Lärande och samhälle
Skolutveckling och ledarskap
Examensarbete
15 högskolepoäng, avancerad nivå
Elevhälsa på gymnasiet
Organisationsperspektiv på framgångsfaktorer och hinder för
att utveckla elevhälsan på en gymnasieskola
Studenthealth in high school?
Sucessfactors and obstacles for developing a student health unit
in a high school, from an organisational perspective
Dan Sagemo
Magisteruppsats i specialpedagogik 15 poäng
Examinator: Kristian Lutz
Slutseminarium 2012-01-31
Handledare: Lisbeth Ohlsson
Sammanfattning/ Abstract
Detta är en studie om specialpedagogiskt arbete på organisationsnivå. Studien undersöker via
fokusgrupper vad olika aktörer (gymnasielärare, rektorer, elevhälsopersonal, förvaltningschef,
elevhälsochef) uttrycker om elevhälsa och vad som kan hindra respektive bidra till positiv
utveckling av elevhälsan på en gymnasieskola, ur ett organisationsperspektiv. Deras svar har
tolkats in i Bolman och Deals (1995) olika organisationsperspektiv: Strukturellt, Humanresources, politiskt och symboliskt perspektiv.
I samband med nya gymnasiereformen GY11 och den nya skollagen implementeras
elevhälsoteam för varje rektorsområde i en gymnasieskola som inte haft ett organiserat
elevhälsoarbete tidigare, specialpedagoger anställs och samtidigt genomförs en
organisationsförändring på rektorsnivå. Detta skapar en viss turbulens i organisationen.
Detta är en hermeneutisk, fenomenografisk studie med kvalitativ ansats, där fokusgrupper
använts som intervjumodell, för att samla utsagor från aktörerna, och se om aktörernas utsagor
utvecklas under samtalet. Fokusgrupper är ett arbetssätt hämtat ur socialpsykologin och
socialkonstruktionismen.
Det framkommer i intervjusvaren att aktörerna definierar elevhälsa olika, vilket indikerar att
elevhälsan behöver bli tydligare i organisationen. Särintressen, brist på delaktighet, brist på
gemensamt förhållningssätt, brist på resurser och brist på gemensam vision är några hinder, på
organisationsnivå, för att utveckla elevhälsan, som aktörerna uttryckt. Tydliga strukturer på
organisationsnivå där det finns tid avsatt för kommunikation mellan olika aktörer på olika nivåer,
och där elevhälsan har en naturlig, väl inarbetad del, är framgångsfaktorer för utvecklingen av
elevhälsan, liksom att informations-, besluts- och ärendegången i elevärenden är implementerad i
organisationen och förlöper smidigt.
Nyckelord: Fokusgrupper, framgångsfaktorer, hinder, gymnasieskola, organisationsnivå,
organisationsteorier, elevhälsa.
Dan Sagemo
Examinator Kristian Lutz
Handledare Lisbeth Ohlsson
INNEHÅLL
INTRODUKTION ........................................................................................................................ 1
INLEDNING ................................................................................................................................................................1
BAKGRUND ................................................................................................................................................................2
PROBLEMSTÄLLNING ............................................................................................................. 4
PROBLEMFORMULERING ............................................................................................................................................4
VIKTIGA BEGREPP ......................................................................................................................................................5
SYFTE ........................................................................................................................................................................6
PRECISERADE FRÅGESTÄLLNINGAR ...........................................................................................................................6
AVGRÄNSNINGAR ......................................................................................................................................................6
TEORI............................................................................................................................................ 7
IDÉHISTORISK BAKGRUND TILL SKOLLAGEN ..............................................................................................................7
ORGANISATIONSTEORIER ..........................................................................................................................................9
Idéhistorik ............................................................................................................................................................9
Utvecklingslinjer i organisationsteori ................................................................................................................ 10
Strukturer och arbetsfördelning i en organisation ............................................................................................. 12
Skrtics paradigmer ............................................................................................................................................. 12
Nätverksteori ...................................................................................................................................................... 15
TIDIGARE FORSKNING .............................................................................................................................................. 16
METOD ....................................................................................................................................... 19
Urval .................................................................................................................................................................. 20
Genomförande.................................................................................................................................................... 20
Databearbetning ................................................................................................................................................ 21
MOTIV FÖR VAL AV METOD ..................................................................................................................................... 21
ETISKA ÖVERVÄGANDEN ......................................................................................................................................... 22
ALTERNATIVA METODER ......................................................................................................................................... 22
KRITISK GRANSKNING AV METODEN OCH TILLFÖRLITLIGHET .................................................................................. 23
RESULTAT OCH ANALYS ..................................................................................................... 24
TANKAR OM ELEVHÄLSA ......................................................................................................................................... 24
HINDER FÖR UTVECKLANDE AV ELEVHÄLSAN ......................................................................................................... 25
Hinder ur det strukturella perspektivet .............................................................................................................. 25
Hinder ur HR-perspektivet ................................................................................................................................. 27
Hinder ur det politiska perspektivet ................................................................................................................... 28
Hinder ur det symboliska perspektivet ............................................................................................................... 28
Sammanfattande analys av hinder för utvecklande av elevhälsan ..................................................................... 29
FRAMGÅNGSFAKTORER ........................................................................................................................................... 30
Framgångsfaktorer ur ett strukturellt perspektiv ............................................................................................... 30
Framgångsfaktorer ur HR- perspektiv ............................................................................................................... 31
Framgångsfaktorer ur ett politiskt perspektiv .................................................................................................... 32
Framgångsfaktorer ur ett symboliskt perspektiv ................................................................................................ 32
Sammanfattande analys av framgångsfaktorer för utveckling av elevhälsan .................................................... 33
DISKUSSION .............................................................................................................................. 35
FRAMGÅNGSFAKTORER UR ETT STRUKTURELLT PERSPEKTIV .................................................................................. 36
FRAMGÅNGSFAKTORER UR ETT HR PERSPEKTIV ..................................................................................................... 38
FRAMGÅNGSFAKTORER UR ETT POLITISKT PERSPEKTIV ........................................................................................... 39
REKOMMENDATIONER ............................................................................................................................................. 39
REFERENSER
BILAGOR
Introduktion
Inledning
På en gymnasieskola där det tidigare inte har funnits en elevhälsa med elevhälsoteam har olika
aktörer i skolan intervjuats om vilka tankar de har om elevhälsa, och vilka tankar de har om
hinder och framgångsfaktorer för att utveckla skolans elevhälsa. I studien sätts de tankar om
hinder och framgångsfaktorer som framkommer i intervjuerna i relation till olika
organisationsperspektiv utifrån Bolman & Deals organisationsmodell (Bolman & Deal, 1995).
Jag har valt att studera detta för att få en klarare bild av organisationen, vad som kan hindra
respektive ge framgång åt utveckling av elevhälsan och få tankar om hur jag kan arbeta för att
utveckla stödet till enskilda elever.
Denna studie är viktig för professionen då man som specialpedagog ska kunna göra
åtgärdsprogram på individ-, grupp- och organisationsnivå och då är det väsentligt att ha en bild
av hur organisationen ser ut utifrån olika perspektiv. Dessutom finns det inte mycket forskning
om gymnasieskolors organisation kopplat till det specialpedagogiska uppdraget. Studien kan
vara ett exempel på ett verktyg man kan använda för att skapa sig en bild av sin skolorganisation
för att kunna stödja elever i behov av särskilt stöd.
