Sammanfattning

UPPSALA UNIVERSITET
Institutionen för utbildning, kultur och medier
Institutionen för Etnologi
Lärarexamensarbete i utbildningsvetenskap
inom allmänt utbildningsområde, 15 hp
Rapport 2010ht4671
Nyanlända ungdomar i Sverige
Upplevelser av socialt integreringsarbete inom skolvärlden och i den sociala
omgivningen.
Författare: Gamze Halis
Betygsättande lärare: Margareta Sandström
Handledare: Therese Hartman
Susanne Waldén
Sammanfattning
Genom en kvalitativ undersökning har före detta IVIK-elevers upplevelser och tankar kring deras
inledande tid i Sverige undersökts, för att se vilka företeelser, personer och händelser som har
varit betydelsefulla för ungdomarna då de kommit till ett nytt land med en kultur olik den i deras
hemländer. Undersökningen är baserad på intervjuer med kuratorn för introduktionsskolan i
Uppsala, samt tre elever som kommer från olika delar av världen och som alla har gått på IVIK.
Studien visar att språket är en nyckelfaktor för att kunna skapa nya relationer med andra
människor, vilket är en mycket central och viktig del i ungdomarna liv. Fritidsaktiviteter är
därefter den faktor som avgör hur väl ungdomarna trivs i det nya landet. Uppsatsens
undersökning har analyserats med hjälp av bland annat interaktionistiska teorier, samt termer som
integration och socialisering.
Nyckelord: IVIK-elever, kultur, normer, socialisation, vänskapsrelationer
1
Innehåll
Sammanfattning .................................................................................................................1
Nyckelord ..............................................................................................................1
Innehåll ................................................................................................................................2
Inledning .............................................................................................................................4
CIS, IVIK och Aktivitetshuset ...........................................................................4
Syfte och frågeställning .....................................................................................................6
Material och metod ............................................................................................................7
Informanterna .......................................................................................................7
Intervjusituationen ...............................................................................................8
Viktig litteratur ................................................................................................................ 11
Teori och begrepp........................................................................................................... 12
Interaktionismen ................................................................................................ 12
Ett maktspel ....................................................................................................... 14
Socialisation ........................................................................................................ 14
Integration .......................................................................................................... 15
Normer, kultur och etnicitet ............................................................................ 16
Socialt integrationsarbete inom den svenska introduktionsskolan .......................... 18
Organisatoriska förändringar ........................................................................... 18
Betydelsefulla personer ..................................................................................... 21
Integrationsarbetet ............................................................................................ 22
Elevperspektiv på integrationsarbete ........................................................................... 24
Första intrycket av Sverige ............................................................................... 24
Klimatet, språket och humorn......................................................................... 26
Skolan och vänner ............................................................................................. 29
Aktivitetshusets roll ........................................................................................... 32
Att vara sig själv ................................................................................................. 33
2
Sammanfattning och diskussion ................................................................................... 36
Framtida forskning ......................................................................................................... 40
Referenslista ..................................................................................................................... 41
Litteratur: ............................................................................................................ 41
Internetkällor...................................................................................................... 41
Muntliga källor ................................................................................................... 41
3
Inledning
Varje år tar Sverige emot ungdomar från olika delar av världen som tvingats lämna sina
hemländer på grund av olika anledningar. I denna uppsats kommer tre före detta IVIK-elevers
upplevelser av att komma till ett nytt land som tonåring att belysas. Fokus kommer att ligga på
sociala aspekter så som utformning av vänskapsrelationer, disponering av fritid, skolans roll, samt
vilka människor och företeelser som har kommit att spela en betydelsefull roll ungdomarnas
utformande av sitt liv i ett nytt land.
CIS, IVIK och Aktivitetshuset
Denna uppsats är del i ett paraplyprojekt gällande introduktionsskolan för ungdomar mellan 1620 år, där ett samarbete har funnits med CIS (Centrum för introduktion i skola) i Uppsala, samt
Aktivitetscentrum, en plats där eleverna kan få hjälp med läxläsning efter skoltid.
För att vara behörig till den svenska gymnasieskolans nationella program krävs det att man har
godkänt i minst kärnämnena svenska/svenska som andraspråk, engelska och matematik från åk 9
på högstadiet. För elever som inte uppfyller dessa krav finns ett introduktionsprogram kallat det
individuella programmet – IV.1
Individuellt program (IV) ska förbereda elever för utbildning på ett nationellt program. Här kan
man få möjlighet till en nystart och utbildningen ska vara anpassad utifrån varje elevs behov och
intresse. IV kan utformas på många sätt och det finns olika modeller i olika kommuner.2
Inom det individuella programmet finns även en inriktning som vänder sig till invandrare mellan
16 och 20 år. Programmet benämns som IVIK, vilket står för det individuella programmets
introduktionskurs. Programmets innehåll varierar utifrån den enskilda elevens förutsättningar och
behov och utbildningens längd kan vara i allt ifrån ett till fyra år.
Målsättningen med programmet är att eleverna under sin IVIK-tid ska bli godkända på årskurs
9-nivå i så många ämnen som möjligt. Alla elever erbjuds studiehandledning på modersmålet och
modersmålsundervisning upp till åk 9-betyg.
På Centrum för introduktion i skola (CIS) görs grundläggande tester för att avgöra elevers
kunskapsnivåer inom svenska, engelska, matematik och modersmål. Utifrån testresultatet placeras
sedan elever på rätt nivå i klass inom CIS eller på mottagande IVIK-skola. CIS i Uppsala har även
undervisning på grundläggande nivå för nyanlända elever.
1
2
http://www.skolverket.se/sb/d/610 2010-11-11.
http://www.skolverket.se/sb/d/610 2010-11-11.
4
En kartläggning av skolbakgrund och övriga förhållanden görs av varje elev genom intervju
med SYV och skolkuratorn, där en tolk medverkar. Detta görs för att skolan ska kunna ta tillvara
elevens tidigare kunskaper och erfarenheter, samt avgöra behovet av stöd.3
De elever som intervjuats för denna undersökning har valts ut genom ett samarbete med
Aktivitetshuset i Uppsala. Aktivitetshuset är en plats där elever i introduktionsskolan under
samtliga veckodagar kan få hjälp med läxläsning av utbildade läxhjälpare. Röda korset är ansvarig
utbildare för läxhjälparna, vilka är ungdomar som själva studerar och ställer upp ideellt. Utöver
funktionen som studiestöd fungerar även Aktivitetshuset som en uppehållslokal med datorer där
tillgång till internet finns, mindre rum för att umgås och spela handfotboll, och även möjlighet till
att lära sig spela instrument. Organisationsansvarig för Aktivitetshuset är den som ofta upplyser
elever i de olika IVIK-skolorna om att huset existerar och är öppet för alla som vill besöka det.
3
http://www.uppsala.se/sv/Utbildningbarnomsorg/Introduktion-i-skola/ 2010-11-11.
5
Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka tankar före detta IVIK-elever har kring sin
inledande tid i Sverige, för att se vilka företeelser, personer och händelser som har varit
betydelsefulla för ungdomarna då de kommit till ett nytt land med en kultur olik den i deras
hemland .
Jag har även tittat på vilken roll introduktionsskolan (CIS och IVIK) har utgjort i elevernas liv
och hur skolan arbetar för att skapa trygghet och förankring i elevernas vardag, då utbildning
utgör en så pass stor del av hur individer skapar bilder av omgivningens sociala och kulturella
ordning.4
Följande frågeställningar kommer att undersökas i uppsatsen.

Hur upplever nyanlända ungdomar den svenska skolvärlden och kamratrelationer?

Vilka företeelser, personer, och miljöer har varit betydelsefulla för nyanlända elevers
sociala integration?
Vilken roll utgör introduktionsskolan i elevernas liv?

4 Meurling & Nygren, 2009, s. 7-8
6
Material och metod
Uppsatsen är baserad på intervjuer med före detta IVIK elever, samt intervju med kuratorn för
introduktionsskolan.
Informanterna
Kuratorn arbetar sedan många år tillbaka med nyanlända ungdomar och har stor insikt i både
verksamhetens utformning och styrning. Därutöver har hon även stor insikt i elevernas
emotionella upplevelser av att vara nyanländ till ett nytt land vid ung ålder. Hon arbetar i nära
relation till eleverna, som ofta vänder sig till henne vid sociala problem. Kuratorn har därför varit
till stor hjälp för att skapa en helhetsbild av verksamheten, samt IVIK-elevers generella bakgrund
och aktuella problemområden.
Förutom kuratorn har jag intervjuat tre elever, Kani, Manuel och Zarah, som har gått på IVIK
och nyligen börjat gymnasieskolan. Alla tre elever är idag strax under eller över 20 års ålder och
alla har olika ursprung. Två av eleverna kommer från Afrika och den tredje från Sydamerika.
Elevernas namn är modifierade i anonymitetssyfte. Nedan följer en kort beskrivning av varje elev.
Kani kom till Sverige när han var 12 år gammal för att bo med sin mamma som hade flyttat hit
för en man sedan något år tillbaka. Vid ankomsten kunde han sitt modersmål, samt engelska som
han hade lärt sig i skolan i sitt hemland. I framtiden hoppas Kani på att plugga något inom
psykologin och kanske bli psykolog.
Zarah kom till Sverige vid 16 års ålder för att få ett bättre liv, eftersom förhållanden i hennes
hemland inte var gynnsamma. Hon har några släktingar här i Sverige som hon har bott med
sedan sin ankomst och fortfarande bor med. I framtiden drömmer Zarah om att jobba inom
medicin genren, gärna som forskare eller läkare.
Manuel kom till Sverige när han var 16 år för att plugga. Hans pappa hade levt här sedan en
tid tillbaka på grund av sitt arbete. Manuel bodde med honom till en början, men bor idag själv
eftersom hans pappa har flyttat till Stockholm, även denna gång för arbete. Manuel valde att
stanna kvar i Uppsala eftersom han trivs så bra på sin skola och med sin klass. Han är väldigt
intresserad av samhällskunskap och drömmer i framtiden om att både kunna hjälpa fattiga i
världen, samt att skådespela.
Eleverna har flera gemensamma tankar och upplevelser om den första tiden i Sverige. Det
finns många likheter i både positiva och negativa erfarenheter de har fått i det nya landet. Värt att
nämnas är också att alla tre är mycket ambitiösa studenter med höga mål och drömmar för sig
själva i framtiden. De har alla lärt sig svenska under kort tid och lyckats ta sig till den svenska
gymnasieskolan utan några större problem.
7
Intervjusituationen
Uppsatsen består av en kvalitativ undersökning baserad på samtalsintervjuer med de tre nämnda
före detta IVIK-eleverna, samt kuratorn. Anledningen till att före detta IVIK-elever valdes
framför nuvarande IVIK-elever är dels för att de nuvarande eleverna fortfarande endast kan
bristfällig svenska, vilket bidrar till att det blir svårt att genomföra en intervju, men också på
grund av att eleverna inte hunnit få perspektiv på sin första tid i Sverige än.5
Den valda metoden i form av intervjuer, ger möjlighet att komma de intervjuade individerna
nära och ger dessutom goda möjligheter att registrera svar som är oväntade. En annan fördel med
metoden är att det finns en god möjlighet till uppföljning. Samtalsintervjuer ger också stort
utrymme för interaktion mellan forskare och intervjuperson.6
Nya intervjufrågor har formats under själva intervjuprocessen, då aspekter jag inte tänkt på
innan har dykt upp. Exempelvis har Aktivitetshusets roll för eleverna varit någonting som
uppkommit under intervjuerna, och därmed format nya frågor. Detta gjorde även att intervjuerna
varierade i längd, och varade mellan 20-40 minuter beroende på intervjuperson. Vissa elever
talade även väldigt fritt och öppet när de svarade på en ställd fråga och kom därmed in på flera av
de områden jag ville beröra i intervjun bara genom att svara på en av de ställda frågorna. Andra
elever fick jag ställa ett antal följdfrågor för att få fram den information jag var ute efter.
När man ska genomföra intervjuer bör man vara medveten om att det finns olika former av
samtalsintervjuundersökningar, bland annat av respondent- och informantkaraktär. Svaren man
får var intervjupersonerna kan variera beroende på intervjuns karaktär. Båda dessa former
kommer att användas i uppsatsens undersökning.
I en respondentintervju är det inte individerna i sig som är intressanta för undersökningen,
utan de tankekategorier som de kan bidra till att blottlägga.7 Vid intervjuerna med eleverna som
är av respondentkaraktär kommer fokus därmed att ligga på elevernas tankar och upplevelser,
och en urvalsprincip som bygger på maximal variation är att föredra eftersom det talar mer för
undersökningens tillförlitlighet än det motsatta.8 Två pojkar och en flicka med olika ursprung har
därmed valts ut för undersökningen.
En informant besitter olikt respondentintervjupersonen en specifik information som är
anledningen till att denne har blivit utvald.9 Den intervju som behandlar skolkuratorn kommer
därmed att vara präglad av informantkaraktär. Men här måste man också vara något mer
källkritisk och medveten om att den information som ges kommer från en specifik persons och
dennes synvinkel även om den ska vara objektiv, och kan därmed ge en tillrättalagd bild som inte
5 Med första tid syftar jag främst på den tid eleverna har spenderat på IVIK, vilket kan vara av varierande längd.
6 Esaiasson, 2007.
7
Esaiasson, 2007.
