Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Kroatien 2005
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Läget för de mänskliga rättigheterna (MR) har under året gradvis förbättrats i
Kroatien, inte minst som en följd av ett ökat fokus på EU-integration.
Regeringens formaliserade samarbete med minoritetsrepresentanterna i
parlamentet, såväl de serbiska som italienska, har medfört att minoritetsfrågorna och förhållandena kring flyktingåtervändandet har adresserats mer
seriöst än tidigare. Kroatien har sedan tidigare ratificerat alla centrala
konventioner på området för de mänskliga rättigheterna.
Dock kvarstår problem på vissa områden, framför allt gällande rättsväsende,
flyktingåtervändande och därtill relaterade egendomsfrågor samt nationella
minoriteters rättigheter. Det förekommer brister i efterlevnaden av lagar, även
grundlagar. Även om regeringen och presidenten uttalar stöd för
flyktingåtervändande finns det en opinion mot att återvandring ska ske, som
tar sig uttryck i obstruktion på lokal nivå och medför att diskriminering på
etniska grunder fortsatt förekommer.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter
Kroatien har ratificerat de mest centrala MR-konventionerna, det vill säga:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt dess två
fakultativa protokoll
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
- Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering
- Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot
kvinnor samt dess fakultativa protokoll
- Konventionen mot tortyr
- Konventionen om barnets rättigheter samt dess två fakultativa
protokoll
- Flyktingkonventionen
2
- Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Konstitutionen förbjuder tortyr, misshandel och grym eller förnedrande
behandling och myndigheterna respekterar i allmänhet dessa förbud. Det
förekommer sällan uppgifter om att polisen skulle misshandla interner.
Förhållandena i fängelserna uppfyller i allmänhet internationell standard.
Fängelserna är fulla men inte överfulla och internerna tillåts oftast ta emot
besök. Män och kvinnor hålls åtskilda och ungdomar hålls åtskilda från vuxna.
Häktade hålls åtskilda från dömda. Handel med kvinnor för sexuella syften
(trafficking) är ett problem som nu uppmärksammas allt mer och där Kroatien
är såväl ursprungs-, som transit och destinationsland. (se vidare avsnitt 14).
4. Dödsstraff
Kroatien har avskaffat dödsstraffet.
5. Rättssäkerhet
Rättsväsendet i Kroatien lider av mycket stora problem. Domstolarna dras med
enorma eftersläpningar (cirka 1,6 miljoner fall). Förseningarna, som grundar sig
på effektivitets- och kompetensproblem i domstolarna, liksom på att alltför
många fall som skulle kunna avgöras genom andra förfaranden tas upp i
domstol, påverkar medborgarnas rätt till rättvis rättegång och tillgång till ett
effektivt rättsmedel. Det förekommer också uppgifter om partiskhet och
politiskt inflytande över domstolarna på lokal nivå. I enstaka fall som rör
krigsbrott har domstolar tagit etniska hänsyn och låtit uppenbart skyldiga
kroater gå fria1. Processlagstiftningen är vidare ålderdomlig och många domare
och annan personal är oerfarna. I vissa delar av landet saknas ordinarie
domare. Vidare saknas tillräcklig administrativ kapacitet.
En nödvändig reform av rättsväsendet pågår, men kommer att ta lång tid att
genomföra. I denna föreskrivs bland annat satsningar på utbildning av personal
inom rättsväsendet och ökad effektivitet i domstolarna genom att ge utvidgad
kompetens till biträdande personal i domstolarna, en ökad datorisering i
domstolarna, nya metoder för skiljedom och förändring av
förvaltningsdomstolens roll och effektivitet. Reformen av rättsektorn är ett av
EU:s tydligaste krav på Kroatien i förhandlingarna om landets EUmedlemskap.
Kroatien har fällts av domstolen i Strasbourg flera gånger för att domstolarna
inte har meddelat dom eller beslut inom rimlig tid samt för brist i verkställande
av domar. Den nationella konstitutionsdomstolen fortsätter att behandla mål
1
Exempelvis i Lora-fallet, Splits länsdomstol och Hrastov-fallet i Karlovac
länsdomstol.
3
om rättsprocesser som tagit oskäligt lång tid och utdömer skadestånd i enskilda
fall. Konstitutionsdomstolens funktion har förbättrats men risk finns att
domstolen blir överhopad med arbete om inte reformen av rättsväsendet får
ett ökat genomslag i de lokala domstolarna.
