Positionspapper Svenska kyrkans förhållningssätt till klimat och utveckling Antaget av nämnden för internationell mission och diakoni den 24 april 2008 Innehåll 1. Inledning................................................................................................................................. 1 2. Utvecklingsfrågor i det globala klimatsamarbetet ................................................................. 5 3. Svenska kyrkans roll och ansvar .......................................................................................... 13 4. Avslutning ............................................................................................................................ 15 Sammanfattning Positionspapperet lägger grunden för Svenska kyrkans påverkansarbete om utvecklingsaspekterna på klimatfrågan, särskilt i relation till förhandlingarna om nytt globalt klimatavtal i Köpenhamn i december 2009. Den globala uppvärmningen är en global rättvisefråga. Fattiga människor i u-länderna släpper ut minst växthusgaser men är mest utsatta för de negativa effekterna av klimatförändringarna. För att hejda klimatförändringen behöver vi utveckla en varsammare och mer hållbar livsstil. Åtagandena i ett nytt klimatavtal måste fördelas utifrån ländernas ansvar och deras förmåga, utifrån utgångspunkten att fattiga människor i första hand har rätt till utveckling. Greenhouse Development Rights visar hur denna etiska principen kan operationaliseras i förhandlingarna om ett nytt klimatavtal. Sverige kan ta sitt ansvar genom att - ställa om det svenska samhället så att utsläppen minskar kraftigt här, - bidra till utsläppsminskningar i utvecklingsländerna genom tekniköverföring, - bidra till utsläppsminskningar i utvecklingsländerna genom skydd av skog, - bidra till utvecklingsländernas klimatanpassning. Alla delar är lika viktiga, och de är inte utbytbara sinsemellan. Sveriges finansiella bidrag måste ges utanför biståndsbudgeten, så att inte resurser avleds från andra angelägna utvecklingsmål. Nya och innovativa finansieringskällor måste utvecklas. Svenska kyrkan vill bidra genom att främja en djupgående förståelse för de utmaningar klimatförändringarna ställer oss inför, stödja fattiga människor som drabbas av klimatförändringarna, stimulera människor till att förändra sin livsstil, och genom att mobilisera stöd för en kraftfull och solidarisk klimatpolitik på svensk såväl som internationell nivå. 1. Inledning 1.1 Utgångspunkter Svenska kyrkans ställningstaganden om klimat och utveckling tar sitt avstamp i ett långvarigt engagemang i klimatfrågan, inom ramen för Kyrkornas Världsråd. Kyrkornas Världsråd har s.k. konsultativ status till FN och deltar som NGO-representant vid förhandlingarna inom ramen för Klimatkonventionen, varvid Svenska kyrkan har deltagit vid flera tillfällen. Ställningstagandena baseras också på Riktlinjerna för den internationella verksamhetens arbete med klimatfrågor och på yttranden som Kyrkostyrelsen lämnat till regeringen1. Av dessa dokument framgår bland annat att Svenska kyrkan anser att Sverige skall handla utifrån globala rättviseperspektiv i beslut och förhandlingar som rör klimatförändringar. En viktig uppgift för Svenska kyrkan är att tydliggöra klimatförändringarnas konsekvenser för utsatta människor i fattiga länder, och på olika sätt − genom direkt dialog med beslutsfattare, folkbildning och annat opinionsarbete − verka för förändringar. Klimatfrågan handlar om vetenskap, teknik och politiskt ledarskap men också om grundläggande värderingar. Svenska kyrkan vill bidra till att förbereda och motivera människor att agera för en hållbar utveckling och också som kyrka lyfta fram hoppet och möjligheten till en förändrad livsstil som leder till en rättvisare fördelning och en hållbarare värld. 1.2 Bakgrund: klimat och utveckling Den globala uppvärmningen leder bland annat till allt extremare vädervariationer – mer torka, kraftigare stormar och intensivare nederbörd – och stigande havsnivå. Detta drabbar människor i utvecklingsländerna allra mest och påverkar förutsättningarna för utveckling och fattigdomsbekämpning på ett helt avgörande sätt. Klimatförändringarna hotar uppfyllandet av Milleniemålen, men det blir också alltmer uppenbart att förutsättningarna för mänsklig utveckling kommer att påverkas under flera generationer framåt – långt bortom 2015 som är slutpunkt för Milleniemålen. Klimatförändringarna kommer att leda till ökad konkurrens om vatten och andra naturresurser, och riskerar därmed att också öka risken för konflikter. Den globala uppvärmningen är en global rättvisefråga. Industriländerna, som representerar 20 procent av världens befolkning, är ansvariga för den största delen av de årliga utsläppen av växthusgaser. Fattiga människor i u-länderna, som släpper ut minst växthusgaser, är mest utsatta för de negativa effekterna av klimatförändringarna. De har även sämst förutsättningar att anpassa sig till dessa. Klimatförändringarnas påverkan på mänsklig utveckling Den senaste årsrapporten från FN:s utvecklingsorgan UNDP visar att effekterna av klimatförändringarna redan är här, men att de slår mycket olika. De senaste åren har 262 miljoner människor per år drabbas av klimatkatastrofer, varav 98% i utvecklingsländerna. I utvecklingsländerna drabbas en person av 19, i i-länderna drabbas en person av 1500. UNDP har identifierat fem områden där klimatförändringarna kan bromsa den mänskliga utvecklingen: 1 Yttrande över rapporter med anknytning till kontrollstation för klimatpolitiken, Dnr Ks 2004:0684; Yttrande över Miljömålsrådets rapport ”Miljömålen allas vårt ansvar”, Dnr Ks 2004:359 samt Yttrande över Kontrollstation 2008. Den svenska klimatstrategins utveckling, Dnr. Ks 2007:647. 