Första mötet mellan pedagoger och föräldrar

Malmö högskola
Lärarutbildningen
SOL
Examensarbete
10 poäng
Första mötet mellan pedagoger och
föräldrar
The First meeting between pedagogues and parents
Rose-Marie Olsson
Heléne Leandersson
Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning 60p
Vårterminen 2006
Handledare: Marie Leijon
Examinator: Annelis Jönsson
2
Malmö Högskola
Lärarutbildningen
Skolutveckling och ledarskap
Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning
Vårterminen 2006
SAMMANFATTNING
Olsson, Rose-Marie & Leandersson, Heléne. (2006) Första mötet mellan
pedagoger och föräldrar. The first meeting between pedagogues and
parents. Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Skolutveckling och
ledarskap, Lärarutbildningen, Malmö Högskola.
Syftet är att tydliggöra de faktorer som kan påverka första mötet, positiva
och negativa, samt hur första mötet mellan föräldrar och personal upplevs
av de båda parterna. Vi har arbetat inom skolan i flera år som
fritidspedagog och lärare. Vår erfarenhet är att det första mötet med
föräldrar är synnerligen betydelsefullt för det fortsatta samarbetet. Hur
samarbetet mellan föräldrar och pedagoger fungerar påverkar arbetet med
elevens inlärning och utveckling. Vår intention med vårt arbete är därför att
hitta funktionella verktyg att förmedla och medvetandegöra denna
information till alla pedagoger för att alla ska få chansen till bra och
positiva första möten med föräldrar.
Vi genomförde intervjuer med både föräldrar och pedagoger för att få fram
bådas perspektiv av det första mötet.
Efter litteraturläsning, intervjuer samt analys av dessa kom vi fram till att
pedagogens bemötande var det som hade störst betydelse för om det skulle
bli ett bra möte som ledde till goda relationer. Pedagogens förmåga till och
kunskap om kommunikation var avgörande för hur föräldern bemöttes.
Handledning var avgörande för pedagogens kunskap om och utveckling av
vad han/hon kommunicerade till samt sitt bemötande av föräldrarna.
Nyckelord: bemötande,
engagemang, ärlighet
Rose-Marie Olsson
Gråtrutvägen 1
371 60 Lyckeby
kommunikation,
Heléne Leandersson
Antons väg
373 02 Ramdala
3
tyst
kunskap,
förtroende,
Handledare:
Marie Leijon
Examinator:
Annelis Jönsson
FÖRORD
Tack till alla föräldrar och pedagoger som välkomnade oss, tog sig tid och
engagerade sig i vårt forskningsarbete och ställde upp för intervjuer och
därmed gjorde denna studie möjlig.
Vi vill även tacka Bim för hennes engagemang och snabba respons vid
kontakt och behov av material.
Tack till vår handledare Marie Leijon som korrekturläst vårt arbete och
därefter gav oss goda råd för att förändra strukturen i vårt material.
Vi vill också tacka varandra för gott samarbete samt våra nära och kära för
att de stöttat oss under resans gång samt all hjälp med korrekturläsning. Vi
tar gemensamt ansvar för vårt arbete och har av praktiska skäl fördelat
arbetet med själva skrivprocessen. På grund av att Heléne för tillfället bor
utomlands har vi träffats fysiskt vid två tillfällen. Men däremot har det
blivit otaliga kontakter via Internet och telefonsamtal under resans gång.
4
INNEHÅLL
SAMMANFATTNING
FÖRORD
1 INLEDNING
1.1 Bakgrund
7
2 Problem och Syfte
2.1 Syfte
9
9
3 LITTERATUR
3.1 Begreppsförklaringar
3.2 Litteraturgenomgång
3.2.1 Vad forskningen säger om kommunikation ...
3.2.2 Vad säger övrig litteratur om kommunikation
3.2.3 Föräldrars och barns perspektiv på kommunikation
11
11
13
14
17
19
4 TEORI
4.1 Kommunikationsteori
4.2 Systemteori
21
21
23
5 METOD
5.1 Metodval
5.2 Urvals- och undersökningsgrupp
5.3 Beskrivning av verksamheterna
5.4 Genomförande
5.5 Tillförlitlighet
5.6 Etik
27
27
30
31
32
33
33
6 RESULTAT
6.1 Resultat av intervjuer med föräldrar
6.1.1 Tillvägagångssätt för val av skola
6.1.2 Förväntningar
6.1.3 Svar på frågor
6.1.4 Miljön
6.1.5 Bemötande
6.1.6 Hur blev fortsättningen?
6.1.7 Sammanfattning
35
36
36
36
37
39
39
42
43
5
6.2 Resultat av intervjuer med pedagoger
6.2.1 Det första mötet
6.2.1.1 Särskolan
6.2.1.2 Grundskolan
6.2.1.3 Pedagog på särskild avdelning
6.2.1.4 Resursskolan
6.2.2 Förhållningssätt
6.2.2.1 Särskolan
6.2.2.2 Grundskolan
6.2.2.3 Resursskolan
6.2.3 Om det går snett/Det svåra samtalet
6.2.3.1 Särskolan
6.2.3.2 Grundskolan
6.2.3.3 Resursskolan
6.2.4 Sammanfattning
43
44
44
44
46
47
48
48
49
49
50
50
51
51
52
7 ANALYS
7.1 Bemötande
7.2 Kommunikation
7.3 Engagemang, förtroende och ärlighet
7.4 Tyst kunskap och medvetenhet
53
53
55
57
59
8 DISKUSSION
8.1 Pedagogiska implikationer
8.2 Hur stämmer våra resultat med andras?
8.3 Slutord
63
63
67
68
9 FORTSATT FORSKNING
71
REFERENSER
73
BILAGOR
6
1 INLEDNING
Vi har under årens lopp funnit att första mötet mellan föräldrar och
personal har stor betydelse för det fortsatta arbetet med eleven. När det
gäller elever med speciella behov är det ännu viktigare med en
fungerande relation eftersom samarbete mellan föräldrar och skola
främjar elevens utveckling. Vår erfarenhet säger oss också att det tyvärr
ofta blir fel trots goda intentioner. Som blivande specialpedagoger vill vi
undersöka vad som sker i mötet utifrån både föräldrarnas och
personalens perspektiv. Vad är det som gör att första mötet blir lyckat?
Vad gör att det blir fel? Vad kan man göra för att det ska bli ett lyckat
första möte?
1:1 Bakgrund
Båda har många års erfarenhet från skolan som lärare respektive
fritidspedagog. Vi har båda arbetat med skilda åldersgrupper. Sedan
några år arbetar vi med elever med speciella behov inom särskolan.
Rose-Marie Olsson med elever med rörelsehandikapp och Heléne
Leandersson med elever med autism. Under årens lopp har vi ofta
diskuterat med kollegor vad samarbetet med föräldrarna betyder när
eleven har speciella behov. De flesta, för att inte säga alla, har nog
uppfattningen att föräldrarna fyller en viktig funktion när det gäller
elevens utveckling och inställning till att arbeta med sina speciella behov.
Många pedagoger finner det dock svårt att samarbeta med föräldrarna, vi
har också upplevt att många pedagoger av olika anledningar inte är helt
ärliga i sin relation till föräldrarna eller helt undviker kontakt. Det kan
också vara så att föräldrarna inte vill inse att deras barn har ett speciellt
7
behov och undviker kontakt. Vi tror att om första mötet hade varit
positivt hade relationen mellan föräldrar och personal varit en annan och
många elever hade fått hjälp snabbare och bättre. Det är naturligtvis
ingen lätt fråga, situationer och personer spelar en avgörande roll tror vi
men hoppas ändå kunna hitta vissa gemensamma nämnare till varför och
varför inte första mötet blir gott.
8
2 PROBLEM OCH SYFTE
När första mötet blir fel och därmed riskerar att leda till en icke
fungerande relation mellan föräldrar och pedagoger kan det enligt vår
uppfattning leda till flera olika negativa resultat. Eleven kan påverkas
negativt av att föräldrar och lärare inte har en fungerande relation.
Föräldrarna har kanske inget förtroende för personalen. Personalen kan
få liten eller ingen respons på sina önskemål. När samarbetet inte
fungerar kan resultatet med eleven låta vänta på sig eller utebli helt.
Eleven kan spela ut föräldrar och personal mot varandra. Personalen kan
få lägga mycket tid på att försöka få till stånd ett samarbete för att kunna
gå vidare med eleven. Utan samarbete är sannolikheten att nå ”ända
fram” med eleven minimal. Vissa av föräldrarna kan lägga mycket
negativ energi på att vara ledsna, oroliga, arga och känna oro för sitt barn
istället för att kunna lägga energin på att kunna hjälpa sitt barn.
Föräldrarna har sina egna erfarenheter från skolan, både positiva och
negativa men när det gäller elever med speciella behov befinner sig
många på djupt vatten, det är för dem en ny och okänd erfarenhet. Det är
också ett känsligt område, alla föräldrar vill ha ett ”normalt” barn men nu
är det speciellt och kanske har andra större erfarenhet och kunskap än
vad man själv har och man befinner sig i underläge. Andra har fått göra
flera byten av personal och skolor och har kanske en negativ bild med sig
efter att i flera år ha blivit bemött av oförstående personal.
2.1 Syfte
Syftet är att tydliggöra de faktorer som kan påverka första mötet samt hur
första mötet mellan föräldrar och personal upplevs av de båda parterna.
9
Med första mötet menar vi de första personliga mötena, både de
planerade och de oplanerade/spontana första mötena. Både de positiva
första mötena som gör det mer sannolikt att mötet leder till en
fungerande relation och de negativa första mötena som kan göra att det
blir en dålig fortsatt relation eller att det inte ens blir någon fortsättning.
Vi ställer oss följande frågor: Hur upplever de föräldrar vi kommer att
intervjua första mötet med pedagoger? Hur upplever de pedagoger vi
kommer att intervjua första mötet med föräldrarna? Vilka faktorer
påverkar det första mötet enligt föräldrarna och pedagogerna? Vad skiljer
uppfattningarna åt? Vad uppfattas lika?
10
3 LITTERATUR
Litteraturen är vald utifrån de perspektiv som vi anser påverkar möten
mellan individer och vad kommunikation innebär. Vi har i vårt arbete
studerat
forskningslitteratur,
facklitteratur
samt
läst
skönlitteratur.
Skönlitteraturen finns med för att ytterligare belysa komplexiteten i
föräldrarnas situation, men används inte för att analysera resultatet.
3.1 Begreppsförklaringar
Vad är elever med speciella behov?
I vårt arbete innebär ”elever med speciella behov” alla de som har ett
speciellt behov av något slag, det innebär ej att de att de måste ha något
begåvningshandikapp, fysiskt handikapp, någon diagnos eller dylikt.
Även de som enbart är oroliga, ängsliga, har annat etniskt ursprung eller
dylikt räknas in här. Dvs. alla de som just nu eller livslångt har ett
problem eller speciellt behov, fysiskt, psykiskt eller socialt. Detta är vår
egen definition av elever med speciella behov.
Från att tidigare ha talat om elever med behov av särskilt stöd talar vi
numera om elever i behov av särskilt stöd. Det är av vikt, att alla som
arbetar i skolan, med elever i behov av särskilt stöd, har kunskap om de
dokument som styr vår verksamhet; skollagen och Lpo 94.
I utbildningen skall hänsyn tas till elever i behov av särskilt stöd. (Skollagen
1 kap. 2 §, s.55).
Särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolarbetet.
(Skollagen 4 kap. 1 §, s.72).
11
Läroplanen tar bl.a. upp som riktlinjer att:
Alla som arbetar i skolan skall uppmärksamma och hjälpa elever i behov av
särskilt stöd. (Lpo 94, s.17).
När det gäller rektorns ansvar så formuleras det på följande sätt:
Undervisningen och elevvårdsverksamheten utformas så att eleverna får det
särskilda stöd och den hjälp de behöver. (Lpo 94, s.21).
Förförståelse, Stenhammar & Ulfhielm (1998) beskriver i sitt arbete,
detta begrepp, som en filosofisk term angående texttolkning. Tanken är
att varje tolkning förutsätter en föregående, föregripande förförståelse.
Tolkningen är aldrig förutsättningslös utan föregås av förväntan, t.ex.
vilket syfte ett yttrande eller en utsaga har. Enligt Thurén (1991) är
förförståelse ett centralt begrepp inom hermeneutiken och med det menas
att man inte förnimmer verkligheten enbart genom våra sinnen. Allt vi
hör, ser, tänker, upplever och tycker bygger på förförståelse. Det handlar
om vår egen upplevelse av världen runt omkring oss och ser därför olika
ut beroende på vilken kultur man växt upp i. Förförståelsen förändras
vartefter ens erfarenhet utvidgas.
Tyst kunskap innebär att du genom erfarenhet eller intuitivt har en
kunskap om hur du ska handla eller förstår ett händelseförlopp, en
reaktion eller dylikt utan att du är medveten om att du har denna
kunskap. Enligt Thurén (1991) är tyst kunskap en kunskap som vi inte
kan säga i ord; man lär sig genom sin erfarenhet i vardags- och
arbetslivet. Genom uppfostran och konkreta förebilder övar vi oss i att
12
tänka, känna, handla som en praktisk kunskapsbild för att kunna förstå
människor och förhållanden i samhället. Det är en kunskap som är
svårare att beskriva och mäta än den teoretiska och formella kunskapen,
som man kan få ”bevis” på genom intyg/betyg från olika skolor och
universitet. En praktisk kunskap som man ej har ”vetenskapliga ord” för
att beskriva. Den är personlig och har införskaffats genom individens
egen erfarenhet genom åren.
