att leva med diabetes mellitus typ 1 och 2

Hälsa och samhälle
ATT LEVA MED
DIABETES MELLITUS TYP
1 OCH 2
EN LITTERATURSTUDIE OM INDIVIDERS
ERFARENHETER
JENNY LARSSON
CHARLOTTE SILBRO
Examensarbete i omvårdnad
51-60 p [alt 61-80 p]
Sjuksköterskeprogrammet
Augusti 2009
Malmö högskola
Hälsa och samhälle
205 06 Malmö
ATT LEVA MED
DIABETES TYP 1 OCH 2
EN LITTERATURSTUDIE OM INDIVIDERS
ERFARENHETER
JENNY LARSSON
CHARLOTTE SILBRO
Larsson, J & Silbro, C. Att leva med diabetes typ 1 och 2. En litteraturstudie om
individers erfarenheter. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö
högskola: Hälsa och samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2009.
Diabetes typ 1 och 2 är idag en folksjukdom och antalet nyinsjuknade ökar i
samma omfattning som fetmaepidemin. Dess behandling är emellertid komplex
varför föreliggande litteraturstudie syftade till att beskriva vuxna individers
erfarenheter av att leva med diabetes typ 1 och 2. Litteratursökningen utfördes i
databaserna CINAHL och PubMed. Både kvantitativa och kvalitativa studier (N=10)
inkluderades vilka kvalitetsgranskades av båda författarna oberoende av varandra
med hjälp av ett modifierat granskningsprotokoll. Resultatet visade att individernas
erfarenheter av att leva med sjukdomen berörde sex olika teman;
plasmaglukosnivån, copingstrategier, insulinpump/insulinpenna/antidiabetikum,
kost, stöd och oro. Individer med diabetes typ 1 eller 2 upplevde att de oftast fick
för lite information angående sjukdomen varför deras oro över akuta- och
senkomplikationer ökade. Kosthållningen beskrevs också svår och problemfylld
när övriga familjemedlemmar motsatte sig denna. Individerna betonade därför
vikten av stöd från familj och anhöriga.
Nyckelord: Diabetes Mellitus typ 1, diabetes mellitus typ 2, erfarenhet,
litteraturstudie, omvårdnad
TO LIVE WITH DIABETES
TYPE 1 AND 2
1
A LITERATURE REVIEW ABOUT INDIVIDUALS
EXPERIENCES
JENNY LARSSON
CHARLOTTE SILBRO
Larsson, J & Silbro, C. To live with diabetes type 1 and 2. A literature review
about individuals experiences. Degree Project, 10 Credit Points. Nursing
programme, Malmö university: Health and Society, Department of Nursing,
2009.
Today, diabetes type 1 and 2 are seen as a public health issue, and the number of
newly diagnosed are increasing to the extent of obesity. The treatment is,
however, complex why the literature review presented aims at describing adult
individuals experience about living with diabetes type 1 and 2. The literature
search was performed in the databases CINAHL and PubMed. Both quantitative
and qualitative studies (N=10) were included, and quality rated, by both authors
independently of each others, by means of a modified review record. The result
showed that individuals experience about living with diabetes type 1 and 2
concerned six different themes: plasma glucose level, coping strategies, insulin
pump/insulin pen/antidiabeticum, diet, support and anxiety. Individuals diagnosed
with diabetes type 1 or 2 experienced that they didn’t receive enough information
regarding the disease, which resulted in worries aboute acute- and latecomplications. A majority experienced the diet restrictions as difficult and
troublesome because the family opposed the new diet. The individuals
experienced that support from the family and relatives were important, but a
balance was an aim.
Keywords: Diabetes Mellitus type 1, diabetes mellitus type 2, experiences,
nursing, review
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING
5
BAKGRUND
Patofysologi
Stress och psykosociala förhållanden
HbA1c
Plasmaglukos
Komplikationer
Akuta komplikationer
Senkomplikationer
5
6
7
7
8
8
8
9
2
Behandling
Farmakologisk behandling
Kostråd
Motion
Copingstrategier
10
10
11
12
12
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING
13
METOD
Identifiera tillgängliga resurser
Identifiera relevanta källor
Avgränsa forskningsproblemet och fastställa
Huvuddragen i sökningen
Utveckla en sökning för varje system
13
13
13
RESULTAT
Plasmaglukosnivå
Copingstrategier
Insulinpump/insulinpenna/antidiabetikum
Kost
Upplevelse av stöd
Oro för sjukdomen
13
13
16
16
16
17
18
19
21
DISKUSSION
Metoddiskussion
Resultatdiskussion
Plasmaglukosnivå
Copingstrategier
Insulinpump/insulinpenna/antidiabetikum
Kost
Upplevelse av stöd
Oro för sjukdomen
24
24
25
25
26
26
27
29
30
SLUTSATS
30
FRAMTIDA VÄRDE
31
REFERENSER
32
BILAGA 1
35
3
INLEDNING
Diabetes typ 1 och 2 anses vara en världsomfattande folksjukdomar i dagens
samhälle, med fortskridande ökning. Årligen insjuknar 240 individer i Sverige per
200 000. Totalt är cirka 365 000 individer diagnostiserade, det vill säga cirka sju
procent av den svenska befolkningen (Socialstyrelsen, 2009). Detta är en ökning
med 40 procent sedan 1980- talet. En kraftig ökning i insjuknandet av diabetes typ
1 ses framför allt hos barn och ungdomar upp till 14 års ålder (Socialstyrelsen,
2005a). I Sverige är emellertid diabetes typ 2 vanligare än typ 1. Cirka 40 000
individer är diagnostiserade med typ 1 och resterande med typ 2 (ca 325 000).
Diabetes typ 2 är därtill något vanligare bland män än kvinnor (Socialstyrelsen
2009). Idag betraktas följaktligen diabetes som en folksjukdom och även om
utvecklingen av dess behandling har förfinats under årens lopp, så nås inte alltid
metabol kontroll. Orsakerna härtill är komplexa då det är ett samspel mellan flera
olika faktorer såsom exempelvis den personliga inställningen och attityden till
sjukdomen (Malmsten, 2007). Det anses därför angeläget att studera individens
erfarenheter av att leva med diabetes typ 1 och 2.
BAKGRUND
Namnet diabetes mellitus har sitt ursprung från 1670- talet då läkarna smakade på
urinen för att fastställa diagnosen (Lorenz, 1997). Urin hos patienter med diabetes
4
mellitus har en sötaktig smak, och gick förr under namnet honungssött som rinner
igenom (Bengtson & Setterberg, 2003). Idag används andra metoder såsom blodoch urinprov, men sjukdomen är fortfarande den samma och ökningen av antalet
nyinsjuknande i diabetes stiger i samma omfattning som fetma epidemin
(Socialstyrelsen, 2009).
Under de senaste 15 åren har det i Sverige skett en ökning beträffande övervikt
och fetma Liknande utveckling var det i USA för 25 år sedan. Där har fetman
dessutom resulterat i en ökning av insjuknandet i diabetes typ 2. I Sverige har
därför aktiva åtgärder vidtagits för att stoppa fetma utvecklingen, vilka är
utbyggnad av cykelvägar samt fri frukt till barnen i skolan och hälsosam mat på
arbetsplatser (a a). Sett ur ett socioekonomiskt perspektiv är det främst
lågutbildade och invandrare födda utanför Europa som drabbas av
diabetessjukdom i Sverige (Socialstyrelsen, 2005a). Män och kvinnor med låg
inkomst har 50 procents större risk att drabbas av diabetes jämfört med män och
kvinnor som är höginkomsttagare. Detta framkom genom en enkät som
folkhälsoinstitutet lät genomföra. Samma enkät visade även att svenska
medborgare som är födda utanför rikets gränser har tre gånger ökad risk att
drabbas av diabetes. Anledningen till varför individer med låg socioekonomisk
status oftare drabbas av diabetes kan bland annat bero på att de har sämre
ekonomi, sämre jobb och ett ohälsosammare leverne (Socialstyrelsen, 2009).
Några klasskillnader beträffande den medicinska behandlingen förekommer inte i
Sverige relaterat till det sociala skyddsnätet. Skillnader kan dock ses vad gäller
rekommenderad kost då denna anses förhållandevis dyr. I ett större perspektiv, det
vill säga utanför landet gränser, är medicinsk behandling av diabetes mer av en
klassfråga då alla kostnader läggs på individen (Socialstyrelsen, 2005a). I Kina får
exempelvis den drabbade själv bekosta läkemedel, blodglukosmätare, stickor samt
nålar (Xu, mfl, 2008). I Sverige går antidiabetikum under högkostnadsskyddet
(Cronberg, 2008) medan insulin och material såsom stickor och mätare är gratis
(SOSFS 2008:1). Tack vare högkostnadsskyddet betalar således en individ max 1
800 kronor under en 12 månadersperiod för läkemedel och hjälpmedel som
behövs vid en kronisk sjukdom såsom exempelvis diabetes typ 2.
Patofysiologi
Diabetes typ 1 och typ 2 är kroniska autoimmuna sjukdomar där de langerhandska
öarna i pancreas angrips av T-celler, makrofager och troligtvis även mördareceller
(Brändén mfl, 2004). Detta får till följd att betacellerna slås ut vilket resulterar i
upphörande insulinproduktion (Hedner, L, 2007). Antikroppar riktade mot
betacellerna har spårats i 80 procent av fallen med diabetes typ 1 (Bengtsson
2003). Drabbas individen av diabetes typ 2 påverkas glukostransportörerna
GLUTA 4, vilket leder till nedsatt insulin känslighet på grund av GLUTA 4
transportörerna reagerar sämre på det kroppsegna insulinet så kallad
insulinresistens (Hedner, 2007).
Insulinet har till uppgift att sänka blodglukoshalten genom att stimulera celler till
glukosintag, det stimulerar även till ökad inlagring av fett och ökat glukosupptag i
levern. Insulinet har även en hämmande inverkan framförallt på leverns frisättning
av glukos från fett, protein och glukogenförråden (Ericson & Ericson, 2006).
Insulin frisätts i två faser vid stigande blodglukosvärde. Den första fasen är snabb
frisättning av tidigare tillverkat insulin, det vill säga lagrat insulin. Denna typ av
insulin är snabbverkande, men har kort halveringstid. För att behålla
5
blodglukosvärdet på en jämn nivå frisätts sedan i fas två ett långsamt och
varaktigt insulin, samt nybildning av insulin som lagras (Simonsen mfl, 2003).
Etiologin bakom diabetessjukdom typ 1 och typ 2 är olika. Diabetes typ 1 som
även kallas insulinberoende diabetes mellitus (IDDM) har ett hastigt insjuknande
och drabbar främst barn och ungdomar. Orsakerna tros vara ärftliga faktorer i
kombination med en utlösande faktor som till exempel en virusinfektion (Ericsson
& Ericson, 2006). Littorn mfl (2001) jämförde exempelvis individer med diabetes
med en frisk kontrollgrupp för att påvisa orsaker eller riskfaktorer för att drabbas
av diabetes typ 1. Resultatet visade att det fanns en föröhjd risk (P<0,001) att
utveckla sjukdomen om individen har en eller flera första grads släktingar som har
diabetes. Denna signifikanta skillnad kunde inte påvisas inom släkten i övrigt.
Någon signifikant skillnad mellan individernas BMI och kontrollgruppen kunde
heller inte påvisas se tabell 1, det samma gäller utbildningsnivån grupperna
emellan (a a).
Tabell 1 Skillnaden beträffande kön, ålder och BMI mellan individer med
diabetes och kontrollgruppen ur Family Characteristics and life events before the
onset of autoimmune type 1 diabetes in young adults (Littorini mfl 2001).
Diabetes patienter
Antal
349
Män/Kvinnor
220/129 (64)
Ålder
23.4 +/- 5.5
BMI
23.0 +/- 3.4
W/H ratio
0.84 +/- 0.10
Antal i (%), +/- Standardavvikelsen
Kontroll grupp
979
559/420 (57)
24.4 +/- 5.8
22.7 +/- 3.1
0.84 +/- 0.10
Insjuknandet i diabetes typ 2, även kallad non-insulin dependent diabetes mellitus
(NIDDM) kan dels vara ärftligt men hänger till största delen samman med
individens livsstil (Ericson & Ericson 2006). Vad beträffar ärftligheten är det
bevisat att individen har en ökad risk att utveckla diabetes typ 2 om någon nära
anhörig har sjukdomen. För övrigt finns det dock inte någon säker evidens för hur
stor risk ärftligheten utgör (Socialstyrelsen, 2009). En livsstil med rökning, fett
och kaloririk mat, fysisk inaktivitet samt stress kan göra att individen drabbas av
det metabola syndromet. Detta är ett förstadium till diabetes typ 2 och
kardiovaskulär sjukdom. Diabetes typ 2 är således en komplex sjukdom som inte
endast kräver behandling av själva sjukdomen. Vanligt förekommande fysiska
tillstånd är hypertoni, förhöjd andel LDL- kolesterol och minskad mängd HDLkolesterol. I samband med en triglyceridnivå över normalvärdet ökar risken för
utveckling av arteroskelros (fettinlagringar i artärväggen). Makrofagerna står för
denna process i syfte att sänka blodets fetthalt, dock kan det resultera i en trombos
vid eventuell plackruptur eller kärlspasm (Ericson & Ericson 2006).
