1
Promemoria 3.4.2017
Allmänna motiveringar
Statsrådets förordning om fisket i sidovattendragen till Tana älvs vattendrag
1
A llmä n t
Riksdagen godkände den 22 mars 2017 ett nytt avtal med Norge om fisket i Tana älvs vattendrag
(RSv 16/2017 rd, RP 239/2016 rd), som upphäver det ikraftvarande fiskeavtalet (FördrS 91/1989). För
närvarande föreskrivs om fisket i Tana älvs sidovattendrag i förordningen om fiskeristadga för sidovattendragen inom Tana älvs fiskeområde (405/1990), som har utfärdats med stöd av 49 § i 1951 års
lag om fiske (503/1951) och om vars ikraftvarande föreskrivits i x § i lagen om fiske (379/2015)
(övergångsbestämmelsen).
Det nya avtalet om fisket i Tana älv träder i kraft före början av följande fiskesäsong, dvs. den 1 maj
2017. Finland och Norge har förbundit sig till att i enlighet med artikel 3.1 i avtalet om fisket ge nationella bestämmelser och föreskrifter för de laxförande sträckningarna i sidovattendragen till Tana
älvs vattendrag för att säkerställa skydd och hållbart nyttjande av fiskbestånden. Vid utarbetandet av
nationella bestämmelser och föreskrifter kan förvaltningsplanen i artikel 4 i avtalet tas som utgångspunkt. Planen i fråga har ännu inte utarbetats, men den finsk-norska uppföljnings- och forskningsgruppen för Tana älv har bedömt laxbeståndens tillstånd och uppfyllandet av de förvaltningsmål som
satts för dem. Naturresursinstitutet har följt med tillståndet för laxbestånden i sidovattendragen med
bl.a. elfiske-, dykräkning- och videofotograferingsmetoder och fört statistik över fångsten från de
sidovattendrag som hör till Finland. Användningen av uppföljningsmetoder varierar mellan olika
biälvar, uppföljningen i Utsjokis vattendrag är mest omfattande och regelbunden, medan till exempel
uppföljningen i Kuoppilasjoki och Nilijoki har gjorts mera sällan.
Även 52 § 1 mom. i lagen om fiske innehåller för statsrådet och jord- och skogsbruksministeriet en
skyldighet att för sin del sörja för ett hållbart nyttjande och hållbar vård av fiskresurserna för bevarande av naturens mångfald. I enlighet med den bestämmelse om ansvaret för miljön som finns i 20 §
i grundlagen betonas det i denna bestämmelse att den offentliga makten inte bara har ett bemyndigande, utan även ett ansvar att sköta om naturen och dess mångfald. Den förordning som nu föreslås
konkretiserar den skyldighet som föreskrivs för statsrådet.
Den förordning som gäller Tana älvs sidovattendrag och som nu föreslås har som syfte att ordna fisket
i dessa vattendrag på ett hållbart sätt med beaktande av målen och riktlinjerna i avtalet mellan Finland
och Norge om fisket i Tana älvs vattendrag i skötseln och återställandet av fiskbestånden samt de mål
och metoder som anges i lagen om fiske och förordningen om fiske. I fiskestadgan som är en väsentlig del av fiskeavtalet definieras de praktiska fiskebestämmelserna. Avtalets fiskestadga utgör sålunda
grunden även för ordnadet av fisket i vattendragets sidovattendrag, eftersom huvudsakligen samma
fiskare är verksamma i bägge områden och fisket riktar sig mot de laxbestånd som kommer till biälvarna längs gränsälven. Vad gäller fångsternas tekniska bestämmelser hänvisas i förordningsutkastet
till bestämmelserna i fiskestadgan i avtalet om fisket i Tana älv bl.a. om nät och pator som används
vid laxfångst.