Och man är ofta inte medveten om att man kan uppfatta verkligheten på
något annat sätt eller göra på något annat sätt än man gör. Så länge ens
kunskap är ”tyst” kunskap kan man inte ifrågasätta den. (Thurén, 1991,
s.73)
3.2 Litteraturgenomgång
Vi kommer här att diskutera vad man säger i litteraturen om möten mellan
människor, kommunikationen mellan dem, deras olika förutsättningar och
olika roller samt hur resultatet av första mötet kan påverka den fortsatta
relationen mellan parterna och eventuellt också tredje part. Vi vill
undersöka vad som sägs om första mötet mellan pedagoger och föräldrar
och hur detta i förlängningen kan påverka eleven. Enligt den forskning vi
studerat i detta arbete dvs. sett ur ett vetenskapligt perspektiv är detta en
viktig men svår situation där det är önskvärt att en god relation och ett gott
samspel blir resultatet av första mötet.
13
3.2.1 Vad forskningen säger om kommunikation och bemötande
Anbjörg Ohnstads bok ”Det goda samtalet” (1985) baserar sig enligt
författaren huvudsakligen på begrepp och förståelseramar på Palo Altogruppens forskning med Bateson, Watzlawick, Haley och de Shazer som
centrala namn. Ohnstad påpekar svårigheten att reda ut ett samtal men
säger att det är minst tre nivåer man måste ta hänsyn till när man ska förstå
och tolka kommunikation. Först den verbala kommunikationen, det som vi
uttrycker med ord. För det andra den icke-verbala kommunikationen, det
som vi uttrycker med tonfall, mimik, kroppshållning, fysiskt avstånd och
gester. Ohnstad menar också att:
När två människor möts för första gången måste de definiera sin relation till
varandra. … i alla mänskliga relationer sker en överenskommelse där parterna
definierar förhållandet till varandra. Definitionen av relationen präglar
interaktionen och ger mening åt dialogen mellan de involverade parterna.
Kommunikationen försiggår med andra ord både på ett relationsplan och på ett
sakligt eller innehållsligt plan. (s.18)
För det tredje den kontext eller det sammanhang i vilket kommunikationen
äger rum. Den fysiska omgivningen ägnas ingen större uppmärksamhet i
litteraturen när det gäller möten. Spontant måste det ju kännas mer
välkomnande att träffas i fräscha och varma lokaler än i en skrubb
någonstans. Vi förutsätter att personalen försöker göra sitt bästa vad gäller
den fysiska omgivningen och att det i de ”dåliga” mötena inte är detta som
är problemet.
Ohnstad är däremot ganska ensam om att ta upp samtalets kontext och att
den fysiska omgivningen spelar en viktig roll. Hon tar stöd av Hall (1964)
14
som skriver att: ”Den fysiska omgivningen är väsentlig för hur relationen
blir mellan hjälpare och klient” (s.22).
Den första fasen i ett samtal kallar Ohnstad den sociala fasen hon menar
att då får man möjlighet att lära känna varandra och bli trygg i situationen.
Vi vill gärna ta upp ett citat hon använt som vi tycker är talande. ”Den
första fasen i ett kontaktförhållande kan jämföras med ett ’magiskt
ögonblick’” (Lutzen, 1986).
Ohnstad menar att hur vi uppfattar oss själva är beroende av hur andra
signalerar att de uppfattar oss. Hon tar även upp ett uttalande från Mead
där han säger att: ”symbolisk interaktionism” människans identitet och
självuppfattning inte är fasta egenskaper eller en personlighet som vi själva
bygger upp utan något som skapas och förändras genom de relationer vi
har till andra (Mead 1976). Bim Riddersporres (2003) uttalande ”Det var
uppenbart att föräldraidentiteten och relationen till de professionella delvis
hängde samman” stödjer detta (s.91).
Ohnstad (1985) skriver om olika relationer t.ex. ;
Parallella relationer – en relation som pendlar mellan att vara komplementär (när
människor genom olika beteenden får olika positioner i förhållande till varandra,
t.ex. lärare/elev) och att vara symmetrisk (två personer utbyter samma beteende
och har samma position till varandra, jämbördiga). Vår definition av förhållandet
varierar här från tidpunkt till tidpunkt, från situation till situation. (s17)
Stenhammar och Ulfhielm (1998) kommer i sin rapport fram till att enligt
föräldrarna avgörs kvaliteten i mötet mellan familjen och den enskilde
habiliteraren dvs. olika yrkeskategorier som arbetar inom habiliteringen
med olika kunskapsområden och metoder för utredning, behandling och
15
stöd.
Författarna menar att förtroende är avgörande för att mötet ska
fungera. Det är också viktigt att habiliteraren visar respekt för barnet och
för föräldern, bryr sig om, ger information, är kunnig, kompetent och lojal
med familjen. De menar att enligt föräldrarna är detta förutsättningar för att
ett förtroende skulle komma till stånd. I intervjuerna med föräldrar
framkommer även vilka konsekvenser och effekter olika habiliterares
bemötande medför.
I sina diskussioner och slutsatser kommer författarna fram till bl.a. ”Det
föräldrar var mest kritiska till var bemötandet” (s.57). Viktigt är
förtroendet och hur insatserna ges. Det föräldrarna framförallt berättade
och gav flest exempel på var ”den enskilde habiliterarens sätt att förhålla
sig, uttrycka sig, hennes/hans personliga egenskaper och hur personen
faktiskt handlade” (s.57).
Bim Riddersporre (2003) kommer i sin bok fram till följande som stödjer
föregående. ”Det verkar i praktiken vara svårt att förena en expertidentitet
hos de professionella med en önskan från familjerna att möta varma,
vänliga och tillgängliga personer för förtroendefulla rådslag” (s.86). Hon
skriver vidare att ”det är av avgörande betydelse att relationerna mellan
familjen och de professionella fungerar tillfredsställande” (s.86).
Stenhammar och Ulfhielm (1998) menar att: ”Första steget till förändring
är att det finns en medvetenhet om hur och vad perspektivet skiljer sig.
Genom att bli uppmärksam på skillnaderna kan hinder som idag försvårar
kommunikation och möten mellan barnet, föräldrarna och habiliteraren bli
tydliga. Blir hindren tydliga går det också lättare att åtgärda dem” (s.63).
Riddersporre (2003) menar att delvis ligger kanske förklaringen till
missförstånd i en otydlig kommunikation.
16
3.2.2 Vad säger övrig litteratur om kommunikation och bemötande?
Det första mötet kan bli mycket avgörande för hur du kommer att förhålla
dig till denna person framåt, något som naturligtvis gäller för båda
personerna i mötet. Forskarna tycks vara eniga ändå misslyckas det.
Varför?
Kay Pollak (1994) förstärker det forskningen kommit fram till samt hjälper
i sin bok ”Att växa genom möten” läsaren att se på sig själv och sin egen
roll i mötet med andra. ”Jag ensam har ansvar för hur jag väljer att tolka
det jag ser” (s.51) skriver han. Vidare förtydligar han att ”Verkligheten och
min uppfattning av verkligheten är inte detsamma” (s.14). Han talar också
om projektion, när man överför sina problem på andra och att vi alla gör
det i trängda situationer. Han talar vidare om att tankar är skapande, han
rekommenderar tre citat som man kan tänka på vid möten med andra. ”Jag
har ansvar för mina tankar” (s.22). ”Jag kan ändra mina tankar om mig
själv” (s.22). ”Jag kan ändra mina tankar om andra människor” (s.22). Han
berör vidare rädsla och kärlek hos mig och hos den eller de jag möter.
I boken ”Trygga och otrygga möten, vardagsetik och bemötande i arbete
med människor” (Carlander, 2001) kan vi läsa att vi som människor är
olika rustade för att möta andra människor, att skillnaden ligger i
individens inre trygghet; vår självbild, hur vi ser på andra, vår förmåga att
hantera känslor, vår egen utveckling och erfarenhet.
Agneta Hellström (Bergquist m.fl., 1993) skriver att det är viktigt att vara
medveten om vad ens egen människosyn och samhällssyn innehåller för
föreställningar och värderingar. Hon påpekar även att det är särskilt viktigt
med den medvetenheten när vi kommer i kontakt med människor som på
17
ett eller annat sätt anses avvikande – handikappade, invandrare, människor
med psykiska och sociala problem. Hon poängterar också att barns och
föräldrars situation påverkas i det enskilda fallet väldigt mycket av
enskilda människors attityd och sätt att vara på. Hon menar vidare att det är
viktigt att man är engagerad och att man kan leva sig in i hur andra känner
samt kunna kommunicera med dem.
”Det yrkesmässiga bemötandet skall utföras med eftertanke, känsla och
engagemang” skriver Dolfe (2003), psykolog och handledare inom
Handikappförvaltningen. Boken är uppbyggd kring en kunskapspyramid
bestående av ämnesområden som är nödvändiga att känna till och med den
humanistiska
människosynen
som
bas.
Alla
byggstenarna
i
kunskapspyramiden måste användas och få sammansmälta väl till en helhet
för att man skall kunna uppnå det goda bemötandet.
Trondman (2003) behandlar hur man på ett klokt sätt bemöter barn och
ungdomar så att de känner sig delaktiga, får självförtroende och en känsla
av att man som människa är värd något. Öhman (2003) uttalar sig liknande
om föräldrarna, hon säger att man ska ha ett respektfullt bemötande till
föräldrarna man möter. Att man ska etablera en god samarbetsrelation med
varje förälder. Den verksamhet som Trondman (2003) har studerat är ett
café för ungdomar; där både personal och ungdomar blivit intervjuade. Där
har man som personal uttryckt att det är viktigt att ungdomarnas
synpunkter tas på allvar, att de har något att tillföra, att de kan påverka och
känna sig respekterade. Att man ger dem livsvillkor som gör dem socialt
produktiva och att ”man stödjer på rätt sätt”. När det gäller ungdomarna så
tycker de att personalen är välkomnande och närvarande, de visar att de
tycker om ungdomarna, kommunicerar med besökarna på ett trovärdigt och
engagerande sätt, verkar som stödjande när det behövs, gör besökarna
18
delaktiga genom att intressera sig för vad de tycker och vad de vill, visar
omsorg, lyssnar och förvaltar förtroende.
Bertolani och Andersson (1998) menar att det är av vikt att den
pedagogiska
personalen
ges
fördjupade
kunskaper
vad
gäller
samtalsmetodik. Man poängterar betydelsen av att vid första samtalet fånga
upp de förväntningar, idéer och förslag som föräldrarna uttalar. Dessa
samtal bör vara varma, öppna och personliga.
Lillemor Céve (Bergqvist, 2003) påpekar att det finns föräldrar som är
besvikna och aggressiva och låter sin ilska gå ut över personalen och att
det är viktigt att fånga upp förälderns missnöje.
3.2.3 Föräldrars och barns perspektiv på kommunikation och
bemötande
I vårt arbete tar vi upp både föräldrars och pedagogers perspektiv. Jag,
Heléne, har haft förmånen att på nära håll få ta del av hur det kan vara att
vara förälder till barn med speciella behov och få det perspektivet, genom
att min bror har Downs Syndrom. Jag har under alla mina verksamma år
som pedagog erfarit hur svårt det är för mina kollegor att riktigt förstå
föräldrarnas situation och deras svårigheter, att se det ur föräldrarnas
perspektiv helt enkelt. Ett bra sätt att lära sig att bättre förstå föräldrars och
barns situation är att ta del av den rika flora av självbiografiska böcker som
behandlar just hur det är att vara förälder till ett barn med speciella behov
eller att vara ett barn eller en ungdom med speciella behov. Genom att läsa
denna typ av litteratur har man större chans att vid första mötet ha en bättre
19
förståelse för föräldrarnas situation och därmed ha ett bättre bemötande. Vi
har här lyft två av böckerna.
I ”Genom dörrar” (1994) av Temple Grandin och Margaret Scariano samt
”Vem förstår Sofia?” (1980) av Inger Törnquist får vi möta två flickor,
båda har speciella problem och vi får följa deras väg från de är små tills de
är vuxna. Böckerna är självbiografiska och beskriver flickornas tankar och
reaktioner vid olika möten. Vi får också läsa mammornas anteckningar om
vissa av dessa möten. Både mammorna och flickorna anser att bemötandet
de får vid dessa möten är viktigare än vad som sägs för hur relationer ska
utvecklas i fortsättningen.
Sammanfattningsvis menar vi att de olika forskarna och författarna i
huvudsak är eniga om anledningarna till att mötet mellan föräldrar och
personal fungerar eller inte fungerar. För det första är det viktigt vem man
är och vem man blir i första mötet det magiska ögonblicket. Vidare är
kommunikationen i mötet viktig. Bemötandet och vilket förtroende
pedagogen lyckas inge föräldern är av stor betydelse för den fortsatta
relationen.
