Kolumn i Katrineholms-Kuriren julafton 2011 Julen är barnets högtid. Det är regressionens högtid då vi får gå bakåt i vårt livs historia och möta barnet. Vi får minnas barndomen, men framför allt bejaka barnet och det sköra inom oss. Låt mig återge ett barndomsminne. Eftersom det gått mer än fem decennier sedan händelsen utspelades, så ligger berättelsen någonstans mitt emellan myt och verklighet. Det är tidig vinter. Jag är fyra år, min kamrat är sex år. Utan vuxnas vetskap är vi båda på väg ned mot byns lilla å. Isen har lagt sig sedan någon vecka tillbaka. Jag vet att vi inte får gå ned till ås. Men lockelsen att gå ut på den tunna isen är för stark. Plötsligt brister isen och min kamrat hamnar i vaken. Han försöker kämpa sig upp ur det mörka vattnet. Jag går ut till honom för att dra upp honom. ”Kom inte hit” ropar han. Så klok en sexåring kan vara! Kall och frusen tar han sig själv upp. Hur det sedan förlöpte minns jag inte. Men han lever än idag. Jag med. Att leva är ibland som att ta sig fram på nattgammal is. Vi tror att vi behärskar livet, men plötsligt kan allt vara förändrat. Vi har nog lite till mans sådana erfarenheter. Idyllen brister. Julen skall också vara idyll. Så var det inte den första julnatten. Så behöver det heller inte vara idag, för att det skall vara jul på riktigt. Livet är som det är. Sällan är det idyll, mer likt den första julen i Betlehem. Utanför samhällsgemenskapen tar två ungdomar emot ett nyfött barn. Julen rymmer både fasthet och skörhet. Fastheten består i ett faktum, ett barns födelse som ändrade tideräkningen för större delen av jordens befolkning. Skörheten består i att julens budskap kommer till oss i form av en berättelse, vars kärna heller inte väjer för skörheten. Det är berättelsen om Gud som tar gestalt i ett spädbarn. Berättelsen handlar om att Gud själv gått vår väg från födelse till död och öppnat en hoppets dörr. Detta är den kristna trons centrum: ett barn, ett kors, ett möte – skört som nattgammal is. Men det ger hopp som bär genom skörheten. Här ges mer än identifikation av svaghet, nämligen en obändig uppståndelsekraft som burit människor genom djupaste nöd. En närvaro av ljus mitt i mörkret. God Jul önskar jag er läsare Hans-Erik Nordin