Hans helige, den store påven Abba Tawadros II´s
tal till den förhärligande Födelsehögtiden 2013
Jag gratulerar er, mina kära barn, till denna förhärligande födelsehögtid – med tillönskan om
välsignelse av glädje, välgång och frid i era liv, i era verk och till era familjer från den helige
som fötts i krubban. Må ni varje födelsehögtid fyllas av andens frid och full kroppslig
sundhet.
Den dyrbara händelsen
Inkarnationen och födelsen av vår herre Jesus Kristus är en av de rikaste händelserna i
mänsklighetens historia . I dessa möter vi olika aspekter ur hela skapelsen, t.ex:
I Individerna Josef, Herodus, Maria, Elisabet, Simon.
I grupper som de judiska herdarna, främlingarna Magos samt barnen.
I djuren vid krubban och även som altaroffer.
I de himmelska änglarna och bebådelsen inför konungen.
I städer såsom det ringa ”Betlehem”, det stora ”Jerusalem”och i länder som”Egypten”
I olika titlar såsom snickaren, konungen, Jungfrun, profetissan, den äldre
och Emmanuel.
Detta är en mycket rik händelse, men vi ska välja ut tre delar:
Den första: det nya namnet Emmanuel.
Den andra: det nya varandet i inkarnationen.
Den tredje: det nya djupet; kärleken.
Första delen: Det nya namnet Emmanuel
Emmanuel betyder ”Gud är med oss” i betydelsen att han är framtiden. Detta hade sagts redan
i Jesajas profetia redan sju århundraden innan det hände. Där sades: ”Så ska då Herren själv
ge er ett tecken: se, Jungfrun ska vara havande, och föda en son, och hon ska ge honom
namnet Emmanuel” (Jesaja 7: 14), och det repeteras i Jesaja 8: 8, och betydelsen nämndes
igen i Jesaja 8: 10, och det fullbordades enligt Matt 1: 23 med födelsen av vår helige Kristus.
Och detta är vad vår Herre Jesus Kristus uttryckte i sin avskedsbön, när han var bara ett
stenkast från korset, med att säga, ”.. Jag vill, att var jag än är, där ska också de vara med mig,
som du har givit mig, för att de må se min härlighet, som du har givit mig” (Joh. 17: 24). Det
innebär, att betydelsen av Emmanuel fullkomnar ”Gud är med oss”, men också menar att han
längtar efter att vi skall vara med honom. Så kom Gud med oss till det högsta målet av att
vara med honom.
Om vi går tillbaka lite i tiden till bebådelsen för vår moder Jungfrun Maria, när hon var i
Nasaret i Galiléen, ser vi att Ängeln Gabriel öppnade sin bebådelse med följande ord: ”Hell
dig, du är full av nåd, Herren är med dig” (Luk. 1: 28).
Denna hälsning utgjorde en bekräftelse på den stora tro vår moder Jungfrun Maria levde i.
När hon levde med Gud från hela sitt hjärta, så uppfyllde Gud hela hennes hjärta. På så sätt
tillägnade hon sig sin höga renhet och ärade ställning, i vilket hon värdigas att i sanning vara
vårt släktes stolthet.
Därför kan vi betrakta detta nya namn, ”Emmanuel” som inledning till vårt nya förbund, i
vilket Gud kom bland oss, förenade sig med oss för vår skull . Denna nya ställning ska bestå
enligt vad vi tillsammans läser i vår Kristi ord i det heliga evangeliet enligt den helige
evangelisten Matteus: ”Se, jag är med er alla dagar intill världens ände. Amen” (Matt 28: 20).
Det är en tydlig anvisning om, att detta nya namn Emmanuel forsätter i mänsklighetens liv
och i kyrkan, vilken är Kristi kropp, i alla hennes mysterier och i hennes liv intill tidens ände.
Andra delen: Det nya varandet i inkarnationen
Vår lärare aposteln Paulus säger ”..Stor är gudsfruktans mysterium, Gud uppenbarade sig i
kroppen” (1 Tim. 3: 16). Människans fromhet rymmer hemligheten i att förstå sanningen om
det nya varandet. Inkarnationen är inte en bara händelse i det förflutna, som inträffat och är
avslutad, utan Gud uppenbarade sig i mänsklig kropp för att rädda den sedan länge fjärmade
människan efter det första fallet, vilket orsakats av olydnaden hos mänsklighetens båda
anfäder Adam och Eva. Han kom genom undret av jungfrulig födelse och trädde in i vår natur
genom sin gudomliga makt, inte för att undergöra sig den fallna naturen, utan snarare för att
han är naturens herre.