20
4 TEORI
En teori kan hjälpa oss att tolka det sammanhang vi befinner oss i, ge oss
förklaringsmodeller. Enligt Nationalencyklopedin (1995) beskrivs teori
som ”en grupp antaganden eller påståenden som förklarar företeelser av
något slag och systematiserar vår kunskap om dem”. Vi har i vårt arbete
valt att lyfta fram kommunikationsteorin och systemteorin som modell.
Kommunikationsteorin har vi valt eftersom den behandlar kommunikation
som har avgörande betydelse för utgången av vår undersökning om första
mötet mellan pedagoger och föräldrar. Den är också viktig eftersom den
belyser kommunikationens olika delar. Systemteorin har vi valt eftersom
ett första möte är beroende av att flera olika delar samspelar och genom
systemteorin får vi en teoretisk förklaring till vårt resultat.
4.1 Kommunikationsteori
En kommunikationsteoretiker vid namn Paul Watzlawick (1967) har sagt
att:
Det är inte möjligt att inte kommunicera! Hur vi än gör i mötet så förmedlar vi
alltid någon form av budskap. Om jag har bestämt mig för att inte tala med en
person, så förmedlar jag ett budskap som säger: ”Jag tänker inte tala med dig!”
även om jag inte säger detta med ord. (Gislason & Löwenborg, 1994, s.105)
Samtalet är vårt viktigaste verktyg för att göra kommunikationen tydligare
och mer effektiv. Genom att utveckla kommunikationen så innebär det att
man
även
utvecklar
relationerna.
Kommunikationen
handlar
om
informationsutbyte mellan två eller flera personer och bygger på ömsesidig
21
påverkan. Enligt Gislason & Löwenborg så måste teknikerna och
metoderna integreras med den egna personligheten. Man måste hitta sin
egen ”stil” i sitt sätt att kommunicera. ”Detta betyder att man aldrig kan
bortse från personliga egenskaper, attityder och värderingar” (Gislason &
Löwenborg, 1994, s.108).
Vid första mötet/föräldrasamtalet är syftet att ge föräldern en inblick i
skolans verksamhet, där han/hon även kan delge pedagogen sina
förväntningar på skolan. Föräldern kan ge pedagogen sin bild av sitt eget
barn; dess styrkor och eventuella svagheter. Pedagogen kan då i sin tur ge
föräldern en bild av skolan, sig själv och hur man arbetar. Förhoppningsvis
blir detta upptakten till en fortlöpande dialog mellan förälder och pedagog.
Därför är det viktigt att få till stånd fungerande första möten och det belyser
vi i vårt arbete, under resultat.
Det finns enligt Fiske (1997) ickeverbal kommunikation som sker med
hjälp av skildrande koder såsom gester, tonfall eller ögonrörelser. Dessa
koder kan enbart lämna meddelanden om det som sker just nu. Mitt tonfall
kan fastställa min aktuella inställning mot lyssnaren eller ämnet; inte vad
jag kände i förra veckan. Ser jag och låter jag överlägsen i mötet med en
förälder, så kan föräldern ha svårt att uppfatta budskapet om vikten av ett
bra samarbete mellan skolan och hemmet.
Vårt kroppsspråk avslöjar oss ofta utan att vi är medvetna om det. Men vad
är det för signaler vi sänder till varandra genom kroppsspråket? Tänk er att
ni sitter vid det första mötet med en ny förälder, bakåtlutad i stolen, då kan
ju föräldern få den uppfattningen att man inte är intresserad av att träffa
honom/henne. Men ändrar man på kroppsspråket och lutar sig fram, för att
22
visa att man är intresserad av att lyssna och kommunicera så höjs
aktiviteten i själva samtalet.
Som ickeverbal kommunikation räknas också teckenspråk, bliss, pictogram
med flera vilka används mycket i arbetet med elever med olika handikapp.
4.2 Systemteori
Enligt Thurén (1991) har varje del av systemet sin funktion och där delarna
samverkar för att bevara systemet. Systemteori är studier av hur systemen
fungerar och förändras. Detta systembegrepp grundar sig på att allt levande
har något gemensamt. Denna teori står för en helhetssyn där alla delar
hänger ihop och ingen del är viktigare än den andra.
Det är inom systemteorin mer värdefullt att se vad som händer mellan
människor i form av samspel och kommunikation. Den amerikanske
utvecklingspsykologen Urie Bronfenbrenner (Evenshaug & Hallen, 2001)
betonar särskilt betydelsen av det samspel som uppstår i en närmiljö genom
aktiviteter, relationer och roller som en miljö kan erbjuda. Bronfenbrenner
har utvecklat en modell som han delar in i fyra olika nivåer.
Enligt Evenshaug & Hallen (2001) så delar Bronfenbrenner in sin
utvecklingsmodell i dessa nivåer:
• Mikronivå omfattar alla de situationer i hem, närmiljö, förskola,
skola och kamratgrupp där barnen befinner sig, i ett direkt samspel,
med människor eller saker. Dessa system är inte oberoende av
varandra.
23
• Mesonivå omfattar relationer mellan flera mikrosystem som t.ex.
relationen mellan familjen och skolan. Vilka krav, förväntningar och
kontakter som uppstår i dessa relationer.
• Exosystemet gäller situationer där barnet sällan befinner sig i men
som rör personer som har med dem att göra och kan därför indirekt
vara av vikt. Sådant som man inte kan påverka men ändå berörs av.
• Makrosystemet är de mer generella mönster av värderingar, normer,
traditioner, ideologier, lagstiftning och politik; både i samhället och
de subkulturer som familjen är en del av.
24
I interaktion med andra så utvecklas man mentalt, socialt och emotionellt.
Således är det viktigt att man samarbetar med varandra. Därför är mötet
mellan hemmet och skolan väldigt betydelsefullt, inte enbart för föräldrar
och pedagoger utan även för barnet. Detta tycker vi att vi kan belysa i vårt
arbete under resultat.
25
26
5 METOD
Den inledande frågan vi måste ta ställning till är om vi vill genomföra en
kvantitativ eller kvalitativ undersökning. Kvale (1997) anser att ”i den
kvalitativa forskningsintervjun bygger man upp kunskap: det rör sig
bokstavligen om ett samspel, om ett utbyte av synpunkter mellan två
personer som samtalar om ett ämne av gemensamt intresse” (s.21). Man
kan genomföra en enkätstudie där man ställer frågor typ i hur många fall
första mötet uppfattas positivt respektive negativt av föräldrar respektive
pedagoger och utifrån detta genomföra en kvantitativ studie som grundar
sig på hårddata. Dessa resultat skulle också verifiera reliabilitet, validitet
och generaliserbarhet på ett bättre sätt men inte ge oss de kvalitativa svar vi
eftersträvar. Det skulle däremot kunna vara intressant och vara ett stöd för
en kvalitativ studie med det syfte vi har; att tydliggöra de faktorer som kan
påverka första mötet samt hur detta möte upplevs av både föräldrar och
pedagoger. För oss var alltså det mest intressanta att få veta varför. Därför
beslöt vi att genomföra en kvalitativ studie utifrån ett hermeneutiskt
perspektiv.
5.1 Metodval
Vi har efter litteraturläsning och diskussioner med olika personer, både
professionella och andra funnit att den bästa metoden för att få fram ett så
sannolikt resultat som möjligt är intervjuer. I fråga om val av metod för
datainsamling och analys av vår undersökning enades vi om att vi var och
en skulle genomföra halvstrukturerade intervjuer. Stukát ”Att skriva
examensarbete inom utbildningsvetenskap” (2005) anser att ”metoden är
anpassningsbar och följsam och ger möjlighet att komma längre och nå
27
djupare (s.39)”. Han menar att metoden beskriver vardagsvärlden ur den
intervjuades eget perspektiv; vad hon känner och vad hon upplever.
Vi hade som målsättning när vi planerade vårt arbete att även genomföra
enkäter som ett alternativ till den kvalitativa forskningsmetoden. Där vi
skulle utgå från påståenden i de svar vi fick fram på våra intervjuer. Med
tanke på tidsaspekten när det gäller att genomföra denna metod så valde vi
att enbart genomföra intervjuer med föräldrar och pedagoger.
En annan metod som hade varit möjlig var observation. Enligt Stukát
(2005) är denna metod ofta tidskrävande och det fordras en noggrann
metodik. En invändning till denna metod är enligt Stukát ”att den kan
upplevas begränsande genom att det i första hand är yttre beteenden som
studeras; det är svårare att observera känslor och tankar hos individer”
(s.49). Vi ansåg att det var ett alltför begränsat tidsutrymme för att använda
denna metod och även för få tillfällen att videofilma möten med nya
föräldrar i våra verksamheter.
Utifrån studiens syfte fann vi den kvalitativa forskningsmetoden med
intervjuer mest lämplig. Intervjuer ger möjlighet att förmedla en större
bredd och djup än enkäter och vår avsikt var att synliggöra pedagogernas
och föräldrarnas tankar, upplevelser, erfarenheter, känslor och synsätt på
hur man upplever det första mötet och bemötandet mellan skola och
förälder. Vid djupintervjuer kan de intervjuade berätta fritt och vi hoppas få
fram ärliga resonemang om känslor och tankar. Hur förbereder och
genomför skolan/pedagogen första mötet? Hur upplever föräldrarna första
mötet? Hur påverkar resultatet av första mötet fortsättningen? Vi valde
semistrukturerade intervjufrågor (se bilaga 2 och 3), vilket betyder att vi
intervjuare har ett antal huvudfrågor som utgångspunkt för att därefter
28
öppna för följdfrågor; för att få svaren mer fördjupade och utvecklande från
respondenten. Merriam (1994) anser att en intervju av detta slag ”gör det
möjligt för forskaren att svara an på situationen som den utvecklas, på
respondentens bild av världen och på nya idéer som dyker upp” (s.88).
Våra semistrukturerade frågeställningar, dvs. varken ett strängt strukturerat
frågeformulär eller ett öppet samtal, gav oss en viss struktur i samtalen;
samtidigt som vi kunde skapa ett mer öppet samtalsklimat. Genom att
använda halvstrukturerade intervjuer har vi också under intervjuns gång
haft möjlighet att fråga vidare för att klargöra eller fördjupa utsagor.
Genom att spegla, upprepa respondentens utsaga eventuellt med nya ord
och få bekräftat att vi förstått rätt eller om vi missförstått eller inte uppfattat
budskapet rätt få en förtydligande förklaring, klargör vi utsagorna.
Fördjupa gör vi genom att analysera under tiden vi intervjuar och kan
därefter ställa nya frågor för att fördjupa oss i en viss frågeställning t.ex.;
Hur kände du det när pedagogen inte hälsade på ditt barn? eller Varför sade
du så när föräldern inte höll med? Vårt syfte med intervjuerna var att ta del
av respondenternas livsvärld och deras förhållande till den. Det är vår
uppgift som intervjuare att tolka och göra en analys av de svar och tankar
som framkommit under intervjuerna.
Bandspelare eller MP3 spelare har använts vid samtliga intervjuer för att
kunna lägga all koncentration på själva samtalet. Dessa inspelningar har
sedan använts som underlag vid bearbetning och tolkning. Inspelningarna
har transkriberats, dvs. skrivits ut i sin helhet efter avslutad intervju.
29
5.2 Urvals- och undersökningsgrupp
Vi beslutade oss för att var och en skulle intervjua tre föräldrar och två
pedagoger. Vår intention var att hitta föräldrar till elever som nyligen
genomgått ett första möte med personal. Vi valde att intervjua personal och
föräldrar som mött varandra för att få bådas perspektiv på samma möte.
Tyvärr fungerade inte detta. De föräldrar som fanns med i vårt urval ville
inte bli intervjuade. För de flesta föräldrarna gällde att inte bli igenkänd,
att inte barnet ska få betala för att föräldern uttalat sig negativt om
personal. Vi förstår föräldrar som inte vågade eller orkade ställa upp, men
samtidigt beklagar vi, att vi missade, deras säkert så värdefulla tankar och
åsikter. Vi försökte då finna andra föräldrar i samma urvalsgrupp men med
annan personal. Till slut blev det så att vi fick intervjua de få föräldrar som
ville ställa upp. Med vår erfarenhet av föräldrar samt med undersökningen
”Hur får vi det vi behöver”? (Stenhammar & Ulfhielm, 1998) som stöd
anser vi att oavsett om föräldrarna är positiva eller negativa stämmer deras
åsikter väl överens.
Personalen var däremot mycket positiv till att bli intervjuade och fann
frågan intressant. Vi vill här poängtera att urvalet av personal skedde bland
de som arbetade med elever med speciella behov, dvs. alla var intresserade
och att vi är medvetna om att intervjusvaren troligen hade sett annorlunda
ut om vi valt personal från hela skolan.
När vi slutligen hittat föräldrar och pedagoger som kunde tänka sig att
ställa upp överlämnade vi personligen till varje utvald respondent ett
missivbrev (se bilaga 1) som innehöll vilka vi var, vad vi ville undersöka,
att det var frivilligt och att de hade möjlighet att avbryta, att deras svar
skulle behandlas konfidentiellt samt att vi skulle spela in samtalen.
