Var finns Abrahams hem?

Stefan Green
97-04-21
Var finns Abrahams hem?
Den geografiska placeringen av Ur har alltid varit av stort intresse för dem som studerar
Bibeln. Det finns bibelställen som talar om kaldeiska Ur som Abrahams barndomshem (1 Mos
11:26, 31, 15; Neh 9:7), medan andra bibelställen antyder ett nord-mesopotamiskt ursprung
för Abrahams familj (1 Mos 24:4, 7, 10, 29; Jos 24:2)1. Senare, efter Abrahams död, förekom
flera patriarkaliska kontakter med denna norra del av Mesopotamien (1 Mos 24; 28-31). Det
finns en intressant koppling här, eftersom vi inte behöver accepterar det liberala antagandet att
den ursprungliga texten är förvanskad.
Vid innersta delen av Persiska viken, i södra delen av alluvial området, mellan floderna
Tigris och Eufrat, har man upptäckt en av de tidigaste civilisationerna i den mänskliga
historien, Sumer (cirka 3000 f Kr). Sumer var aldrig ett riktigt imperium, utan fungerade som
statsstäder, där bland annat bibliska Ur ingick (1 Mos 10:9-10).2
Det fanns flera städer i Mesopotamien3 som använde rotformen Ur, men den mest kända
hör geografiskt hemma i det urgamla Sumer, i södra Mesopotamien. Huvudkullen4 ligger 100
km från den innersta delen av Persiska viken (i sitt nuvarande läge), 137 km sydost om
Bagdad, och 6 km väster om Eufrats nuvarande flöde. Staden ockuperade ursprungligen en
viktig placering på östrabanken innan floden ändrade sitt lopp.5
Återupptäcktes
Staden återupptäcktes av J E Taylor 1854.6 Platsen tilldrog sig hans intresse på grund av en
mäktig konstgjort kulle, som visade sig vara en ziggurat. Efter att ha drivit in ett spjut genom
jordlagret ända in till tegelkonstruktionen, och grävt fram hörnen på strukturen, upptäckte han
snabbt cylindrar av ugnsbakad lera med kilskrifter på. Cylindrarna var tillverkade av
hantverkare som arbetade för Nabonidus, Babylons siste kung (556-539 f Kr). På dessa
cylindrar högtidlighöll han sitt återuppbyggande av zigguraten, men samtidigt tillskrev han
den ursprungliga byggnaden mycket tidigare kungar, Ur-Nammu och hans son. Platsen
identifierades tydligt av Nabonidus, då han kallade byggnadsverket för ”Egish-shir-gals
ziggurat i Ur.”7 Systematiska utgrävningar gjordes senare av Pennsylvania universitetet och
Brittiska Museet under 1920-talet. Man känner därför till stadens historia fram till början av
tredje årtusendet f. Kr. Ur var då huvudstad i det Sumeriska riket, en av de äldsta
civilisationerna i världshistorien.8 De tidigaste bosättningarna i området, som blev det
blomstrande Ur, sträcker sig tillbaka till cirka 4000 f Kr.
Gamla Testamentet är tydlig angående Abrahams hem i lägre Mesopotamien. Det var
ifrån det kaldeiska Ur som Tera emigrerade till Haran med sin son Abram och resten av
1
I 1 Mos 11:32; 12:5 nämns Haran som startpunkten för Abrahams resa, och senare blev det hans släkting
Labans hem (cf. 1 Mos 27:43; 28:10; 29:4). Laban hör också hemma i Paddan-aram (1 Mos 25:20; 28:1-7;
31:18) – ett annat namn för samma område, om inte identiskt lika – och på ett annat ställe (1 Mos 24:10), i staden
Nahor (Nakhur, i Balikh dalen nära Haran) i Aram-naharaim (Mesopotamien). Traditionen får också stöd från
Jos. 24:2f.
2
Baker’s Bible Atlas, red Charles F Pfeiffer, 47.
3
”Mitt emellan floderna” – Tigris och Eufrat.
4
Kallas för Tell el Muquiyar (”beckkullen”) på arabiska.
5
The Biblical World, red Charles F Pfeiffer, sid. 596.
6
Baker’s Bible Atlas, red Pfeiffer, sid. 55.