Stress och psykosociala förhållanden
6
Både stress och psykosociala faktorer kan bidra till att en individ utvecklar
diabetes (Socialstyrelsen, 2009). Vid stress sätts en kedjereaktion igång som
startar i hjärnan. Lagom stress ökar inte risken för diabetes, men en individ som
under lång tid är stressad, där kroppens bromssystem är utslaget har ökad risk.
Detta beror på att hypofysens framlob utsöndrar adrenokortikotropt hormon
(ACTH) när kroppen är utsatt för stress. ACTH transporteras via blodet till
binjurarna, där det stimulerar binjurarna att utsöndra noradrenalin och kortisol
samt adrenalin, vilka är kroppens tre viktigaste stresshormoner. Kortisol påverkar
kroppen på en rad olika sätt, det hämmar insulinutsöndringen och insulinbalansen
störs, vilket leder till att fett lagras kring midjan (Bjålie mfl, 2000) . Bukfetma kan
i sin tur leda till det metabola syndrom som nämns ovan och därmed till diabetes.
Således kan långvarig stress bidra till utvecklandet av diabetes (Ericson & Ericson
2006).
HbA1c
Vid HbA1c (glykerat hemoglobin) mäts medelnivån av blodets plasmaglukoshalt.
Mätningen visar svar på hur individens plasmaglukoshalt har varit under de
senaste 8-10 veckor (Ericson & Ericson, 2008). Enligt Sveriges riktlinjer ska
nivån vara 6,5 % eller lägre. HbA1c provet tas vanligen på vårdcentralen några
dagar innan besöket hos diabetes sjuksköterskan för att hon eller han ska erhålla
provsvaret lagom till nästa patientbesök. För patienter som lider av diabetes typ 2
stiger HbA1c med 1 mmoll/ 4år. Innan införandet av HbA1c saknades uppgifter
om individers metabola kontroll över tid. Det räckte nämligen att patienterna
följde kostrekommendationerna några dagar innan de skulle till
diabetessköterskan på kontroll, för att påvisa en bra plasmaglukos nivå oavsett
tidigare leverne sedan föregående kontroll. Fördelen med HbA1c är att patienterna
rent psykologiskt behöver äta enligt rekommendationerna under längre tid dels för
att nå metabola kontroll samt dels för att minska risken för att utveckla
senkomplikationer (a a).
Plasmaglukos
Det var under 1970- talet som möjligheten att mäta blodets plasmaglukosnivå
revolterade den medicinska marknaden (Mosand, 2006). Idag kan
plasmaglukosmätning utföras dels via visuell mätning där värdet inte blir exakt
och dels via mätning med plasmaglukosmätare varpå det exakta värdet anges.
Mätning av plasmaglukos ger en objektiv beskrivning av förhållandet beträffande
mat, motion och ordinerade läkemedel. När individen i fråga är medveten om hur
nämnda faktorer (kost, motion och insulin) påverkar plasmaglukosvärdet leder
detta till ökad sjukdomsmedvetenhet, förståelse för hur individen själv kan styra
värdet vilket skapar trygghet i vardagen och reducerar risken för hypoglykemiska
tillstånd i samband med ökad motion, minskat kolhydratintag och dos justeringar
(a a).
Individer diagnostiserade med diabetes erhåller fortlöpande undervisning
beträffande självkontroll av plasmaglukosvärdet (Mosand, 2006). Undervisningen
bygger på två delmoment; 1) praktisk undervisning angående utrustningen och hur
denna ska användas, samt 2) individen får lära sig att tolka resultatet och
information om vilka åtgärder som bör vidtas Mätning av plasmaglukosnivån ska
ske dagligen, men kan behöva göras oftare vid komplikationer som feber- eller
infektionstillstånd. De flesta individer diagnostiserade med diabetes mäter sin
plasmaglukosnivå rutinmässigt före måltid, cirka två timmar efter måltid samt
innan sänggående. Detta är dock individuellt (a a)
7
Komplikationer
Vid såväl typ 1 diabetes som typ 2 diabetes finns det risk för akuta men även
långsiktiga komplikationer. Exempel på akuta komplikationer är hypo- respektive
hyperglykemi och när det gäller de långsiktiga förekommer både mikro- och
makrovaskulära komplikationer (Mosand, 2006).
Akuta komplikationer
Hypoglykemi kännetecknas av för lågt plasmaglukosvärde, under 3 mmol/liter,
relaterat till för hög insulinhalt. Tillståndet kan leda till insulinkoma med bland
annat glukosinfusion som behandling. Sedan krävs det att patient i samråd med
läkare ser över den ordinerade insulinmängden så att detta inte är orsaken bakom
hypoglykemin. I annat fall kan faktorer som för litet intag av kolhydrater, ökad
motion och andra sjukdomar vara vanligt förekommande orsaker bakom
tillståndet.
Hyperglykemi är motsatsen till hypoglykemi, vilket innebär att blodglukoshalten
överstiger 7 mmol/liter relaterat till brist på insulin eller ej upptäckt
diabetessjukdom. Tillståndet orsakas främst av för högt intag av kolhydrater i
förhållande till insulinmängd. Fortgår tillståndet obehandlad kan det i slutänden
leda till diabeteskoma, på grund av ökad mängd ketoner som bildas vid
fettförbränning (Ericson & Ericson, 2008).
I Kina drabbas många låg- och medelinkomsttagare av både hyper- och
hypoglykemi då de inte kontrollerar sitt blodglukosvärde tillräckligt ofta och/eller
använder sig av egentillverkade huskurer pga att de inte har råd att bekosta
plasmaglukosmätare med tillbehör och läkemedel (Xu mfl, 2008).Ytterligare en
orsak bakom hyperglykemi är negativa livshändelser. Exempelvis gjorde
Stenström mfl (1995) en uppföljningsstudie hos en grupp omfattande 34 individer,
med syfte att jämföra HbA1C värde under en tvåårsperiod. I studien jämfördes
individer med liten andel negativa livshändelser mot individer med hög andel
negativa livshändelser (se tabell 2).
Tabell 2 Förändringar i mäns HbA1C värde relaterad till livshändelser från
Recent Life Events, Gender Differences, and the Control of Insulin-Dependent
Diabetes Mellitus A 2-Year Follow-up Study (Stenström mfl, 1995)
Lownegative
eventers
Highnegative
eventers
N
HbA1c1989
Mean
SD
HbA1c1990
Mean
18
16
SD
HbA1c1991
Mean
SD
6,49
1,0
6,86
1,1
6,92
1,1
7,70
1,8
7,86
1,3
8,24
1,3
Tabellen visar hur mäns HbA1C värde försämras under inflytande av negativa
livshändelser. Detta gäller inte kvinnor då de använder sig av copingstrategier i
större utsträckning. Orsakerna bakom blodglukosstegringen är orsakad av
8
hormonell frisättning och/eller mindre följsamhet beträffande egenvård än tidigare
(Stenström mfl, 1995).
Senkomplikationer
Individer diagnostiserade med diabetes har en ökad risk att drabbas av sjukliga
förändringar i kroppens organ så kallade senkomplikationer orsakade av
grundsjukdomen (Mosand, 2006), Senkomplikationerna benämns mikrovaskulära
komplikationer om de innefattar förändringar i de mindre blodkärlen placerade i
njurar, ögon och autonoma nervsystemet. Makrovaskulära komplikationer innebär
således komplikationer i större blodkärl med hjärt- och kärlproblematik som
påföljd. De vanligast förekommande senkomplikationerna är;
•
•
•
•
•
Ögonförändringar på näthinnan som kan leda till retinopati och denna kan
i sin tur obehandlad orsaka blindhet, varför individer med diabetes erhåller
regelbundna ögonkontroller.
Nefropati (njursjukdom) kan uppstå vid dålig metabol kontroll då detta
skadar kapillärerna i glomeruli med albuminuri som följd. Åtgärdas inte
detta tillstånd kan utvecklingen bli en manifest nefropati samt njursvikt.
Undersökning av njurarnas status görs ofta i samband med att patienten får
sin diabetes diagnos för att sedan årligen följas upp.
Neurologisk sjukdom vid namn neuropati kan uppstå vid mikrovaskulär
skada vilket också kan relateras till ogynnsam plasmaglukosnivå. Vid
neuropati kan både motoriska och sensoriska nerver drabbas. Är de
sensoriska nerverna drabbade upplever individen en oförmåga att uppfatta
beröring, tryck, smärta och temperaturförändringar. Har neuropatin
drabbat de motoriska nerverna kan individen uppleva symtom som diarré,
blåsatoni, resturin, impotens och temperatursvängningar.
Hjärt- och kärlsjukdomar är vanligast förekommande hos individer
diagnostiserade med diabetes typ 2. Hos denna individgrupp kan
riskfaktorer som hypertoni, övervikt, rökning och dyslipidemi påvisas,
varför åtgärder mot dessa tillstånd ska vidtas.
Amputationer av fötter utförs årligen hos 1400 individer med diabetes
mellitus sjukdom. Orsakerna bakom fot problemen är försämrad
blodcirkulation, vilket leder till försämrad sårläkning, neuropati samt ökad
infektionsrisk. Egenvård av fötter bör därför påbörjas i samband med att
individen får vetskap om sin diabetes sjukdom.
Ovan nämnda senkomplikationer kan förebyggas genom att individen har en
plasmaglukosregelring där HbA1c värdet inte överstiger 7,5 %, motionerar
dagligen, är normalviktig, inte röker samt infinner sig vid de regelbundna
läkarbesöken och dess kontroller (a a).
Behandling
Vid behandling av diabetes typ 1 och typ 2 som utgörs av farmaka, kost och
motion involveras ett vårdteam, för att kunna ge bästa möjliga vård
(Socialstyrelsen, 2005b). Teamet har initialt en framträdande roll för att i takt med
individens ökade kunskaper om sjukdomen övergå till en allt mer stödjande roll.
Merparten av behandlingen sköts således av individen i det egna hemmet varför
sjukdomen betraktas som egenvårdsbaserad. Nedan följer en utförligare
beskrivning av behandlingens tre hörnstenar.
9
Farmakologisk behandling
Behandlingen vid diabetes är något olika beroende på om det är typ 1 eller typ 2
som ska behandlas. Syftet med behandlingen är dock densamma nämligen att
uppnå en god livskvalitet i form av symtomfrihet, normala blodglukosvärden och
att minska risken för de komplikationer som sjukdomen medför alternativt
senarelägga dem (Ericson & Ericson, 2008).
Vid diabetes typ 1 finns ingen eller eventuellt väldigt liten insulintillverkning,
vilket gör att insulin måste tillföras via subkutana injektioner. För att efterlikna
den normala insulinutsöndringen krävs det att insulin med olika lång halveringstid
tillförs. Därav har insulin med kort-, medellång- och långverkande insulin
tillverkats. En kombination av insulinformerna är den vanligaste ordinationen vid
diabetes typ 1 (Mosand, 2006). Idag finns även en behandlingsform där
administrationen av insulin sker via en så kallad insulinpump. Via denna pump,
som är fäst till buken via en subkutan nål med slang, tillförs kontinuerligt
kortverkande insulin eller insulinanalog. I samband med måltid tillför patienten
själv, via pumpen, en bolusdos för att reducera blodglukosstegring. En nackdel
vid användning av insulinpump är att patienten, saknar en insulindepot vilket ökar
risken för hypoglykemi i samband med tekniska fel, då pumpen innehåller
snabbverkande insulin (Ericson & Ericson, 2008).
Vid diabetes typ 2 finns en produktion samt frisättning av insulin men den är
reducerad. Relaterat till detta ges peroral antidiabetikum som behandling.
Antidiabetikum är ett läkemedel som stimulerar betacellernas frisättning av
insulin, särskilt under fas 1, och sänker på så vis blodglukosnivån (Simonsen mfl,
2003). En stor del av patienter med diabetes typ 2 lider av övervikt, därför inriktar
sig behandlingen även på livsstilsförändringar. Information om kost, motion och
viktminskning är av stor betydelse vid behandling av sjukdomen (Eliasson, mfl,
2007). Individer med diabetes typ 2 har en nedsatt produktion av insulin samt en
minskad insulinkänslighet. Efter det att en individ haft sjukdomen i 10-15 år så
har ofta insulinproduktionen och insulinkänsligheten försvunnit och patienten får
börja med insulin injektioner (Socialstyrelsen, 2009).
