Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Kroatien 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Stora framsteg har skett i Kroatiens beaktande av de mänskliga rättigheterna
under de senaste sju åren, parallellt med den demokratiska utveckling som ägt
rum i landet sedan president Tudjmans död. Kroatiens ambition att bli medlem
i den Europeiska unionen har bidragit till en stadig förbättring av
människorättsläget. Förhållanden som är länkade till mänskliga rättigheter
utgör en viktig del i Kroatiens medlemskapsförhandlingar med EU. I
förhandlingarna uppmärksammas de områden som kräver åtgärder från
kroatisk sida.
Det lagstadgade skyddet för de grundläggande mänskliga rättigheterna är i regel
gott i Kroatien och de medborgerliga och politiska rättigheterna respekteras på
det hela taget. Verkställandet av det lagstadgade skyddet brister dock i vissa fall
och de mest utsatta grupperna i samhället har svårt att få sina rättigheter
tillgodosedda.
Den faktor som är mest begränsande för läget för de mänskliga rättigheterna är
rättsväsendets bristande effektivitet. De långdragna rättsprocesserna och
avsaknaden av ett heltäckande system för rättshjälp för enskilda medborgare
gör att det går att ifrågasätta om det i Kroatien finns fullständig tillgång till en
effektiv rättsapparat. Det långsamma genomförandet av den konstitutionella
lagen om nationella minoriteters rättigheter, särskilt i fråga om minoriteters
tillgång till anställning i statlig förvaltning samt minoriteternas bristande
representation i valda församlingar på lokal nivå, tyder på fortsatt
diskriminering av minoriteterna i landet. Under senare år har dock toleransen
för mångfald och acceptansen av minoritetsgrupper långsamt ökat.
2
Ännu har inte frågan om de hundratusentals personer som flydde undan krigen
på 1990-talet kunnat få en tillfredställande lösning. Det gäller särskilt de
serbiska flyktingar som önskar återvända till landet.
Regeringen antog i november 2007 för första gången ett nationellt
handlingsprogram för skydd av de mänskliga rättigheterna. Programmet
sträcker sig fram till och med 2011.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Kroatien har ratificerat de mest centrala MR-konventionerna:
-
-
-
-
-
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de fakultativa
(frivilliga) protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av
dödsstraffet.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR).
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD).
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt.
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter och om handel med barn.
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1966.
Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC).
Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
3
Konstitutionen förbjuder tortyr, misshandel och grym eller förnedrande
behandling. Myndigheterna respekterar i allmänhet dessa förbud. Lokala
människorättsorganisationer och internationella organisationer vittnar om att
förhållandena i fängelserna behöver förbättras. Många fängelser är
överbelastade med en genomsnittlig överbeläggning på 20 procent och det
råder brist på personal och kapacitet. Internerna tillåts dock oftast ta emot
besök. Män och kvinnor hålls åtskilda och ungdomar hålls åtskilda från vuxna.
Häktade hålls åtskilda från dömda.
4. Dödsstraff
Kroatien har avskaffat dödsstraffet samt tillträtt samtliga tillämpliga
konventioner och protokoll rörande dödsstraffets avskaffande under alla
omständigheter.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Konstitutionen förbjuder godtyckliga frihetsberövanden. Enligt lagen måste
polisen utverka ett anhållningsbeslut från en domare och kan endast
genomföra gripanden utan beslut om de tror att den misstänkte kommer att
fly, förstöra bevis eller begå andra brott. Det är dock inte ovanligt att polisen
genomför gripanden utan att först ha fått ett beslut. I sådana fall krävs att
gripandet rättfärdigas inför en domare inom 24 timmar.
Inom 48 timmar efter häktning måste domaren besluta om häktningen ska
förlängas. Häktning i samband med fortsatt utredning kan normalt vara upp till
30 dagar. Högsta domstolen kan i undantagsfall förlänga tiden till sex eller tolv
månader beroende på hur allvarligt brottet som den häktade misstänks för är.
Personer som begår brott kan dömas till fängelse från 16 års ålder. Före 18 års
ålder placeras dömda personer i kriminalvårdsanstalt för minderåriga. Barn
mellan 14 och 16 år som begår brott kan dömas till uppfostringsåtgärder.
Om än sällsynt, förekommer det att återvändande kroatisk-serbiska flyktingar
grips vid gränsen med motiveringen att de misstänks för krigsförbrytelser. Ofta
görs gripandet på vaga grunder och den tilltalade släpps igen efter en tid, i brist
på bevis. Häktningstiden har dock i vissa fall uppgått till fem månader och
processen har en avskräckande effekt på kroatisk-serbiska flyktingar som
överväger att återvända till Kroatien.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Den enskilde medborgarens tillgång till en effektiv rättsapparat kan ifrågasättas,
då rättsapparaten hanterar cirka en miljon fall. Förseningarna i behandlingen av
4
olika fall beror på effektivitets- och kompetensproblem i domstolarna, liksom
på att alltför många fall som skulle kunna avgöras genom andra förfaranden,
ändå tas upp i domstol. Myndigheterna har under året vidtagit åtgärder för att
minska antalet ärenden och ansträngningarna har gett visst resultat. Högsta
domstolen har tagit det ledande ansvaret för att få ned antalet ärenden.