2 - Jordbruksproduktion och livsmedel. Klimatförändringarna kommer att påverka nederbörd, temperatur och vattentillgång för jordbruket i utsatta områden. I södra Afrika kan skördarna minska med upp till 30% inom 25 år. - Vattenstress och otrygg vattenförsörjning. Ändrade nederbörds- och flodavrinningsmönster samt smältande glaciärer kommer att bidra till problem med bevattning och människors tillgång till vatten. - Stigande havsnivåer och ökad utsatthet för klimatrelaterade naturkatastrofer. - Ekosystem och biologisk mångfald. Dramatiska förändringar kommer att ske i ekosystem i haven såväl som på land. Med en uppvärmning på tre grader riskerar 20-30 av alla landbaserade växt- och djurarter att utrotas. - Människors hälsa. Sjukdomar som malaria och denguefeber kan spridas mer, och fler värmeböljor och försämrad tillgång till rent vatten kan ytterligare förvärra hälsosituationen. Källa: Human Development Report 2007/2008 1.3 Bakgrund: Behovet av klimatomställning De globala utsläppen av växthusgaser ökar fortfarande. Om vi ska ha en rimlig chans att nå målet om högst två graders uppvärmning behöver utsläppen stabiliseras inom sju år, för att därefter minska, menar R K Pachauri, ordförande för FN:s klimatpanel.2 Fram till år 2050 behöver de globala utsläppen minska med mellan 50 och 80 procent. Regeringens vetenskapliga råd menar att de svenska utsläppen behöver minska med 90 procent fram till 2050, och Svenska kyrkan menar att för att minskningen ska ske i jämn takt bör det svenska målet för 2020 vara att minska utsläppen med 40 procent. Utmaningen är oerhörd, men inte omöjlig. Omställningen till ett fossilfritt samhälle kommer att kräva stora investeringar i infrastruktur för klimatsnåla transporter, energieffektivisering och produktion av förnybar energi. Mycket kan åstadkommas genom den tekniska utvecklingen och genom att vi väljer energisnåla och miljöanpassade produkter. Men det räcker inte. Det finns en risk att vinsterna av teknikförbättring äts upp av en expanderade konsumtion. Bilarna blir bränslesnålare, men allt fler människor kör bil och risken är stor att vi kör längre sträckor när bensinförbrukningen och milkostnaden minskar. När människors inkomster stiger ökar också konsumtionen, och under lång tid har det varit den materiella konsumtionen som ökat snabbast. Eftersom klimatpåverkan av materiell konsumtion och resor är många gånger högre än påverkan från ickemateriell tjänstekonsumtion, måste trenden brytas. Den ickemateriella tjänstekonsumtionen – utbildning, kultur, hälsa, hushållsnära tjänster mm – utgör idag bara 20-30 procent av den privata konsumtionen. Vi behöver utveckla en varsammare och mer hållbar livsstil där vi konsumerar mer tjänster och färre prylar, där vi äter mer säsongsgrönsaker och mindre kött, där vi reser mer tåg och mindre flyg, och där vi stannar borta under längre tid när vi reser långt bort. Omställningen berör inte bara människor i de rikaste länderna, utan i lika hög grad den växande medelklassen i länder som Indien, Kina och Brasilien. Politiken och människors egna livsstilsval är avgörande för att förändringen ska komma till stånd. Regler och skatter måste göra det lätt och billigt för företag och individer att göra rätt, och dyrt och svårt att göra fel. 2 Bland annat när han tog emot Nobels fredspris sa han att utsläppen av behöver nå sitt maximum under perioden 2000-2015. Acceptance Speech for the Nobel Peace Prize Awarded to the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC). R K Pachauri, Chairman, IPCC, 10 December 2007. 3 1.4 Syfte och avgränsning Detta positionspapper lägger grunden för Svenska kyrkans påverkansarbete om utvecklingsaspekterna på klimatfrågan, i relation till Sveriges och EU:s agerande i de FNförhandlingar som ska leda till ett nytt globalt klimatavtal i Köpenhamn i december 2009. Det lägger också grunden för påverkansarbete i relation till andra politiska processer som berör klimat och utveckling, så som Sveriges biståndspolitik och den av regeringen tillsatta Kommissionen för klimatförändring och utveckling. Påverkansarbetet ska i så hög grad som möjligt samordnas inom Kyrkornas Världsråd, Europeiska kyrkokonferensen (KEK), European Christian Environmental Network (ECEN), Aprodev och i den nordiska Aprodevkretsen. Positionspapperet berör flera olika aspekter på diskussionen om klimat och utveckling: 1. En rad frågor är direkt relaterade till de förhandlingar om ett nytt klimatavtal som nu pågår inom FN: Vilka nya åtaganden ska de industrialiserade länderna göra? Vilka åtaganden om stabiliserade eller minskade utsläpp bör utvecklingsländerna ta på sig? Hur ska stöd till de fattiga ländernas anpassning till ett förändrat klimat finansieras? Hur ska skogsskydd, hållbar markanvändning och överföring av hållbar teknik till utvecklingsländer stimuleras? 2. Mer generella frågor handlar om hur anpassning till klimatförändringen bör genomföras och hur klimatfrågorna bör integreras i bistånd och fattigdomsstrategier. 3. Avslutningsvis diskuteras Svenska kyrkans roll och ansvar. Svenska kyrkan vill bidra till det globala klimatarbetet genom partnersamarbetet, genom arbetet för politiska förändringar och livsstilsförändringar i vår del av världen, och genom att finnas med i det existentiella samtalet om klimatkrisen Den specifika frågan om den ökande efterfrågan på biobränslen och deras påverkan på miljö, fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter kommer att behandlas i ett särskilt positionspapper. Svenska kyrkans syn på målen för den svenska klimatpolitiken presenterades i ett särskilt positionspapper i oktober 2007. Svenska kyrkans syn på klimatomställningen av det svenska samhället kommer att utvecklas närmare under 2008. FN:s klimatförhandlingar Kyotoprotokollet under FN:s klimatkonvention upprättades 1997 och trädde ikraft 2005. Avtalet löper ut 2012, och för att ett nytt avtal ska kunna träda i kraft innan dess behöver en ny överenskommelse träffas under 2009. Vid förhandlingsmötet på Bali i december 2007 kom alla medlemsländer överens om att inleda förhandlingar om ett nytt avtal som ska gälla mellan 2012 och 2020. "The Bali Action Plan" anger att rekommendationerna från FN:s klimatpanel ska vara utgångspunkt för de utsläppsminskningar som behöver göras globalt, vilket innebär att industriländernas utsläpp ska minska med 25 till 40 