Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Kroatien 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Stora framsteg har skett i Kroatiens beaktande av de mänskliga rättigheterna
under de senaste sex åren, parallellt med den demokratiska utveckling som
skett i landet sedan president Tudjmans död. Utvecklingstakten har dock
saktats ned det gångna året.
Den faktor som är mest begränsande för läget för de mänskliga rättigheterna är
rättsväsendets bristande effektivitet. De långdragna rättsprocesserna och den
konstitutionella domstolens brister gör att det går att ifrågasätta om det i
Kroatien finns fullständig tillgång till ett effektivt rättsmedel. Den långsamma
implementeringen av den konstitutionella lagen om nationella minoriteter,
särskilt i fråga om minoriteters tillgång till anställning i statlig förvaltning och
minoriteternas bristande representation i valda församlingar på lokal nivå, tyder
på fortsatt diskriminering av minoriteterna i landet.
Ännu har inte frågan om de hundratusentals personer som flydde undan krigen
på 1990-talet kunnat få en tillfredställande lösning. Problemet rör hela Västra
Balkan men Kroatien brister i sina åtaganden mot särskilt de serbiska flyktingar
som önskar återvända. Mediefriheten i Kroatien kan ifrågasättas, då källskydd
och tryckfrihet lider under vissa begränsningar och eftersom politiskt
inflytande över de statliga TV-kanalerna fortsatt förekommer.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Kroatien har ratificerat de mest centrala MR-konventionerna:
2
-
-
-
-
-
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de fakultativa
protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR).
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD).
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt.
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter och om handel med barn.
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1966.
Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC).
Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Konstitutionen förbjuder tortyr, misshandel och grym eller förnedrande
behandling. Myndigheterna respekterar i allmänhet dessa förbud. Det
förekommer sällan uppgifter om att polisen skulle misshandla interner.
Förhållandena i fängelserna uppfyller i allmänhet internationell standard.
Fängelserna är fulla men inte överfulla och internerna tillåts oftast ta emot
besök. Män och kvinnor hålls åtskilda och ungdomar hålls åtskilda från vuxna.
Häktade hålls åtskilda från dömda.
4. Dödsstraff
Kroatien har avskaffat dödsstraffet samt tillträtt samtliga tillämpliga
konventioner och protokoll rörande dödsstraffets avskaffande under alla
omständigheter.
3
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Konstitutionen förbjuder godtyckliga frihetsberövanden. Enligt lagen måste
polisen utverka ett anhållningsbeslut från en domare och kan endast
genomföra gripanden utan beslut om de tror att den misstänkte kommer att
fly, förstöra bevis eller begå andra brott. Det är inte ovanligt att polisen
genomför gripanden utan att först ha fått ett beslut. I sådana fall krävs att
gripandet rättfärdigas inför en domare inom 24 timmar.
Inom 48 timmar efter häktning måste domaren besluta om häktningen ska
förlängas. Undersökningshäkte kan normalt vara upp till 30 dagar. Högsta
domstolen kan i exceptionella fall förlänga tiden till sex eller tolv månader
beroende på hur allvarligt brottet som den häktade misstänks för är.
Personer som begår brott kan dömas till fängelse från 16 års ålder. Före 18 års
ålder placeras dömda personer i kriminalvårdsanstalt för minderåriga. Barn
mellan 14 och 16 år som begår brott kan dömas till uppfostringsåtgärder.
Om än sällsynt, förekommer det att återvändande kroatisk-serbiska flyktingar
arresteras vid gränsen med motiveringen att de misstänks för krigsförbrytelser.
Ofta görs dessa arresteringar på vaga grunder och den tilltalade släpps igen
efter en tid, i brist på bevis. Häktningstiden har dock i vissa fall uppgått till fem
månader och processen har en avskräckande effekt på kroatisk-serbiska
flyktingar som överväger att återvända till Kroatien.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Rättsväsendet i Kroatien lider av stora problem. En sammanlagd ärendebalans
om cirka 1,5 miljoner fall gör att den enskilda medborgarens tillgång på ett
effektivt rättsmedel kan ifrågasättas. Förseningarna grundar sig i effektivitetsoch kompetensproblem i domstolarna, liksom på att alltför många fall som
skulle kunna avgöras genom andra förfaranden ändå tas upp i domstol.
