Predikan i högmässan i S:t Hans kyrka, Heliga Trefaldighets dag den 19 juni 2011
Genesis (Första Mosebok) 18:1-8 * Apostlagärningarna 4:5-12 * Johannes 11:18-27
den allra hetaste tiden på dagen satt alltså
M faderpåAbraham
och tog sin siesta under ett träd i
ITT
Mamres lund. I en Bibelkommentar (Fjellstedts) står det
att Mamre var en ekskog i trakten av Hebron – och då
kan väl lunden där fader Abraham hörde hemma kallas
Hebrons Ek-holmen.
Då kom Gud.
Också Jesus kom en gång till ett viktigt möte mitt på
den hetaste delen av dagen, när alla andra tog siesta,
den gången vid Sykars brunn (Joh 4:4ff). Jag säger inte
att Gud alltid kommer mitt på dagen, men kanske är det
ändå inte bara en rest från det gamla bondesamhället
som gör att vi firar högmässa sen söndag förmiddag.
Middagshettan verkar vara en tid som passar Gud och
Guds besök.
Abrahams bestyr för Gud där i Mamre påminner för
övrigt om den gode faderns bestyr i Jesu liknelse om
den förlorade sonen (Luk 15:22-24). Också Han slaktar
en kalv och gör gästernas fötter fina. Både det ena och
det andra kalaset är väl egentligen en återglans av den
himmelska festen, det överdådiga evighetskalaset.
I evangelietexten berättas om ett av Jesu besök
hemma hos syskonen Marta, Maria och Lasaros. De tre
finns som skulpturer här i S:t Hans (i korridoren till Lilla
salen), ty de är ett slags mönster för varje kristen församling, tre syskons exempel.
Jesus skrev ingen handbok för kristenlivet eller för
kyrkolivet. I stället ger Han ett antal typexempel. De tre
syskonen i Betania är ett sådant. Maria satt vid Jesu
fötter och bad, hon representerar bönen och gudstjänsten. Marta fick saker gjorda och betjänade Jesus,
hon representerar diakonin och vårt ansvarstagande här
i världen. Lasaros blev uppväckt från de döda och för
den sakens skull kom många till tro på Jesus, han representerar missionen, uppgiften att väcka Jesus-tro hos
andra. Liturgi, diakoni och mission är tre grunddrag i en
kristen församlings och en kristen människas liv och
livshållning.
I episteln berättade Lukas om hur Johannes och
Petrus levde sitt liv som lärjungar efter Jesu uppståndelse och himmelsfärd och Andens utgjutande. De botade sjuka och de förkunnade Jesus och frälsningen hos
Honom. De drog då på sig makthavarnas missnöje, för
det var ju rätt magstarkt av Petrus och Johannes att
säga att det inte finns något annat namn än Jesu namn
som kan rädda oss människor undan mörkret, skulden
och döden. Det går inte utan Jesus – och varje människa och samhälle ställs därför inför frågan: Är Jesus din
frälsare, saliggörare och herre. Den frågan har alltid
uppfattas radikal och ofta lite provocerande. Och det är
väl vad den är.
Den här söndagens särskilda tema är den heliga
Treenigheten, alltså Gud som Fader, Son och Helig
Ande. Ett av skälen till att Guds besök hos Abraham i
Mamres lund finns med bland dagens texter är att kristen tro förundrat undrat om det besöket hos Abraham är
en antydan om att Gud är och en samtidigt tre. Var det
en som kom på besök eller var det tre? Ibland står det
Han om Gud och ibland står det de. Var de tre i en och
en i tre? Vilka var de två andra om bara en var Gud? De
kan inte ha varit änglar, som somliga menar, ty änglar
kan inte äta.
Var det, funderar kristen tro, egentligen så att det var
Fadern och Sonen (innan Han blivit människa!) och
Anden som står där i Hebronöknens Ekholmen, plötsligt
och i någon slags förklädnad?
I episteln finns Treenigheten åtminstone antydd. Den
kraft med vilken Johannes och Petrus botat en lam kom
från Gud Fader genom Jesus och i den Helige Ande.
Petrus fylls av den Helige Ande och bekänner då, rakt
på sak, Jesus som herre och frälsare. Att det finns sådan kraft i Jesu namn beror, säger han, på att Gud Fader uppväckt Jesus från de döda. Treenigheten finns
där, när vi ser efter lite.
Det gör den ju däremot inte riktigt i evangelietexten.
Kanske fyller den texten i stället en annan funktion. Heliga Trefaldighets dag är inte bara söndagen om Treenigheten utan också halvårsdagen i kyrkoåret. Från
kyrkoårets början i Advent fram till nu har vi firat Jesu
födelse, död, uppståndelse och himmelsfärd och deras
förberedelse- och efterfirningstider. Idag börjar den
andra halvan av kyrkoåret, där söndagarna och deras
texter och teman vänder och vrider och från olika håll
belyser vad och hur det är att leva med denne Jesus
som herre och Frälsare.
Och då har dagens evangelietext sin plats bland
dagens texter – ty i den ställde Jesus lärjungaskapet på
sin spets för sina vänner i Betania. Situationen var den
att Lasaros dött. Jesus säger då först: Han kommer att
uppstå. Marta svarar fromt, och säkert på allvar: ”Jo, jag
vet att han kommer att uppstå på den yttersta dagen.”
Det är stort nog. Men Jesus går längre och säger: ”Jag
är uppståndelsen och livet. Jag är livet som inte kan dö.
Den som tror på mig dör visserligen, för så måste det
vara av lite olika skäl, men redan innan man dör lever
den som tror på mig det liv som inte kan dö – tror du
det?” Det var starkt. Jesus ställde verkligen tron på sin
spets. Och Marta begrep och bekände: Ja, jag tror.
Kristen tro handlar om att leva det eviga livet med
och i den korsfäste och uppståndne Jesus. Det är själva
utgångspunkten. Den har med sig en mängd konsekvenser som söndagarna efter Heliga Trefaldighets dag
vrider och vänder på, mediterar över, tröstar, utmanar
och förmanar kring.
Det finns mycket i dagens texter att arbeta vidare
med. Guds besök i Ekholmen är en sådan sak; vi ringer i
kyrkklockorna för att tala om att nu har vi som är Abrahams barn här i Linköpings Ekholmen ordnat med en
bättre måltid, nu är den Treenige Guden här. Att nattvardens sakrament är måltiden vi firar när Gud kommer
och samtidigt den måltid Gud ordnar för sina förlorade
söner och samtidigt evighetens bröllopsmåltid är en
annan tråd. De tre syskonens exempel är en tredje. En
fjärde tråd är mönstret i episteln där både att bota sjuka
och att förkunna Jesus är ett typiskt verk av den Treenige Guden. En femte tråd är vad det betyder att det
inte finns frälsning någon annanstans än hos Jesus. En
sjätte tråd är vad den Uppståndne och levande Jesus
när Han finns mitt i vår trasighet och vår sorg.
Det finns fler trådar; idag är de en slags upptakt, en
trailer till den Trefaldighetstid som denna söndag inleder.
Och vi gör som Abraham: vi ordnar en måltid för att
lyssna på Gud och sedan leva efter Hans vilja.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, nu
och alltid och i evigheters evighet.
Niklas Adell, präst