7
The Biblical World, red Pfeiffer, 596-597.
8
Biblisk Uppslagsbok, red David Hedegård, 1068.
1
familjen (1 Mos 11:28-31). Därefter dog Tera i Haran (1 Mos 11:32). Abram fick då en
kallelse från Gud ”att gå ut ur ditt land [Haran] och från din släkt och din faders hus, bort till
det land [Kanaans land] som jag skall visa dig” (1 Mos. 12:1).9 Abram, som ursprungligen
hade fått denna kallelse i kaldeiska Ur (1 Mos 15:7; Neh. 9:7; Apg 7:2-3), lydde Gud och drog
ut från Haran och tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot med sig (1 Mos 12:4-5; Apg 7:4).
Abram trodde på Gud när Han sade: ”Så skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna
dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse ..., och i dig skall alla släkter på
jorden bli välsignade” (1 Mos. 12:2, 3b).
Även andra källor vittnar om att kaldeiska Ur var Abrahams barndomshem. Eusebios10
citerar Eupolemus11 som sa att Abraham kom från en stad som hette ”Kamarine of Babylon”
(eng översättning), vilket några kallade ”Urie”. Stefanos följde LXX12 när han hänvisade till
”Kaldeen” (Apg. 7:4).13 Muslimerna har däremot traditionellt trott att Ur var Urfa, en stad 3.2
mil nordväst om Haran, och som Grekerna kallade Edessa. Denna uppfattning (att Ur är Urfa)
har tre skäl: gemensamma namn, klassisk och Arabisk tradition, och en tolkning av ”andra
sidan floden” (’där fäderna bodde i forna tider’) i Jos. 24:2 som Syrien.14
Den muslimska traditionen
De bibelforskare som har en liberal utgångspunkt i sina studier av Bibeln, accepterar hellre
den muslimska traditionen, att Ur är Urfa uppe vid Haran. Riktigt, i deras uppfattning, är att
kaldéerna inte kom till södra Mesopotamien förrän i slutet av andra årtusendet f Kr, eller
senare, långt efter det att Abraham vandrade på detta jordklot. De blev det dominerande
folket, som så småningom etablerade det Ny-Babyloniska eller Kaldeiska riket,15 det rike som
är associerad med Nebuchadnezzar i Daniel boken och 2 Kung 24-25; 2 Krön 36. Därför
måste, enligt den liberala tanken, ”det Kaldeiska Ur” vara en förvanskning av den
ursprungliga texten, eftersom Abrahams ”Ur” inte kan heta ”kaldeiska Ur”. En närgående
granskning av detta kommer att visa att det ligger ett missförstånd som grund för detta
antagande.
Den kvalificerande frasen ”kaldeiskt” är en förklarande anmärkning för en senare
tidsålder då Ur och dess läge hade fullständigt försvunnit.16 Det fanns flera städer på den tiden
som hade den gemensamma rotformen ”Ur”. Därför var det naturligt för de Hebreiska
skriftlärda att revidera det då oförståeliga namn med en benämning som var bruklig för deras
tidsålder, så att den som läste om Abraham i ”Toran” visste var Abraham kom ifrån. När man
9
Det finns ett problem med Teras ålder i 11:32. Om Abraham var Teras äldste son (se v 26), innebär det att han
var 135 år gammal när han kom till Kanaan, inte 75 år, enligt 12:4. En lösning kan vara att Abraham var den
yngste, och 60 år yngre än den äldste sonen (205-70=135 (äldste sonen) – 75 [12:4] = 60 års skillnad). Anledningen att Abraham blev först placerad i listan på Teras söner skulle då bero på hans betydelse (som ex Efraim
före Manasse [se 1 Mos 48:5]. Enligt detta förslag var alltså äldste sonen 135 år gammal, och Abram 75 år (se
12:4) när Tera dog. Ett annat förslag lyder att i den samariska Gt texten blev Tera 145 år gammal. Det innebär att
om Abram var den äldste sonen var han 75 år när han kom till Kanaan (145-70=75 år). Det senare förslaget verkar troligt med tanke på Abrahams uttrop i 17:17. Hans reaktion verkar konstig om Tera fött honom vid 130 års
ålder (70+60=130). (Derek Kidner, Genesis, 112).