Domare utnämns av det statliga rättsrådet (State Judicial Council). Rättsrådet
ansvarar även för disciplinförfaranden mot domare. Disciplinåtgärder kan röra
sig om allt ifrån reprimander till avskedanden. I praktiken är det dock ovanligt
att domare avskedas – inte ens för en sådan uppenbar brist som att inte ha
utdömt en enda dom under tio års tid. Ingen efterföljande regering har ansett
sig kunna avskeda politiskt tillsatta domare från Tudjman-tiden. Ett särskilt
problem är att domare av serbisk etnicitet som tidigare arbetat i rättsväsendet i
de ockuperade områdena (Republika Srpska Krajina) nu finner det omöjligt att
få tjänst som domare i Kroatien. Överhuvudtaget är nationella minoriteter
gravt underrepresenterade inom rättssektorn (se vidare avsnitt 16). Det finns
tecken som tyder på att såväl rättsrådet som det statliga åklagarrådet har låtit
sig påverkas av inflytelserika krafter i utförandet av sina ämbeten som
översynsinstanser i rättsväsendet.
Personer som begår brott kan dömas till fängelse från 16 års ålder. Före 18 års
ålder placeras dömda personer i kriminalvårdsanstalt för minderåriga. Barn
mellan 14 och 16 år som begår brott kan dömas till uppfostringsåtgärder.
Parlamentet har en ombudsmannafunktion dit enskilda personer kan vända sig
och anmäla brott mot de mänskliga rättigheterna. Ombudsmannen kan också
påtala brott mot de mänskliga rättigheterna och rikta kritik mot myndigheter.
Bland de fall som överlämnas till ombudsmannen märks en svängning från att
tidigare främst ha gällt minoriteters rättigheter och egendomsfrågor till fall som
rör rättsväsendets bristande funktioner i allmänhet, vilket tyder på en ökad
kunskap om ombudsmannens verksamhet bland medborgarna.
Kroatiska domstolar har under året fortsatt att åtala såväl serber som kroater
för krigsförbrytelser. Internationella experter uttrycker alltjämt viss oro över
det juridiska systemets förmåga att behandla svaranden på ett jämlikt sätt
Fortsatt förefaller det som att utfallet i krigsbrottsrättegångar påverkas av de
inblandades etniska tillhörighet. Särskilt tydligt blir det genom att fällande
domar för serber i lägre instans ofta korrigeras vid omprövning av högre
instans.
Rättegångar i den åtalades frånvaro förekom tidigare i mål rörande
krigsförbrytelser, främst av personer med serbisk etnicitet som flytt landet i
samband med kriget. Återvändande som dömts in absentia får utan undantag en
ny prövning, ofta med friande dom som påföljd.
4
Samarbetet med ICTY har under det gångna året varit i fokus i Kroatien med
anledning av frågans betydelse för öppnandet av anslutningsförhandlingar med
EU. Chefsåklagare Carla Del Ponte gjorde i oktober 2005 bedömningen att
Kroatien fullt ut samarbetar med domstolen, vilket också röjde det sista hindret
för öppnande av Kroatiens EU-anslutningsförhandlingar ur vägen. Den 7
december 2005 häktades den för krigsförbrytelser åtalade general Gotovina i
Spanien, efter insatser från framförallt spansk och kroatisk polis. Därmed har
alla av ICTY åtalade kroater förts till domstolen för rättegång.
ICTY har påbörjat processen med att överföra mål till kroatiska nationella
domstolar som ett led i domstolens slutförandestrategi. De överförda
krigsförbrytarrättegångarna kommer att hanteras av fyra av landets domstolar. I
och med överföringarna finns en förhoppning om att ökad utbildning,
erfarenhet, internationell bevakning och folkligt medvetande skall leda till ökad
objektivitet och rättssäkerhet i även för andra krigsförbrytarmål framtiden. De
överförda rättegångarna kommer lokalt att bevakas av den kroatiska OSSEmissionen.
Medan målen som skall överföras från ICTY och prövas i de särskilt
definierade och utbildade nationella domstolarna främst rör åtalade av kroatisk
etnicitet, pågår alltjämt rättegångar mot personer av serbisk etnicitet för
krigsförbrytelser i regionala domstolar. Detta sker oavsett om domstolarna har
särskild utbildning för att hantera krigsförbrytarfrågor eller inte.
