Det kosmologiska Argumentet
vi lever i en värld där man får en massa olika intryck och måste ta ställning till många olika
frågeställningar, en av dessa frågeställningar är hur världen överhuvudtaget finns. Den frågan är det
många människor som har ställt sig genom historien och kommer förmodligen att fundera på i
framtiden också. Men det finns en person som har gått till historien, nämligen Gottfried Wilhelm
Leibniz som uttalade frågan – varför finns det över huvud taget någonting alls, snarare än ingenting?
Den frågan har följt med mänskligheten även in i vår tid. (Johnsson 2008 s. 303).
Det kosmologiska argumentet försöker sluta sig till guds existens utifrån det faktum att
världen existerar. Sedan pekar man ut någon speciell egenskap hos världen som gör att
dess existens kräver en orsak eller grund. I ett sista steg visar man sedan att Gud är denna
orsak eller grund (Johnsson 2008 s. 303).
Det finns många versioner av det kosmologiska argumentet, men den version jag tyckte
var mest intressant var det kosmologiska kalam-argumentet. argumentet tar upp frågan
om hur länge universum har existerat. Har universum en början eller har universum
alltid funnits?Argumentet menar att det finns tydliga indikationer på att universum inte
har funnits oändligt länge utan att det måste ha funnits en början. I ett andra steg hävdar
man sedan att ingenting börjar existera av sig självt, utan orsak (Johnsson 2008 s. 304).
Den amerikanske filosofi teologen William Lane Craig är den person som ägnat mest tid åt detta
argument. Han argumenterar för att det finns fyra olika argument för att universum har en början.
Två av argumenten är naturvetenskapliga argument, medan de andra två är filosofiska.
Det första naturvetenskapliga argumentet handlar kortfattat om den så kallade rödförskjutningen,
dvs att man har tydliga indikationer på att universum expanderar. Det handlar om att andra galaxer
ökar sitt avstånd från oss. Ljuset från andra galaxer tenderar att bli rödare från galaxens mitt. och ju
lägre våglängd, desto rödare blir galaxens yttre kanter som man kan se med blotta ögat. Detta
förstärker Kalam-argumentet naturvetenskapligt, eftersom argumentet bygger på att universum har
en början.
Craigs andra naturvetenskapliga argument är hämtat från termodynamikens andra huvudsats,
nämligen entropiprincipen (principen om oordning). Den principen går ut på att universum rör sig
mot ett läge av maximal oordning (entropi), universum blir då mer utspritt, och när energin är hög är
entropin låg och när energin är låg så är entropin hög. Därför omvandlas energin från rörelseenergi
till lägesenergi. Det handlar om temperaturförändringar och enligt forskning är värme något som är
omöjligt att omvandla till någon annan energiform. Energi kan nämligen inte förintas utan energi
kan bara omvandlas. Detta kan leda till ett tillstånd av maximal oordning och minimal
rörelseenergi. Men eftersom universum inte har uppnått detta läge av maximal entropi så ger även
denna teori stöd åt Kalam-argumentet att universum har en början. (Johnsson 2008 s. 307).
Min bedömning av argumentet är att det är trovärdigt och logiskt, men det går att ifrågasätta med
hjälp av mångvärldshypotesen.Hypotesen utgår ifrån att det någonstans finns ett stort
moderunviersum och ett flertal mindre underordnande universum. Enligt hypotesen går det att
ifrågasätta om vårt universum bara är ett universum bland många eftersom vårt universum kanske är
en del av ett större universum. Det kan även ha funnits ett tidigare universum som sedan av någon
outgrundlig anledning har dött ut och då har ett nytt universum fötts, alltså vårt eget nuvarande
universum. Vidare spekulationer i ämnet är ju att även vårt universum som vi känner till det också
senare kommer att dö ut och sen kanske det fortsätter så i all evighet som ett slags kretslopp.
Enligt hypotesen finns det ju ett större ursprungligt universum (moderuniversum) och frågan är hur
uppkom det? Var det någon/något som skapade det? Om nu vårt universum består av ett gigantiskt
kretslopp, kan man ju anta vårt universum skulle vara känsligt för händelser i de andra
universumen, eftersom vårt universum på sätt och vis skulle vara en del i en kedja. Men eftersom
jag ifrågasätter hur man kan få någonting ur ingenting så är det kosmologiska argumentet en
trovärdig modell, även om det nu skulle finnas ett moderuniversum så måste någon/något ha skapat
det också.