Det är viktigt att skolan i sin utredning tar hänsyn till omständigheter på skol-, grupp- respektive
individnivå när man beskriver elevens svårigheter… och att skolan klarlägger vilket särskilt stöd som
behövs. (Skolverket, 2008, s.12)
I examensordningen för specialpedagoger (SFS 2007:638), står att de bland annat ska arbeta med
att undanröja svårigheter i olika lärmiljöer genom att utveckla dem, genomföra pedagogiska
utredningar och analysera svårigheter på organisations-, grupp och individnivå samt utforma och
delta i arbetet med åtgärdsprogram.
Denna studie om elevhälsa på gymnasiet kan vara av intresse för specialpedagoger,
elevhälsopersonal, pedagoger, utbildningsansvariga inom lärarutbildningar på universitet och
högskolor, utbildningsansvariga politiker och intresserad allmänhet för att de tankar som tas fram
här kan ge exempel på verktyg som kan användas i utveckling av elevhälsa eller andra
1
utvecklingsprocesser. Jag följer en linjär disposition och följer en logisk ordning:
inledning/introduktion, problem/frågeställning, teori, metod, resultat och diskussion. (Backman,
1998).
Bakgrund
Detta kapitel beskriver lite om min bakgrund, personlig utgångspunkt och varför jag tycker det är
intressant att utforska det här ämnesområdet.
Jag har en brokig bakgrund, som konsulent inom nykterhetsrörelsen, några år som
förskollärare, många år inom kyrkan som diakon med arbetsuppgifter till stor del riktade mot
skolan och ungdomar, något år på flyktingförläggning och elva år på högstadium först som lärare
och sedan som specialpedagog sedan 2006. Jag började tjänstgöra som specialpedagog på en
gymnasieskola 2010. En av mina uppgifter är att organisera och samordna specialpedagogiska
insatser för elever med behov av särskilt stöd inom de program jag är anställd för. För att skapa
mig en bild av hur jag skulle kunna utveckla mitt arbete som specialpedagog behövde jag en
förståelse av gymnasieskolans organisation. Därav mitt fokus i denna studie.
Gymnasieskolan är en relativt stor skola med c:a 1500 elever och sju olika rektorsområden.
På gymnasieskolan hade de 2010 ingen organiserad elevhälsa i elevhälsoteam med kompetens
från kurator, skolsköterska, specialpedagog, psykolog, SYV (studie- och yrkesvägledare). Det
fanns också många olika tankar om vad en elevhälsa är. En grupp av rektorer och anställda
kuratorer, skolsköterskor, SYV:ar och specialpedagog träffades för att diskutera elevhälsa på
gymnasiet. Denna grupp samlades flera gånger under hösten och enades om ett
organisationsförslag om elevhälsa, där varje rektorsområde skulle ha ett elevhälsoteam. Då det
inte fanns tillräckligt med kuratorer, skolsköterskor och specialpedagoger för att bilda ett
elevhälsoteam per rektorsområde så fick dessa yrkesgrupper delta i två team. Så det beslutades
om yttre ramar för en elevhälsoorganisation, men innehåll och arbetssätt beslutades det inte om.
Det här beslutet om en ny elevhälsoorganisation innebar en omställning för dem som tidigare
arbetat med skolhälsovård och stödresurs. Organisationsförändringen stödde sig på den nya
skollagen som tydligt visar på att elevhälsan även gäller gymnasiekolan och vilka intentionerna
är med elevhälsa.
2
25 § För eleverna i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, sameskolan, specialskolan,
gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska det finnas elevhälsa. Elevhälsan ska omfatta medicinska,
psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst vara förebyggande
och hälsofrämjande. Elevernas utveckling mot utbildningens mål ska stödjas.
För medicinska, psykologiska och psykosociala insatser ska det finnas tillgång till skolläkare,
skolsköterska, psykolog och kurator. Vidare ska det finnas tillgång till personal med sådan kompetens
att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses. (SFS. 2010:800, skollagen, kap 2)
3
Problemställning
Problemformulering
I samband med nya gymnasiereformen GY11 och den nya skollagen implementeras
elevhälsoteam för varje rektorsområde i en gymnasieskola som inte haft ett organiserat
elevhälsoarbete tidigare, specialpedagoger anställs och samtidigt genomförs en
organisationsförändring på rektorsnivå. Elevhälsan är i en uppbyggnadsfas och det finns många
olika tankar om vad elevhälsa är och hur den ska vara organiserad. Vad kan vara
framgångsfaktorer respektive hinder i en gymnasieskolas organisation för att
utveckla/implementera elevhälsa.Skollagen stadgar att:
25 § För eleverna i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, sameskolan, specialskolan,
gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska det finnas elevhälsa. Elevhälsan ska omfatta medicinska,
psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst vara förebyggande
och hälsofrämjande. Elevernas utveckling mot utbildningens mål ska stödjas. För medicinska,
psykologiska och psykosociala insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog
och kurator. Vidare ska det finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av
specialpedagogiska insatser kan tillgodoses.(SFS 2010:800, Skollagen, 2011, kap 2)
Det finns inte mycket forskning kring elevhälsa på organisationsnivå. Emanuelsson m.fl. belyser
utifrån tanken om en skola för alla, olika områden som behöver forskas kring. Ett sådant område
är hur möjligheter till medbestämmande och deltagande är utformade. Ett annat sådant område
handlar om maktfördelningen i organisationen.
Detta kan inte genomföras utan studier av maktförhållanden på olika nivåer i skolsystemet, främst hur reell
makt fördelas mellan politiker, professionella, föräldrar och elever. Av speciellt intresse är detta i frågor som
har att göra med resursfördelning i vid mening, fastställande av mål - ”strävansmål” likaväl som etappmål –
planering och organisation av utbildning och undervisning m.m. vilka alla kan sägas vara områden där
maktutövande kommer till uttryck.
(Emanuelsson, Persson, & Rosenqvist, 2001, s. 143)
Olika delar av elevhälsan har olika arbetsledare, vilket påverkar samordning av insatser. I fas
med införandet av Gy11 har det även gjorts en omorganisation på skolan och förvaltningschefen
4
är nu chef över gymnasierektorerna, precis som för övriga rektorer i kommunen. Tidigare hade
gymnasiet en gymnasiechef, men nu har det tillsatts en administrativ tjänst istället.
Organisationsförändringen ställer krav på skolan, så att den kan möta de följder som
organisationsförändringen medför.
Skolan har fått synpunkter från skolverket när det gäller att upprätta åtgärdsprogram för de
elever som är i behov av särskilt stöd.
Viktiga begrepp
Med begreppet elevhälsa avses här rektor, kurator, skolsköterska, specialpedagog och
SYV (studie- och yrkesvägledare) enligt SOU 2000:19.
Resurscentrum används som begrepp för gymnasiets resurs och består av
pedagoger/speciallärare som screenar och hjälper elever, i huvudsak med svenska,
matematik och engelska.
Elevhälsoteam används några gånger och är det samma som elevhälsa (se ovan)
Aktörer kallar jag de respondenter som deltagit i fokusgrupper och intervjuer.
Fokusgrupper är de grupper som intervjuats och begreppet förklaras närmare i texten
Lärande samtal. En samtalsmetod där lärandet står i centrum.
PBS (Problembaserad skolutveckling) En slags forskningsmetod för att utveckla
vardagspraktiken i en skola. Hans-Åke Scherp från Karlstad universitet har utvecklat
metoden.
HR (Human resources) står för hur organisation och personal passar ihop (inflytande,
delaktighet, användande av kompetens m.m.)