6. Personlig frihet
Konstitutionen förbjuder godtyckliga frihetsberövanden. Polisen måste
normalt sett erhålla en arresteringsorder från en domare och kan endast
genomföra arresteringar utan order om de tror att den misstänkte kommer att
fly, förstöra bevis eller begå andra brott. Det är inte ovanligt att polisen
genomför arresteringar utan att först ha erhållit en order. I sådana fall krävs att
de inom 24 timmar rättfärdigar arresteringen inför en domare.
Inom 48 timmar efter häktningen måste domaren besluta om häktningen ska
förlängas. Undersökningshäkte kan normalt vara upp till 30 dagar men högsta
domstolen kan i exceptionella fall förlänga tiden till sex eller tolv månader
beroende på hur allvarligt brottet som den häktade misstänks för är.
Om än sällsynt förekommer det att återvändande kroatisk-serbiska flyktingar
arresteras vid gränsen med motiveringen att de misstänks för krigsförbrytelser.
Ofta görs dessa arresteringar på vaga grunder och den tilltalade släpps igen
efter en period, i brist på bevis. Arresteringarna har dock i vissa fall uppgått till
fem månader och processen har en avskräckande effekt på kroatisk-serbiska
flyktingar som överväger att återvända till Kroatien.
5
Återvändande kroatisk-serbiska flyktingar har i vissa fall haft betydande
svårigheter att erhålla identitetshandlingar och andra dokument.
7. Straffrihet
På grund av den stora eftersläpningen inom rättsväsendet förekommer det att
kriminella går fria eftersom rättsprocesserna inte hunnit avslutas inom
lagstadgad tid.
Underlåtenhet att åtala kroater som misstänks för krigsförbrytelser var tidigare
ett stort problem. Även i dag går rättsprocesserna mot misstänka kroatiska
krigsförbrytare trögt.
Under året har ett antal incidenter med etniska motiv inträffat mot framförallt
personer av serbisk etnicitet. Tre av dessa incidenter har haft dödlig utgång för
offret och andra har rört försök till mordbrand, skadegörelse på serbiskanknutna byggnader etc. Den kroatiska polisen och kroatiska myndigheter har
fått omfattande kritik från det internationella samfundet för att inte tillräckligt
effektivt ha eftersökt förövarna i fallen eller ha fördömt dåden.
8. Yttrande- och mediefrihet
Konstitutionen garanterar yttrande- och tryckfrihet. Det finns flera av
statsmakterna oberoende medier. Både inhemska och utländska publikationer
finns tillgängliga.
Trots att tryckfriheten till stora delar upprätthålls finns problem i
medialagstiftningen, bland annat genom kravet att journalister i vissa fall måste
röja sina källor efter en begäran från riksåklagaren och att en referens saknas
till den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (artikel 10).
Ytterligare en problematisk princip är att förtal regleras under brottsbalken och
att det tidigare undantaget för journalister har tagits bort. Visserligen krävs att
det kan bevisas att förtal har skett uppsåtligen för att maximistraffsatsen om 6
månaders fängelse skall kunna utdömas men paragrafen verkar ändå
hämmande på mediefriheten.
Den kroatiska televisionen har fyra kanaler med nationell täckning, varav två
statliga. Den statliga televisionen överses av ett politiskt sammansatt
programråd, kring vilket ständig debatt förs. Kritiska röster om att detta bidrar
till censur har framförts. Försök till politiskt inflytande över programinnehållet
i den statliga televisionen har också kunnat märkas vid enstaka tillfällen. Bland
annat föranledde parlamentsdebatt kring ett program av samhällskritisk natur
att den statliga televisionens årsrapport inte godkändes av parlamentet.
6
Frågetecken kan också resas runt vissa lokala mediers självständighet, då
ägarstrukturerna runt dessa ofta sammanfaller med lokala politiska
maktstrukturer.
Konstitutionen garanterar församlings- och föreningsfrihet. Flera fredliga
demonstrationer genomfördes under det gångna året.
Konstitutionen garanterar också religionsfrihet. Alla religiösa samfund kan
verka utan inskränkningar. Någon officiell statsreligion finns inte men den
katolska kyrkan åtnjuter en tydlig särställning samt politiskt inflytande och
uppbär visst statligt stöd.