30
Föräldrarna och pedagogerna godtog därefter skriftligt att bli intervjuade;
antingen på sina arbetsplatser eller på intervjuarens arbetsplats. Av dessa
tio respondenter fick vi positiv respons från nio stycken. Pedagogerna som
intervjuades arbetar som specialpedagoger inom särskolan respektive
grundskolan. När det gäller föräldrarna så har två sina barn inskrivna inom
särskolan; varav den ene från början haft sitt barn inskrivet inom
grundskolan. De två andra föräldrarna har sina barn inskrivna inom
grundskolan.
5.3 Beskrivning av verksamheterna
Skolan som specialpedagogen inom särskolan arbetar på är en enhet som
ligger segregerad från andra skolor. Verksamheterna man bedriver där är
verksamhetsträning för äldre elever, gymnasienivå, samt rörelsehindrade
elever i alla åldrar.
Grundskolan som den ena specialpedagogen arbetar på har 350 elever och
personalen
på
skolan
är
indelade
i
tre
arbetslag.
Den
andra
specialpedagogen arbetar på en skola med elever i årskurs 7-9 i
grundskolan. Det är en liten enhet inom skolan som endast har elever med
speciella problem. Båda skolorna ligger i områden med blandad
bebyggelse.
Pedagogerna på Resursskolan arbetar på en utlokaliserad enhet dit eleverna
får söka sig från hela kommunen. Enheten har för närvarande 8 elever i
årskurserna 4-6.
31
5.4 Genomförande
Intervjuerna genomfördes dels på informanternas arbetsplats, dels på
respondenternas arbetsplats. Vi delade upp intervjuerna och genomförde
dem var för sig, i lokaler där vi kunde vara ostörda. Varje intervju inleddes
med att man hälsade respondenten välkommen, förklarade anledningen till
detta möte lite informellt, så att de fick möjlighet att ställa frågor, detta för
att skapa en avslappnad atmosfär. Vi upprepade att intervjun skulle spelas
in på band eller MP3 spelare.
Enligt Kvale (1997) är första minuterna av en intervju avgörande:
Respondenten vill ha en uppfattning om intervjuaren innan hon tillåter sig att tala
fritt och yppar erfarenheter och känslor för en främling. Intervjuaren skapar god
kontakt genom att lyssna uppmärksamt, genom att visa intresse, förståelse och
respekt för vad den intervjuade säger. (s. 120)
Intervjuerna varade cirka 50 minuter vardera. Varje respondent tackades
efter avslutad intervju och tillfrågades om förnyad kontakt om så skulle
bedömas nödvändigt. Vi erbjöd även respondenterna att vi skulle skicka
deras intervju efter transkriberingen men de flesta avböjde med
motiveringen att de litade på att vi skrev vad de sagt.
Efter varje avslutad intervju transkriberades intervjuerna i sin helhet. I
transkriberingen använde vi övervägande vanligt skriftspråk, dvs. inga
dialektala eller talspråkliga uttryck utom när vi ville förtydliga något eller
få med det exakta uttrycket. Vid transkriberingen anonymiserade vi också
intervjuerna. Detta var ett tidskrävande arbete men vi ansåg det nödvändigt
för att resultatet skulle kunna analyseras och redovisas. Vi valde ut
32
lämpliga huvudrubriker utifrån våra frågeställningar och utifrån dessa har
vi redovisat våra resultat.
5.5 Tillförlitlighet
Vår undersökning är en intervjustudie och genom intervjuerna har vi fått
privilegiet att ta del av respondenternas intryck av det första mötet, berättat
utifrån deras perspektiv. Enligt Patel & Davidson (1994) är tillförlitligheten
i en intervju i hög grad relaterad till intervjuarens duglighet och förmåga.
Vi använde oss av inspelningar av intervjuerna för att ”lagra” verkligheten
och kunde på detta sätt ta den i repris för att försäkra oss om att vi uppfattat
allt korrekt. Reliabiliteten höjdes enligt vår mening genom detta förfarande.
Under intervjun ställde vi frågor, speglade samt återkom till vissa
påståenden dels för att försöka försäkra oss om att vi uppfattat det korrekt
dels som en extra kontroll av tillförlitligheten i det respondenterna sade. I
två av intervjuerna anser vi att pedagog och förälder verifierade varandras
utsagor genom att de berättade samma saker om sitt möte.
5.6 Etik
Vi är medvetna om att det ligger en svårighet i metoden, framförallt
etiskt. Viktigt är att skapa ett förtroende mellan oss och de intervjuade.
Anonymiteten spelar också en viktig roll, eftersom vi talar om speciella
elever är de lättare att känna igen och föräldrar är rädda att bli igenkända
och att det ska slå tillbaka på deras barn och dem själva om de säger
något negativt om personalen eller skolan. Det är för vissa av föräldrarna
också svårt att tala om och se sitt barns svårigheter.
33
Innan intervjuerna har vi tagit del av de forskningsetiska principerna inom
humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning (Vetenskapliga forskningsrådet, 1999).
Vi följde de fyra huvudkraven; informationskravet uppfylldes genom att
respondenterna informerades om undersökningens syfte, hur själva
undersökningen skulle genomföras och att det byggde på frivillig basis och
kunde när som helst avbrytas. Respondenterna informerades om att
intervjuerna skulle spelas in på band eller MP3 spelare för att sedan
analyseras, bearbetas och för att slutligen sammanställas och redovisas.
Efter detta kommer samtyckeskravet som uppfylldes genom att
respondenterna gav sitt samtycke till att delta i undersökningen.
Konfidentialitetskravet uppfylldes genom att varken skolor, föräldrar eller
pedagoger namngivits. På så sätt kan ingen utomstående identifiera någon
av personerna i vår undersökning.
När det gäller nyttjandekravet så informerades respondenterna om att deras
svar skulle behandlas konfidentiellt. Svaren skulle bara användas till vår
resultatbeskrivning och ingen annan än vi och eventuellt handledaren skulle
ha kännedom om vem som sagt vad i intervjuerna eller kunna läsa intervjun
i sin helhet. Stukát (2005) belyser dessa fyra aspekterna i sin bok och att de
i första hand är till för att skydda respondenternas integritet.
34
6 RESULTAT
I resultatet har vi valt att redovisa föräldra- och pedagogintervjuerna var för
sig och utifrån de frågeställningar som vi använde för att ge läsaren en så
överskådlig bild som möjligt av resultatet utan att lägga för mycket av våra
värderingar där i, så att läsaren får möjlighet att dra sina egna slutsatser.
Både föräldra- och pedagogintervjuerna handlar om det första mötet men
även om det fortsatta bemötandet.
Medan vi i analysen valde att redovisa utifrån bemötande, kommunikation,
engagemang, förtroende, ärlighet och tyst kunskap dvs. de områden som vi
funnit haft störst betydelse för både föräldrar och pedagoger vid första
mötet. När det gäller barn med speciella behov ser vi att dessa föräldrar
oftare förbereder sig och sitt barn inför en ny skola, än vad andra föräldrar
gör. När barnet har ett speciellt behov behövs också en speciell verksamhet
som passar just det barnet och dess individuella behov. Man väljer
omsorgsfullt. Vi vill här också belysa att det först finns många praktiska
krav och därefter och utifrån dessa alternativ spelar sedan pedagogens
bemötande, kommunikation etc. vid första mötet en viktig roll. Svaren är
redovisade utifrån det vanligast förekommande praktiska förfaringssättet.
• Tillvägagångssätt för val av skola
• Förväntningar
• Svar på föräldrarnas frågor
• Miljön
• Bemötande
• Hur blev fortsättningen
35
6.1 Resultat av intervjuer med föräldrar
Här redovisas en sammanställning av vad som framkommit under
intervjuerna med de fyra föräldrarna; varav två har sina barn inskrivna i
särskolan och de andra två inom grundskolan.
6.1.1 Tillvägagångssätt för val av skola
Föräldrarna hade skaffat sig information om de olika skolorna genom
Internet, muntligt genom vänner och bekanta eller från personal från
tidigare verksamheter och habiliteringen. En av föräldrarna hade skaffat sin
information om de olika alternativen genom att använda telefonkatalogen
att slå i. En annan förälder hade varit på öppet hus och där fått en folder
med information angående resurser, personal, gruppstorlek och pedagogik.
En förälder hade valt att besöka skolorna för att få en uppfattning om hur
det såg ut och se vilka resurser som fanns samt prata med lärare för att få
deras uppfattning om att undervisa en elev med speciella behov, deras syn
på skolan och för att känna av stämningen på skolan.
Genom att söka efter vilka skolor som ligger närmast, vad finns det för friskolor
och vilken pedagogik tror vi på och mycket via nätet. Att man liksom letar.
Försöker prata med andra som har barn och vad dom tyckte och så där. (Förälder
grundskolan)
6.1.2 Förväntningar
De fyra föräldrarna hade mer eller mindre förväntningar på skolan. En
förälder som från början haft sitt barn inskrivet på grundskolan uttrycker
det så här:
36
Jaa, egentligen så hade jag inte så mycket förväntningar för jag ville ju att hon
skulle få gå kvar på grundskolan. Jag var ju väldigt förnekande i början, jag ville
bara att hon skulle få det tryggt och bra, att hon skulle lära sig något, att
personalen skulle vara omhändertagande. (Förälder särskolan)
En annan förälder som har sitt barn inskrivet inom särskolan berättar att
hennes förväntningar inför första mötet med skolan gällde vilken
pedagogik man arbetade efter, att få träffa personal och se på lokalerna. En
mamma uttryckte sina förväntningar på detta sätt:
Att dom skulle möta henne, bemöta henne och se henne först och sedan skulle vi
titta på skolan. (Förälder grundskolan)
En annan mamma berättar om hur bränd hon var på alla lärare och att hon
behövde ha trygghet genom att ha med sig en god vän som är pedagog vid
det första mötet med skolan. Många lärare ”drar ner skärmen”, de vill ha
distans, tycker mamman. Hon tror de skyddar sig men menar att då blir det
ett avstånd. Vidare hör hon lite dåligt och blir orolig för att missa något och
menar att då hör hon ännu sämre. Hon hoppas att det är en sådan skola med
”kom-ihåg-lappar” så hon har det kvar när hon kommer hem.
6.1.3 Svar på frågor
Här uttalar sig föräldrarna att de fått svar på sina frågor de hade vid deras
första möte med skolan och dess personal. En av föräldrarna poängterar
flera gånger det positiva med att få en folder med hem från skolan.
Skolan hade en folder man delade ut där det stod vilken personal som jobbade där,
vilken procent, vad dom hade för idé hur dom skulle jobba och hur ser klasserna
ut. Att det är ett bra stöd. (Förälder grundskolan)
37
En förälder tar upp vikten av att skolorna har en fungerande hemsida, som
ger aktuell information.
En hemsida som är aktuell och som är informell också och inte bara
aktivitetsbilder. Utan att man berättar hur man jobbar, hur mycket personal, hur
stora grupper, kanske lite om omgivningen så att man kan få mycket information
också, inte bara aktiviteter. (Förälder grundskolan)
En av föräldrarna som har sitt barn inskrivet i särskolan berättar att hon
både muntligt och genom dokument fått svar på sina frågor. Genom att
också delta i skolans verksamhet praktiskt så fick hon i stora drag se vad
det handlade om. Den andre föräldern som också har sitt barn inskrivet
inom särskolan uttrycker det så här:
Dels visste jag ju inte riktigt om man hade, om personalen kände till eller jobbade
med autism för det finns ju renodlade autismskolor. Lite sånt om dom kände till,
var vana vid det och om dom kände sig trygga, men det var dom ju. (Förälder
särskolan)
En förälder påpekade flera gånger under intervjun hur viktigt det var att
personalen verkligen lyssnade på vad hon sade. Samma förälder
återkommer till att det är viktigt att det är lugn och ro och att man får prata
så länge man vill. ”Man måste känna att man har någon att spela boll med,
det måste vara en dialog, det måste bli ett möte, man måste mötas.” Detta
är viktigt dels för att våga ställa frågor man har och dels för att man ska
våga lita på svaret eller överhuvudtaget få svar på frågan, tycker en
förälder.
38
6.1.4 Miljön
Under intervjuerna med föräldrarna belystes detta med miljön; både inne i
skolan och utemiljön. Det var inte en avgörande faktor för val av skola men
det hade en viss betydelse ändå.
Utemiljön påverkar absolut. Det är inte den roligaste skola vi valde men
innemiljön, just storleken på skola påverkar också. (Förälder grundskolan)
En av föräldrarna berättar om sin upplevelse av miljön inomhus på två av
skolorna hon besökt. Så här upplevde hon miljön på första skolan:
Dels tyckte jag att det såg så mörkt och murrigt ut, det kommer liksom inget
dagsljus in i lokalen utan det var liksom väggar hit och dit. Det var så mörkt att
man liksom inte fick någon bild, ingen helhetsbild, utan det var väl att eleverna
kanske inte klarade av att jobba så många, utan att dom var i smårum. (Förälder
särskolan)
Miljön på den andra skolan gav detta intryck:
Här var liksom ljust och fint. Även miljön och inte bara människorna måste vara
tilltalande. Och det var det här. Stora ytor och det här (hon pekar på vattensängen
och bollbadet). (Förälder särskolan)
6.1.5 Bemötande
Vi redovisar här först det som varit positivt för föräldrarna vid det första
mötet med personal på skolan. Här uttrycker alla fyra föräldrarna vikten av
att deras barn blir sedda. Att man som pedagog på skolorna är nyfiken på
deras barn, vad barnen har för resurser och vad dom är bra på.