De långa domstolsprocesserna fortsätter dock att utgöra ett problem. Kroatien
har fällts av Europadomstolen i Strasbourg flera gånger för att domstolarna
inte har meddelat dom eller beslut inom rimlig tid, samt för brist i verkställande
av domar och för att inte respektera rätten till en rättvis rättegång.
Konstitutionsdomstolen behandlar mål om rättsprocesser som tagit oskäligt
lång tid och utdömer skadestånd i enskilda fall. Konstitutionsdomstolen har
dock kritiserats för att tolka sitt mandat alltför snävt och för att välja att inte
döma i många mål av tydlig konstitutionell karaktär. Under 2007 byttes hälften
av domarkollegiet ut i konstitutionsdomstolen. Hälften av domarna i kollegiet
hade tillsatts under president Tudjmans tid, på delvis andra än juridiska meriter.
Nio platser vakantsattes under sommaren, varav sex tillsattes under sommaren
och hösten av parlamentet. Utnämningsprocessen fick viss kritik av oberoende
observatörer och enskilda organisationer för att ha varit politiserad och sluten.
Det återstår att se vilken betydelse de nyutnämnda domarna får för domstolens
fortsatta effektivitet och om förhoppningar om en bättre fungerande domstol
infrias.
Det förekommer ibland uppgifter om partiskhet och politiskt inflytande över
domstolarna på lokal nivå. Många domare är oerfarna och otillräckligt
utbildade. Vidare saknas goda rutiner för ärendehantering och fortbildning för
domare, advokater och åklagare. Rättsakademin (Judicial Academy) med ansvar
för utbildning och fortbildning av domare förstärktes mot slutet av 2006, men
saknar fortfarande tillräckliga resurser för att bedriva den
utbildningsverksamhet som behövs. Processlagstiftningen är ålderdomlig.
Regeringen antog under våren 2007 riktlinjer för att reformera
brottmålsprocessen och under hösten antog parlamentet en ny lag med målet
att strömlinjeforma hanteringen av mindre brott och förseelser. Trots att landet
har en av de högsta andelarna domare per capita i Europa råder brist på
ordinarie domare i vissa delar av landet på grund av den ojämna fördelningen
av kompetens över landet. Den administrativa kapaciteten är bristfällig. Under
året sjösattes pilotprojekt i några domstolar för att datorisera hanteringen av
ärenden och därmed göra arbetet effektivare.
Utnämningsprocessen för domare i Kroatien behöver förbättras för att kunna
kallas opartisk och grundad på objektiva kriterier. Statens rättsråd (State Judicial
Council) är högsta instans för rekryteringen av domare liksom för
disciplinåtgärder mot domare. Sådana åtgärder kan röra sig om allt ifrån
reprimander till avskedanden. Det händer sällan att disciplinåtgärderna avser
5
undermåliga domskäl, utan hittills har domare främst disciplinerats för att ha
utdömt för få domar. I praktiken är det ovanligt att domare avskedas – inte ens
för en sådan uppenbar brist som att inte ha utdömt en enda dom under tio års
tid. I Kroatien blir domare immuna (straffria) efter fem års tjänstgöring. Ingen
efterföljande regering har ansett sig kunna avskeda politiskt tillsatta domare
från Tudjmantiden. Statens rättsråd antog i början av 2007 nya regler för
utnämningen av domare. Hittills har dock Statens rättsråd saknat kapacitet att
genomföra rekrytering enligt det nya regelverket och man har därför i de allra
flesta fall gått på de förslag som lokala domstolar fört fram.
Högsta domstolen antog i december 2006 en etikkod för domare för att främja
opartiskhet och professionalism inom domarkåren. Det är ännu inte klarlagt
vad påföljden ska bli vid brott mot koden. Ett system med inspektioner av
domstolarna har införts, vilket börjar ge visst resultat.
Domare av serbiskt ursprung, som tidigare arbetat i rättsväsendet i de områden
som inte stod under den kroatiska regeringens kontroll under kriget på 90-talet,
har fortfarande svårt att få tjänst som domare i Kroatien. Överhuvudtaget är
nationella minoriteter underrepresenterade inom rättssektorn (se vidare avsnitt
16).
En reform av rättsväsendet pågår, men går långsamt. Hittills har man slagit
samman vissa underrätter, samt ökat användningen av skiljedomsförfarandet.
Reformen av rättsektorn är ett av EU:s tydligaste krav på Kroatien i
förhandlingarna om landets EU-medlemskap.