9. De politiska institutionerna
Kroatien är en parlamentarisk demokrati där alla medborgare över 18 år har
rätt att rösta i fria och hemliga val. Presidenten väljs vart femte år i direkta val.
Parlamentets mandatperiod är fyra år. Det senaste parlamentsvalet hölls den 23
november 2003 och presidentvalet den 2 januari 2005. Lokalval hölls i maj
2005.
Kroatien leds sedan januari 2004 av en minoritetsregering under ledning av det
kristdemokratiska partiet HDZ och premiärminister Ivo Sanader. HDZ har ett
formaliserat parlamentariskt samarbete med samtliga sex nationella
minoritetsrepresentanter samt Pensionärspartiet. Största oppositionsparti är
socialdemokraterna, SDP. Det finns även ett bondeparti, flera liberala partier,
samt ett antal mindre partier och grupperingar på den extrema högerkanten.
Av parlamentets 152 medlemmar är under innevarande mandatperiod 33
kvinnor. Av regeringens 15 medlemmar är fyra kvinnor. I parlamentet finns
innevarande mandatperiod sex minoritetsrepresentanter, varav tre
representerar den serbiska minoriteten.
Kroatien antog i december 2002 en konstitutionell lag om nationella
minoriteter. Enligt lagen ska minoriteter garanteras representation i styrande
församlingar på alla nivåer (se även avsnitt 16) samt representation inom statlig
förvaltning och rättsväsende. På grund av det formaliserade samarbete mellan
regeringen och det serbiska minoritetspartiet i parlamentet implementeras
lagen bättre än tidigare. När regeringen sommaren 2005 i hemlighet beslutade
sig för att basera fyllnadsvalen, som utfördes för att säkerställa representation
för de nationella minoriteterna såsom föreskrivs i lagen om nationella
minoriteter, på 2001 års folkräkning istället för 2005 års röstlistor, var dock
detta ett tecken på att regeringen fortfarande ännu inte fullt ut handlar i
enlighet med lagens anda (se vidare avsnitt 16).
7
Ett flertal ändringar i de kroatiska vallagarna har föreslagits för att komma till
rätta med de anklagelser om korruption, bedrägeri och manipulation som
förekommer i samband med valrörelser på lokal och nationell nivå, senast vid
lokalvalen i maj 2005. Bland annat föreslås att transparensen runt
partifinansiering skall ökas och att en permanent valmyndighet skall upprättas.
Vidare behöver röstlängderna digitaliseras och uppdateras mer kontinuerligt.
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Arbetstiden och arbetsförhållandena är i allmänhet skäliga och internationella
institutioner, bland annat internationella valutafonden, pekar på att Kroatien
har en mycket stark arbetsrätt. En stor del av arbetskraften är dock sysselsatt i
den oreglerade ekonomin. Den höga arbetslösheten (15 procent, enligt ILOstandard), särskilt i de krigsdrabbade områdena, framhålls ofta som ett av
landets största problem. Arbetslösheten är proportionellt större bland romer
och personer av serbisk etnicitet och tecken tyder på att diskriminering av
dessa grupper fortsatt förekommer på arbetsmarknaden (se vidare avsnitt 16).
Någon särskild instans att rikta diskrimineringsärenden inom arbetslivet till
finns inte. För att komma åt problemet med underrepresentation av nationella
minoriteter i arbetslivet hävdar vissa bedömare att principer om positiv
diskriminering eller så kallad affirmative action borde tillämpas i Kroatien.
Det finns flera fackföreningar och de får verka utan inskränkningar. Det finns
en aktiv arbetarrörelse. Ungefär 64 procent av arbetskraften är medlem av
fackföreningar.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Sjukvården har länge dragits med stora ekonomiska problem som bland annat
leder till bristande tillgång till läkemedel och sjukvårdsutrustning.
Sjukvårdspersonalen är i allmänhet välutbildad men det finns ofta stora brister i
sjukvårdsinrättningarnas resurser. I de tidigare krigsdrabbade områdena är läget
sämre på sjukhusen och vårdcentralerna än i de större städerna.
Läkarvård för barn är kostnadsfri.