procent till 2020. Beslutet på Bali anger också att utvecklingsländerna tar på sig åtgärder för utsläppsminskningar i samband med hållbar utveckling. Förhandlingarna om ett nytt avtal ska slutföras i Köpenhamn i december 2009 och kommer förutom frågan om ländernas utsläppsminskningar omfatta finansiering av utvecklingsländernas anpassning till ett förändrat klimat, tekniköverföring m.m. Kommissionen för klimatförändring och utveckling tillsattes av regeringen i slutet av 2007. Kommissionens uppgift är att ge förslag på hur biståndet kan klimatsäkras genom att integrera riskreducering och anpassning till klimatförändringar i fattiga länders planering samt presentera förslag på hur bistånd ska utformas som tar hänsyn till klimatpåverkan och katastrofrisker. Kommissionen är brett sammansatt av internationella experter med bakgrund inom forskning, internationella 4 organisationer och frivilligorganisationer, och leds av biståndsminister Gunilla Carlsson. Slutrapporten ska presenteras våren 2009. 2. Utvecklingsfrågor i det globala klimatsamarbetet 2.1 En rättvis fördelning av åtaganden FN:s klimatkonvention slår fast att klimatfrågan är alla länders gemensamma ansvar, men att ansvaret är olika stort beroende på ländernas olika förmåga och social och ekonomiska förhållanden3. I Kyotoprotokollet uttrycks detta genom att enbart industriländer tagit på sig bindande åtaganden om utsläppsminskningar. Inom gruppen av industriländerna fördelades åtagandena efter förhandlingar, utan några vägledande kriterier. Inför förhandlingarna om ett nytt avtal är det uppenbart att utsläppsminskningarna måste bli betydligt ambitiösare än tidigare och att fler länder måste ta på sig utsläppsbegränsningar om målet om mer än halverade globala utsläpp till år 2050 ska kunna uppnås. En av de avgörande frågorna är om utvecklingsländerna, i synnerhet de största och mest utvecklade länderna, är beredda att åta sig utsläppsbegränsningar. USA hävdar att Kina och Indien nu har så stora utsläpp att de måste ta på sig bindande åtaganden. Dessa länder menar å sin sida att deras per capita-utsläpp fortfarande är mycket låga, och att de därför måste ha rätt att fortsätta öka sina utsläpp. De pekar också på att de industrialiserade länderna behöver ta ansvar för sina historiska utsläpp, dvs de utsläpp som gjorts fram till nu och som orsakar de klimatförändringar vi upplever i dag och många decennier framöver. Mer än hälften av alla utsläpp av växthusgaser kommer idag från utvecklingsländer, och nästan tre fjärdedelar av utsläppsökningen finns i dessa länder. För att de globala utsläppen ska kunna minska inom sju år, så som FN:s klimatpanel menar är nödvändigt, räcker det därför inte med snabba utsläppsminskningar i industriländerna. Även i utvecklingsländerna behöver utsläppen stabiliseras snabbt för att därefter minska. Detta går att kombinera med ekonomisk utveckling och fattigdomsbekämpning i dessa länder, men det är bara möjligt om det samtidigt görs massiva investeringar i energieffektivisering, skogsskydd och produktion av förnybar energi. Kostnaderna för detta måste bäras solidariskt. Christian Aid har, tillsammans med bland annat forskare från Stockholm Environment Institute, utvecklat en metod för att operationalisera Klimatkonventionens princip om gemensamt men differentierat ansvar, så kallade Greenhouse Development Rights4. Ländernas ansvar (responsibility index) beräknas utifrån genom de utsläpp som varje land gjort mellan 1990 och 20055. Ländernas förmåga (capability index) beräknas utifrån ländernas inkomstnivå, eller snarare utifrån invånarnas inkomster. Genom att man tar hänsyn både till medelinkomsten och graden av ojämlikhet kan människor med lägre per inkomst än 9000 dollar helt uteslutas6. Motivet är att människor med mindre inkomster än så, dvs en majoritet 3 ”Common but differentiated responsibilities and respective capabilities and their social and economic conditions.” 4 Baer, Athaniasiou och Kartha (2007). The Right to Development in a Climate Constrained World. The Greenhose Development Rights Framework. Heinrich Böll Stiftung och Christian Aid. 5 I Klimatkonventionen används 1990 som basår vid alla beräkningar. Ett annat basår skulle kunna användas vid beräkningen av länders ansvar, motivet för att välja 1990 är att man då inbegriper inte bara dagens utsläpp, utan även historiska utsläpp som gjorts sedan arbetet med Klimatkonventionen inleddes. 6 Landets per capita-inkomst justeras för köpkraftsparitet och inkomstfördelning, s.k. Ginikoefficient. 5 av världens befolkning, har rätt till utveckling i första hand och inte ska behöva bidra ekonomiskt i det globala omställningsarbetet.7 Människor med en högre inkomst föreslås däremot bidra, oavsett om de bor i ett rikt eller ett fattigt land. Dessa två index kombineras till Responsibility and Capability Index (RCI). RCI ger en fingervisning om hur stort enskilda länders bidrag till klimatarbetet bör vara (se tabell 1). Enligt denna bör de rika länderna svara för knappt 80%, medelinkomstländer som Kina och Brasilien för sammanlagt drygt 20% och låginkomstländerna för mindre än en procent av kostnaderna (se tabell 1). För Sveriges del innebär RCI att vi som land bör ta ansvar för dubbelt så stora utsläpp som dem vi själva har orsakat (RCI är 0,5, medan andelen av utsläppen är 0,24). Detta ligger väl i linje med Svenska kyrkans position att Sverige ska minska de egna utsläppen med 40% till 2020, och bidra till lika stora minskningar, i ton räknat, i utvecklingsländer. Tabell 1. Olika länders andel av världens befolkning, utsläpp inkomst och klimatansvar, enligt ”Greenhouse development rights”. Land Andel av utsläpp 1990-2005 (%) Andel av världens befolkning 2005 (%) Andel av global inkomst 2005 (%) Andel av ansvar och förmåga (RCI) (%) Sverige EU USA Alla höginkomstländer Kina Indien Alla medelinkomstländer Alla låginkomstländer Alla länder 0,24 17,8 23,7 0,14 7,7 4,7 0,48 21,5 20,2 0,5 26,6 34,3 52,7 13,8 3,8 15,6 20 17 41 6,2 100 53,9 14,7 6,1 47 36,7 100 78,5 7,0 0,3 36,6 9,5 100 21 0,5 100 