01-213_EnMynd_Klimat-broschyr
02-01-09
12.18
Sida 1
Svenska klimatinsatser
i Östeuropa
Vad händer när
Sverige investerar i
andra länder för att
minska utsläppen av
växthusgaser?
01-213_EnMynd_Klimat-broschyr
02-01-09
12.18
Sida 2
01-213_EnMynd_Klimat-broschyr
02-01-09
12.18
Sida 3
Energimyndighetens projekt i Östeuropa
har hittills resulterat i en utsläppsminskning
på 1 miljon ton koldioxid. När de omkring
70 projekt som påbörjats under perioden
1993–2000 har slutförts beräknas de ha
minskat utsläppen med cirka 4 miljoner ton
koldioxid. Projekten har genomförts inom
ramen för Klimatkonventionens pilotfas för
gemensamt genomförda åtgärder. Erfarenheter från projekten är en viktig utgångspunkt för Sveriges pågående arbete med att
undersöka möjligheterna att utnyttja Kyotoprotokollets flexibla mekanismer.
3
01-213_EnMynd_Klimat-broschyr
02-01-09
12.18
Sida 4
Klimatsamarbete
mellan länder
Möjligheten för ett land att genomföra investeringar i ett annat land
för att åstadkomma utsläppsminskningar av växthusgasutsläpp har
diskuterats i internationella klimatförhandlingar sedan början av
1990-talet.
Norge föreslog 1991 att olika länder genom samarbete skulle kunna
minska utsläppen i en region på ett kostnadseffektivt sätt. Insatser
skulle göras i det område där största minskning av utsläpp kunde
göras till lägsta kostnad.
Denna typ av samarbete föreslogs först gälla endast gemensamma
projekt mellan industriländer. Ett samarbete mellan två industriländer
kallas gemensamt genomförande (Joint Implementation, JI). Båda
länderna har åtaganden och vid ett sådant klimatprojekt får länderna
förhandla om hur stor andel av utsläppsreduktionen för projektet
respektive land ska få tillgodoräkna sig.
Utvecklingsländerna har inga (kvantitativa) åtaganden enligt
Kyotoprotokollet. De har dock möjlighet att delta i en liknande typ
av samarbete, kallat mekanismen för ren utveckling (Clean
Development Mechanism, CDM). Detta förslag kom från Brasilien
strax innan Kyotoprotokollet skulle förhandlas. Tidigare hade
Argentina och Brasilien efterfrågat en fond för hållbar utveckling.
Fonden fick så småningom formen av en mekanism.
Kyotoprotokollet tillåter tre olika typer av samarbete, så kallade
flexibla mekanismer.
1. gemensamt genomförande
2. mekanismen för ren utveckling
3. handel med utsläppsrätter (Emissions Trading, ET)
4
01-213_EnMynd_Klimat-broschyr
02-01-09
12.18
Sida 5
De två första är projektbaserade mekanismer. Den tredje typen av
samarbete ger enskilda företag eller stater en möjlighet att handla
med rätten att släppa ut en viss mängd växthusgaser. En utsläppsrätt
är således inte resultatet av ett projekt utan tilldelas eller auktioneras
till marknadsaktörer.
De flexibla mekanismerna kräver ett noggrannt regelverk. Höga
krav ställs på projekten, detta är särskilt viktigt i CDM när ena parten inte har kvantitativa åtaganden. Projekten måste bland annat
tillföras finansiering som annars inte skulle ha funnits.
Dessutom måste miljöförbättringar uppnås, som annars inte skulle
ha kommit till stånd. Projekt i utvecklingsländer ska bidra till hållbar
utveckling och måste utformas i enlighet med utvecklingslandets
miljöplaner. En oberoende part måste kontrollera (verifiera) den
utsläppsminskning som är resultatet av att två eller fler länder samarbetar i ett projekt.
De flexibla mekanismerna sätts ofta i samband med industriländernas
åtaganden och deras vilja att hitta kostnadseffektiva lösningar. Ett
krav som Kyotoprotokollet ställer är dock att endast en viss del av
ett lands åtaganden får klaras av genom de flexibla mekanismerna.
