Asasel och Försoningsdagen [214]

Guds Kristna Kyrkor
[214]
Asasel och Försoningsdagen [214]
(Edition 1.1 19970911-19970913) Audio
Betydelsen av bockarna vid Försoningsdagen är ofta missförstådda och namnet Asasel
stavas ofta fel och används på fel sätt. Det finns en tolkning sedan långt tillbaka om
symboliken som stammar från det antika Israel och som finns inbäddad i texter från olika
perioder. Symboliken undersöks här i sin Messianska och sluttids typologi.
Christian Churches of God
PO Box 369,
WODEN
ACT 2606,
AUSTRALIA
E-mail: [email protected]
(Copyright  1997 Wade Cox)
(Tr. A. Binder 2004)
Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar
eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas.
Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter
såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org och http://www.ccg.org
Page 2
Asasel och Försoningsdagen [214]
Asasel och Försoningsdagen [214]
Instruktioner för
Försoningsdagen
I Tredje Mosebok 16:1-34, ges vi
instruktionerna för Försoningsdagsoffret. Bland
dessa finns två bockar för vilka lotter dras för
att bestämma offret och bärandet av folkets
synder.
Tredje Mosebok 16:1-34 1 Herren talade till Mose
sedan Arons två söner hade dött, de båda som miste
livet när de trädde fram inför Herren. 2 Herren sade:
Säg till din bror Aron att han inte när som helst får
gå in bakom förhänget i helgedomen och fram till
locket som täcker arken, ty då kommer han att dö
när jag visar mig i molnet ovanför arkens lock. 3
Detta skall Aron föra med sig när han går in i
helgedomen: en ungtjur till syndoffer och en bagge
till brännoffer. 4 Han skall klä sig i en helig tunika
av linne och bära linnebyxor för att skyla sig, binda
ett linneskärp om livet och vira en linneturban om
huvudet. Detta är de heliga kläderna, och han skall
bada innan han tar dem på sig. 5 Av israeliternas
menighet skall han få två getabockar till syndoffer
och en bagge till brännoffer. 6 Aron skall offra sin
syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt sin
familj. 7 Sedan skall han ta de båda bockarna och
ställa dem inför Herren vid ingången till
uppenbarelsetältet 8 och kasta lott om dem: en lott
för Herren och en lott för Asasel. 9 Den bock som
tillfaller Herren skall Aron föra fram och offra som
syndoffer. 10 Den som tillfaller Asasel skall levande
ställas inför Herren till försoning och sedan föras ut i
öknen till Asasel. 11 Aron skall alltså offra sin
syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt sin
familj. När han slaktat tjuren 12 skall han ta ett fyrfat
fullt med glöd från altaret inför Herren och två fulla
händer med finstött, välluktande rökelse och bära in
detta bakom förhänget. 13 Där skall han lägga
rökelsen på elden inför Herren, så att ett moln av
rökelse döljer locket på arken med förbundstecknet,
annars kommer han att dö. 14 Han skall ta av
tjurblodet och stänka med fingret framtill på arkens
lock, och framför arkens lock skall han sju gånger
stänka blod med fingret. 15 Sedan skall han slakta
folkets syndofferbock och bära in blodet bakom
förhänget och göra med det på samma sätt som med
tjurblodet: han skall stänka det ovanpå arkens lock
och framför locket. 16 Så bringar han försoning och
renar helgedomen från israeliternas orenhet och
brott, från alla deras synder. Likadant skall han göra
med uppenbarelsetältet som står mitt ibland dem i all
deras orenhet. 17 Ingen får befinna sig inne i
uppenbarelsetältet från det han går in i helgedomen
för att bringa försoning till dess han kommer ut igen.
När han har bringat försoning åt sig och sin familj
och åt hela Israels församling, 18 skall han gå ut till
altaret som står inför Herren och bringa försoning åt
det: han skall ta av tjurblodet och av bockblodet och
stryka det på vart och ett av altarets horn 19 och sju
gånger stänka blod på altaret med fingret. Så skall
han rena det från israeliternas orenhet och helga det.
20 När Aron har fullbordat försoningen för
helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, skall han
föra fram den levande bocken. 21 Han skall lägga
båda händerna på den levande bockens huvud och
över den bekänna israeliternas alla skulder och brott,
alla deras synder, och därmed lägga dem på bockens
huvud. Sedan skall bocken föras ut i öknen av en
man som står beredd. 22 Bocken skall bära alla deras
synder med sig ut i ödemarken och släppas lös där
ute i öknen. 23 Aron skall därefter gå tillbaka in i
uppenbarelsetältet och ta av sig linnekläderna som
han satte på sig när han gick in i helgedomen; där
skall han lämna dem. 24 Han skall bada på helig
plats och sätta på sig sina vanliga kläder. Därpå skall
han gå ut och offra sitt eget brännoffer och folkets
brännoffer och bringa försoning åt sig själv och åt
folket. 25 Fettet från syndoffret skall han bränna på
altaret. 26 Mannen som förde bocken ut till Asasel
skall tvätta sina kläder och bada innan han går
tillbaka in i lägret. 27 Syndoffertjuren och
syndofferbocken, vilkas blod bars in i helgedomen
för att bringa försoning, skall föras utanför lägret,
och deras hudar, kött och inälvor skall brännas upp.
28 Den som bränner upp detta skall tvätta sina kläder
och bada innan han går tillbaka in i lägret. 29 Detta
skall vara en oföränderlig stadga för er: den tionde
dagen i den sjunde månaden skall ni, både infödda
och invandrare, späka er och inte utföra något
arbete. 30 Den dagen bringas försoning åt er, så att ni
blir rena; ni skall renas inför Herren från alla era
synder. 31 Den skall vara en vilodag för er, en sabbat
då ni skall späka er. Så lyder denna oföränderliga
stadga. 32 Försoningen skall utföras av en präst, en
som blivit smord och vigd till präst efter sin far. Han
skall klä sig i linnekläderna, de heliga kläderna, 33
och bringa försoning åt det allra heligaste,
uppenbarelsetältet och altaret, åt prästerna och allt
folket i församlingen. 34 Detta skall vara en
oföränderlig stadga för er: en gång om året skall
israeliterna få försoning för alla sina synder. Aron
gjorde som Herren hade befallt Mose.
Försoningsdagen är befalld och vi ser i Tredje
Mosebok 23:26-32 att dagen varar från mörker
till mörker.