12. Rätten till utbildning
Utbildning är fri och obligatorisk till 15 års ålder. Skolbarn har rätt till fria
måltider. Merparten av eleverna fortsätter skolan tills de är 18 år.
Romer diskrimineras öppet i skolan i vissa områden i landet. Det har varit
vanligt att romer har placerats i särskilda klasser. Myndigheterna hävdar att
klasserna delas upp efter kunskapsnivå och inte etnisk tillhörighet. På senare
tid har myndigheterna dock agerat för att motverka segregation och i stället
infört blandade klasser. Den låga utbildningsnivån bland romer har också en
8
förklaring i fattigdom, tidiga äktenskap och barnafödslar och att romska
föräldrar inte alltid väljer att sätta sina barn i skola.
Den serbiska minoriteten kräver att i östra Slavonien få grunda egna skolor
med undervisning på serbiska och enligt en särskild läroplan enligt
Erdutavtalet. Regeringen har tidigare inte velat tillmötesgå dessa krav med
motiveringen att det skulle leda till segregation men under 2005 etablerades
dylika skolor.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Medelinkomsten per capita i Kroatien är cirka 4 500 USD per år (köpkraften
dock mer än det dubbla) och Kroatien är därmed det näst rikaste landet av de
forna jugoslaviska republikerna (efter Slovenien). Kroatien rankas som ett av
de dyraste av länderna i Öst- och Centraleuropa. Sociala indikatorer såsom
spädbarnsdödlighet, skrivkunnighet och livslängd är i paritet med Västeuropa.
Det förekommer dock stora skillnader i levnadsstandard mellan olika delar av
landet.
Rätten till bostad är ett mångfasetterat problem som framför allt hänger
samman med återvändandefrågan. Egendom vars ägare (kroatiska medborgare
av serbisk etnicitet) flytt från Kroatien uppläts i många fall av den kroatiska
regeringen som tillfälliga bostäder åt kroatiska internflyktingar samt bosnienkroater som flytt till Kroatien under och efter kriget. Fortfarande är ett
hundratal sådana bostäder ockuperade2. Återflyttningen kompliceras av att de
tillfälliga ockupanterna måste erbjudas ett fullgott alternativt boende innan de
kan vräkas och den ursprungliga ägaren flytta in. Det ser dock ut som att
merparten av de utestående fallen kommer att kunna lösas tidigt under 2006.
De personer som ännu inte har kunnat återfå sina bostäder har enligt lag rätt
till ekonomisk kompensation. Även här är utredningarna omgärdade av
problem och byråkratisk förhalning.
Ett stort antal serber (inga exakta siffror finns, men enligt uppskattningar
handlar det om tiotusentals personer) gick miste om sina statssubventionerade
hyresrätter när de tvingades fly. Dessa personers rätt att ansöka om alternativt
boende beror på om de hade en lägenhet innanför eller utanför de direkt
krigsdabbade områdena. För de många familjer som tvingades fly från
områden utanför de direkt krigsdrabbade zonerna, och därmed miste sin
bostad i urbana områden, gick ansökningstiden om att återfå en hyresrätt eller
2
De utflyttade personerna är oftast av kroat-serbisk nationalitet och flydde under
kriget eller dess slutfaser. Ockupanterna är till största delen bosnien-kroater som
flydde från Bosnien under kriget och tilldelades tillfälligt boende av den kroatiska
staten i någon av de utrymda kroat-serbiska bostäderna.
9
kompensation ut den 30 september 2005. För personer boende i de
krigsdrabbade områdena har någon bortre tidsgräns inte fastställts.
Över 10 000 hushåll har ansökt om att återfå rätten till en hyresbostad ur de
båda kategorierna. Betydande problem runt implementeringen av dessa
bosättningsprogram återstår dock, bland annat är den lagliga grunden för
huruvida denna särskilda form av statsubventionerad hyresrätt är att jämställa
med äganderätt ännu inte formellt fastställd.3 Problemet ger återverkningar på
regional nivå, där Kroatien tillsammans med grannländerna SerbienMontenegro och Bosnien-Hercegovina försöker lösa ut återstående
återvändande frågor på ett övergripande plan.
Kroatien har en lag som stipulerar att personer har kunnat ansöka om
återuppbyggnad av egendom som skadats i krig eller genom så kallade
terroristhandlingar (här åsyftas förstörelse utförd av kroatiska reguljära eller
andra förband, under och efter att den väpnade konflikten avslutats).