Det förekommer också uppgifter om partiskhet och politiskt inflytande över
domstolarna på lokal nivå. I enstaka fall som rör krigsförbrytelser har
domstolar tagit etniska hänsyn och låtit uppenbart skyldiga kroater gå fria
(exempelvis i Lora-fallet, Splits länsdomstol och Hrastov-fallet i Karlovac
länsdomstol). Många domare är oerfarna och otillräckligt utbildade. Vidare
saknas goda ärendehanteringsrutiner och fortbildning för domare, advokater
och åklagare. Processlagstiftningen är ålderdomlig. Trots att landet har en av
de högsta andelarna domare per capita i Europa uppstår brist på ordinarie
domare i vissa delar av landet på grund av den ojämna fördelningen av
kompetens över landet. Den administrativa kapaciteten, liksom tillgången på
datorer i rättssalarna, är bristfällig.
4
Kroatien har fällts av Europadomstolen i Strasbourg flera gånger för att
domstolarna inte har meddelat dom eller beslut inom rimlig tid samt för brist i
verkställande av domar. Den nationella konstitutionsdomstolen behandlar mål
om rättsprocesser som tagit oskäligt lång tid och utdömer skadestånd i enskilda
fall. Konstitutionsdomstolens kompetens och funktion kan dock ifrågasättas då
den tolkar sitt mandat mycket snävt och anser sig oförmögen att döma i många
mål av tydlig konstitutionell karaktär. Fram till juni 2007 kommer domstolens
kapacitet påverkas av att hälften av domarna i kollegiet tillsattes under
president Tudjmans tid, på delvis andra än juridiska meriter.
Utnämningsprocessen under 2007 av nio nya domare kan därför få en stor
betydelse för domstolens fortsatta effektivitet. Så länge konstitutionella
domstolen inte fungerar tillfredställande är det svårt att se att Kroatien
uppfyller Europakonventionens artikel 13 om rätt till ett effektivt nationellt
rättsmedel, det vill säga möjlighet att få ett meddelat beslut prövat för den som
har utsatts för en kränkning enligt konventionen.
Utnämningsprocessen för domare i Kroatien är inte helt opartisk och grundar
sig inte på objektiva kriterier. Statens rättsråd (State Judicial Council) är högsta
instans för rekryteringen av domare liksom för disciplinförfaranden mot
domare. Disciplinåtgärder kan röra sig om allt ifrån reprimander till
avskedanden. I praktiken är det dock ovanligt att domare avskedas – inte ens
för en sådan uppenbar brist som att inte ha utdömt en enda dom under tio års
tid. I Kroatien blir domare immuna efter fem års tjänstgöring. Ingen
efterföljande regering har ansett sig kunna avskeda politiskt tillsatta domare
från Tudjman-tiden.
Ett särskilt problem är att domare av serbisk etnicitet som tidigare arbetat i
rättsväsendet i de en gång ockuperade områdena (Republika Srpska Krajina) nu
har svårt att få tjänst som domare i Kroatien. Överhuvudtaget är nationella
minoriteter gravt underrepresenterade inom rättssektorn (se vidare avsnitt 16).
En reform av rättsväsendet pågår, men tar lång tid att genomföra. Hittills har
en sammanslagning av vissa underrätter genomförts, samt en ökad användning
av skiljedomsförfarandet. För att få bra effekt krävs dock att regeringen tar ett
mer seriöst grepp om reformen. Reformen av rättsektorn är ett av EU:s
tydligaste krav på Kroatien i förhandlingarna om landets EU-medlemskap.
Parlamentet har en ombudsmannafunktion med tre ombudsmän (en
justitieombudsman, en jämställdhetsombudsman samt en barnombudsman) dit
enskilda personer kan vända sig och anmäla brott mot de mänskliga
rättigheterna. Ombudsmannen kan också påtala brott mot de mänskliga
rättigheterna och rikta kritik mot myndigheter. Bland de fall som överlämnats
till ombudsmannen märks en svängning från att tidigare främst ha gällt
5
minoritetspersoners rättigheter och egendomsfrågor till fall som rör
rättsväsendets bristande funktioner i allmänhet, vilket tyder på en ökad
kunskap om ombudsmännens verksamhet bland medborgarna.