Behandlingen strävar efter att ge en god livskvalitet. Det är därför viktigt att
sjuksköterska utgår från patientens självbestämmande, integritet och att hänsyn tas
till patientens frågor, känslor, funderingar och vilja. Via samtal med patienten får
sjuksköterskan en uppfattning om huruvida patienten har tidigare erfarenheter av
diabetes. Om de exempelvis har någon nära släkting som är drabbad. Via samtalet
kan sjuksköterskan således få en uppfattning om den kunskap som patienten
besitter. Detta är faktorer som är av stor vikt att tillvarata, för att stärka patientens
självförtroende i kampen mot sin diabetessjukdom (Socialstyrelsen, 2005b).
I en litteraturöversikt av Steven mfl (2006) granskades olika
insulinbehandlingsstategier. Resultatet visade att behandling med insulin istället
för antidiabetikum påbörjas i ett relativt sent skede vid diabetes typ 2. Orsakerna
var att patienterna upplevde en rädsla för viktökning, obehag relaterat till nålstick,
oro för hypoglykemiska tillstånd samt för kardiovaskulära senkomplikationer.
Dessutom var kostnaden för behandlingen även en orsak till ett sent insättande av
insulinbehandling. Studien undersökte även vilken typ av insulinbehandling
patienterna föredrog. De valde insulinpumpen framför subcutana injektioner då de
upplevde fler fördelar så som flexibilitet beträffande måltider, bättre
10
blodglukoskontroll, reducerad risk för hypoglykemi i samband med motion samt
en upplevelse av ökad kontroll över sin sjukdom (Steve & Wittlin, 2009).
Kostrådgivning
Vid kostrådgivning ges information angående en balans mellan protein, fett och
kolhydrater (Eliasson, mfl, 2007). Som ett hjälpmedel kan patienterna använda sig
av tallriksmodellen där livsmedelsfördelningen utgörs av 40 procent kolhydrater,
40 procent grönsaker och rotfrukter samt 20 procent protein. Överviktiga
rekommenderas att låta grönsaker och rotfrukter utgöra 50 procent av tallriken.
Födointaget ska även fördelas jämnt under dagen, bestå av tre huvudmål och två
till tre mellanmål. Enligt rekommendationer från svenska livsmedelsverket finns
det utrymme för en mindre mängd socker dagligen om individen i övrigt sköter
sin sjukdom. Om han eller hon är sugen på exempelvis glass efter middagen, så
kan denne byta ut sitt glas mjölk mot glassen, utan att det påverkar
blodglukosnivån nämnvärt (a a).
När det gäller fettintaget ska det vara fetter från gruppen omättade fettsyror, det
vill säga enkelomättade- och fleromättade fettsyror (Eliasson, mfl, 2007).
Anledningen är att omättade fettsyror sänker LDL- kolesterolet och ökar HDLkoncentrationen i blodet, vilket minskar risken för kardiovaskulära sjukdomar.
Nyckelhållsmärket är ett hjälpmedel vid val av livsmedel då det anger lägre andel
fett samt mindre socker jämfört med liknande varor utan symbolen (a a.).
Kolhydratintaget utgör den största andelen av dagens energiintag (Eliasson, mfl,
2007). Vid kostrådgivning får patienten lära sig skillnaden mellan snabba
respektive långsamma kolhydrater. Monosackarider och disackarider, det vill säga
snabba kolhydrater ger en snabb blodglukosstegring vilket bör undvikas.
Långsamma kolhydrater, polysackarider, skiljer sig från snabba kolhydrater då de
tar längre tid att bryta ner. Följaktligen leder långsamma kolhydrater till långsam
plasmaglukosstegring och att nivån konstanthålls. Orsaken bakom den långsamma
nedbrytningen är polysackaridernas dubbelbindning mellan molekylerna (a a).
Alla dessa råd och rekommendationer kan vara svåra att följa, vare sig man har
diabetes eller inte (Söderqvist mfl, 2008). När det handlar om kostomläggning,
ska detta därför ske i patientens takt och få ta den tid patienten behöver.
Motion
Individer med diabetes rekommenderas att motionera som en del av
egenvården(Ericson mfl, 2009). Regelbunden motion bidrar till ökad
blodcirkulation och påverkar muskelcellernas glukosupptag i positiv riktning samt
reducerar risken för senkomplikationer. Motion minskar även risken för
insulinresistens, dyslipidemi, hypertoni och övervikt. Hos de individer som utför
daglig fysisk aktivitet ska insulindos/antidiabetikum sänkas, eller ett ökat intag av
kolhydrater ske, relaterat till muskelcellernas ökade glukosupptag (a.a).
Copingstrategier
När människans ställs inför påfrestande situationer tenderar hon att använda sig av
copingstrategier för att kunna klara av vardagen. Olika former av copingstrategier
är problemfokuserade, stödjande och, känslomässiga strategier. Exempel på
copingstrategier kan vara att diskutera problemet, skjuta undan problemet, oro och
börja använda droger (Söderkvist, 2008). Enligt Hanestad mfl (1991) ska inte
endast diabetessjukdom behandlas hos en patient utan även de copingstrategier
11
som individen använder sig av eftersom de kan påverka följsamheten till den
medicinska behandlingen av sjukdomen (Hanestad mfl, 1991).
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vuxna individers erfarenheter av
att leva med diabetes typ 1 och 2 samt deras syn på sjukdomen.
Frågeställningar
Hur erfar individen sitt liv med diabetes typ 1 och 2?
Hur ser individen på sjukdomen diabetes typ 1 och 2?
METOD
Studien är en litteraturstudie, vars syfte, var att få ökad förståelse och kunskap om
individers erfarenheter och syn på hur det är att leva med diabetes typ 1 och 2.
Tidsperspektivet för denna studie var 10 veckor under vilka följande delmoment
genomfördes:
Identifiera tillgängliga resurser
Först valdes det problemområde ut som studien avsåg fokusera nämligen vuxna
individers upplevelse av att leva diabetes typ 1 och 2 samt deras syn på
sjukdomen. Därefter valdes studiens designform, vilket var litteraturstudie.
Ekonomiska ramar lades, där vetenskapliga artiklar mot kostnad exkluderades.
Tillgänglig facklitteratur och tidigare forskning söktes i databaser rörande
området och genomlästes. Artiklar, använda i litteraturstudien, var skrivna på
engelska eftersom det anses vara vetenskapens språk samt då bristande kunskaper
i andra språk rådde (Willman mfl, 2006).
Identifiera relevanta källor
Sökandet efter vetenskapliga artiklar gjordes i databaserna PubMed och CINAHL.
Detta för att erhålla relevant fakta beträffande syftet med litteraturstudien, samt
för en begränsning av antalet träffar, användes frisökningar och limits. Använda
limits i PubMed var ”English”, ”Humans” samt ”All Adult 19+ years”. I CINAHL
användes ”All infant” och ”English”. Genom att söka ett flertal gånger med olika
frisökningar, men med samma limits, erhölls flera artiklar av intresse. Manuell
sökning gjordes efter granskning av artiklar, då referenslitteraturen väckte
intresse.
Avgränsa forskningsproblemet och fastställa huvuddragen i
sökningen
I denna studie valdes följande avgränsningar: populationen ska vara vuxna
patienter, över 18 år, män som kvinnor, olika former av etnisk härkomst och
socioekonomisk status. Både diabetes typ 1 och typ 2 inkluderades men
graviditetsdiabetes och patienter under 18 år exkluderades.
Utveckla en sökning för varje system
12
Vid sökningen användes databaserna PubMed och CINAHL, eftersom
databaserna innehåller vetenskaplig litteratur som primärt fokuserar medicinsk
respektive omvårdnads forskning (Willman mfl, 2006). Databasernas uppbyggnad
skiljer sig något åt, vilket innebär att det krävs övning för att utveckla en bra
sökteknik. Relaterat till den angivna tidsramen för litteraturstudien användes
därför endast nämnda databaser. Databaserna användes även för fristående
sökningar för referenslitteratur, då de var av intresse, för studiens syfte. När dessa
fyra delmoment var avklarade påbörjades sökandet efter relevanta vetenskapliga
artiklar vars resultat ansågs svara mot föreliggande litteraturstudies syfte. För att
uppnå god kvalitet på artiklarna valdes relevanta sökord som ”diabetes”,”diabetes
mellitus”, ”diabetes mellitus type 1”, ”diabetes mellitus type 2”, ”diabetic diet”,
”dietrestrictions”,”experience”, ”insulinpump”, ”life changing events”, ”lived
experience”, ”psychosocial”, ”selfcare”, och ”social behaviour”. Nämnda sökord
kombinerades på olika vis med den boelska termen ”AND”.
Fyrtiosju sökningar gjordes i PubMed och CINAHL. Relevanta sökningar
redovisas i tabell 3 nedan. De sökningar som gav för få eller inga träffar och en
del av de sökningar där artiklarna ej användes då de ej ansågs relevanta för
studien utelämnades. Som ett nästa steg påbörjades en granskning av artiklarnas
rubriker (Axelsson, 2008). De rubriker som var av intresse för studien fortsatte att
granskas enligt följande; först skedde en granskning av abstrakt och vid vidare
intresse granskades artikeln i sin helhet. Först lästes och granskades artiklarna
individuellt varefter anteckningar skrevs ned. Därefter jämfördes respektive
granskning varpå en gemensam granskning gjordes. Slutligen kvalitetsbedömdes
de artiklar (N=10) som var av intresse och som matchande studiens syfte (a a).
Vid granskningen av artiklarna har olika synsätt (kvalitativa artiklar) och
eventuell generaliserbarhet (kvantiativa artiklar) eftersträvats. Detta för att öka
sannolikheten att finna flera individers upplevelse istället för ett par enstakas
(Polit mfl, 2006). Från de 47 sökningarna i PubMed och CINAHL granskades
sammanlagt 48 artiklar varav fem erhölls genom sökning gjord via referenslista i
tidigare granskade artiklar.
Tabell 3 Sökresultat i PubMed och CINAHL
13
Databas
Datum
PubMed
13/2-09
PubMed
30/3-09
PubMed
30/3-09
PubMed
2/4-09
CINAHL
2/4-09
PubMed
16/4-09
PubMed
16/4-09
PubMed
16/4-09
Sökord
Begränsningar Träffar
Lästa Granskade Granskade Använda
titlar abstract
artiklar
artiklar
Diabetes
Mellitus
type 2 AND
Self care
AND
diabetic diet.
Diet
restrictions
AND
diabetes
mellitus
AND
experience
Lived
experience
AND
diabetes
Diabetes
mellitus
type 1 AND
life change
events
Diabetes
mellitus
AND life
change
events AND
psychosocial
Diet AND
Diabetes
mellitus
AND social
behaviour
Insulinpump
AND
Diet
English,
Humans, All
adult 19+
years
132
97
23
9
2
English,
Humans, All
adult 19+
years
1
1
1
1
1
English,
Humans, All
adult 19+
years
English,
Humans, All
adult 19+
years
22
22
15
4
2
34
34
30
10
2
All infant,
Enlish
30
30
15
8
4
English,
Humans, All
adult 19+
years
11
11
6
1
1
English,
Humans, All
adult 19+
years
English,
Humans, All
adult 19+
years
22
22
6
1
1
101
101
15
6
2
Life chang
events AND
diabetes
mellitus
RESULTAT
Resultatet visade att individernas erfarenheter av att leva med sjukdomen berörde
sex olika teman; plasmaglukosnivån, copingstrategier,
insulinpump/insulinpenna/antidiabetikum, kost, stöd och oro. Nedan följer en
utförligare beskrivning av dessa teman.
14
Plasmaglukosnivån
I en intervjustudie gjord av Rasmussen mfl (2007) kartlades 20 kvinnor med
diabetes typ 1 angående deltagarnas upplevelse av plasmaglukosnivåns påverkan i
det dagliga livet. Deltagarna upplevde att diabetessjukdomen blev till en börda i
tre specifika situationer nämligen vad gäller bemötandet av andra människor och
deras åsikter, diabetessjukdomens påverkan på andra människors liv och vid
svängande plasmaglukosnivåer som orsakade en känsla av att vara emotionellt
labil (a a).
Vidare framhöll Delmar mfl (2006) i ännu en intervjustudie (18 deltagare både
män och kvinnor i åldrarna 18-75 år) att diabetessjukdomen skulle kunna påverka
deras liv i stor utsträckning, men att individen får göra val. För att vara mer
specifik fick individen själv välja att anpassa sin livsstil helt efter rekommenderad
egenvård alternativt välja att inte göra det. Som exempel berättade en av
individerna om sitt val beträffande plasmaglukosnivån. Han valde att ha ett högre
plasmaglukosvärde då han inte ville ge upp sin livsstil, trotts att han var medveten
om senkomplikationer (a a).
Lobri- Posey (2006) som kartlade informanters upplevelser och funderingarna
kring deras anpassning till variationen av plasmaglukosnivån. Förändringarna i
plasmaglukosnivån upplevdes som ett problem i relation till arbetet. En del av
studiedeltagarna hade tvingats byta arbete på grund av ostadiga
plasmaglukosnivåer vilket resulterade i sämre inkomst. Orsakerna bakom detta
var dels fysisk åkomma då en del kände sig snurriga, andra orsaker var relaterat
till stigmatisering (a a).