Tredje Mosebok 23:26-32 26 Herren talade till
Mose: 27 På tionde dagen i samma månad, den
sjunde, infaller försoningsdagen. Då skall ni hålla en
helig sammankomst, späka er och offra eldoffer åt
Herren. 28 Något arbete får ni inte utföra på den
dagen, ty det är en försoningsdag som skall bringa
Asasel och Försoningsdagen [214]
försoning åt er inför Herren, er Gud. 29 Var och en
som inte späker sig på den dagen skall utstötas ur sitt
folk. 30 Och var och en som utför arbete på den
dagen skall jag utrensa ur hans folk. 31 Ni får inte
utföra något arbete. Detta skall vara en oföränderlig
stadga för er genom alla släktled, var ni än bor. 32
Det skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni skall
späka er. Från kvällen den nionde dagen i månaden
till nästa kväll skall ni hålla denna sabbat.
Således skall det inte utföras något arbete av
något enda slag, på denna dag och som inte
lyder detta skall skiljas från folket och från
Gud.
Händelseföljd
Prästerna skall vara helgade och det finns en
rad av fastslgna handlingar när det gäller offer.
Vi har sett på andra håll att en röd heifer
offrades som ett syndoffer (se uppsatsen
Messias och den Röda Heifer [216]). I detta
händelseförlopp är det en tjur.
Den första händelsen i texten i Tredje Mosebok
är att två av Arons söner dog för att de var
presumptuous. Denna händelse är en parallell
till en annan händelse, i himlen, där två varelser
gjorde uppror och tog en tredjedel av Värden.
Den främsta av dessa varelser var Satan, den
stora Röda Draken av Värden (Upp. 12:3-17)
som är denna världs Gud (2 Kor. 4:4).
Hebreerbrevet uppfattar att en annan av hög
rank var inblandat. Hans namn är inte viktigt.
Dock verkar Enoks Bok benämna ledaren som
Semyaza. Denna symbolika verkar spegla sig
själv genom den antika världen som varelserna
med människo- och lejonhuvud. De avbildas
som keruber i de hebreiska texterna (jfr. Hes.
41:19). De framträder som Aeoner i
Mysteriekulterna (jfr. David Ulansey The
Origins of the Mithraic Mysteries, Oxford,
1989). Uppfattningen är inte desto mindre
liknande, men sedd från olika infallsvinklar.
Det hebreiska systemet verkar beskriva deras
nya ställning från Hesekels tempel. Denna
period verkar vara Messiansk – Således skall de
troligen ses som ersättning för de fallna
varelserna.
Asasel
I det judiska systemet så uppfattas Asasel som
Page 3
den fallna Värdens Ängel som vi jämställer
med Satan. Asasel är en medlem av den fallne
Värden som identifieras i Enoks Bok. Den
traditionella synen är att två varelser speglas av
de två bockarna som nämns i Tredje Mosebok
16 – en av dessa identifierades med Yahovah
och den andra med Asasel. De rabbinska
kommetarerna identifierar honom som en
medlem av den fallne Värden.
Lotter drogs om bockarna. Varje lott var
påskriven – en för Yahovah och den andra för
Asasel (Rashi, Soncino, 3 Mos. 16:8).
Soncinos kommentarer angående Tredje
Mosebok 16:8 visar att ordet Asasel uppfattas
av judendomen i betydelsen en stark eller
mäktig el. (’Azaz SHD 5811 anses komma från
SHD 5810 som beyuder: att härda, vara
framfusig, att segra, stärka självet, härav vara
stark. Detta är knappast Messianskt). Rashi
säger att det handlar om en brant klippa. Ibn
Ezra förklarar att det var en klippa nära berget
Sinai från vilken bocken kastades. Denna sed
att kasta bocken från klippan är en senare
variant på temat som inte är en del av den
bibliska instruktionen. Utan tvivel så var detta
för att förhindra bocken från att komma tillbaka
och härigenom hindra nationens synder från att
återvända till Israel. Dock är det inte Bibelns
föreskrift och slår mot själva konceptet om
Guds nåd.
Nachmanides citerar Pirke de Rabbi Eliezer att
ängeln Sammael som hade tilldelats makt över
alla folk utom Israel klagade inför Gud som
informerade honom om att han skulle ha
kontroll över Israel på Försoningsdagen om de
syndade. Den andra bocken uppfattas av
judendomen som syftand till att skickas till
Sammael [Asasel eller denna världs gud] men
eftersom den inte togs in i helgedomen, så
släpptes den ut i vildmarken. Detta är en token
för borttagandet av problemen från nationen
snarare än offrandet till avgudar. Avskiljande
av den varelse till vilken syndens inträde i
nationen tilskrevs, är samma koncept som
avskiljandet eller fängslandet av Satan i de sista
dagarna (Upp. 20:1-10).
Ursprunget till detta namn, Sammael, kommer
av begreppet ödeläggelse (SHD 8037), och
Page 4
härmed omsluten av mörker och således det
norra av det norra halvklotet eller den vänstra
handens sida (SHD 8040). Detta är Guds
vänstra sida som motsats till den högra sidan.
Namnet Shammai (SHD 8060) betyder
destruktiv (jfr. SHD 8073). Kristus var på Guds
höra sida. Asasel eller Satan var på den vänstra.
Det råder ingen tvekan om att Asasel
uppfattades av den den rabbinska judendomen
och judendomen under det andra templet som
refererande till den varelse som givits makt
över nationerna förutom Israel och den varelsen
uppfattades som anklagaren av Israel, Satan.
Den refererades till som Sammael i den
rabbinska litteraturen. Detta namn kan förstås
betyda Ett Namn eller Guds Namn eller Gud
har gett namn. Han skall således uppfattas ha
agerat i Guds namn eller myndighet i ett läge.
Den varelse som givits makt över Värden i
Enoks Bok är Semyaza som kan vara en
härledning av detta koncept. Detta namn
S[h]emyaza (hzhYmv) betyder Han ser namnet
eller namnet har sett (jfr. Knibb, sid. 67-68).
Noth (Die israelitischen Personnanamen im
Rahmen der Gemeinsemitischen Namengebung,
Stuttgart, 1928, sid. 123 f.; jfr. Knibb sid. 68)
förknippar namnet Shem (mv) med det
gudomliga namnet HaShem (svh) som är känt
från texterna från Elephantine. Detta nam, som
HASHEM, används i Stones Chumash för
Yahovah. Namnen för både Semyaza och Asael
verkar ändrade i de tidiga kapitlen av Enok. I
den etiopiska texten av 1 Enok 8.3 är namnet
Semyaza betydligt ändrat. Knibb tror att
etiopiskan är förvanskad (Knibb, sid. 71). Ordet
Shem betyder ett namn. HaShem betyder
Namnet. Det uttalas shame. Föreställningen
härrör från konceptet om en definititiv och
tydlig position. Det är en markering som ett
märke av individualitet. Konceptet är att
Shemyaza eller Han som såg namnet föll bort
från nåd och således genomled en förändring i
status vilket är överfört i förändringen av namn.