5
Syfte
Syftet är att från ett ”Top – down- perspektiv” undersöka och beskriva hur olika aktörer uttrycker
sig om elevhälsa, och vilka organisatoriska möjligheter och hinder de uttrycker, som finns för en
implementering av elevhälsa enligt den nya skollagen, GY11. Som ett analysraster (dvs för att
göra deras tankar begreppsligt synliggjorda) använder jag mig av Bolman & Deals (1995)
organisationsteorier.
Preciserade frågeställningar
Hur uttrycker sig olika aktörer om elevhälsa?
Vad ser de som hinder respektive framgångsfaktorer när det gäller att utveckla elevhälsan
på skolan?
Avgränsningar
I studien kommer jag inte att undersöka elevers måluppfyllelse, utan lämna det till senare
forskning och koppla det till elevhälsans utveckling.
Jag beskriver några olika moderna organisationsteorier i teoriavsnittet, men inte valt att
använda alla i tolkningen av intervjusvaren, utan där har jag begränsat mig till Bolman & Deals
perspektivmodell för organisationer. Jag har inte specifikt tagit upp frågan om hur de olika
aktörerna ser på organisationen som sådan, utifrån de fyra perspektiven som (Bolman & Deal,
1995) lyfter fram, men däremot har jag använt perspektiven som forskningsraster. Jag har inte
heller frågat hur aktörerna skulle vilja beskriva den rådande skolkulturen. Detta kan bli en möjlig
uppföljning.
6
Teori
Här ges en historisk tillbakablick och en översikt över aktuell forskning som berör
gymnasieskolan och har relevans för studien om elevhälsa. Jag fokuserar på organisationsteorins
historia och organisationsteorier idag. Jag har intresserat mig för Bolman och Deals
perspektivmodell för att förstå organisationer bättre, men även tittat på Mintzbergs
strukturmodell med fem sektorer och Hargreaves beskrivning av olika skolkulturer. Dessa har
fått bilda det raster genom vilket jag försöker tolka intervjusvaren om hinder och
framgångsfaktorer för att utveckla elevhälsoorganisationen. Även nätverksteorin belyses
kortfattat, som kanske är något av det senaste inom organisationsteorispektrat. Jag tittar också på
var tankarna i vår nuvarande skollag om elevhälsa kommer ifrån och vilka teorier som ligger
bakom fokusgrupper som jag huvudsakligen använt som metod för att samla fakta.
Idéhistorisk bakgrund till skollagen
Grundtankar i skollagen kan härledas från Antikens Grekland genom att naturrättsläran
härstammar härifrån. Aristoteles (född 384 f. Kr.) funderade över människans rättigheter och
kom att skilja mellan en naturlig rätt som gällde överallt och de lagar som stiftats av staten.
Stoikerna i antikens Grekland utvecklade en förnuftsbaserad naturrättslära. Den innebar att det
fanns en gudomlig lag (det gudomliga = ”världsförnuftet”) och de utvecklade även idén om
människornas naturliga jämlikhet samt att vissa naturliga rättigheter tillkom människorna.
Aristoteles för fram tanken att människorna ska utvecklas och förverkliga sina förmågor
på bästa sätt. Detta menar han sker i ett lagstyrt samhälle där folket får säga sin mening.
(Skirbekk & Gilje, 1995) Här skönjer man en koppling till skollagen där man också vill att
eleverna ska förverkliga sina förmågor på bästa sätt.
I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de
utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att
tillgodogöra sig utbildningen. (SFS 2010:800, skollagen, 1 kap § 4).
7
När romarna tog över den grekiska kulturen spreds även idéerna om en naturlig rätt vidare sedan
till hela Västeuropa. Naturrättsläran kom sedan att ligga till grund för amerikanska och franska
rättighetsförklaringarna (Graninger & Tägil, 1967). Naturrättsläran uttrycker att samhället styrs
av naturliga lagar för att kunna existera där bl.a. det är bra för samhället om varje människa är
jämlik, har respekt för andra människor och utvecklas utifrån sina förutsättningar. Det talas om
respekt för liv, rätten till liv och rätten till frihet. Detta avspeglas i de formuleringar vi har idag i
vår skollag.
Utformningen av utbildningen
5 § Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och
de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla
människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor.
Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka
alla former av kränkande behandling. (SFS 2010:800, skollagen, 2 kap § 5).
FN:s konvention om barnets rättigheter antagen av FN s generalförsamling den 20 november
1989, och har också bidragit till skollagens skrivning om elevhälsa. I Artikel 28 och 29 står det
bl. a.
Barnets utbildning skall syfta till att utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anlag
och fysisk och psykisk förmåga; förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av
förståelse, fred, tolerans, jämlikhet mellan könen och vänskap mellan alla folk, etniska, nationella och
religiösa grupper och personer som tillhör urbefolkningar. Konventionsstaterna skall göra utbildning
tillgänglig för alla barn, samt vidta lämpliga åtgärder, uppmuntra utvecklingen av olika former av
undervisning göra studierådgivning och yrkesrådgivning tillgänglig för alla barn (UD 05. 059, 2006 s.
46)
Och i skollagen är motsvarande innehåll beskrivet så här:
Elevhälsans omfattning
25 § För eleverna i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, sameskolan, specialskolan,
gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska det finnas elevhälsa. Elevhälsan ska omfatta medicinska,
psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst vara förebyggande
8
och hälsofrämjande. Elevernas utveckling mot utbildningens mål ska stödjas. För medicinska,
psykologiska och psykosociala insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog
och kurator. Vidare ska det finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av
specialpedagogiska insatser kan tillgodoses.(SFS 2010:800 skollagen, 2 kap § 25)
Trots att utredningsförslaget från SOU 2000:19 om elevhälsa inte antogs av riksdagen, har den
satt spår i kommunens Barn- och utbildningsnämnd som bestämmer över skolan. I vår kommun
finns en elevhälsoplan med liknande grundtankar som framkom i SOU 2000:19 om att
elevhälsan ska vara kopplad till skolans utvecklingsarbete.
Det är oundgängligen nödvändigt att ett samarbete på fältnivå kommer till stånd i alla kommuner. Här bör
ansvaret för att samarbetet kommer till stånd och ledningen av samverkan åvila skolan.
Samarbetet behöver också intensifieras och stabiliseras genom regelbundna konferenser och gemensam
fortbildning.
Varje kommun bör analysera behoven av samverkan och därefter besluta om hur arbetet ska organiseras på
olika nivåer, vem som ska ha ansvaret för att samarbetet kommer till stånd och vem som ska leda det.
En plan för samverkan bör arbetas fram i varje kommun och fullmäktige bör fatta beslut om
samarbetsordningen i kommunen. (SOU 2000:19, s.71 )
Specialpedagogernas expertinsatser behövs i skolledning och bland lärare för att underlätta elevernas lärande,
för att skapa goda lärande miljöer för alla barn och för att undanröja undervisningssvårigheter.
Specialpedagogerna behövs också för att bidra med kunskaper om hur organisationer och grupper påverkar
individer och elevers lärande, för att utveckla samspelet mellan familjen och skolan, för att ge stöd och
handledning till lärare, för att delta i utvecklings- och utvärderingsarbete på skolorna, m.m. (SOU 2000:19,
s.83 )
Organisationsteorier
Idéhistorik
Platon (427-347 f kr) formulerade en slags organisationsteori utifrån sina tankar om ”Staten”
som består av producenter, administratörer och ledare, som ömsesidigt förutsätter varandra och
får samhället att fungera. (Skirbekk & Gilje, 1995). De ”kompetenta” är ledare och styr de andra.