Copingstaregier
Gillibrand mfl, (2001) kartlade 18 informanters (sju män och 11 kvinnor)
användande av copingstrategier för att klara av det dagliga livet. En av deltagarna
upplevde en stor börda då han dagligen behövde injicera insulin, vilket hade en
negativ effekt avseende hans upplevelse av att ha diabetes. För att deltagarna
skulle kunna uppleva en känsla av att bli kvitt rädsla för sjukdomen uppgav
deltagarna att de började rationalisera bort sjukdomen. Individerna använde sig av
olika copingstrategier för att ”vinna” över sjukdomen, och inte låta sig styras av
den eller påverka livet samt familjens livssituation. Andra deltagare använde sig
av copingstrategier där de intalade sig själv att de ”kan ingenting” och ”förstår
ingenting” varpå de lämnade över ansvaret på någon annan exempelvis deras
partner eller läkare. Med andra ord använde studiedeltagarna sig av
copingstrategierna i syfte att fly verkligheten. Som ett sätt att hantera en svår
livssituation (a a).
Samuel- Hodge mfl (2000) som också kartlade individers upplevelser av sjukdom
relaterat till bland annat copingstrategier, men även andlighet/religionens
påverkan i det dagliga livet, ansvarskänslor samt stress. Beträffande
andlighet/religion så upplevde deltagarna att gud och kyrkan var ett positivt stöd,
men också en copinstrategi. Trots att gud, ur ett religiöst synsätt, skulle kunna
ligga bakom sjukdomen klandrades denne aldrig. Det var till gud deltagarna bad
om styrka för att orka bemästra sin sjukdom vilket upplevdes som ett emotionellt
stöd och trygghet. Deltagarna upplevde således religion som en positiv
tillfredsställelse i vardagen. Sjukdomen påverkade deltagarna fysiskt så väl som
psykiskt. Starkast var den psykiska påverkan då studiedeltagarna upplevde känslor
15
som nervositet, trötthet, förlust beträffande kosten samt oro för framtida
komplikationer. Deltagarnas upplevelse av tröttheten berodde på att de dagligen
administrerade insulin samt känslan av att vara utarbetad då de såg sjukdomen
som ett arbete förlagt både i hemmet och på arbetsplatsen. De upplevde sig ha
stort ansvar för sin sjukdom, vilket även framkallade olika känslor utav trötthet,
men främst upplevde de en ökad press och stress. Den ökade ansvarskänslan
påverkade sjukdomsupplevelsen negativt. Livet upplevdes mycket stressat trots att
orsakerna bakom stressen inte var direkt knutna till sjukdomen även om följden
blev en påverkan på denna. Forskarna kunde utläsa tre kategorier utav stress 1)
stress relaterade till livshändelser, 2) stress relaterat till en ökad ansvarskänsla
samt 3) stress relaterat till hälsa. Kvinnorna med familj och barn hade en högre
andel stress som berodde på brist på empati från anhöriga, och detta var den mest
förekommande stressen. Stress som var relaterat till hälsan utlöstes av en konstant
oro, rädsla och nervositet för vad sjukdomen kunde åstadkomma.
Den mest använda copingstrategin var tystnad, det vill säga att deltagarna höll
sina känslor för sig själv istället för att prata med närstående. Ännu en annan
vanligt förekommande copingstrategi var att förlita sig på gud (a a).
Insulinpump/insulinpenna/antidiabetikum
Scheidegger mfl (2007) jämförde, i en tvärsnittstudie, patienters upplevelse av
insulinbehandling via subkutana injektioner med insulinpenna och av
insulinpump. I studien deltog 159 individer, varav 81 individer behandlades med
dagliga injektioner via insulinpenna och 78 via insulinpump. Resultatet angav att
patienterna som behandlades med insulinpump upplevde ökad livskvalitet jämfört
med patienterna som behandlades med insulinpenna. Faktorer som bidrog till
resultatet var kostrestriktioner då de upplevdes som en mindre belastande och att
förekomsten av hypoglykemitillstånd reducerades. Orsaken var att
plasmaglukosnivån hålls på en jämn nivå, och att eventuella förändringar snabbt
kunde korrigeras, vilket patienterna upplevde som betryggande. Författaren har
även genomfört en longitudinell uppföljning som visade att plasmaglukosvärdena
över lag var lägre hos patienter som behandlades med insulinpump vilket kunde
utläsas via uppmätta HbA1C värden (a a).
De Luis mfl (2003) undersökte effektiviteten, säkerheten och tillfredsställelelsen
beträffande insulinbehandling med insulinpenna relaterat till peroral behandling
med antidiabetikum hos individer med diabetes mellitus typ 2. I studien ingick 25
individer med jämn könsfördelning i åldrarna 55-75 år. Studiedeltagarnas
tillfredsställelse undersöktes med hjälp av ett frågeformulär. För att erhålla så
korrekta siffror som möjligt beträffande HbA1C fick studiedeltagarna inte ha ett
kaloriintag överstigande 1500 kcal per dag, samt att den fysiska aktiviteten skulle
ligga på samma nivå som innan studiestarten/insulinbehandlingen. Kvantitativa
data analyserades via t-test och kvalitativa med chi-två-test. Signifikant ansågs ett
p-värde under 0,05. Insulinbehandlingens effektivitet och säkerhet avgjordes med
HbA1C mätning före måltid samt två timmar efter avslutad måltid. Även
förekomst av hypoglykemi (<2,14 mmol/l) tillstånd noterades. Studiens resultat
visade på en signifikant skillnad beträffande HbA1c värdena vid olika
tidsintervallerna under dagen se tabell 4 (a a).
Tabell 4 Skillnaden i parametrar efter tre månaders behandling ur Effect on
quality of life with a new insulin injection device in elderly patients with diabetes
mellitus type (De Luis mfl, 2003).
16
Parametrar
Basala
Efter 3 månader
7,8 +/-1,3
7,6 +/- 1,1
5,9 +/- 2
5,3 +/- 1,6
6,7 +/- 2,2
5,3 +/- 0,8
6 +/- 2,1
5,1 +/- 1,3
7,2 +/- 2,1
7 +/- 2,9
6,1 +/- 1,9
5,5 +/- 0,9
7,2 +/- 1,8
5,7 +/- 2,1
P
HbA1c (%)
<0,05
Före frukost (mmol/l)
<0.05
Efter frukost (mmol/l)
<0,05
Före lunch (mmol/l)
<0,05
Efter lunch (mmol/l)
0,1
Före middag (mmol/l)
0,13
Efter middag (mmol/l)
<0,05
Antalet hypoglykemiska tillstånd var oförändrade (de Luis mfl, 2003). Vid
studiens start hade alla studiedeltagare ett för högt HbA1c värde, det vill säga
högre än 7,1 %. Vid studiens avslut hade 29,2% lyckats åstadkomma en sänkning
av sitt HbA1c under 7,1 %. Studiedeltagarnas upplevelse av insulinbehandlingen
var positiv. Peroral antidiabetikumbehandling var 23,9 poäng plus/minus 9 poäng
innan studiens genomförande jämfört med 34,5 poäng plus/minus 6,5 poäng,
under insulinbehandlingen, vilket gav ett p-värde på < 0,05 (a a).
Kost
I en studie gjord av av Lobri- Posey (2006) kartlades 13 informanters (sex män
och sju kvinnor i åldern 34-63 år med en medelålder på 49 år) upplevelser och
funderingar rörande balansen mellan sjukdomsrelaterade kostrestriktioner och
familjens behov men även relationen till familjen och den egna självtilliten.
Studien visade att den diabetes utbildning som informanterna erhöll via
vårdcentralen var individcentrerad med en kost rådgivning som förespråkade
mindre matportioner och undvikandet av godis. Detta medförde att informanterna
undvek livsmedel med hög sockerhalt och minskade sin portionsstorlek.
Inhandling av livsmedel upplevdes dock som ett problem eftersom övriga
familjemedlemmar inte ville äta magra och lättsockrade produkter. En deltagare
berättade exempelvis att hennes man vägrade dricka lättmjölk då han ville ha
mejeriprodukter med hög fetthalt. Kvinnan ansåg att det inte skadade om även
maken drack lättmjölk varför hon löste detta genom att köpa lättmjölk som hon
sedan hällde över i en standardmjölk förpackning. Informanterna upplevde
däremot att familjemedlemmarna var stödjande beträffande att uppmana dem till
att administrera sina mediciner och att följa kost rådgivningen. Detta resulterade
dock i att familjemedlemmarna framkallade stress (a a).
I ännu en studie av McEwen (2007) intervjuades 15 kvinnor i åldern 36-72 år
(medelålder 53 år) utifrån en semistrukturerad intervjuguide rörande egenvård vid
diabetes.
Resultatet visade att över 90 procent av informanterna upplevde problem med
kosten och att över 70 procent rapporterade att de led av hyperglykemi.Vidare
delades resultatet in i två teman; Still Adjusting to change and Difference och
17
Putting Family First. Temat ”Still Adjusting to change and Difference” beskrev
att informanterna upplevde att kostrestriktionerna var svårast att kontrollera,
eftersom de inte längre kunde äta som tidigare.En av kvinnorna svarade
exempelvis att hon var ledsen över att inte kunna äta som förut, men när hon såg
sitt jämna plasmaglukosvärde blev hon glad, vilket fick henne att orka kämpa
vidare. En annan kvinna svarade att hon slutat förtära bland annat flingor, vit
mjöl, salt och socker. Ännu en informant berättade att hon under thanksgiving
blev ledsen på grund av att hon inte kunde prova alla maträtter som de andra
kunde. Kvinnorna upplevde dessa förändringar som komplicerade. Under temat
”Putting Family First” svarade en kvinna att hon lagade mat till sina barn som hon
själv älskade men som hon tyvärr inte längre kunde äta på grund av sin sjukdom.
En av kvinnorna i studien hade äldre barn och hon upplevde sig otillräcklig över
att hon inte längre lagade den mat som de var vana vid på grund av
kostomläggning relaterat till sjukdomen (a.a).
Stöd
Leandris mfl (2007) påvisade i sin narrativa studie som kartlade 16 afroamerikanska mäns upplevelse av att ha diabetes, samt hur detta påverkade deras
manlighet. När det kom till frågan angående hur omgivningen såg på sjukdomen
och deras förhållningssätt till deltagarens diabetessjukdom upplevde
studiedeltagarna ingen negativ förändring. Istället upplevde de mer stöd och
förståelse från sitt sociala umgänge. Hos en del av studiedeltagarna upplevdes
stödet som överväldigande och att de fick kämpa för sitt självbestämmande.
Vanligt förekommande var att studiedeltagarna satte upp gränser för hur mycket
socialt stöd de var villiga att motta då de annars upplevde en förlust av sin
manlighet. När studiedeltagarna klargjorde sin sjukdom för den sociala
omgivningen, bestod reaktionerna i förvåning och empati, samt bekräftade att
individen inte såg sjuk ut. Omgivningen sökte även bekräftelse att
studiedeltagarna tog hand om sig själva och det bemötande som deltagarna fick,
upplevde de som positivt i sin roll som diabetessjuk. Trots detta var det många av
deltagarna som fortsatte att leva sitt liv som tidigare, det vill säga att dricka
alkohol, inte förändra sina matvanor, och att undvika motion och förbli inaktiva
(a.a)
Vidare påvisade Rasmussen mfl (2007) vikten av andra individers bemötande och
deras åsikter beträffande sjukdomen vilket påverkade deltagarna i hög grad då de
upplevde en förlust av kontroll över sjukdomen och av livet i allmänhet. Individer
som reagerade negativt på studiedeltagarnas sjukdom hade ingen vetskap om
skillnaden mellan diabetes typ 1 och 2 vilket gjorde att de upplevde frustration,
fick en känsla av att inte vara förstådd och upplevde sig vara dömd av sin sociala
omgivning. På liknande vis kände de sig dömda av hälso- och sjukvårdspersonal
när plasmaglukosnivån inte låg konstant. De upplevde då att de kategoriserades
som antingen en ”bra flicka” eller en”dålig flicka”. I sociala sammanhang med
nära anhöriga upplevde studiedeltagarna att de behövde förhandla graden av
självständighet, främst med mödrar och partners då dessa gärna ville ”hjälpa till”
och stödja. Deltagarna upplevde att de var en börda för familjen i situationer då
plasmaglukosnivån var instabil (a.a).