Vid fritidsfiske efter lax finns det skäl att begränsa fångstmängden så att begränsningen stöder återställandet av de försvagade laxbestånden. I 3 § i lagen om fiske föreskrivs om förhållandet mellan
lagen och förordningar som utfärdats med stöd av den till annan lagstiftning. I enlighet med den tilllämpas lagen om fiske och förordningen om fiske också på vattendrag vid riksgränsen, om inte något
annat har föreskrivits utgående från en överenskommelse med en främmande stat. Således tillämpas
lagen om fiske och förordningen om fiske även som allmän lag för fisket i Tana älvs sidovattendrag,
medan den förordning som nu föreslås är speciallagstiftning i förhållande till förordningen om fiske,
och i vars 7, 14, 16 § det finns bestämmelser som avviker från förordningen om fiske.
2
Förordningen innehåller bestämmelser om fångstredskap, fredning av fiskar och vattenområden,
fångstmått för fisk samt om användning, utsättning och utmärkning av fångstredskap.
2 Fisket i Tana älvs sidovattendrag
Storleken på och betydelsen av Tana älvs sidovattendrag vad gäller laxproduktionen varierar. De
största sidovattendragen tillhör Norge, som har som helhet cirka två tredjedelar av Tanas avrinningsområde. De tre mest betydande sidovattendragen på Finlands område är Utsjoki älv, Vetsijoki å och
Pulmankijoki. I Utsjokis vattendrag finns även betydelsefulla sidoälvar. De övre delarna av Pulmankijokis vattendrag tillhör Finland och i praktiken sker fisket i Pulmankijärvi, vars norra del tillhör
Norge. Uppströms från dessa sidovattendrag förekommer lax i Kuoppilasjokis, Nilijokis, Akujokis
och Karigasjokis sidovattendrag, som är avsevärt mindre till sina avrinningsområden än de tre först
nämnda. Skillnaden märks även till exempel i storleken på de uppskattade lekbeståndsmålen för Tana
älvs sidoälvar.
Jämfört med Tanas huvudfåra och Enare älv är laxfångsten i sidovattendragen anspråkslös. Enligt
statistik från Naturresursinstitutet om laxfångsten på finska sidan under 2014 och 2015 fick man från
gränsälvssträckningen 91 % från Tana-Enare älvs huvudfåra och 9 % från biälvsområdena. Laxfångsten från biälvarna var ca 3 700 kilo (2014: 5 000 kg). Laxfångsten från sidovattendragen kom
främst från Pulmankijärvi, Vetsijoki å och Utsjokis vattendrag.
Fisket i sidovattendragen är huvudsakligen spöfiske. Nätfiske utövas för närvarande aktivt endast i
Utsjokis vattendrag (Utsjoki, Kevojoki och Čársejohka) samt i Pulmankijärvi, där det enligt 1989 års
fiskeavtal har varit möjligt att använda nät med mindre maskor och sammanfogade nät för laxfiske än
i det övriga området. Med laxnät har tidigare fiskats bl.a. i Gálddašjohka, Vetsijoki, Kuoppilasjoki,
Akujoki och Karigasjoki, men nätfisket har minskat av olika orsaker. Patafiske har utövats i Utsjoki
älv och Vetsijoki å, men under de senaste åren har det endast utövats slumpmässigt.
I Tana älvs sidoälvsområde kan man särskilja följande fiskargrupper:
- Nuorgams delägarlags fiske i Pulmankijärvi,
- fiske som idkas av delägare i Vetsikkos delägarlag i privata vattenområden i Vetsikkojokis nedre
avrinning,
- fiske som idkas av delägare i Kirkonkyläs delägarlag i privata vattenområden i Vetsikkojokis övre
avrinning,
- fiske med delägarlagens delägares överlåtelsetillstånd.
Tidigare har för statens vattenområden beviljats tillstånd enligt 12 § i 1981 års lag om fiske
(286/1982) för husbehovsfiske åt fast bosatta personer i Enontekis, Enare och Utsjoki kommuner.