Aristoteles som var elev i Platons skola ”Akademin” och kom att präglas mycket av Platons
tankar, ansåg till skillnad från Platon att ett samhälle ska styras av lagar som skyddar folket och
9
att man ska lyssna på folkopinionen. Machiavelli fångar upp tankarna bl.a. i sitt verk ”Fursten”
där han beskriver hur man kan skydda det goda samhället genom att skapa balans mellan de
egoistiska krafterna som finns i alla samhällen. Balansen upprätthålls av en stark person (furste)
som ska ta makten och behålla den genom att stifta lagar och se till att de efterföljs.
Max Weber (1864-1920), spinner vidare på den tankegången som Aristoteles och
Machiavelli hade om lagstiftningens och folkrepresentationens betydelse, och är kanske den
sociolog som vid sidan av Durkheim som betytt mest för utvecklingen av sociologin som
begrepp. Han talar om ett samhälles/en organisations, olika handlingstyper, olika sätt att agera:
målrationella (en handling är rationell om den styr mot ett klart formulerat mål), värderationella
(utifrån ett absolut värde), affektiva (bestämda av affekter) och traditionsorienterade (styrs av
traditioner) handlingstyper. Han menar vidare att det moderna samhället för med sig ökad
byråkratisering, vetenskapliggörande och rationalisering. Samhället blir mer komplext och
kräver bättre planering och kalkylering (byråkratisering). Vetenskapen behövs allt mer i
förvaltning och samhälle och medför en ökad målrationalitet.
Staten som styr kan göra det utifrån tre legitimiteter: den traditionella (av tradition), den
karismatiska (undersåtarnas positiva band till härskaren) och den legala (lagstiftningen). Staten
är den institution som legitimt kan utöva våld (jfr Machiavellis Fursten, egen anteckning).
Utifrån dessa generaliserade idealtyper (de fyra handlingstyperna och de tre legitimiteterna)
menar Weber att man kan analysera alla samhällsformer. (Skirbekk & Gilje, 1995)
Efter andra världskriget förnyades intresset för Webers teorier och kom att bli grunden för nya
organisationsteorier om vad olika strukturer fick för konsekvenser på moral, produktivitet och
effektivitet.
Utvecklingslinjer i organisationsteori
Egerbladh och Tiller (1998) lyfter fram fyra utvecklingslinjer i organisationsteori enligt Flaa
m.fl. Först skedde en utveckling från normativ till beskrivande och förstående disciplin. Sedan
studerade man fler typer av organisationer, och det ledde till att man gick från en ensidig till en
mångsidig syn. Den fjärde utvecklingslinjen dras från ett stängt till ett öppet system (att förstå
organisationen i samspel med samhället).
10
Egerbladh och Tiller har också visat på de svenska skolforskarna Berg och Wallins tre
huvudriktningar i organisationsteoretiska utvecklingen. Den första var en teknokratisk teori där
man beskriver människan som en fysiologisk maskin som man måste få att undertrycka sina
irrationella egenskaper. Som reaktion växte det fram en humanistisk organisationsteori där man
tog hänsyn till grundläggande behov såsom trivsel, trygghet, självförverkligande. Den tredje
huvudriktningen är den systemteoretiska fasen som betonar balans och jämvikt i systemet.
Aktörerna i systemet bör ha gemensam värdegrund och grundsyn, och organisationen och dess
marknad ska ses i samband med varandra.
De hinder för organisationsutveckling som de tar upp handlar om: sedvänjor och traditioner
som bromsar och blockerar, misstro mot ledningen, organisationens utformning kan verka
hämmande eller ha för många problem så man får inte någon översikt över hela strukturen. De
menar att förändringar måste ske på ett systematiskt sätt där man analyserar organisationens
beståndsdelar, har en målsättningsdiskussion, utvärderar planer och gör konsekvensanalyser.
Förändring kräver att man fångar in helheten dvs. närsamhället, skolans värderingar, interna
strukturer, relationer och strategier. Dessutom så är det viktigt att utveckla aktörernas kapacitet
angående lärande och förändring, det är viktigt att de känner medansvar och har tagit eget
ställningstagande för utvecklingen. (Egerbladh & Tiller, 1998)
Fyra perspektiv för att belysa en organisation
Bolman & Deal (1995) beskriver fyra perspektiv för att belysa en organisation. Det strukturella
perspektivet (handlar om hur man organiserar arbetet), Human-resources-perspektivet (visar på
den inneboende resursen i personalen när de känner att de passar in i organisationen) (jämför
med Webers karismatiska legitimitet), politiska perspektivet (maktperspektivet, hur makten är
grupperad i organisationen) och det symboliska perspektivet (vikten av traditioner i en
organisation). (Bolman & Deal, 1995) De menar att man behöver titta på en
organisationsförändring utifrån olika perspektiv och möta olika hinder med olika strategier. De
anser att man kan behöva växla perspektiv när man tittar på en organisation, för att få en större
förståelse.
Det finns exempel på lyckade strukturella omorganisationer från olika organisationer, t.ex.
Kodak, Citibank och Beth Israel. Gemensamt för dessa var att de hade utformat en ny
uppfattning om organisationens mål och strategi, de undersökte noggrant hur organisationens
11
struktur och processer såg ut och fungerade, samt de gjorde en ny struktur utifrån de nya målen
och omgivningen. Dessutom så tillät man sig att experimentera, behöll det som var bra och
slängde bort det som inte fungerade. (Bolman & Deal, 1995)
Strukturer och arbetsfördelning i en organisation
Ytterligare verktyg för att belysa en organisation tar Hargreaves fram med fyra former av
arbetsfördelning. (Blossing, 2003).
Den individualistiska kulturen (var lärare sköter sig själv) En annan forskare (Staessen)
kallar motsvarande kultur för ”den familjära”. Alla kontakter är informella (det handlar om att
överleva), rektorn är en av lärarna och tar inget ansvar.
Den balkaniserade kulturen (Särbokulturen, enligt Staessen) Samarbetet sker i smågrupper,
som hålls ihop av speciella särintressen, vilka är viktigare än skolans mål. Det som sker i det
egna (klassrummet, rektorsområdet) är det viktiga, det finns ingen vision om skolan
Den påtvingat kollegiala kulturen. Uppifrån anges regler om hur samarbetet ska organiseras
på skolan gällande konferenser, ämnesområdsdiskussioner, aktivitetsplanering etc.
Den samarbetande kulturen. Lärarna initierar och driver förbättringsarbetet själva. Samarbete
sker utifrån viljan att utveckla yrkesrollen. (Staessen kallar den här kulturen för den
professionella) Skolledaren beskrivs här som en stark pedagogisk ledare, en visionär med god
organisationsförmåga.
Skrtics paradigmer
Här beskriver Skrtic (1991), professor i specialpedagogik vid University of Kansas, hur han
tänker sig att skolan befinner sig i spänningsfältet mellan fyra olika paradigmer.
Figur 1
(Skrtic, 1991, s.13)
12
Radikalhumanistiska paradigmet, där är man kritisk till det rådande samhället och menar att
kultur, normer och värden ska styra vårt sätt att tänka och vara.
Radikalstrukturalisterna är också kritiska till status quo och vill ha förändring, men vill ändra på
strukturerna t.ex. lagar, byråkrati, teknologi och ekonomi.
Det interpretevistiska (”Interpretivistic”) (tolkande) paradigmet vill tolka och förstå de
processer som pågår när människor tillsammans konstruerar sin sociala verklighet.
Det funktionalistiska paradigmet tänker att man kan utforska social praktik med
naturvetenskapliga objektiva metoder, för att kunna förutsäga och få kontroll. De tänker att alla
existerande strukturer är funktionella för annars skulle de sluta existera, vilket gör dem föga
förändringsbenägna (Skrtic, 1991).