Delmar mfl (2006) berörde i sin studie frågan angående hur studiedeltagarna
upplevde att omgivningen påverkats samt hur omgivningen förhöll sig till
individen efter det att han/hon fått diagnosen diabetes. Avseende denna fråga
18
upplevde studiedeltagarna att de mötes av förståelse. Omgivningen bemötte inte
studiedeltagaren negativt utan snarare tvärtom då de var väldigt stöttande. Dock
upplevde studiedeltagarna att stödet ibland kunde bli för stort så att den egna
personliga integriteten äventyrades. Eget ansvar för sin sjukdom och att kunna
klandra sig själv om någon komplikation inträffade upplevdes viktigt för
studiedeltagarna. Av denna anledning kunde deltagarna ibland även uppleva att
det tog emot när det kom till frågan om att be anhöriga om hjälp. I studien
framkom det också att upplevelsen av självkontroll, självständighet och eget
ansvar var oerhört viktigt för studiedeltagarna och fick inte övertas av någon
annan, varken anhörig eller hälso- och sjukvårdspersonal (a.a).
I studien Samuel- Hodge mfl (2000) ville forskarna belysa studiedeltagarnas
upplevelse av sin sjukdom relaterat till socialt stöd. Deltagarna upplevde att
socialt stöd i störst utsträckning erhölls från kvinnliga familjemedlemmar och
vänner. Det kunde vara döttrar som påminde om medicin, hjälpte till vid val av
kost och städning av hemmet. När det gällde emotionellt stöd sökte kvinnorna
fortfarande detta hos gud (a.a).
Den kvantitativa delen av pilotstudien gjord av McEwwn mfl (2007) bestod av
insamlad information, från första och sista diabetesutbildningen, gällande
skillnader hos studiedeltagares diabeteskunskap, sociala stöd, psykosociala
problem, hälsorelaterade problem samt deltagarnas sjukdomsmedvetenhet
beträffande det dagliga valet. Data insamlades via intervjuer i hemmet vid fyra
tillfällen samt gruppdiskussioner vid sex tillfällen vilka inleddes med 30 minuters
information och följdes av en timmes diskussion varefter träffen avslutades med
10 minuters fysisk aktivitet. Detta skedde under en period om sex månader.
Endast 20 procent av kvinnorna deltog vid alla 6 tillfällena, medan 80 procent
deltog vid minst tre tillfällen. Resultatet påvisade en signifikant skillnad
beträffande deltagarnas diabeteskunskap, sociala stöd, psykosociala problem,
hälsorelaterade problem samt deltagarnas sjukdomsmedvetenhet i dagliga val se
tabell 5. Tabellen baseras på en enkät som deltagarna fick fylla i vid två tillfällen,
nämligen före diabetesutbildningen och gruppträffarna samt efteråt (a a).
Tabell 5 Skillnaden mellan första träffen och sista träffen ur Health-Illness
Transition Experiences Among Mexican Immigrant Women With Diabetes
(McEwen mfl, 2007).
Vid första tillfället
Vid sjätte tillfället
Medel
SD
Medel
SD
16,27
3,71
18,93
3,31
T-värde
Diabeteskunskap
6,01*
19
-
Socialt stöd
0,38*
Sjukdomsmedvetande
5,82*
Psykosociala problem
4,43*
Utövande av egenvård
6,48*
80,17
16,32
82,00
15,12
-
48,33
17,84
76,73
3,95
-
3,80
1,15
2,67
1,10
4,07
1,10
2,07
1,10
*p<0,001
Deltagarna upplevde enligt den kvantitativa undersökningen
personlighetsproblem, de kände sig understimulerade på grund av för lite
aktiviteter i det dagliga livet. De hade även kommunikations svårigheter vid
kontakt med samhällets olika nätverk samt svårigheter med den egna
problemlösningsförmågan (McEwen mfl, 2007). Flera av deltagarna upplevde
psykiska problem i form av låg stresstålighet, hopplöshet, låg självkänsla samt
sorgsenhet (a.a).
Studien, gjord av Gatt & Sammut (2007) bestod av 100 malteser med diagnosen
diabetes typ 2 sedan minst sex månader tillbaka. Deltagarna valdes ut genom ett
slumpmässigt urval och via intervjuer kartlade de tankar och åsikter som
påverkade informanternas inställning till egenvård samt vad som främjade
utförandet av denna. Resultatet visade på en positiv attityd beträffande fotvård
men minskad positiv attityd angående medicinbehandlingen. Attityder i
förhållandet till egenvården påverkades av deras intention av att utföra
egenvården. Egenvård genomfördes dock även då studiedeltagaren inte upplevde
någon positiv attityd emot uppgiften. Den subjektiva normen var nära knutet till
den sociala normen och stödet från familjen, vilket studiedeltagarna upplevde
påverka följsamheten till kostrestriktionerna. Den egenvård som utfördes i störst
utsträckning var den medicinska behandlingen och minst var den fysiska
aktiviteten. Studiedeltagarna medgav att den fysiska aktiviteten var den uppgift
vilken de upplevde sig ha minst kontroll över. Mindre kontroll upplevde de också
att de hade över kostrestriktionerna, men beträffande denna punkt upplevdes
familjen som ett stöd.
Ett starkt samband kunde ses mellan deltagarnas syfte att utföra egenvården och
själva utförandet. Det var då främst medicinintaget och fotvård som belystes som
de centrala delarna av egenvården, även då attityden gentemot medicineringen
inte upplevdes som positiv av studiedeltagarna (a a).
Oro
Leandris mfl (2007) menade 50 procent av deltagarna upplevde att manlighet
innebar att vara ansvarskännande och ta ansvar för sina egna handlingar, tankar
och uppföranden. Detta ansvarskännande inkluderade även mannens familj samt
sociala umgänge. Manlighet associerades även med att vara självständig,
självstyrande och ha förmåga att själv kunna ta hand om och bestämma över sitt
liv, samt att vara familjeförsörjare. Frågorna som författarna ville ha svar på, samt
de vanligaste svaren pressenteras i tabell 6 (a a).
20
Tabell 6 Visar intervjuguide och svar ur studien Contnuous subcutaneous insulin
infusion therapy: effects on guality of life av Leandris mfl (2007).
What do you fear most?
- Loss of independence
- Shortened life span
- Compromised quality of life
In what ways have people in your life treated you differently after learning you
have diabetes?
- They have been accepting
- They have provided social support.
- They have rejected me
In what ways has knowing that you have diabetes affected the way you see
yourself?
- Have recognized new physical limitations
- Am more anxious about effects of the disease
- Haven’t experience any negative perceptions in self- image
- Haven’t experience any limitations or changes in lifestyle
What are some reactions when you tell people that you have diabetes?
- Empathy
- Surprise.
- Curiosity.
Alla studiedeltagare utom en individ upplevde rädsla relaterat till
diabetessjukdomen (Leandris mfl 2007). Det var oron för komplikationer och
följdsjukdomar som framfördes. Komplikationer i form av förlust av kroppsdelar,
blindhet, att inte kunna kontrollera sitt ätande och då med hyperglykemi som
följd, samt rädslan att dö i förtid. Förändrad självbild var inte förekommande hos
studiedeltagarna, då de upplevde att de fortfarande var samma individer som före
insjuknandet. Depression var vanligt förekommande bland Afro-amerikaner, med
en överrepresentation hos individer diagnostiserade med diabetes typ 2. Många av
deltagarna upplevde oro på grund av att de inte kunde ”se” sjukdomen, utan att de
kände av den, till följd av fysiska åkommor i form av till exempel
erektionsproblem (a a).
Gillibrand mfl, (2001) påvisade att patienter upplevde att det kom som en chock
när de fick sin diabetes diagnos och att detta besked sedan orsakade en upplevelse
av rädsla för att ha en kronisk sjukdom. En gemensam åsikt hos studiedeltagarna
var att de upplevde missnöje i fråga om den information och kunskap som de fick
i samband med sin diagnos. De ansåg att de fick för lite information och att detta i
sin tur påverkade deras egenvård. Förtvivlan var en emotionell upplevelse som
studiedeltagarna delade. Det var förtvivlan över senkomplikationer och andra
upplevde förtvivlan när de insåg vilken påverkan sjukdomen hade på deras
livsstil. Denna förtvivlan yttrade sig vid olika stadier. En del blev förtvivlade när
de fått klarhet i vad sjukdomen innebar och andra upplevde förtvivlan först när
fysiska förändringar påverkade deras livssituation. Ett intressant fynd var att en
individ upplevde ängslan i perioder, under dessa perioder upplevde hon en
förlorad kontroll över sjukdomen, som ett svar vid sådana situationerna började
21
hon kontrollera sin plasmaglukosnivå regelbundet och kunde på det vis hålla sin
ängslan i schack (a a).
Vidare visade Rasmussen mfl (2007) att vetskapen om att diabetes var ett kroniskt
tillstånd upplevdes som en börda. Det var skillnad mellan att ha vetskap om
sjukdomen och att acceptera tillståndet. Övergången mot acceptans startades i
samband med att informanterna fick sin diagnos vilket uppfattades som en
vändpunkt, men resan mot fullständig acceptans var ofta en lång process. Det var
övergången mellan att anse sig vara ”en frisk individ” för att sedan bli ”en
diabetessjuk” som upplevdes problematisk. Deltagarna upplevde även en känsla
av rädsla. Rädslan blev påtaglig i samband med förändringar i livssituationen. Det
kunde handla om att bli student och flytta hemifrån, arbeta på ny arbetsplats eller
att bli moder. Rädslan handlade inte om att utveckla senkomplikationer utan
snarare av att drabbas av akuta episoder av hyperglykemi eller hypoglykemi,
utveckla ögonkomplikationer eller ha komplikationer i samband med graviditet (a
a).
Delmar mfl (2006) fokuserades till stor del på att finna emotionella upplevelser i
samband med sjukdomstillståndet. En gemensam nämnare hos de tre
undersökningsgrupperna var frekventa emotionella förändringar beträffande hopp,
förtvivlan, hopplöshet, obestämdhet, oro, frustration, beslutsångest samt mellan
känslan av kontroll och kontrollförlust. De individer som valde att anpassa livet
efter sin diabetessjukdom upplevde många gånger känslor av självklandring, skuld
och straff. Dessa känslor uppstod i samband med att individen utövad något som
uppfattades som mindre bra ur sjukdomens perspektiv, det kunde handla om att
deltagarna hade för trånga skor eller att de åt en kaka (a a).
I studien gjord av Lobri- Posey (2006) kartlades upplevelser och funderingar
kring att handskas med ovisshet angående framtidens hälsotillstånd. Där handlade
det främst om upplevelsen av ovisshet och rädsla, en rädsla inför framtida
senkomplikationer men även en oro över att även studiedeltagarens barn skulle
kunna komma att drabbas de av diabetessjukdom. Rädslan framkallades av att de
hade bekanta med diabetes som drabbats av njursvikt, amputationer, blindhet och
hjärtbesvär. Oron för barnens framtid låg i den kunskap de inskaffat beträffande
sin sjukdom, där en riskfaktor för insjuknande var högt sockerintag och övervikt
vilket avspeglades hos barnen. Angående relationen till familjen upplevdes två
fenomen. Anhöriga delgav den oro de hade för sin anhöriges sjukdom, framförallt
när det handlade om senkomplikationer (a a).
I studien av McEwen mfl (2007) framkom det att många av deltagarna upplevde
att de hade svårt att acceptera att de drabbats av diabetes typ 2, samt svårigheter
med att verbalt kunna uttrycka att de led av diabetes typ 2. En av deltagarna
uppgav att hon konstant påminde sig själv om att hon hade diabetes. Detta på
grund av en rädsla för negativa utfall av sjukdomen om hon inte tänkte på den (a
a).
DISKUSSION
Diskussionen delas in i en metod diskussion, där studiens metod diskuteras
relateras till metodlitteraturen. Därefter följer en resultatdiskussion där resultatet
diskuteras och jämförs med befintlig litteratur.
22
Metoddiskussion
Alla artiklar som använts, förutom tre, har varit av kvalitativ art. Detta har varit
positivt eftersom de är mer individcentrerade och använder sig av direkta citat,
vilket har varit en stor hjälp i tolkningen av erfarenheter. Sökandet av relevant
litteratur utgick från den process som beskrivs i Willman mfl (2006). Som Vid
granskningen av artiklarna utifrån bedömningsmallar användes återigen Willman
mfl (2006). Här användes två olika mallar, en för kvalitativa artiklar och en för
kvantitativa artiklar. Dessa upplevdes fungera väl vid bedömning av framförallt
kvalitativa artiklar. Någon typ av poängsystem hade dock varit eftersträvansvärt
för att bedöma om artikeln är dålig, medel eller bra (Willman mfl, 2006). I denna
litteraturstudie bedömdes artiklarna som dåliga, medel eller bra utifrån
författarnas samlade intryck av artikeln i samband med vid granskningen, samt
hur generaliserbara de kvantitativa artiklarna var på en större befolkning och hur
överförbart resultat de kvalitativa artiklarna angav (Polit & Beck, 2006).
Artiklarna har sökts, via CINAHL och PubMed där limits och frisökningsord har
använts för att få så specifikt resultat som möjligt. Frisöknings termerna finns
specificerade i tabell 3 på sidan 15 under rubriken sökresultat. Användningen av
frisöknings termen valdes då en del av orden inte fanns som mesh termer. Många
av artiklarna funna i PubMed återfanns sedan i CINAHL. Flera sökningar gjordes,
då det var relativt svårt att hitta artiklar som motsvarade studies syfte.