Så även med Asasel. Asasel är en förändring i
statusen som ledare för den fallna Värden.
Konceptet om ändring av status är inte
undersökt någonstans, för det slår mot de
accepterade allmänna religionernas system.
Asasel förekommer även Dödahavs-rullarna
(DSS) i 4Q180-181 där referensen i 4Q180
frag. 1 verkar vara en referens till texten i 1
Asasel och Försoningsdagen [Nr. 214]
Enok 6-11 och Jubileerna 4:22 (1 Mos. 6:12,4). Denna text (och speciellt raderna 5-9)
anses relatera till 4Q181 frag. 2, rader 1-4
(Wise, Abegg och Cook The Dead Sea Scrolls:
A New Translation, Hodder and Stoughton,
1996, sid. 238-239). Det finns inget tvivel om
att Asasel anses vara ledare för den fallna
Värden i texterna i Dödahavsrullarna, och
ansvarig för mänsklighetens synder som vi ser i
Försonings-dagens ritualer.
Använddandet av HaShem som Nanmet istället
för att tala om namnet Yahovah som
representerar Guds auktoritet som en förlängd
varelse kommer som det verkar från den antika
hedniska utövningen. Användningen för
upptecknad i verken från Elephantine. Seden
kom troligen från både egypterna och
babylonierna och trädde in till grekerna och
romarna. Det hänger samman med teologin om
"Heliga Namn" och primitiv magi som anser att
det går att få makt över en gudomlighet genom
rätt användande av namnet. Således nämndes
aldrig Roms skyddsgudom vid namn och
hemligheten bevarades med livet som insats.
Föreställningen var att rätt uttal av namnet gjort
av en fiende kunde göra så att deras magiker
kunder override gudomens beskydd och så
skulle de kunna få möjlighet att ta nationen i
fråga. Denna föreställning är troligtvis grunden
för användandet av HaShem för Yahovah bland
judarna efter fångenskapen.
Problemet att förstå vad som sker vid
Försoningsdagen kommer från ett otillräckligt
teologiskt ramverk hos auktoriteterna själva.
Den bock som bestämts för Asasel hade
nationens synder satte på sitt huvud och han
sattes under den utnämnde prästen eller
skriftlärde eller vise man (av slutledning) och
togs ut i öde land, t. ex. öknen och land som var
öde på gröda. Med andra ord frukten av denna
bock vara ödeläggelse (jfr. 3 Mos. 16:21-23
Soncino och fotnoter).
Historiens belägg går emot tolkningen att
Asasel bocken representerar Messias. Inte desto
mindre har denna syn uppstått på ett antal
grunder som vi skall undersöka här i samband
med detta ämne. Det finns även en tredje
förklaring som vi även skall undersöka.
Asasel och Försoningsdagen [214]
Symbolikens dualitet
Bullinger anser till exempel att de två bockarna
refererar till Kristus. Dock innebär dualiteten
två lotter – en för Yahovah och den andra för
al’Asasel. För att rättfärdiga den singulära
identifikationen, så döljs identiteten hos det
andra namnet och avfärdas helt, eller ges en
sådan innebörd som är omöjlig etymologiskt
sett.
Det på sin plats nu att gå igenom texten, vers
efter vers, så vi kan behandla varje koncept.
Tredje Mosebok 16:1 1 Herren talade till Mose
sedan Arons två söner hade dött, de båda som miste
livet när de trädde fram inför Herren.
Detta är Yahovah som talar till Moses. Formen
Yahovah talade används i Tredje Mosebok vid
trettiofem olika tilfällen och på tio olika sätt
Han talade:
1. till Moses allena (3 Mos. 5:14; 6:1,19;
8:1; 14:1; 22:26 två gånger);
2. till Moses, att tala till Aron allena (3
Mos. 16:1);
3. till Moses, att tala med Aron och hans
söner (3 Mos. 6:8,24; 22:1);
4. till Moses, att tala med prästerna,
sönerna till Aron (3 Mos. 21:1);
5. till Moses, att tala till Aron och hans
söner och alla Israels barn (3 Mos. 17:1;
21:16 jfr. 21:24; 22:17);
6. till Moses, att tala till Israels barn (3
Mos. 1:1; 4:1; 7:22,28; 12:1; 18:1; 20:1;
23:1,9,23; 24:1,13; 25:1; 27:1);
7. till Moses, att tala till hela församlingen
av Israels barn (3 Mos. 19:1);
8. till Moses och Aron gemensamt (3 Mos.
13:1; 14:33);
9. till Moses och Aron, att tala till Israels
barn (3 Mos. 11:1; 15:1);
10. till Aron allena (3 Mos. 10:8).
Var och en av dessa distinktioner uppfattas av
sammanhanget. Bullinger noterar samma
distinktioner i hans noter till Tredje Mosebok
5:14.
Här i Tredje Mosebok 16, ges Moses en order
att ge till Aron så att han inte kommer in i det
Heliga, annat än då han så befalls, t. ex.
Page 5
Försoningsdagen, annars skulle han komma att
dö, eftersom Yahovah skulle framträda i molnet
över nådastolen eller det som täckte Arken (se
uppsatsen Förbundets Ark [196]).
I vers 1 så ser vi att Arons söner dog för att de
offrade inför Yahovah. Det hebreiska ordet är
bringade nära (karab). Orden främmande eld
finns tillagt till de äldre texterna (Onk. Jon.,
LXX, Syriac, och Vulgata så som även noterats
av Bullinger; fotn. till 16:1).
Tredje Mosebok 16:2 Herren sade: Säg till din bror
Aron att han inte när som helst får gå in bakom
förhänget i helgedomen och fram till locket som
täcker arken, ty då kommer han att dö när jag visar
mig i molnet ovanför arkens lock.
Här menar texten inte vid vilket tillfälle som
helst. Den Heliga Platsen här är Heliga av
Heliga. Det här kapitlet använder inte termen
Heliga av Heliga utan termen Helig Plats
(verser 3, 16 dubbelt i 20, 23, 27 jfr. 2 Mos.
3:5, Bullingers fotnot).