Svenska kyrkans förhållningssätt • Länder med höga per capita-utsläpp måste ta det största ansvaret för att minska sina utsläpp. Även i länder med låga per capita-utsläpp behöver utsläppen stabiliseras för att sedan minska. Målet bör vara att utsläppsnivåerna på individnivå (per capita) stegvis närmar sig samma nivå oavsett nationstillhörighet, samtidigt som de totala utsläppen minskar kraftigt (80% till 2050). År 2050 bör de globala utsläppen per capita inte överstiga 1 ton per år. • Kostnaderna för de utsläppsbegränsningar som tillfaller utvecklingsländerna kan inte bäras av dem själva. Greenhouse Development Rights är ett bra exempel på hur den etiska principen om gemensamt men differentierat ansvar kan operationaliseras för att ge vägledning om hur ekonomiska bördor ska fördelas mellan länder i förhandlingarna 7 Författarna menar att en global fattigdomsgräns ligger på ca 16 dollar per dag, dvs 6 000 dollar per år, och att gränsen för ”rätten till utveckling” bör ligga 50% högre än fattigdomsgränsen, dvs 9 000 dollar. Detta är något högre än den globala medelinkomsten (8 500 dollar) och betydligt högre än medianinkomsten (3 500 dollar). Beloppen är köpkraftjusterade, i utvecklingsländer motsvarar 9 000 dollar därför en lägre summa än om man räknar utifrån valutakurserna på marknaden. 6 om ett nytt klimatavtal. • Sveriges grundläggande ansvar är att minska de egna utsläppen kraftigt, med 40% till 2020. På så sätt visar vi också att det är möjligt att förena ekonomisk välfärd med minskande utsläpp. Sverige bör dessutom ta ansvar för att finansiera en del av de utsläppsminskningar som är nödvändiga i utvecklingsländerna. Dessa utsläppsminskningar bör vara lika stora, dvs ca 20 miljoner ton per år, vilket ligger i linje med hur Sveriges ansvar uppskattas med Greenhouse Development Rights. 2.2 Finansiering av utvecklingsländernas anpassning De klimatförändringar vi ser idag är ett resultat av utsläpp som gjorts under lång tid, och utsläppsminskningar idag ger ingen effekt förrän om flera decennier. Därför kommer klimatförändringarna kräva omfattande anpassning av samhällen i alla delar i världen även om utsläppen av växthusgaser minskar drastiskt och 2-gradersmålet nås. Vad som krävs och i vilken omfattning kan vi ännu bara ana. Det kan exempelvis handla om att förstärka infrastruktur, förändra grödor och jordbruksmetoder, och om att genomföra folkomflyttningar. Inte minst krävs en rad olika åtgärder för att minska människors ekonomiska och sociala sårbarhet. FN:s utvecklingsorgan UNDP har uppskattat den årliga kostnaden för utvecklingsländernas anpassning till ca 86 miljarder dollar per år från 2015. Biståndsorganisationen Oxfam uppskattar kostnaden till ca 50 miljarder dollar årligen, under förutsättning att uppvärmningen bromsas vid 2 grader. Detta kan jämföras med dagens totala bistånd, som uppgår till ca 100 miljarder dollar. Inom ramen för FN:s klimatkonvention finns idag flera olika fonder för att stödja utvecklingsländernas anpassning.8 Adaptation Fund som upprättades vid förhandlingsmötet på Bali i slutet av 2007 beräknas bli den största och mest stabila fonden. Till skillnad från de fonder som hanteras av Världsbanken har utvecklingsländerna ett demokratiskt inflytande över Adaptation Fund. Fonderna för anpassning finansieras dels genom frivilliga bidrag, dels genom en avgift på två procent av alla CDM-projekt (Clean Development Mechanism, se avsnittet nedan om flexibla mekanismer). Det står helt klart att dessa finansieringskällor är helt otillräckliga. Totalt hade i mitten av 2007 mindre än 300 miljoner dollar utlovats från frivilliga bidragsgivare. Sverige hade bidragit med 4,2 miljoner, vilket var en bråkdel av vad de största bidragsgivarna Danmark, Tyskland, Nederländerna och England bidragit med.9 CDM-avgifter beräknas generera 80-300 miljoner dollar per år fram till 2012, och därefter kan mellan 100 miljoner och 5 miljarder genereras, beroende på hur marknaden för CDM utvecklas. I det förhandlingsmandat som upprättades på Bali i december 2007 beslöts att man ska överväga ”nya och additionella” resurser som stöd för utvecklingsländernas omställning och anpassning. Dessa resurser ska vara ”adekvata, förutsägbara och uthålliga”. För att stödja anpassning i utvecklingsländer som är särskilt sårbara ska man dessutom överväga ”innovativa finansieringskällor”. I den internationella diskussionen har internationella 8 Special Climate Change Fund (som dock även används till tekniköverföring och andra klimatrelaterade åtgärder), Least Developed Countries Fund samt Adaptation Fund. 9 Financing adaptation: why the UN’s Bali Climate Conference must mandate the search for new funds. Oxfam Briefing note. 4 december 2007. 7 flygavgifter och avgifter på handel med utsläppsrätter nämnts som exempel på sådana finansieringskällor. EU-kommissionen har föreslagit att en liten del av intäkterna från den framtida auktioneringen av utsläppsrätter inom EU ska användas till klimatanpassning.10 Tyskland har beslutat att en mindre del av utsläppsrätterna ska auktioneras, och att en knapp tredjedel av dessa ska användas för internationella åtgärder, bland annat klimatanpassning. Detta är ett första viktigt steg i rätt riktning.11 Svenska kyrkans förhållningssätt • Omfattande anpassning till ett förändrat klimat behövs redan idag, i synnerhet i många utvecklingsländer. Frågan om klimatanpassning måste komma högre upp på den politiska dagordningen och ges samma dignitet som ansträngningarna att begränsa klimatförändringarna. • Klimatanpassning kommer i många fall utgöras av samma typ av åtgärder som mycket av det befintliga utvecklingsbiståndet. Men klimatanpassning svarar mot nya behov, som är direkt orsakade av historiska utsläpp från främst industriländerna. Därför behövs nya pengar, utöver de befintliga biståndsåtagandena. Biståndsresurser får inte avledas från andra angelägna utvecklingsmål. • Att frågan om klimatanpassning sträcker sig långt utanför biståndsbudgetens ansvar illustreras bland annat av att Försvarsberedningen i