Kroatien saknar ett heltäckande rättshjälpsskydd. Det slår särskilt hårt mot
svaga grupper i samhället. För att säkra alla medborgares likhet inför lagen
krävs ett system för grundläggande rättshjälp. Efter påtryckningar från lokala
människorättsorganisationer och det internationella samfundet lade regeringen
under hösten fram ett lagförslag i parlamentet om rättshjälp. Förslaget fick
dock bordläggas efter omfattande kritik. En arbetsgrupp har tillsatts för att ta
fram ett nytt förslag.
Parlamentet har en ombudsmannafunktion med tre ombudsmän (en
justitieombudsman, en jämställdhetsombudsman samt en barnombudsman) dit
enskilda personer kan vända sig och anmäla brott mot de mänskliga
rättigheterna. Ombudsmannen kan också påtala brott mot de mänskliga
rättigheterna och rikta kritik mot myndigheter. Bland de fall som överlämnats
till justitieombudsmannen märks en svängning från att tidigare främst ha gällt
minoritetspersoners rättigheter och egendomsfrågor, till fall som rör
rättsväsendets bristande funktioner i allmänhet, vilket tyder på en ökad
kunskap om ombudsmännens verksamhet bland medborgarna.
Justitieombudsmannen rapporterar årligen till parlamentet. Parlamentet fattade
6
under året beslut om att inrätta en ombudsman för personer med
funktionshinder. Den ombudsmannen ska inleda sin verksamhet 2008.
7. Straffrihet
Kroatiska domstolar har under det gångna året fortsatt att åtala såväl serber
som kroater för krigsförbrytelser. Internationella experter uttrycker fortfarande
viss oro över rättsväsendets förmåga att behandla svarandena på ett jämlikt
sätt. Fortsatt förefaller utfallet i krigsförbrytarrättegångar påverkas av de
inblandades nationella tillhörighet, i synnerhet i rättegångar i första instans.
Särskilt tydligt blir det genom att fällande domar för serber i lägre instans ofta
ändras vid omprövning i högre instans.
Rättegångar i den åtalades frånvaro i mål rörande krigsförbrytelser förekommer
fortfarande, om än i minskande utsträckning. Merparten av de åtalade i dessa
rättegångar är personer med serbiskt ursprung, som flytt landet i samband med
kriget. Återvändande serbiska flyktingar som dömts i sin frånvaro (in absentia)
får utan undantag en ny prövning.
ICTY (Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien) har
påbörjat processen med att överföra mål till nationella domstolar som ett led i
tribunalens avvecklingsstrategi. ICTY fattade år 2005 beslut om att överföra
målet mot de före detta. kroatiska generalerna Rahim Ademi och Mirko Norac
till Kroatien. Rättegången inleddes i juni 2007. Ademi och Norac står åtalade
för krigsförbrytelser i samband med militäroperationen Medak Pocket 1993.
Ademi-Norac-rättegången är sannolikt den enda rättegången som ICTY
kommer att överföra till Kroatien. Därutöver kommer dock
förundersökningsmaterial för mål där ICTY inte väckt åtal i tribunalen att
överföras till det kroatiska rättsväsendet. Den överförda rättegången mot
Ademi och Norac hanteras av en av landets fyra domstolar med särskilt ansvar
för mål överförda från ICTY. I och med överföringarna finns en förhoppning
om att ökad utbildning, erfarenhet, internationell bevakning och utvidgat
folkligt medvetande ska leda till ökad objektivitet och rättssäkerhet även för
andra krigsförbrytelsemål i framtiden.
Den överförda rättegången bevakas av den OSSE-mission (Organisationen för
säkerhet och samarbete i Europa) som finns på plats i Kroatien och som också
övervakar samtliga inhemska krigsförbrytarrättegångar. OSSE har genom sin
övervakning riktat uppmärksamhet mot brister i processen i de inhemska
krigsförbrytarrättegångarna Det gäller bland annat brister i vittnesskydd och
stöd till vittnen, brister i kompetensen hos de offentliga försvararna och brister
i hur domstolsförhandlingarna, vittnesmålen och övrig bevisföring
dokumenteras under rättegången.
7
Under året inleddes rättegången mot den tidigare parlamentsledamoten och
ordföranden i Osijeks stadsförsamling, Branimir Glavaš. Glavaš är misstänkt
för krigsförbrytelser mot civila serber i tre olika fall. Han fråntogs sin
parlamentariska immunitet hösten 2006 och är den första kroatiska
parlamentariker som förlorat sin immunitet på grund av misstankar om
krigsförbrytelser. Det är också första gången som en så offentlig person står
åtalad för krigsförbrytelser i Kroatien, varför åtalet kan medverka till en
omvärdering av Kroatiens och enskilda kroaters roll under kriget.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Konstitutionen garanterar yttrande- och tryckfrihet. Det finns flera medier som
är oberoende av statsmakterna
Den kroatiska televisionen har fyra kanaler med nationell täckning, varav två
statliga. Den statliga televisionen övervakas av ett politiskt sammansatt
programråd, kring vilket ständig debatt förs. Kritiska röster menar att
utnämningarna till rådet är politiserade. Försök till politiskt inflytande över
programinnehållet i den statliga televisionen har också kunnat märkas vid några
tillfällen.