Det finns således någonting således någon
varelse indikerad här i symboliken som är i
övergående. Substantivet nåd används även
som ett adjektiv. Termen Jag skall framträda är
Jag är van att framträda (jfr. 2 Mos. 25:22).
Tredje Mosebok 16:3 3 Detta skall Aron föra med
sig när han går in i helgedomen: en ungtjur till
syndoffer och en bagge till brännoffer.
Ordet Detta är egentligen med detta. Aron är
instruerad att bringa tjurens blod som
syndaoffer och baggen som brännoffer. Detta
var en handling av rening av den Heliga Platsen
av översteprästen. Detta skedde på ett speciellt
sätt och klädnaderna var av en speciell typ.
Tredje Mosebok 16:4 Han skall klä sig i en helig
tunika av linne och bära linnebyxor för att skyla sig,
binda ett linneskärp om livet och vira en linneturban
om huvudet. Detta är de heliga kläderna, och han
skall bada innan han tar dem på sig.
Prästerskapets
enkla
klädnader
här
symboliserade den första ankomsten av Arons
Messias, eller prästen Messias. Han var ännu
inte Messias konungen. Konungen Messias
representerades av kungliga klädnader och
dessa representerade den andra ankomsten, inte
den första. Den duala funktionen av den ende
Page 6
Messias som både kung och präst förstods av
judendomen alldeles före Kristus.
Det förstås nu från DSS i Damaskusregeln
(VII) och fragmenten från grotta IV att de båda
Messias uppfattades som en Messias (se G
Vermes The Dead Sea Scrolls in English,
Andra utg., Pelican, 1985, sid. 49).
Tredje Mosebok 16:5 Av israeliternas menighet
skall han få två getabockar till syndoffer och en
bagge till brännoffer.
Här översätts i KJV killingar det som på
svenska översätts som getabockar.
Tredje Mosebok 16:6 Aron skall offra sin
syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt sin
familj.
Här ser vi att tjuren var för att försona
prästerskapet. Detta var den första fasen.
Messias var tvungen att kvalificera sig som
överstepräst innan han kunde intervenera.
Denna profetia om tjuren och baggen som
uttalas här användes även för att bestämma ödet
för en profet i Israel, som vi nu ser av DSS
(Wise, Abegg och Cook, ibid., sid. 336-337).
Josephus säger i Against Apion (1.8; jfr. Wise,
Abegg och Cook, ibid., sid. 336, felaktigt
citerad som 1.41).
Från tiden för Artaxerxes fram till våra dagar har
hela historien upptecknats, men den anses inte
sanningsenlig
i
jämförelse
med
tidigare
uppteckningar, på grund av osäkerheten angående
den exakta följden av profeterna.
Således fortsatte profeterna men det var en
dispyt om deras authenticity och därmed
förseglades kanon från Esra under Artaxerxes II
regeringstid, och i effekt vid Esras död, samma
år som Alexander den Store (se Seder Olam
Rabba 30 och uppsatserna Bibeln (Nr. 164) och
Guds Orakel (Nr. 184)).
Tredje Mosebok 16:7-8 7 Sedan skall han ta de båda
bockarna och ställa dem inför Herren vid ingången
till uppenbarelsetältet 8 och kasta lott om dem: en
lott för Herren och en lott för Asasel.
Termen syndabock är översatt från ett ord
baserat på hebreiskan som av vissa påstås
betyda fullständigt avkiljande. Till exempel,
Green (Interlinear Bible, sid. 102) menar att
Asasel och Försoningsdagen [Nr. 214]
ordet härstammar från SHD 5799. Detta ord
identifieras som betydande både syndabock och
dubbelt som betydande för fullständigt
avskljande (jfr. sid. 102). Dock är ordet
inblandat, nämligen al’Asasel lzazl. Klart
anses ordet ha två betydelser av LXX, av KJV
och av Green för att möjliggöra denna
översättning. DSS och texterna från det första
århundradet f. Kr. anser att Asasel syftar på
ledaren för den fallna Värden.
Soncino Chumash tolkar texten:
Och Aron skall dra lott för de två bockarna; en lott
för Herren och den andra för Asasel. (till svenska
från den engelska översättningen av övers.)
RSV tolkar texten som:
och Aron skall dra lott för de två bockterna, en lott
för HERREN och den andra för Aza'zel. (till
svenska från den engelska texten av övers.)
Så tolkas den även i Stones utgåva av
Chumash.
Aron skall dra lott för de två bockarna: en lott för
"HASHEM" och den andra lotten för "Asasel." (till
svenska från den engelska texten av övers.)
Tredje Mosebok 16:9-10 9 Den bock som tillfaller
Herren skall Aron föra fram och offra som
syndoffer. 10 Den som tillfaller Asasel skall levande
ställas inför Herren till försoning och sedan föras ut i
öknen till Asasel.
Ordet tillfaller här är på hebreiskan kom upp.
Med andra ord, de kom upp ur pungen som
innehöll Urim och Thummin vilket var medlen
att dra Yahovahs lott eller dom (jfr. 2 Mos
28:30).
Den här texten är ett svårt stycke. De
människor som hävdar tolkningen fullständig
avskiljande för Asasel har ingen struktur av ord
som de kan hävda som förklaring. Stone tolkar
texten:
Aron skall föra fram bocken som utvalts av lotten
för HASHEM, och offra den som syndaoffer. 10 Och
bocken som utvalts av lotten för Asasel skall föras
levande inför HASHEM, för att ge försoning genom,
för att föra den till Asasel i öknen.
9
Det råder ingen tvekan att ordet anses av
ansedda rabbinska lärda betyda Asasel. Ordet
som används i varje fall är al’Asasel lzazl.
Asasel och Försoningsdagen [214]
Stone säger detta namn betyder stark z och
mäktig la. Denna åsikt hålls även av de
rabbinska
auktoriteterna
i
Soncinos
kommentarer (jfr. fotn. till sid. 706). Således är
Oxford Annotated RSV, Soncino och rötterna i
Strong samtliga överens. The dissenting view
allocating it to SHD 5799 kräver två distinkta
och olika betydelser för samma ord vilket
Strong inte riktigt bemöter. Det är något fel
med tolkningen av de inblandade orden.. SHD
5799 vilket är ’aza’zel är upptagen som en
kombination av de två orden SHD 5795 och
235 och betyder således bock som avlägsnar
sig. Detta menar att kombinationen betyder
bock från SHD 5795 ’ez eller aze som betyder
en stark tacka i singular men maskulin i plural
betydelsen även bocks hår. Detta ord kommer
från SHD 5810 ’azaz roten att vara tuff, att
hårdna, eller vara framfusig, stärka självet,
eller vara stark. Denna självtillförsikt överför i
sig konceptet att vara under sina egna lagar.