Skrtic menar enligt (Tideman, Rosenqvist, Lansheim, Ranagården & Jacobsson, 2004) att
vilken paradigm man än väljer när man ser på skolan så kommer det att innebära stagnation,
byråkratisk standardisering och förstelnande. Skrtic tänker sig en lösning som han kallar
adhocrati, ett slags dynamiskt organisationstänkande som är flexibelt, självförnyande och som
kan hantera nya situationer när de uppkommer. Skolan ska vara mer tält än stenbyggnad, det är
en metafor som Skrtic använder.(Skrtic, 1991)
Mintzbergs strukturmodell
I Mintzbergs strukturmodell av en organisation visar han ett sätt att analysera en organisation
med hjälp av fem sektorer. (Bolman & Deal, 1995)
Figur 2
(Bolman & Deal, 1995, s.86)
13
För att översätta Mintzbergs modell på en skolorganisation skulle den operativa kärnan kunna
vara lärarna och annan personal som utför det grundläggande arbetet i organisationen,
mellancheferna skulle motsvara rektorerna och den strategiska toppen skulle kunna vara
skolstyrelsen och skolpolitiker. Teknostrukturen kan motsvaras av kommunrevisionen, och
stödfunktionerna skulle kunna vara vaktmästare, sekreterare, skolsyster m.m. Utifrån
sektorsmodellen härleder Mintzberg fem grundläggande konfigurationer eller strukturer. Fyra av
dem finns i modellen av organisationstyper nedan. Den femte strukturen ” divisionaliserade
former” tar jag inte upp närmare. Det rör sig mer om stora företag med dotterbolag etc.
Figur 3
(Tillstånd att använda bilden har getts av copyrightinnehavaren)
Maskinbyråkrati. En sådan organisation har en ledning som fattar beslut, standardiserade
metoder och ett stort antal mellanchefer som ser till att besluten efterlevs och metoderna följs.
Enkel struktur. Denna organisation består bara av två skikt nämligen ledningen och den
operativa basen. (Ex. nystartade fåmansföretag)
14
Professionsbyråkrati eller professionell organisation. Den operativa professionella kärnan är stor
och självständig. De har stor frihet och det är få mellanchefer till operativa ledningen. (Ex.
Harvarduniversitetet med professorer och prefekter). Den här organisationen kännetecknas av att
den kan ha spetskompetens men ändå vara på ”stenåldern”. Kontrollen sker genom den
professionella utbildningen och ideologin.
Adhocrati. Mintzberg har som Skrtic med adhocrati som organisationstyp. I Bolman & Deal
(1995) beskrivs adhocrati som en lös flexibel och självförnyande organisk form som ofta finns i
företag vars förutsättningar snabbt förändras. Ex. konsultfirmor, reklamföretag,
grammofonbolag.
Nätverksteori
En ny tanke om organisationsteori lyfter Czarniawska (2005), som har sitt huvudsakliga
kompetensområde inom ekonomi. Hon menar att synen på organisationsteori har genomgått en
kraftig förändring under senaste årtiondena. Fokus har skiftat från strukturer till processer, från
organisationer till organisering. Det har blivit uppenbart att strukturer är optiska synvillor,
stillbilder av processer, och att formella organisationer är ett resultat av organisering, snarare än
dess premiss (Czarniawska, 2005)
Hon skriver vidare att det är handlingarna - inte objekten - som bör stå i centrum för
organisationsteorin. Det är organiseringen - inte organisationerna - som bör stå i centrum för
forskningen, något de flesta organisationsforskare blundar för. Många anställda vet inte hur deras
organisationsstruktur ser ut och klarar sig faktiskt också utmärkt utan den kunskapen. Nyligen
har organisationer börjat studeras med hjälp av nätverksteori. Det är ett steg i rätt riktning, men
om man använder "handlingsnät" för att förklara hur kollektiva handlingar kopplas ihop, frigörs
nya synsätt. Där byråkratiska organisationer kan utgöra rena hinder för organisering är
handlingsnäten både gränslösa och globala. (Czarniawska, 2005)
15
Tidigare forskning
Det har varit svårt att hitta forskning om vad som kan vara framgångsfaktorer respektive hinder
för utveckling av elevhälsa på organisationsnivå på en gymnasieskola. Hos Emanuelsson,
Persson och Rosenqvist (2001), utgiven av skolverket, framkommer också bristen på forskning
om specialpedagogik inom gymnasieskolan.
Som framgått av tidigare avsnitt i vår rapport, så är den specialpedagogiska forskning som direkt
gäller gymnasieskolan av ytterst liten omfattning (Emanuelsson m.fl., s.50)
Denna erfarenhet att det är svårt att hitta litteratur och forskning om organisationsnivå i skolan,
delas av Bernhanu, (2006). Hon har sökt litteratur framförallt i Norden, men också sökt
internationellt. Hon skriver:
Det har inte varit lätt att finna relevant litteratur och att få fram forskningsbaserade texter som
behandlar delaktighet och jämlikhet på systemnivå. Ofta krävs en noggrann tolkning och sortering av
variabler/faktorer som tros ha relevans på system/organisationsnivå eftersom de flesta
empiriskbaserade studier fokuserar på klassrumnivå eller på individuell nivå (Bernhanu, 2006, s.7).
Det finns viss forskning på högstadieskolor om hur de organiserar elevhälsoarbetet.
Löfquist (1999) skriver om fyra olika modeller att organisera elevhälsoarbetet på olika
högstadieskolor. Dessa organiseringsmodeller kan man även reflektera över i ett strukturellt
perspektiv på gymnasieskolan.
”Organiseringsmodeller
Fyra modeller eller organiseringstyper urskildes 1986 för arbetet med behovsdefinition och
behovsprioritering: arbetsenhetsmodellen, vinthundsmodellen, elevvårdsmodellen och
skolledarmodellen.
Arbetsenhetsmodellen: Modellen karakteriseras av ett arbetssätt som i allt väsentligt överensstämde
med den arbetsform som läroplanen LGR 80 föreskrev. Arbetsenheten utgör den centrala
samrådsstrukturen tillsammans med elevvårdsstrukturen. Behovsdefinitionen karakteriseras i båda
skolorna av att elevvårdsstrukturen, främst speciallärarna, integreras i arbetet genom en väl utbyggd
arbetsenhetsstruktur. Studieledarna har en viktig roll tillsammans med speciallärarna.
Behovsprioritering sker i de båda skolorna i nära anknytning till arbetsenheterna. (Löfquist, 1999, s.
79)
16
Vinthundsmodellen: Modellen karakteriseras av starka ämnesstrukturer. ”Vinthundsmodellen” innebar
att speciallärarna, när höstterminen startade, uppsöktes av enskilda ämneslärare som vill ha extra hjälp
med enskilda elever. I skolorna är speciallärarna isolerade från ämnesstrukturen i olika hög grad. Utan
stöd från skolledarna blev speciallärarna snart överbelastade av de krav som ämneslärarna ställde.
Skolledarna medlade mellan ämneslärare och speciallärare. Speciallärarnas roll var avsevärt svagare i
jämförelse med arbetsenhetsmodellens skolor. (Löfquist, 1999, s. 79)
Elevvårdsmodellen: Modellen karakteriseras av en stark och mer självständig elevvårdsstruktur. I
förhandlingen mellan elevvårds - och ämnesstrukturen gav det noggranna arbete som
elevvårdsstrukturen lagt ned på behovsinventeringen dess företrädare en stark bas att utgå ifrån.