Inklusionskriterier var vuxna individer med diabetes typ1 eller typ 2 (Willman
mfl, 2006). Inkluderandet av både diabetes typ 1 och typ 2 ses som en styrka då
behandlingen anses likvärdig oavsett typ med undantag av
läkemedelsbehandlingen. Dock övergår behandlingen med antidiabetikum oftast
till insulin, efter en 10- 15 års antidiabetikumbehandling (Ericson & Ericson
2008).
Använda exklusionskriterier är barn och ungdomar under 18 år och
graviditetsdiabetes samt de artiklar som endast kan erhållas mot avgift. Orsakerna
bakom detta var att individer under 18 inte ingår i allmän sjuksköterskans
kompetensområde då det i regel krävs specialistutbildning för tjänstgöring inom
barnsjukvården. Därtill kan individerna ha svårt för att särskilja upplevelsen av
diabetessjukdomen från problem relaterat till puberteten då puberteten i sig kan
upplevas som påfrestande. Exklusionskriterierna kan således ses både som en
svaghet och styrka. Styrkan ligger i att ungdomar som under puberteten redan
genomgår en besvärlig fas i sitt liv har uteslutits. Svagheten är att perspektivet,
angående erfarenheten av att vara diabetessjuk, reduceras då barn och ungdomar
kan besitta andra synsätt. Orsaken till varför graviditetsdiabetes exkluderas var att
det är ett tillfälligt tillstånd som oftast försvinner i samband med förlossning
(Weström mfl, 2007). Dessutom är graviditetsdiabetes i sig ett stort område och
tidsmässigt hade det inte varit möjligt att inkludera även detta tillstånd. Det hade
dock varit av intresse att göra en studie enbart på gravida kvinnor med diabetes.
Metoden för denna studie är en litteraturstudie som huvudsakligen utförts utifrån
Willman mfl (2006). Litteraturstudien i sig kan ha påverkats av författarnas
tolkning av diabetespatienternas erfarenheter av hur det är att leva med diabetes,
dock borde denna risk vara väldigt liten då artiklarna först läst och granskat var
för sig, och därefter jämfört för att kommit fram till ett gemensamt beslut vilket
kan ses som en styrka. Ännu en styrka är att sökningar även gjorts i olika
databaser, men en variation beträffande sökord. De flesta av de använda artiklarna
var av kvalitativ art och kan således ses som en styrka då de citerar
23
studiedeltagarnas svar, således reduceras risken för feltolkning (Willman mfl,
2006).
Resultatdiskussion
Resultatdiskussionen är indelad i olika avsnitt med underrubriker, vilka är
plasmaglukosnivån, copingstrategier, insulinpump/insulinpenna/antidiabetikum,
kost, stöd och oro.
Plasmaglukosnivån
I både Gillibrand mfl (2001) och Lobri-Posey (2006) studier påvisas upplevelsen
av oro för plasmaglukosnivån och senkomplikationer. Enligt studien gjord av
Lobri-Posey (2006) beror troligen denna oro i huvudsak på bristfällig information
från vårdcentralerna. Detta kan i sin tur grunda sig i att vårdcentralerna i fråga tog
ut en lägre avgift med minskade resurser och lägre personaltäthet som följd. I
studien av Gillibrand mfl (2001) ansåg även många av deltagarna att de fått för
lite information, vilket hade lett till oro och förtvivlan angående risken för de
senkomplikationer som kunde uppstå om individerna inte skötte sin diabetes
sjukdom. I denna studie hade forskarna verkligen haft möjlighet att läsa av
patienterna då studien grundade sig på ”face to face” intervjuer. Där hade
forskarna inte bara möjlighet till att lyssna på deltagarnas berättelser utan också
till att se och läsa av deltagarna under intervjuns gång, vilket för det mesta ses
som en fördel. En nackdel med ”face to face” intervju kan vara att deltagarna inte
berättar allt, utan de berättar vad de tror intervjuarna vill höra. Oron och förtvivlan
som deltagarna upplevde har troligen grundat sig i att diabetespatienterna inte har
hunnit reflektera över situationen, samt att de inte hunnit ventilerat sina frågor
med en diabetessjuksköterska/sjuksköterska/dietist. Åldern på deltagarna kan både
vara en fördel, men även en nackdel. Nackdelen är att diabetsbehandlingen har
genomgått avsevärd teknologisk förbättring under de senaste åren varför
erfarenheterna sannolikt baseras på flertalet olika regimer då 11 av de 18
deltagarna var över 60 år. Detta kan innebära att de individer som haft diabetes en
längre tid kan ha hunnit utveckla komplikationer på grund av en mindre optimal
behandling, jämfört med den som erbjuds idag. Dessa individer kan känna
bitterhet och låta det avspegla sig i resultatet (Ericson & Ericson, 2008). Samtidigt
kan åldern även vara en fördel då individerna levt längre och besitter ett bredare
livsperspektiv jämfört med de yngre deltagarna.
I studien gjord av Rasmussen mfl (2007) upplevde majoriteten av deltagarna en
ökad känslighet när deras plasmaglukosnivå inte låg konstant. Denna ökade
känslighet kan eventuellt ha berott på att deltagarna upplevde en rädsla för att
utveckla hyper- och hypoglykemi, samt att de genom nämnda tillstånd upplevde
att de blev en börda för familjen (a.a). Hjärnan påverkas både när individen
drabbas av hyper- och hypoglykemi om än på olika sätt, vilket kan vara
bidragande orsak till deltagarnas upplevelse av den ökade känsligheten i samband
med svängande plasmaglukosnivå (Ericson & Ericson 2008).
Copingstrategier
En del av deltagarna uppgav i studien gjord av Gillebrands mfl (2001) att de hade
använt olika copingstrategier för att klara av det dagliga livet med
diabetessjukdomen. Några använde sig av stödjande copingstrategier för att må
bra och klara av vardagen, medan andra använde sig av känslomässiga
copingstrategier och la över ansvaret angående sin sjukdom på andra. Även i
studien gjord av Lobri-Posey (2006) påvisades copingstrategier i form av tystnad
24
och att deltagarna förlitade sig på gud. Detta kan ha påverkat deltagarnas
upplevelse av sjukdomen negativt. I studien gjord av Gatt & Sammut (2008)
kunde en copingstrategi utläsas i form av att adaptera negativ inställning gentemot
en del av egenvården. Genom denna negativa inställning reducerades sårbarheten
vid ett eventuellt misslyckande eller ett negativt resultat hos deltagarna. Även
studien gjord av Samuel-Hodge (2000) påvisade olika copingstrategier.
Deltagarna använde sig av andliga copingstrategier för att kunna bemästra sin
sjukdom, då de upplevde positivt stöd från kyrkan och på detta sätt upplevde de
en tillfredsställelse i sitt dagliga liv. Tystnad, var dock den vanligast använda
copingstrategin i Samuel-Hodge´s (2000) studie. Resultatet kan dock ha påverkats
av att studiedeltagarna inbjöds att delta i gruppdiskussion med en ersättning om
$20. Detta kan ha lett till att vissa deltagare tackat ja på grund av pengarna, samt
att deltagarna, svarar och säger det de tror att forskarna vill höra. Styrkan var att
det ingick ett stort antal deltagare i studien, vilket kan ha bidragit till datamättnad
(a a). Resultatet av dessa copingstrategier berodde troligen på vilket stöd
deltagarna hade från familjen, vänner, hälso- och sjukvården i sitt dagliga liv.
Deltagarnas användningar av copingstaregier kan även ha berott på att de enbart
fått behandling för sin sjukdom ur ett medicinskt perspektiv, och att
sjukvårdspersonalen förbisett behandlingen av orsakerna bakom individens valda
copingstrategier som enligt Hannestad mfl (1991) anses vara en viktig del i
behandlingen av diabetes
Insulinpump/insulinpenna/antidiabetikum
En av deltagarna i Gillebrand mfl (2001) upplevde det påfrestande att dagligen
behöva injicera insulin. Denna upplevelse kan bero på att deltagaren upplevde
injiceringen som en daglig påminnelse av sin sjukdom och/eller på att denne
upplevde injiceringen som genant. Om denna deltagare fått prova insulinpumpen
istället för insulinpenna, hade deltagaren kanske inte upplevt insulininjicering som
något negativt, då pumpen kontinuerligt tillför insulin under dagens lopp och
användaren endast behöver trycka på en knapp för att tillföra extra insulin vid
måltider (Ericson & Ericson, 2008). Detta antagande stärks av Steven mfl (2009)
som via en litteraturstudie påvisade att diabetespatienter upplevde en ökad
flexibilitet i det dagliga livet vid användning av insulinpump . Scheidegger mfl
(2007) har också påvisat en ökad upplevelse av livskvalitet hos individer med
diabetes som behandlats med insulinpump jämfört med de som behandlats med
insulinpenna. Detta resultat grundas dels på att behandlingen med pump ledde till
färre hypoglykemiska tillstånd, samt ett lägre HbA1c än tidigare jämfört med
behandling med insulinpenna, men resultatet har även lett till den ökade
livskvaliteten som härledas till ett flexiblare liv i relation till kostintag,
stigmatisering och den minskade risken för hyperglykemi (a a). Resultatet av den
sänkta HbA1c-nivån beror troligen på att insulin tillförs kontinuerligt under
dygnet, samt att individerna själva trycker på en knapp på pumpen i samband med
kostintag för att få en bolusdos insulin (Ericson & Ericson, 2008). Vidare
påvisades det i studien gjord av De Louis mfl (2003) att det rådde en ökad positiv
inställning till behandling med insulinpump jämfört med peroral antidiabetikum
behandling. Detta på grund av att deltagarna låg på ett lägre, samt ett jämt HbA1c
värde. Under pumpbehandlingen fick deltagarna tillfört insulin kontinuerligt
relaterat till då de tog peroral antidiabetikum och då var tvungna att tänka på att ta
sina mediciner på utsatta tider vilket kan ha glömts bort då studien gjordes på
äldre och ett sviktande minne är relativt vanligt hos denna individgrupp vilket kan
ses som bias. Det positiva resultatet kan även ha påverkats av att ett av kriterierna
för att få medverka i studien var ett otillfredsställande plasmaglukosnivå där
25
individen hade haft ett HbA1C>7,1 % under en längre period. Exklusionskriterier
var alkohol- eller drogmissbruk, brister beträffande kunskap om hypoglykemi
eller tidigare varit insulinbehandlad (a.a).
Kost
I den kvalitativa studien gjord av Lobri-Posey (2006) upplevde många av
diabetespatienterna stress på grund av att de anhöriga la sig i behandlingen och
ville hjälpa, samt att de inte visade någon förståelse för den nya kosten. Detta kan
relateras till att den utbildning som ägde rum på vårdcentralen inte var
familjeinriktad, utan riktade sig direkt till diabetespatienten, samt på grund av
bristande kost rådgivning. Resultatet kan även ha påverkats av att deltagarna i
Lobri-Posey (2006) erhöll vars $5.00 för sitt deltagande. Den bristande kost
rådgivningen och sjukdomsinformationen som diabetespatienterna erhöll på
vårdcentralen påverkade troligen deras dagliga liv och matvanor till det negativa
då de upplevde stress över kosten. I McEwen mfl (2007) , framkom det att en del
av de kvinnor som deltog upplevde att kostrestriktionerna var jobbiga att följa i
förhållande till familjen och vänner, men de upplevde sig inte stressade eller illa
till mods över det. Troligtvis berodde detta på att deltagarna fått mer kost
rådgivning och information om sin diabetessjukdom. De upplevde det jobbigt att
inte kunna äta samma sorts mat som tidigare ätit. En del av deltagarna lagade
dock två olika maträtter, dels den som de lagat tidigare, vilket de lagade åt sin
familj, och dels den kost som de blivit rekommenderade att äta. Både Lobri-Posey
(2006) och McEwen mfl (2007) är studier gjorda i USA, och i dessa studier ses
skillnader mellan olika socioekonomiska klasser. Resultatet i McEwen mfl (2007)
kan ha påverkats av att studien var en pilotstudie, vilket kan ses som en svaghet då
denna endast fungerar som en förberedelse inför en större studie. Det rådde dock
datamätnad vilket kan ses som en styrka. Studien är baserad på Mexikanska
kvinnor som invandrat till USA och bor på gränsen mellan USA och Mexiko
vilket också kan ses som en svaghet, då det kan bli svårt att generalisera resultatet
till en större population. En styrka med studien var emellertid att den innehåller
både intervjuer, gruppträffar och frågeformulär, vilket kan anses ge ett ytterliggare
djup åt studien för att uppnå syftet (a a).