Ordet anses to be conjoined with SHD 235
’azal roten till att avlägsna sig, och därför att
försvinna, falla, komma och gå. Ordet tolkas i
Hesekiel 27:19 av många som från Uzal och av
andra som garn. Det betyder att vara förvunnet
eller förbrukat. Green tolkar det som gå
omkring. KJV tolkar det som gå fram och
tillbaka. Soncino tolkar det som garn på bas av
att me’uzzal i texten tolkas genom
förknippandet av roten azal (med Aleph) med
arameiskans azal (med ain), att spinna. Flera
hebreiska manuskript och LXX utläser
me’uzzal, ‘från Uzzal.’ Detta namn finns i
Första Mosebok 10:27 och är den gamla
designation of Sanaa, huvudstaden i Yemen i
södra Arabien. Översättningen skulle då vara
Vedan och Javan exporterade dina varor från
Uzzal.
Användandet av roten azal är långt ifrån klar
och sammansättningen av ordet ’Asasel kan
betyda den självstärkande el samt även fallets
get eller geten som går fram och åter i öknen.
Al’Asasel sätter ett speciellt prefix till ordet.
Det verkar vara två klara varelser inblandade
och de handlar om båda getterna – en för
Yahovah och en för ett annat syfte eller plats
som benämns al’Asasel. Detta skulle vidare
förklara användandet av distinktionen av får
och getter i liknelsen om skiljandet av
Page 7
nationerna (Matt. 25:31-34) då båda i sig själv
är rena djur.
Vad är då konceptet som undersöks här? Ordet
verkar även inkludera ordet tsav (SHD 6673)
vilket betyder föreskrift, bud. Således är
tsawlatsaw föreskrift på föreskrift av vilka
lagen utgörs (se även uppsatsen The
Nicolaitans [202]).
Här verkar vi se att ordet involverar Guds
föreskrifter. Lagens bud är således lagda på
bocken. Vad betyder då ’Asasel verkligen? Vi
känner till att det fanns en tendens till att
blanda ihop eller sätta samman namnen Asael
las och Asasel lzaz i de gamla texterna och
Knibb noterar detta faktum i sin översättning av
den Etiopiska Enoks Bok (Vol. 2, Oxford, sid.
73).
Asael betyder Gud har gjort. Asasel betyder
någonting annat. Knibb anser att referensen i
den Etiopiska Enok i kapitel 8:1 är en
förvrängning av Asael eller Gud har gjort i
etiopiskan och den grekiska texten. Således blir
’Azael till ’Asasel här enligt Knibb.
Förändringen behöver inte vara en förfalskning
utan kan indikera en förändring i ställning. En
förändring i ställning är lika med en förändring
i namn och vice versa. Kristus ges ett nytt namn
i Uppenbarelseboken för att han genomgick en
förändring i ställning. På likande sätt ges vi
även ett nytt namn som visar på vår nya
ställning. Den Etiopiska Enoks Bok verkar
referera till texten i Tredje Mosebok 16:21 ff
och förkroppsligar även ett koncept som
återfinns i Targum, Pseudo Jonathan, för denna
text som refererande till platsen Dudael. Texten
lyder i kapitel 10:
Och vidare sade Herren till Raphael: ‘Bind Asasel
vid hans händer och hans fötter, och kasta honom
ned i mörkret. Och öppna öknen som är i Duduel
och kasta ned honom där. 5 Och (v 2, b 20) kasta till
honom vassa och skarpa stenar, och täck honom med
mörker; låt honom vara där för evigt, och täck hans
ansikte så han inte kan se ljus. 6 Och på den stora
domens dag må han kastas in i elden 7 Och
återupprätta jorden som änglarna har förstört, (v 2, b
25) och förkunna jordens återupprättelse, för Jag
skall återställa jorden så att inte alla
människosönerna skall förstöras genom alltings
mysterie vilket Väktarna gjorde känt och som de
lärde sina söner. (Knibb anser att betydelsen gjorde
känt eller uppenbarade behövs här).
4
Page 8
Det väsentliga att notera här är att denna bock
inte användes för försoning utan en försoning
gjordes snarare för den. Den hebreiska texten
säger för honom inte med honom. Således
släpptes bocken därefter fri.
Konceptet här om Dudael anses av Dillman
(Översättning 100) att ha skapats och kommer
från namnet Guds kittel. Charles (Översättning
22 f) kopplar ihop Dudael med omnämnandet i
Targum Pseudo Jonathan av platsen till vilken
den bock dedikerad till Asasel togs. Milik
accepterade vid tillfälle denna förklaring och
härledde anmnet från Guds klippiga berg.
Ordleken kasta på honom vassa och skarpa
stenar anses av Knibb göra detta troligt (ibid.,
sid. 87).
Således härrör koncepten i Enoks Bok och
Targum från koncepten som återfinns i Toran
här i Tredje Mosebok 16. Denna syn bekräftas
av DSS. Bocken är dock inte dödad utan släpps
snarare att vandra bort.
Vi ser att senare rabbinska auktoriteter inte
hade fullt stöd av texterna som nu finns
tillgängliga för oss, utan de hade uppfattningen
i fråga så som den finns i Torah. Mer väsentligt
så ses namnet Asasel i Tredje Mosebok 16. Det
sågs och uppfattades finnas där från det antika
judiska systemet.
Detta leder oss till den vidare undersökningen
av framkomsten av namnen för Värden. Hur
kom Asael eller till och med Semyaza till att
benämnas Asasel? När skedde detta och vad
innebär det?
Det är klart att namnet Asasel var skrivet i de
tidiga formerna av Toran. LXX översatte texten
till grekiskan som refererande till scapegoat och
grekiskan anses betyda att skicka bort i
förkastandel (se fotnot till Brentons
översättning). Dock är de två olika koncepten
överförda i orden som översatts som syndabock
i LXX. Samma koncept bärs vidare till
översättningen i KJV. Green överför detta även
från MT men tillskriver två helt skilda
översättningar för samma ord, så gör även KJV.
Strong gör konstruktionen baserad på
innebörden i SHD 5799 som kommande från
Asasel och Försoningsdagen [Nr. 214]
SHD 5795 och SHD 235 snarare än enbart från
SHD 5810 och det enklare ’el. kombinationen
av ord ger sig inte från en sådan enkel
användning av ordet el (SHD 410). Ordet
verkar högst vara azel lza (att försvinna eller
uppgå, eller även Uzal eller garn jfr. SHD 235,
SHD 236). Således verkar vi ha fallet av den
försvinnande bocken.
