En osviklig karaktär på piggstarr
De fyra arterna piggstarr Carex spicata, snårstarr C. pairae, mörk snårstarr C. muricata och långstarr C. divulsa
subsp. leersii är inte så lätta att känna igen.
Ett särskilt bekymmer är att skilja ut piggstarr från de båda snårstarrarna. Långstarr vållar sällan några problem
då den brukar vara mycket storväxt och har ett tydligt skaft på de nedersta axen. I flororna anges piggstarren
skilja sig på att snärpet är högbågigt och fruktgömmena har svampväv vid basen. Det stämmer nog, men kan
vara väldigt svårt att se.
Titta i stället på rötterna! Rötternas innerbark är glänsande mörkt vinröd hos piggstarr, men vit och glanslös
hos de tre andra arterna. Man måste skrapa av ytterbarken (inte svårt, skrapa bara lite t.ex. med nageln!), och det
måste vara de lite grövre rötterna av någon millimeters kaliber – inte de tunna, vita trådarna.
Problemet är att få upp en bit av tuvan med rot, för dessa växter sitter extremt hårt fast i marken, och många är
de moraknivar jag brutit för att kunna bekräfta ett fynd av piggstarr (bokstavligen sant!).
Med lite träning, och efter att ofta ha bekräftat ett första intryck genom rotgrävning, går det att få upp ögonen för
fruktskillnaden – fruktgömmena är verkligen en aning längre i förhållande till bredden än hos de andra arterna.
Svampväven som bäddar in nötbasen inuti fruktgömmet går också att upptäcka. Men det kräver fingerfärdighet
vid preparermikroskopet. Lägg fruktgömmet med innersidan uppåt, och skär sedan försiktigt bort ytterväggen
vid basen på fruktgömmet – men skär inte så djupt att du skär i nöten! Lyckas du, får du se hur nötbasen ligger
inbäddad i en skumplastliknande vävnad, som saknas hos de andra arterna.
Ibland går det att skymta svampväven utanpå fruktgömmet – man ser den som ett aningen uppsvällt, lite blekare
parti vid basen på insidan av fruktgömmet.
Men det absolut lättaste är att se på rötterna.
Thomas Karlsson 2017-03-05