10
(Latin Eusebius), cirka 260-340 e Kr. Biskop i Caeserea med omfattande författarskap, främst känd för kyrkohistoria för tiden till år 324, som givit honom benämningen ”kyrkohistoriens fader”.
11
(Gk. Eupolemos, eller Hackos som han är kallad i Neh. 3:4, 21, etc). Son till Johannes, son till Ackos; en av de
två ombuden skickad av Judas Mackabeus (1 Macc 8:17; 2 Macc 4:11) till Rom cirka 161 f Kr för att be om
hjälp mot Demetrius. Eupolemus har blivit identifierad som historikern med samma namn citerad av Eusebios
(Praep. ev. ix.17ff.), men det finns inga bevis för att historikern hade judiskt ursprung.
12
Septuagintan, den grekiska översättningen av Gt, gjord ca 200 f Kr.
13
Merrill F Unger, Archaeology and the Old Testament, 107-108.
14
The Biblical World, red Pheiffer, 602.
15
Unger, op cit, 107-108.
16
Ibid.
2
har förstått detta är det möjligt att harmonisera 1 Mos 11:27-12:5; 15:7; Neh 9:7 (”kaldeiska
Ur” – södra Mesopotamien) med Jos 24:2 (”andra sidan floden” – norra Mesopotamien17).
Vid ett tidigt datum, då den centrala myndigheten var svag i Sumer, var beduinerna
fria att slå sig ner för gott i de södra delarna av Mesopotamien.18 En södergående rörelse
av stammar från Norra Mesopotamien pågår årligen än idag.19 Semitiska folkgrupper
började alltså infiltrera dessa områden. De blev kända som akkadéerna, och levde fredfullt ibland sumerna. Så småningom tog de över sumernas kultur och blev den dominerande och styrande gruppen.20 Vid senare århundraden, kom andra semiter dit som exempelvis amoriterna och araméerna. Det är därför mycket möjligt att Tera eller hans
förfäder (som var semiter) kom ifrån de norra delarna av Mesopotamien. De emigrerade
till södern (det kaldeiska Ur) och bodde där, även om det inte är möjligt att säga exakt
vilken semitisk grupp Tera kom ifrån.21
Paddan-Aram
1 Mos 24:4, 7, 10; 25:20; 28:5 berättar för oss att Abrahams familj och släkt kommer från
området öster om floden Eufrats stora krök i norra Mesopotamien, där Laban bodde. Platsen
hette Paddan-Aram (numera Tel Faddan, där Haran låg) som betyder ”Arams fält” (25:20),
eller landet Aram-Naharaim som betyder ”de två flodernas Aram”22. Mer specifikt måste det
vara landet mellan Eufrat och Tigris i deras övre lopp, mellan Karkemis i väst och Nineveh i
öst.23 1 Mos 11:31 berättar att Tera tog med sin son Abram och andra familjemedlemmar, och
drog ut från det ”kaldeiska Ur på väg till Kanaans land. Men när de kom till Haran, bosatte de
sig där.” Sedan dog Tera (11:32) och Abraham drog vidare till Kanaan (12:1-5). Det innebär
Haran låg på vägen mellan kaldeiska Ur och Kanaan. Allt det bekräftar det faktum att Tera,
eller hans förfäder, kom ursprungligen från ”Arams fält”, emigrerade till Ur i Sumer, och sedan på Guds befallning lämnade ”kaldeiska Ur” för att gå till Kanaans land. Detta skulle då
betyda, att det Judiska folket har sitt ursprung i det område, som idag består av Syrien.