Kyotoprotokollet
Regelverken kring de flexibla mekanismerna blev inte slutförhandlade
i Kyoto (1997) utan har varit föremål för fortsatta förhandlingar.
I juli 2001 nådde parterna en principuppgörelse, men tekniska förhandlingar återstod. Dessa slutfördes i Marrakech i oktober-november
2001. Alla Annex I-länderna utom USA har ställt sig bakom uppgörelserna i Bonn och Marrakech.
Vid det tredje partsmötet i Kyoto 1997
(COP 3) etablerades Kyotoprotokollet.
Protokollet är ett betydelsefullt första
steg för att uppnå de mål som har fastställts i FN:s ramkonvention om klimatförändringar.
Protokollet omfattar växthusgaserna
koldioxid, metan, dikväveoxid, flourvätekarboner (HFC), perfluorkarboner (PFC)
samt svavelhexaflourid. Protokollet
innebär att industriländerna (s k Annex
I-länder) förbinder sig att minska utsläppen av växthusgaser med i genomsnitt
5,2 % på årsbasis från 1990 till perioden
2008 till 2012.
EU liksom de flesta länderna i Östeuropa
har –8 %, USA –7 % medan Japan har
ett åtagande på –6 %. Vissa länder som
Ryssland har ett stabiliseringsåtagande
(0 %), medan några länder som Australien
p g a särskilda omständigheter tillåts viss
ökning (+8 %).
EU har kommit överens om en intern
bördefördelning där man tagit hänsyn
till faktorer som per capita utsläpp och
struktur på industri- och energisektorn.
Den interna bördefördelningen innebär
att vissa länder har minskningsåtaganden på upp till 21 %, medan andra har
stabiliseringsåtaganden eller tillåts öka
sina utsläpp i viss omfattning.
01-213_EnMynd_Klimat-broschyr
02-01-09
12.18
Sida 6
Den svenska
klimatpolitiken
I juni 1992 undertecknades Förenta
Nationernas ramkonvention om klimatförändringar av drygt 150 länder.
År 1993 beslutade Sveriges riksdag
att godkänna ramkonventionen och
strax därefter även att ett program
skulle sättas igång.
Programmets syfte var att minska utsläppen av växthusgaser, effektivisera
energisystemen, och öka utnyttjandet
av förnybara energikällor i de baltiska
länderna, Ryssland och Polen.
Programmet kallades EAES-programmet (Environmentally Adapted
Energy System).
I Berlin 1995 beslutade konventionens parter att en försöksperiod
(pilotfas) skulle inrättas för gemensamt genomförda åtgärder, så kallade
Activities Implemented Jointly (AIJ).
Syftet med pilotfasen var att testa
idén med projektsamarbete mellan
länder. Det svenska EAES-programmet
anpassades till reglerna för pilotfasen.
Sverige tog i sitt energipolitiska beslut
1997 fram riktlinjer för en svensk
6
klimatpolitik inom energiområdet.
Dessa riktlinjer säger att Sverige som
medlem i den Europeiska Unionen bör
verka för en gemensam klimatpolitik.
Sverige bör också vara pådrivande i
det internationella klimatarbetet.
Riktlinjerna anger också att Sverige
bör samverka med andra länder.
De starkt varierande kostnaderna
för åtgärder, såväl inom som mellan
länder, innebär att det måste ställas
höga krav på kostnadseffektivitet.
Detta för att klimatpolitiken skall bli
trovärdig i ett långsiktigt perspektiv.
I klimatkonventionen finns också
idén om hållbar utveckling. Projekt
inom pilotfasen skulle därför också
svara mot kraven på miljömässig
uthållighet.
Beslut fattades också om att projekt
som genomförs under pilotfasen
• inte skulle kunna bli föremål för
kreditering av uppkomna utsläppsminskningar
• finansiering av projekten skulle
inte ingå i industriländernas ordinarie
biståndsprogram.
01-213_EnMynd_Klimat-broschyr
02-01-09
12.18
Sida 7
01-213_EnMynd_Klimat-broschyr
02-01-09
12.34
Sida 8
Energimyndighetens projekt har koncentrerats till Estland, Lettland,
Litauen samt S.t Petersburgs- och Kalinigradområden i Ryssland
01-213_EnMynd_Klimat-broschyr
02-01-09
12.19
Sida 9
Hur arbetar Sverige
internationellt?