39
Att dom tar sig tid och pratar, bara så att jag känner att dom sett mitt barn och att
dom trivs med att ha mig där. Att jag inte är en jobbig förälder höll jag på att säga.
(Förälder särskolan)
En förälder som har sitt barn inskrivet inom särskolan uttrycker sin syn på
bemötande på detta sätt:
Möter man personal som är väldigt entusiastisk, öppen och pratar mycket
spontant, det är ju bara positivt. Men att man är öppen och ställer frågor men att
man även lite spontant berättar och kanske just det att man får raka svar. För på
vissa ställen kunde man ju få sådana svar som att ”alla barn är välkomna” och det
förstår jag att alla barn är välkomna, men det säger inte så mycket för en som
förälder. För det är klart att alla barn har ju så olika behov. (Förälder särskolan)
Det var en av föräldrarna som hade ett brev med sig där hon hade skrivit
ner information om sitt barn. En av personalen på skolan läste upp brevet
och kunde då komma med kompletterande frågor allt eftersom texten lästes
upp. Brevet som föräldern skrivit tog bland annat upp om hur det fungerar
hemma, hur vardagen är och gav lite tips angående hur man gjorde hemma
i vissa situationer. En annan förälder berättar så här om sin upplevelse av
det bemötande hon fick på ett öppet hus som en av skolorna haft:
Och det var öppet hus och det var massor med barn och så. Då direkt vi kom
innanför dörren så; jaha vad heter du och vem är du och så mötte dom henne och
sen gick vi runt. Bara det här mötet innanför dörren gjorde att här ser dom henne
och då var det ganska lätt att välja. Första intrycket gör ju också mycket, att man
är positiv från början. (Förälder grundskolan)
Den föräldern som var så bränd på alla lärare uttrycker sin upplevelse av
det första mötet med personalen på den nya skolan så här:
40
Det var det bästa mötet och så var det ju lugn och ro, det var bara vi och vi pratade
så länge vi ville. Han tog det jag sade utan att lägga till eller dra ifrån, han tog det
rakt av och det var viktigt. Att jag gjorde likadant med honom för då kunde vi
hitta ”barnet”. Och hitta varandra. Och olika idéer och hjälpa varandra…med
öppna sinnen kan man väl säga. (Förälder grundskolan)
Men ibland blir inte det första mötet vad man tänkt sig; det kan bero på ett
negativt bemötande som man upplever som förälder och i andra fall kan
det bero på andra orsaker. Den förälder som haft sitt barn inskrivet från
början inom grundskolan och som sedan på prov fick ha sitt barn inom
särskolan berättar om det första mötet med personalen på särskolan:
Jag skulle ju bara komma hit och hälsa på. Jag kommer bara ihåg precis när jag
kom att dom skulle ha samling precis och att vi skulle få vara med på den här
samlingen. För det var liksom lite rörigt och rektorn hade väl inte talat om att vi
skulle komma just då. Så det var kanske kommunikationen som hade brustit med
rektorn, att vi skulle komma. Men ni sa; jaja kom här och det löste sig. Men jag
tror att en av personalen gick undan med oss sen. Men vi var välkomna dagen
efter också. (Förälder särskolan)
Det första intrycket är det som oftast blir bestående och det bemötande man
får vid första mötet är så viktigt. Men ibland blir det inte som man tänkt
sig.
Men vi var på en friskola och tittade som vi tyckte om pedagogiken och trodde på.
Men hon hälsade inte på henne när vi kom in. Hon visade oss runt i lokalerna, hon
visade vilka roliga projekt dom hade. Hon pratade med mig från det vi kom tills vi
gick. (Förälder grundskolan)
En förälder upplevde bemötandet på en av skolorna hon besökte som ”att
en av personalen förklarade lite och att vi bara fick gå där och titta.”
41
Det kändes med en gång, nää, jag trivs inte här på något vis. Jag kanske gav det
för lite chans, kunde ha lyssnat bättre. (Förälder särskolan)
6.1.6 Hur blev fortsättningen?
Även här så är bemötandet något som alla föräldrarna återkommer till. Man
vill att ens barn ska bli sett för vad hon/han är, att man genom kontaktbok
mellan skolan och hemmet skriver och berättar hur skoldagen varit eller
vad som hänt hemma. Att personalen ser till barnens bästa och att dom gör
så mycket med barnen, att barnen får visa vad dom kan.
Mitt barn kan saker även om det är handikappat så har hon ett liv … Att dom ser
vad hon gör och att man får läsa om det. Det tycker jag är bra för hon kan ju inte
alltid tala om vad hon gjort, ätit eller vad det nu är. Utan läser jag i den så får jag
veta och då kan jag prata med henne om att det har du gjort i skolan, oh vad kul.
Så dom ser henne och dom vet om hon har ätit, sovit, varit arg och jag menar att
det är jättebra. Att dom ser henne, att hon inte bara försvinner i mängden som hon
kan göra i en vanlig klass. (Förälder särskolan)
En förälder berättar att hon upplever att hon får stöd, att man kan skratta
ihop och ha lite roligt.
Här är det mycket mer att man är kompis, en mer nära relation än som en vanlig
skolfröken. (Förälder särskolan)
Den förälder som har sitt barn inskrivet inom grundskolan berättar hur hon
upplever att personalen varje dag är väldigt duktiga på att bemöta och inte
bara dottern utan även hennes bror.
42
Det är alltid först barnen. Så det gör ju att man kanske står ut med att det är stökigt
ibland eller att det är mycket barn. Känna att dom ser varje individ. (Förälder
grundskolan)
6.1.7 Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan vi väl säga att om man bortser från de rent
praktiska valen av verksamhet så hade första mötet avgörande betydelse för
fortsättningen, föräldrarna glider gärna in på det som sker efter första mötet
men det är väl ganska naturligt eftersom det är då allt ska fungera.
Föräldrarna fokuserar gärna på helheten, skola och pedagoger, vilket syns i
svaren. Det som föräldrarna tagit upp och som varit avgörande för hur de
valt är bemötande, pedagogik, miljön ute och inne på skolan, resurser,
närhet till skolan, kompisar, storlek på skola, att skolan har ett gott rykte,
samverkan med grundskolan, kunnig personal, valmöjligheten och
helhetsintrycket.
6.2 Resultat av intervjuer med pedagoger
Här redovisas en sammanställning av vad som framkommit under
intervjuerna med de fem pedagogerna inför det första mötet med förälder
ensam eller förälder och elev. Undersökningsgruppen bestod av en
specialpedagog inom särskolan, en specialpedagog inom grundskolan, en
pedagog på särskild avdelning inom grundskolan samt två pedagoger
verksamma på en resursskola. Vi har delat in redovisningen utifrån de
frågeställningar vi hade. Inte nödvändigtvis i den ordning de kom eftersom
vi inledde med att be dem berätta om första mötet.
43
• Policy inför mottagande av ny elev
• Det första mötet
• Pedagogens förhållningssätt
• Om det går snett
• Fortsättningen
6.2.1 Det första mötet
Här har vi valt att redovisa varje verksamhet för sig för att det ska ge
läsaren en så överskådlig bild som möjligt. Det var ingen av
verksamheterna som hade en nedskriven policy vid mottagandet av en ny
elev.
6.2.1.1 Särskolan
Specialpedagogen berättar att för det första är det elevens ålder, vad eleven
är intresserad av, vilket funktionshinder och utvecklingsnivå eleven har
som hon vill få vetskap om. Men att även föräldrarnas önskemål och
förväntningar på skolan tas upp under samtalet. Även att lokalerna visas
upp för föräldrarna och att de får information om verksamhetens arbetssätt.
Hon försöker alltid att få med båda föräldrarna vid det första mötet.
Jag tror att det är jättebra för då slipper man dom här tolkningarna, för är båda
föräldrarna med så kan dom diskutera utifrån sin egen tolkning hemma eller
komma tillbaka och fråga. (Specialpedagog på särskolan)
6.2.1.2 Grundskolan
Specialpedagogen på grundskolan berättar att där öppnas alltid det första
mötet med att föräldern/föräldrarna får en fråga från pedagogerna, om de
vill ha lite kaffe och det vill de oftast. Det är specialpedagogen och rektorn
44
som tar emot och berättar om hur elevhälsan är uppbyggd, hur personalen
på grundskolan arbetar med barn som har behov av särskilt stöd, att
pedagoger och övriga som möter upp, alltid försöker ha en öppen dialog
och så tas sekretessfrågan upp med en gång. Föräldrarna får information
om skolans elevhälsoteam som består av specialpedagog, skolsköterska,
rektor och kurator ibland. Teamet träffas varje torsdag mellan kl.09.0010.00. Specialpedagogen berättar också att vid behov bjuder skolan in
någon från kommunens resurscentrum, någon från socialtjänsten eller
någon från barnpsykiatrin. Pedagogen eller rektor ber sedan föräldrarna
berätta och de blir tillfrågade om det är okej att anteckningar förs och enligt
specialpedagogen så brukar det inte bli något hinder för detta.
Och om barnet är med så lägger vi samtalet på barnets nivå, så då vänder vi oss till
barnet så mycket vi kan. (Specialpedagog på grundskolan)
Enligt specialpedagogen berättar föräldrarna då om det som ligger dem
närmast men ibland kan de vara lite frågande. Men då ställer antingen
specialpedagogen eller rektorn ofta öppna frågor; hur tänker ni då och hur
kan vi göra på bästa sätt och har ni någon speciell tanke. På detta sätt lotsas
föräldrarna fram och efter ett tag så sammanfattar antingen rektorn eller
specialpedagogen det man samtalat om (återspegling) och föräldrarna får
frågan om det är något ytterligare de vill ta upp och då händer det att man
från föräldrarnas sida vill komplettera något. Innan samtalet avslutas så får
alltid föräldrarna frågan om de är nöjda med samtalet eller om de tänkt på
något annat sätt.
För det är bra för oss att veta för vi lär oss hela tiden. (Specialpedagog på
grundskolan)
45
Det som man från skolans sida trycker mycket på det är föräldrarnas
delaktighet i deras barns utveckling, menar specialpedagogen. Skolan
berättar om det nätverk man bygger upp runt barnet och att det är
föräldrarna som talar om vilka människor de vill ska vara med i nätverket.
Ibland är det ett litet och ibland är det ett större nätverk runt barnet.
Därefter sammanfattar pedagogen eller rektor samtalet som ett litet
dokument och bestämmer ett nytt datum för nästa träff. Även skolans
lokaler visas upp.
6.2.1.3 Pedagog på särskild avdelning inom grundskolans senare
årskurser
Pedagogen här berättar att det inte är alltid de träffar föräldrarna först utan
det är oftast eleven som pedagogerna möter i första hand.
Det beror ju lite på vad de har för föräldrar också, en del föräldrar är nöjda och
glada och kommer inte hit eller skiter i vilket kanske också i värsta fall och hör de
inget från skolan tycker de att det är lugnt. (Specialpedagog på grundskolan)
Ibland är det första mötet en elevvårdskonferens där man som pedagog
sitter och lyssnar på vad de säger från den gamla klassen och om
föräldrarna är medvetna om deras barns problematik, menar pedagogen.
En del bara kommer ju dit och sitter lite skrämda och sitter där med egna dåliga
erfarenheter och vill inte erkänna att eleven har problem eller tycker det inte i
varje fall, i deras ögon har de inte det och en del är himla liksom tvärtom.
(Specialpedagog på grundskolan)
Pedagogen menar att han får liksom känna sig för lite vad det handlar om
och att ställa lite frågor om ämnen, de nationella proven, om eleven haft
problem med kompisar på rasterna, hur det såg ut i matsalen; åt de på
46
skolan, gör de läxorna, gillar de att gå i skolan, deras frånvaro och deras
fritidsaktiviteter.
Antingen är de ju jättesvaga men väldigt fungerande socialt, de jobbar och sliter
och gör läxan och allting men har inte riktigt förmågan, då vet vi ju lite grand hur
vi ska möta dem. Och så finns det ju andra som har väldigt mycket förmågor men
det är andra saker som inte funkar, de har inga kompisar, problem med som jag
säger med mat och sådana här saker, då är det ju andra signaler. (Specialpedagog
på grundskolan)
Enligt pedagogen tar han även upp frågan om det finns någon person i
elevens sfär som han eller hon tytt sig mycket till; det kan vara en
vaktmästare på skolan eller någon på fritids.
Det säger ju också väldigt mycket eller om det är en sådan ”Nej, det funkar bra
med alla vuxna, inga problem”. Då vet ju vi här att vi har bra förutsättningar att få
ut dem på fler lektioner. Inte för att de ska få betyg, det är i alla fall inte bara det
som är målet utan det viktigaste är att de kommer ut och träffar folk, att de trivs,
att de får vara med. (Specialpedagog på grundskolan)
6.2.1.4 Resursskolan
En av pedagogerna på resursskolan berättar att de alltid försöker vara full
personalstyrka vid det första mötet med föräldrarna. Pedagogerna vill ge en
positiv bild av hur verksamheten ser ut, sen är det ju viktigt också, det här
vanliga, att hälsa och ögonkontakt.