Frågetecken kan också resas runt vissa lokala mediers självständighet, då
ägarstrukturerna runt dessa ofta sammanfaller med lokala politiska
maktstrukturer.
Inga rapporter om brott mot konstitutionens garanti om mötes-, församlingsoch föreningsfrihet är kända av ambassaden.
Konstitutionen garanterar också religionsfrihet. Alla religiösa samfund kan
verka utan inskränkningar. Någon officiell statsreligion finns inte, men den
katolska kyrkan har en tydlig särställning och politiskt inflytande, samt får visst
statligt stöd.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Kroatien är en parlamentarisk demokrati där alla medborgare över 18 år har
rätt att rösta i fria och hemliga val. Presidenten väljs vart femte år i direkta val.
Parlamentets mandatperiod är fyra år. Det senaste parlamentsvalet ägde rum
den 25 november 2007. Nästa presidentval ska hållas i januari 2010. Lokalval
ägde senast rum i maj 2005. Nästa lokalval är förlagda till våren 2009.
Kroatien styrdes mellan januari 2004 och fram till det senaste parlamentsvalet i
november 2007 av en minoritetsregering under ledning av premiärminister Ivo
Sanader och center-högerpartiet HDZ. Regeringen hade ett formaliserat
8
parlamentariskt samarbete med DC (Demokratisk Center), HSLS (kroatiska
socialliberala partiet), HSU (kroatiska pensionärspartiet) samt SDSS
(oberoende serbiska demokratiska partiet). Största oppositionsparti var SDP
(socialdemokraterna). Det finns även ett bondeparti, flera liberala partier, samt
ett antal mindre partier och grupperingar på den yttersta högerkanten.
Resultatet av parlamentsvalet 2007 blev jämnt. HDZ och SDP blev nästan
jämnstora. HDZ fick dock något fler mandat och förhandlingar har pågått om
en koalitionsregering. En ny regering beräknades finnas på plats i början av
2008.
Av parlamentets 152 medlemmar var under den föregående mandatperioden
33 kvinnor. Av regeringens 15 medlemmar var fyra kvinnor. Det nyvalda
parlamentet har 153 ledamöter varav 32 kvinnor. Åtta av mandatplatserna i
parlamentet är reserverade för minoritetsrepresentanter, varav tre representerar
den serbiska minoriteten.
Kroatien antog i december 2002 en konstitutionell lag om nationella
minoriteters rättigheter. Enligt lagen ska minoriteter garanteras representation i
styrande församlingar på alla nivåer, (se även avsnitt 16) samt representation
inom statlig förvaltning och rättsväsende. Som ett resultat av det formaliserade
samarbetet mellan regeringen och det serbiska minoritetspartiet i parlamentet,
samt internationella påtryckningar från OSSE, EU och det internationella
samfundet implementeras lagen bättre än tidigare. De största problemen med
genomförandet av lagen rör de nationella minoriteternas bristande
representation i statlig förvaltning (se vidare avsnitt tio och 16).
Sedan lokalvalen 2005 finns det också brister i minoriteternas representation i
valda lokala församlingar. Enligt den konstitutionella lagen om nationella
minoriteter ska etniska minoriteter garanteras representation i lokala valda
församlingar i de fall en minoritetsgrupp utgör minst fem procent av den lokala
befolkningen. Regeringen beslutade sommaren 2005 att andelen representanter
för de nationella minoriteterna på lokal nivå skulle beräknas på basis av 2001
års folkräkning istället för på 2005 års uppdaterade röstlängder, så som lagen
föreskriver. Detta medförde att andelen representanter för nationella
minoriteter, särskilt serber, blev lägre än deras faktiska andel av befolkningen,
då merparten av återvändande serbiska flyktingar kom efter 2001.
Under det gångna året har ett antal ändringar i de kroatiska vallagarna antagits
för att komma till rätta med anklagelser om korruption och manipulation som
tidigare förekommit i samband med valrörelser på lokal och nationell nivå. I
slutet av 2006 antog parlamentet en lag som reglerar finansiering av politiska
partier. Syftet med lagen är att öka öppenheten kring finansieringen och
minska riskerna för korruption. I februari 2007 antogs en ny lag om
röstlängder för att förbättra kvaliteten på röstlängderna. Den nyinrättade
9
permanenta valmyndigheten (State Election Commission) inledde sin verksamhet i
mars 2007 och övervakade administrationen av parlamentsvalet under hösten.
OSSE:s valobservatörer konstaterade att parlamentsvalet i stort hade
genomförts i enlighet med en OSSE-stats åtaganden om fria och rättvisa val.
OSSE noterade också att valmyndigheten hade skött sitt uppdrag
professionellt.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Kroatien har ratificerat ILO:s (International Labour Organization) åtta centrala
konventioner om mänskliga rättigheter i arbetslivet. Tydliga problem finns i
hur man tillämpar konvention nummer 100 och 111 som rör diskriminering,
med anledning av hur nationella minoriteter behandlas i arbetslivet (se nedan).