Försoningsläran
Klassisk försoningslära
I tidig kyrkohistoria var man av den åsikten att en syndare tillhörde Satan och därifrån kommer
teorin att man kommer till helvetet om man syndar. Det finns en historia om att det uppstod en slags
byteshandel mellan Gud och Satan där Gud erbjöd sin son Kristus i utbyte mot de människor som
hade syndat. Detta köpte Satan och han släppte syndarna fria. Kristus fick komma till helvetet men
Satan lyckades bara hålla kvar honom i tre ynka dagar då Kristus återuppstod. Satan blev därmed
förlorare och miste både Kristus och syndarna. Därmed lurade alltså Gud Satan vilket inte störde
den tidiga kyrkan. Det stod klart för dem att Gud var klokare än Satan (Heberlein, 2007, s.202)
Heberlein (2007) nämner den svenske biskopen Gustaf Aulén som pekar på en viktig sanning inom
klassisk försoningslära. Han påpekar att Kristus död på korset besegrade alla onda krafter. Detta
rättfärdigar han med hjälp av bl.a. Luthers texter. Vidare påpekar Aulén vikten av korset och
uppståndelsen och att de hör i hop. Aulén är kritisk mot andra sätt att se på saken och menar att man
inte bara kan fokusera på Kristus död och offer. ”Kristi offerdöd måste ses i ljuset av både hans
jordiska livsgärning och uppståndelsen. Det som sker på korset är, menar Aulén, helt i linje med det
som skett under Jesu jordiska liv” ( Heberlein, 2007, s. 203). Detta innebär alltså att Jesus som offer
inte är viktig utan att själva händelsen är det viktiga. ”Genom sina gärningar förverkligade Jesus
guds kärlek i kampen mot synd, lidande och de demoniska makterna.” ( Heberlein, 2007, s. 203204).
Satisfaktionsläran
Satisfaktionsläran innebär att Kristus död skulle tillfredsställa Guds begär efter bot och bättring. En
som haft stort inflytande på denna lära är Anselm av Canterbury. Han framhåller att människans
synd är ogreppbart stor eftersom Gud och människan aldrig kan vara jämbördiga, då Gud står över
människan. Människan har ingen möjlighet att kunna gottgöra för sina synder eftersom de är alltför
stora. Människan är alltså chanslös. För att tillgodose Guds krav krävdes en verkligt stor gåva vilket
skulle visa sig vara Kristus liv, död och lidande (Heberlein, 2007, s.202). Vidare skriver Heberlein
(2007):
Till skillnad från den klassiska försoningsläran handlar Satisfaktionsläran om att människan betalar
sin synder till Gud och inte till Satan. Eftersom Kristus dog i mänsklig form blev han en symbol för
människornas synder. Eller rättare sagt:”Eftersom synden riktas mot gud, är gud också den som
rättmätigt kan kräva gottgörelse, och eftersom människan har syndat måste en människa betala
skulden” (Heberlein, 2007, s.203).
Den subjektiva läran
Den subjektiva läran, som ibland även kallas teorin om moralisk påverkan, utgår enligt Heberlein
(2007) i från Pierre Abaelards tankar. Han var emot Anslems idéer och han ifrågasatte varför Guds
oskyldiga son var tvungen att dö. Hur och varför krävde Gud detta av en oskyldig man? Han anser
att korset utan tvekan är ett bevis på Guds kärlek till människan. Han är av den åsikten att
människan med hjälp av Kristus död på korset hela tiden strävar efter att bli en bättre människa.
Kristus dog för deras synder och människorna måste därför ge kärlek tillbaka till Gud eftersom Gud
gav kärlek till människorna genom Kristus.”Vi besvarar Guds kärlek genom att ge kärlek tillbaka,
vända oss ifrån den synd som dödat Kristus och rörs till ånger, vilket innebär att frälsningen blir en
del av oss själva” (Heberlein, 2007, s.203).
Kort sammanfattning
Den klassiska försoningsläran menar att människan syndar hela tiden men enligt denna lära lurade
Gud Satan och det kan man enligt mig tolka som att människan kan förlåtas oavsett synder. Därför
är det kanske tveksamt om helvetet finns. Medan helvetet i Satisfaktionsläran är mer närvarande,
eftersom skulden inte betalas till Satan utan till Gud. Den som inte betalar riskerar att hamna i
helvetet. detta torde leda till att det blir en ökad rädsla för människan att synda. Detta i motsats till
den subjektiva läran där Gud visade sin kärlek till människorna och genom att människan ger
kärlek tillbaka till gud så visar det att människan vill göra bot och bättring. så måste vi betala
tillbaka till Gud genom vår kärlek
Fullkomlighetslängtan
Spjuth (2006) menar i denna bok att det inte är svårt att i den frikyrkliga traditionen känna igen den
fullkomlighetslängtan som finns, inte minst i den medeltida klosterfromheten.
Fullkomlighetslängtan handlar om att bli ren från sina synder genom att leva enligt Guds lära. Både
klostren och frikyrkorna utgår mycket från Paulus tankar och idéer.