Ibland kan upplevelsen av de restriktioner kost rådgivningen medför påverkas av
vilken behandlingsform en diabetespatient behandlas med. Scheidegger mfl
(2007) påvisade att deltagarna upplevde kost restriktionerna som mindre
påfrestande, när de behandlades med insulinpumpen, jämfört med insulinpennan
(Scheidegger mfl, 2007). Resultatet av denna upplevelse kan dels bero på att de
fick en jämnare plasmaglukosnivå, samt att deltagarna inte behövde ha med sig
sin insulinpenna vart de än gick. Med pumpen behövde de bara trycka på en
knapp för att få en bolus dos insulin i samband med måltid, utan att behöva gå
undan när de exempelvis var på arbetsplatsen (Ericson & Ericson, 2008).
I studien av Lobri-Posey (2006) kan urvalsförfarandet ha påverkats då detta
skedde via annonsering på två vårdcentraler och att deltagarna fick ekonomisk
ersättning för sin medverkan. Då forskarna hade som syfte att undersöka en grupp
med lägre socioekonomisk status, därav valet av vårdcentraler, kan den
ekonomiska ersättningen vara mer intressant för studiedeltagarna än själva studien
i sig (Lobri-Posey, 2006). I studien gjord av Xu mfl (2008) påvisas det att
diabetespatienterna ur en låg socioekonomisk klass, tillverkade sina egna huskurer
för att behandla sin diabetes. Anledningen härtill är att de själva får bekosta sina
läkemedel och tillbehör i Kina, vilket i sin tur påverkade diabetesbehandlingen till
26
det negativa. Hälso- och sjukvården i Amerika fungerar inte som i Sverige, då det
är individen själv som får stå för höga sjukvårdskostnader om ingen försäkring är
tecknad och denna kan i sig vara mycket dyr. I USA finns vård att tillgå på
vårdcentralen som är billigare, men vården är också utformad efter detta. I
Sverige slipper diabetespatienterna betala för insulin och tillbehör, dock behöver
de betala för antidiabetikum, vilket går under högkostnadsskyddet och detta
resulterar i att den socioekonomiska klasskillnaden påverkas i mindre utsträckning
(Cronberg, 2008). Ändå ses det i Sverige en klasskillnad beträffande diabetes, då
sjukdomen är mest förekommande i låga socioekonomiska klasser
(Socialstyrelsen, 2005).
Delmar mfl (2006) kom i sin studie fram till att de deltagare som valt att anpassa
sig efter sin diabetessjukdom, upplevde skuld och självklandring, då de vid
enstaka tillfällen åt en kaka (Delmar mfl, 2006). I pilotstudien gjord av McEwen
mfl (2007) påvisades det också att många av deltagarna upplevde kosten som
påtagligt påfrestande jämfört med innan de insjuknade i diabetes, att de efter
diagnosen inte längre kunde äta exempelvis vit mjöl, thanks-giving mat, salt och
ost. Det var dessa kostförändringar som deltagarna upplevde som mest
ansträngande i denna studie (a.a). Troligen beror dessa resultat på bristfällig
information angående kosten, samt att pekpinnar från sjuksköterskans sida kan ha
utdelats. Enligt svenska livsmedelsverkets rekommendationer, finns det utrymme
för en liten mängd socker dagligen om patienten i fråga sköter sin
diabetessjukdom i övrigt. Patienterna kan även äta en del fett, salt och vit mjöl
men detta bör vara av de nyttiga fettsyrorna, liten mängd salt rekommenderas och
då gärna saltin (5gram om dagen rekommenderas till patienter med hypertoni) och
mjölet ska till största del bestå av fullkorn men det finns dock utrymme för en
liten mängd vitt mjöl (Eliasson mfl, 2007). Resultatet i McEwen mfl (2007) kan
även bero på kulturella skillnader gällande matkulturer, där individer värdesätter
att fira de olika högtiderna med familj, släkt och vänner (a a). När en individ
drabbats av diabetes behövs det mycket stöd och råd från hälso- och sjukvården.
Patienterna behöver tid för att kunna/orka ta in all information, och personalen
måste ge patienterna den tiden, samt utgå från ett individperspektiv, där varje
individ behandlas utifrån sina behov (Socialstyrelsen, 2005b).
Stöd
I studien gjord av Lobri-Posey (2006) upplevde deltagarna stöd av de kvinnliga
familjemedlemmarna i olika former, vilket påverkade resultatet av deras
upplevelse av livskvaliteten i positiv riktning. Ibland inträffade det dock att
deltagarna upplevde stress i samband med anhörigas stöd (Lobri-Posey, 2006).
Liknande upplevelser angående stöd från omgivelsen påträffade Delmar mfl
(2006) i sin studie, då deltagarna mestadels upplevde förståelse från omgivningen.
Även i denna studie upplevde deltagarna att stödet från omgivningen ibland blev
för stort och påverkade deras personliga integritet negativt. Resultatet av dessa
upplevelser påverkades av att deltagarna själva ville ta ansvar för sin sjukdom och
inte överlåta det på andra (a a). Orsakerna till att individerna håller
anhöriga/omgivningen på en vis distans kan ha grundat sig i en rädsla för att bli
sårad eller att förlora den egna kontrollen, samt att de inte vill ha någon annan att
klandra om eventuella senkomplikationer skulle uppträda (Malmsten, 2007). Detta
var emotionella upplevelser som även Delmar mfl (2006) bekräftade i sin studie.
Gatt och Sammut (2008) påvisade i sin studie att den sociala omgivningen, med
dess sociala norm antogs av individen och blev en subjektiv norm, som påverkade
deltagarens följsamhet till kost restriktionerna i en positiv riktning. Detta
27
upplevdes som ett stöd av deltagaren i sin sjukdomshantering. Studien av Gatt och
Sammut (2008) kan ha påverkats av att urvalet var randomiserat utifrån en databas
där individer med diabetes typ 2 fanns registrerade, då denna inte var uppdaterad
vilket fick till följd att endast 50 procent svarade. Forskarna fick därför inte
kontakt med alla deltagare som randomiserat till studien på grund av att en del
hade flyttat och att del hade avlidit. För att mäta studiedeltagarnas förhållande till
sin egenvård lästes påstående upp, varpå deltagaren fick gradera sina åsikter
utifrån en skala. Resultatet av denna upplevelse kan knytas an till den rådande
kultur, då det kan uppfattas etiskt klandervärt att inte följa hälso- och sjukvårdens
rekommendationer beträffande diabetes behandling (Malmsten, 2007). Det
föreligger stor respekt gentemot hälso- och sjukvårdens rekommendationer vilket
vidare kan styrkas av artikeln då deltagarna hade en negativ attityd gentemot
medicineringen, men som trots det tog sina mediciner på en daglig basis (Gatt &
Sammut, 2008).
I Rasmussen mfl (2007) upplevde deltagarna att de fick för mycket stöd från
familj och vänner, vilket resulterade i att de fick kämpa för sin självständighet. I
motsatts till detta upplevdes ett negativt bemötande från den sociala omgivningen
av de individer som inte stod studiedeltagaren särskilt nära, exempelvis
arbetskollegor. Med andra ord önskade studiedeltagarna en medelväg mellan
stödet de fick från familjen och det negativa bemötandet de upplevde från
exempelvis arbetskollegorna. Det negativa bemötandet grundade sig i bristande
kunskaper beträffande skillnaden mellan diabetes typ 1 och typ 2 (Rasmussen mfl,
2007). Bemöta individer negativt på grund av sjukdom på arbetsplatser är dock
enligt svensk lag förbjudet (SFS 2008:567). Även i studien av Leandris mfl
(2007) upplevde deltagarna att deras självbestämmande påverkades eftersom de
fick så pass mycket stöd av familj och nära vänner (a a). Denna upplevelse
berodde troligen på att informationen som deltagarna fått om sin sjukdom var
individcentrerad och inte familjecentrerad (Socialstyrelsen, 2005b).
Oro
I studien gjord av Leandris mfl (2007) framkom det att merparten av deltagarna i
studien bar på en oro angående sin sjukdom (a a). Detta beror troligen på att
deltagarna i studien fått bristande information angående sjukdomen alternativt att
de inte ville visa sig sårbara när de fick sin diagnos då de inte ville uppfattas som
mindre manliga. Om det beror på den bristfälliga informationen, kan den vara
orsakad av att deltagarna i studien var arbetslösa, hade låg anställningsgrad samt
var underbetalda och inte haft råd till den vård som de egentligen hade behövt.
Resultatet har troligen även påverkats av att manlighet ses olika i olika kulturer.
Tyvärr inträffar det att individer grund av sin kulturella bakgrund inte får all den
hjälp/behandling som de är i behov av när de drabbas av en sjukdom som
exempelvis diabetes. Detta innebär att som praktiserande sjuksköterska måste ha
god kunskap, inte bara om sjukdomen, utan även om kulturella skillnader relaterat
till dagens befolkningsrörelser (Socialstyrelsen, 2005a). Det är av stor vikt att de
arbetsuppgifter som sjuksköterskan praktiserar grundas på vetenskap och
beprövade erfarenheter, det räcker dock inte att enbart rätta sig efter
rekommendationer. Sjuksköterskan ska även följa de riktlinjer, lagar och
förordningar som finns, detta för att patienten ska erhålla en så säker och bra vård
som möjligt (Socialstyrelsen, 2005b). Men det finns även de individer som
fortsätter att leva som de gjort innan diagnos. Om detta beror på att de inte vill
visa sig svaga och mindre manliga eller om de använder sig av copingstrategier
28
för att orka klara av det dagliga livet kan dock vara svårt att särskilja (Malmsten,
2007). Oro orsakad av sjukdomen sågs även i studien gjord av Lobri- Posey
(2006). Det handlade om oro för eventuella senkomplikationer samt oro för att
individens egna barn ska drabbas av samma sjukdom (Lobri- Posey, 2006).
Återigen kan detta relateras till bristfällig information då senkomplikationer
mycket väl kan förebyggas med rätt behandling och adekvat egenvård. Likaså kan
risken att insjukna i diabetes typ 2 undvikas med rätt livsstil beträffande kost och
motion (Ericson & Ericson, 2008).
SLUTSATS
När en individ drabbas av diabetes typ 1 eller 2 behövs både individ- och
familjecentrerad information angående det dagliga livet med sjukdomen, vad detta
innebär avseende akuta- och senkomplikationer, kost och medicinsk behandling.
Detta anses extra angeläget då sjukdomen berör hela familjen och inte bara
individen i fråga. Informationen bör även anpassas efter individen och ges i den
takt som han eller hon behöver för att kunna ta in, bearbeta och förstå
informationen. Detta anses synnerligen angeläget då sjukdomen innebär ett
livslångt tillstånd som kan upplevas svårare att bemästra om sjukdomen samtidigt
kantas av oro. Diabetes är nämligen inte en sjukdom som alla andra. Det räcker
alltså inte med att ta en tablett och så blir allt bra sen. Det är en kronisk sjukdom
som innefattar en livslång behandling som påverkar vardagen hos den drabbade,
samt hans eller hennes familj. För att säkra följsamheten till rekommenderad
egenvård bör därför alla individer involverade känna till orsakerna bakom de
givna råden.
Vad beträffar kost rådgivningen och den medicinska behandlingen visar resultatet
att det krävs en anpassning. Detta innebär att val av mat och behandling ska
anpassas till individens tycke istället för tvärtom eftersom det annars blir
ohållbart. Det är därför av vikt att anhöriga får ta del av kost rådgivningen och den
kost som rekommenderas, så att de får förståelse för rekommendationerna och inte
motarbetar dessa. Därtill är det av vikt att hitta en behandlingsmetod som bidrar
till bästa livskvalitet för individen i fråga. Exempelvis att vid diabetes typ 1 få
prova insulinpenna och insulinpump för att sedan utvärdera vilken
administreringsform som passar individen bäst.
Det anses därför viktigt att en individ som drabbas av den kroniska sjukdomen
diabetes, erhåller stöd, dels från hälso- och sjukvården men även från familjen och
vänner. Det bör dock råda en balans i stödet då det inte får vara för litet så att
individen känner sig ensam och uppgiven, eller för stort så att han eller hon
upplever att det givna stödet inkräktar på den personliga integriteten. För att
kunna optimera stödet bör sjuksköterska därför ha god kunskap om individens syn
på sjukdomen och huruvida han eller hon använder sig av copingstrategier för att
bemästra sjukdomen. Detta anses särskilt angeläget om individen använder sig av
copingstrategier som har en direkt negativ effekt på sjukdomen vilket kan
medföra försämras metabol kontroll, akuta- och senkomplikationer men även
minskad självkänsla och livskvalitet. Därför bör all behandling av sjukdomen
kompletteras med stöd och åtgärder för att stärka individen i sin hantering av
denna .
29
FRAMTIDA VÄRDE
Denna litteraturstudie vill genom sitt syfte lyfta fram vuxna individers
erfarenheter av att leva med diabetes och deras syn på sjukdomen, för att
allmänheten ska få en ökad kunskap om sjukdomens påverkan på individens
dagliga liv. Individens behov av att få fortsätta leva sitt liv som han eller hon alltid
gjort, är uppenbarligen viktigt. Därför bör sjuksköterskan värna om att all
diabetesbehandling individanpassas, så att patienten känner att behandlingen
baseras på ett möte av kunskap sjuksköterskan och individen emellan där hans
eller hennes autonomi inte äventyras.