De som har en liberal tolkning av skriften, menar emellertid att här har vi ännu ett bevis
på att ”kaldeiska Ur” är en förvanskning. De menar, att om Abrahams Ur låg nere i söder hade
hans far tagit genvägen genom öknen, för att nå Kanaan. Därför måste Ur ligga nära Haran i
norr eftersom Tera aldrig gick genom någon öken.24 Detta är ett ganska svagt argument,
eftersom det faller när man tittar på situationen i sitt sammanhang. Det finns tre anledningar
varför Tera gick från Ur i södra Mesopotamien till Haran i norra Mesopotamien, istället för en
genväg direkt till Kanaan:
17
Yohanan Aharoni menade att Jos 24:2 syftar på det som geografiskt bland annat omfattar Syrien idag: ”With
the triumph of Assyrian influence in the ninth and eighth centures B.C. a new term arises which once again includes Syria and Palestine as a single unit, viz. ”beyond the river” (Assyrian: eber nari), i.e. the region beyond
the Euphrates. Naturally, from the Palestinian point of view, Mesopotamia is beyond the Euphrates; therefore,
one finds verses in the Bible where the term ”beyond the River” expresses this meaning (Josh. 24. 2-3, 14-15; 2
Sam 10. 16). But in the course of time ”beyond the river” became the standard designation for Syria-Palestine,
and with this meaning it even occurs in the Bible (1 Kings 4. 24).” (The Land of the Bible, a historical Geography, 2nd reviderade upplagan, 78).
18
Baker’s Bible Atlas, red Pfeiffer, 55-56.
19
Ibid.
20
J A Thompson, The Bible and Archaeology, 15.
21
Ibid.
22
Illustrerat bibellexikon, red Thoralf Gilbrant och Tor Inge Gilbrant, vol 1, 109.
23
G Ernest Wright, Biblical Archaeology, 41.
24
Gordon, Cyrus H, ”Where is Abraham’s Ur?,” Biblical Archaeology Review, Vol III (June 1977), 20-21, 52.
3
1. De vanliga handelslederna följde Mesopotamiens flodslätter upp till Haran. En
genväg hade fört dem rätt ut i öknen och en säker död.25
2. Den bibliska traditionen menar att patriarkerna var araméer, ett folk som senare blev
mycket berömda inom handelsverksamheten.26 Därför var det logiskt för Tera, som
köpman, att följa handelslederna upp till Haran, som då var ett handelscentrum.
3. Abraham fick i kaldeiska Ur Guds kallelse att gå till ett land som Gud skulle visa honom (1 Mos 15:7; Neh 9:7; Apg 7:2-3). Denna kallelse förnyades efter Teras död (1
Mos. 11:32-12:1-4). Men innan dess var det Tera som var ledaren fram till hans död i
Haran. När Tera anlände till Haran måste han ha varit en gammal man, och det är
därför naturligt att han vill dö i sitt fäders land i norr, och inte i Kanaans land. Abraham respekterade tydligen sin fars önskan, och väntade med att dra vidare med förnyad kallelse efter det att Tera hade gått bort. Därför var det aldrig frågan om någon
genväg till Kanaans land till att börja med.
Slutsats
Slutsatsen är den att ”kaldeiska Ur”, Abrahams barndomshem, är inte en förvanskning av den
ursprungliga texten. Istället för att placera staden uppe vid Haran i norr, kräver Guds Ord att
vi placerar den i södra Mesopotamien, i det antika Sumer.
25
26
G. Ernst Wright, Biblical Archeology, 41.
Ibid.
4
Bibliografi
Aharoni, Yohanan. The Land of the Bible, a historical geography, andra reviderade utgåvan,
London, Burns & Oates, 1979.
Baker’s Bibel Atlas. Red Charles F Pfeiffer, nineteenth printing, Grand Rapids, Michigan,
Baker Book House, 1984.
The Biblical World. Red Charles F Pfeiffer, forth printing, Grand Rapids, michigan, Baker
Book House, 1976.
Biblisk Uppslagsbok. Red. David Hedegård, EFS-förlaget, 1978.
Gordon, Cyrus H. ”Where is Abraham’s Ur?,” Biblical Archaeology Review, Vol III (June
1977), 20-21, 52.
Illustrerad Bibellexikon, vol 1, red Thoralf Gilbrant och Tor Inge Gilbrant, Illustrert Bibelleksikon a.s., SKI, Norge, 1988.
Kidner, Derek. Genesis, Tyndale Old Testament Commentaries, red D J Wiseman, InterVarsity Press, Leicester, England, 1967.
Thompson, J A. The Bibel and Archaelology, Grand Rapids, Eerdmans Publishing Co, Grand
Rapids, Michigan, 1960.
Unger, Merril F. Archaeology and the Old Testament, sjätte tryckningen, Grand Rapids, Michigan, Zondervan Publishing House, 1966.
Wright, G Ernest. Biblical Archaeology, Philadelphia, The Westminister Press, 1957.
5