Regelverket om återuppbyggnad uppges nu tillämpas korrekt av kroatiska
myndigheter, även om den grupp som söker ersättning för den senare
kategorin (dvs angrepp från kroatiska förband) har större svårighet att få
ersättning.
Regeringens ambition och förhoppning är att frågan om återvändande av
flyktingar i alla dess dimensioner skall vara utagerad i slutet av 2006
i linje med de aktionsplaner man utverkat tillsammans med grannländerna
Serbien-Montenegro och Bosnien-Hercegovina. Då en stor del av den
kroatiska OSSE-missionens mandat koncentrerar sig på återvändarfrågor och
nationella minoriteter finns också en förhoppning att denna mission skall
kunna avsluta sitt mandat i landet så tidigt som möjligt, för att Kroatien skall
kunna vinna stämpeln som fullt normaliserat efter kriget.
14. Kvinnans ställning
Parlamentet inrättade under 2003 en jämställdhetskommitté. Regeringen har en
nationell handlingsplan för jämställdhet och arbete pågår med att implementera
denna. En jämställdhetsombudsman har utsetts.
Uppgifter finns om att våld mot kvinnor i hemmet är mycket vanligt
förekommande och att omfattningen är underskattad. Våld mot kvinnor faller
under allmänt åtal. Trots att medvetandet om dessa brott växer finns
betydande kunskaps- och attitydproblem kvar inom polis och rättsväsende runt
denna brottskategori.
3
Fallet Blečic vs Kroatien inväntar omprövning i Europadomstolen i Strasbourg och
väntas få prejudicerande effekter för många fall ur dessa kategorier.
10
Arbetslagstiftningen förbjuder könsdiskriminering men i praktiken är det oftast
kvinnor som har låglönejobb. Fler kvinnor än män är arbetslösa.
Handel med kvinnor förekommer i Kroatien. Landet är såväl ursprungs- som
transit- och destinationsland för handel med människor för sexuella syften
(trafficking). Sedan trafficking kriminaliserades 2002 har 40 fall kommit till
myndigheternas kännedom. Internationella organisationer på plats vittnar om
att polisen blivit bättre på att utreda dessa brott, medan övriga rättsväsendet
släpar efter och kontrollen vid gränserna brister.
Köp av sexuella tjänster är inte olagligt. Prostitution är inte ett omfattande
problem i Kroatien, även om det förekommer, särskilt i turistområden under
högsäsong.
15. Barnets rättigheter
Barnets rättigheter värnas av regeringen. Det finns många enskilda
organisationer som arbetar för barns rättigheter.
Kroatien har en särskild barnombudsman.
16. Olika befolkningsgruppers situation (etniska, religiösa minoriteter,
urbefolkningar med flera)
I Kroatien finns flera olika etniska minoriteter, varav serber utgör den största
gruppen. Andelen serber uppgår till 4,5 procent (att jämföra med siffran 12,2
för drygt tio år sedan). Näst största grupp är bosniaker (0,47 procent), åtföljd
av italienare (0,44 procent), ungrare, albaner, slovener och romer (0,21
procent).
Konstitutionen stadgar att ingen får diskrimineras på grund av ras, kön, språk,
religion, politisk eller annan åsikt, nationalitet, utbildning, social status med
flera grunder. I praktiken utsätts dock serber och romer för betydande
diskriminering.
Regeringen markerade redan vid tillträdet i januari 2004 att den ville förbättra
läget för landets minoriteter. Premiärministern har vid flera tillfällen manat
kroatisk-serbiska flyktingar att återvända till sitt hemland. Regeringen Sanader
har genomfört ett antal viktiga symboliska gester bland annat har
premiärministern besökt en serbisk återvändare i ett krigsdrabbat område,
något som ingen tidigare regeringschef i Kroatien gjort. Regeringen har också
formaliserat samarbetet med det serbiska partiet SDSS, representerat med tre
platser i parlamentet, varvid minoritetsfrågan fått en ökad vikt i det dagliga
arbetet.