7. Straffrihet
Kroatiska domstolar har under det gångna året fortsatt att åtala såväl serber
som kroater för krigsförbrytelser. Internationella experter uttrycker alltjämt viss
oro över det juridiska systemets förmåga att behandla svarandena på ett jämlikt
sätt Fortsatt förefaller det som att utfallet i krigsförbrytarrättegångar påverkas
av de inblandades etniska tillhörighet. Särskilt tydligt blir det genom att fällande
domar för serber i lägre instans ofta ändras vid omprövning av högre instans.
Rättegångar i den åtalades frånvaro i mål rörande krigsförbrytelser förekommer
fortfarande, om än i minskande utsträckning. Merparten av de åtalade i dessa
rättegångar är personer med serbisk etnicitet som flytt landet i samband med
kriget. Återvändande serbiska flyktingar som dömts i sin frånvaro (in absentia)
får utan undantag en ny prövning.
ICTY (Internationella krigsförbrytartribunalen för den forna Jugoslavien) har
påbörjat processen med att överföra mål till kroatiska nationella domstolar som
ett led i domstolens slutförandestrategi. De överförda krigsförbrytarrättegångarna kommer att hanteras av fyra av landets domstolar. I och med
överföringarna finns en förhoppning om att ökad utbildning, erfarenhet,
internationell bevakning och utvidgat folkligt medvetande skall leda till ökad
objektivitet och rättssäkerhet även för andra krigsförbrytelsemål i framtiden.
De överförda rättegångarna kommer att bevakas av den härvarande OSSEmissionen (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa).
Medan målen som skall överföras från ICTY och prövas i de särskilt
definierade och utbildade nationella domstolarna främst rör åtalade av kroatisk
etnicitet, pågår rättegångar mot personer av serbisk etnicitet för
krigsförbrytelser i regionala domstolar oavsett om domstolarna har särskild
utbildning för att hantera krigsförbrytarfrågor eller inte.
Under året har en utveckling skett i ett mycket uppmärksammat och
principiellt viktigt åtal mot en kroat. Parlamentsledamoten och ordföranden i
Osijeks stadsförsamling, Branimir Glavas, är misstänkt för inblandning i
krigsförbrytelser mot civila serber i tre olika fall. Glavas stod tidigare nära den
sittande regeringen och åtalet mot honom kan komma att uppdaga obehagliga
sanningar om personer i den nuvarande regeringens krets. Det är också första
gången som en så offentlig person står åtalad för krigsförbrytelser i Kroatien,
varför åtalet kan medverka till en revision av Kroatiens och enskilda kroaters
roll under kriget.
6
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Konstitutionen garanterar yttrande- och tryckfrihet. Det finns flera av
statsmakterna oberoende medier. Både inhemska och utländska publikationer
finns tillgängliga.
Trots att tryckfriheten till stora delar upprätthålls finns problem i
medielagstiftningen, bland annat genom kravet att journalister i vissa fall måste
röja sina källor efter en begäran från riksåklagaren Ytterligare en problematisk
princip är att förtal faller under brottsbalken och att ett tidigare undantag för
journalister har tagits bort, vilket verkar hämmande på mediefriheten.
Den kroatiska televisionen har fyra kanaler med nationell täckning, varav två
statliga. Den statliga televisionen överses av ett politiskt sammansatt
programråd, kring vilket ständig debatt förs. Kritiska röster om att detta bidrar
till censur har framförts. Försök till politiskt inflytande över programinnehållet
i den statliga televisionen har också kunnat märkas vid enstaka tillfällen.
Frågetecken kan också resas runt vissa lokala mediers självständighet, då
ägarstrukturerna runt dessa ofta sammanfaller med lokala politiska
maktstrukturer.
Konstitutionen garanterar församlings- och föreningsfrihet. Flera fredliga
demonstrationer genomfördes under det gångna året.