sin senaste omvärldsanalys menar att miljöutmaningarna och klimatförändringarna ”utgör de allvarligaste hoten mot människors säkerhet och fundamentala levnadsvillkor”12. Det bör därför, och i ljuset av att konfliktförebyggande blir en allt viktigare del av säkerhetspolitiken, övervägas om en del av försvarsbudgeten ska användas för att förebygga klimatrelaterade säkerhetshot. • Det är angeläget att snarast utforma nya, innovativa och säkra finansieringskällor till utvecklingsländernas klimatanpassning, vid sidan om industriländernas statsbudgetar. Alla skattefinansierade insatser konkurrerar med utvecklingsbiståndet, och riskerar därmed att tränga ut biståndet. EU-kommissionens förslag om att använda en liten del av intäkterna från den framtida auktioneringen av utsläppsrätter till klimatanpassning är ett viktigt steg i rätt riktning. Sverige bör verka för att förslaget genomförs och att en så stor del som möjligt av intäkterna används till klimatanpassning i utvecklingsländerna. • Den anpassningsfond som inrättades vid mötet på Bali måste ges en chans att fungera som huvudkanal för finansiering av utvecklingsländernas anpassning. Det är viktigt att den inte undergrävs av initiativ från exempelvis Världsbanken, där utvecklingsländerna har mindre inflytande. 10 EU-kommissionens energi och klimatpaket som presenterades i januari 2008. Harmeling och Bals. Adaptation to climate change – where do we go from Bali? GermanWatch mars 2008. 12 Säkerhet i samverkan. Försvarsberedningens omvärldsanalys. Ds 2007:46. Sid 16. 11 8 2.3 Flexibla mekanismer CDM-projekt (Clean Development Mechanism) utgör en av de så kallade flexibla mekanismer som ingår i Kyotoprotokollet och som OECD-länderna kan använda sig av för att uppfylla en del av sina åtaganden. Genom att finansiera utsläppsreducerande åtgärder i utvecklingsländer erhåller de industriländer som tagit på sig utsläppsminskningar ”utsläppskrediter” som de kan tillgodoräkna sig vid redovisningen av en del av sina egna utsläppsminskningar. Tanken är att de globala utsläppen av växthusgaser kan minska på ett mer kostnadseffektivt sätt samtidigt som det sker tekniköverföring och investeringar i effektiviseringar och produktion av förnybar energi i utvecklingsländerna. Redan från början uppmärksammades flera risker. Omställningen av de rika ländernas ekonomier riskerar att försenas när industriländer investerar i billiga CDM-projekt som ett sätt att uppfylla sina egna åtaganden. CDM-projektet riskerar också att bli för ensidigt inriktade på reducering av växthusgaser i stället för att utgå ifrån en helhetsbild av de utvecklingsbehov som finns i länderna. Att man genom CDM-projekten identifierar billiga utsläppsminskningar är ett syfte, men det riskerar också att leda till att i-länderna ”plockar russinen ur kakan” och överlåter de svårare utsläppsminskningarna till länderna själva. I praktiken har CDM kommit att bli en marknad för att köpa så billiga utsläppsminskningar som möjligt. En stor del av projekten är inriktade på minskade industriutsläpp av exempelvis freoner och lustgas (främst i Kina). En försvinnande liten andel projekt finns i de allra fattigaste länderna. Projekten är i många fall värdefulla, men medför sällan en effektiv tekniköverföring eller satsning på förnybar energi. De utgör inte heller ett medel för att bidra till att bygga upp ekonomin i de fattigaste länderna på ett ekologiskt hållbart sätt. Det blir därför allt tydligare att CDM inte kan ses som en huvudstrategi för tekniköverföring. Svenska kyrkans förhållningssätt • Svenska kyrkan har länge argumenterat för att investeringar i CDM inte ska användas för att uppfylla Sveriges eget klimatmål, vilket heller inte är fallet idag. Däremot bör CDM kunna användas som ett av flera medel för att uppfylla ett separat mål för Sveriges bidrag till utsläppsminskningar utomlands13. • De CDM-projekt som Sverige investerar i måste vara av hög kvalitet (”Golden Standard”) och leda till hållbar utveckling. De bör inriktas på projekt inom förnybar energi och energieffektivisering, leda till lokala miljöfördelar och vara en kanal för tekniköverföring. Det är viktigt att Sverige i sitt engagemang i CDM-projekt ställer höga krav på projektens inriktning och deras bidrag till hållbar utveckling. 2.4 Tekniköverföring För att de globala målen om utsläppsminskningar ska kunna nås samtidigt som utvecklingsländerna fortsätter att växa krävs att utvecklingsländerna i hög grad ”hoppar över” smutsiga utvecklingsfaser och bygger upp sina ekonomier med modern energisnål teknik och stora satsningar på förnybara energikällor. Även om länder som Kina och Brasilien idag är framstående inom utvecklingen av förnybar energi kommer det att krävas mycket tekniköverföring i olika former från industriländerna. Tekniköverföring ses ofta som ett 13 Se Positionspappret ”Svenska kyrkans förhållningssätt till Sveriges klimatpolitik”, 2007-10-08. 9 nödvändigt medel för att minska utvecklingsländernas klimatutsläpp, men tekniköverföring behövs även för att stödja ländernas klimatanpassning. I FN-förhandlingarna tenderar diskussionen om tekniköverföring att handla om hur industriländerna ska finansiera tekniköverföring genom olika fonder. I praktiken sker emellertid den helt överväldigade delen av tekniköverföringen på kommersiella termer – biståndet styr idag inte mer än ca 1% av de globala kapitalflödena. Svenska kyrkans förhållningssätt • CDM kan aldrig bli en huvudstrategi för tekniköverföring, eftersom huvudsyftet med CDM är att hitta billiga utsläppsminskningar, inte att föra över teknik på ett effektivt sätt. Sveriges bidrag till tekniköverföring och utsläppsminskningar i utvecklingsländer bör ges också via exempelvis FN:s klimatfond GEF eller de särskilda fonder för teknologiöverföring som diskuteras inom bland annat FN. Även direkt teknikupphandling, där utvecklingen av ny teknik påskyndas genom att krav från kommande köpare samordnas, kan prövas. • Priset för ny teknik och nya klimatsmarta produkter sjunker när volymerna växer. Genom att hålla en hög takt i omställningen i Sverige och EU, och driva på efterfrågeökningen på ny teknik och nya produkter, kan vi bidra till att kostnaderna sänks och på så vis underlätta utvecklingsländernas tillgång. • Eftersom bara en liten del av all tekniköverföring kommer att kunna finansieras av stater är politikens stora uppgift att dels underlätta privat tekniköverföring, dels bidra till att den teknik som överförs är av hög kvalitet. Detta kräver en medveten politik på många olika områden – handel, patentregler, tekniska produktkrav på nationell nivå, åtgärder för att främja ett ansvarsfullt agerande bland företag, m.m. • Det är viktigt att all tekniköverföring utgår ifrån lokala behov och förutsättningar. Annars riskerar den att bli ”utbudsstyrd”, dvs att vi i första hand strävar efter att exportera den teknik vi själva har utvecklat. 