11
Parlamentet antog i december 2002 en konstitutionell lag om nationella
minoriteter. Lagen garanterar minoritetsrepresentation i styrande församlingar
på alla nivåer, samt representation i rättsväsendet och administrationen. Medan
representationen i valda församlingar nu till stor del tillgodosetts kvarstår
betydande brister i implementeringen av lagen rörande nationella minoriteters
representation i administration och rättsväsende, särskilt på lokal nivå.
Den serbiska befolkningsgruppen utsätts för diskriminering i många former.
Återvändande serbiska flyktingar har i många fall problem att erhålla
identitetshandlingar och andra dokument. Serber diskrimineras också på
arbetsmarknaden och i tillgången på infrastruktur, exempelvis genom att ett
antal byar med en dominerande serbisk befolkning fortfarande inte anslutits till
el- och vattennät efter förstörelsen under kriget 91-95.
Under året har dessutom ett antal incidenter med etniska motiv inträffat mot
framförallt personer av serbisk etnicitet. Tre av dessa incidenter har haft dödlig
utgång för offren och andra har rört försök till mordbrand, skadegörelse på
serbisk-anknutna byggnader etc. Den kroatiska polisen och kroatiska
myndigheter har fått omfattande kritik från det internationella samfundet för
att inte tillräckligt effektivt ha eftersökt förövarna i fallen eller för att i
tillräcklig utsträckning ha fördömt dåden.
Uppskattningsvis bor mellan 30 000 och 40 000 romer i Kroatien. Vissa av
dessa lever utanför samhället och har problem att erhålla utbildning,
medborgarskap, identitetshandlingar och svårigheter att integreras på
arbetsmarknaden. Regeringen har initierat en kommission som ska bevaka
efterlevnaden den nationella handlingsplan för den romska
befolkningsgruppen innehållande lagstiftningsåtgärder samt konkreta åtgärder
för att komma tillrätta med de problem som romerna möts av. En
återkommande kritik är dock att dessa handlingsprogram tillförs endast en
bråkdel av de resurser som skulle krävas för deras implementering.
Se även avsnittet om rätten till utbildning (avsnitt tolv).
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Diskriminering på grund av sexuell läggning är förbjudet enligt lag. Det finns
dock betydande fördomar mot homo- och bisexuella och transpersoner i
befolkningen och i praktiken förekommer ett visst mått av diskriminering. Det
finns flera grupper som aktivt arbetar för homosexuellas rättigheter genom
kampanjer för att vidga förståelsen och toleransen för homosexualitet.
Sommaren 2005 genomfördes för fjärde gången en gay pride-parad i Zagreb.
Parlamentet har antagit en lag om samboförhållanden mellan personer av
samma kön i vilken frågor om underhåll och gemensam egendom regleras.
12
18. Flyktingars rättigheter
Enligt statistik från UNHCR (baserad på siffror från kroatiska ODPR4) daterad
30 september gäller följande siffror för närvarande:
Hittills har totalt cirka 135 000 flyktingar, vilket motsvarar knappt hälften av
alla som flydde, återvänt till Kroatien från utlandet (främst ex-Jugoslavien).
Merparten av dessa är serber. Knappt 5 000 av dessa har återvänt under
innevarande år. Även om siffror av detta slag ger vid handen att processen är
på god väg tenderar de att bortse från det faktum att långt ifrån alla flyktingar
genomför ett varaktigt återvändande. En försvarbar andel har senare återigen
återvänt till sin tillflyktsort, bland annat på grund av de förhållanden som
beskrivs i avsnitt 13 och 16. Ytterligare en faktor som snedvrider siffrorna är
att gruppen återvändare domineras av äldre personer, varför en hållbar
generationsväxling sällan går att säkerställa.
Hittills har totalt ungefär 241 000 personer som varit internflyktingar i
Kroatien återvänt till sina ursprungliga hemorter. Totalt har cirka 9 800
personer återvänt från Kroatien till Bosnien-Hercegovina. Fortfarande befinner
sig knappt 140 000 bosnienkroater i Kroatien. Merparten har erhållit kroatiskt
medborgarskap på grund av sin kroatiska etnicitet. Alltjämt uppgår antalet
registrerade internflyktingar i Kroatien till närmare 5 000.
Fortfarande finns cirka 3 000 flyktingar från krigen som beviljats tillfälligt
skydd i Kroatien. Omkring 2 700 av dessa är bosnienkroater och bosniaker.
Ungefär 385 personer är flyktingar från Serbien och Montenegro,
huvudsakligen Kosovo.
