Det växande hotet: Hög förekomst av Extended Spectrum
Beta‐Lactamase-producerande
Escherichia coli på en pediatrisk vårdavdelning vid ett
tanzanianskt sjukhus
Josefin Bååth
Handledare: Nahid Karami, Ph. D, Institutionen för Biomedicin,
Sahlgrenska Akademin, Dr. Grace Kinabo och Dr. Balthazar Nyombi,
Kilimanjaro Christian Medical Centre, Moshi, Tanzania
Antibiotikaresistenta bakterier orsakar svårigheter att behandla vanliga, tidigare
behandlingsbara infektioner såsom urinvägsinfektioner, sårinfektioner och
blodförgiftningar, och utgör idag ett av de största hoten mot människans hälsa. Dessa
bakterier ökar i hela världen och kan spridas mellan individer i samhället samt på
sjukhus. I låginkomstländer såsom Tanzania, där denna studie är utförd, saknas ofta
medel och kompetens för övervakning av resistenta bakterier på sjukhuset och ute i
samhället.
Escherichia coli (E. coli ) är en vanlig tarmbakterie som de flesta bär på. I tarmen är
dessa bakterier ofarliga men om de koloniserar urinvägar, sår eller blodbanan kan de
orsaka allvarliga infektioner. E. Coli kan bland annat producera enzymerna Extended
Spektrum Beta-Laktamaser (ESBL) och karbapenemaser (ESBLKARBA). Dessa
enzymer bryter ner vanliga antibiotika som ofta används på sjukhus, inklusive
penicilliner och cefalosporiner respektive karbapenemer. Inte sällan är dessa bakterier
dessutom resistenta mot andra sorters antibiotika, vilket innebär att få eller inga
behandlingsalternativ återstår. Frekvensen av både ESBL-bärande och
karbapenemresistenta E. coli ökar över hela världen. Risken att patienter förvärvar
ESBL-bärande bakterier under sjukhusvistelse har studerats i andra länder men inte i
Tanzania. Situationen beträffande karbapenemresistenta E. coli i Tanzania är även den
undermåligt studerad.
I detta projekt har vi undersökt förekomsten av kolonisering av ESBL hos barn i
avföring vid inskrivning på en pediatrisk avdelning på ett sjukhus i Moshi i Tanzania.
Vid provtagningen tillfrågades patienterna om de nyligen behandlats med antibiotika.
För att undersöka förändringar i kolonisering av resistenta bakterier i tarmen ställt i
relation till antibiotikabehandling togs ett andra prov cirka en vecka efter inskrivning
och vi noterade huruvida patienterna behandlats med antibiotika under vårdtiden.
Avföringsproverna odlades och analyserades för resistens mot cefalosporiner och
karbapenemer. Därefter bekräftades de som ESBL genom molekylärbiologiska
metoder. På grund av lokala begränsningar på laboratoriet kunde ESBLKARBA inte
bekräftas. Studien visade oroväckande höga resultat gällande förekomst av ESBL hos
vårdsökande barn; hela 25% bar på enzymerna. Efter en veckas vårdtid bar 24% av
patienterna på ESBL. Detta innebär att vissa patienter var negativa i andra
provtagningen, medan andra förvärvade resistens. Ingen korrelation med tidigare
antibiotikaanvändning och kolonisering av ESBL i samhället kunde påvisas. Däremot
hade de flesta som förvärvade ESBL under vårdtiden behandlats med antibiotika. Den
mat som patienterna åt var medhavd av familj och släktingar, och kranvattnet på
vårdavdelningen kan ha varit kontaminerat. Vårdpersonalen desinficerade inte
händerna mellan varje patient, inte heller bytte man lakan i sängen där proverna togs.
Dessa kan alla vara faktorer som bidrog till förvärvandet av ESBL. Att några patienter
blev negativa efter en veckas vårdtid kan förklaras av att barn har en instabil flora i
tarmen som ofta byts ut. Denna studie talar för att en adekvat antibiotikaanvändning
och goda hygienrutiner är viktiga för att minska förekomst och spridning av resistenta
bakterier.