2.5 Skog och kolsänkor Allt kol som är bundet i växtlighet och i organiskt material i marken utgör så kallade kolsänkor. När växterna förmultnar eller bränns frigörs koldioxid till luften, vilket är en del i kolets naturliga kretslopp. Men när mullhalten minskar i jorden och växtligheten minskar varaktigt ökar halten koldioxid i atmosfären. Avverkning av främst tropiska skogar bidrar idag med ca 20% av de globala klimatutsläppen. Det är därför inte möjligt att lösa klimatfrågan utan att avskogningen hejdas. Dessutom behöver markanvändningen bli mer hållbar, så att mullhalten i jorden ökar. Detta gäller både jordbruk och djurhållning. Det är betydligt billigare att minska koldioxidutsläppen genom att bevara kolsänkor än genom att producera förnybar energi eller utveckla energisnål teknik. Eftersom alla typerna av åtgärder är nödvändiga skapar de olika kostnadsnivåerna både möjligheter och risker. Möjligheten är att klimatfrågan har tydliggjort det ekonomiska värdet av att bevara skogar och bedriva en hållbar markanvändning. Risken är att om klimatpolitiken ensidigt inriktas på de åtgärder som är billigast så riskerar i-ländernas omställning från fossila bränslen att försenas. 10 Om enbart kostnadseffektiviteten får styra riskerar klimatarbetet i utvecklingsländerna att inriktas helt på skogsfrågor, på bekostnad av nödvändiga investeringar i ny teknik. Svenska kyrkans förhållningssätt • Det bör inte heller i nästa klimatavtal vara möjligt att räkna in kolsänkor i länders egna utsläppsberäkningar. Den viktigaste anledningen är att beräkningar av kolsänkor är mycket osäkra. Ytterligare ett motiv är att satsningar på skog inte får försena industriländernas klimatomställning eller avleda resurser från tekniköverföring till utvecklingsländerna. Om kunskapsläget förbättras kan det i framtiden övervägas att utvecklingsländerna ska kunna räkna med sina kolsänkor i redovisningen av utsläppsberäkningar. • Det är samtidigt helt nödvändigt att skapa starka incitament för att bevara skogsmark och öka mullhalten i jordbruksmark, i synnerhet i utvecklingsländerna. En möjlighet är att skapa specifika mål för detta i ett kommande klimatavtal, och att målen genomförs med hjälp av ekonomisk ersättning från industriländerna. Industriländerna ska inte kunna tillgodogöra sig de utsläppsminskningar som uppnås. Sverige bör avsätta särskilda resurser, utanför biståndsramen, för skogskydd inom ramen för Klimatkonventionen. • EU-kommissionens förslag om att en del av intäkterna från den framtida auktioneringen av utsläppsrätter inom EU ska användas till skogsskydd är ett första viktigt steg i rätt riktning14. Sverige bör verka för att förslaget genomförs och att en så stor del som möjligt av intäkterna används till skogsskydd i utvecklingsländerna. • Lokalbefolkningar och ursprungsfolk måste få del av de ekonomiska ersättningarna för skogskyddet, och skogarna måste skyddas på ett sådant sätt att lokalbefolkningarna inte stängs ute. Endast skogsskydd som genomförs i samarbete med lokalbefolkningen är socialt acceptabel och långsiktigt hållbar. 2.6 Klimatfrågan i biståndet och klimatanpassningens innehåll Det är nödvändigt att säkerställa att alla biståndsinsatser fungerar i ett förändrat klimat. För att detta ska bli verklighet är det nödvändigt att integrera klimatfrågor och riskanalyser i all biståndsplanering. En annan utmaning är att se till att biståndet inte bidrar till att förvärra klimatförändringarna. Det kan inte vara biståndets uppgift att finansiera utsläppsminskningar i utvecklingsländerna, men i den mån exempelvis energiproduktion finansieras genom bistånd, så måste satsningarna vara klimatvänliga. Missriktade satsningar på vattenkraft och fossil energiproduktion kan exempelvis förvärra klimatförändringarna, men också skapa sociala konflikter. Behovet av att klimatsäkra biståndet kan sägas förstärka ett redan akut behov av hållbara system och metoder och i många fall bidra till en omprövning av grundläggande strategier för bevattningssystem, jordbruksmetoder och energisystem. Frågan om hur en klimatanpassning bör genomföras är vidare än frågan om hur biståndet ska klimatsäkras, i den mening att den berör samhällsprocesser och kräver resurser långt utöver biståndet. Klimatanpassning måste syfta till att stärka ekosystemens och människors förmåga att hantera klimatvariationer. Det är viktigt att detta sker på ett sätt som samtidigt bidrar till 14 EU-kommissionens energi och klimatpaket som presenterades i januari 2008. 