Konstitutionen garanterar också religionsfrihet. Alla religiösa samfund kan
verka utan inskränkningar. Någon officiell statsreligion finns inte men den
katolska kyrkan åtnjuter en tydlig särställning samt politiskt inflytande och
uppbär visst statligt stöd.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Kroatien är en parlamentarisk demokrati där alla medborgare över 18 år har
rätt att rösta i fria och hemliga val. Presidenten väljs vart femte år i direkta val.
Parlamentets mandatperiod är fyra år. Nästa parlamentsval kommer att hållas i
november 2007 och presidentval i januari 2010. Lokalval hölls senast i maj
2005.
Kroatien styrs sedan januari 2004 av en minoritetsregering under ledning av
premiärminister Ivo Sanader, och det kristdemokratiska partiet HDZ.
Regeringen har ett formaliserat parlamentariskt samarbete med DC
(Demokratisk Center), HSLS (kroatiska socialliberala partiet), HSU (kroatiska
pensionärspartiet) samt SDSS (oberoende serbiska demokratiska partiet).
7
Största oppositionsparti är socialdemokraterna, SDP. Det finns även ett
bondeparti, flera liberala partier, samt ett antal mindre partier och grupperingar
på den extrema högerkanten.
Av parlamentets 152 medlemmar är under innevarande mandatperiod 33
kvinnor. Av regeringens 15 medlemmar är fyra kvinnor. I parlamentet finns
innevarande mandatperiod sex minoritetsrepresentanter, varav tre
representerar den serbiska minoriteten.
Kroatien antog i december 2002 en konstitutionell lag om nationella
minoriteter. Enligt lagen ska minoriteter garanteras representation i styrande
församlingar på alla nivåer (se även avsnitt 16) samt representation inom statlig
förvaltning och rättsväsende. Som ett resultat av det formaliserade samarbetet
mellan regeringen och det serbiska minoritetspartiet i parlamentet samt
internationella påtryckningar från OSSE, EU och internationella samfundet
implementeras lagen bättre än tidigare. De största problemen med
implementeringen av lagen rör de nationella minoriteternas bristande
representation i statlig förvaltning (se vidare avsnitt tio och 16).
Sedan lokalvalen 2005 finns det också brister i minoriteternas representation i
valda lokala församlingar, till följd av att regeringen sommaren 2005 i
hemlighet beslutade att grunda fyllnadsvalen för de nationella minoriteterna på
2001 års folkräkning istället för 2005 års röstlängder. Detta medförde att
andelen representanter för nationella minoriteter, särskilt serber, blev lägre än
deras faktiska andel av befolkningen, då merparten av återvändandet av
serbiska flyktingar skedde efter 2001.
Ett flertal ändringar i de kroatiska vallagarna har föreslagits för att komma till
rätta med de anklagelser om korruption, bedrägeri och manipulation som
förekommer i samband med valrörelser på lokal och nationell nivå, senast vid
lokalvalen i maj 2005. Bland annat föreslås att transparensen runt
partifinansiering skall ökas och att en permanent valmyndighet skall upprättas.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Kroatien har ratificerat ILO:s (International Labour Organization) åtta centrala
konventioner om mänskliga rättigheter i arbetslivet. Tydliga problem finns i
tillämpningen av konvention nummer 100 och 111 vilka rör diskriminering,
med anledning av hur nationella minoriteter behandlas i arbetslivet (se nedan).
Den lagstadgade arbetstiden och arbetsförhållandena är i allmänhet skäliga och
internationella institutioner, bland andra internationella valutafonden (IMF),
8
pekar på att Kroatien har en mycket stark arbetsrätt. En stor del av
arbetskraften är dock sysselsatt i den oreglerade ekonomin. Den höga
arbetslösheten (18 procent), särskilt i de krigsdrabbade områdena framhålls
ofta som ett av landets största problem.
Arbetslösheten är proportionellt större bland romer och personer av serbisk
etnicitet och tydliga tecken finns på att diskriminering av dessa grupper fortsatt
förekommer på arbetsmarknaden (se vidare avsnitt 16). Särskilt allvarligt är det
att de regler som föreskrevs i den konstitutionella lagen om nationella
minoriteter från 2002, om minoriteters rätt till anställning i statlig förvaltning,
inte efterföljs. Någon särskild instans att rikta diskrimineringsärenden inom
arbetslivet till finns inte.