Dessa tillstånd har använts främst i statens vattenområden i Vetsijokis och Utsjokis övre delar. I 10 § i
den nya lagen om fiske (379/2015) begränsades rätten baserad på hemkommun att avgiftsfritt få fisketillstånd till statens vatten bl.a. genom att man avgränsade vattendrag där lax och öring stiger i Tana
älvs vattendrag från att omfattas av tillståndet. Med anledning av detta säljer Forststyrelsen sedan
början av 2016 tillstånd för dessa områden efter prövning inom ramen för de kvotbeslut som gäller
tillståndsförsäljningen, med beaktande av de fiskemöjligheter som fiskbeståndens tillstånd möjliggör.
Enligt 12 § i lagen om fiske kan en delägare i ett samfällt vattenområde utan de övriga delägarnas
samtycke ge någon annan tillstånd att nyttja fiskerätt som tillkommer delägaren. I Tana älvs vattendrag har s.k. direktförsäljning av tillstånd som möjliggörs av bestämmelsen utövats i relativt stor utsträckning. En del av de lokala delägarna har i återförsäljningssyfte köpt en maximal mängd spöfisketillstånd som möjliggörs av deras delägarskap. De tillstånd som delägarlaget har beviljat har sålts vidare som ett fisketillstånd beviljat av delägaren enligt 12 § i lagen om fiske. Samma delägartillstånd
kan kunnat återanvändas under sommaren av flera olika spöfiskare. Under fiskesäsongen 2015 statistikfördes för Utsjokis biälvsområde 660 spöfiskeöverlåtelser, som innehöll 1 655 fiskedygn. Det
exakta antalet överlåtelser är inte känt från alla år för fångststatistikföringen. Utsjokis delägarlag sålde
3
för sina biälvsområden vidare endast spöfisketillstånd, och antalet som fiskar med laxnät är sålunda
inte känt.
Man har strävat efter att begränsa laxfisket i flera av Tana älvs biälvar (Pulmankijoki med biälvar,
Vetsikkojoki, Utsjoki älv med biälvar, Kuoppilasjoki, Nilijoki, Akujoki och Karigasjoki) genom fredning antingen delvis eller helt och hållet genom regionförvaltningsbeslut. Fredningar har gjorts med
regionala samavtal omfattande såväl privata vattenområden som statens vattenområden. Outakoskis
delägarlag har dessutom gett sina delägare en rekommendation att avhålla sig från fiske bl.a. i Akujoki och Karigasjoki.
Fisket i Ylä-Pulmankijoki och Gálddašjohka har fredats helt och hållet redan flera år tidigare, liksom
Tsarsjokis mellersta och övre avrinning. Utsjokis kyrkbys delägarlag har strävat efter att reglera laxfisket i sina privata vatten genom fångstindividualisering och genom begränsning under 2014 och
2015 av spöfisket på veckonivå eller i slutet av fiskesäsongen. Några av Utsjokis delägarlags spöfiskebegränsningar hävdes för fiskesäsongen 2016.
3
3.1
P ropos it i onens m ål s ät t ni ngar och cent ral a f örsl ag
Målsättningar
Fisket i Tana älvs sidovattendrag ska enligt förslaget ordnas så att det är förenligt med lagen om fiske
och förordningen om fiske och stöder de målsättningar i avtalet mellan Finland och Norge om fisket i
Tana älv som gäller återupplivande av laxbestånden i vattendraget. I fiskebestämmelserna har man
strävat efter konsekvens med bestämmelserna i fiskestadgan i avtalet om fisket i Tana älv. Som allmän målsättning för fiskeavtalet för Tana älv mellan Finland och Norge har man satt att trygga mångfald och produktivitet i de anadroma fiskebestånden (lax, havsöring och havsröding) i Tana älv i enlighet med principen om hållbar utveckling och försiktighetsprincipen och att ordna fisket så att vattendragets produktionskapacitet kan nyttjas fullt ut.