Esaiasson 2007, s. 296–297.
9 Esaiasson 2007, s. 291–295.
8
8
stämmer överens helt med verkligheten. Detta behöver inte vara fallet, men medvetenheten om
risken måste finnas.
Det är även viktigt att ha i åtanke att uppsatsens tillförlitlighet står i relation till det som
framkommer i intervjuerna. Eleverna som intervjuats berättar som nämnt enbart sin egen
upplevelse kring de frågor som ställts, och att det därför inte kan finnas något rätt eller fel i deras
svar, förutsatt att de svarar ärligt. Vad det gäller bilden av introduktionsskolan som kuratorn
förmedlar är det dock viktigare att komma ihåg att detta är en enskild persons upplevelse kring en
organisation och att åsikten kring verksamheten därmed också blir mer subjektiv. Men det kan
också tilläggas att kuratorn har varit en del av verksamheten under mycket lång tid och har
därmed god kännedom av denna, samt att objektiva källor så som kommunens hemsida även
använts för att skapa en helhetsbild av verksamheten och det arbete som bedrivs. Detta för att
bilden som förmedlas av introduktionsskolan i uppsatsen ska vara så sanningsenlig som möjligt.
Det finns även etiska synpunkter som man som intervjuare måste ha klart för sig. Det första är
informationskravet, som uppfylls i och med att alla intervjuade har fått veta uppsatsens syfte och
deltagarnas uppgift i projektet, samt villkoren för deras deltagande.
Det andra är samtyckeskravet, som uppfylls i och med att samtliga intervjuade har lämnat
samtycke till att deltaga i uppsatsens undersökning. Deltagarna har också fått veta att de när som
helst har rätt att avbryta intervjun, eller avstå från att svara på frågor.
Det tredje är konfidentialitetskravet, som uppfylls i och med att alla de intervjuades personliga
uppgifter behandlas under strikt sekretess. Det framgår således inte i uppsatsen vad elevernas
egentliga namn är, utan det namn de nämns vid är modifierat. Inte heller nämner jag elevernas
precisa ålder, utan bara att de alla befinner sig strax under eller över 20 års ålder. Elevernas
specifika ursprung nämns inte heller, men alla tre elever är av olika nationaliteter, och även detta
för att säkerställa deras konfidentialitet.
Det fjärde och sista är nyttjandekravet, som uppfylls i och med att alla insamlade uppgifter
endast kommer att användas för uppsatsens forskningsändamål.10
Eleverna till intervjuerna valdes ut med hjälp av personal på Aktivitetscentrum och
intervjuerna ägde rum på Aktivitetshuset, i ett av umgängesrummen. Intervjun med kuratorn
ägde rum i hennes arbetsrum på skolan. Kravet för de deltagande eleverna var att de alla skulle ha
gått på IVIK och avslutat sin utbildning där sedan något år tillbaka.
Inledningsvis besökte jag Aktivitetshuset för att bekanta mig med personalen och förklarade
vid mitt första möte vad syftet med min uppsats var och frågade om de kunde hjälpa mig med ett
lämpligt urval av elever utifrån uppsatsens behov. Personalen på Aktivitetscentrum har haft
möjlighet till relativt regelbunden kontakt med IVIK-elever, och därmed utvecklat en god relation
till dessa. Detta har varit till stor hjälp vid urvalet av elever till uppsatsens undersökning, då
personalen har kunnat rekommendera elever i förhållande till uppsatsens behov, där elevernas
språkfärdigheter har varit mest relevant i sammanhanget.
10
Esaiasson 2007.
9
Jag fick redan vid mitt första besök en elev rekommenderad och bokade in en intervju med
honom till veckan därpå. Personalen erbjöd sig att höra efter med potentiella informanter till
veckan därpå om intresse för deltagande. Vid intervjutillfället med den första eleven fick jag veta
att det fanns ytterligare en elev som var villig att ställa upp. Även denne intervjuades vid samma
tillfälle som den första. Personalen hade även förslag på en potentiell tredje elev jag kunde
intervjua, men denna kunde inte delta förrän morgondagen, och därmed besökte jag
Aktivitetshuset för en tredje intervju även dagen därpå.
Innan intervjuerna klargjorde tydligt mitt syfte med uppsatsen än en gång, eftersom jag inte
visste vilken information eleverna hade fått av personalen, samt att elevernas deltagande var totalt
frivilligt och anonymt. Jag frågade dem om det var okej att intervjuerna spelades in och klargjorde
att informationen enbart skulle användas i forskningssyfte. Efter att ha tydliggjort detta
bekräftade jag än en gång att de var villiga att delta i undersökningen.
Under alla intervjuer flöt samtalet på utan problem, även under intervjun med kuratorn. Till en
början var dock alla elever lite mer slutna och försiktiga i sina svar, men öppnade sig successivt
mer och mer, och jag upplevde att de blev bekvämare med intervjusituationen bara efter ett par
minuter in i intervjun. Kuratorn upplevdes som mer van vid intervjusituationen, och jag upplevde
henne som trygg ända från intervjuns startpunkt. Jag gjorde även mitt bästa för att som
intervjuare förmedla att alla svar var tillåtna och ju mer verklighetstroget och ärligt
intervjupersonerna svarade, desto bättre var det för uppsatsen. Jag försökte även att hela tiden
lyssna aktivt och uppmuntra framförallt elevernas berättande genom enkla bekräftande ord, som
jag även hoppades skulle inge en trygghetskänsla om att det inte finns några rätt eller fel svar på
de frågor som ställdes.
Efter att ha genomfört alla intervjuer transkriberades materialet för att skapa en tydlig
överblick av det som sagts, och för att underlätta citering av intervjupersonerna.
10
Viktig litteratur
Esaiassons Metodpraktikan har använts som underlag i uppsatsen för hur man bör förbereda sig
inför en intervju som forskare, hur urvalsprocessen bör gå till, vad man bör tänka på vid själva
intervjutillfället och efterarbetet, och annat som är relevant kunskap för att en intervju ska klassas
som en tillförlitlig källa för en forskningsuppsats.11
Marianne Liliequists avhandling Nybyggarbarn, samt en artikel hon skriver i antologin Kultur och
Erfarenhet har varit relevant för uppsatsens definiering av begreppet socialisering.12
Meurling & Nygrenss Skolvardag och framtidsabmitioner – Etnologiska perspektiv på utbildning,
förklarar bland annat hur normer uppstår i samhället med fokus på utbildningsförfarandet. Detta
är relevant för uppsatsen, eftersom nyanlända ungdomars viktigaste länk till samhället går genom
utbildningen.13
Rebecka Lennartssons artikel Mellan hopp och förtvivlan – Erfarenheter och strategier i väntan på asyl,
har varit relevant för uppsatsens definiering av kulturbegreppet och belyser förändringen av
begreppets innebörd genom 1900-talet.14
Pirjo Lahdenperä behandlar i sin bok Interkulturell pedagogik i teori och prakti, vikten av att kunna
ett språk, samt en kulturs explicita och implicita spelregler för att man som individ ska kunna
integreras in i samhället, vilket har bidragit till att skapa en förståelse för viktiga faktorer för
socialt integreringsarbete.
Per Månsons Moderna samhällsteorier – Traditioner riktingar teoretiker, tar upp flera moderna
samhällsteorier, där den symboliska interaktionismen har varit relevant för uppsatsens teoridel
som bland annat förklarar hur människans beteenden och självbild skapas, och vilken roll miljöer
och människor i vår omgivning spelar när det gäller vår syn på oss själva och andra.
Interaktionismens teorier har använts i uppsatsen för att analysera intevjuresultatet.
de los Reyes, P., Molina, I., Mulinari, D antologi Maktens (o)lika förklädnader. Kön klass & etnicitet
i det postkoloniala Sverige, har använts för att definiera integrationsbegreppet, vilket är ett omtalat
begrepp som kan tolkas och förstås på många olika sätt.
Ivarsson, P.M. Barns gemenskap i förskola behandlar begreppet tolkande reproduktion som kan
ses som en aspekt av socialisation och ett konstruktivt återskapande, då barn använder
kunskaper, normer och värderingar som de inhämtar från bland annat vuxenvärlden.15 Detta har
bidragit till att skapa en förståelse för hur normer förs vidare människor och generationer
emellan, men också för hur de kan förändras med tiden.
11
Esaiasson 2007.
Liliequist 1994.
13 Meurling & Nygren 2009.
14 Lennartsson, 2007.
15 Ivarsson, 2003.
12
11
Teori och begrepp
Jag har i uppsatsen använt mig av den symboliska interaktionismen som teori för att förstå hur
människans beteenden och självbild skapas, och vilken roll miljöer och människor i vår
omgivning spelar när det gäller vår syn på oss själva och andra. Teorin har använts för att kunna
analysera de tankar och upplevelser de nyanlända eleverna har upplevt då de kom till Sverige och
hur detta har påverkat deras sociala integration.
Interaktionismen
Mänskliga individer kan inte urskiljas utanför den sociala processens ramar. Vårt väsen som
människor både skapas och formas i vårt sociala livsrum. 16
Detta citat speglar en av grundtankarna i den symboliska interaktionismen, som menar att det
väsentliga hos människan är hennes språklighet. Det är den språkliga förmågan som i grunden
gör människan till en social varelse.17
Andra grundtankar inom interaktionismen ser människan som socialt responsiv i första hand.
Man ser också människan som någon som genom sin socialitet utvecklar det vi kallar ett ”jag”,
det vill säga förmågan att uppleva sig själv som en handlande person, att spegla sig och finna en
gestalt som är ”jag”. Människan ses också som intentionell, alltså avsiktsstyrd. Jagförmågan är
också något som utvecklas genom det sociala livet, i en process som kan kallas för
”rollövertagandet” eller ”att ta den andres attityd mot en själv”. En människa blir således en
handlande person genom andras reaktioner på henne själv. Man kan säga att människan byter
roller beroende på vem man är i interaktion med, och att man formar sitt jag utefter hur
betraktaren ser på en.18
Inom interaktionismen ser man på människans natur utifrån olika perspektiv. Människans
anses exempelvis inte existera utan socialt umgänge. Genom socialiteten erhåller hon ett
jagmedvetande till vilken hon kan återföra sina erfarenheter. Den enskilda människan anses inte
heller vara fri, utan tvärtom, bunden till de villkor som andra ställer. Inte ens i tanken kan hon
vidmakthålla att världen har en mening utan andras medverkan. Samtalet ses också som en
betydelsefull faktor i människans liv då det är samtalet som ger människor möjligheten att mötas,
oavsett olikheter.19
Erving Goffman, en bland flera moderna sociologer, anser att människan i hög grad bestäms
av situationen och det sociala spel hon bedriver tillsammans med andra människor i varje given
situation. Goffman menar att det inte är vår karaktär, vår inre motivationsprofil, eller andra inre
16
Månson 1998, s. 154
Månson 1998, s. 154-155.
18 Månson 1998, s. 155-157.
19 Månson 1998, s. 166-167.
17
12
personliga egenskaper som bestämmer hur vi kommer att uppleva oss själva, utan det är våra
handlingar, och den andres reaktioner på dessa handlingar som bestämmer detta.20
W.I Thomas, en interaktionistisk sociolog, är berömd för sin tes om situationsdefinitioner.
Han menar att om människor definierar en situation som verklig, så blir den verklig till sina
konsekvenser, oavsett situationens egen ”inre” sanningshalt, det vill säga om den är objektivt
verklig eller ej. Thomas menar att det betydelsefulla är hur människor reagerar på en viss
situation, vilka meningar de fäster vid den, och hur de sedan ingriper som aktörer på basis av
denna mening. Thomasteoremet ligger till grund för den interaktionistiska stämplingsteorin, vars
egentliga grundare var Howard Becker, där teorin enklast kan uttryckas med att en människa som
definieras som avvikare också blir det. En person är dock inte i sig en avvikare, men kan så
småningom komma att bli detta om denne konsekvent utsätts för påtryckningen att bli det.
Avvikelsen är ingen individuell egenskap hos en person utan en relationell process. Avvikaren
avviker således alltid från något. Det kan liknas vid att svart är svart, endast mot vitt. Avvikelser
kan allstå bara förstås om vi sätter dem i relationer mellan människor där någon med makt
stämplar ett visst beteende som avvikande.
I uppsatsens undersökning kommer denna teori att prövas mot de tankar och upplevelser de
intervjuade eleverna uttrycker, där jag kommer att titta på om elevernas självbild påverkas av
omgivningen och om sådant är fallet, på vilket sätt?
Det finns även klassiska makrosociologiska förklaringar som målar upp avvikelsen som ett
kulturellt fenomen. Det är mot en etablerad kultur som individer eller subgrupper framstår som
avvikare. Denna bild kan lätt få en statisk karaktär där man kan se vissa människor som avvikare
och andra konforma. Men den stämplingsteori som utvecklades av bland annat Becker ser även
socialisationsprocessen som en bidragande faktor i utformningen av avvikelsen, och ser därför
detta som en process snarare än något statiskt. Man är således inte en avvikare, man blir en.