Det finns flera fackföreningar och de får verka utan inskränkningar. Ungefär
64 procent av arbetskraften är medlem av fackföreningar.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Sjukvården har länge dragits med stora ekonomiska problem som bland annat
leder till bristande tillgång till läkemedel och sjukvårdsutrustning. Sjukvårdspersonalen är i allmänhet välutbildad men det finns ofta stora brister i
sjukvårdsinrättningarnas resurser. I de tidigare krigsdrabbade områdena är läget
sämre än i de större städerna.
Läkarvård för barn är kostnadsfri.
Korruption, som är ett problem i hela det kroatiska samhället, drabbar
sjukvårdssektorn särskilt hårt och medför att människors köpkraft och villighet
att betala svarta pengar för sjukvård, påverkar deras möjligheter att uppnå bästa
möjliga hälsa.
12. Rätten till utbildning
Utbildning är gratis och obligatorisk till 15 års ålder. Skolbarn har rätt till fria
måltider. Merparten av eleverna fortsätter skolan tills de är 18 år.
Romer diskrimineras öppet i skolan i vissa områden i landet. Det har varit
vanligt att romer har placerats i särskilda klasser. Myndigheterna hävdar att
klasserna delas upp efter kunskapsnivå och inte etnisk tillhörighet. På senare tid
har myndigheterna dock agerat för att motverka segregation och i stället infört
blandade klasser. Den låga utbildningsnivån bland romer har också en
förklaring i fattigdom, tidiga äktenskap och barnafödslar och att romska
föräldrar inte alltid väljer att sätta sina barn i skola.
9
Den serbiska minoriteten kräver att i östra Slavonien få grunda egna skolor
med undervisning på serbiska och enligt en särskild läroplan enligt Erdutavtalet
(ERDU = Educational Research & Development Unit). Regeringen har
tidigare inte velat tillmötesgå dessa krav, med motiveringen att det skulle leda
till segregation, men under 2005 etablerades sådana skolor. Internationella
samfundet ställer sig dock tveksamt till om dessa åtgärder verkligen främjar
integrering och försoning mellan folken i Kroatien, då de motverkar
etableringen av en gemensam historie- och värdegrund.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Medelinkomsten per capita i Kroatien är knappt 9 500 euro per år (köpkraften
dock mer än det dubbla) och Kroatien är därmed det näst rikaste landet av de
forna jugoslaviska republikerna (efter Slovenien). Kroatien rankas som ett av
de dyraste av länderna i Öst- och Centraleuropa. Sociala indikatorer såsom
spädbarnsdödlighet, skrivkunnighet och livslängd är i paritet med Västeuropa.
Det finns dock stora skillnader i levnadsstandard mellan olika delar av landet.
Rätten till bostad är ett mångfasetterat problem som har negativ återverkan på
antalet återvändande flyktingar. Egendom, vars ägare (oftast kroatiska
medborgare av serbisk etnicitet) flytt från Kroatien, uppläts i många fall av den
kroatiska regeringen som tillfälliga bostäder åt kroatiska internflyktingar samt
bosnienkroater som flytt till Kroatien under och efter kriget. De allra flesta
privatägda bostäderna har nu, efter lång försening, kunnat återfås av sina
ursprungliga ägare. 190 familjer väntar dock fortfarande på att återfå sin
bostad.
Kroatien har också en lag som stipulerar att personer har kunnat ansöka om
återuppbyggnad av egendom som skadats i krig eller genom så kallade
terroristhandlingar (här åsyftas förstörelse utförd av kroatiska reguljära eller
andra förband, under och efter att den väpnade konflikten avslutats).
Regelverket om återuppbyggnad uppges nu tillämpas korrekt av kroatiska
myndigheter, även om den grupp som söker ersättning för angrepp från
kroatiska förband har större svårighet att få ersättning.