11 fattigdomsbekämpning. Detta kommer inte ske automatiskt. Det räcker inte med att hantera direkta klimatrisker genom att säkra fysisk infrastruktur, gå över till torktåliga grödor, etc. Lika viktigt är att minska människors sårbarhet, en sårbarhet som kan ha såväl ekonomiska som ekologiska och sociala – och ytterst politiska – orsaker. Dessutom är det nödvändigt att stärka människors egen förmåga att anpassa sig till ett varierande klimat. Detta kräver bland annat en fördjupad förståelse för vilka försörjnings- och anpassningsstrategier människor i olika situationer har idag, och att hinder för människors anpassning identifieras och avlägsnas. En annan nödvändig del i en framgångsrik strategi för klimatanpassning måste vara att hantera och stärka de lokala ekosystem som mer eller mindre direkt försörjer människor. Ekosystemtjänsterna måste upprätthållas och fattiga människors tillgång till dem förbättras. Klimatförändringarna gör det ännu viktigare att bevara den biologiska mångfalden, eftersom ett robust (resilient) ekosystem med rik mångfald har bättre förutsättningar att stå emot de påfrestningar som klimatförändringarna skapar. En viktig del i arbetet måste vara att främja en hållbar vattenanvändning. Klimatförändringarna kommer att förvärra den färskvattenkris som är verklighet på många håll redan idag. Bristen på blått vatten, det vill säga vätskeformigt vatten, gör att potentialen för att använda det gröna vattnet uppmärksammas mer. Grönt vatten utgör den del av nederbörden som infiltrerar i marken, bildar markfukt och sedan avdunstar tillbaka till atmosfären. Grönvattenresursen är basen för all produktion av regnförsörjd biomassa i världen, såväl jordbruk som skogar och betesmarker, etc, och kan stärkas genom bland annat markvård och småskaliga tekniker för att samla upp och använda regnvatten, så kallad water harvesting. Potentialen för att utnyttja ekosystemtjänsterna ekonomiskt på både nya och traditionella sätt behöver tillvaratas. Erfarenheter visar att lokal förvaltning av naturresurser kan bidra till ett hållbart utnyttjande av ekosystemen i fattiga samhällen. För att den ekonomiska potentialen av hållbart utnyttjande av ekosystem ska kunna tillvaratas är det viktigt att tekniker anpassas till lokala behov och förhållanden. Agroforestry och ekologiska jordbrukstekniker är exempel på tekniker som kan stärka de lokala ekosystemen. Decentraliserad energiproduktion har stora outnyttjade potentialer. Ett ekosystem är ett samhälle av samverkande organismer och den fysiska omgivning där de lever: skogar, grässlätter, våtmarker, öar, korallrev och andra levande miljöer. De omfattar också jordbruksmarker och betesmarker – jordbruksekosystem. Ekosystemtjänster är varor och tjänster som människor får från ekosystemen. En del av dessa har länge värderats ekonomiskt, så som jordbruksprodukter, virke och fibrer. Andra ekosystemtjänster, så som pollinering, markens vattenhållande förmåga, havens klimatreglerande funktion, växtlighets luftrenande förmåga med mera, har vi först på senare börjat förstå den ekonomiska betydelsen av. Millennium Ecosystem Assessment är en global kartläggning av kunskapen om världens ekosystem. Den gjordes av 1360 experter från 95 länder på uppdrag av FN presenterades 2005. Några viktiga slutsatser var att vissa ekosystemtjänster – jordbruksgrödor, boskap, trä – har ökat, vilket lett till ökat välstånd, men att detta har skett till priset av att andra ekosystemtjänster minskat – luftrening, dricksvatten, nedbrytning av avfall. Framförallt har ekosystemens hälsa urholkats, liksom dess långsiktiga kapacitet att leverera viktiga ekosystemtjänster. Svenska kyrkans förhållningssätt • Klimatfrågorna måste integreras i de fattiga ländernas utvecklingspolitik och fattigdomsstrategier. Den internationella kommission för klimatförändring och 12 utveckling som regeringen tillsatte i slutet av 2007 utgör ett värdefullt initiativ i det sammanhanget. • Klimatanpassning måste syfta till att minska människors sårbarhet, stärka människors egen förmåga att anpassa sig till ett varierande klimat, och att stärka de lokala ekosystemen. • Utsatta och drabbade människor måste vara delaktiga i planering och genomförande av klimatanpassning. Det är oroväckande att mandatet från Bali enbart nämner sårbara länder, inte sårbara människor. Klimatanpassning bör vägledas av ett rättighetsperspektiv, där bland annat individens rätt till mat, hälsa och vatten är central. • Biståndsfinansierade energiinvesteringar måste bidra till uppbyggnaden av hållbara energisystem. Det är därför mycket oroande att Världsbankens Clean Energy for Development Investment Framework i praktiken visat sig undergräva snarare än påskynda övergången till och uppbyggnaden av hållbara energisystem i utvecklingsländerna.15 3. Svenska kyrkans roll och ansvar 3.1 Klimataspekter i Svenska kyrkans partnersamarbete Den strategiska plan som idag leder Svenska kyrkans internationella verksamhet innebär att klimat- och hållbarhetsfrågorna i allt högre grad ska genomsyra vårt samarbete med partner i syd. Hållbarhetsperspektivet är ett av tre vägledande perspektiv. Det innebär bland annat att vi ställer krav på långsiktighet och uthållighet i våra insatser. Aktiviteter och projekt ska bidra till en positiv utveckling för människor och miljö, och alla insatser som ges stöd ska vägledas av hållbarhetskriterier. Hållbar utveckling är också ett av fyra fokusområden för verksamheten. Där ingår bland annat insatser för katastrofförebyggande insatser, riskhantering och rehabilitering samt miljö och landsbygdsutveckling. Flera delar av Svenska kyrkans arbete i utvecklingsländer i dag är klimatrelaterat. En växande del av det humanitära stödet går till klimatrelaterade katastrofer. Projekt för landsbygdsutveckling har jord- och skogsbrukskomponenter som förbättrar ekologin och därmed naturens möjligheter att dämpa effekterna av klimatförändringarna. En förbättring av de lokala ekosystemen kan också fungera som en kolsänka, eftersom koldioxid från atmosfären binds i träd och matjord. Svenska kyrkan stödjer idag även projekt med energisnåla spisar och komponenter av förnyelsebar energi. Sådana projekt bör kunna bli fler. Svenska kyrkans klimatrelaterade insatser behöver synliggöras och förstärkas, i nära dialog med våra partner. Det är en utmaning att utveckla ett stöd till klimatanpassning som utgår ifrån ett rättighetsperspektiv och tar tillvara utsatta människors erfarenheter och resurser. 15 ”The energy investment portfolio is far away from a meaningful and credible shift to a clean and sustainable energy mix for developing countries.” Lundin och Hagberg. Assessment of the World Bank’s Clean Energy for Development Investment Framework. IVL april 2008. 