Avvikaren sägs enligt Becker gå igenom en karriär som slutar i en uppfattning om permanent
avvikelse, som omfattas av både den egna personen och de som omger denne.
Till detta allmänna perspektiv kan man även koppla identitetens utveckling. Att vara avvikare
är inte bara att utföra vissa typer av handlingar. Gradvis lär man sig även att uppfatta sig själv
som en avvikande person. Här är det även värt att uppmärksamma det faktum att avvikaren ofta
har en positiv syn på sin avvikelse. Denna kan nämligen skapa en god identitet i den grupp där
avvikelsen inte har en negativ klang. Detta kan förklara varför sanktioner ofta har en rätt svag
effekt för att få avvikaren att anpassa sig till omgivningen.21
20
21
Månson 1998, s. 170-174.
Månson 1998, s. 174-176.
13
Ett maktspel
Maktaspekten var något som hade svårt att få genomslag i de tidigare stämplingsteorierna. Man
koncentrerade sig på stämplingen som sådan och den drabbade personen, utan att fundera så
mycket över vem som egentligen stämplade och i vilket syfte. Senare formuleringar har därför
lagt tonvikten på maktutövning.22
Avvikelse är det namn vi ger det konflikspel vari individer eller löst organiserade smågrupper med
ringa makt fruktas av en väl organiserad, betydande minoriet eller majoritet som har stor makt.23
Här uttrycks tanken att varje samhälle måste skaffa sig åtminstone några avvikare, just för att
kunna visa vilka normer som gäller. För om alla är laglydiga mister normsystemet sin klarhet och
kraft. Slutsatsen man kan dra av detta är att etablissemanget självt framkallar avvikande beteende i
den omfattning som behövs för att kunna statuera ett exempel.24
Socialisation
Marianne Liliequists definierar socialiseringsbegreppet i sin avhandling Nybyggarbarn där begreppet
kan förklaras som förvärvande av kulturell kompetens. Tonvikten ligger på samhällets
förväntningar och krav på individen, snarare än individens egna behov att efterlikna andra
individer i det kulturella sammanhang den befinner sig i.25
Liliequist utvecklar sitt resonemang kring socialisation i antologin Kultur och Erfarenhet och
menar att termen socialisation som används för att beteckna förvärvandet av kulturell kompetens,
många gånger har kommit att likställas med barns inlärning av kulturella koder. Men socialisering
är inte något som enbart pågår under barndomsåren. Även som vuxen förändras man, anpassar
sig efter nya förhållanden och nya roller.
Liliequist menar därmed att socialisation är en ständigt pågående process under hela livet och
att individen hela tiden anpassar sig efter nya förhållanden och spelregler för att kunna hantera
sitt liv. Den kulturella inlärningen pågår både genom frivilligt efterliknade och genom att det ställs
krav utifrån på anpassning. Den direkta och den indirekta påverkan är ofta sammanflätade och
beroende av varandra.26
Pia-Maria Ivarsson tar även upp begreppet tolkande reproduktion i Barns gemenskap i förskola
som kan kopplas till socialisation. Begreppet belyser barns sätt att förhålla sig till omvärlden men
samtidigt vara aktörer i det nyskapande som hela tiden pågår i barns handlingar, med andra ord
ett slags konstruktivt återskapande som består av att barn använder kunskaper, normer och
22
Månson 1998, s. 176-177.
Månson 1998, s. 177.
24 Månsson 1998, s. 177.
25 Liliequist 1994, s. 13.
26 Ehn 1993, s. 13.
23
14
värderingar som de inhämtar från bland annat vuxenvärlden. Ivarsson menar dock att
reproduktion som en aspekt av socialisation inte ska ses som något repetativt där barnen endast
ses som aktörer som imiterar eller tolkar vuxenvärldens förhållningssätt och aktiviteter. Med
begreppet tolkande reproduktion betraktas barnen inte som de som ska internaliseras i den
befintliga kulturen eller som utanförstående som ska växa in i världen. Däremot menar synsättet
att reproduktionen ger redskap som inbegriper barnen i de processer som upprätthåller social
ordning med möjlighet till omtolkning och nyskapande i den sociala världen.
Corsaro menar även att begreppet tolkande reproduktion även fångar in hur människan,
genom att vara en del av samhället, också är begränsade av de existerande villkor och den sociala
stuktur som råder. Faktorer i samhället så som ekonomi, olika kulturer och social situation gör att
villkoren för uppväxtvillkor varierar. Därmed blir barndom och uppväxt, samt de normer och
beteenden människan förvärvar, i direkt beroende av det samhälle hon ingår i.27 Dock menar
Ivarsson att barn inte är totala offer för omständigheterna i en på förhand given eller oföränderlig
värld. Hon menar att poängen med begreppet är att det inbegriper att barnen möts i en social
värld som är utrustad med innebörder som ska tolkas och omtolkas och att det därigenom
samtidigt finns ett konstruktivistiskt återskapande i barns sätt att förhålla sig till omvärlden. 28
I uppsatsen kommer begreppet socialisation främst att användas för att belysa den
anpassningsprocess eleverna går igenom i och med att de i Sverige möter en ny kultur med nya
normer, många gånger olikt den kultur som råder i deras hemland. Jag kommer utifrån det
eleverna berättar att visa på situationer och händelser då detta sker både på ett medvetet-, men
även på ett omedvetet sätt.
Integration
Ett annat relevant begrepp för uppsatsen är integrationsbegreppet. I antologin Maktens (o)lika
förklädnader, nämns en kritisk definition på begreppet integrering, där det poängteras att begreppet
kan ses ur olika perspektiv beroende på om det är samhället som definierar dess innebörd, eller
de människor som är objekt för integreringen. Det förklaras i artikeln att integrering ofta ses som
möten. En ömsesidig vilja till att delta i varandras liv, att acceptera de krav som samhället ställer
och att själv kunna vara med och ställa krav på samhället och sina medmänniskor. Att man är en
del av samhället och ingår i ett sammanhang, att man känner till vad som händer och vad som
gäller. Att känna sig som en självklar och välkommen del, och att man har samma spelregler och
samma möjligheter att delta i samhällslivet.29 Men integrationsbegreppet är komplicerat, för här
kan man, likt artikelförtattaren Heléne Thomsson gör, ifrågasätta vem det egentligen är som
definierar spelreglerna. Eftersom samhället är normgivaren, blir det aningen motsägelsefullt att
27
Corsaro 2005.
Ivarsson 2003, s. 58-59.
29 de los Reyes, Molina, Mulinari 2006, s. 69.
28
15
hävda att man både ska finna sig i de krav samhället ställer på en, samtidigt som man ska uppleva
sig som en självklar och välkommen del som har samma spelregler och möjligheter att delta i
samhällslivet som alla andra. Integreringsobjektet ses som den person som ska genomgå en
anpassning för att inte ses som avvikande, men det är fortfarande upp till samhället att besluta
huruvida denna person ses som ”integrerad” eller inte. Och således blir det svårt att hävda att
man ska känna sig som en självklar och välkommen del med samma spelregler, när det i samma
definition redan har klargjorts att man faktiskt inte har samma spelregler utan behöver anpassa sig
för att bli en integrerad medborgare.
I uppsatsen kommer begreppet integration ses ur den samhälleliga majoritetens perspektiv och
de krav som därmed ställs på individen för att inte ses som en avvikare kommer att vara aktuella i
definitionen. Detta kommer framför allt att ställas i kontrast mot hur intervjuobjekten upplever
dessa krav, snarare än hur integrerad personen upplevs vara i samhällets ögon. Enbart sociala
aspekter av integrationen kommer att belysas, med fokus på utformningen av ungdomarnas
vänskapsrelationer, och hur de disponerar sin fritid.
Normer, kultur och etnicitet
Meurling & Nygrens Skolvardag och framtidsabmitioner – Etnologiska perspektiv på utbildning, beskriver
utbildning och institutioner ur ett etnologiskt perspektiv, och förklarar bland annat hur normer
uppstår i samhället med fokus på utbildningsförfarandet. Detta är relevant för uppsatsen,
eftersom nyanlända ungdomars viktigaste länk till samhället går genom utbildningen som i stor
utsträckning berörs av samhällets normer.30
Det sociala och kulturella ordnandet innebär ett samspel mellan olika aktörer. Detta sker
ibland synligt och ibland osynligt och oreflekterat. Samspelet innebär även ett skapande av
normalitet och gränsdragningar och dessa faktorer definierar i sin tur dels normalitetsgränsen
men också att det som ligger bortom denna klassas som onormalt och avvikande. Detta
medverkar till att skapa exkludering.
Utbildningsinstitutionerna har varit, och är fortfarande, en arena för skapandet av normer och
föreställningar kring det som anses vara normalt och avvikande.31
Man kan därmed säga att människor är kulturbärare och formas av existerande normer, men
på praxisnivå är människor även kulturbyggare och kan påverka sina liv.32
I uppsatsen kommer normer för uppförande och interaktion att belysas och hur de intervjuade
eleverna upplever dessa normer. Områden som främst kommer att beröras är uppförandekrav
mellan vänner, bekanta, auktoriteter, samt människor man inte känner, med fokus på relationerna
inom skolvärlden.
30
Meurling & Nygren 2009.
31
Meurling & Nygren, 2009, s. 10.
Liliequist 1994, s. 13-14.
32
16
Rebecka Lennartssons artikel Mellan hopp och förtvivlan – Erfarenheter och strategier i väntan på asyl,
belyser förändringen av kulturbegreppets innebörd genom 1900-talet.33 Begreppet kultur används
ofta för att belysa de skillnader som kan uppstå mellan människor av olika ursprung och används
i uppsatsen för att synliggöra det arv man har med sig i ifrån det samhälle man växt upp i, i form
av normer, beteende och dylikt.
Innan vi går vidare bör dock kultur- och etnicitetsbegreppet redas ut ytterligare, för att få en
övergripande förståelse för hur dessa faktorer samspelar med vårt normbyggande och synen på
vår omgivning.
Begreppet kultur kan definieras som människors sätt att förhålla sig till varandra, att skapa
samhörighet och upprätta gränser. Kultur bli då de regler, symboler och värden en grupp
människor omfattar. Det är de vanor och värderingar och det vardagliga görande man själv tar
förgivet och inte lägger märke till, förrän någon bryter mot dessa och bestrider reglerna. Det är
först då dessa osynliga regler blir tydliga. Kultur är även vårt sätt att ta plats i bussen eller på
badstranden, det är sättet man hälsar på eller ber om ursäkt. Det innefattar vår arbetsmoral, hur vi
uppfostrar våra barn, hur man umgås med sin omgivning och våra familjerutiner. Är man född
och uppvuxen i ett land lär man detta lands kultur på ett invant på ett omedvetet sätt, medan en
främling måste lära sig dessa regler i efterhand.34
I uppsatsen kommer även ordet etnisk svensk att nämnas vid ett flertal tillfällen och syftar då
på en person född i Sverige av föräldrar med svensk etnicitet. Ordet etnicitet har sitt ursprung i
det grekiska ordet ethnos som betyder folk. Etnicitet syftar på en grupp (eller avkomlingar till en
sådan grupp) med ofrivilligt medlemskap. Medlemmarna delar samma kultur och identifierar sig
själva eller identifieras av andra som tillhörande denna grupp. Man kan även inberäkna kulturell
identitet, språk, religion och livsstil som olika komponenter i etniciteten.35
33
Lennartsson, 2007.
Lennartsson 2007, s. 17–19.
35 Lahdenperä 2004, s. 15-16.
34
17
Socialt integrationsarbete inom den svenska introduktionsskolan
Denna uppsats undersökning och resultat är baserad på tre före detta IVIK-elevers berättelser
kring sin första tid i Sverige, samt kuratorn för introduktionsskolans berättelse gällande IVIK i
Uppsalas arbete för sina elever ur social integreringssynpunkt. Vi börjar med kuratorns berättelse.
Organisatoriska förändringar
Kuratorn har varit verksam inom IVIK sedan många år tillbaka och är därför väl insatt i
organisationens utformning och de förändringar som har skett genom åren.
Hon berättar att IVIK i Uppsala har genomgått, och genomgår fortfarande en hel del
förändringar från år till år. Vissa år sker förändringar som kanske inte påverkar skolgången för
eleverna, utan bara små organisatoriska justeringar inom styrningen, och andra år, totala
omställningar, med flyttar och omstrukturering av verksamheten. Verksamheten präglas således
av en ständig föränderlighet utan någon riktig och stabil grund att stå på. Detta förstärks av det
faktum att IVIK saknar nationella riktlinjer, vilket är något alla de andra gymnasieprogrammen
har. Utan nationella riktlinjer blir det upp till varje kommun att själva bestämma vad
undervisningen ska innehålla, och detta kan till och med komma att variera inom kommunen
beroende på skola.