Den lagstadgade arbetstiden och arbetsförhållandena är i allmänhet skäliga och
internationella institutioner, bland andra Internationella valutafonden (IMF),
pekar på att Kroatien har en stark arbetsrätt. En stor del av arbetskraften är
dock sysselsatt i den oreglerade ekonomin. Arbetslösheten har sjunkit under
det gångna året, men är fortfarande hög (drygt 14 procent enligt kroatiska
statistikmyndighetens senaste siffror), särskilt i de krigsdrabbade områdena.
Arbetslösheten framhålls ofta som ett av landets stora problem.
Arbetslösheten är proportionellt större bland romer och personer av serbiskt
ursprung och det finns tecken på att diskriminering av dessa grupper fortsatt
förekommer på arbetsmarknaden (se vidare avsnitt 16). Särskilt allvarligt är det
att de regler som föreskrivs i den konstitutionella lagen om nationella
minoriteter från 2002, om minoriteters rätt till anställning i statlig förvaltning,
inte följs. Någon särskild instans att rikta diskrimineringsärenden inom
arbetslivet till finns ännu inte, men regeringen arbetar för att ta fram ett förslag
till en heltäckande lagstiftning mot diskriminering med en tillhörande
institution som ska se till att lagen följs. EU har krävt en sådan lagstiftning.
Det finns flera fackföreningar och de får verka utan inskränkningar. Ungefär
64 procent av arbetskraften är medlem av fackföreningar.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Sjukvårdspersonalen är i allmänhet välutbildad, men det finns ofta brister i
sjukvårdsinrättningarnas resurser. I de tidigare krigsdrabbade områdena är läget
sämre än i de större städerna.
Läkarvård för barn är kostnadsfri.
10
Korruption, som är ett problem i hela det kroatiska samhället, drabbar
sjukvårdssektorn särskilt hårt och medför att människors köpkraft och villighet
att betala svarta pengar för sjukvård, påverkar deras möjligheter att uppnå bästa
möjliga hälsa.
12. Rätten till utbildning
Utbildning är gratis och obligatorisk till 15 års ålder. Skolbarn har rätt till gratis
måltider. Merparten av eleverna fortsätter skolan tills de är 18 år.
Det förekommer att romer diskrimineras i skolan i vissa områden i landet. Det
har tidigare varit vanligt att romer har placerats i särskilda klasser.
Myndigheterna har hävdat att klasserna delas upp efter kunskapsnivå och inte
etnisk tillhörighet. På senare tid har myndigheterna dock agerat för att
motverka segregation och i stället infört blandade klasser. Den låga
utbildningsnivån bland romer har också en förklaring i fattigdom, tidiga
äktenskap och barnafödslar och att romska föräldrar inte alltid väljer att sätta
sina barn i skola. Regeringen antog i mars 2005 en handlingsplan som nu
verkställs för att förbättra förhållandena för romer vad gäller skolgång, hälsa,
arbete och bostäder. Planen sträcker sig över en tioårsperiod.
Den serbiska minoriteten har krävt att i östra Slavonien få grunda egna skolor
med undervisning på serbiska och i enlighet med en särskild läroplan enligt
Erdutavtalet (det avtal som undertecknades i november 1995 och inledde en
fredlig återintegrering av de ockuperade nordöstra delarna av Kroatien).
Regeringen ville tidigare inte tillmötesgå dessa krav, med motiveringen att det
skulle leda till segregation, men under 2005 etablerades sådana skolor. Det
internationella samfundet ställer sig dock tveksamt till om dessa åtgärder
verkligen främjar integrering och försoning mellan folken i Kroatien, då de
motverkar framväxten av en gemensam historie- och värdegrund.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Bruttomedelinkomsten per capita i Kroatien är drygt 10 000 euro per år, enligt
kroatiska statistikmyndigheten. Kroatien är därmed det näst rikaste landet av de
forna jugoslaviska republikerna (efter Slovenien). Kroatien rankas som ett av
de dyraste länderna i Öst- och Centraleuropa. Sociala indikatorer såsom
spädbarnsdödlighet, skrivkunnighet och livslängd är i paritet med Västeuropa.
Det finns dock stora skillnader i levnadsstandard mellan olika delar av landet.
Rätten till bostad är ett mångfasetterat problem som har negativ återverkan på
antalet flyktingar som återvänder. Egendom, vars ägare (oftast kroatiska
medborgare av serbiskt ursprung) flytt från Kroatien, uppläts i många fall av
11
den kroatiska regeringen som tillfälliga bostäder åt kroatiska internflyktingar,
samt bosnienkroater som flytt till Kroatien under och efter kriget. De allra
flesta privatägda bostäderna har nu, efter lång försening, kunnat återfås av sina
ursprungliga ägare.
