Tjänsteutlåtande
A
B
C
D
E
Konsumentförvaltningen
Handläggare: Marie Sälmark
Tfn: 08-508 430 70
FÖRBÄTTRAD
D S 2004:11
sid 1 (4)
20 04-04-06
Dnr 405/035-04
Till
Konsumentnämnden
2004-04-21
DJURSKYDDS - OCH LIVSMEDELSTILLSY N,
Remissvar
Förslag till beslut
Konsumentnämnden tillstyrker remissen.
Marie Sälmark
förvaltningschef
Sammanfattning
Departementspromemorian innehåller förslag som syftar till att stärka den lokala
livsmedels- och djurskyddstillsynen.
105 35 Stockholm, Besöksadress: Hantverkargatan 2
Tfn: 08-508 430 70. (Mobil: 073-921 30 70)
E-post: [email protected]
sid 2 (4)
Livsmedelsverkets och den nya Djurskyddsmyndighetens ansvar för att leda och
samordna tillsynen stärks också.
Ändringar föreslås i livsmedels- och djurskyddslagen.
Förvaltningen anser att lagändringarna är nödvändiga för att tillmötesgå
konsumenternas krav på säkra livsmedel och etiska krav på ett fullgott djurskydd.
Samtidigt är det viktigt att poängtera näringslivets ansvar när det gäller
kompetensutveckling och egenkontrollåtgärder.
Bakgrund
Både livsmedelstillsynen och djurskyddstillsynen har utretts och granskats ett antal
gånger under senare år. Kvalitén i kommunernas arbete varierar kraftigt över landet
och på många håll har tillsynen både vad gäller livsmedel och djurskydd varit
bristfällig. För lite pengar och för få inspekterande tjänstemän har varit (och är) det
stora problemet. Kritik har också riktats mot hur de centrala myndigheterna leder
och samordnar tillsynen.
Jordbruksdepartementet föreslår ändringar i livsmedels- och djurskyddslagen
för att stärka den lokala livsmedels- och djurskyddstillsynen.
sid 3 (4)
Ändringarna går i korthet ut på att:
Kommuner skall kunna träffa avtal om att tillsynsuppgifter som en kommun har
skall fullgöras av en annan kommun och att en person som är anställd av en
kommun skall få fatta beslut på en annan kommuns vägnar.(Bra för t ex små
kommuner som inte har tillräcklig kompetens inom området.)
Det centrala stödet till de lokala myndigheterna skall förbättras. Utbildning,
rådgivning och vägledning riktat mot kommunerna ska prioriteras. Man
poängterar ”tillgängligheten” hos de centrala myndigheternas personal.
Myndigheterna ska också utarbeta metoder, ta fram malldokument och
checklistor för att underlätta för kommunerna.
De centrala myndigheterna skall ha möjlighet att utföra normerande
inspektioner i syfte att styra och vägleda de myndigheter som utövar operativ
tillsyn.
De centrala myndigheterna skall meddela föreskrifter om hur tillsynen konkret
skall bedrivas på lokal nivå.
I såväl livsmedelslagen som djurskyddslagen införs bemyndiganden som gör
det möjligt att ålägga de myndigheter som utövar operativ tillsyn att lämna den
information som övriga tillsynsmyndigheter kan behöva. (Kritik har riktats mot
kommunernas bristfälliga rapportering till de centrala myndigheterna.)
De lokala tillsynsmyndigheterna skall upprätta tillsynsplaner i syfte att leva upp
till tillsynsverksamhetens mål.
I varje län skall det inrättas samrådsgrupper, bestående av representanter från
länsstyrelsen och kommunerna, som regelbundet skall träffas och följa upp
tillsynen inom länet.