13 3.2 Livsstilsförändringar Svenska kyrkan vill bidra till att utvecklingsfrågorna får större uppmärksamhet i klimatdebatten och klimatpolitiken. Svenska kyrkan vill också bidra till Sveriges klimatomställning, genom att driva på för politiska och strukturella förändringar, och genom att motivera och inspirera människor till förändringar i sin vardag. Enskilda människor kan i viss utsträckning påverka utvecklingen, men först när många agerar tillsammans kan större förändringar genomdrivas. Svenska kyrkan vill utgöra en sådan gemenskap och skapa mötesplatser för samtal, reflektion och handling. Trots att vi idag har tillräckligt med faktakunskap om klimatfrågans akuta behov av lösningar sker åtgärder i samhället ytterst långsamt. Informationsinsatser räcker inte. Det som kan komma att bli avgörande i arbetet med att på allvar omsätta kunskap till handling är vår bearbetning av samhällets grundläggande värderingar, våra beteenden och attityder, och inte minst våra sociala roller och djupast vår egen självförståelse och centrala existentiella frågor om t ex mening och vanmakt. Svenska kyrkans arbete med livsstilsfrågor bygger på övertygelsen att kyrkan och tron är en resurs inom detta område. Det är av allra största vikt att vi i klimatfrågan vågar granska hur vårt beteende, vår livsstil, såväl som individer, som kyrka och som del i en världsvid gemenskap påverkar världens framtid. Samtidigt upplever allt fler att människor i Sverige att den västerländska livsstilen inte heller är hållbar för dem som individer och för vårt lokala samhälle. Genom initiativet Klimaträttvisa vill Svenska kyrkan bidra till nödvändiga livsstilsförändringar i vår del av världen, på ett sätt som tydliggör vår samhörighet med, och vårt ansvar för, de människor som drabbas mest av klimatförändringarna. Klimaträttvisa innebär att enskilda och församlingar dels strävar efter att minska sina egna klimatutsläpp, dels stödjer de människor som drabbas värst av klimatförändringarna med bidrag som ges i relation till de egna utsläppen av växthusgaser. Det är också av avgörande betydelse att Svenska kyrkan minskar klimatpåverkan från den egna verksamheten och använder den egna kapitalförvaltningen till att driva på klimatomställningen i näringslivet. 3.3 Klimatkrisen är en existentiell fråga Svenska kyrkan vill i sitt arbete synliggöra och öppna upp för samtal om kopplingen mellan dessa stora globala överlevnadsfrågor och den enskilda människan viktiga vardagsliv och centrala existentiella funderingar om t ex mening, makt/vanmakt, hopp, misstro, livskvalitet, samhörighet, etc. Klimatförändringarna är vår tids övergripande fråga som berör inte bara nästa generation. Den berör oss som lever just nu, och vilka val vi gör idag har en avgörande inverkan på hur framtiden kommer att gestalta sig. Det finns många bilder av katastrofer som ibland blir skrämselscenarier och skapar mer av handlingsförlamning och skräck än inspiration till förändring. Svenska Kyrkans bidrag i klimatdiskussionen är att inte förneka situationens allvar och brådskan att agera, men att samtidigt bidra med tankar om möjligheter till förändring, ett hopp om en bättre värld. Möjligheten till förändring är en grundtanke i kristen tro. Inför 14 utmaningarna av ett förändrat klimat ställs våra grundläggande värderingar över vad ett gott liv är i fokus och Svenska Kyrkans svar är att driva det samtalet i sina församlingar och i samhällsdiskussionen. Allt utifrån ett utgångsperspektiv som är baserat i hopp om en rättvisare värld och i omsorg om den mest utsatte. 4. Avslutning Klimatet är vår tids största fråga. Vi vet att människor i utvecklingsländerna kommer att drabbas värst, men klimatfrågan är samtidigt ett tydligt exempel på hur alla människor hör samman och är beroende av varandra. De säkerhetspolitiska riskerna som klimatförändringarna medför diskuteras idag på högsta politisk nivå.16 Samtidigt finns en möjlighet att klimatfrågan kan bli en drivkraft för fördjupat globalt samarbete. För att detta ska bli verklighet är det viktigt att de rika ländernas klimatarbete drivs av solidaritet, och inte av rädsla eller en vilja att i första hand försvara nationella intressen och motverka framtida flyktingströmmar. Sverige kan ta sitt ansvar för att mildra klimatkrisen genom att - ställa om det svenska samhället så att utsläppen minskar kraftigt här (minska utsläppen med 40 procent till 2020), - bidra till utsläppsminskningar i utvecklingsländerna genom tekniköverföring, - bidra till utsläppsminskningar i utvecklingsländerna genom skydd av skog, - bidra till utvecklingsländernas klimatanpassning. Alla delar av ansvaret är lika viktiga, och de är inte utbytbara sinsemellan. En hög ambitionsnivå på ett område befriar oss inte från att agera kraftfullt också på de andra områdena. Allt detta måste ske utanför biståndsbudgeten, så att inte resurser avleds från andra angelägna utvecklingsmål. Klimatfrågan skapar nya behov, och de befintliga biståndsresurserna är otillräckliga för att stödja utvecklingsländernas strävan att uppfylla Milleniemålen. Det blir alltmer uppenbart att skattemedel kommer att vara otillräckliga för att möta dessa utmaningar. Nya och innovativa finansieringskällor måste utvecklas. Klimatfrågan förstärker behovet av en samstämmig politik i Sverige och EU. Klimatpolitik, biståndspolitik, handelspolitik, försvarspolitik etc. måste samverka för att stödja utvecklingsländerna på ett tydligare sätt än tidigare. Svenska kyrkan vill bidra till att förverkliga detta genom att främja en djupgående förståelse för de utmaningar klimatförändringarna ställer oss inför, stödja fattiga människor som drabbas av klimatförändringarna, stimulera människor till att förändra sin livsstil, och genom att mobilisera stöd för en kraftfull och solidarisk klimatpolitik på svensk såväl som internationell nivå. 16 Inför diskussionerna på EU:s toppmöte 13-14 mars 2008 presenterade Kommissionens ordförande Barroso och EU:s höge representant Javier Solanas rapporten ”Climate Change and international security”. 15