Att de får träffa oss allihopa det är ju jätteviktigt att känna igen namnen och ha ett
ansikte, ja, de lämnar ju det viktigaste de har i våra händer så då måste man ju vara
ödmjuk inför uppgiften man har. (Specialpedagog på resursskolan)
47
Det första mötet och mottagandet är betydelsefullt. Man kan ju säga att man har ju
inte en chans att göra ett andra intryck och det kan ju på sätt och vis vara sant.
(Specialpedagog på resursskolan)
Att första mötet kan vara väldigt nervöst från föräldrarnas sida och även från
barnens sida så är det ju med sorg många gånger att man får bryta upp, även om
det inte varit en fungerande verksamhet, att lämna sina kompisar och den invanda,
trygga miljön och så. Det är ju väldigt blandade förväntningar och reaktioner som
man får när man möter barn och föräldrar för första gången. (Specialpedagog på
resursskolan)
Enligt en av pedagogerna är det ibland så att föräldrar och elev kommer
och hälsar på innan terminen är slut för att sedan börja på höstterminen.
Pedagogen menar att då får föräldrar och elev en bild av miljön, av
personalen och hur det ser ut. Under sommarlovet får de sedan smälta detta
för att sedan komma tillbaka och börja till hösten.
6.2.2 Förhållningssätt
Vilken inställning och vilket synsätt har man som pedagog i de olika
verksamheterna?
6.2.2.1 Särskolan
Specialpedagogen betonade vikten av att ge tid och att man inte hela tiden
behövde prata på utan att man i ett samtal även kunde vara tyst. Hon
betonade vikten av att ha en bra kontakt med föräldrarna eftersom det
många gånger var så mycket praktiskt runt varje elev. Föräldrarna var alltid
välkomna och det var inte ovanligt att även en mormor kom förbi och
frågade om det var okej om hon kom in en liten stund och hälsade på i
skolan, menade specialpedagogen. Och oftast så stötte det inte på några
48
hinder. Den kontakt pedagogen hade med föräldrarna var oftast genom
telefonkontakt som periodvis kunde vara intensiv beroende på elevens
fysiska form, enligt pedagogen.
6.2.2.2 Grundskolan
Här försöker skolan alltid visa på möjligheter och att ge föräldrarna något
konstruktivt förslag som ett första steg och som föräldern kan ta med sig
hem, menar specialpedagogen. Att stärka föräldrarna i att det inte är hon
som är besvärlig. Vad pedagogen trycker på är förälderns delaktighet i sitt
barns utveckling. Att man som pedagog kan byta perspektiv och att sätta
sig in i den andra människans situation, att leva sig in i det och se på livet
utifrån det perspektivet.
Och om det är ett barn; om det var mitt barn, hur skulle jag vilja då.
(Specialpedagog på grundskolan)
Enligt specialpedagogen är det också viktigt att kunna lyssna; för
lösningarna finns oftast hos den andre parten. Att under samtalet ha öppna
frågor och återspegla; så att pedagogen får respons, en dialog. Detta gör
man gärna mer än en gång så att pedagog och förälder är överens. Som
avslutning gör pedagogen en uppföljning så att det också blir bestämt. Men,
enligt pedagogen, är det absolut viktigaste att ha total uppmärksamhet på
den som hon samtalar med.
6.2.2.3 Resursskolan
Denna pedagog menar att när han sedan som pedagog får träffa föräldrarna
för första gången är han väldigt tydlig med att det är de på skolan som
bestämmer, men tillsammans med föräldrarna. Har föräldrarna någon
synpunkt på något som är fel så går det jättebra att ringa och prata om det.
49
Men det är inte säkert att man ändrar på något från skolans sida. Samtidigt
poängterar pedagogen vikten av att eleven aldrig ska få höra att skolan
tycker att föräldrarna gör fel, för då drar man ju inte åt samma håll. Eleven
ska hela tiden tro att föräldrarna och skolan är jätteöverens, menar
pedagogen.
Vi behöver inte tycka om varandra. Men däremot ska vi samarbeta och det är två
helt olika saker, vi ska jobba ihop liksom. (Specialpedagog på grundskolan)
En av pedagogerna säger att det inte är alltid som de har gott om tid och att
det tyvärr kan se väldigt olika ut.
Jag kan inte nog betona hur viktigt det är att inte bara kastas in i verksamheten.
Det är inte möbler vi placerar utan barn med känslor och tankar och även föräldrar
då som man vill hinna ta hand om på ett vettigt sätt. (Specialpedagog på
grundskolan)
6.2.3 Om det går snett/Det svåra samtalet
Det blir inte alltid som pedagogen tänkt sig och ibland kan det bli infekterat
under samtalet. Hur går man då vidare och hur tacklar man det själv som
pedagog och vilken hjälp/beredskap finns det runt den enskilde pedagogen?
6.2.3.1 Särskolan
Pedagogen berättar om att ha erfarenhet av ett svårt samtal som resulterade
i att föräldern helt sonika reste sig upp och gick därifrån. Upprinnelsen till
samtalet var att ett barn hade blåmärken och sa att min pappa slår mig.
Senare på kvällen ringde pedagogen upp föräldern och tillsammans
bestämde de sig för ett nytt möte dagen efter på kvällstid. Pedagogen menar
att det samtalet blev mycket bättre men ännu tänker hon på vad det var som
50
gick snett och hur fruktansvärt hon hade upplevt detta. När detta samtal
ägde rum så läste pedagogen till specialpedagog och hade där fått inblick i
handledning plus att hennes egen rektor stödde henne.
Men jag kände; för det första ska jag fortsätta eller ska rektorn ta över detta eller
hur gör jag? Men det blev bra, ja det blev bra. (Specialpedagog på grundskolan)
6.2.3.2 Grundskolan
En av pedagogerna inom grundskolan som har många års erfarenhet av
samtal berättar att det som är svårast för henne är att bemöta aggressivitet.
Pedagogen berättar vidare att hon upplever att hon fortfarande lär sig av
dessa svåra samtal och att det är viktigt att lyssna på föräldern och att fånga
in det som är problemet. För annars får man inte den stabila relationen med
föräldern som är så viktig för det fortsatta samarbetet säger hon.
Och så börjar man fånga in problemet, för det är ju mer vi måste problematisera
runt och det är inte alltid enkelt. För då får vi ju inte den stabila relationen, då är
det ju så upprört, så man får liksom börja gräva där man står. (Specialpedagog på
grundskolan)
Den andre pedagogen som arbetar med en liten grupp elever i de högre
åldrarna inom grundskolan uttrycker att det har stor betydelse för samtalets
utgång om föräldern har accepterat att deras barn har problem och hur
samarbetet med skolan varit tidigare.
6.2.3.3 Resursskolan
Den ena pedagogen menar att genom att bejaka och inte komma med
motargument för det föräldern säger, så brukar det ”lägga sig”. Föräldern
brukar då få en känsla; jag duger faktiskt, fast på mitt sätt, jag är inte så
51
dum som alla sagt. Den andra pedagogen tar upp om föräldrar som varit
ledsna och andra föräldrar som varit negativa.
Det är ju jobbigare att jobba med en negativ förälder, jobbigare att hämta hem, det
är ju svårare med jobbet med barnet. (Specialpedagog på grundskolan)
6.2.4 Sammanfattning
Sammanfattningsvis menar vi att pedagogerna i vår undersökning är väl
medvetna om hur deras bemötande och kommunikation vid första mötet
påverkar föräldrarna. De är också medvetna om första mötets betydelse för
den fortsatta relationen och samarbetet med föräldrarna.
52
7 ANALYS
I vår analys har vi beslutat att titta på likheter och skillnader mellan
föräldrars och pedagogers åsikter och uppfattningar om vissa elementära
områden såsom bemötande och kommunikation. Vi har funnit följande
teman i våra intervjuer: bemötande, kommunikation, engagemang,
förtroende och ärlighet samt tyst kunskap och medvetenhet.
7.1 Bemötande
Både föräldrar och pedagoger tar upp bemötandet som det viktigaste vid
första mötet. En förälder sade uppskattande att pedagogen mötte henne som
en vanlig människa. En pedagog uttrycker att det är viktigt hur man
bemöter varandra både vid det första mötet och i fortsättningen. En förälder
kände med en gång att hon inte trivdes men visste ej varför. Här var
bemötandet negativt och tyvärr hade flera av föräldrarna negativa
erfarenheter. En annan förälder säger att det var bemötandet som avgjorde.
I detta besvaras också en av våra frågeställningar om hur bemötandet
påverkar föräldrarna.
De flesta föräldrar har bestämt sig för om deras barn ska börja på skolan
eller inte utifrån det bemötande de fått. Vi får många exempel på vad
föräldrar och pedagoger uppfattar som både positivt och negativt
bemötande. Både föräldrar och pedagoger tycker lika om vad som är
positivt respektive negativt bemötande. För att läsaren ska få en uppfattning
om vad som upplevts som positivt respektive negativt ger vi exempel från
intervjuerna.
53
Positivt från föräldrar: ”Där var ingen distans, han drog inte ner skärmen.
Många lärare vill ha distans.”, ”Personal som är väldigt entusiastisk, öppen
och pratar mycket spontant, det är ju bara positivt”, ”bara så att jag känner
att de har sett mitt barn och de trivs med att ha mig där. Att jag inte är en
jobbig förälder, höll jag på att säga. Det är väl det man liksom vill känna
som förälder.”
Positivt från pedagoger: ”lärarna som kom fram, tog dig i hand och tittade i
ögonen och hade några vänliga ord att säga.”, ”Ja, att byta perspektiv, att
sätta dig in i den andra människans situation, att leva mig in i det och se på
livet utifrån det perspektivet. Och om det är ett barn, om det var mitt barn,
hur skulle jag vilja då?”, ”Lyssna, för lösningarna ligger oftast hos den
andra partnern.”, ”Man måste hitta någon infallsvinkel där man kan
mötas.”, ”Man försöker hålla en så låg profil så föräldrarna ska känna sig
med, att det är VI och inte vi och dom, att de ska känna sig trygga.”
Negativt från föräldrar: Här anser vi att frågan vad är det som gör att det
blir fel besvaras. ”Hon är så färgstark så jag kröp in i ett hörn, jag orkade
inte, när jag är så liten och så kommer hon och tar över hela föreställningen
finns där ingen plats för mig, hennes saker är så viktiga, hon pratade hela
tiden, hon ville jag skulle säga, hon pressade mig att säga och det passar
inte mig.”, ”hon pratade med mig från jag kom tills jag gick”, ”De ska inte
vara så många, det är jättejobbigt, lika många eller färre och dessutom är de
på hemmaplan.”
I dessa citat från både föräldrar och pedagoger har vi sett hur viktigt
bemötandet är. Vi menar att det här framkommer att det är viktigt att
pedagogerna ser barnet och att man låter föräldrarna ge sin bild av sitt barn,
att föräldern känner sig välkommen genom att pedagogen hälsar, tar i hand,
54
har ögonkontakt och visar runt på ett sätt som uppfattas som engagerat. En
förälder talar om entusiastisk personal och att hon vill känna att
pedagogerna trivs med att ha henne där. Vidare menar en pedagog att man
ska ha en så låg profil att föräldern känner sig med, att det är VI, vilket dels
svarar mot föräldern som talar om distans och att vissa pedagoger ”drar ner
en skärm” och föräldern som tyckte att pedagogen tog över hela
föreställningen.
7.2 Kommunikation
Kommunikationen mellan föräldrar och pedagoger tas upp av alla
intervjuade men kanske inte som avgörande just vid första mötet utom när
kommunikation och bemötande gick hand i hand. Kommunikationen hade
stor betydelse för det fortsatta samarbetet. Vi ställde oss också frågan om
ett negativt första möte kunde bero på kommunikationssvårigheter. En
tydlig brist i kommunikationen avslöjar en förälder då hon ställer frågor om
hur skolan passar hennes barns behov och får svaret ”Alla barn är
välkomna”.
Att alla barn är välkomna och det förstår jag att alla barn är välkomna, men det
säger inte så mycket för en som förälder. För det är klart att alla barn har ju så
olika behov och det är klart att den typen av information säger inte så mycket
kunde jag uppleva på någon av skolorna. Och det är klart att alla barn är
välkomna, men man anpassar ju pedagogiken efter vad man har för handikapp och
vissa kanske passar bättre ihop än andra. (Förälder särskolan)
Pedagogen är från arbetslivet och pratar som vanligt folk säger en förälder
uppskattande och visar hur viktigt det är att man talar samma språk så man
55
kan mötas i samtalet. Vi ger ytterligare exempel på både positiva och
negativa uttalanden från respondenterna.
Positivt från föräldrar: ”Han tog det jag sa utan att lägga till och dra ifrån,
han tog det rakt av och det var viktigt.”, ”det var så oerhört viktigt, …, då
har jag en god erfarenhet att luta mig på, oerhört betydelsefullt att jag
någonstans, någon gång, någon lyssnar.”
Positivt från pedagoger: ”Att vara tyst kan vara väldigt, väldigt bra. Ja för
många gånger tror man att man måste tala hela tiden.”, ”Och likadant så
säger vi, kom gärna en gång för mycket, ni är aldrig besvärliga, även om vi
tycker det, så är ni inte det. (Fniss)”, ”Jag försöker alltid tänka att det här är
en mamma och en pappa som gör det bästa utifrån sina förutsättningar. De
gör det bästa de kan som de tror just i den stunden och kan jag bara vinna
deras förtroende och tillit så har jag större möjlighet att jobba med deras
barn.”