Närmare 30 000 hushåll med serbisk etnicitet som flydde efter 1992 miste
också sin rätt till statsubventionerade hyreslägenheter, vilka under dessa
personers frånvaro privatiserades i förmånliga program. Dessa personers rätt
att ansöka om alternativt boende avgörs av om de hade en lägenhet innanför
eller utanför de direkt krigsdrabbade områdena. Generellt kan sägas att
personer som bodde i de områden som drabbades av reguljära strider har
något större möjlighet att kräva ersättningsbostad. Det bör dock noteras att
oegentligheter, förföljelse och förstörelse också skedde av irreguljära förband,
utanför fronterna och efter att kriget formellt var slut.
10
Betydande problem runt implementeringen av dessa bosättningsprogram
återstår, bland annat är den rättsliga grunden för huruvida denna särskilda form
av statsubventionerad hyresrätt är att jämställa med äganderätt ännu inte
formellt fastställd. Problemet ger återverkningar på regional nivå, där Kroatien
tillsammans med grannländerna Serbien-Montenegro och BosnienHercegovina försöker lösa ut återstående återvändandefrågor.
Regeringens ambition att i linje med de aktionsplaner man utverkat
tillsammans med grannländerna Serbien-Montenegro och BosnienHercegovina lösa frågan om återvändande av flyktingar i alla dess dimensioner
före slutet av 2006 tycks ha misslyckats. Den så kallade Sarajevo-processen har
förlorat sitt momentum vilket bland annat medför att OSSE-missionen (The
Organization for Security and Co-operation in Europe) i Kroatien, vars mandat
koncentrerar sig på återvändarfrågor och nationella minoriteter kommer att
stanna längre än 2006, trots förhoppningar från kroatisk sida om att denna
mission skall kunna avsluta sitt mandat i landet så tidigt som möjligt, för att
Kroatien skall kunna vinna stämpeln som fullt normaliserat efter kriget.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Regeringen har en nationell handlingsplan för jämställdhet och arbete pågår
med att implementera denna. En jämställdhetsombudsman har utsetts.
Parlamentet har en jämställdhetskommitté.
Uppgifter om våld mot kvinnor i hemmet är mycket vanligt förekommande
och omfattningen är underskattad. Under senare år har polisen noterat en 30procentig ökning av brottskategorin. Våld mot kvinnor faller under allmänt
åtal. Trots att medvetandet om dessa brott växer finns kunskaps- och
attitydproblem kvar inom polis och rättsväsende runt denna brottskategori.
Arbetslagstiftningen förbjuder könsdiskriminering men i praktiken är det oftast
kvinnor som har låglönejobb. Fler kvinnor än män är arbetslösa.
Handel med kvinnor förekommer i Kroatien. Landet är såväl ursprungs- som
transit- och destinationsland för handel med människor för sexuella syften
(trafficking). Internationella organisationer på plats vittnar om att polisen blivit
bättre på att utreda dessa brott, medan övriga rättsväsendet släpar efter och
kontrollen vid gränserna brister. Köp av sexuella tjänster är inte olagligt.
Prostitution är inte ett omfattande problem i Kroatien, även om det
förekommer, särskilt i turistområden under högsäsong.
11
15. Barnets rättigheter
Barnets rättigheter värnas av regeringen. Det finns många enskilda
organisationer som arbetar för barns rättigheter. Kroatien har en särskild
barnombudsman.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
I Kroatien finns flera olika etniska minoriteter, varav serber utgör den största
gruppen. Andelen serber uppgår till 4,5 procent (att jämföra med siffran 12,2
för tolv år sedan). Näst största grupp är bosniaker (0,47 procent), åtföljd av
italienare (0,44 procent), ungrare, albaner, slovener och romer (sammanlagt
0,21 procent).
Regeringen markerade redan vid tillträdet i januari 2004 att den ville förbättra
läget för landets minoriteter och formaliserade ett samarbete med det serbiska
partiet SDSS, representerat med tre platser i parlamentet, varvid minoritetsfrågan fått en ökad vikt i det dagliga arbetet. Premiärministern har också vid
flera tillfällen manat kroatisk-serbiska flyktingar att återvända till sitt hemland
liksom genomfört ett antal viktiga symboliska gester som besök hos en serbisk
återvändare i ett krigsdrabbat område.