Sverige bidrar på olika sätt till projekt som syftar till att
minska utsläpp av växthusgaser. Detta görs tillsammans
med olika finansiärer och med olika verkställande
institutioner.
Energimyndigheten har ansvarat för EAES-programmet.
Detta program har nu ersatts av det svenska internationella klimatinvesteringsprogrammet. Alla samarbetsprojekt som nu startas ska ge godkända utsläppsminskningar inom ramen för gemensamt genomförande eller
mekanismen för ren utveckling.
Sverige deltar dessutom i Världsbankens program
Prototype Carbon Fund (PCF). PCF syftar till att testa
de projektbaserade mekanismerna JI och CDM. PCF
blev nyligen operativt i och med att en tillräcklig mängd
sponsorer, företag och länder har anslutit sig.
En del projekt inom ramen för Östersjömiljarden har
relevans för klimatfrågan, liksom delar av SIDA:s
utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa. Mer
information om Sveriges klimatarbete finns i Sveriges
tredje nationalrapport till FN:s klimatkonvention, eller
Energimyndighetens klimatrapport 2001.
9
01-213_EnMynd_Klimat-broschyr
02-01-09
12.19
Sida 10
Vad har vi åstadkommit
i Östeuropa?
Energimyndighetens klimatinvesteringsprogram (EAES) syftade till att
minska utsläppen av koldioxid och
andra miljöpåverkande ämnen, effektivisera energisystemen och introducera
förnyelsebara energikällor i Baltikum,
Ryssland och Polen.
Omkring 70 projekt har påbörjats
av Energimyndigheten (och tidigare
NUTEK), varav de flesta har rapporterats till FN:s Klimatsekretariat.
10
Projekten har genomförts i fjärrvärmesektorn i de baltiska länderna
samt i Sankt Petersburg- och Kaliningradområdena samt i Karelen i
Ryssland. Ett biogasprojekt har vidare
genomförts i Polen.
Pannkonverteringsprojekt
•
•
•
ombyggnad av pannor i storleksordningen 3–10 MW i värmecentraler.
övergång från användning av fossila
bränslen som tung eldningsolja och
kol till biobränsle.
bränslet består av träflis, skogsavfall samt avfall från trävarubaserad
industri.
01-213_EnMynd_Klimat-broschyr
02-01-09
12.19
Distributionsprojekt
•
•
•
upprustning av fjärrvärmenäten
genom utbyte eller omisolering av
rörsystemen
vattenbehandling för att motverka
korrosion och förlänga hela systemets livslängd
installation av undercentraler och
reglerutrustning mm.
Effektiviseringsprojekt i byggnader
•
•
•
•
ombyggnad eller omisolering av
yttertak
installation av undercentraler, värmeväxlare, mät- och reglerutrustning
balansering av systemen
tätning av fönster och dörrar mm.
Projekten finansierades genom förmånliga lån till mottagarländerna
varvid Energimyndigheten står för
konsultkostnader, till exempel i form
av förstudier, och rådgivning under
genomförandet, och vid teknisk uppföljning.
Lån till anläggningsägare ges i allmänhet på tio år och med två års
amorteringsfrihet.
Sida 11
I tabell 1–3 redovisas också vilka
utsläppsreduktioner projekten givit
för respektive projekttyp och land.
I tabell 4 redovisas kostnaden uttryckt
i svenska kronor per utsläppsreduktion
beräknat på projektens livslängd.
Kostnaderna är uppdelade i investerings- och transaktionskostnader.
Investeringskostnader är i detta fall
förmånliga lån till anläggningsägare
och andra i Baltikum och Ryssland
som ska återbetalas till Sverige.
Transaktionskostnader består av konsultstöd och administrativa kostnader,
samt i vissa fall avskrivningar av låneller räntefordringar.
Den totala kostnaden för projekten
beräknas till 271 miljoner kronor
varav 197 miljoner kronor är investerarlandets (mottagarlandets) kostnad.
74 miljoner kronor är Sveriges (givarlandets) kostnader.
Den totala minskningen av CO 2utsläpp uppskattas till 4 000 000 ton
(1 miljon till och med år 2000).