Kroatien har också en lag som föreskriver att personer kan ansöka om
återuppbyggnad av egendom som skadats i krig eller genom så kallade
terroristhandlingar (här åsyftas förstörelse utförd av kroatiska reguljära eller
andra förband, under och efter att den väpnade konflikten avslutats).
Regelverket om återuppbyggnad uppges nu tillämpas korrekt av kroatiska
myndigheter.
Närmare 30 000 hushåll med serbiskt ursprung, som flydde efter 1992, miste
också sin rätt till statsubventionerade hyreslägenheter, vilka under dessa
personers frånvaro privatiserades i förmånliga program. Dessa personers rätt
att ansöka om alternativt boende avgörs av om de hade en lägenhet innanför
eller utanför de direkt krigsdrabbade områdena. Generellt kan sägas att
personer som bodde i de direkt krigsdrabbade områdena har något större
möjlighet att beviljas ersättningsbostad. Regeringen har antagit ett
bostadsprogram för att hantera frågan om ersättningsbostäder till de flyktingar
som önskar återvända till Kroatien och som förlorat sina tidigare
bostadskontrakt. Genomförandet av programmet har gått långsamt och det har
inte formellt fastställts om denna särskilda form av statsubventionerad
hyresrätt är att jämställa med äganderätt. Problemet ger återverkningar på
regional nivå, där Kroatien tillsammans med grannländerna Serbien,
Montenegro och Bosnien-Hercegovina försöker lösa ut återstående frågor om
återvändande flyktingar.. Efter påtryckningar från det internationella
samfundet, i synnerhet OSSE, ökade takten i genomförandet av programmet
under 2007 och nästan ett tusental hushåll fick ersättningsbostad under året.
Fortfarande väntar dock flera tusen hushåll på att få sin ansökan om bostad
behandlad.
De handlingsplaner Kroatien utarbetat tillsammans med grannländerna
Serbien, Montenegro och Bosnien-Hercegovina för att lösa frågan om
återvändande flyktingar i alla dess dimensioner före slutet av 2006, har inte
förverkligats. Man har inom den så kallade Sarajevoprocessen, där länderna tar
ett samlat grepp för att lösa utestående frågor kring återvändande flyktingar
under 2007, bland annat inte kunnat enas om hur flyktingar som väljer att inte
återvända till sitt forna hemland, ska kompenseras för den bostad de tvingats
lämna.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
12
14. Kvinnors rättigheter
Regeringen har en nationell handlingsplan för jämställdhet och arbete pågår
med att genomföra denna. Kroatien har sedan 2003 en
jämställdhetsombudsman och parlamentet har en jämställdhetskommitté.
Våld mot kvinnor i hemmet är enligt kvinnorättsorganisationer ett utbrett
problem. Under senare år har polisen noterat en ökning av brottskategorin,
vilket kan vara en följd av att fler vågar anmäla brotten. Våld mot kvinnor
faller under allmänt åtal. Medvetandet om dessa brott växer och myndigheter
och enskilda organisationer bedriver utbildningsprojekt för att komma till rätta
med de kunskaps- och attitydproblem som fortfarande finns kvar inom polis
och rättsväsende runt denna brottskategori.
Arbetslagstiftningen förbjuder könsdiskriminering men i praktiken är det oftast
kvinnor som har låglönejobb. Fler kvinnor än män är arbetslösa och kvinnor
har i regel lägre lön än män.
Handel med kvinnor förekommer i Kroatien. Landet är såväl ursprungs- som
genomgångs- och destinationsland för handel med människor för sexuella
syften. Handel med människor är förbjudet i lag. Internationella organisationer
på plats vittnar om att polisen blivit bättre på att utreda dessa brott. Att
bekämpa människohandel ingår i utbildningen på polishögskolan.
Myndigheterna har, i samarbete med enskilda organisationer, genomfört
utbildningsinsatser också inom delar av rättsväsendet och för personal vid
gränskontrollerna. Köp av sexuella tjänster är inte olagligt. Att utnyttja offer
för människohandel är dock brottsligt sedan 2005. Prostitution är inte ett
omfattande problem i Kroatien. Det förekommer dock och lokala
frivilligorganisationer noterar att prostitutionen, liksom handeln med
människor för sexuella ändamål, ökat under senare år, som en följd av den
ökande turismen.
15. Barnets rättigheter
Barnets rättigheter värnas av regeringen. Det finns många enskilda
organisationer som arbetar för barns rättigheter. Kroatien har en särskild
barnombudsman.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
I Kroatien finns flera olika nationella minoriteter, varav serber utgör den
största gruppen. Enligt den senast genomförda officiella folkräkningen från
2001 uppgår andelen serber till 4,5 procent (att jämföra med siffran 12,2 för
13
tretton år sedan). Näst största grupp är bosniaker (0,47 procent), åtföljd av
italienare (0,44 procent), ungrare, albaner, slovener och romer (sammanlagt
0,21 procent).