På senare år har det även skett en omorganisering inom IVIK i Uppsala på så sätt att tidigare
kom alla nyanlända ungdomar till en och samma gymnasieskola för att läsa in de ämnen de
saknade och därmed få gymnasiebehörighet. Fördelen med detta var att eleverna då mötte en
personalgrupp som var van vid att bedöma språknivån hos elever, deras progression, och även
den tidigare kunskap eleverna hade med sig från sin tidigare skolgång. I och med att alla elever
samlades inom en och samma skola fanns det också möjlighet att kunna hoppa mellan olika
undervisningsnivåer på ett smidigt sätt. Minskade möjligheter till individualisering var dock en av
de nackdelar som också uppstod i och med samlandet av alla IVIK-elever till en och samma
skola. Men framför allt, menar kuratorn, att den största faktorn som gjorde att man frångick detta
tidigare system, var att IVIK-gruppen blev för stor inom skolan. Kuratorn menar att detta är ett
känsligt problem många inte vågar sätt ord på, utan gärna går omkring, genom att lyfta fram
andra bristfälliga faktorer som anledning till den omstrukturering som nu har skett, där man valt
att fördela de olika undervisningsnivåerna på olika skolor. Om en avvikande grupp blir för stor
inom en skola, menar kuratorn att detta kan bli en nackdel för gruppen i fråga.
Det tysta problemet gällande IVIK-gruppens storlek kuratorn nämner kan kopplas till
interaktionismens stämplingsteori om hur avvikare uppstår i samhället. Dessa ungdomar stämplas
som något annorlunda och något som sticker ut. Detta givetvis i förhållande till det övriga
18
samhället, där invandrargrupper är en minoritet i förhållande till resten av befolkningen, då
Thomas menar att avvikaren alltid definieras i förhållande till något.36 Slutsatsen som kan dras av
kuratorns ord och det synsätt hon beskriver att skolan har på denna grupp, är att det är viktigt att
hålla gruppens storlek nere, så att den aldrig blir en majoritet, och helst inte ens i närheten.37
Detta visar på att normer definieras genom avvikarna, men så länge den avvikande gruppen hålls
inom en rimlig storlek är det fortfarande majoritetens normer som gäller. Men om gruppen blir
för stor blir de inte längre avvikare, vilket gör att det maktspelet rubbas. Gruppens storlek blir
därmed ett indirekt hot mot skolans gällande maktsystem och normer.38
- Det pågick en process i kommunen för att starta en mottagning. Eeh, men samtidigt hade vi ju
väldigt många ungdomar, det första som hände det var ju att, eftersom, eh, eftersom det blev för
många för skola-x, så bestämde man att en del av ungdomarna skulle man hyra in i en närliggande
skola, så skulle de va, eeh, och då kommer såna här integrationsfrågor, eller sånna här frågor. Då
frågade vi, varför är det de här ungdomarna som ska flytta?
- Mm.
- Varför kan man inte flytta Natureleverna? Som är duktiga, kan springa, eeh, är välorganiserade
och mer än väl klara av att gå mellan två skolor. Varför ska vi flytta de som är nyast i landet, som
kan minst språk och som det är svårast att förklara saker för? Men det är naturligtvis så att, det var
ju just att det var en för stor grupp. Det var ju ingen som vill säga så men det var ju det. Så vi fick
raskt flytta hundra ungdomar, och då de på lägst nivå.
I och med att IVIK har växt med åren, har man alltså numera valt att dela ut dess elever inom ett
flertal skolor inom Uppsala kommun. Tidigare år har enbart en av kommunens skolor haft ett
IVIK program, men under hösten 2010 startade ett flertal av kommunens gymnasieskolor egna
IVIK program.
Kurtorn berättar att det är IVIK-eleverna som forslas runt från skola till skola, vilket man
givetvis kan ifrågasätta. Frågan om hur detta påverkar de nyanlända elevernas skolgång är inte en
fråga som prioriteras, där Lennartson exempelvis framhåller att skolan spelar en stor roll i
barnens liv när det gäller att skapa kontinuitet och förutsägbarhet, samt länka deras tidigare
vardag till den nuvarande.39 Elevernas behov av trygghet och förankring i ett nytt främmande
land, är därmed en faktor man inte tar hänsyn till i detta fall. Bristen på ett gediget
integrationsarbete från de mottagande skolornas håll, i kombination med det dolda hotet, gör att
man ser stora elevgrupper som ett problem, vilket löses genom att hålla denna grupp under i en
36
Månson 1998, s. 174-176.
Månson 1998, s. 174-176.
38 Månsson 1998, s. 177.
39 Lennartsson 2007, s. 62-65.
37
19
hanterbar storlek. Utbildningsinstitutionen har varit, och är fortfarande, en arena för skapandet
av normer och föreställningar kring det som anses vara normalt och avvikande.40
En stor nackdel med omorganiseringen är att den medför ett hoppande mellan olika skolor,
vilket har uppkommit i och med de olika undervisningsnivåerna är förlagda på olika skolor. I och
med omorganiseringen startade man också en mottagning där eleverna först skulle utvärderas
kunskapsmässigt, få läsa in SFI A och B, och sedan gå vidare till respektive IVIK-skola.
Nästa problem som har uppstått i och med omorganiseringen är att undervisningen har
varierat i stor utsträckning beroende på gymnasieskola, eftersom IVIK saknar nationella riktlinjer.
Alla mottagande gymnasieskolor har rätten att själva utforma sitt IVIK-program efter eget tycke
och detta bidrar till att undervisningen, både i nivå, utsträckning och kvalitet, kan variera i stor
utsträckning från skola till skola.
- Men, det som är nästa svårighet, det är ju att, ehm, alla skolor har ju valt olika sätt att bygga upp
sitt IVIK, vissa har ju byggt upp det bara internt, alltså man har tagit personal man redan har, och
byggt upp IVIK, och då har det ju varit så att en del skolor har haft andraspråksskompetens, andra
har ju inte haft det, och då har det ju varit lite olika hur man ser på det här, för att behovet med
andraspråkskompetens det är inte riktigt bara, eh, att har en svenska som andraspråkslärare, utan
det handlar också väldigt mycket att de andra lärarna, alltså de som har matematik, de som har,
alltså måste ha någon kunskap om hur det är att undervisa ungdomar som nästan inte har något
språk alls. För annars så kan undervisningen ligga här och de kan ligga här, (visar olika nivåer med
händerna) så även om du är duktig på matematik så kan du kanske inte visa det för att du saknar
för många ord.
Det är upp till IVIK-skolorna att själva sätta ribban för var nivån ska ligga för undervisningen
och faktorer som att skapa trygghet och förankring är inte av högsta prioritet.
Lennartsson går bland annat in på skolans betydelse för asylsökande barn och framhåller att
skolan spelar en stor roll i barnens liv när det gäller att skapa kontinuitet och förutsägbarhet, samt
länka deras tidigare vardag till den nuvarande. Det framhålls också att en god läromiljö främjar
både barns hälsa och välmående. Skolan kan ge trygghet och gynna självkänslan genom
delaktighet, tillit, optimism och förmedling av framtidshopp. I skolan får eleverna även kunskaper
och redskap för att kunna hantera livet och vardagen, och framförallt språkkunskaper, som
många gånger anses vara nyckeln in i ett samhälle.41
I de intervjuer Lennartsson gjort med asylsökandebarn kan man generellt sett utläsa en positiv
och förväntansfull syn på skolan. Skolan ses som en port för framtiden och kan liknas vid en
katalysator för drömmar och framtidsplaner, och skolan blir därmed också identitetsskapande.
För många asylsökande barn blir skolan även den enda arenan att möta jämnåriga och
utomstående vuxna och studier visar även att skolan utgör den främsta tryggheten i tillvaron för
ensamkommande flyktingbarn. Försummandet av kontinuitet inom IVIK kan därmed skapa
40
41
Meurling & Nygren, 2009, s. 10.
Lennartsson 2007 s. 62-65.
20
större emotionella svårigheter hos dessa nyanlända ungdomar, i jämförelse med ungdomar som
inte saknar trygghet och förankring i sin vardag i samma utsträckning.42
Skolan är också en arena där många problem kommer upp till ytan. Här finns barn som
hamnar i kläm mellan den tilldelade och självupplevda identiteten.43
Inte heller är skolan enbart en plats för kunskapshämtning, utan lika mycket en arena för
möten mellan barn, ungdomar, vuxna, skilda kulturer, värdesystem, samhällssystem, medvetna
och omedvetna värderingar och hierarkier, samt kategoriseringsprinciper som påverkar elevers
identitetsbygge, känslan av tillhörighet och utanförskap, samt umgänge och kamratrelationer.44
Betydelsefulla personer
Bortsett från att den undervisning man får som elev kan variera i stor utsträckning beroende på
vilken skola man hamnar i, blir det också svårt för eleverna att rota sig i det nya landet, och bygga
nya band till människor i sin omgivning på grund av de omflyttningar som sker inom skolvärlden.
Kuratorn lyfter fram att separationer kan göra det extra svårt för en ungdom på ett emotionellt
plan, som även utanför skolvärlden saknar förankring i sin tillvaro. Som tidigare nämnt framhåller
bland annat Lennartsson vilken avgörande roll skolan har för just ensamkommande flyktingbarn,
vad det gäller trygghet och förankring45 och detta är något IVIK inte alls tar hänsyn till i och med
sin uppdelning.
- Det som jag också funderar mycket över, men det är ju utifrån min roll som kurator, det är ju det
här att, eeh, psykologiskt, när man kommer till ett nytt land, så knyter man an väldigt mycket till de
första man träffar. Och förhoppningsvis är det bra människor, en bra lärare och såhär, men, men
det har vi ju sett genom åren att, det är ju alltid så att när elever avslutar sin IVIK-period och går
över till gymnasiet och har sin slutfest och de får välja vilka de bjuder in till den, då bjuder de alltid
lärarna de har haft på slutet, och den lärare de hade precis när de kom. För, för den betyder alltid
nåt speciellt.
Kuratorn poängterar här vilken betydande roll de första människorna man träffar i ett nytt land
har på ett emotionellt plan, och i och med att många av barnen är ensamkommande forslas de
även runt mellan ett flertal boenden, samt ett antal socialsekreterare i och med boendebyten
under sin första tid i Sverige. Detta är knappast är gynnsamt ur trygghetssynpunkt för en person
som redan till stor del har en rotlös tillvaro.
Och jag undrar lite grann, vad gör det här, alla dessa separationer, när det är just separationer, även
om du inte är traumatiserad, för alla är ju inte det, men alla som kommer till ett nytt land gör ju en
separation från det man är van vid
- Och när man inte har en fast punkt redan som det är.
42
Lennartsson 2007 s. 62-65.
Lennartsson 2007 s. 62-65.
44 Lennartsson 2007, s. 64.
45 Lennartsson 2007, s. 62-65.
43
21
- Näh. Och då har skolan, tidigare åtminstone, varit ganska mycket en fast punkt, för man har ju
ändå varit där i flera år och man har liksom fått kompisar och de har varit i samma situation och
de har varit nya i landet. Så det är en sak jag verkligen kan fundera över, det här med
separationerna.
Lennartson menar även att en god läromiljö främjar både barns hälsa och välmående och att
skolan är en viktig faktor för trygghetskänslan i elevers tillvaro. Skolan sägs även gynna
självkänslan genom delaktighet, tillit, optimism och förmedling av framtidshopp. Men bortsett
från de emotionella faktorerna skolan bidrar med får det inte heller glömmas bort att skolans
främsta uppgift ändå är att förmedla kunskaper och redskap för att kunna hantera livet och
vardagen.46 Här blir framförallt språkkunskaper otroligt väsentliga för just IVIK-eleverna,
eftersom språkkunskaper många gånger anses vara nyckeln in i ett samhälle. Även
interaktionismens teorier framhåller att det är den språkliga förmågan som i grunden gör
människan till en social varelse.47 Men inlärningsförmågan står många gånger i nära relation till
välmåendet, och för att dessa elever ska få de bästa förutsättningarna att lära sig det svenska
språket och därmed göra sig en plats i samhället, är även de emotionella faktorerna skolan utgör
av hög prioritet.
Integrationsarbetet
När frågan ställs om hur IVIK arbetar för ökad integration mellan dels de andra eleverna på
skolan, dels i samhället i stort, menar kuratorn att detta arbete kan variera stort från skola till
skola. Dock finns det inte någon utarbetad strategi för hur integrationen ska gå till för eleverna
med nationella riktlinjer, utan det är upp till varje skola att själva avgöra.
Alltså det finns ju jättemånga fina ord (skratt). Det är bara gå in på Uppsala kommuns hemsida
och höra hur vi jobbar för jämställdhet, integration, bla-bla, bla-bla. Alltså det finns ju jättemycket
fint, men det måste ju va nånting i praktiken.
Dock ger kuratorn exempel på hur en av IVIK-skolorna i Uppsala har dragit igång ett projekt för
att visa ungdomarna vilka slags fritidsaktiviteter och dylikt det finns att engagera sig i inom skolan
och det övriga samhället.