Flera betydelser: flera svar
Det finns ett annat svar som kan kombinera
betydelserna.
Den egenstarka geten är även den självständige
el. Problemet är att geterna är bockar och inte
tackor. Således är det valda ordet inte passande
enbart som en enda bock, utan annan betydelse.
Geten kan vara tacka i den singulära betydelsen
så som kyrkan och bockar som Guds söner.
Bocken släpps till öknen och vildmarken av de
fyrtio jubiléerna efter Messias offer, bocken för
Yahovah. Både Messias och kyrkan var
predestinerade innan världens skapande. Så
innehöll planen hela Värden och deras
förlösning och försoning (jfr. uppsatsen Det
Förlorade Lammet och den Förlorade Sonen
(Nr. 199)). Odjuret förföljde kvinnan i öknen
(Upp. 12:10-17).
Därtilll, anklagaren har syndat från begynnelsen
(1 Joh. 3:8) ändå var han fullkomlig från den
tid han skapades fram till skuld återfanns i
honom (Hes. 28:15). Således är begynnelsen
här inte begynnelsen av skapelsen.
Det finns även andra hänsyn. LXX skrevs i
Alexandria under beskydd av Ptolemaio
Philometor. Det grekisk-romerska systemet
kunde inte acceptera ett koncept om styrande av
Yahovah i Jerusalem under lagen, och
binadandet av styret av nationer. Av samma
orsak ser vi att det trinitära kristna systemet –
vare sig från Rom eller Canterbury – inte
accepterade att Messias styre inte var kyrkan
under dess rådande system om lagordning, utan
skulle komma att implementeras och Asasel
skulle förvisas i tusen år. Millennialism (eller
Chiliasm som det kallades i den tidiga kyrkan)
eliminerades som koncept eftersom det slog
mot styret från Rom och kyrkan från Rom. Av
samma orsak ville inte de rabbinska
Asasel och Försoningsdagen [214]
auktoriteterna ta det till nästa fas av tolkningen
då de inte ville erkänna Messias som
kommande i två faser och den andra fasen som
varande enligt Uppenbarelseboken, vilken de
redan förkastat.
Således var frågan aldrig helt förklarad. Den
uppenbarades inte än som ett av Guds
mysterier. Då den uppenbarades i och med
Messias, blev den dold så smart som möjligt av
judendomen. Om bocken är inblandad så
inkluderar det konceptet om att gå fram och
tillbaka, således är dödandet av bocken i strid
med själva koncepten som är inblandade här.
Försoning görs för bocken och den släpps fri
(se ovan jfr. Bullinger, Companion Bible, fotn.
till v. 10).
Det rabbinska döljandet av betydelsen i
konceptet om bocken som dödas (då LXX
indikerar inte detta alls) kan också indikera en
senare judisk mysticism, snarare än en en enkel
antimessiansk målsättning.
Vi känner nu till, bortom allt tvivel, att
koncepten som återfinns i Uppenbarelseboken
20:4 ff även förstods av DSS, så som även
uppståndelsen och upprättelsen i Millenniet
(jfr. 4Q521 frag. 7 och frag. 5 kol. 2; Wise,
Abegg och Cook, sid. 421). Konceptet som
finns i Uppenbarelseboken 21:12-13 finns även
i 4Q554 frag. 1 kol. rad 9 till kol. 3 rad 10,
ibid., sid. 180-182).
Således kunde det Gamla Testamentet uppfattas
på detta sätt som nödvändiga för planen även
om inte evangelierna (här Matt. 22:30-32),
Första Korinthierbrevet 15:12 ff och
Uppenbarelseboken ännu hade givits.
Det finns ett annat koncept med att bocken ges
till ’Asasel i vildmarken. Messias dödades och
användes för försoningen. Den Helige Ande i
kyrkan lämnades att vandra i vildmarken i
fyrtio jubileer, eller i 2000 år och gavs på detta
sätt till Asasel för fullkomligt förskjutande av
världens synder. Vi har en dualitet i betydelsen
av offret och tilldelningen av synd och
förvisningen till vildmarken. Öknen var symbol
för synd och ondska (jfr. Jes. 13:21; 34:14;
Matt. 12:43; Luk. 8:27; 11:24; Upp. 18:2).
’Asasel var personifieringen för allt som är
Page 9
stort och hemskt där (jfr. % Mos. 1:19; 8:15;
Jer. 2:6). Således var försoningen trefaldig: till
Asasel, för Asasel, som Asasel. Guds son här är
Asasel eller den fallna bocken.
PÅ detta sätt ser vi Försoningssystemet som
togs upp vid en senare period från Påskoffret av
Messias. Det senare iklädandet av kung
Messias efter denna försoningsritual visar på
dualiteten hos Messias och ankomsterna.
Bullinger säger om betydelsen här i sin fotnot
till vers 8 att:
Detta ‘för’ verkar vara en personlighet som svarar
till ‘för Jehovah’. Om det skall vara den Onde som
menas, då är det för hans olydnad. För i vers 10 görs
försoning för denna get, och han får löpa fritt. Där
det råder försoning måste det finnas förlåtelse. (Vi
fortsätter denna undersökning i vers 22).
Detta visar på uppfattningen om nåd och
godhet hos Gud. Försoningen är i slutet
utsträckt till den fallna Värden, som en
funktion hos Guds ära och nödvändigheten i
Kristi offer, som utövingen av Guds allvetande
(jfr. uppsatsen Demonernas Dom [180]).
Tredje Mosebok 16:11-12 11 Aron skall alltså offra
sin syndoffertjur för att bringa försoning åt sig och åt
sin familj. När han slaktat tjuren 12 skall han ta ett
fyrfat fullt med glöd från altaret inför Herren och två
fulla händer med finstött, välluktande rökelse och
bära in detta bakom förhänget.
Elden togs från altaret där försoningsoffret hade
ägt rum. Endast den elden passade för att tända
rökelsen på det gyllene altaret på den Heliga
Platsen (jfr. 3 Mos. 10:1,7 samt även Bullingers
fotnot till 10:1,7). Denna eld var symptomatisk
för den Helige Andes eld. Alla andra eldar var
främmande eldar. Kom ihåg att Aarons söner
dödades över etta offrande. Vi ser även att
Johannes Döparens dop inte ledde till frälsning.
