Uppsala Universitet
2009-10-02
Kulturgeografiska institutionen
Samhällets geografi 15 Hp
HT 2009
Landskapsanalys av
Triberga
Emil Heilborn 880628
Kristian Högberg 790413
Petter Isaksson 890911
Martin Palm 900615
Triberga
Vi har besökt Triberga tillhörande Mörbylånga kommun, på sydöstra Öland i Kalmar
län. Koordinaterna för orten är N 56 28’ 0 E 16 34’ 0. Byn är belägen 2 km från
kusten, 10 meter över havet och cirka 42 kilometer från Kalmar. Antalet invånare i
byn är cirka 16 stycken. Det tillkommer dock ett antal boende som enbart vistas där
under sommartid.
Samhället är placerat på östra landborgen. Landborgen löper längs med östra sidan av
Öland och består i huvudsak av grus, sand och grovmo (medelkornigt sediment, en
typ av sand). Ett flertal byar på Öland är belägna på de två landborgarna p g a dess
stabila karaktär samt förmånliga odlingsjord. Nordväst om byn ligger det en
mosse/träsk, Triberga mosse.
Jorden runt Triberga består till största del av olika former av morän, både lerig
(moränlera) samt sandig-moig. Dessa olika moräntyper ligger i formationer runt
Triberga. Morän skapades när inlandsisen nötte ner berggrunden och transporterade
sedimentet. Formationerna är spår av inlandsisens rörelser. Moränen varierar i
storleksgrad, detta beroende av berggrundens motståndskraft mot isens nötning.
Det är även relativt hög frekvens av stenblock runt byn.
På den östra sidan ligger vinden på mera, p g a kusten mot Östersjön. Detta kan ge
upphov till stora snödrivor på vintern.
Öland men även Gotland skiljer sig från fastlandet i den grad att de två öarnas
berggrunder är sedimentära bergarter, därav den rika kalkhalten. De bildades i ett
tropiskt hav när Sverige låg ungefär vid Azorerna. Genom att Öland och Gotland
ligger i en sänka i urberget är bergarterna därför välbevarade, har ej hunnit erodera i
lika hög grad som på andra håll i Sverige där de helt försvunnit. Fastlandet består, till
skillnad från Öland, framförallt av gammalt urberg.
Landskapsförändringar
Triberga mosse är en typisk för södra Alvarets våtmarker. Den har förändrats genom
åren, på 40-talet var den cirka 5 bandybanor stor. Det var ursprungligen en
klarvattensjö men övergick mer till ett träsk med tiden då tvättmedel m m orsakade
övergödning av området. P g a igenslamningen försvann det rika fågellivet från sjön.
Under 80-talet startade en diskussion om att återskapa området till dess ursprungliga
utseende, den var då i mycket dåligt skick. Under 90-talet startade själva arbetet med
att restaurera området. Det tog cirka 10 år att iordningställa området då det fanns olika
viljor bland markägarna. Det var bl a en kostnadsfråga för vissa. 2001 invigdes den
färdigställda sjön. Det uppskattades av byborna samt fåglarna. Fågellivet återkom
efter att mossen var återställd, som t ex silvertärna, häger, svan och gås. Det
inplanterades även gädda i sjön, delvis för att underlätta utfordring för fåglarna. Efter
återställandet är mossen lika stor som den var ursprungligen.
Bild 1. Triberga mosse
Andra landskapsförändringar som skett är att odlingslandskapet har omformats. Detta
genom att åkermark har slagits samman p g a stordriftsbruk samt färre lantbrukare
som brukar marken. Orsaken till att det blivit färre bönder är det inte funnits någon
som tagit över efter de som har gått bort.
Viss åkerareal har omvandlats till betesmark, och ladugårdar (cirka fem stycken nya)
har byggts på mark som tidigare använts för grödor. Det är framförallt åkermark på
östra sidan av byn som har omvandlats men även en del på västra. Idag odlas det mest
spannmål och vall på åkrarna, mest på västra sidan, denna sida har mer kalk i jorden
vilket lämpar sig bättre för denna typ av grödor, tidigare var det mer vanligt med
grönsaksproduktion. Till viss del finns grönsaksodling kvar på åkrarna, framförallt på
östra sidan, det finns bl a en ekologisk lantbrukare i byn.
Bild 2. Ekogrönsaker
Antalet mjölkbönder har minskat, från cirka tio stycken som mest till en idag.
Anledningen till minskningen beror bl a på färre lantbrukare samt minskad lönsamhet.