Den tidigare regeringen markerade redan vid tillträdet i januari 2004 att den
ville förbättra situationen för landets minoriteter och inledde ett samarbete
med det serbiska partiet SDSS, representerat med tre platser i parlamentet. Det
har lett till att minoritetsfrågan under de senaste åren fått en ökad vikt i det
dagliga arbetet. Premiärministern har också vid flera tillfällen manat kroatiskserbiska flyktingar att återvända till sitt hemland, och har genomfört ett antal
viktiga symboliska gester, som besök hos serbiska återvändare i de tidigare
krigsdrabbade områdena. Situationen för minoriteter i Kroatien förbättras
stadigt, även om diskriminering av serber och romer fortfarande förekommer.
Inhemska människorättsorganisationer vittnar om att den direkta
diskrimineringen minskat, men att den indirekta diskrimineringen fortfarande
utgör ett problem,
Konstitutionen stadgar att ingen får diskrimineras på grund av ras, kön, språk,
religion, politisk eller annan åsikt, nationalitet, utbildning, social status med
flera grunder. Parlamentet antog i december 2002 en konstitutionell lag om
nationella minoriteters rättigheter. Lagen garanterar minoritetsrepresentation i
styrande församlingar på alla nivåer samt anställning i statlig förvaltning och
rättsväsende i sådan mån att minoriteternas andel av befolkningen också
återspeglas inom förvaltningen. Genomförandet av lagen brister dock och
minoriteter är fortfarande underrepresenterade inom förvaltningen och
rättsväsendet. Endast polisen har infört en plan för hur man på sikt ska komma
tillrätta med snedrekryteringen. Regeringen och myndigheterna har kritiserats
av det internationella samfundet för att inte göra tillräckligt för att öka
mångfalden inom förvaltningen. Som ett resultat av kritiken antog den centrala
förvaltningsmyndigheten under 2007 för första gången en rekryteringsplan
med målet att öka rekryteringen v personer som tillhör minoriteter till statlig
förvaltning. Fortfarande vågar dock personer som tillhör en minoritet inte
alltid åberopa sin minoritetstillhörighet och för att få sina rättigheter
tillgodsedda.
Återvändande serbiska flyktingar har i vissa fall problem att få
identitetshandlingar och andra dokument. Återvändande serber har också svårt
att komma in på arbetsmarknaden och diskrimineras också i tillgången på
infrastruktur, till exempel genom att ett antal byar med en dominerande serbisk
befolkning fortfarande inte anslutits till elnät och vattensystem efter
förstörelsen under kriget mellan 1991 och 1995. Regeringen erkänner inte
heller att de personer som arbetade och intjänade pensionsrätt i de områden
som inte stod under den kroatiska regeringens kontroll under kriget, är
berättigade till pension från kroatiska staten.
14
Antalet incidenter med etniska motiv mot framförallt personer av serbiskt
ursprung rapporteras ha minskat under året. Såväl lokala
människorättsorganisationer som internationella organisationer vittnar om att
den kroatiska polisen och kroatiska myndigheter nu reagerar mer professionellt
på dessa brott, även om det fortfarande förekommer brister i polisens
förundersökningar. Brottskategorin ”hatbrott” infördes i kroatisk lagstiftning i
oktober 2006. Kroatien ingår som ett av sju länder i ett OSSE-projekt som
syftar till att vidareutbilda polisen att lagföra hatbrott.
Uppskattningsvis bor mellan 30 000 och 40 000 romer i Kroatien. Vissa av
dessa lever utanför samhället och har problem att få utbildning,
medborgarskap, identitetshandlingar och upplever svårigheter att integreras på
arbetsmarknaden. Regeringen har skapat en kommission som ska bevaka
efterlevnaden av den nationella handlingsplanen för den romska
befolkningsgruppen. Handlingsplanen innehåller lagstiftningsåtgärder samt
konkreta åtgärder för att komma till rätta med de problem som romerna möter.
En återkommande kritik från det internationella samfundet är dock att dessa
handlingsprogram inte tillförs tillräckliga resurser för att genomföras.
Se även avsnittet om rätten till utbildning (avsnitt tolv).
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Diskriminering på grund av sexuell läggning är förbjudet enligt lag. Det finns
dock betydande fördomar mot homo- och bisexuella och transpersoner och i
praktiken förekommer ett visst mått av diskriminering. Det finns flera grupper
som aktivt arbetar för homosexuellas rättigheter genom kampanjer för att
vidga förståelsen och toleransen för homosexualitet. En gay pride-parad
genomförs årligen i Zagreb.
Parlamentet har antagit en lag om samboförhållanden mellan personer av
samma kön där frågor om underhåll och gemensam egendom regleras.
18. Flyktingars rättigheter
Kroatien antog en ny asyllag i juli 2007. Lagen trädde i kraft den 1 januari 2008
och utgör enligt UNHCR (FN:s flyktingkommissariat) en betydande
förbättring jämfört med den tidigare asyllagen från 2004. Lagen har skapat en
nationell asylprocess i enlighet med asylkonventionen från 1951 och i linje med
EU:s acquis (EU-ländernas gemensamma skyldigheter och rättigheter). Ett
nationellt centrum för flyktingmottagning inrättades 2006. Fram till november
2007 hade 154 asylansökningar inkommit till regeringen. Till dags dato har en
15
person beviljats asyl i Kroatien. I vissa fall har personer beviljats tillfälligt skydd
i landet.