Konstitutionen stadgar att ingen får diskrimineras på grund av ras, kön, språk,
religion, politisk eller annan åsikt, nationalitet, utbildning, social status med
flera grunder. Parlamentet antog i december 2002 en konstitutionell lag om
nationella minoriteter. Lagen garanterar minoritetsrepresentation i styrande
församlingar på alla nivåer, samt tillgång till anställning i statlig administration.
Implementeringen av lagen är dock bristande och i praktiken utsätts framförallt
serber och romer för betydande diskriminering.
Sedan lokalvalen 2005 finns exempelvis brister i minoriteternas representation i
valda lokala församlingar, på grund av att regeringen sommaren 2005 i
hemlighet beslutade sig för att grunda fyllnadsvalen för de nationella
minoriteterna på 2001 års folkräkning istället för 2005 års röstlängder, vilket
medförde att andelen representanter för nationella minoriteter, särskilt serber,
blev lägre än deras faktiska del av befolkningen, då merparten av återvändandet
av serbiska flyktingar efter kriget skedde efter 2001.
Det finns också betydande brister i implementeringen av lagen rörande
nationella minoriteters rätt till anställning inom statlig förvaltning.
Minoriteterna är gravt underrepresenterade exempelvis inom rättsväsendet och
12
endast polisen har infört en plan för hur man på sikt skall komma till rätta med
snedrekryteringen.
Återvändande serbiska flyktingar har i många fall problem att erhålla
identitetshandlingar och andra dokument. Serber diskrimineras också på
arbetsmarknaden och i tillgången på infrastruktur, exempelvis genom att ett
antal byar med en dominerande serbisk befolkning fortfarande inte anslutits till
elnät och vattensystem efter förstörelsen under kriget mellan 1991 och 1995.
Regeringen erkänner inte heller att de personer som arbetade och intjänade
pensionsrätt i de områden som var ockuperade under kriget är berättigade till
pension från kroatiska staten (convalidation).
Under året har dessutom ett antal incidenter med etniska motiv inträffat mot
framförallt personer av serbisk etnicitet. Den kroatiska polisen och kroatiska
myndigheter har fått omfattande kritik från det internationella samfundet för
att inte tillräckligt effektivt ha eftersökt förövarna i fallen eller för att i tillräcklig
utsträckning ha fördömt dåden.
Uppskattningsvis bor mellan 30 000 och 40 000 romer i Kroatien. Vissa av
dessa lever utanför samhället och har problem att få utbildning,
medborgarskap, identitetshandlingar och upplever svårigheter att integreras på
arbetsmarknaden. Regeringen har initierat en kommission som ska bevaka
efterlevnaden den nationella handlingsplan för den romska befolkningsgruppen
innehållande lagstiftningsåtgärder samt konkreta åtgärder för att komma
tillrätta med de problem som romerna möts av. En återkommande kritik är
dock att dessa handlingsprogram tillförs endast en bråkdel av de resurser som
skulle krävas för deras implementering.
Se även avsnittet om rätten till utbildning (avsnitt tolv).
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Diskriminering på grund av sexuell läggning är förbjudet enligt lag. Det finns
dock betydande fördomar mot homo- och bisexuella och transpersoner i
befolkningen och i praktiken förekommer ett visst mått av diskriminering. Det
finns flera grupper som aktivt arbetar för homosexuellas rättigheter genom
kampanjer för att vidga förståelsen och toleransen för homosexualitet. En gay
pride-parad genomförs årligen i Zagreb.
Parlamentet har antagit en lag om samboförhållanden mellan personer av
samma kön i vilken frågor om underhåll och gemensam egendom regleras.
13
18. Flyktingars rättigheter
Den kroatiska asyllagen trädde i kraft den 1 juli 2004. Lagen har skapat en
nationell asylprocess i enlighet med asylkonventionen från 1951 och EUacquisen (EU-ländernas gemensamma skyldigheter och rättigheter) och
regeringen har etablerat ett system som ger flyktingar skydd. Ett nationellt
flyktingmottagandecentrum uppfördes under året. Fram till november har 60
asylansökningar inkommit till regeringen, varav 47 tillbakavisats och fem
avslagits. Till dags dato har ingen person någonsin beviljats asyl i Kroatien. I
vissa fall har personer beviljats tillfälligt skydd i Kroatien.