Ämneslärarna är centrala i prioriteringsarbetet utan några tendenser till vinthundssystem. (Löfquist,
1999, s. 79)
Skolledarmodellen: Vad som främst kännetecknar skoledarmodellen är att skolorna organiserat ett
delat ansvar mellan elevvårds - och skolledarstrukturerna vad gäller behovsdefinition.
Skolledarstrukturen tillsammans med elevvårdsstrukturen är direkt engagerad med att inventera
individuella behov. Skolorna använder eller har börjat använda arbetsenheter som en viktig
samarbetsform, men inte lika konsekvent som inom arbetsenhetsmodellen. Arbetsformerna är
varierade och mer komplicerade än inom övriga kategoriseringsgrupper.” (Löfquist, 1999, s. 79)
När det gäller speciallärarnas sätt att arbeta använder författaren följande kategoriseringar:
Specialistrollen innebär att man arbetar med ”smala” specialistområden t.ex. Dyslexi, DAMP etc. Man
gör test och arbetar ofta med särskilda metoder t.ex. Wittingmetoden. Ofta finns individuella
träningsprogram. Grupperna är små. Man arbetar ofta självständigt i klinikform. Stödläraren arbetar
med ett brett spektrum av sociala och pedagogiska problem. Man arbetar sällan med en specifik
metod, men har ofta en medveten filosofi och ofta i klassen. Används till brandkårsutryckningar och
som allmän resurs. Är flexibla. (Löfquist, 1999, s. 80)
Konsulten ger främst stöd och råd till andra och utreder problem. Enklare problem skall lösas inom
klassens ram. Konsulten är den nya typen av speciallärare som utbildningen till specialpedagog syftar
till”. (Löfquist 1999, s.80)
Tideman m.fl.(2004) beskriver två olika skoltyper utifrån vad skolan betonar i sin syn på sitt
uppdrag. Det finns skolor som betonar de sociala målen och skolor som betonar kunskapsmålen.
De kallar dem för skolor med relationellt respektive kategoriskt perspektiv.
17
Liknande tankegångar finns hos Sandberg & Targama (1998) där de talar om rationellt
respektive tolkande perspektiv. I det rationella perspektivet antas det att det finns en sann
verklighet som kan studeras och analyseras så att vi kommer närmare sanningen. Allting har en
förklaring och även människor kan förklaras med hjälp av deras egenskaper, kunskaper och
behov. Det rationella perspektivet har en motsvarighet i det kognitivistiska perspektivet på
kunskap och lärande (jfr kategoriskt perspektiv ovan). I ett förståelsebaserat tolkande perspektiv
är vår kunskap om verkligheten beroende av vår omvärld och människor omkring oss, hur vi
förstår och tolkar världen. (jfr relationellt perspektiv ovan). Kan du ändra människors förståelse
av en organisation kan du ändra organisationen.
I Skolverkets rapport nr 202 (2001) lyfts följande framgångsfaktorer fram, för att elever med
funktionshinder ska lyckas i skolan.
En engagerad lärare som stöttar eleven, ett positivt samarbete med hemmet, en struktur för
kunskapsöverföring och samarbete inom skolan, bra klassrumsklimat, en insiktsfull arbetsledare och
nödvändiga resurser är viktiga faktorer för alla elever. För elever i behov av stöd kan det kanske vara
helt avgörande.”( Skolverkets rapport nr 202, 2001 Tre magiska G:n Skolans insatser för elever med
funktionshinder. Örebro: db Grafiska, s.50.)
I denna rapport nämner man de tre nivåer man ska göra insatser på som individ-, grupp- eller
generell nivå. Istället för organisationsnivå skriver man generell nivå och menar:
Generella insatser är sådana som alla elever kan ta del av även om de kan ha särskild betydelse för
elever med ett funktionshinder. Exempel på sådana insatser är modifiering av klasstorlek, en
förbättrad fysisk eller psykosocial miljö eller användandet av mer flexibla undervisningsmetoder.”
18
Metod
Jag har valt en hermeneutisk, fenomenografisk utgångspunkt då jag vill se hur olika aktörer
tänker kring elevhälsa och hur de tänker kring vad som kan vara framgångsfaktorer respektive
hinder för utvecklingen av elevhälsan.
Hermeneutik är en sammanlänkad förmåga att förstå och tolka, enligt Heidegger utifrån sin
bok ”Varat och tiden” som utkom 1927. Gadamer beskriver hermeneutiken som att
kunskapssökandet och förståelsen utvecklas i dialog mellan det undersökta och den
undersökande till en ny erfarenhet. (Ödman, 2005). Denna hermeneutiska cirkel jag rört mig i
när jag arbetat med materialet, fortsätter när du som läsare eller forskare går vidare i texten.
Fenomenografin, en gren av hermeneutiken, utvecklades först för att beskriva människors
olika sätt att beskriva sin verklighet. Man menar att förståelse är hur vi tolkar verkligheten eller
den mening och innebörd vi ger en viss sak eller händelse. (Sandberg & Targama, 1998). Jag vill
i min studie försöka beskriva hur olika aktörer förstår begreppet elevhälsa och hur de ser på
framgångsfaktorer och hinder för utveckling av den.
Som metod har jag valt att använda mig av ostrukturerad kvalitativ intervju i fokusgrupper
och enskilda intervjuer. Dessutom har jag använt mig av flödesskrivning i förstudien till
uppsatsen.
Fokusgruppen som samtalsform ger ett utvecklande samtal där gruppen kan komma fram till
nya idéer som formas av det sociala sammanhanget. (Wibeck, 2010). Fokusgrupper används allt
mer inom så kallad deltagandeforskning (”participatory research”) och det har skapats strategier
för att involvera människor från olika sammanhang i forskningsprojekt som vill både samla
information och starta processer hos de deltagande människorna. Det här dubbla syftet gör att
dessa typer av fokusgrupper skiljer sig från traditionella fokusgrupper, då processerna som
startats kan åstadkomma ett socialt lärande hos deltagarna. (Wibeck, 2010)
I avhandlingen Social representation (Tornberg, 2006) beskriver författaren hur hon studerat
lärares yrkesetiska val med hjälp av fokusgruppsamtal omkring etiska dilemman. Hon menar att
samtalet leder till utveckling och beredskap för yrkesetiska ställningstaganden, och att lärare
behöver ”tid och mötesplatser för reflektion för att utveckla kompetens och kunskap om mål och
värden.”
19
Flödesskrivning är ett instrument för att lyfta fram tankar kring specifika begrepp och en
möjlighet att låta tankarna flöda fritt genom pennan på papperet. Det är ett sätt att ge uttryck för
tankar och innebär att skrivande sker utifrån ett specifikt begrepp under begränsad tid.
Flödesskrivning, även riktad skrivning, kan användas för att hjälpa deltagarna; ”formulera sina
tankar och finna ord för sin kritik” (Molloy, 1996, s. 103). Riktad skrivning ger dessutom
möjlighet för samtliga att uttrycka sig (Molloy, 1996).
Vi samlades för att prata oss samman om hur en elevhälsa på skolan skulle kunna se ut. Jag
fick tillåtelse att som inledning låta deltagarna skriva ned sina tankar om elevhälsa som
flödesskrivning, dvs. de fick skriva utan uppehåll och börja med orden: När jag tänker på
elevhälsa så tänker jag. Varje gång de fastnade så skrev de inledningsorden igen och igen tills det
lossnade ett tag till med ”flödet”.