På skola-y har man ju gjort så, och det var ju en jättebra idé, de började ju också i höstas. Där
anställde man en fritidsledare på heltid, eeh, eeh, som skulle jobba då, alltså dels var hon vissa tider
i klassen, där hon har klass, IVIK-klasserna, där de gör olika besök ute i samhället tillexempel, ja,
ungdomshälsan och allt annat som finns, men också går igenom vad finns det för fritidsaktiviteter,
hur kommer man med i en fotbollsklubb och, ja, såhär, och sen så har de på skolan, eeh, jobbar
för att integrera på olika sätt, med att få in eleverna, i det som sker på skolan, för alla skolor har ju
46
47
Lennartsson 2007 s. 62-65.
Månson 1998, s. 154-155.
22
ofta väldigt mycket föreningar och, eeh, man har ju dansföreningar, te föreningar och
kaffeföreningar, och filmföreningar (skratt), men just få tillgång till det här och komma in. Men det
finns ju liksom inte, varje skola ju i Uppsala är, väldigt såhär, det här är våran skola, och det här är
våran skola. Det är ju inte det här, det är vi tillsammans, utan det är liksom, å vår rätt att göra
såhär, å vår rätt…
Människan kan ses som någon som genom sin socialitet utvecklar det vi kallar ett ”jag”, det vill
säga förmågan att uppleva sig själv som en handlande person, att spegla sig och finna en gestalt
som är ”jag”. Således blir det viktigt för dessa ungdomar att få komma ut i samhället och bygga
nya relationer med nya människor för att kunna skapa sig en bild av vem de är och vilket plats de
utgör i samhället, då jagförmågan är något som utvecklas genom det sociala livet. Men jaget
formas också i en process som kan kallas för ”rollövertagandet” eller ”att ta den andres attityd
mot en själv”. Detta blir då samtidigt ett kritiskt skede i utformningsprocessen av självbilden
eftersom människan blir en handlande person genom andras reaktioner på henne själv. Utifrån
betraktarens syn på en själv utformar man många gånger sitt egna jag.48 Även om det givetvis
finns andra faktorer, samt den egna viljan, som samspelar i jagutformnigen, är det viktigt att
komma ihåg att omgivningens syn kan ha en stor påverkan Därför är det viktigt ur skolans
synpunkt att ha ett genomtänkt socialt integrationsarbete och få till bra få till bra möten för
eleverna med det nya samhället.
Kuratorn menar även att många av de projekt som dras igång i integrationshänseende drivs av
eldsjälar på skolorna, och att detta också gör att projekt är i direkt beroende av en frivillig persons
engagemang, snarare än ett mål från skolans sida.
Men det som är den stora grejen är liksom att det ofta är eldsjälar som driver projekt där, när
ungdomar ska få kontakt med varann. Eeh, och det är ganska sällan som, hur ska jag säga, skolan
har en medveten strategi, som skola, och nånting som fortsätter att rulla även om eldsjälarna
försvinner.
Således blir kontentan av det sociala integrationsarbetet på IVIK i Uppsala, att det är väldigt
varierande beroende på vilken skola man tittar på, samt påverkat av hur engagerad personalen är
inom frågan. Det finns inget utstuderat och genomtänkt arbete på ett konkret plan från
kommunens sida, och det är därmed upp till varje skola att själva driva frågan framåt. Det finns
därmed inte heller någon likvärdighet i vad IVIK-eleverna utvinner i integrationen till samhället
inom skolvärlden.
48
Månson 1998, s. 155-157.
23
Elevperspektiv på integrationsarbete
Tre elever, Kani, Manuel och Zarah, som har gått på IVIK och nyligen börjat gymnasieskolan har
intervjuats för uppsatsens undersökning. Alla tre elever är idag strax under eller över 20 års ålder
och alla har olika ursprung. Två av eleverna kommer från Afrika och den tredje från Sydamerika.
Elevernas namn är modifierade i anonymitetssyfte.
Första intrycket av Sverige
Kani, Zarah och Manuel delar till stor del sitt första intryck av Sverige, trots att de kommer från
helt skilda bakgrunder. Kanis första intryck av Sverige var att det var riktigt kallt.
[…] jag kom Maj. Då jag kom så var det, det var lite snö kvar, och för mamma hade berättat att
det är snö här och, då tyckte jag, ja, men jag vill se det. Och när jag kom, då fanns det bara snö,
alltså ute, då var det inte så mycket det var lite. Och så sa hon, det här är bara lite, det som är kvar,
alltså på vintern, du kommer se sen när det kommer bli riktigt vinter, då blir det riktigt kallt. Och
jag tyckte bara, äh, hon säger bara så, och så, blev det sen december. Och det var hemsk sen, jag
tyckte det var jättekallt, jag är van vid solen.
Kani kände ingen i Sverige bortsett från sin mamma till en början och beskriver, bortsett från
köldchocken, den första tiden som både ensam och jobbig. De första åren umgicks han bara med
folk i skolan, han träffade nästan aldrig vänner på fritiden. Han upplevde att kylan och klimatet
var begränsande och gjorde det svårare att umgås med folk. Han var van från sitt hemland att
alltid ha möjligheten att vara utomhus och kunna hitta på saker med vänner.
Zarah delar Kanis uppfattning om Sverige till en början, där även hon utrycker att hon
reagerade på kylan och att människor var mer osociala än vad hon var van vid.
Eeh, det var väldigt kallt här i Sverige. Men landet är fint och så, landet är jättefint och folk och så
är jättetrevliga och, fast dom var osociala (skratt) Ehh, jag gillade landet när jag kom till Sverige.
Jag har inte sett nåt problem här i Sverige.
Även Manuel tyckte likt de andra att landet var kallt och människorna inte lika sociala som han
var van vid.
Jag var jättedeprimerad, asså, solen, jag saknade solen, och asså, människorna är jätte, asså öppna
där, (syftar på sitt hemland) och pratar mycket. Jag längtade efter mitt hemland.
I alla tre berättelser kan man se att de två faktorer som ungdomarna reagerade starkast på i sitt
första möte med Sverige var kylan, samt att människorna kändes mer tillbakadragna än vad de var
vana vid i sitt hemland.
24
Framförallt Kani, men även Manuel uttrycker att det kändes ensamt och väldigt jobbigt att
vara i Sverige den första tiden, detta på grund av att de inte kände någon annan än sin förälder.
Det Kani och Manuel uttrycker kan kopplas till att människans förhållningssätt mot
omvärlden och mot sig själv är social, vilket kan förtydligas med att: utan socialt umgänge finns
ingen människa. Här blir även språket en nyckelfaktor eftersom vägen till mänsklig interaktion är
genom den språkliga förmågan. Även socialiteten sägs vara grunden för människan, samt att den
enskilda människan inte är fri på så sätt att världen saknar en mening utan andras medverkan.49
Att Manuel säger att han kände sig deprimerad till en början och det Kani berättar om att han
verkligen led av ensamheten, beror förmodligen till största del på att de saknade människor att
umgås med i sin omgivning. Detta visar hur otroligt viktigt umgänget är för människan och inte
minst hur begränsade det är att sakna ett språk, då detta försvårar förmågan till umgänge avsevärt.
Här framhålls det faktum att samtalet är det som ger människor möjligheten att mötas, oavsett
olikheter. Det är alltså inte olikheter i grunden som gör det svårt för människan att mötas och
umgås, utan framförallt språkliga brister.50
Sedan finns det även kulturella faktorer som påverkar umgänget människor emellan som
Lennartson exempelvis tar upp, där människors sätt att förhålla sig till varandra, att skapa
samhörighet och upprätta gränser kan variera beroende på den kultur de vuxit upp med. Kulturen
blir då bland annat de vanor och värderingar och det vardagliga görande man själv tar förgivet
och inte lägger märke till, förens någon bryter mot dessa och bestrider reglerna. Det är först då
dessa uppföranderegler blir tydliga.51
Exempelvis reagerar alla tre ungdomar på att svenskar upplevs vara mindre sociala än
människor i sina hemland, men en svensk skulle förmodligen se det ur motsatt perspektiv om
denne åkte utomlands – alltså att människor utomlands är mer sociala än det man är van vid i
Sverige. Är man född och uppvuxen i ett land lär man detta lands kultur på ett invant och
omedvetet sätt, medan en främling måste lära sig dessa regler i efterhand.52 Man utgår således
alltid från det man är van vid och definierar vad som är normalt för en själv utifrån sin egen
erfarenhet, och därmed blir normalitetsbegreppet otroligt relativt.
Det är också intressant att Zarah inte upplevde den ensamhet som Manuel och Kani beskriver
i alls samma utsträckning, vilket hon själv förklarar med att hon hade flera familjemedlemmar här
redan till en början, bland annat kusiner som hon kunde umgås med. Detta förstärker teorin om
att människor saknar mening i sitt liv utan andras medverkan och att den mänskliga interaktionen
är grundgörande för vårt välbefinnande.
49
Månson 1998, s. 166-167.
Månson 1998, s. 166-167.
51 Lennartsson 2007, s. 17–19.
52 Lennartsson 2007, s. 17–19.
50
25
Klimatet, språket och humorn
Nästa område som berördes i intervjuerna var synen på det svenska samhället och svenskar. Alla
tre ungdomar beskriver att de upplevde att det var svårt att skapa kontakt med nya människor,
samt att klimatet bidrog till att man inte kunde vistas utomhus och umgås i lika stor utsträckning
som eleverna var vana vid från sitt hemland.
Kani: Jag tyckte bara att det var jättetråkigt. Jag hitta ingenting att göra nästan (skratt). Det var det
som var så tråkigt och sen, jag, senare, då jag börja gymnasiet, eller, ja, jag börja IVIK. Då började
jag träffa folk och snacka med dem. Och då var jag lite ute kanske. Men annars så var jag alltid
hemma. . Och så tänkte ja, men nej, det här är ett hemskt land, det finns ingenting å göra (skratt).
[…] Jag menar man måste hitta på nåt att göra här i Sverige, nåt aktivitet som man kan göra,
annars blir det jättetråkigt.
På frågan om hur han upplevde svenskar och Sverige till en början svarar Kani att han var väldigt
rädd för att prata fel och bli utskrattad.
Jag var rädd, för att säga nånting, för jag tyckte att om jag hade sagt nåt fel, då skulle dom liksom
skratta eller nånting. Och, och tillslut börjar man umgås bara med, eh, vad heter det, folk som
kommer in i Sverige, alltså invandrare, då umgås man bara med dem. Och jag kan säga till dig, jag
har, jag känner bara svenskar i min klass. Och kanske i nån annan klass. Men, jag umgås aldrig med
dem. Asså vi, jag kanske, jag kanske har deras telefonnummer och sånt, fast vi umgås aldrig, vi
säger bara hej till varandra, och så är det slut, hur mår du och sånt.
Rädslan att bli utskrattad bidrog för Kanis del att han undvek att umgås med svenskar och hellre
sökte sig till elever som var i liknande sits som han själv. Men bristen på svenska vänner berodde
inte enbart på det bristande språkliga självförtroendet. Kani uttrycker att han upplever svenska
elever som kyliga, och framförallt svåra att skämta med - något som Kani tycker är väldigt viktigt
i en vänskapsrelation.
Alltså jag vet inte, jag var alltid rädd å säga hej och sånt och sen, jag tycket att de är så, asså. Okej
alla är liksom människor och sånt, man får välja själv hur man ska vara, men jag tyckte bara att de
var lite olika från, asså hur jag vill att de ska va, om jag får säga så. Jag går alltid ut efter
personlighet, men, jag tyckte bara att de, de var inte så bra på att skämta heller (skratt). Det var
liksom, varför ska jag vara, umgås med den här personen? Det går ju liksom inte. […] jag tror, det,
det blir krock för att, asså jag har aldrig tänkt på kulturen och sånt, men jag tyckte bara att dom,
dom var liksom inte öppna, och som jag, och så var det liksom, dom var kalla mot en. Och då gick
det inte att man blev kompis med dom.
Svårigheten att inte kunna skämta med svenskar och inte dela samma humor var någonting Kani
återkom till vid ett flertal tillfällen och den främsta anledningen till att han upplevde det vara svårt
att skaffa svenska vänner. Han upplever att de svenska eleverna inte förstod hans humor och han
förstod inte heller deras.
Pedagogen Pirjo Lahdenperä menar att språket är något som förvärvas genom interaktionen
med omgivningen och spelar en avgörande roll i socialiseringsprocessen och människans
utveckling av sociokulturell identitet. Människan förvärvar lingvistisk och kulturell kunskap
genom den dagliga kommunikationen med andra medlemmar av deras sociala grupp. I denna
26
process används språket som en länk som knyter samman individens handlande med den
kulturella kontexten. Den språkliga inlärningen är också av stor vikt för individens integration
med det nya samhället. Genom att lära sig tala ett språk assimileras även en bestämd kultur,
individen utvecklar sig själv och integreras samtidigt med de som talar samma språk. Att lära sig
ett språk innebär även att man lär sig de lingvistiska strukturer och regler som är inneboende i
språket. Detta innebär även att man lär sig använda språket i lämpliga situationer genom att tolka
innebörden av de sociala interaktionerna i en bestämd kontext.53
Lahdenperä menar alltså att språket inte enbart består av lingvistiska stukturer utan att det
även finns inneboende regler för hur man använder ett språk. Detta innebär även att man lär sig
använda språket i lämpliga situationer genom att tolka innebörden av de sociala interaktionerna i
en bestämd kontext. Denna kunskap förvärvas genom daglig kommunikationen med andra
medlemmar av en social grupp och detta spelar stor roll i den socialiseringsprocess man går
igenom som ny i ett land samt i utvecklingen av en sociokulturell identitet. Därmed blir den
språkliga inlärningen också av stor vikt för individens integration med det nya samhället.54
Att kunna skämta på ett språk innebär därmed att man dels har en god språklig förmåga, men
även att man har förvärvat en del av den kulturbundna humorn.55 Detta är, som Lahdenperä
uttrycker, ingenting man kan läsa sig till, utan någonting man förvärvar genom att kontinuerligt
vistas med människor inom den utpekade målgruppen. Och att Kani upplever svårigheter med
just skämtandet med etniska svenskar, kan till stor del ha att göra med det faktum att han knappt
umgås med några bortsätt från ytliga hälsningsfraser i korridorer. Detta bidrar med stor
sannolikhet till en ond cirkel, eftersom Kani upplever att det är olustigt att umgås med etniska
svenskar just på grund att han knappt har gjort det och därmed inte förvärvat de kulturella koder
som finns dolda i interaktionen.