Den Helige Ande överfördes av Gud direkt
efter dopet, och Han valde att isolera det till det
nya prästerskapet helt och hållet. Johannes var
son till översteprästen av Abijah och en levit,
ändå ledde inte hans dop till frälsning. Så visar
även denna symbolik på detta skeende.
Tredje Mosebok 16:13 Där skall han lägga rökelsen
på elden inför Herren, så att ett moln av rökelse
döljer locket på arken med förbundstecknet, annars
kommer han att dö.
Page 10
Ingen människa har någonsin sett Gud (Joh.
1:18; 1 Tim. 6:16; 1 Joh. 5:20). Endast
översteprästen kunde vara kvar i det Heligaste
och endast på Försoningsdagen en gång om
året. Det visade på Kristus som överstepräst
och uppståndelsen av de döda. Messias var
Guds son i kraft av hans uppståndelse från de
döda (Rom. 1:4).
Tredje Mosebok 16:14 Han skall ta av tjurblodet
och stänka med fingret framtill på arkens lock, och
framför arkens lock skall han sju gånger stänka blod
med fingret.
Här har vi tjuren dödad – först för att försona
prästerskapet för att helga översteprästen och
därefter dödas bocken för att helga
församlingen. Detta är därmed en följd.
Messias uppfyllde också alla dessa krav. Denna
följd är speglad i händelserna i Herrens Påsk
som varar från 14 Nisan till 15 Nisan och
därefter
fram
till
Skördeoffret
på
söndagsmorgonen klockan 9 på morgonen.
Detta räknas sedan fram till klockan nio på
morgonen söndagen vid pingst, exakt femtio
dagar senare och kyrkan skördas. Denna
process fortsätter fram till slutet och den andra
uppståndelsen. Den fallna Värden och
församlingen i ödemarken är den grupp för
vilken den andra bocken försonar. Vi har då
koncepten om Guds högra och vänstra sida – i
försoningen av synd. Blodet från bocken för
Yahovah tas in i det Heliga på samma sätt som
blodet från tjuren. Detta är för Israels barn som
är kyrkan.
Tredje Mosebok 16:15-16 15 Sedan skall han slakta
folkets syndofferbock och bära in blodet bakom
förhänget och göra med det på samma sätt som med
tjurblodet: han skall stänka det ovanpå arkens lock
och framför locket.16 Så bringar han försoning och
renar helgedomen från israeliternas orenhet och
brott, från alla deras synder. Likadant skall han göra
med uppenbarelsetältet som står mitt ibland dem i all
deras orenhet.
Vi ser från denna vers att det inte får finnas
någon man, alltså ingen ’adam eller mänsklig
varelse, i tabernaklet förrän översteprästen
kommer ut och har gjort en försoning för sig
själv. Således är prästerskapet helt underordnat
denna handling, och det finns inget effektivt
prästerskap medan anti-typen är i nnanför
förhänget (jfr. Heb. 4:14; 6:20; 9:24).
Asasel och Försoningsdagen [Nr. 214]
Tredje Mosebok 16:17-19 17 Ingen får befinna sig
inne i uppenbarelsetältet från det han går in i
helgedomen för att bringa försoning till dess han
kommer ut igen. När han har bringat försoning åt sig
och sin familj och åt hela Israels församling, 18 skall
han gå ut till altaret som står inför Herren och bringa
försoning åt det: han skall ta av tjurblodet och av
bockblodet och stryka det på vart och ett av altarets
horn 19 och sju gånger stänka blod på altaret med
fingret. Så skall han rena det från israeliternas
orenhet och helga det.
Konceptet om helig innebär skild åt sidan.
Endast Gud är helig. Användandet av termen
förknippar det som är avskilt för Hans tjänst.
Tredje Mosebok 16:20-21 20 När Aron har
fullbordat
försoningen
för
helgedomen,
uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram
den levande bocken. 21 Han skall lägga båda
händerna på den levande bockens huvud och över
den bekänna israeliternas alla skulder och brott, alla
deras synder, och därmed lägga dem på bockens
huvud. Sedan skall bocken föras ut i öknen av en
man som står beredd.
Handpåläggningen med båda händerna är
allvarlig och används bara här. Det
symboliserar fullkomligheten med vilken
Messias genomför uppdraget som överstepräst
och det totala placerandet av kyrkan och
Värden i hans händer.
På detta sätt kan de båda bockarna representera
Kristus totalitet samt även totaliteten i
försoningen för mänskligheten och den andliga
Värden. Genom detta medel fullbordas även
domen över den fallna Värden, då de får
försoningen utfförd för sig och ändå har de så
es de kyrkan och ordningen för handen, så att
de, genom sitt handlande kan mätas och vi
prövas även. Kristus kan således leva som och
med de två typerna av bockar även om den
andra gavs till’Asasel och försoning även
utfördes för honom. Motsägelsen är således
löst. Som en bock fördes Kristus till en
kroppslig död, men gjordes levande i fråga om
ande. Detta var genom återuppståndelsen där
han blev Guds son i kraft. (Rom. 1:4; 1 Kor.
15:45; 1 Pet. 3:17). Detta var den första
bocken. Han visade oss att vi kan bli gudomligt
rättfärdiga i honom (2 Kor. 5:21).
På detta sätt försonades vi för Gud och sändes
ut som lamm bland vargar. Så försonades även
hela Värden för Gid och därför blev även
Asasel och Försoningsdagen [214]
’Asasel försonad, så som vi blev, även då detta
inte än är i effekt.
Asasel kommer att fängslas i tusen år för
Millennieordningen och försonas efter detta.
Tredje Mosebok 16:22 Bocken skall bära alla deras
synder med sig ut i ödemarken och släppas lös där
ute I öknen.
Termen skall bära går till bära bort (jfr. Jes.
