekommer i hela landet. Det har också rapporterats utbrott på sjukhus varav utbrottet i
Uppsala 2005-2007 har varit det mest omfattande. I Södra Älvsborg har resistenta tarmbakterier
med ESBL-bildning återfunnits i odlingar från 30 patienter under 2007. Flertalet är från
primärvården men hos fyra patienter gäller det positiva blododlingar.
Södra Älvsborgs Sjukhus
Vårdhygien
Vad kan vi göra?
För att förhindra utbredningen av resistenta tarmbakterier krävs åtgärder på flera plan. Dels
handlar det om att ha en antibiotikapolicy som innebär att patienter inte behandlas i onödan (vid
asymtomatisk bakteriuri) och att patienter får rätt behandling för sin infektion utan att resistenta
bakteriers dominans gynnas. Dels handlar det om att ha goda hygienrutiner för att förhindra
spridning till vårdmiljön och mellan patienter. Störst risk för spridning är vid stor utsöndring av
tarmbakterier i samband med diarré. I sluten vård bör patient med diarré alltid vårdas på
enkelrum med toalett. I övrigt gäller det maximal följsamhet till basala hygienrutiner.
- Vårdhygien, Södra Älvsborgs Sjukhus 2011-
Södra Älvsborgs Sjukhus
2
Vårdhygien