11
01-213_EnMynd_Klimat-broschyr
02-01-09
12.19
Sida 12
Resultat av genomförda projekt
Tabell 1. Konverteringsprojekt
Land
Antal
projekt
Investeringskostnad
[Mkr]
Transaktionskostnad
[Mkr]
Summa
kostnad
[Mkr]
CO2
reduktion
år 2000
[ton]
Ack. CO2
reduktion
år 2000
[ton]
Ackumelerad
reduktion CO2
Projektlivslängd
[ton]
Estland
9
47,1
9,4
56,5
82 700
384 000
1 311 000
Lettland
14
44,7
14,1
58,8
68 400
350 000
1 230 000
Litauen
8
39,0
15,2
54,2
30 300
126 000
625 000
Ryssland
8
27,5
13,8
41,3
21 300
77 700
509 000
39
158,3
52,5
210,8
202 700
937 000
3 676 000
Summa
Anm: Den årliga produktionen baserad på biobränsle i stället för fossila bränslen uppskattas till 0,65 TWh.
I enstaka fall inkluderar projekten även distributionsåtgärder.
Tabell 2. Åtgärder för distribution av fjärrvärme
Land
Antal
projekt
Investeringskostnad
[Mkr]
Transaktionskostnad
[Mkr]
Summa
kostnad
[Mkr]
CO2
reduktion
år 2000
[ton]
Ack. CO2
reduktion
år 2000
[ton]
Ackumelerad
reduktion CO2
Projektlivslängd
[ton]
Estland
8
9,5
7,0
16,5
11 500
41 600
190 400
Lettland
5
10,7
3,6
14,3
3 100
18 400
70 600
Litauen
1
0,8
0,7
1,5
220
1 100
4 000
Summa
14
21,0
11,3
32,3
14 800
61 100
265 000
Transaktionskostnad
[Mkr]
Summa
kostnad
[Mkr]
Årlig CO2
reduktion
[ton]
Ack. CO2
reduktion
år 2000
[ton]
Anm:Projekten har minskat energianvändningen med 0,12 TWh/år
Tabell 3. Effektiviseringsåtgärder i byggnader
Land
Investeringskostnad
[Mkr]
Ackumelerad
reduktion CO2
Projektlivslängd
[ton]
Estland
4
11,0
4,3
15,3
1 950
7 900
Lettland
3
3,9
2,1
6,0
390
1 600
5 090
Ryssland
4
2,1
3,5
5,6
1 500
3 800
28 600
11
17,0
9,9
26,9
3 840
13 300
62 800
Summa
12
Antal
projekt
Anm: Projekten beräknas ge en årlig energibesparing på 0,05 TWh/år
29 100
01-213_EnMynd_Klimat-broschyr
02-01-09
12.19
Sida 13
Tabell 4 visar investerings- och transaktionskostnaden i kronor per
ton reducerad koldioxid. Värdena gäller kostnaden utslagen på projektens livslängd, som varierar mellan 10–25 år.
I ett framtida system för Gemensamt genomförande beror kostnaden,
för investerar- och mottagarlandet, på hur stor del av utsläppsreduktionerna respektive land kan tillgodoräkna sig. Det är något
som kommer att avgöras i förhandlingar mellan de två parterna.
Tabell 4. Investerings- och transaktionskostnad per ton reducerad koldioxid
Typ av projekt
Investeringskostnad
kronor per ton
koldioxidreduktion
Transaktionskostnad
kronor per ton
koldioxidreduktion
Summa
kronor per ton
koldioxidreduktion
Konverteringsprojekt
43
14
57
Fjärrvärmeprojekt
79
43
122
270
160
430
49
18
67
Energieffektiviseringsprojekt
Totalt
Tabell 4 inkluderar inte intäkter för värdlandet i form av minskade
kostnader för bränslen till följd av konvertering till annat energislag
eller energibesparande åtgärder.
Trots det visar tabellen att projekten är kostnadseffektiva jämfört
med där marginalkostnaden för att minska koldioxidutsläpp i allmänhet överstiger 500 kronor per ton. Den svenska koldioxidskatten
omräknad till kronor per ton är 53 öre/kg CO2, dvs 530 kr/ton, för
samtliga bränslen utom biobränsle och torv.
