Inledaren
Krig, posttraumatisk stress och missbruk
B
land soldater som utsatts för
chockartade och skrämmande
händelser under sin tjänstgöring är så kallat posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) relativt
vanligt. Upplevelserna kan leda till
långvariga och svårbehandlade ångesttillstånd och som en följd av detta
är det inte ovanligt att man börjar
missbruka alkohol eller andra droger,
ofta som ett sätt att försöka dämpa
ångesten.
Många amerikanska soldater som
tjänstgjorde under Vietnamkriget
blev svårt traumatiserade. Därmed
ökade också intresset för forskning
och behandling av posttraumatiskt
stressyndrom. Man räknar med att
cirka 30 procent av Vietnamveteranerna drabbades av PTSD. En hög
andel av dessa fick också problem
med missbruk, både av alkohol och
andra droger.
En studie av Reifman och Windle
visar att graden av deltagande i aktiv
strid var signifikant korrelerad med
droganvändning vid en uppföljning
1985–86, det vill säga drygt 10 år efter
Vietnamkrigets slut.
Även om Vietnamkriget på många
avgörande sätt skiljer sig från vad
svenska soldater får uppleva vid
fredsbevarande insatser i andra
länder, finns risken för upplevelser
som kan få svåra psykologiska konsekvenser. Vi kan skönja en sådan
problematik för svenska hemvändande soldater, även om man i andra
länder, till exempel Danmark, verkar
ha större erfarenhet och samtidigt
bättre beredskap. I Danmark finns till
exempel särskilda veteranhem, något
som saknas i Sverige, där krigsveteraner kan söka stöd. Vi besöker bland
annat ett sådant danskt veteranhem i
denna tidning.
2
Narkotika, och under lång tid även
alkohol, har använts systematiskt i
krig för att lindra plågorna och öka
soldaternas prestationer. Under andra
världskriget skedde det både inom den
tyska krigsmakten och bland de allierade. Välkänt är Nazitysklands användande av Pervitin, en tablett gjord
på metamfetamin. Drogen var avsedd
att stärka soldaternas självförtroende,
koncentrationsförmåga och benägenhet att ta risker samtidigt som sömnbehov, hunger, törst och känslighet för
smärta dämpades.
Inledningsvis testades Pervitin på
soldater som framförde militära
fordon under invasionen av Polen.
Därefter distribuerades drogen, enligt forskaren Wolf Kemper, massivt
till stora delar av den tyska armén.
Under april–juni 1940 distribuerade
Wermacht över 35 miljoner tabletter
av märket Pervitin och det närbesläktade Isophan, även det metamfetaminbaserat, till den tyska armen och
flygvapnet.
Nils Beijerot berättar i boken Narkotika och narkomani om hur Japan,
strax efter krigsslutet, drabbades av
en ”gigantisk missbruksvåg”. Krigsmaktens amfetaminlager hade kommit på drift och drogen såldes fritt.
Enligt Beijerot beräknade man år
1954 att 600 000 japaner var ”svåra
amfetaminister”, hälften av dem injicerande missbrukare.
Även USA delade flitigt ut amfetamin till sina soldater. I historieprofessorn David T. Courtwrights bok
Vanans makt hävdas att upp emot 180
miljoner amfetamintabletter delades
ut till besättningar på bombplan och
stridande amerikanska soldater under andra världskriget.
Mot slutet av kriget arbetade nazisterna med att ta fram ett ”mirakel-
piller” för sina trupper. I mars 1944
efterlyste viceamiral Hellmuth Heye
– som efter kriget blev parlamentsledamot för det kristdemokratiska
partiet och ordförande för Tysklands
parlamentariska försvarskommitté –
en drog som kunde ”hålla soldaterna
redo för strid när de beordras fortsätta strida utöver en period som kan
anses normal, samtidigt som det förstärker deras självförtroende” (reds
övers av citat ur der Spiegel: Andreas
Ulrich, ”Hitler´s Drugged Soldiers”.
Kort därefter såg ett piller med
kodnamn D-IX dagens ljus. Det
innehöll fem milligram kokain,
tre milligram metamfetamin och
fem milligram av ett morfinbaserat
smärtstillande medel. Pillret testades
bland annat på ubåtsbesättningar och
stridspiloter. Enligt Wolf Kemper,
som i sin forskning avslöjade projektet, var syftet att använda D-IX för
att omdefiniera gränserna för människans uthållighet. De tyska läkarna
var entusiastiska över resultaten och
planerade att förse alla tyska trupper med tabletterna, men innan man
hann börja med storskalig tillverkning hade Tyskland förlorat kriget.
Staffan Hasselgren
redaktör