Asså jag vet inte, dom gör skämt som, liksom jag kan inte förstå vad dom skämtar om. Och så
frågar dom saker som, jag kan liksom inte svara. Jag vet inte hur man svarar, liksom. Om jag frågar
dig är du terrorist, du vet inte liksom vad du ska svara, och även om du svarar nej så. Ja det är inte
mycket, ja det gör inte mycket, så dom hade alltid såna menings, meningslösa frågor och skämt.
Här beskriver Kani en jobbig situation som har uppstått, där han inte förstår om det som sägs är
ett skämt och om så är fallet upplever han det inte alls som roligt. Om det är ironi, eller enbart av
ren elakhet personen i fråga fäller en kommentar om huruvida Kani är terrorist eller inte, det kan
inte vi veta, men ironi och sarkasm är också exempel på hur olika kulturer har olika spelregler.
Och för att kunna tolka koder från andra kulturer måste man känna till dessa spelregler. Dessa
kan vara explicita, som exempelvis hur man inom en viss kultur hälsar på varandra, men även
53
Lahdenperä 2007, s. 33–40.
Lahdenperä 2007, s. 33–40.
55 Lahdenperä 2007, s. 41.
54
27
implicita och därmed mer osynliga och svåra att uppfatta. Att lära sig en kulturs regler och koder
tar lång tid och det räcker alltså inte enbart med att förstå innebörden av orden i ett språk.56
I och med att Zarah har familj här som tidigare nämnt, kan detta ha bidragit till att det varit
enklare för henne än för många andra nyanlända ungdomar att skapa en förankring och trygghet i
Sverige, eftersom hon redan har en social umgängeskrets i och med sin farbrors familj. Hon
berättar även själv att hennes tillvaro i det stora hela var och är rätt bekymmerslös och att hon har
haft det lätt att vänja sig vid det svenska samhället. Däremot säger hon att hon emellanåt
upplever att folk tittar konstigt på henne, men att hon ser det som ett undantagsbeteende för
svenskar och inte som något som präglar befolkningen generellt sett.
Zarah uttrycker även att man som muslimsk kvinna som bär sjal, vilket Zarah själv gör, kan
stöta på fördomar, även om det inte sker ofta. Hon berättar att hon ibland upplever att folk till
och med kan vara rädda för henne utan anledning.
Asså det finns vissa som inte tycker att det här är bara tyg. Det här är inget bomb eller nåt sånt.
Och jag är en människa som dig. Men asså man träffar sällan sån där grejer. (syftar på fördomar)
Men här i Sverige man pratar inte framför dig. Man har allting inuti, man säger ingenting.
Zarah utrycker i citatet att hon sällan upplever att folk är raka och öppna då det gäller åsikter och
tankar här i Sverige olikt hennes hemland, utan att man snarare får en olustig känsla som säger att
en människa tänker något om en, eller kanske en blick. Här kan man se en tydlig normskillnad
mellan den svenska kulturen och Zarahs hemlands kultur, för vad som är okej att säga högt och
inte.
Det som också är intressant ur socialisationssynpunkt är hur Zarah beskriver den attityd hon
kan möta i samhället gällande det faktum att hon bär sjal. Zarah menar att det enbart är ett
tygstycke och hennes eget val att bära det, och att hon knappast ser ner på andra människor som
inte bär sjal. Här blir det tydligt att det snarare är samhället som vill att Zarah inte ska sticka ut
bland mängden än hon själv. Liliequist definierar socialisationsbegreppet med att tonvikten ligger
på samhällets förväntningar och krav på individen, snarare än individens egna behov att efterlikna
andra individer i det kulturella sammanhang denne befinner sig i, vilket blir tydligt i detta fall.
Zarah ses därmed i vissas ögon som avvikande och får negativa konsekvenser i form av
exempelvis blickar, för att hon inte anses vara tillräckligt integrerad. Hur integrerad man anses
vara ligger alltså först och främst i den betraktande majoritetens ögon, vilka är de som sätter
normen för vad som anses vara avvikande.57
Manuel uttrycker att han kände en rädsla för att komma till ett främmande land, med ett nytt
språk, ny kultur och där han inte kände någon. Han hade förmodligen byggt upp en bild om hur
hans nya liv skulle se ut och mötte till en början en stor besvikelse då han insåg att svenskarna
skiljde sig till stor del från människorna i hans hemland. Han berättar att det var svårt att skapa
56
57
Lahdenperä 2007, s. 41.
Liliequist 1994, s. 13; Månson 1998.
28
kontakt med svenskar, och att han bara träffade andra invandrare inom skolan till en början
eftersom han gick på IVIK.
Ja men asså när jag kom hit, jag var jättedeprimerad och när jag var på IVIK, för jag skulle prata
med svenskar, inte med invandrare, asså jag trivs bra med invandrare, men jag skulle prata med
svenskar. Men nu jag har många kompisar, jag trivs jättebra här.
Manuel ville gärna bli en del utav den svenska gemenskapen och få svenska vänner, men det var
svårt för honom att bli insläppt bland svenska ungdomar. Han upplevde att han hela tiden
vistades med andra invandrare och att detta inte var hans intention då han kom till Sverige.
Manuel upplevde att han sågs som en i mängden av alla invandrare på IVIK av andra svenska
elever, och att detta gjorde honom frustrerad.
Goffman beskriver att det inte är vår karaktär, eller andra inre personliga egenskaper som
bestämmer hur vi kommer att uppleva oss själva, utan att det är våra handlingar och Den Andres
reaktioner på dessa handlingar som bestämmer detta.58 De svenska elevernas bemötande stämde
förmodligen inte överens med Manuels självbild, och han upplevde därmed en stor frustration.
För det är mot en etablerad kultur som individer eller subgrupper framstår som avvikare. Enligt
stämplingsteorin ses dock avvikelsen som en process, snarare än något statiskt. Man är således
inte en avvikare, man blir en. Avvikaren sägs enligt Becker gå igenom en karriär som slutar i en
uppfattning om permanent avvikelse, som omfattas av både den egna personen och de som
omger denne.59 Hade Manuel inte kämpat för att bli insläppt i gemenskapen hade han kanske
börjat se sig själv så som andra till en börjat upplevde honom – som en avvikare.
Skolan och vänner
Introduktionsskolan är för de flesta nyanlända ungdomar den första skolinstans de kommer i
kontakt med i Sverige. Det är ofta genom skolan ungdomarna skapar nya vänskapsrelationer och
för Kanis del var det i och med IVIK han började umgås med folk på fritiden. Han beskriver att
det var på IVIK han för första gången kände samhörighet med sina klasskamrater i Sverige och
tror att det kan ha berott på att många var i en liknande sits och kom från främmande kulturer.
Det kanske hade det där med att man, olika kulturer och så där, och då träffas man på ett ställe.
Och IVIK var liksom bästa stället, vad heter det, klassen, eller vad man nu ska säga. Alltså vi var
jättemånga, och jag menar okej ibland är det bråk, ibland är det så, fast i vår klass var det alltid, det
var så alltid att nån gjorde nåt skämt och så skratta vi. Om det inte var jag så var det nån annan
och så vidare och så vidare.
På IVIK beskriver Kani att han inte kände sig annorlunda som han lätt kunde göra i etniska
svenskars sällskap. Stämplingsteorin menar att man gradvis tar till sig omgivningens syn på en
58
59
Månson 1998, s. 170-174.
Månson 1998, s. 174-176.
29
själv och därmed lär sig att även uppfatta sig själv som en avvikande person. Men här är det även
värt att uppmärksamma det faktum att avvikaren ofta har en positiv syn på sin avvikelse och inte
nödvändigtvis negativ som man lätt kan tro. Denna kan nämligen skapa en god identitet i den
grupp där avvikelsen inte har en negativ klang, vilket kan bidra till att samhörigheten kan kännas
starkare och därmed skapa en stark gemenskap. 60 Detta kan förklara varför personer som en
gång klassat sig självs som avvikare inte har ett så stort behov av att söka sig in i majoritetens
gemenskap, utan gärna håller sig till andra i liknande sits, och trivs bra med den gemenskapen.
Kani beskriver en liknande situation för sin egen del, där han trivs bättre i sällskap med andra
invandrare, oavsett ursprung och kultur, utan bara det faktum att de är invandrare räcker för att
ge känslan av den gemenskap han har svårt att känna med etniska svenskar. Man ska dock
komma ihåg att inte enbart se på människor som avviker från normen som drabbade och
oförmögna att påverka sin situation utifrån stämplingterion, individuell variation förekommer
självklart.
Den svenska skolan skiljde sig dock på vissa punkter från det Kani var van vid från sitt
hemland och framförallt reagerade han på ett par kulturella skillnader.
I mitt land då får man aldrig säga namn på läraren. Vi måste säga liksom fröken, eller läraren. Och
jag tyckte det var respektlöst när de började kall…alltså kalla namn på varandra och sånt dära.
Ropa bara namnet på en lärare. Och så sa min mamma, det är vanligt här, och då sa jag okej.
Kani anser att den svenska skolan och den i hans hemland både hade likheter och olikheter.
Reglerna i den svenska skolan anser han till stor del vara snarlika de i sitt hemland. Dock skiljde
sig en hel del av de samhälleliga normerna, där bland annat disciplineringsmetoder, lärares klädval
och tilltal är sådant han reagerade på. Detta är exempel på saker man ofta tar förgivet i den kultur
man befinner sig i, men som blir tydligt när det sätts i kontrast till någonting annorlunda.61
Kani berättar dessutom att han bortsett från att man kallade lärare för deras förnamn, även
reagerade på att lärarna i Sverige kan bära korta kjolar. Kani anser att detta kan sända ut en
felaktig bild till elever, och att läraren borde föregå med gott exempel eftersom denna många
gånger är en förebild.
I Kanis hemland kunde även lärarna slå eleverna om de bröt mot reglerna i klassrummet,
exempelvis pratade utan att ha fått ordet, tuggade tuggummi eller dylikt. Han berättar att här i
Sverige säger läraren bara till, och kanske höjer rösten, men man blir aldrig slagen. Det tycker
Kani är bra, men att lärarna skulle kunna vara strängare mot eleverna ibland för att få ordning på
klassen.
Och så var det så, i klassen så prata alla, tvärs över klassen, och kasta papper på varandra (Kani
syftar på IVIK). Och läraren säger liksom det räcker nu. Men gör ingenting åt saken. I mitt land så
60
61
Månson 1998, s. 174-176.
Lennartsson 2007, s. 17–19.
30
blev man slagen. Asså jag tyckte att skolan här, asså okej, det var jättebra att man inte blev slagen,
och jätte kul, man kan få prata hur mycket man vill och läraren bara skriker så är man tyst.
Likt Kani tycker även Zarah att den svenska skolan både har likheter och skillnader mot skolan i
hennes hemland. Hon berättar att skolan i hennes hemland var mycket striktare i jämförelse med
skolan i Sverige, att regler var tydligare och handlingsutrymmet som elev mycket mer begränsat.
Eleverna hade inget att säga till om, man gjorde helt enkelt som man blev tillsagd.
Här i Sverige upplever hon att man inte är tvungen till någonting inom skolvärlden, utan att
man själv bestämmer vad man vill göra, man ”måste” ingenting. Lärarna är också mycket
trevligare och snällare än i hennes hemland, men det bidrar också till att man lätt tar dem förgivet
berättar hon.
Dock tycker Zarah att skolan här är väldigt enkel, hon säger att hon kan det mesta inom
naturvetenskapen till exempel som de går igenom nu på gymnasiet. Hon upplever också lärarna i
hennes hemland som mer kunniga än lärarna här i Sverige.
Manuel var mån om att komma in i det svenska samhället och den svenska gymnasieskolan så
snabbt som möjligt. Att få svenska kompisar stod högt upp på listan. Han säger också att han
anser det vara lättare att komma in i ett samhälle om man umgås med infödda istället för
invandrare, vilket var en av de främsta orsakerna till att han prioriterade svenska vänner framför
invandrare. Dock gjorde hans språkliga brister i kombination med svenskarnas lågmälda och
försiktiga sätt gjorde det till början svårt för honom att få vänner. Idag upplever han det inte
längre som ett problem i och med att han har blivit mer trygg med det svenska språket.