Det saknas tillförlitlig statistik över exakt hur många kroatiska serber som
flydde från landet under kriget 1991-1995, men enligt internationella
expertuppskattningar rörde det sig om över 300 000 personer. De flesta av
dessa flydde i slutet av kriget, under operationerna Blixt och Storm 1995.
Enligt den kroatiska regeringen hade drygt 130 000 av dessa återvänt fram till
november 2007. Endast omkring hälften stannar dock i landet permanent på
grund av otillräckliga levnadsförhållanden, svårighet att återfå bostäder eller att
få kompensation för att dessa förstörts, bristande infrastruktur i områden för
återvändande, samt hög arbetslöshet i minoritetsgrupperna.
Fortfarande befinner sig nästan 140 000 bosnienkroater i Kroatien. Merparten
har fått kroatiskt medborgarskap på grund av sitt kroatiska ursprung och är
idag att betrakta som integrerade i det kroatiska samhället.
19. Funktionshindrades rättigheter
Konstitutionen tillförsäkrar funktionshindrade skydd och integration i
samhället. De utsätts inte för några öppet diskriminerande åtgärder, men har
samtidigt svårt att finna arbetstillfällen. Tillgången på särskild utbildning är
begränsad, bland annat av ekonomiska skäl. En stor skillnad görs mellan
vanliga funktionshindrade och personer som drabbades av
funktionsnedsättning på grund av sina insatser i kriget, så kallade
krigsveteraner, vilka åtnjuter större stöd, inklusive finansiellt stöd, från staten.
Kroatien undertecknade FN:s konvention om funktionshindrades rättigheter
(Convention on the Rights of Persons with Disabilities) i mars 2007, men har ännu inte
ratificerat den. Under året fattade parlamentet också beslut om att inrätta en
ombudsman för personer med funktionshinder. I juni 2007 antog regeringen
en nationell strategi för lika möjligheter för funktionshindrade. Personer med
psykiska funktionshinder är intagna på särskilda institutioner, trots regeringens
inention att flytta vården från institutionerna. De lokala socialvårdsalternativen
är dock ännu inte tillräckligt utbyggda för att kunna ersätta institutionerna.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns flera oberoende organisationer för mänskliga rättigheter. De bedriver
verksamhet utan några restriktioner. En särskild lag för enskilda organisationer
har förbättrat dessas möjligheter att verka i landet. Flera organisationer bjuds
regelbundet in av regeringen att delta i arbetsgrupper för att ta fram lagförslag.
16
Det finns en särskild myndighet för samarbete med enskilda organisationer.
Staten finansierar deras verksamhet till viss del.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
En rad internationella organisationer och organ bedriver verksamhet i
Kroatien. Dit hör till exempel UNDP (FN:S utvecklingsrpogram) OSSE och
UNHCR. Flera av dem håller dock på att fasa ut sin fältverksamhet, men
behåller kontor i Zagreb. EU-kommissionen har en relativt stor delegation i
Zagreb, som även nära följer situationen för de mänskliga rättigheterna på
grund av kopplingen till Kroatiens EU-förhandlingar. Ett stort antal utländska
enskilda organisationer är aktiva i Kroatien.
I den svenska landstrategin för utvecklingssamarbetet med Kroatien 2004-2006
ingick stöd till olika projekt som syftade till att främja respekt för de mänskliga
rättigheterna. Stödet kanaliserades till kroatiska organisationer genom tre
svenska organisationer; Svenska Helsingforskommittén (SHC), Olof Palme
International Center (OPIC) samt Kvinna till kvinna (Ktk). Projekten
omfattade bland annat juridisk rådgivning för flyktingåtervändande (SHC),
festival för sexuella minoriteter, ungdomars deltagande i politiken, stärkande av
civila samhället relaterat till mediefrågor (OPIC), samt stöd till
kvinnoorganisationer bland annat inom områdena våld mot kvinnor,
prostitution och människohandel, forskning kring kvinnofrågor och lobbying
(Ktk).
Det bilaterala utvecklingssamarbetet mellan Sverige och Kroatien är nära nog
utfasat. Fortfarande deltar dock Kroatien i regionala Sidafinansierade program,
bland annat program som har som mål att förbättra situationen för den romska
minoriteten.
Sverige gav under 2007 finansiellt stöd till en internationell konferens i Zagreb,
som behandlade sanning om krigsförbrytelser och försoning efter konflikter
och svåra brott mot de mänskliga rättigheterna. Syftet med konferensen var att
väcka debatt och inleda en dialog om hur länderna i regionen ska hantera det
förflutna, samt hur man ska skapa rättvisa för krigets offer och undvika att nya
brott begås.