53:4). ödemarken (i KJV det obebbodda landet,
övers. anm.) är på hebreiskan ett
avskuret/avskilt land. Syndens ödemark är ett
landet skilt från Gud. Försoningen har skett
med den första bocken. Här har vi olika
problem. Varelsen är i frihet, men vandrar i
vildmarken som lyder under ’Asasels namn,
som själv hade försoningen utförd för sig. Som
kyrkan har vi vandrat i denna ödemark i fyrtio
jubileer, så som Israel vandrade i syndens
ödemark i fyrtio år, innan de ärvde det
förlovade landet. Då de trädde in och det var tid
för nationerna att bli underkastade, försonades
de från Herrens Påsk vid Gilgal. Messias
förenade sig med dem som befälhavare för
Herrens armé och på sju dagar hade de besegrat
och förstört Jeriko (se uppsatsen Jerikos Fall
(Nr. 142))
Tredje Mosebok 16:23-28 23 Aron skall därefter gå
tillbaka in i uppenbarelsetältet och ta av sig
linnekläderna som han satte på sig när han gick in i
helgedomen; där skall han lämna dem. 24 Han skall
bada på helig plats och sätta på sig sina vanliga
kläder. Därpå skall han gå ut och offra sitt eget
brännoffer och folkets brännoffer och bringa
försoning åt sig själv och åt folket. 25 Fettet från
syndoffret skall han bränna på altaret. 26 Mannen
som förde bocken ut till Asasel skall tvätta sina
kläder och bada innan han går tillbaka in i lägret. 27
Syndoffertjuren och syndofferbocken, vilkas blod
bars in i helgedomen för att bringa försoning, skall
föras utanför lägret, och deras hudar, kött och
inälvor skall brännas upp. 28 Den som bränner upp
detta skall tvätta sina kläder och bada innan han går
tillbaka in i lägret.
Här ser vi att köttet och kläderna (förutom
översteprästens som är kvar i Templet) och alla
tillbehör för dessa offer uppslukades av eld och
de som etts detta uppdrag var tvungna att bada.
Således ser vi att blodet i offret för Messias
försonade oss och genom detta har vi möjlighet
att avlägsna köttet i sin helhet och, genom dop,
göra anspråk på uppståndelsen i ande. Alla
Page 11
varelser kommer att ges anden och möjlighet
till ånger, till och med ’Asasel. Denna sekvens
är i en sådan ordning och inom ödemarken så
att det fortfarande är skiljt från Gud. Individens
orenhet sträcker sig inte till översteprästen som
redan är helgad då han erkänner synderna över
den andra bocken. Från Tredje Mosebok 10:17,
ser vi att Gud har givit till er att bara
församlingens skuld, att göra försoning för
dem. Således innehåller utnämnadet till att
ansvara, kraven på rening, och detta kan endast
ske genom dop i vatten. Till och med
översteprästen måste ta av sig kläderna och
sedan bada på den Heliga Platsen, innan han
återvänder.
Denna öken eller vildmark har en dual
symbolik. Först är det en avsildhet från Gud
under anklagaren, men det symboliserar även
handlingen av borttagande av synd. Glömskans
öken är handlingen att inte minnas våra synder.
(Jea. 43:25; Jer. 31:34). I denna handling så
förstörde han anklagarens makt som vi ser i
Hebreerbrevet 2:14. Lukas evangelium 13:1-9
visar på kraven av ånger hos alla. Detta
innehåller bekännandet av synd. På detta frigörs
vi från anklagarens fördömanden då det är Gud
som rättfärdigar (Rom. 8:33-34). Således är vi
satta fria från fördömelsen som sattes på oss
innan Kristi försoning sattes oss fria av vår
ånger. Vi är nu satta i anklagarens struktur och
vi kan säga (som noterats av Bullinger (fotn. till
v. 22)) vem vågar döda oss för i detta är vi
rättfärdigade av Gud.
Utan blodsspillan kan det inte ske någon
försoning. Således har döden tagit platsen för
överträdelserna ånger. Dessa koncept återfinns i
Hebreerbrevet 9:15ff, 22,26.
Bullinger tar upp analogin om det två fåglarna i
Tredje Mosebok 14:51-53 som ett annat
exempel på denna process som lagd på hela
nationen. I fallet med fåglarna, så renades huset
från farsoten. Den första fågelns blod offrades
och den levande fågeln doppades i rinnande
vatten och den första fågelns blod. Sedan
blöttes huset sju gånger och huset renades med
detta och med cederträ och hyssop and scarlet.
De sju gångerna visar på renandet av de sju
kyrkorna. Den levande fågeln släpptes sedan på
fälten. Huset var därefter renat. På samma sätt
Page 12
renas även nationen med bockarna. Hela huset
renas i detta fall som alla varelser, mänskliga
och himmelska, skall komma till en nation och
skall styra som Gud vilket är betydelsen i
namnet Israel.
Endast när varje styre och makt och myndighet
är underkastad, så kommer Messias att lämna
tillbaka kungariket till Gud, som även kvarstod
över den myndighet som Han gav till Messias
(1 Kor. 15:22-28).
Då det sker kommer Messias och Värden att bli
försonade.
’Asasel (eller Satan) kommer inte att finnas till
längre. I hans ställe kommer en ny varelse med
ett nytt namn bli försonad med Gud. Det
kommer inte att finnas någon mer död, falska
profetern eller lögner, eller odjuret och hans
system. Som koncept kommer de vara döda
– brända i eldens sjö (se Upp. 19:20; 20:14).
Tredje Mosebok 16:29-34 29 Detta skall vara en
oföränderlig stadga för er: den tionde dagen i den
sjunde månaden skall ni, både infödda och
invandrare, späka er och inte utföra något arbete. 30
Den dagen bringas försoning åt er, så att ni blir rena;
ni skall renas inför Herren från alla era synder. 31
Den skall vara en vilodag för er, en sabbat då ni
skall späka er. Så lyder denna oföränderliga stadga.
32 Försoningen skall utföras av en präst, en som
Asasel och Försoningsdagen [Nr. 214]
blivit smord och vigd till präst efter sin far. Han
skall klä sig i linnekläderna, de heliga kläderna, 33
och bringa försoning åt det allra heligaste,
uppenbarelsetältet och altaret, åt prästerna och allt
folket i församlingen. 34 Detta skall vara en
oföränderlig stadga för er: en gång om året skall
israeliterna få försoning för alla sina synder. Aron
gjorde som Herren hade befallt Mose.
Bara genom denna process kan vi inträda i
Israel. Det är därför en människa som inte
håller Försoningsdagen och symboliken i Kristi
offer och försoningen genom dopet i den Helige
Ande är skild från Gud. Det är genom denna
försoning och symboliska dop som vi ges våra
klädnader.
Messias försonade alla varelser med Gud.
Messias gjorde försoning för varje varelse,
inklusive ’Asasel eller Satan, och det är därför
vi i de två bockarna kan se Messias handlingar,
och ändå se händelsekedjan Guds plan
innehålla alla Hans söner. Hans plan är
fullkomlig genom Hans allvetande och
allsmäktighet. Hans nåd och godhet är
fullständig och utstår för evigt.
Där annat icke anges är bibelöversättningar från
år 2000 svenska översättning 