I början, det var jättesvårt, men nu, asså jag pratar mycket, jag är jättesocial människa. Nej det är
inte så svårt för mig. Men asså i början var det jättesvårt. För att jag kunde inte prata så mycket
och jag skulle ha, jag ville ha kompisar, svenska kompisar, men de var blyga, och därför, men nu
asså jag kan mer svenska och jag pluggar med svenskar.
Det Manuel uttrycker går helt i linje med det Lahdenperä menar med att språket förvärvas genom
interaktionen med omgivningen och spelar en avgörande roll i barnets socialiseringsprocess. Man
lär sig bäst ett språk genom att umgås och tala detta språk med infödda. Bortsett från att den
språkliga inlärningen är nyckeln till kommunikation är den som tidigare nämnt också av stor vikt
för individens integration med det nya samhället. Genom att lära sig tala ett språk assimileras
även en bestämd kultur, individen utvecklar sig själv och integreras samtidigt med dem som talar
samma språk.62
Manuel berättar att han gick en intensivkurs inom IVIK för att snabbare kunna börja på
gymnasiet så snabbt som möjligt. Att han prioriterade sin språkinlärning i kombination med att
han ansträngde sig för att få infödda svenska vänner, har bidragit till det faktum att han inte
känner sig som en avvikare. Han har lyckats skapa sig en roll i samhället han känner sig trygg
med. Förmodligen tack vara sin starka vilja och tydliga mål inför framtiden, för när Manuel talar
om sin framtid berättar han att ska jobba med samhällskunskap. Inte bara att han vill, utan att
62
Lahdenperä 2007, s. 33–40.
31
han faktiskt ska. Gissningsvis har hans tydliga framtidsvision bidragit till att det varit enklare att
kämpa med integreringen än det motsatta, alltså om han inte hade haft en tydlig bild av vad han
ville med sin framtid.
Aktivitetshusets roll
Bortsett från IVIK, som har varit en plats att få nya bekantskaper och vänner på, berättar Kani
att Aktivitetshuset även spelat en betydande roll. Till en början blev han introducerad för
Aktivitetshuset genom SYV på hans skola, som tog dit klassen på ett studiebesök för att visa att
man där kunde få hjälp med läxor och umgås. Men Kani berättar att han hade svårt att komma
ihåg vägen efter studiebesöket, och det dröjde därmed ett tag innan han besökte huset igen. Han
tyckte att det kändes lite läskigt att besöka Aktivitetshuset på egen hand, men i och med att han
själv behövde läxhjälp beslöt han sig att slå följe med en kompis som brukade gå dit.
Aktivitetshuset har varit en av de främsta faktorerna till att Kanis umgängeskrets idag är
betydligt bredare än några år tillbaka och ett flertal av hans närmsta vänner i dagsläget lärde han
känna genom Aktivitetshuset. Dock berättar han att han fortfarande inte har speciellt mycket
kontakt med svenskar i hans egen ålder.
Zarah kom i kontakt med Aktivitetshuset i Uppsala då hon behövde träna sin svenska och sitt
uttal inför de nationella proven inom svenskan och gick då dit för samtalsträning. Därefter
började hon även besöka huset för att göra läxor och fick även en del vänner som hon började
umgås med. Aktivitetshuset har även i Zarahs fall varit ett stort stöd när det gäller skolarbete, och
en plats för socialt umgänge.
Zarah upplever dock inte att hon haft några stora problem med att få nya vänner i Sverige,
även om hon också känner få svenskar. Om man är öppen och social så går det lätt berättar hon.
Men hon säger också att vänskapsrelationer ser annorlunda ut här i jämförelse mot hennes
hemland.
I mitt hemland alla pratar så mycket och är jättesociala och dom är gästfria och allt. Men här i
Sverige man måste boka tid för att gå till sin kompis (skratt).
Olikt många andra, började Manuel inte besöka Aktivitetshuset för att göra läxorna, utan för att
umgås med folk, och framför allt för att ägna sig åt sin stora passion – att spela teater.
Aktivitetshuset har som tidigare nämnt en del kulturkurser ungdomarna kan ägna sig åt i form av
bland annat musik och teater.
Genom de intervjuer som gjorts har det framkommit vilken otroligt viktig roll Aktivitetshuset
utgör i elevernas liv och vardag, då det dels är en otrolig fördel för dem att få möjlighet till
läxhjälp i och med att många inte har föräldrar, äldre syskon eller dylikt som kan hjälpa dem. Men
det är också en plats att möta andra jämngamla som är i samma sits, samt jämngamla svenska
ungdomar, som de sällan har kontakt med annars. Det ger dem möjlighet att träffas och umgås,
32
vilket annars kan vara svårt i och med att många bor utspritt eller på olika boenden. På
Aktivitetshuset finns det också vuxna förebilder och personer att vända sig till då man har något
problem eller behöver någon att prata med. Samtliga elever berättar vilken betydande roll en av
personalen som är ansvarig för huset har haft då de har behövt bolla tankar med någon de har
förtroende för. De berättar att hon alltid har öppna armar, kommer med goda råd och att det
man berättat alltid stannar hos henne.
Den trygghet IVIK har svårt att utgöra för ungdomarna, där skolan skulle kunnat vara en fast
punkt i deras tillvaro med vuxna de känner förtroende för, lyckas istället Aktivitetshuset utgöra.
Den kontinuitet och förutsägbarhet dessa elever är i stort behov av kan de få genom
Aktivitetshuset. Lennartsson menar att skolan kan ge trygghet och gynna självkänslan genom
delaktighet, tillit, optimism och förmedling av framtidshopp, men i dessa elevers fall är det väldigt
tydligt att Aktivitetshuset är den fasta punkt i deras tillvaro de återkommer till både för umgänge
och behov av både emotionellt och kunskapsmässigt stöd.63
Utan det stöd Aktivitetshuset utgör för ungdomarna i form av läxhjälp, mötesplats, och en
plats där det finns vuxna i förtroende att vända sig till, hade många av ungdomarna varit i ett
mycket mer utsatt läge.
Att vara sig själv
På frågan om Kani på något sätt försökt ändra på sig för att enklare få svenska vänner svarar han
att han alltid bara varit sig själv. Han säger att ibland gör det att jobbiga situationer uppstår, då
man känner sig annorlunda, men Kani berättar att han försöker att inte bry sig, och att man alltid
ska sträva efter att vara sig själv.
Asså, för att säga sanningen, jag har aldrig anp…asså, försökt va nån annan, för att passa in i
nånting. Jag har alltid varit mig själv. Det enda jag burkar göra det är att skämta. Och så blir det fel
för dom kan inte förstå skämtet (skratt) och då blir det liksom så att alla kollar på mig, och så
kollar jag ner, och så säger nån nånting annat, och så går det bort. Så jag har aldrig riktigt asså,
gjort nånting för att liksom komma in, smälta in i nånting, aldrig. Jag vet inte. Och jag har alltid
låtit folk komma fram till mig och hälsa och säga hej, hur är det, vad heter du, så jag vet inte riktigt.
På samma fråga om Zarah tycker att hon behövt anpassa sig för att smälta in i Sverige svarar hon
att man måste vara stark och tro på sin egen rätt att vara den man är. Hon säger att hon försöker
vifta bort kommentarer och fördomar hon stöter på.
Om jag behövde anpassa mig här? Nej. Man måste ha självförtroende, man behöver inte anpassa
sig i ett samhälle. Men det är bra om man är som alla andra. Man får inte problem. Men om man är
annorlunda så är det såhära, jag vet inte, det, man får fördomar och sånt där. Eeh, speciellt när
63
Lennartsson 2007 s. 62-65.
33
man liksom är, har sjal och är muslim och sånt dära. Man träffar många fördomar, och, men skit i
dom.
Det man kan utläsa i Kani och Zarahs svar är att de ser anpassning som någonting negativt,
någonting där man måste offra en bit av sig själv för att bli som någon annan vill att man ska
vara. Liliequist definierar socialisation som förvärvande av kulturell kompetens där tonvikten
ligger på samhällets förväntningar och krav på individen, snarare än individens egna behov att
efterlikna andra individer i det kulturella sammanhang den befinner sig i. Och mycket riktigt är
det majoriteten som bestämmer vem som är avvikare och inte. Men det Kani och Zarah
förmodligen associerar med begreppet anpassning är gissningsvis en rätt hårddragen definiering
av begreppet. För i bådas berättelser under intervjuernas gång kan man utskilja många olika
områden där dessa två ungdomar visst fått anpassa sig till det nya samhället. Regler i skolan ser
annorlunda ut, som exempelvis hur man tilltalar sina lärare. Att man inte bara går hem till en
kompis utan att man måste ”ringa och boka tid” som Zarah uttrycker med ett skratt, är också
exempel på anpassning, som sker kontinuerligt utan att eleverna nödvändigtvis reflekterar över
detta. Men att exempelvis frångå sin religion för att bättre smälta in i ett samhälle är knappast det
frågan definierar som anpassning, utan det skulle man snarare kunna klassa som att ge bort en bit
av en själv. Men gränsen för när socialiseringen bara sker på ett naturligt sätt och då den kanske
känns påtvingad för eleverna kan ibland skiljas med en hårfin gräns. Och eftersom det avvikande
är det som betraktaren först och främst lägger märke till och inte alla de faktorer som faktiskt
stämmer in med de rådande normerna, kan också göra att mycket av den socialisering invandrare
går igenom inte uppmärksammas. Att alltid ses som annorlunda på grund av enstaka utstickande
faktorer kan gissningsvis skapa en frustration hos den avvikande, som kanske upplever att den
fått ge upp en stor del av sitt kulturella arv och dylikt, men att detta inte syns för betraktaren. Att
denne alltid kommer ses som en avvikare i den andres ögon eftersom det är samhället som
definierar normaliteten.
Här skulle skolan kunna bidra till ett mer genomtänkt socialt integrationsarbete där syftet är att
människor från alla möjliga kulturella bakgrunder ska mötas och umgås. För det är även viktigt
för de ungdomar som klassas som en majoritet av samhället att inte se avvikelse som ett hot. För
avvikelse är trots allt inget statiskt.64 Ju mer man umgås med människor av olika social bakgrund
och social status, vilket kan innebära allt ifrån kön, klass, etnicitet, ålder och så vidare, blir det
naturligt att desto färre faktorer ses som avvikande.
Men det är också intressant att ta detta resonemang ett steg längre där tolkande reproduktion
kommer in i bilden där Ivarsson menar att begreppet belyser barns sätt att förhålla sig till
omvärlden men samtidigt vara aktörer i det nyskapande som hela tiden pågår i barns handlingar.
Tolkande reproduktion blir med andra ord ett slags konstruktivt återskapande som består av att
barn använder kunskaper, normer och värderingar som de inhämtar från bland annat
64
Månson 1998, s. 174-176.
34
vuxenvärlden. Ivarsson menar dock att reproduktion som en aspekt av socialisation inte ska ses
som något repetativt där barnen endast ses som aktörer som imiterar eller tolkar vuxenvärldens
förhållningssätt och aktiviteter. Däremot menar synsättet att reproduktionen ger redskap som
inbegriper barnen i de processer som upprätthåller social ordning med möjlighet till omtolkning
och nyskapande i den sociala världen.65
I och med detta kan man fundera på hur normsystemet kan komma att förändras med tiden,
eftersom nya kulturella inslag hela tiden tillkommer till dagens rådande kultur och normsystem i
Sverige. Barnen i dagens samhälle växer upp i klassrum med olika etniska bakgrunder, vilket såg
drastiskt mer homogent ut bara 50 år tillbaka i tiden.
Corsaro menar att barns barndom och uppväxt, samt de normer och beteenden de förvärvar,
därmed är i direkt beroende av det samhälle de ingår i.66 Dock är barn inte är totala offer för
omständigheterna i en på förhand given eller oföränderlig värld. Barnen möts istället i en social
värld som är utrustad med innebörder som ska tolkas och omtolkas och att det därigenom
samtidigt finns ett konstruktivistiskt återskapande i barns sätt att förhålla sig till omvärlden.67
Därmed blir det också normernas konstanta föränderlighet också tydlig, och att avvikande inte är
något konstant och statiskt, utan att det som idag kanske inte klassas om avvikande inte alls
behöver vara det i framtiden.
65
Ivarsson 2003, s. 58-59.
Corsaro 2005.
67 Ivarsson 2003, s. 58-59.
66
35
Sammanfattning och diskussion
I denna uppsats har tre före detta IVIK-elevers upplevelser och tankar kring deras inledande tid i
Sverige undersökts, för att se vilka företeelser, personer och händelser som har varit
betydelsefulla för ungdomarna då de kommit till ett nytt land med en kultur olik den i deras
hemland .
Jag har även tittat på vilken roll introduktionsskolan (CIS och IVIK) har utgjort i elevernas
liv, och hur skolan arbetar för att skapa trygghet och förankring i elevernas vardag.
De frågeställningar som kommer att undersökas i uppsatsen är följande:


Hur upplever nyanlända ungdomar den svenska skolvärlden och kamratrelationer?