Negativt från föräldrar: ”Och rektorn han sa ju att mitt barn skulle till Xskolan för mitt barn har ju diagnosen x så han ska till X-skolan, det var ju
automatiskt, men det är ju inte riktigt så enkelt! Alla är vi ju så olika.”,
”Men när man inte fick någon respons tillbaka så till slut så kände man att
så här, att nää, nu säger vi upp platsen så fort det bara går. Det var ju inte
säkert personalen hälsade när han kom.”
Negativt från pedagoger: ”Man får inte gå i svaromål eller gå i klinch.”,
”Aggressivitet (från föräldrar, författarnas kommentar), är inte så farligt nu
eftersom jag har fått träna på detta under 15 år. Men personligen är det det
som är svårast.”, ”Är det väldigt infekterat mellan föräldrar och skola, eller
56
lärare och föräldrar är det ju inte så lyckat, då är det risk att det bara blir
pajkastning, ofta är det ju infekterat”.
Kommunikation är ju ett av pedagogens viktigaste verktyg, vare sig det
gäller det första mötet, utvecklingssamtal eller det avslutande samtalet; då
eleven ska vidare i skolverksamheten. Det är av betydelse att man som
pedagog innan samtalet vet vad syftet är med detta möte och vad man
prioriterar att ta upp. Vad föräldrarna i vår intervju uppskattade var att man
som pedagog ”pratar som vanligt folk”. En önskan från både pedagoger
och föräldrar var att skapa en dialog; att mötas.
Två av pedagogerna nämnde även detta med att vara tyst i samtalet, att man
som pedagog inte hela tiden behöver prata. Det kan vara tyst en liten stund;
man får tid att samla sig och tänka efter, både som pedagog och förälder.
När det någon gång gick snett i samtalet, t.ex. att pedagog och föräldrar
hade olika åsikter eller att det blev en försvarssituation, så påpekade
pedagogerna att det viktigaste var att inte gå i klinch. Blev det ändå en
låsning i samtalet så ”får man gräva där man står”, som en pedagog sade
och då var det viktigaste att få till stånd en öppning i samtalet igen.
7.3 Engagemang, förtroende och ärlighet
Engagemang, förtroende och ärlighet togs också upp som viktiga aspekter
både från föräldrar och från pedagoger. Vi ger exempel på detta genom
citat från intervjuerna.
Man kan inte bli utbränd om man inte brinner. (Specialpedagog resursskola)
57
Engagemang utläser vi i följande uttalande; ”Jag tror inte man orkar vara
kvar om man inte på något sätt utstrålar att man tycker om det, att man
trivs, att man vill de här föräldrarna väl och barnen” säger en pedagog och
lite i samma anda uppfattar vi följande uttalande från en förälder ”att man
kan skratta lite och ha lite roligt.” En pedagog: ”Men vi svarar ju alltid i
telefon” dvs. de tar sig tid. En annan förälder säger: ”Men hon hälsar inte
på min dotter när vi kommer in …”. Detta är negativt för föräldern och
bekräftar ett uttalande från vår pedagog ”Det handlar om att våga tycka om
eleverna, att inte vara rädd för dem.”
Är det en dag när jag är klok eller så, då försöker jag nog tänka på det att ge tid
men ibland är man inte så klok utan man är bara en människa. Det kan vara rörigt
här eller ha hänt väldigt mycket, då man känner att man inte är på plats förrän man
sätter sig och då tror jag att man kan bli forcerad, att man inte har hunnit att hämta
andan innan, utan att man på något vis är uppe i varv. (Specialpedagog särskolan)
”Att försöka skapa ett förtroende, att föräldern ska känna sig trygg. I
den situationen är de nervösa och det är mycket känslor i omlopp, och
då är ju tryggheten viktig.” Pedagogen besvarar i detta också en av
våra frågeställningar om vad som är viktigt för pedagogerna i första
mötet med föräldrarna, övriga pedagogers uttalanden har visat att de
delar den uppfattningen. En förälder uttrycker det så här ”Man
kommer med det bästa man har, att läraren förstår, att man hjälps åt
och att det inte finns prestige då känns det jättebra.” En förälder vars
barn upplevs som jobbig av andra sade ”Ni är medvetna men ni tycker
inte illa om mitt barn. Hon är accepterad även om hon har sina dåliga
dagar. … så vet ni att hon är sådan. Det är sådan personal jag vill ha
omkring mig.” En av pedagogerna uttrycker det så här ” En vilja att
lösa problem. Jag tror också mycket på att ta över problemen från
föräldrarna.”
58
”Man får ju aldrig ge avkall på ärligheten” säger en pedagog och en
förälder säger ”Han har deklarerat att vi är där lite på undantag.”, en rakhet
som hon uppskattar. ”Men att man försöker vara så rak som möjligt för de
här barnen är ju redan utpekade, de är redan utsatta så det kan bara bli
bättre.” En förälder uttrycker det så här; ”Men att man är öppen och ställer
frågor men att man även lite spontant berättar och kanske just det att man
får raka svar”.
Vi har i dessa citat sett betydelsen av att ha ett engagemang i sitt arbete och
det är något som föräldrarna lyfter fram i sina svar. Även om pedagogen
har fullt upp vid lämning eller hämtning, så finns det alltid tid för att säga
några ord till föräldrarna och att man säger hej då till barnet. Både föräldrar
och pedagoger uttryckte att det var av stor vikt att skapa förtroende för att
skapa en stabil relation. Pedagogerna ville få föräldrarna att känna sig
trygga och poängterade att föräldrarnas delaktighet i sina barns utveckling
är viktig och att det var viktigt att förmedla detta till föräldrarna. När det
gäller ärlighet var pedagogerna övertygade om att det var det enda rätta och
att det uppskattades av föräldrarna; man ville ha ärliga svar.
7.4 Tyst kunskap och medvetenhet
Det finns pedagoger som belyser hur de genom åren utvecklat sin tysta
kunskap; sin förmåga och medvetenhet om hur betydelsefullt bemötandet
är. Vi ställde oss frågan om det kunde vara brist på kunskap hos
personalen. Vi anser att vi fått svar på detta genom pedagogernas svar i
intervjun. Genom sin långa arbetslivserfarenhet har pedagogerna fått stor
erfarenhet, pedagogerna nämner hur de upplevt både bra, mindre bra och
ibland avskräckande exempel på hur ett första möte kan gestalta sig. Denna
59
medvetenhet
och
erfarenhet
har
hos
pedagogerna
utvecklat
en
”fingertoppskänsla” att handla med gott omdöme i mötet med föräldrarna.
Genom att pedagogerna får kontinuerlig handledning så får de hjälp med att
se sina egna brister och hur de ska tackla de svåra samtalen. Vi belyser
detta med några citat.
Det framkom under intervjuerna med pedagogerna att tyst kunskap fanns
hos alla pedagoger vi intervjuade men endast de som fått handledning var
medvetna om sin kunskap, tack vare att de jobbat mycket med att
medvetandegöra den tysta kunskapen samt reflektera över vad de sade,
tänkte och hur de handlade och reagerade. Den pedagog som inte fått
handledning berättade hur föräldern bemöttes och vad som sades men
kunde däremot inte svara på varför han handlade och sade så, dvs.
kunskapen fanns men inte medvetenheten.
Men ju flera sådana här svåra möten och ju fler barn och föräldrar man går igenom
genom sitt yrke, desto skickligare, om man nu får hjälp, mer van blir man i de här
situationerna och jag tror man utvecklar en förmåga genom åren då om man nu är
medveten och har insikt, annars kan det kvitta höll jag på att säga, men det finns ju
de som aldrig …(Specialpedagog resursskolan)
Eftersom jag själv handleder och sedan får handledning så har jag ju fått träna så
mycket bland annat på hur jag bemöter aggressivitet, för själv så tycker jag inte
om aggressivitet, så jag har fått jobba mycket med det själv. (Specialpedagog
grundskolan)
Många gånger när de kommer hit känner de sig misslyckade. Då är det viktigt att
inte sätta sig på sina höga hästar. Ofta blir det skolan mot mamma och barn. Då
blir det kanske att föräldrarna tar sitt barn i försvar till 100 %. … Därför är det lite
känsligt hur man går in. (Specialpedagog resursskolan)
60
Titta lite på sig själv med ögon utifrån. (Specialpedagog resursskolan)
I pedagogernas uttalande i dessa citat har vi bl.a. utläst att ju mer de fått
träna på samtal, desto mer rutin har de fått, trots detta så uttalar en pedagog
att hon hela tiden lär sig något nytt; hon utvecklas hela tiden. Pedagogerna
har genom åren mött positiva, ledsna och aggressiva föräldrar och de har
fått kunskap och även erfarenhet att tackla de svåra samtalen. Här förstår vi
att föräldrarnas sätt att förhålla sig till barnet och sin situation påverkar
kvalitén på första mötet. Till stor hjälp har varit att de fått kontinuerlig
handledning; enskild och i arbetslaget. ”Det är ett måste”, sa en av
pedagogerna. Alla pedagogerna belyste vikten av att ha fungerande team;
kollegor där man tar hjälp av varandra och är raka mot varandra, i med- och
motgångar.
61
62
8 DISKUSSION
Det sätt vi möter föräldrar på är beroende av många saker; våra egna
attityder, värderingar och behov. Om vi är medvetna om detta och hur vi
själva är inför det första mötet med en ny förälder så blir vi bättre på att
kommunicera och på att möta. Att få till stånd ett gott samarbete mellan
föräldrar och skola bör vara ett viktigt mål inom alla verksamheter, då vårt
mål som specialpedagoger är att få optimal utveckling och inlärning hos
eleven.
8.1 Pedagogiska implikationer
Vårt syfte var att tydliggöra de faktorer som påverkar första mötet samt
utforska hur första mötet mellan föräldrar och personal upplevs av de båda
parterna.
Enligt Thurén (1991) har varje del av systemet sin funktion och delarna
samverkar för att bevara systemet. Systemteorin står för en helhetssyn där
alla delar hänger ihop och ingen del är viktigare än den andra. Vi har i vårt
arbete kommit fram till att de faktorer som påverkar första mötet är
pedagogernas bemötande och detta i sin tur påverkades av hur medvetna de
var om hur deras bemötande var för den fortsatta relationen med
föräldrarna. Vidare påverkades mötet av vilket förtroende föräldrarna fick
för
pedagogerna.
Bemötandet
och
förtroendet
påverkades
av
kommunikationen mellan föräldrar och pedagoger, både den verbala och
den ickeverbala kommunikationen. För oss blev systemteorin lite en
bekräftelse på att det vi kommit fram till i våra undersökningar, dvs. att
bl.a. bemötandet, kommunikationen, både verbal och icke-verbal,
63
pedagogens medvetenhet och förtroendet hängde samman, att de var ”delar
av en helhet”, det understöddes av en vetenskaplig teori.
Pedagogernas skilda medvetenhet och erfarenhet hade stor betydelse för
om det skulle bli ett positivt eller negativt resultat av mötet. Ohnstad (1995)
redogör i sin bok ”Det goda samtalet” för olika typer av kommunikation
och olika faser av samtal och vilka budskap man sänder ut. Enligt Fiske
(1997) finns ickeverbal kommunikation som sker med hjälp av skildrande
koder såsom gester, tonfall eller ögonrörelser. Dessa koder kan enbart
lämna meddelanden om det som sker just nu. Mitt tonfall kan fastställa min
aktuella inställning mot lyssnaren eller ämnet. Engagemang och ärlighet
var andra faktorer som föräldrarna och pedagogerna tog upp som viktiga i
kommunikationen.
Den
amerikanske
utvecklingspsykologen
Bronfenbrenner (Evenshaug och Hallen, 2001) betonar särskilt betydelsen
av det samspel som uppstår i en närmiljö genom aktiviteter, relationer och
roller som en miljö kan erbjuda.
Vad är det då som gör att det blir fel? Finns kommunikationssvårigheter?
Är det brist på kunskap hos personalen? Hur påverkar bemötandet
föräldrarna?
Anledningen till att det blev fel var enligt tre av föräldrarna att pedagogen
pratade för mycket, det fanns inget utrymme för föräldern. Att pedagogen
inte tycktes bry sig om barnet var anledningen till att två föräldrar
reagerade negativt vid första mötet. ”Det är inte möjligt att inte
kommunicera! Hur vi än gör i mötet så förmedlar vi alltid någon form av
budskap.” (Watzlawick, 1967). Föräldrarna menade att det fanns
kommunikationssvårigheter, det var ingen dialog med pedagogen tyckte
någon, en annan förälder ansåg att hon inte fick svar på sina frågor och en
64
tredje förälder menade att pedagogen talade som vanligt folk, dvs. han
använde inte fackspråk. Det är något att ta fasta på tycker vi, så att vi inte
använder ”fackuttryck” som är naturliga för oss men främmande för
föräldern. Detta ska vi tänka extra på när vi har samtal med
invandrarfamiljer och som en försäkring för att innehållet i samtalet inte
ska kunna missförstås, så kan man använda sig av tolk. Pedagogerna menar
att de genom sin erfarenhet och handledning fått bättre kunskap och större
medvetenhet och menar att de tidigare hade brist på kunskap vilket ibland
ledde till negativa första möten. Det bemötande föräldrarna får vid första
mötet med pedagogerna är avgörande för om det ska bli en fungerande
relation i fortsättningen. Stenhammar och Ulfhielm (1998) t.ex. menar att:
”Första steget till förändring är att det finns en medvetenhet om hur och
vad perspektivet skiljer sig. Genom att bli uppmärksam på skillnaderna kan
hinder som idag försvårar kommunikation och möten mellan barnet,
föräldrarna och habiliteraren bli tydliga. Blir hindren tydliga går det också
lättare att åtgärda dem” (s.63). Riddersporre (2003) menar att delvis ligger
kanske förklaringen till missförstånd i en otydlig kommunikation.