Strukturen för avtalet som gäller gränsälvssträckningen blir flexiblare, så att man kan reagera på förändringar i fiskbeståndet genom att reglera fisket mera ändamålsenligt i enlighet med försiktighetsprincipen och beakta skillnaderna i laxbestånden i olika biälvar vid regleringen av fisket. För att förverkliga flexibiliteten ska även forsknings-, övervaknings- och förvaltningssamarbetet mellan länderna utvecklas. I den förordning som nu föreslås framgår flexibiliteten och beaktandet av olika laxbestånds tillstånd av att fiskebestämmelserna skiljer sig åt för de sidovattendrag där laxbestånden uppfyller de mål för lekande bestånd som ställs på dem samt för de vattendrag där återställandet av laxbestånden måste stödjas med fiskebestämmelser. Med tanke på forskningen och uppföljningen av laxbestånden är en omfattande insamling av fångstdata viktig även i fråga om fisket i Tana älvs sidovattendrag.
I Tana älvs vattendrag förekommer ca 30 separata laxbestånd. Tillståndet för dessa laxbestånd varierar stort. Tillståndet för bestånden i vattendragens övre delar är svagt, och de når inte upp till de allmänt använda målsättningarna för lekande bestånd. Däremot har laxbestånden i den nedre delen av
vattendragsområdet som tillhör Finland uppnått dessa målsättningar. Förordningens målsättning är att
beakta laxbeståndens olika tillstånd i fiskebestämmelserna så att man uppnår och upprätthåller målsättningarna för lekande bestånd.
3.2
De viktigaste förslagen
Med den fiskereglering som ingår i förordningen strävar man efter att stödja målsättningarna för fiskestadgan som utarbetats för Tana älvs gränsälvssträckning att förbättra tillståndet för laxbestånden i
Tana älv så att vårdmålsättningar som visar på ett gott tillstånd uppnås huvudsakligen under två laxgenerationer. Detta innebär i praktiken en tidsperiod på drygt tio år. En förbättring av tillståndet förutsätter en minskning av fiskedödligheten som gäller laxar med ca 30 % jämfört med nuvarande situat-
4
ion. I sidovattendragen förutsätter detta även en minskning av fiskedödligheten samt ombesörjande av
att fiskedödligheten hos laxar som klarat sig från huvudfåran till sidovattendragen inte ökar på nytt.
Behovet att minska fiskedödligheten riktar sig på olika sätt mot olika sidovattendrag i enlighet med
tillståndet för deras laxbestånd. I varje fall sker merparten av fisket av laxbestånden i Tana älvs sidovattendrag i Tanas huvudfåra innan de kommer till sin hemälv på sin lekvandring.
3.3 Beaktande av övrig lagstiftning
I utkastet till förordning finns inga bestämmelser om undantagstillstånd eller åtgärder som tar sikte på
skydd eller utvecklande av fiskbestånden, eftersom det föreskrivs om motsvarande tillstånd i 47 § i
lagen om fiske. Forskningsverksamheten i Tana älvs sidovattendrag har varit omfattande och det är
nödvändigt att fortsätta med denna så att laxbeståndens tillstånd kan bedömas och fiskebestämmelserna anpassas efter förändringar i laxbeståndens tillstånd. Även i Pulmankijärvi har man idkat bokföringsfiske med laxnät i forskningssyfte, varmed man fått information för utvärdering av tillståndet för
laxbestånden i detta vattendrag. Med stöd av 47 § i lagen om fiske kan NTM-centralen även i fortsättningen bevilja undantagstillstånd till exempel för forskningsverksamhet.
I lagen om fiske har föreskrivits även om fiskodling och utplantering av fisk, och sidovattenförordningen anses inte behöva bestämmelser om detta. I en separat förordning föreskrivs det även om bekämpning av parasiten Gyrodactylus salaris, och den förordningen gäller även Tana älvs sidovattendrag (jord- och skogsbruksministeriets förordning om skyddande av Tana älvs, Näätämöjoki, Paatsjoki, Tuulomajoki och Uutuanjoki vattenområden från spridningen av parasiten Gyrodactylus salaris
[1376/2004]).