Vilka företeelser, personer, och miljöer har varit betydelsefulla för nyanlända elevers
sociala integration?
Eleverna som har intervjuats kommer från olika delar av världen, och var mellan 12-16 år när
det först kom till Sverige, och är idag mellan 18-21 år gamla. Även kuratorn för
introduktionsskolan har intervjuats för att skapa en helhetsbild av dels introduktionsskolan som
verksamhet, samt för att få en inblick i hur nyanlända ungdomars livssituation kan se ut på ett
mer generellt plan.
I uppsatsen använder jag mig av interaktionismen som teori, där människan ses som en
handlande person genom andras reaktioner på henne själv. Människan byter således roller
beroende på vem man är i interaktion med, och att man formar sitt jag utefter hur betraktaren ser
på en.68 Människans anses inte heller existera utan socialt umgänge och socialiteten blir därmed
det som anses vara grunden för människan.
I uppsatsen visar jag med hjälp av interaktionismen hur de intervjuade eleverna påverkas av
sin omgivning i utformandet av ett jag, och hur beroende man är av att ha människor att umgås
med i sin omgivning för att må bra.
Jag använder mig även av stämplingsteorin inom interaktionismen för att kunna analysera hur
samhället ser på människors avvikande beteenden. Teorin som går ut på att en människa som
definieras som avvikare också blir det. Avvikelsen ses dock inte som en individuell egenskap hos
en person utan en relationell process. Avvikaren avviker således alltid från något. Det kan liknas
vid att svart är svart, endast mot vitt. Avvikelser kan allstå bara förstås då vi sätter dem i
relationer mellan människor där någon med makt stämplar ett visst beteende som avvikande.69
68
69
Månson 1998, s. 155-157.
Månson 1998, s. 174-176.
36
Denna teori prövas i uppsatsen mot elevernas olika upplevelser av att ses som avvikande av
människor i sin omgivning, och hur detta påverkar deras syn på dem själva.
I uppsatsen tas bland annat begreppen kultur och socialisation och integration upp och är
relevanta för att kunna analysera de nya företeelser och förändringar ungdomarna går igenom i
och med att de möter ett nytt samhälle med nya normer.
Kulturbegreppet och socialisationsbegreppet används i uppsatsen för att belysa vad som sker i
mötet mellan människor av olika ursprung och termen integration betecknar hur man tas upp i en
ny omgivning.70 I uppsatsen jämförs de krav som ställs på individen i integrationssynpunkt mot
hur intervjuobjekten upplever dessa krav, snarare än att analysera hur integrerad personen
upplevs vara i samhällets ögon. Enbart sociala aspekter av integrationen tas upp i uppsatsen, med
fokus på utformningen av ungdomarnas vänskapsrelationer, och hur de disponerar sin fritid.
Undersökningen lyfter bland annat fram de omstruktureringar IVIK har genomgått genom
åren, vilka har försvårat skolans sociala integrationsarbete för dess elever, eftersom de förflyttas
flera gånger under sin tid på introduktionsskolan. Detta har bidragit till att det har varit svårt att
ha någon form av kontinuerlig verksamhet, vilket förstärks av det faktum att det bedrivs ett
knapphändigt, eller icke existerande samarbete IVIK-skolorna emellan. Dessutom blir det svårare
att lokalisera välkända problemområden för eleverna i och med det bristande samarbetet, i
kombination med att personalens erfarenhet gällande nyanlända ungdomars situation varierar till
stor utsträckning beroende på skola.
Det råder även ett tyst problemområde, där skolor ogärna vill bedriva verksamhet i någon
större utsträckning på grund av att gruppens storlek upplevs som ett hot mot en övriga
verksamheten vid överskridandet av en viss storlek. Istället för att handskas med det egentliga
problemområdet där ett mer genomtänkt socialt integrationsarbete hade varit att föredra, sopas
problemet under mattan genom att hålla gruppernas storlek tillräckligt små. Därmed utgör de inte
ett hot för skolans övriga verksamhet och normsystem.
Elevernas behov av trygghet, förankring och kontinuitet blir således inget skolorna prioriterar.
Varje skola bedriver sin verksamhet på det sätt som bäst lämpar sig i förhållande till skolans
övriga verksamhet. Detta kan påverka elevernas inlärning då faktorer som trygghet och
förankring ofta står i nära relation med välmående som i sin tur påverkar inlärningsförmågan.71
Människans självbild är i stark relation till betraktarens syn på en själv72, där skolan, genom att
utforma ett genomtänkt socialt integrationsarbete, skulle kunna vara ett stort stöd i elevernas väg
till att finna en trygg plats i det nya samhället. IVIK-verksamheten saknar detta sett ur ett
helhetsperspektiv, bortsett från enstaka projekt som emellanåt drivs av eldsjälar.
Däremot utgör samarbetet med Aktivitetshuset en viktig roll i det utomstående stöd eleverna
kan behöva i form av läxhjälp och vuxna förebilder att prata med. Dock kan man ifrågasätta om
70
Liliequist 1994, s. 13; Lennartsson 2007, s. 17–19; de los Reyes, Molina, Mulinari 2006, s. 69.
Lennartsson 2007 s. 62-65.
72 Månson 1998, s. 155-157.
71
37
Aktivitetshuset egentligen bidrar till en social integrering för eleverna, eftersom det blir som en
tillflyktsoas för många som saknar en förankring och en plats i samhället i övrigt. Bortsett från
dess egentliga syfte som en plats för läxhjälp, fyller Aktivitetshuset en stor och viktig roll i de
nyanlända ungdomarnas liv. Det blir en plats för socialt umgänge med andra jämnåriga i likande
situation som en själv, det utgör en stabil punkt i vardagen med vuxna många elever känner
förtroende för, men å andra sidan bidrar det även till att eleverna inte behöver skapa sig ett socialt
liv utanför denna oas. Det löser visserligen en del av det problem nyanlända ungdomarna kan
uppleva som brist på socialt umgänge och en känsla av rotlöshet, men bara på ett tillfälligt och
kortsiktigt plan. Det gynnar inte det sociala integreringsarbete som definieras av möten. För här
sker inga möten med det övriga samhället. Hade skolan istället kunnat skapa ett samarbete där
inte enbart nyanlända ungdomar kunde umgås med andra nyanlända ungdomar, utan en plats där
ungdomar inom den svenska skolan kunde umgås med varandra hade detta varit mer gynnande
ur social integreringssynpunkt.
Kani, Zarah och Manuel uttrycker alla tre ett stort behov av socialt umgänge, och att de
språkliga bristerna var en bidragande faktor till en början som försvårade umgänget med andra.
Men den språkliga förmågan borde knappast vara ett hinder för de dessa elever i dagsläget enligt
min bedömning. Det som istället bidrar till de sociala integrationssvårigheter eleverna uttrycker i
dagsläget, beror till stor del på bristande interaktion med jämnåriga utanför den egna sociala
gruppen. Enbart Manuel uttrycker att han har många etniskt svenska vänner idag, detta för att
han sökte sig utanför den bubbla många av de andra IVIK-eleverna stannar inom. Manuel
uttrycker klart och tydligt att detta var en utmaning, men att han var övertygad om att
integreringen in i samhället går genom umgänge med det övriga samhället. Och det ligger en
poäng i det Manuel uttrycker.
Men många gånger skapar nyanlända en social identitet som avvikare, på grund av att de
bemöts som avvikare, och förblir sedan i den kategorin tillsammans med andra avvikare,
eftersom avvikelsen inte utgör en negativ klang inom den uttalade gruppen.73
Skolan skulle som sagt kunna bidra till ett mer genomtänkt socialt integrationsarbete där syftet
är att människor från alla möjliga kulturella bakgrunder ska mötas och umgås. För det är även
viktigt för de ungdomar som klassas som en majoritet av samhället att inte se avvikelse som ett
hot. För avvikelse är trots allt inget statiskt.74 Ju mer man umgås med människor av olika social
bakgrund och social status, vilket kan innebära allt ifrån kön, klass, etnicitet, ålder och så vidare,
blir det naturligt att desto färre faktorer ses som avvikande.
Därmed borde skolor knappast se heterogenitet som ett hot, och sträva efter att behålla en
homogenitet inom elevgrupper, utan snarare tvärtom. Skolor borde jobba i större utsträckning
73
74
Månson 1998, s. 174-176.
Månson 1998, s. 174-176.
38
för att ge sina elever, oberoende ursprung, en större interaktion elever emellan, så att elevernas
upplevelse av avvikelse minskar och acceptans därmed ökar.
Precis som Kani och Zarah utrycker vill de flesta människor kunna vara sig själva och inte
behöva ändra på sig i allt för stor utsträckning för att känna att de blir accepterade av andra.
Själkvart kommer normer alltid att finnas inom samhällen och kulturer, men genom att umgås i
heterogena grupper minskar de faktorer som annars kan upplevas främmande och avvikande i
onödan. Och socialt integrationsarbete är även något som måste ske från två håll, där två parter
ska ha en vilja att interagera med varandra, inte att enbart där en part ska anpassa sig för att bli
som en annan.
39
Framtida forskning
I och med mitt uppsatsarbete har jag kommit i kontakt med IVIK på ett närmre plan, och
uppmärksammat att verksamheten som skolform många gånger försummas inom skolvärlden.
Det finns många intressanta aspekter att fördjupa sig i när det gäller integration och hur dessa
elever klarar sig i samhället efter avslutat IVIK verksamhet. Jag har enbart fokuserat på de sociala
aspekterna inom integrationsområdet, men det kan även vara intressant att exempelvis se på hur
många av före detta IVIK elever som faktiskt tar sig vidare till ett nationellt gymnasieprogram,
eller universitet, och hur de klarar av sina studier för att sedan se vilken slags position de får i
samhället som vuxna medborgare.
I och med gy201175 kommer det att bli drastiskt mycket svårare för IVIK-elever att få
gymnasiebehörighet. De nya kraven för antalet godkända ämnen från högstadiet för att få gå ett
yrkesförberedandeprogram höjs från nuvarande tre kärnämnen76 upp till dessa nuvarande tre plus
fem andra ämnen. Motsvarande krav för högskoleförberedande program blir de nämnda tre
kärnämnena och därutöver nio andra godkända ämnen.
Detta innebär att IVIK-elever som inte kan få ett betygsdokument från sitt hemland som visar
att de har läst in motsvarande ämnen i sitt hemland, vilket kan tilläggas är ytterst ovanligt att ha
med sig som nyanländ ungdom, måste läsa in minst 8-12 ämnen beroende på vilket
gymnasieprogram de ämnar söka till, för att ens ha chans till att komma in.
Det kan bli intressant att se hur denna skolreform kan tänkas påverka integrationen för
invandrade ungdomar, då deras chanser till utbildning försvåras, vilket är en ytterst viktig faktor
för integrationsarbete på de flesta plan.
75
76
Den nya gymnasieskolan som börjar gälla hösten 2011. http://www.skolverket.se/
Matematik, engelska, svenska/svenskas som andraspråk. http://www.skolverket.se/
40
Referenslista
Litteratur:
Corsaro, W. A. (2005) The Sociology of childhood. Thousand Oaks : Pine Forge Press.
de los Reyes, P., Molina, I., Mulinari, D. (2006) Maktens (o)lika förklädnader. Kön klass & etnicitet i
det postkoloniala Sverige. Finland: ES Bookwell AB
Ehn, B. (1993) Kultur och Erfarenhet. Stockholm: Carlsson Bokförlag.
Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H., Wängnerud, L. (2007). Metodpraktikan - Konsten att
studera samhälle individ och marknad. Stockholm: Nordstedts juridik.
Ivarsson, P.M. (2003). Barns gemenskap i förskola. Stockholm: Elanders Gotab.
Lahdenperä, P. (2004). Interkulturell pedagogik i teori och praktik. Polen: Pozkal.
Lennartsson, R. (2007). Mellan hopp och förtvivlan – Erfarenheter och strategier i väntan på asyl.
Asylmottagande i fokus .
Liliequist, M. (1994). Nybyggarbarn. Eslöv: Carlssons Bokförlag.
Månson, P. (1998). Moderna samhällsteorier – Traditioner riktingar teoretiker. Stockholm: Bokförlaget
Prisma.
Nygren, G. & Meurling, B. (2009). Skolvardag och framtidsambitioner - Etnologiskt perspektiv på
utbildning. Uppsala: Grafisk service.
Thomsson, H. (2002). Feministiskt integrationsarbete - eller vem ska definiera vems behov?
Bokkapitel i P de los Reyes, I. Molina & D Mulinari (red). Maktens (o)lika förklädningader. Kön,
klass & etnicitet i det postkoloniala Sverige. Atlas, Stockholm.
Internetkällor
Skolverket. http://www.skolverket.se/sb/d/610 2010-11-11, 2010-12-13.
Uppsala kommun. http://www.uppsala.se/sv/Utbildningbarnomsorg/Introduktion-i-skola/
2010-11-11.
Vetenskapsrådet. (u.d.). http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf . Hämtat den 2010 11 01
Muntliga källor
Emanuel
Kani
Kuratorn
Rektorn
Zarah
41