Vad skiljer uppfattningarna åt? Vad uppfattas lika? Vad är viktigt i mötet
för respektive? Avgör föräldrarnas sätt att förhålla sig till barnet och sin
situation kvaliteten på mötet med pedagogerna?
Det är inte mycket som skiljer föräldrarnas och pedagogernas uppfattningar
åt. Båda vill barnets bästa. Det finns dock både föräldrar och pedagoger
som mött de som haft en avvikande uppfattning, vi har i intervjuerna fått
exempel på att pedagogen har varit fast i sin uppfattning och att där ej har
funnits någon flexibilitet eller vilja att individualisera, trots att alla är
individer med sina speciella behov och förutsättningar. Alla pedagogerna i
intervjun menar att föräldrarnas sätt att förhålla sig till barnet och sin
65
situation är viktigt för hur första mötet kan utvecklas, alla poängterar att det
är viktigt att ta det lugnt i svåra lägen. Vissa föräldrar har ej tagit till sig att
deras barn har ett speciellt behov medan andra är arga för att deras barn
inte fått den hjälp de behöver medan andra föräldrar kan vara aggressiva
mot pedagoger och skolan av olika anledningar och ta sitt barn i försvar.
Riddersporre (2003) har också kommit fram till att det är uppenbart att
föräldraidentiteten och relationen till pedagogerna hänger samman.
Vår intention var att hitta de faktorer som gjorde att första mötet blev
positivt respektive negativt. Vi vill lyfta detta resultat bland pedagoger för
att utifrån detta förbättra kunskapen och medvetenheten hos pedagogerna
för att därigenom få fungerande möten samt allt positivt som följer med
detta. Dvs bra relationer som leder till gott samarbete, större möjlighet att
nå bästa möjliga utveckling och inlärning hos eleven och därmed underlätta
specialpedagogens och andra pedagogers arbete, att öka pedagogernas
möjlighet att få lyckas i sitt arbete och därmed känna större tillfredsställelse
i sitt arbete och minska riskerna för utbrändhet. Vår huvudsakliga
arbetsuppgift är eleverna, vilka i detta arbete är tredje person, som gynnas
av ett gott samarbete mellan föräldrarna och pedagogerna.
Vi
föreslår
följande
medvetandegöras
hur
åtgärder.
viktig
I
alla
pedagogutbildningar
kunskapen
om
bemötandet
måste
och
kommunikationen är samt att de är grundläggande för relationer och
samarbete. Kanske kunde man i pedagogutbildningarna, genom olika
arbetsuppgifter
eller
undersökningar,
även
försöka
lyfta
både
kommunikations- och systemteorin. Enligt vår åsikt är framförallt
Bronfenbrenner värd att studera lite närmre och genom detta skapa en
förståelse hos blivande pedagoger att allt är delar av en helhet samt hur
viktigt det är vad de kommunicerar till andra. I skolan måste också denna
66
kunskap lyftas genom information och därefter att pedagogerna aktivt får
arbeta med det t.ex. på studiedagar och att tid ges att kontinuerligt arbeta
med
bemötandet
och
kommunikationen
t.ex.
i
arbetslaget.
Vi
rekommenderar Kay Pollaks bok ”Att växa genom möten” (2001) där olika
förslag finns om hur man kan arbeta med dessa frågor och där han hjälper
läsaren att se på sig själv och sin egen roll i mötet med andra. Detta innebär
inte heller stora kostnader för skolornas idag bistra ekonomi.
Dolfe (2003), Hellström (Bergquist mfl, 2003) och Riddersporre (2003) tar
alla upp hur betydelsefullt pedagogernas bemötande gentemot föräldrarna
är för att deras relation ska fungera tillfredsställande. De tar också upp vad
som kännetecknar ett bra bemötande, sett ur föräldrarnas perspektiv och
hur viktigt det är med självkännedom och att vara medveten om sin egen
människosyn och samhällssyn. Vi har också i vårt arbete kommit fram till
hur viktigt det är med handledning för att medvetandegöra tyst kunskap
samt som verktyg för bättre självkännedom och för att lära sig se på
problem, lösningar och situationer ur nya synvinklar. Handledning ingår i
specialpedagogernas utbildning och bör utnyttjas.
8.2 Hur stämmer våra resultat med andras?
Hur stämmer då våra resultat med andra liknande undersökningar? Vi har
tyvärr inte funnit någon litteratur där man gjort undersökningar om varför
första mötet mellan föräldrar och pedagoger leder till en fungerande
relation eller ej. Vi har därför tittat på två andra undersökningar och deras
resultat. Bim Riddersporres (2003) avhandling ”Att möta det oväntade” där
hon forskar om tidigt föräldraskap till barn med Downs syndrom, där hon
67
bland annat tittar på relationen mellan föräldrarna och de professionella där
hon också tar upp om mötet mellan dessa.
Stenhammar och Ulfhielm (1998) studerar i sin rapport ”Hur får vi det vi
behöver? föräldrar och habiliterare som berättar om möten, strukturer och
förutsättningar inom barn- och ungdomshabiliteringen.
Vi tar här upp några gemensamma faktorer för Riddersporre samt
Stenhammar & Ulfhielm där de kommit fram till samma resultat som vi i
vår undersökning om mötet. Vi har trots idogt sökande inte hittat några
skillnader i resultat vad gäller mötet.
• Kvaliteten avgörs i mötet mellan familjen/föräldrarna och den
enskilde habiliteraren/pedagogen
• Förtroende är avgörande för att mötet ska fungera
• Konsekvenser och effekter av habiliterarens/pedagogens bemötande
• Föräldrarna
var
mest
kritiska
till
habiliterarens/pedagogens
bemötande
• Respekt för barnet och föräldern
• Att relationerna mellan familjen/föräldrarna och de professionella/
pedagogerna fungerar tillfredsställande är av avgörande betydelse
8.3 Slutord
Vi har lösningen. Att du har vetskapen om hur viktigt det är att vid första
mötet ha kunskap om; hur du bemöter på ett bra sätt, vad och hur du
kommunicerar, hur du kan skapa förtroende, att det är av betydelse att du
68
visar ditt engagemang och att det uppskattas att du är ärlig samt vad det
betyder att du är medveten om din tysta kunskap. Har DU viljan?
Vi vill också vidarebefordra 10 goda råd inför ett första möte från våra
pedagoger.
• Ha ögonkontakt
• Skapa förtroende/tillit
• Lyssna
• Var ärlig
• Var tydlig
• Ställ öppna frågor
• Skapa en öppen dialog
• Återspegla
• Sammanfatta
• Uppföljning
69
70
9 FORTSATT FORSKNING
Vi har i vårt arbete undersökt vilka faktorer det är som gör att första mötet
mellan pedagoger och föräldrar blir bra och leder till en bra relation och ett
gott samarbete samt vilka faktorer som påverkar första mötet negativt. Vi
har också tittat på om pedagoger är medvetna om sin tysta kunskap och
funnit att handledning tycks vara nyckeln till att medvetandegöra tyst
kunskap.
Utifrån detta rekommenderar vi varmt fortsatt forskning inom samma
område, där finns flera olika teman att utforska men vi valde här tre
områden som vi tycker skulle vara intressant att forska om.
Det första tycker vi är att även ta in eleven och hans/hennes perspektiv i
undersökningen och både titta på första mötet och fortsättningen.
Det andra som vi tycker skulle vara intressant är att forska inom samma
ämne men med annan metod. Vi rekommenderar fallstudie med
observation och intervju från första kontakten och t.ex. en termin framåt.
Det tredje förslaget är att följa en pedagoggrupp, t.ex. ett arbetslag, hur de
utvecklas när de får handledning, både som enskilda pedagoger och som
grupp.
71
72
REFERENSER
Bergqvist, S. (2003). Att möta barn med behov av särskilt stöd. Arlöv:
Liber utbildning.
Bertolani, P-G. & Andersson, T. (1998). Att möta ett barn. Stockholm:
Förlagshuset Gothia och författarna AB.
Bra Böcker AB Höganäs (1995). Nationalencyklopedin. Belgien: Brepols
Bäck-Wiklund, M. & Bergsten, B. (1997) Det moderna föräldraskapet.
Falun: Natur och Kultur.
Carlander, J. (2001). Trygga och otrygga möten vardagsetik och
bemötande i arbete med människor. Stockholm: Förlagshuset Gothia
och författarna AB.
Danielsson, L. & Liljeroth, I. (1996). Vägval och växande. Stockholm:
Liber.
Dolfe, A. (2003). Hur man uppnår ett gott bemötande av vuxna personer
med olika typ av funktionshinder. Vänersborg:
Handikappförvaltningen
Evenshaug, O. & Hallen, D. (2001). Barn och ungdomspsykologi. Lund:
Studentlitteratur.
Fiske, J. (1997). Kommunikationsteorier en introduktion. Borås:
Centraltryckeriet AB.
Gislason & Löwenborg (1994). Psykologi för lärare. Falköping: Elanders
Gummessons
Grandin, T. & Scariano, M. (1994) Genom dörrar. Vägen från autism till
ett självständigt liv. Falköping: Gummessons Tryckeri AB.
HSFR Etikregler (1999). Vetenskapliga forskningsrådet. Hämtat från
Internet: http://www.hsfr.se/
Kvale, Steinar (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlitteratur.
73
Lärarförbundet (2002). Lärarens handbok. Solna: Tryckindustri
Information
Merriam, S.B. (1994). Fallstudien som forskningsmetod. Lund:
Studentlitteratur.
Ohnstad, A. (1995). Det goda samtalet. Lund: Studentlitteratur
Patel, R. & Davidson, B. (1994). Forskningsmetodikens grunder. Lund:
Studentlitteratur
Pollak, Kay (1994). Att växa genom möten. Sundbyberg: Bodoni Tryck AB
Riddersporre, Bim (2003). Att möta det oväntade. Tidigt föräldraskap till
barn med Downs syndrom. (Avhandling) Lund: Lunds universitet
Stenhammar & Ulfhielm (1998). Hur får vi det vi behöver? (Rapport)
Spånga: Socialstyrelsen
Stukát, S. (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap.
Lund: Studentlitteratur
Thurén, Torsten (1991). Vetenskapsteori för nybörjare. Stockholm: Runa
förlag.
Trondman, M. (2003). Kloka möten. Om den praktiska konsten att bemöta
barn och ungdomar. Lund: Studentlitteratur
Törnqvist,Inger (1980). Vem förstår Sofia? Stockholm: Skeab Tryckmans
Öhman, Margareta. (2003). Empati genom lek och språk. Trelleborg:
Berlings Skogs
74
Bilaga 1
2006-01-31
Missivbrev
Vi är två blivande specialpedagoger som nu ska göra vårt examensarbete
vid Malmö Högskola. Vårt arbete/forskning handlar om vad som sker vid
första mötet vid mottagandet av nya elever och deras föräldrar. Vi har
under flera års arbete sett hur betydelsefullt första mötet är för det fortsatta
samarbetet. Första intrycket är mycket viktigt.
Vi vill gärna veta hur det första mötet upplevdes från både föräldrarnas och
personalens sida. Vilka förväntningar hade man innan första mötet och hur
påverkade detta det fortsatta samarbetet.
Vi skulle gärna vilja att du berättar hur du upplevde första mötet och dina
tankar runt det. Vi kommer att spela in vårt samtal. Efter utskrift får du
möjlighet att ta del av denna och kommentera innehållet. Då intervjun är
frivillig äger du rätt att när som helst bryta vårt skriftliga avtal. Naturligtvis
kommer intervjun att anonymiseras i vårt arbete. Endast vi och eventuellt
handledaren kommer att ta del av intervjun i sin helhet.
Önskas ytterligare information får Ni gärna ringa till;
Rose-Marie Olsson tel.nr.
Heléne Leandersson mobil
Handledare Marie Leijon tel.nr.
Tack för Er medverkan!
75
Bilaga 2
Frågeställningar till föräldern
1. Dina förväntningar på det första mötet?
2. Dina upplevelser av det första mötet?
3. Fick du svar på dina frågor?
4. Avgörande faktorer för val av skola?
5. Hur blev fortsättningen?
76
Bilaga 3
Frågeställningar till pedagogen
1. Beskriv hur ett första möte går till inom din verksamhet.
2. Finns någon dokumenterad policy angående det första mötet inom
verksamheten?
3. Dina erfarenheter av ett bra möte?
4. Dina erfarenheter av ett mindre bra möte?
5. Handledning?
6. Goda råd inför det första mötet?
77