Urval
Inför arbetet med fokusgrupper bad jag rektorerna, på de två rektorsområden jag arbetar på, om
förslag på sexton lärare (åtta ordinarie och åtta reserver) som de trodde ha lite olika synpunkter
på elevhälsa. Jag utgick sedan från deras olika schema för att se vilka som skulle kunna ha en
gemensam ledig schemaposition. Intervjuerna skedde i så kallade fokusgrupper. Jag hittade en
gemensam samtalstid för respektive fokusgrupp, som skulle bestå av fyra från vardera
rektorsområde. På så vis blev det lärarrepresentanter från både praktiska och teoretiska program.
Lärarna inbjöds via missivbrev till att vara med i en fokusgrupp som skulle träffas två gånger.
Var träff skulle vara 60 minuter. Första intervjun kom det ingen lärare alls, trots att jag hade
noterat att alla läst meddelandet. Till slut blev det två grupper med 3-5 lärare i var grupp som
träffades två gånger.
Genomförande
I fokusgrupperna gjorde jag så att jag, efter en kort introduktion, där jag bl.a. repeterade vad som
stått i missivbrevet och låtit deltagarna presentera sig för varandra, gav dem varsitt papper med
första frågan: Vad tänker du på när du tänker på elevhälsa? De fick tid för enskild reflektion och
när alla var färdiga fick de dela med sig av sina reflektioner en i taget (en s.k. ”runda”), utan att
de andra fick kommentera. Jag ställde ibland någon fördjupande fråga, som t.ex. Kan du utveckla
det? Hur menar du med? … etc. Efter ”rundan” fick deltagarna välja något utifrån reflektionerna
20
att samtala om och fördjupa sig i, där grundtanken var att lära sig, och utveckla tankarna, inte att
vinna diskussioner. (Scherp, 2003). Samtalen har spelats in med bandspelare och transkriberats,
utom ett samtal som har videofilmats och två samtal som jag har dokumenterat med anteckningar
under samtalet.
Vid de enskilda intervjuerna med förvaltningschef och elevhälsochef repeterade jag också
vad som stått i missivbrevet och lät dem tala fritt utifrån första frågan: Vad tänker du på när du
tänker på elevhälsa.
Databearbetning
Samtalen spelades in med bordsmikrofon, ett samtal filmades och två samtal nedtecknades
direkt. Därefter transkriberades materialet, och var person erhöll ett nummer istället för namn.
Dessutom togs namn som nämndes, bort under transkriberingen.
Motiv för val av metod
När jag läste igenom materialet så framkom det att många hinder och framgångsfaktorer anknöt
till hur man organiserat arbetet på gymnasieskolan, och utifrån litteratur om organisationsteorier
så valde jag Bolman & Deal (1995), vars fyra perspektiv jag tyckte passade in på det material jag
hade att analysera. Det här blev en stillbild av organisationen, för att uttrycka sig med
Czarniawskas ord och ingen beskrivning av hur själva organiseringen går till. (Czarniawska,
2005)
Jag valde samtal i en fokusgrupp för det är liksom ”lärande samtal” ett sätt att fånga tankar
och låta tankarna utvecklas i samtalsgruppen. Det handlar om ”hur man kan strukturera lärande
samtal så att det blir lättare att upptäcka de lärdomar som annars ligger fördolda
i vardagserfarenheterna.” ( Scherp, 2003,s. 8)
Det är tidssparande med kvalitativ intervju i grupp jämfört med flera enskilda intervjuer. När
det gällde förvaltningschef och elevhälsochef valde jag att intervjua dem enskilt då jag ville
undvika att blanda dem med övriga grupper i ett inledande skede. Detta för att undvika eventuell
påverkan som en person i chefsställning kan ha på anställda.
21
Etiska överväganden
HSFR:s fyra etiska huvudkrav på etiskt förhållningssätt vid forskning: informations-, samtyckeskonfidentialitets- och nyttjandekrav (http://www.stingerfonden.org/documents/hsetikregler.pdf)
har bemötts enligt följande:
Information
Deltagarna inbjöds till och informerades om intervjun via missivbrev. Där informerades om
syftet, tillvägagångssättet, hur deltagarnas anonymitet kommer att säkras och hur studien
kommer att användas. De blev dessutom påminda om missivbrevets innehåll strax före intervjun
och hade tillfälle att ställa frågor.
Samtycke
Genom att de blev inbjudna till intervjun, så har de som samtyckt kommit, och av 16 inbjudna
pedagoger valde 8 att avstå. I elevhälsogruppen (skolsköterskor, kuratorer och SYV:are) var det
en som inte kunde vara med vid samtalstillfället. I rektorsgruppen kunde alla fem närvara.
Konfidentialitet
Allt material förvaras inlåst. Samtalen har transkriberats och både originalinspelningar och
transkriberad text finns för kontroll Avidentifiering har skett genom att inga namn nämns i det
nedskrivna transkriberade materialet då varje person har tilldelats en siffra i stället för sitt namn.
Inga personuppgifter har samlats in.
Nyttjande
Studien är tänkt att användas i arbetet med att utveckla elevhälsan på skolan och de som deltagit
kommer att erbjudas läsa den. En person från rektorsgruppen och en person från
elevhälsogruppen har läst och lämnat synpunkter på studien före slutseminarium.
Alternativa metoder
Jag hade kunnat valt att enbart ha enskilda intervjuer, men valde bort detta då jag var intresserad
av att se om aktörernas uttryck och tankesätt ändrades under samtalets gång. Dessutom hade inte
tiden räckt till om jag hade velat ha ett lika stort underlag.
22
Vad beträffar forskningsresultaten kan sägas att fokusgrupper är positiva på så sätt att gruppeffekter kan studeras.
Deltagarna både ifrågasätter varandra och förklarar sig för varandra. Därför kan en fokusgruppsdiskussion vara mer
än summan av separata individuella intervjuer (Wibeck, 2010)
Kritisk granskning av metoden och tillförlitlighet
Då jag sitter som moderator innebär det en viss påverkan på de medverkande aktörerna. Min
dubbelroll som anställd som beforskar sin egen verksamhet för med sig komplikationer, man blir
snabbt ”hemmablind” dvs. man ser inte alla olika perspektiv och kan analysera dem på ett
neutralt vis, för man blivit så van vid dem. De olika beroendeförhållanden man har i sen egen
organisation kan också påverka studien.
Något som talar för studiens tillförlitlighet är att jag påbörjade arbetet med studien samtidigt
som jag började arbeta på gymnasieskolan, så jag har ganska friska ögon att se med. Jag är
utbildad samtalsledare inom PBS (Problembaserad skolutveckling; Karlstad universitet) och har
kommit att leda många samtal i olika grupper. Som utbildad diakon i svenska kyrkan har vi
under studietiden fått utbildning i samtalsmetodik, och i mitt arbete som diakon har jag haft
många samtal med människor i olika situationer. Jag hade nytta av mina erfarenheter i
intervjuerna/fokussamtalen när det gällde att skapa ett bra samtalsklimat. Min erfarenhet av
lärande samtal gör att jag har kanske lättare att låta samtalet fortgå utan min intervention, om det
inte är nödvändigt för att hålla samtalet på spåret.
Min förförståelse kan ha påverkat urval av exempel och de mönster jag tycker mig skönja.
Man kan alltid fråga sig om deltagarna känner sig fria att verkligen utrycka sina åsikter eller om
de säger vad man tror förväntas av en. Moderatorn är viktig i detta sammanhang för att skapa en
lugn trygg atmosfär. (Wibeck, 2010). De sextio minuter jag skulle haft för att intervjua
rektorsgruppen blev bara fyrtiofem, då de hade andra ärenden att behandla. Detta medförde att de
inte hann riktigt börja med samtalet utan hann i stort sett bara med att dela sina tankar en i taget
utifrån det som de hade skrivit.