REFERENSER
*Artiklar som används i resultatet
Axelsson, Å (red) (2008) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och
sjukvården. Polen: Pozkal
Bengtsson, A, Setterberg, E (2003) Medicinsk grundkurs. Uppsala: Almqvist &
Wiksell tryckeri AB
Bjålie, J mfl (2000) Människokroppen. Stockholm: Liber
Cronberg, H (2008) Högkostnadsskydd för läkemedel >www.vardguiden.se<
2009-05-03.http://www.vardguiden.se/Sa-funkar-det/Lagar-rattigheter/Hogkostnadsskydd/
*Delmar, S, Böje, T (2006) Independence/dependence – a contradictory
relationship? Life with a chronic illness. 2006 The Authors. Journal
compilation. 2006 Nordic Collage off caring Science. Scand J Sci;
2006; 261-268
*De Luis, D.A mf (2003) Effect on quality of life with a new insulin injection
device in elderly patients with diabetes mellitus type 2. Journal of
Diabetes and Its Complications 18 (2004) 216-219
Diskrimineringslag 2008:567 (2009) Sveriges lagar. Student litteratur AB
Eliasson, M, Karlström, B, Vessby, B (2007) Bra mat för alla. Växjö: Grafiska
punkten
Ericson, E & T (2006) Medicinska sjukdomar. Polen: Pozkal
Ericson, E & T (2008) Medicinska sjukdomar. Danmark: Narayana Press
30
*Gatt, S & Sammut, R (2008) An exploratory study of predictors of self- care
behaviour in persons with type 2 diabetes. 2008 International
Journal of Nursing Studies 45 (2008) 1525- 1533.
*Gillibrand, W & Flynn, M (2000) Forced externalization of control in people
with
diabetes: a qualitative exploratory study. 2001 Blackwell Science
Ltd, journal of Asvanced Nursing, 34(4), 501- 510.
Hanestad, B & Albrektsen, G (1991) The stability of quality of life experience in
people with type 1 diabetes over a period of a year. Journal of
Advanced Nursing, 1992, 17, 777- 784
Hedner, L (red) (2007) Invärtes medicin. Polen: Pozkal
Langius- Eklöf, A (red) (2008) Patientundervisning. Polen: Pozkal
*Leandris, C, mf (2007) Understanding ”Masculinity” and the Challenges of
Managing Type-2 Diabetes among African-American Men. Journal
of the national medical association. Vol 99 no 5. may 2007
Litorini, B & Sundqvist G mfl (2001) Family Characteristics and Life
Events Before the Onset of Autoimmune Type 1 Diabetes in Young
Adults. Diabetes Care, volume 24, number 6, june
*Lobri-Posey, B (2006) Middle-Aged Appalachians Living With Diabetes
Mellitus A Family Affair. Fam Community Health Vol 29,No 3,pp.
214-220 Lippincott Williams & Wilkins, Inc
Lorenz, K (1997) Vuxendiabetes- ett nytt och bra liv.
>www.diabetolognytt.se/aterkommande/diabetesbok.html< 200905-05.
Malmsten, K (red) (2007) Etik i basal omvårdnad. Danmark: Narayana Press
*McEwen, M-M, Baird, M mf (2007) Health-Illnes Transistion Experiences
Among Mexican Immigrant Women With Diabetes. Fam
Community Health Vol. 30 No.3, pp. 201-212. Wolters Kluwer
Health Lippincott Williams & Wilkins
Mosand, R & Försund, A (red) (2006) Klinisk omvårdnad 2. Finland: WS
Bookwell
Polit, D & Beck, C (2006) Essentials of Nursing Research. USA: Lippincott
Williams & Wilkins
Raadu, G (2008) Författningshandboken 2008. Stockholm:WS Bookwell
*Rasmussen, B & O´Connell mfl, (2007) Young Women With Type 1 Diabetes
Management of Turning Points and Transitions. Qualitative Helath
Research volume 17 number 3, 2007 300- 310
31
*Samuel-Hodge, C, Headen, S mf (2000) Influences on Day-to-Day SelfManagement of Type 2 Diabetes Among African-American Women.
Diabetes Care, Volume 23, Number 7
*Scheidegger, U & Allemann, S mfl, (2007) Continuous subcutaneos insulin
infusion therapy: effects on quality of life. Swiss med wikly
2007:137, 476- 482.
Simonsen, T, AArbakke, J, Hasselström, J (2003) Illustrerad farmakologi 2.
Falköping: Elanders Gummessons
Socialstyrelsen (2009) Folkhälsorapport 2009. Edita Västra Aros (artikelnr 2009-71)
http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/2B5A6B25-2026-470CA8BD-0E45AF95FAAA/13558/200912671.pdf 2009-04-25
Socialstyrelsen (2005a) Folkhälsorapport 2005. Edita Västra Aros
Socialstyrelsen (2005b) Kompetensbeskrivnig för legitimerade sjuksköterskor.
>www.socialstyrelsen.se< 2009-04-29 (Artikelnr 2005-105-1)
Socialstyrelsen SOSFS 2008:1(M) Användning av medicinska produkter i hälsooch sjukvården.
Stenström, U & Wikby A mfl, (1995) Recent Life Events, Gender Differences,
and the Control of Insulin- Dependent Diabetes Mellitus. General
Hospital Psychiatry 17, 433- 439, 1995.
Steven, D & Wittlin, MD (2006) Treating the Spectrum of Type 2 Diabetes. The
Diabetes Educator 2006; 32; 39S.
Weström, L & Åberg, A mfl (2007) Obstetrik och gynekologi. Polen: Pozkal.
Willman, A mfl (2006) Evidensbaserad omvårdnad. Sverige:Studentlitteratur,
Lund
Xu, Y & Toobert, D mfl (2008) Factors Influencing Diabetes Self- Management
in Chinese People With Type 2 Diabetes. Research in Nursing &
Health, 2008, 31, 613- 625.
32
Bilaga 1. Matris över använda artiklar
Författare,
årtal, land
Scheidegger
mfl 2007
Schweiz
Syfte
Att jämföra
individers
upplevelse
beträffande
insulinbehandlin
g via
insulinpenna
jämfört med
insulinpump
Författare,
årtal, land
Leandris mfl
2007
USA
Syfte
Författare,
årtal, land
Gillibrand mfl
2001
England
Syfte
Författare,
årtal, land
Rasmussen mfl
2007
Australien
Syfte
Var att
undersöka
upplevelsen av
att ha diabetes
mellitus hos
afroamerikanska
män samt hur
detta påverkade
deras manlighet
och relation till
omgivningen
Att utforska och
beskriva
individers syn på
diabetessjukdom
en,
komplikationer
och livsstil.
Var att beskriva
hur 20 kvinnor
med diabetes
mellitustyp 1
hanterade
vändpunkter i
livet samt
pågående
Deltagare
(Bortfall)
159
deltagare,
med jämn
könsfördelning i
grupperna.
Ålder från
18 år
85 %
svarade
Metod
Resultat
Kvalitet
Tvärsnitt
Merparten av
deltagar föredrog
insulinpumpen
framför
insulinpennan
Bra
Deltagare
(Bortfall)
16
deltagare
Män
Ålder 3970 år. Inget
bortfall
Metod
Resultat
Kvalitet
Narrativ studie
Merparten av
deltagarna upplevde
rädsla för
senkomplikationer.
Många av deltagarna
upplevde bra stöd från
släkten, vilket de
ibland upplevde att de
behövde begränsa, för
att behålla sitt
självbestämmande,
manlighet och
integritet.
Bra
Deltagare
(Bortfall)
18
deltagare
(varav 7
män och 11
kvinnor)
Inget
bortfall.
Ålder 3978 år
Metod
Resultat
Kvalitet
Etnografisk
Många av
deltagarna använde
sig av copingstrategier för att
klara det dagliga
livet. En
gemensam
nämnare var att
många av
deltagarna
upplevde ett
missnöje med den
information, som
de erhållit
angående sin
sjukdom
Medel
Deltagare
(Bortfall)
20 deltagare
Kvinnor
Ålder 20-36
år. Inget
bortfall.
Medelålder
28 år
Metod
Resultat
Kvalitet
Grounded theory
Många av
deltagarna
upplevde rädsla
vid förändringar i
deras liv,
exempelvis att
flytta hemifrån,
byta jobb. Rädsla
Bra
Longitudinell
Enkätformulär
användes
Semistrukturerade
intervjuer
Face to Face”
Annonserade efter
deltagarna
33
övergångar
Författare,
årtal, land
Delmar mfl
2006
Danmark
Författare,
årtal, land
Lobri-Posey
2006
USA
Författare,
årtal, land
Gatt mfl 2008
Malta
Författare,
årtal, land
McEwen mfl
2007
USA
Syfte
Var att påvisa
upplevelsen av
hur det är att
leva med en
kronisk
sjukdom
Syfte
Var att bedöma
den upplevda
erfarenheterna
beträffande
diabetes
mellitus typ 2
hos
låginkomsttagar
e i Appalachia.
Syfte
Var att
undersöka vilka
tankar och
åsikter som
påverkar
individer
drabbade av
diabetes
mellitus
inställningar till
egenvård samt
vad som
främjar
utförandet av
denna.
Syfte
Att undersöka
övergången
från hälsa till
ohälsa hos
mexikanska
invandrar
kvinnor.
upplevdes även för
akuta tillstånd
exempelvis
hyperglykemi.
Deltagare
(Bortfall)
18
deltagare.
Män: 10.
Kvinnor: 8.
Inget
bortfall.
Ålder 26-44
år
Metod
Resultat
Kvalitet
Intervjuer
Studiedeltagarna
framhöll att
diabetes mellitus
kunde påverka
deras liv i stor
utsträckning, men
framhöll att
individer gör val,
anpassa eller inte
anpassa.
Medel
Deltagare
(Bortfall)
13 deltagare
Män 6
Kvinnor 7.
Inget
bortfall.
Ålder 34-63
medelålder
49 år
Metod
Resultat
Kvalitet
Intervjuer
Deltagarna
upplevde bland
annat inköp av
livsmedel som
jobbigt på grund
av att
familjemedlemmar
inte ville äta mager
och lättsockrad
mat. Deltagarna
upplevde även en
oro för framtiden
angående
senkomplikationer.
Bra
Deltagare
(Bortfall)
100
deltagare
Män 39
Kvinnor 61.
50%
bortfall.
Medelålder
64
Metod
Resultat
Kvalitet
Strukturerade
intervjuer
Alla deltagare
genomförde
egenvården, vissa
mer positiva än
andra. Många av
deltagarna var
positiva till
utförandet av
fotvård, medan
merparten upplevde
den medicinska
behandlingen mer
negativt.
Medel
Deltagare
(Bortfall)
15 deltagare
Kvinnor
Ålder 36-72
år.
Inget bortfall.
medelålder 53
år
Metod
Resultat
Kvalitet
Pilotstudie
baserad på
kvalitativ och
kvantitativ metod
Deltagarna
upplevde bland
annat sig
understimulerade
på grund av för lite
aktivitet i det
dagliga livet,
kommunikations-
Bra
Ändamålsenligt
urval
Randomiserat
urval via databas
Semistrukturerade
intervjuer
34
Författare,
årtal, land
Samuel-Hofge
mfl 2000
USA
Syfte
Författare,
årtal, land
De Luise mfl
2003
Spanien
Syfte
Att identifiera
hur kulturella
psykosociala
skillnader
påverkar afroamerikanska
kvinnor med
diabetes
mellitus typ 2.
Var att
undersöka
effektiviteten,
säkerheten och
tillfredsställelse
beträffande
insulinbehandli
ng med
insulinpenna
relaterat till
peroral
behandling
med
antidiabetikum
hos individer
med diabetes
mellitus typ 2.
Enkäter
svårigheter och
psykiska problem
Deltagare
(Bortfall)
70 deltagare
Kvinnor.
Inget bortfall,
men alla
deltagare
kunde inte
medverka vid
varje
gruppträff.
Ålder 35-65
år
Metod
Resultat
Kvalitet
Gruppintervjuer
(10 grupper)
En del av
deltagarna använde
sig av copingstrategier för att
klara av det dagliga
livet.
Diabetessjukdomen
påverkade
deltagarna både
fysiskt och
psykiskt.
Bra
Deltagare
(Bortfall)
25 deltagare
Män 13
Kvinnor 12
Inget bortfall.
Metod
Resultat
Kvalitet
Prospektiv
Var att
studiedeltagarna
upplevde
insulinbehandlinge
n som positiv och
vid studiens slut
hade nästan 30
procent sänkt sitt
HbA1c.
Bra
Frågeformulär
Dessa matriser är modifierade utifrån Willmans mfl 2006 kvalitetsbedömningar
35
36