Livsmedelsverket, eller när det gäller tillsynsskyldigheter enligt
djurskyddslagen, en länsstyrelse, får förelägga en kommun som befunnits inte
uppfylla sina tillsynsskyldigheter enligt livsmedelslagen eller djurskyddslagen
att avhjälpa bristen. Ett föreläggande skall innehålla uppgifter om de åtgärder
som myndigheten anser nödvändiga för att den påtalade bristen skall kunna
avhjälpas. Om det föreligger särskilda skäl får föreläggandet förenas med vite.
(Nuvarande lag ger staten mycket små möjligheter att med tvång ingripa mot en
kommun som brister i tillsynen.)
Livsmedelsverket, alternativt länsstyrelsen i det län vari en kommun är belägen,
får i samråd med en kommun, i det enskilda fallet, besluta att tillsyn över en
viss verksamhet som kommunen annars har skall flyttas över till
Livsmedelsverket alternativt länsstyrelsen. Ett sådant beslut får fattas om
verksamheten har särskilt stor omfattning, är komplicerad eller om det finns
andra skäl. Om en kommun grovt eller under en längre tid har åsidosatt sina
sid 4 (4)
tillsynsskyldigheter, får regeringen på ansökan av Livsmedelsverket, alternativt
en länsstyrelse, besluta att tillsynen över en viss verksamhet skall flyttas över
till Livsmedelsverket eller alternativt länsstyrelsen.
Kommunerna får möjlighet att använda den årliga tillsynsavgiften för att
finansiera även andra kostnader för tillsynen än sådana som avser provtagning
och undersökning av prov.
Genom en ändring i livsmedelslagen införs en möjlighet att förbjuda
återutförsel av livsmedel som förvaras på en gränskontrollstation. (Gäller f.n.
endast livsmedel som finns i tullen eller i en frihamn.)
Tillsynsmyndigheternas rätt att meddela föreläggande eller förbud med eller
utan vite begränsas inte längre till fall då behovet av åtgärden är uppenbar. En
ny bestämmelse införs i livsmedelslagen som innebär att den som överträder ett
vitesföreläggande inte skall dömas till ansvar för den gärning som omfattas av
vitesföreläggandet. (Juridisk ”nöt” som handlar om att tillsynsmyndigheten i ett
tidigare skede än vad som nu är tillåtet ska kunna gå in och meddela
förelägganden och förbud mot viss verksamhet. Den som har fått ett vite ska
inte kunna dömas med straff för samma regelbrott.)
Förvaltningens synpunkter
Konsumentkravet på ”säker mat” har växt sig allt starkare i både inhemsk och
internationell konsumentrörelse. År 2000 krävde Livsmedelsverket i en utredning
att livsmedelstillsynen skulle förstatligas eftersom man ansåg att kommunerna inte
klarade av att utföra inspektionerna på ett tillfredställande sätt. Verket fick medhåll
av en samlad svensk konsumentrörelse som beskrev kommunernas bristande
resurser och kompetens på området som ”ett allvarligt hot mot konsumenternas
hälsa och säkerhet”.
Förvaltningen anser att de i departementspromemorian föreslagna lagändringarna är
nödvändiga för att tillmötesgå konsumenternas krav på säkra livsmedel och etiska
krav på ett fullgott djurskydd. Med tanke på de stora matskandalerna i Europa
under senare år (t.ex. BSE och dioxinskandalen i Belgien) är det viktigt att
upprätthålla konsumenternas förtroende för livsmedelsproduktion och
livsmedelshantering. Detta kan endast ske om kommuner och myndigheter kan
förmedla ett budskap till medborgarna som går ut på att gällande lagar och regler
ska följas och genom ”våra” inspektioner ser ”vi” till att så är fallet. Samtidigt är
det viktigt att poängtera näringslivets ansvar när det gäller kompetensutveckling
och egenkontrollåtgärder.
Bilaga: Sammanfattning och inledning till Ds. 2004:11 Förbättrad djurskydds- och livsmedelstillsyn.
Promemorian finns tillgänglig i sin helhet på
http://jordbruk.regeringen.se/propositionermm/ds/pdf/ds2004_11.pdf
