Om jord Vad vill växterna ha av jorden? Jorden ska leverera näring, vaen och syre till växtens röer. En del växter förlitar sig dessutom på samarbete med symbiotiska svampar (mykorrhiza) för a effektivt ta upp näring och vaen. Växter har i naturen anpassat sig till alla möjliga extrema situationer, men för många trädgårdsväxter är behoven likartade. En väldränerad jord med god förmåga a binda fukt och näring, samt e rikt mikroliv, är det bästa för de flesta trädgårdsväxter. A växter behöver vaen och näring känner de flesta till. A de också kräver syre för a fungera är mindre känt. En del av sockret som bildas vid fotosyntesen i växtens gröna delar skickas ned till roten. För a röerna ska ta upp näring frigörs energin ur sockret genom förbränning. Förbränningen konsumerar syre och frigör koldioxid. I kompakterade eller dåligt dränerade jordar har syret svårt a komma ned i marken, samtidigt som koldioxiden inte ventileras bort. Röerna kvävs! Jordförbäring syar till a binda näring och vaen, samt förbära dränering och syresäning. Mull förbärar alla mineraljordar! I trädgårdssammanhang är det viktigt a göra skillnad på matjord, tillverkad jord och jordförbäringsmedel. Matjord Bildas när växter, svampar och djur lever och dör i markens ytskikt. En mineralisk bas, som sand eller lera, berikas med organiskt material som bryts ned till mull av marklivet. Mullhalten ger jorden dess mörka färg. Matjorden utgör bara de översta decimetrarna av markskiktet och är mycket värdefull på grund av sin höga mullhalt och si rika mikroliv. Inunder kommer alv, som är ljusare till färgen och har mycket lägre mullhalt. Tillverkad jord Är oast alv blandad med komposterat material eller torv. Man använder alv för a inte få med så mycket ogräsfrö. Här är mikrolivet faigt och andelen stabil mull mycket låg. Den iblandade komposten bryts ned på 1-3 år varvid jorden minskar i volym. Om mullhalten i en tillverkad jord anges vara 10 viktprocent motsvarar det ungefär 50 volymprocent. Det är därför viktigt a parera för sjunkningen när man planterar och a årligen tillföra 5-10 cm kompost eller komposterad stallgödsel för a ersäa den mull som bryts ned. Jordförbäringsmedel Är avsedda för inblandning i befintlig jord och kan köpas i plastpåse, storsäck eller lass. De består huvudsakligen av en hög andel mull med inblandning av sand och gödsel. Jordförbäringsmedel kan ha specifika egenskaper, exempelvis lågt pH, för a tillgodose växter med specifika krav. Plantera aldrig i ren påsjord. Träd och buskar får dålig förankring och riskerar a sjunka för djupt. Dessutom blir jorden väldigt blöt om höst och vinter vilket missgynnar växternas övervintring. Lerjord Kan bli en mycket god odlingsjord om den förbäras med mull. Lera är näringsrik och binder fukt men kan vara problematisk eersom den blir blöt under höst och vinter, samt torr och hård på sommaren. Höjd mullhalt ger en luckrare jord med jämnare tillgång på fukt och syre. Jordförbära lerjord med en skokärra grov kompost eller barkmull per kvadratmeter. Grus kan användas i kombination med kompost som jordförbäringmedel. Om man enbart blandar sand i en lerjord får man e resultat som liknar betong. Gräv inte ned mull djupare än 20-30 cm i lera. Om organiskt material hamnar på syrefri djup runar det och utvecklar gaser som hämmar röerna. Sandjord Är naturligt genomsläpplig och lä för röerna a växa i. Den värms upp tidigt på våren och kallnar snabbare på hösten. I gengäld är den oa torr och mager. Rikligt med kompost, kogödsel eller planteringsjord förbärar sandens förmåga a binda fukt och näring. Växter som odlas på gränsen av sin vinterhärdighet kan bli härdigare om de står i väldränerade jordar, eersom torrare förhållanden gör a de går in i vintervila tidigare. I fuktiga, näringsrika lerjordar som dessutom är varma på hösten vintrar skoen in senare, med större risk för frostskador. Problem I hårt kompakterade jordar är det fysiskt svårt för röerna a växa ut. Där tunga maskiner har kört måste marken luckras till en halvmeters djup om växterna ska kunna trivas. I en dåligt dränerad jord uppstår syrebrist som gör historien kort med de flesta trädgårdsväxter. Dessa problem hänger oa ihop. Gräv en grop och fyll den med vaen. Om vanet står kvar i gropen eer en timme är dräneringen för dålig. Jorden bör då luckras med grävare på så stor yta som möjligt. Som referens behöver e medelstort träd ha minst 15-20 m² lucker jord a växa i för a utvecklas normalt. A enbart lägga grus i boen på planteringsgropen har ingen vidare effekt. Det kan liknas vid en kruka utan dräneringshål som lämnas ute i regn. Trots leca-kulor i boen blir den likväl vaenfylld! A anlägga upphöjda bäddar är e bra alternativ på kompakt eller vaensjuk mark. Överflödigt vaen dräneras bort från röerna, samtidigt som jorden i bädden fungerar likt en veke som vid torrt väder kan leda upp fukt ur marken. Använd sand (fraktion 0-8 mm) som bas och blanda i eventuella jordförbäringsmedel. Förhållandet mellan sand och mull kan varieras beroende på växternas preferenser. Stor volym ger en jämnare temperatur och fuktighet i bädden. E djup om 40-60 cm är lämpligt, och ta till så mycket som möjligt på bredden. Sä eventuella kanter på plats. Kanterna kan bestå av exempelvis torvblock, sten eller trä. Om marken inte sluar för kraigt kan bäddarna anläggas utan kant. Täck marken med tidningar eller kartong för a täcka ut rotogräs. De bryts ned eer några år och utgör då ingen barriär för fukt, markdjur eller röer. Lägg jordblandningen på plats och plantera. Avsluta med e lager träflis, täckbark eller grovt grus om 5-10 cm. Marktäckningen hämmar ogräs, bevarar fukt och isolerar mot svängande temperaturer. Om materialet är organiskt bidrar det med mull och näring varteer det bryts ned. Det är viktigt a täckmaterialet inte ligger an mot stammarna på vedartade växter, eersom fukt mot veden gynnar röta.