Den som söker fullkomlighetslängtan i medeltidens mått mätt bör inte bryta med
klostertraditionerna och riskerar i så fall att vara på väg på fel spår bort ifrån den fullkomligas väg.
Den kristne har ett högre mål och bör leva efter kristna värderingar.
Om den protestantiska helgelsen av vardagen och brytningen med klostertraditionen riskerar att
tämja längtan efter det fullkomligas skönhet, så bryter dessa proteströrelser igenom i tiden efter
reformationen som en påminnelse om att den kristne pilgrimen har ett högre mål. Nunnor och
munkar känner ett kall till personliga omvändelse och måste överge den vanliga världen och inträda
i ett gemensamt klosterliv. Där man tillsammans genomför gemensamma moralpraktiker för
förlåtelse, rättelse, guidning och tjänst. Detta går att jämföra med frikyrkans gemensamma
aktiviteter såsom gemensamma beslut för kyrkans viktiga strävan efter fullkomlighet (Spjuth, 2006,
s. 157).
Spjuth (2006) berättar här hur klosterlivets längtan och drivkraft efter fullkomlighet inte styrs av
endast en massa bestämmelser utan det rör sig om att göra en uppriktig förändring hos den enskilda
människan så att den blir så lik Kristus som möjligt. Detta är varje människas uppgift här i livet.
”Medeltidens klostermedlemmar är inte nutida människor som är förvirrade över moralens alla
vägval. Här igenkänner vi snarare Paulus rop ”jag arma människa, vem ska befria mig från denna
dödens kropp” (rom 7:15,14) problemet är inte vad som är det rätta utan hur en person kan bli den
människan hon eller han vill vara.” (Spjuth, 2006, s. 25). Klosterordern kan inte bara ge en
illustration av hur man ska leva och verka utan den måste också kunna ledsaga den som vill följa
den vägen som leder till fullkomlighet. För att en människa ska få den bildning som den människan
eftersöker.
Sedan frikyrkornas begynnelse vill man inom frikyrkan återställa nya testamentets församling och
om man läser i nya testamentet i Paulus brev upplever man att frikyrkan har anammat det som står i
breven. Paulus framhåller vikten av nådens gemenskap. Församlingarna i Paulus brev, kolosserna,
återger kärlek och medkänsla.” Enligt Paulus brev till kolosserna utmärks de heligas gemenskap av
innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet, tålamod,fördragsamhet,förlåtelse,frid,
tacksamhet och över allt detta ska ni ha kärleken, det band som ger fullkomlighet (Kol 3:12-15) Det
fullkomliga presenteras här som något som står högre än lagbud” (Spjuth, 2006, s. 158).
samhörigheten i frikyrkorna betonas med stöd av Paulus som väldigt viktigt och det nämns en
särskilt helig gemenskap där man ska ta itu med det jordiska som kan förstöra den heliga
gemenskapen. Det jordiska som kan skada de heligas gemenskap handlar om lögnen som misstror
andra och självgoda människor som inte kan ta andras perspektiv. Detta kallar Paulus för avguderi
när man inte har förmåga att se och älska någon annan än sig själv. ”Helighetens kraft ligger i tron
på att gud är nåd, förlåtelse och kärlek och att en människa närmar sig denna gudomliga verklighet
genom att i samvaro med andra gestalta ett sådant liv. ”liksom herren har förlåtit er skall också ni
förlåta” (kol 3:13)159” (Spjuth 2006, s. 158-159). Inom den frikyrkliga traditionen ser man att
nådens gemenskap behöver ses utifrån ett socialt sammanhang. På egen hand kan man inte nå
fullkomlighet utan det är med hjälp av nåd, förlåtelse och kärlek i samvaro med andra som man kan
nå fullkomlighet tillsammans med andra.”De heligas gemenskap behöver gestaltas i jublande
måltidsgemenskap, social omsorg, arbetsgemenskap och en gemenskap som gör upp med gamla
gränsdragningar mellan raser och sociala grupper. Frikyrkligheten för tankarna till vikten av
konkreta moralpraktiker som stöder denna gemensamma utveckling: ”lär och vägled varandra, med
psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden” (kol 3:16) (Spjuth, 2006, s.159 ).
En människa klarar sig inte på egen hand utan man måste ingå i ett sammanhang för att nå nådens
gemenskap, i ett gemensamt socialt liv såsom ett medeltida klosterliv eller frikyrklig församlings
gemenskap och det är en bit på vägen för att nå fullkomlighet.
REFFERENSLISTA
Heberlein, A. (2007). Systematisk teologi, en introduktion i red. Martinsson & Sigurdson &
Svenningsson. Verbum: Stockholm.
Jonsson, U. (2008): Med tanke på Gud. Artos & Norma bokförlag: Skellefte
Spjuth, R. (2006): Sökandet efter det goda livet - Kristen moralhistoria. Libris: Örebro.
