1
PRESSMEDDELANDE/ PRESSINBJUDAN FRÅN
STIFTELSEN ALLMÄNNA BARNHUSET 09 01 13
Flickor och pojkar behandlas olika:
Forskningsprojekt pekar på stora skillnader i
könsperspektiv i socialt arbete
Ett nyss avslutat forskningsprojekt visar att socialtjänsten tenderar att behandla
flickor och pojkar, liksom mammor och pappor, olika.
– Jag har märkt att man inom det sociala arbetsområdet betraktar flickor som mer
problematiska. Jag har sett många exempel i utredningar där flickor beskrivs som
”manipulativa” eller ”omoraliska”, samtidigt som pojkar beskrivs som ”aktiva”,
”stolta”, ”oproblematiska” eller ”driftsstyrda”, säger Ingrid Claezon som varit
vetenskaplig ledare för projektet.
I den nya boken ”Att göra skillnad – könsperspektiv i socialt arbete med barn och
ungdomar”, redovisas resultatet från ett forskningsprojekt initierat av Stiftelsen Allmänna
Barnhuset för att utveckla ett försummat område inom den sociala barnavården.
Projektets syfte har varit att undersöka hur könsperspektivet påverkar arbetet med
barnavårdsutredningar, föräldrastöd, socialt fältarbete, barnpsykiatri och arbetet i
förskola, skola och fritidshem. Projektet har pågått under ett år och genomförts i
samarbete med fem olika FoU-miljöer i landet.
Författare till boken är docent Ingrid Claezon, Malmö högskola, som också varit
vetenskaplig ledare för projektet.
Projektet har bedrivits i form av forskningscirklar och kan ses som en slags
barfotaforskning, där deltagarna själva formulerar sin forskningsfråga och deltar i ett
gemensamt reflekterande och lärande om sin praktik.
Inte lika mycket värda utifrån könsperspektiv
– Konsekvensen blir att man utifrån könsperspektivet, inte är lika mycket värda. Det finns
en stor risk att behandlingen blir mer inskränkt, om vi inte ser upp med att istället för att
se individen, cementerar könsroller, säger Ingrid Claezon.
Ingrid Claezon konstaterar också att alla inom socialtjänsten är medvetna om
barnperspektivet men tänker alltför sällan på könsperspektivet. Det leder till att socialt
arbete cementerar traditionella könsroller - flickor och pojkar blir inte sedda som de
personer de är och hjälpen skräddarsys inte alltid efter vad just den enskilda individen
behöver. Även synen på föräldrarna och deras ansvar påverkas av ett ojämlikt
könsperspektiv. Mödrarna görs ansvariga för brister i omsorgen medan fädernas ansvar är
näst intill osynligt.
Pressmeddelande från Stiftelsen Allmänna Barnhuset 09 01 13
Sidan 1 av 3
2
Bakgrund till projektet:
I fem forskningscirklar knutna till olika FoU-enheter (Dalarna, Göteborg, Kalmar,
Stockholm och Uppsala) har praktiskt verksamma inom socialtjänst,
förkola/skola/fritidshem och barnpsykiatri studerat och reflekterat över könade
föreställningar och förhållningssätt i det egna arbetet. Exempel på frågeställningar är:
Vilka förställningar finns om flickors respektive pojkars behov och problem? Vilket
bemötande och vilken hjälp får flickor och pojkar i socialtjänsten? Påverkas insatserna av
omedvetna föreställningar om kön?
Inom projektet har man använt sig av begreppet ”att göra kön”, för att markera att
handlingar får konsekvenser både för bemötande och beslut om insatser.
Några exempel på skillnader:
- Kring flickor psykologiseras på ett sätt som inte förekommer när det gäller pojkar.
Flickor, liksom mödrar, görs ansvariga för sina och andras handlingar medan
pojkar och fäder är befriade från ansvar.
- Sexualitet nämns inte alls i utredningar som gäller pojkar. Sex verkar vara
självklart, oproblematiskt och kopplas inte till de problem som pojken har. När
det gäller flickor beskrivs sex som något som skapar eller bidrar till problem. Inte
sällan heter det att flickan ”låter sig utnyttjas”. Därmed görs hon ansvarig i en
situation som hon inte har kunnat påverka. (Jämför med debatten om våldtäkt där
det sägs att kvinnan får skylla sig själv.)
- Schabloner finns i socialtjänstens utredningar. Tjejer är manipulativa, villiga
offer, fogliga och omoraliska. Killar är aktiva, stolta, sexuellt oproblematiska och
driftsstyrda. Mammor är otillräckliga och oförmögna att sätta gränser medan
pappor är frånvarande och ansvarsbefriade.
- I fråga om sexualitet blir allt som inte är heterosexuellt osynligt.
Insikt och självkritik
Många som deltog i forskningscirklarna trodde sig vara genusmedvetna. Det blev en
chock att inse att också de omedvetet levde med schabloner om kvinnligt/manligt.
I boken finns gott om insikt och självkritik. Deltagare blev varse att de var mer nyfikna
på pojkars situation vilket bidrog till ett mer utforskande förhållningssätt. Flickors behov
utforskades inte på samma sätt utan där blev det tydligt att socialarbetare ofta utgick ifrån
”hur det brukar vara”. Alltså gav de flickor mindre stöd än vad pojkar fick.
På projektdeltagarnas arbetsplatser väckte forskningscirklarnas arbete med att studera
könsperspektiv olika reaktioner: intresse, ”ögonöppnare”, ibland kommentarer om
”genuspoliser”. Deltagarna hoppas att deras resultat ska påverka utbildning och praktik
och också stimulera till forskning på området.
Så här resonerade man inom forskningscirkeln i Kalmar län, i kapitlet ”Resa i ett könat
landskap”.
Pressmeddelande från Stiftelsen Allmänna Barnhuset 09 01 13
Sidan 2 av 3
3
”Genom att förstärka stereotyper blir vi delaktiga i ett svek mot de barn och ungdomar
som vi arbetar med. Ungdomen blir inte sedd som den unika person hon/han är.
Resultatet av våra insatser blir sämre om/när vi ger hjälp utifrån föreställningar om tjejer
och killar”.
Checklistor
Det finns också en stark önskan till förändring. I boken ”Att göra skillnad” finns
checklistor att använda i mötet med klienten och i arbetsgruppen för ett könsmedvetet
socialt arbete. Här är några exempel:
I mötet med klienten:
• Fråga öppet och var beredd att ta emot alla typer av svar.
• Lyssna förutsättningslöst och var uppmärksam på mina/våra egna föreställningar.
• Uppmärksamma och stödja barn, ungdomar och vuxna som bryter mot
könsnormer.
I arbetsgruppen:
• Ifrågasätt ”sanningar” om kön både i vardagliga och professionella samtal
• Byt ibland kön på barnet/ungdomen och föräldrarna i skrivna dokument och
reflektera över vilket resultat det får.
• Sträva efter att erbjuda valmöjligheter och insatser som inte är könade.
• I de fall där vi använder könade insatser gör vi detta med ett klart syfte och en klar
tidsram.
Kontakt:
För ytterligare information om projektet eller boken:
Projektledare: Anne-Marie Larsson, Stiftelsen Allmänna Barnhuset
Telefon: 08-524 634 95
Mobil: 0768-60 48 46
[email protected]
Hemsida: www.allmannabarnhuset.se
Vetenskaplig ledare: Ingrid Claezon, Malmö Högskola
Telefon: 040-26 18 56
Mobil: 070-736 16 33
[email protected]
Pressmeddelande från Stiftelsen Allmänna Barnhuset 09 01 13
Sidan 3 av 3