Några politiska eller säkerhetsmässiga hinder för flyktingåtervändande finns
enligt UNHCR inte längre. I vissa byar, i det område som under tidiga
nittiotalet var under serbisk ockupation - Krajina, är det dock i praktiken
fortfarande inte helt säkert för kroatien-serber att återvända. Det som för
övrigt framför allt hämmar flyktingåtervändandet är problem att återfå
egendom, dåliga ekonomiska förutsättningar i de krigsdrabbade områdena samt
brist på infrastruktur. Många byar med dominerande serbisk befolkning har
ännu inte återanslutits till elförsörjningsnätet. Upplevda hot om åtal för
krigsförbrytelser bidrar också till att flyktingar tvekar att återvända till sina
gamla hemorter.
Den kroatiska asyllagen trädde i kraft den 1 juli 2004. Lagen har skapat en
nationell asylprocess i enlighet med asylkonventionen från 1951 och EU
Acquin. Fortsatt kan dock kritik riktas mot tre element av den kroatiska
asylprocessen. För det första är asylprövningens andra instans inte tillräckligt
4
Office of Displaced Persons and Refugees
13
oberoende från dess första och fall hamnar sällan i andra instans. För det andra
saknar lagen från 2004 skrivningar om komplementärt skydd för asylsökande, i
enlighet med den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna, artikel 3. Regeringen förutser
dock lägga fram ändringar som adresserar detta under 2006. För det tredje har
ännu inte ett nationellt flyktingmottagandecentrum kunnat uppföras i linje med
gällande EU-standards och den egna lagen, på grund av motstånd från
befolkningarna i tilltänkta grannkommuner.
Antalet flyktingar som söker asyl i Kroatien är fortfarande relativt lågt. Under
2005 har 178 personer sökt asyl och inget fall beviljats. Personerna som söker
asyl kommer framförallt från Bangladesh och Kosovo. I vissa fall har personer
beviljats tillfälligt skydd i Kroatien.
19. Funktionshindrades situation
Konstitutionen tillförsäkrar funktionshindrade skydd och integration i
samhället. De utsätts inte för några öppet diskriminerande åtgärder, men har
samtidigt svårt att finna arbetstillfällen. Tillgången på särskild utbildning är
begränsad, bland annat av ekonomiska skäl. En stor skillnad görs mellan
vanliga funktionshindrade och personer som drabbades av
funktionsnedsättning på grund av sina insatser i kriget, så kallade
krigsveteraner, vilkas barn exempelvis positivt diskrimineras i fråga om förtur
till universitetsutbildning, förmånliga lån etcetera.
20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
Det finns flera oberoende organisationer för mänskliga rättigheter som
bedriver verksamhet utan några restriktioner i Kroatien. En särskild lag för
enskilda organisationer har förbättrat dessas möjligheter att verka i landet. Det
finns en särskild myndighet för samarbete med enskilda organisationer. Staten
finansierar till viss del verksamhet rörande enskilda organisationer. I mars 2002
inrättades ett råd för stärkandet av det civila samhället (underställt
myndigheten med ansvar för enskilda organisationer) med uppgift att främja
och stärka denna sektor. Samtidigt beslutade regeringen under sommaren 2004
att avsluta det undantag från moms som enskilda organisationer tidigare åtnjöt,
förutom för religiösa, humanitära och sportorganisationer.
Från regeringens praktiska handläggning, där bland annat diskriminering och
särbehandling sker av olika oberoende organisationer, framgår att värdet av ett
öppet och självständigt civilt samhälle, ännu inte fullt ut uppskattas i Kroatien.
21. Fältverksamhet eller rådgivning på området för mänskliga rättigheter
En rad internationella organisationer och organ bedriver verksamhet i
Kroatien. Dit hör till exempel UNDP, OSSE och UNHCR. Flera av dem
håller dock på att fasa ut sin fältverksamhet men behåller kontor i Zagreb. EU-
14
kommissionens delegation i Zagreb har utökats de senaste åren i takt med att
ansvaret för administrationen av EU:s förmedlemskapsstöd i högre grad lagts
på delegationen och landet självt. Ett stort antal utländska enskilda
organisationer, däribland flera svenska, är aktiva i Kroatien, bland annat inom
ramen för det internationella biståndet.