Kostnaderna baseras på en uppskattning av koldioxidutsläpp under
projektens livslängd, investeringskostnaden som är ett engångsbelopp, samt transaktionskostnader fram till och med år 2000.
Ytterligare transaktionskostnader för rapportering och uppföljning
kan tillkomma och därmed höja kostnaden en aning.
13
01-213_EnMynd_Klimat-broschyr
02-01-09
12.19
Sida 14
Övriga effekter av
investeringsprogrammet
Programmet har kontinuerligt utvärderats, av lokala experter och oberoende
konsulter, och har fått internationell uppmärksamhet på grund av ett kostnadseffektivt och väl fungerande upplägg.
CTI Technology Award syftar till
att stödja FNs klimatarbete. CTI
(Climate Technology Initiative) är
ett initiativ inom OECD och dess
energiorgan International Energy
Agency (IEA). Arbetet inom CTI
ska främst påskynda utvecklingen
av teknik som minskar utsläppen
av växthusgaser.
Energy Globe Award hedrar
framgångsrika projekt inom områdena energieffektivisering och förnybara energikällor. Priset ges av
Österrikes Energiesparverband
(E.V.A.) Programmet har framhävts inte enbart för minskade
utsläpp av växthusgaser utan
även för andra positiva effekter i
mottagarländerna och i Sverige.
14
Energimyndigheten har fått två internationella priser för programmet, CTI
Technology Award 1999 och Energy
Globe Award 2000.
I projektens närmiljö märks också de
minskade utsläppen genom renare
luft. Utsläppen av svaveldioxid, kväveföreningar och sot har minskat.
Dessutom har försörjningstryggheten
ökat vad gäller uppvärmningen av
bostadshus.
Programmet har haft en positiv inverkan
på inställningen till en miljöinriktad
energipolitik. Den positiva inverkan
gäller också energianvändningen hos
de personer i mottagarländerna, som
har varit inblandade eller haft kontakt
med programmet.
Attityderna har förändrats och kunskaperna om t ex Klimatkonventionen
har förbättrats.
Dessutom har programmet haft en
positiv inverkan på uppbyggnaden av en
inhemsk marknad för energiprodukter
i mottagarländerna. Framförallt gäller
detta biobränsle och pannor för att
elda biobränsle.
Vidare har programmet bidragit till
att ett långsiktigt samarbete etablerats
mellan svenska företag och företag i
värdländerna.
Programmet har bidragit till en
god relation till de baltiska energioch miljöministerierna och energimyndigheter. Ett långsiktigt förtroendefullt samarbete har etablerats
med Sverige.
01-213_EnMynd_Klimat-broschyr
02-01-09
12.19
Sida 15
Slutsats
Klimatinsatser i andra länder ger kostnadseffektiva
minskningar av utsläppen av växthusgaser
Klimatprojekt i andra länder ger möjlighet att
• förbättra miljömedvetenheten
• förbättra kunskaperna om den globala
klimatsituationen
• förbättra kunskaperna om de internationella
överenskommelserna.
Projekten bidrar också till att minska annan miljöpåverkan, till exempel genom att minska utsläpp av
försurande ämnen.
Projekten bidrar till ökat internationellt samarbete
mellan politiska institutioner och administrationer i
Sverige och andra länder.
Klimatprojekten innebär dessutom att miljövänlig
teknik kan överföras från ett land till ett annat, och
ökade exportmöjligheter för svenska företag.
01-213_EnMynd_Klimat-broschyr
02-01-09
12.19
Sida 16
Energimyndigheten, Box 310, 631 04 Eskilstuna
Telefon 016-544 20 00, Fax 016-544 20 99, www.stem.se
ET41:2001 / 3 000 ex / pmochco / dec 2001
Denna broschyr beskriver svenska klimatinsatser
i Östeuropa. Energimyndighetens klimatprojekt
i Baltikum, Polen och Ryssland har resulterat i:
• minskade utsläpp av växthusgaser
• minskade utsläpp av försurande ämnen
• ökad försörjningstrygghet
• ökade kunskaper om FN:s klimatkonvention
• ökat internationellt samarbete mellan Sverige
och andra länder i Östersjöregionen