Födelsen och Gud Sons uppenbarelse i kroppen tjänar till bekräftelse om Kristi
människoblivande och hans mänskliga natur. Samtidigt bekräftade den unika födelsen från en
jungfru hans gudomlighet. Såsom den helige apostoliska Athanasius sade: ”Ordet i dess
fullhet förfogade sig med människan i sin helhet”.
I detta nya varande blev det möjligt att Gud verkligen skulle komma och bo i människans
hjärta i sann mening. Detta är kristendomens privilegium och stolthet och även utvaldhet, där
skaparen mötte skapelsen i en förening, som fullbordar det gamla gudomliga löftet (1 Mose 3:
15). Detta skedde i tidens fullhet och efter en lång väntan och människans längtan efter denna
uppfyllelse, tills Jungfrun, vårt släktes stolthet, blev till den gåva som människans släkte
framburit till Gud. Hon hade blivit till ett laboratorium för den gudomliga föreningen och till
en mötespunkt mellan himmelen och jorden, mellan Gud och människa och mellan det gamla
och nya förbundet.
Och sedan ser vi en grupp herdar i deras oskuld, enkelhet och renhet, när de strävar mot den
inkarnerade Gud, en nyfödd i en liten krubba, som blir fokus för hela skapelsen med de
himmelska körernas hymn, herdarna som ger det glada budet, de vise männen med sina gåvor,
himmelen med klara stjärna och jorden med dess djur. Han är med oss och tog boning bland
oss, förenade sig med de troende, och vi fick nåden att bli adopterade som hans älskade barn,
och vi ropar till honom ” Fader vår” i all tid.
Tredje delen: Det nya djupet; kärleken
Gud är kärlek, och ur sin kärlek har han skapat jorden från intet till att vara, och han gjorde
människan till sin avbild och till sin likhet. Men människan föll i svaghet och förvisades från
paradiset enligt sin egen gärning såsom förlorad utan frälsning.
Men Gud skapade inte människan för att döma och förstöra, utan för att frälsa och ge evigt liv
(Joh. 3: 17), och inledningen till detta var inkarnationen, ”Ty så älskade Gud världen, att han
utgav sin enfödde son, på det att var och en som tror på honom inte ska förgås, utan ha evigt
liv.” (Joh. 3: 16)
När Gud skapade oss, fick vi lära att han älskade oss, men när han tog mandom lärde vi att
han älskade oss väldigt mycket, med en kärlek som är obegränsad, obeskrivlig och som
utmanar vårt förstånd, våra begrepp och vår kunskap.
Kristi födelse gav oss en djup andlig rymd, som människan aldrig kunnat uppfatta förut. Vi
fick nåden att bli adopterade som Guds barn, vilka tror på hans namn, ”Men åt alla dem som
mottog honom, gav han makt att bli Guds barn, de som tror på hans namn”. (Joh.1:12),
”Ordet, Sonen, fick boning bland oss, och blev den förstfödde bland många bröder” (Rom. 8:
29).
Vi ser detta nya djup tydligt bland dem, som samlades runt krubban, som hos Josef snickaren,
en from äldre som levde efter det gamla förbundets lagar, och som anförtrotts att bevaka
inkarnationens mysterium. Vi ser det också hos den utvalda, Jungfrun i all tid, den heliga
Maria, som bar det nya förbundets bild och tjänade inkarnationens mysterium. Vi ser det
också i beslutsamheten hos de främmande vise männen, vilka sökte efter sanning och offrade
deras möda, strävan och tid tills de frambar dyrbara gåvor av guld, myrra och rökelse.
Även änglarna förhärligade Gud i höjden i sina lovsånger, för att han blivit människa,
förklarade frid på jorden for att han skulle komma att korsfästas, och glädje åt alla människor
för att han skulle komma att uppstå.
Detta nya djup genom Jesu Kristi födelse är början på glädjen i frälsningen väg och avslutar
fiendskapen mellan Gud och människans släkte. Försoning har skett.
Må vår herre Jesus Kristus välsigna denna värld och ge den sann frid. Med min innerliga
kärlek till er alla önskar jag er Guds välsignelse i alla år.
Tawadros II