Djur för mjölkproduktion har till stor del ersatts av djur för köttproduktion i byn.
Det stora området Alvaret, en typ av stäpplandskap, gränsar till västra sidan av byn.
Jorden här kallas lokalt för Alvarsjord. Alvaret präglar Öland med sitt speciella
utseende. Området har blivit naturreservat och världsarv. Detta landskap
karaktäriseras av sparsam vegetation med störst inslag av en och tok. Jordtäcket är
tunt och på vissa ställen framträder sten i dagen.
Befolkning
Mörbylånga kommun hade ett invånarantal på 13 737 år 2008. I kommunen som
helhet har befolkningen ökat de senaste 25 åren. Invånarantalet i byn har däremot
minskat stadigt från 40-talet fram till nu. Idag bor det cirka 16 permanentboende,
enbart vuxna. Som mest bodde det uppskattningsvis 50 personer i Triberga, enligt de
personer vi pratade med. Många var då släkt med varandra, vilket till stor del
fortfarande är fallet. Till skillnad från nu så var andelen barnfamiljer större för 50-60
år sedan. Idag bor mest äldre personer i byn. Den yngsta idag är runt 50 år. De som
gått bort eller flyttat har inte i någon större utsträckning ersatts av några nya
permanentboende.
Pushfaktorerna d v s de faktorer som får folk att flytta därifrån är övervägande
framför de som får folk att stanna kvar, d v s pullfaktorerna. När en bonde går bort är
det kostnadssamt att komma utifrån och ta över verksamheten efter honom. Det beror
t ex på att ladugårdarna är nergångna och det medför höga kostnader att restaurera
dem till dagens standard. Avkommorna till lantbrukarna i Triberga har inget intresse
av att ta över verksamheten. De invånare som befolkar byn idag har en varierande
sysselsättning som t ex banktjänsteman, vaktmästare på en skola, högskolelärare
(arbetar hemifrån), lantbrukare etc. Det förekommer en viss utpendling men ingen
inpendling till byn.
Under somrarna ökar befolkningen i Triberga med ett flertal sommargäster, då ett
antal hus ägs av personer från andra delar av Sverige. Exempelvis från Stockholm,
Kalmar och Umeå. Sommargästernas hus var ursprungligen tänkta att användas som
permanentbostäder men har numera karaktär av sommarhus. Det går att urskilja
många äldre ladugårdsbyggnader bland byns bebyggelse som främst används för
förvaring av spannmål och fordon etc.
Enbart ett fåtal bostadshus har byggts sedan 40-talet i byn. Vilket förmodligen
reflekterar avfolkningen av Triberga. De flesta hus är byggda av trä, ett par är av sten
och något av tegel. Bebyggelsen är centrerad längs med bilvägen som korsar byn med
ungefär lika många hus på vardera sida. En stor del av byn brann ner 1919, varför det
mesta av bebyggelsen är byggt därefter. Vid återuppbyggnaden så användes bl a sten
från fornborgen som ligger ungefär en kilometer väster om byn. Denna borg
tillsammans med ett par väderkvarnar samt bebyggelsen från tidigt 1900-tal
karaktäriserar landskapet i byn.
Bild 3. Bebyggelse
Det har aldrig funnits någon skola i Triberga, detta medförde att barnen i Triberga
varje morgon och kväll fick gå till grannbyn Hulterstad, där skolan låg. I och med att
det bodde ett flertal barn i byn på 40-talet borde det medfört mer liv och rörelse, flera
vuxna och barn ute i området. Tidigare gick det regelbundna bussturer till och från
Triberga, men har nu i princip upphört.
Det har aldrig funnits någon livsmedelsbutik i byn, men en livsmedelsbuss trafikerade
området på mitten av 1900-talet. Dock hade lantbrukarna gårdsförsäljning av kött och
dylikt. Det har nu upphört på grund av hårdare reglering. Traditionen lever kvar i
form av en årlig skördefest på ön varje höst då byborna låter allmänheten ta del av de
olika grödor som framställs samt att konst och glas visas upp och säljs. Det brukar
komma många besökare och byn livas upp.
Källförteckning
Getis, A., et al, Introduction to Geography, 2009, 12:e upplagan, McGraw-Hill, New
York, USA
Http://www-markinfo.slu.se
http://www.scb.se/
Intervjuer
Inga-Lill & Nanne
Lantbrukaren Christer
Lantbrukaren Gösta