Rörande problemet med interna flyktingar finns det ingen tillförlitlig statistik
över exakt hur många kroatiska serber som flydde från landet under kriget
1991-1995, men enligt internationella expertuppskattningar rörde det sig om
över 300 000 personer. De flesta av dessa flydde i slutet av kriget, under
operationerna Flash och Storm. Enligt den kroatiska regeringen hade 122 000
av dessa återvänt fram till september 2006. Endast mellan 50 och 65 procent
stannar dock i landet på grund av otillräckliga levnadsförhållanden, svårighet
att återfå bostäder eller kompensation för att dessa förstörts, bristande
infrastruktur i återvändandeområden samt hög arbetslöshet i
minoritetsgrupperna. Upplevda hot om åtal för krigsförbrytelser bidrar också
till att flyktingar tvekar att återvända till sina gamla hemorter.
Fortfarande befinner sig knappt 140 000 bosnienkroater i Kroatien. Merparten
har fått kroatiskt medborgarskap på grund av sin kroatiska etnicitet och är idag
att betrakta som integrerade i det kroatiska samhället.
19. Funktionshindrades rättigheter
Konstitutionen tillförsäkrar funktionshindrade skydd och integration i
samhället. De utsätts inte för några öppet diskriminerande åtgärder, men har
samtidigt svårt att finna arbetstillfällen. Tillgången på särskild utbildning är
begränsad, bland annat av ekonomiska skäl. En stor skillnad görs mellan
vanliga funktionshindrade och personer som drabbades av
funktionsnedsättning på grund av sina insatser i kriget, så kallade
krigsveteraner, vilkas barn exempelvis positivt diskrimineras i fråga om förtur
till universitetsutbildning och förmånliga lån.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns flera oberoende organisationer för mänskliga rättigheter som
bedriver verksamhet utan några restriktioner i Kroatien. En särskild lag för
14
enskilda organisationer har förbättrat dessas möjligheter att verka i landet. Det
finns en särskild myndighet för samarbete med enskilda organisationer. Staten
finansierar till viss del verksamhet för enskilda organisationer. Från regeringens
handläggning i praktiken, där bland annat diskriminering och särbehandling
sker av olika oberoende organisationer, framgår att värdet av ett öppet och
självständigt civilt samhälle, ännu inte fullt ut uppskattas i Kroatien.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
En rad internationella organisationer och organ bedriver verksamhet i
Kroatien. Dit hör till exempel UNDP (United Nations Development
Programme), OSSE och UNHCR (United Nations High Commissioner for
Refugees). Flera av dem håller dock på att fasa ut sin fältverksamhet men
behåller kontor i Zagreb. EU-kommissionens delegation i Zagreb har utökats
de senaste åren i takt med att ansvaret för administrationen av EU:s
förmedlemskapsstöd i högre grad lagts på delegationen och landet. Ett stort
antal utländska enskilda organisationer, däribland flera svenska, är aktiva i
Kroatien, bland annat inom ramen för det internationella biståndet.
I den svenska landstrategin för samarbetet med Kroatien 2004-2006 ingår stöd
till respekt för de mänskliga rättigheterna. Detta stöd har framför allt
kanaliserats till kroatiska organisationer genom tre svenska ramorganisationer;
Svenska Helsingforskommittén (SHC), Olof Palme International Center
(OPIC) samt Kvinna till Kvinna (KtK). Under året har stöd gått till följande
områden: rättslig rådgivning för återvändande (SHC), festival för sexuella
minoriteter, ungdomars deltagande i politiken, stärkande av civila samhället
relaterat till mediefrågor (OPIC), samt stöd till kvinnoorganisationer bland
annat inom områdena våld mot kvinnor, prostitution och trafficking, forskning
kring kvinnofrågor samt lobbying (KtK).
Utöver detta stöd har Kroatien deltagit i regionala Sida-finansierade program,
bland annat inom området anti-trafficking (IOM, Rädda Barnen) samt
romfrågor (Roma Education Fund, Roma Rights Center).