Samtalen har spelats in på bandspelare eller med videokamera utom vid två tillfällen. Dessa
två samtal har bevarats genom anteckningar. Det hade varit önskvärt att alla samtal spelats in och
transkriberats för tillförlitlighetens skull och för att det skulle varit lättare studera materialet i
efterhand.
23
Resultat och analys
Här beskrivs de olika mönster som framkommit i intervjuerna med lärare, rektorer,
elevhälsopersonal, förvaltningschef och elevhälsochef och dessa mönster jämförs med litteratur,
styrdokument och forskning. De huvudfrågor som fokuserats är organisationsperspektiv på
hinder och framgångsfaktorer för att utveckla elevhälsan. Jag vill beskriva de mönster jag hittat,
som rör hinder och framgångsfaktorer, utifrån de fyra olika perspektiven på en organisation som
Bolman och Deal (1995) tar upp: strukturellt perspektiv, HR (”Human Resources”) - perspektiv,
politiskt och symboliskt perspektiv.
Tankar om elevhälsa
I samtalen och intervjuerna framkommer att det finns olika tankar om vad elevhälsa är och hur
den ska fungera. På den aktuella gymnasieskolan hade inte tankar om en fullt utbyggd elevhälsa
slagit igenom läsåret 2010 – 2011 trots att tankarna fanns hos vissa rektorer och viss personal.
Ett uttryck som användes frekvent av flera vid möte 2010-09-20 omkring elevhälsa, där de fick
skriva fritt vad de tänkte på omkring ordet elevhälsa, var ”ett team bestående av olika
professioner”. De personer som deltog i mötet var skolans rektorer, kuratorer, skolsköterskor
samt studie- och yrkesvägledare.
De nämnde då att i detta team skulle finnas rektor, kurator, skolsköterska, studie- och
yrkesvägledare samt specialpedagog. När det gällde vilken funktion elevhälsan skulle ha
nämndes stöd till elever så de klarar studierna, mår bra, får trygghet och omtanke, får plåster och
får kompensation för brister. Vidare tyckte någon att elevhälsan skulle kunna ge stöd åt lärare,
någon tyckte att stöd åt rektor var viktigt och ytterligare någon att man skulle stödja varandra.
Tidigare har skolhälsovården (kuratorer och skolsköterskor) kallat sig för elevhälsan och det
leder fortfarande till förvecklingar när det gäller begreppet elevhälsa. Det medför också att en del
lärare och elevhälsopersonal inte kan släppa tankarna på att elevhälsa fortfarande ska vara de
yrkesgrupperna och ha den funktionen de haft tidigare.
När jag tänker på elevhälsa då tänker jag på fysisk och psykisk ohälsa (Lärare)
24
Jag kan inte släppa detta att elevhälsan är kurator och skolsköterska, ni får ursäkta (Elevhälsopersonal)
Man kan stödja eleven som lärare eller koppla in kurator också, vid akuta tillfällen så kan det vara
svårt att få kontakt med kuratorn eller skolsköterskan (Lärare)
För mig är begreppet lite diffust, det kom när specialpedagogen kom in i bilden, Jag trodde jag visste
vad elevhälsa var, det var liksom sjuksköterska och kuratorer. Men så kom det här med
åtgärdsprogram in i bilden också och (Lärare)
Andra är klara över den nya organisationen med elevhälsa bestående av kurator, skolsköterska,
SYV och specialpedagog, så här utrycker sig några lärare:
Mentorn kan vara indikator på ett problem, sedan får elevhälsan leverera lösning. Elevhälsan kan
också slussa vidare till externa myndigheter
Det är viktigt att gruppen med olika kompetenser möts och har regelbundna protokollförda möten
I elevhälsan finns kompetenser som man själv inte har
Tankar framkom på att elevhälsa är så många saker, dels teamet som jobbar med elever, men det
kan också vara all hjälp och stöd som ges till elever av olika personalgrupper. Det kan också vara
elevers faktiska fysiska och psykiska hälsa. Mentorn nämndes som viktig i sammanhanget, att
prata med sina elever och ha ett gott samarbete med elevhälsoteamet och rapportera om sina
elever.
Sen har vi ju då de här elevvårdsmötena då vi rapporterar ett par gånger per termin. Då fångar man ju
upp en del elever där (Lärare)
Hinder för utvecklande av elevhälsan
Hinder ur det strukturella perspektivet
Det strukturella perspektivet kan liknas vid det skelett som bygger en organism, d.v.s. den
organisationsstruktur som utgör grunden för organisationen. Alla har olika funktioner, olika
befogenheter men arbetar mot samma mål. Det framkommer i det strukturella perspektivet, en
vilsenhet bland elevhälsopersonal, vilken chef de har och vem som har bestämmanderätten. En
25
del av elevhälsan hade tidigare gymnasiechefen som sin chef och när den personen försvann så
var det tänkt att elevhälsopersonalen skulle ha den rektor som tillhörde samma elevhälsoteam
som chef.
Då det inte finns tillräckligt med personal för att täcka upp i varje rektorsområde så får
elevhälsopersonalen tillhöra fler elevhälsoteam och ha fler chefer. En omstrukturering får alltid
konsekvenser. Den här aspekten på omstrukturering för Bolman och Deal fram.
En viss lösning på strukturella spänningar kan vara den rätta vid en viss tidpunkt och vid vissa
betingelser, men förändringar i organisationen och dess omgivning kommer till slut att kräva någon
form av strukturell anpassning.(Bolman & Deal, 1995, s. 105)
Omstruktureringen märktes också i elevhälsogruppen. ”Man förlorade bastryggheten”, uttryckte
en i elevhälsopersonalgruppen med anledning av att gymnasiechefen försvann. I samtalet med
elevhälsopersonalen framkom också åsikten att det är svårare med ett gemensamt
förhållningssätt, om det är fler rektorer som ska bestämma.
Det kan bli att man gör olika på olika program (elevhälsopersonal).
Detta var också något som framkom i samtalet med rektorsgruppen där någon rektor sade sig ha
tänkt om, när det gällde chefskapet över elevhälsopersonalen. Förslaget som lades fram var att en
av rektorerna i gruppen skulle bli ansvarig för den del av elevhälsogruppen som tidigare haft
gymnasiechefen som arbetsledare.
När olika personer går utanför sina professioner upplevde några som ett hinder. Detta
framkommer tydligt i alla fokusgrupper, där man uttrycker att man inte ska göra det man inte
kan.
”man ska inte leka kurator” (Lärare)
”alla bidrar utifrån sina professioner”(Elevhälsopersonal)
”däremot så tycker jag inte att läraren ska överta delar av elevhälsans profession”(Rektor)
Brist på resurser i form av elevhälsopersonal nämns som ett hinder bland lärare och rektorer.
”Det finns inte tillräckligt med resurser. Det finns inte tillräckligt med plats på resurscentrum”(Lärare)
26
”Det som jag ser som ett bekymmer är väl då att vi har för lite, det är lite underbemannat alltså. Men
det är ju en fråga om resurser” (Rektor)
”Fler vuxna, hur tänker du då?”(Moderator)
”Ja, ibland är det svårt att få kontakt med sjuksköterskornas eller kuratorn, när de behöver det. De är
inte tillgängliga alltid, Och då kanske de skjuter på det och då blir problemen större och då blir det
ännu svårare att ta kontakt” (Lärare)
Hinder ur HR-perspektivet
HR-perspektivet beskriver passform mellan organisation och arbetstagare, inflytande och
delaktighet. Man tycker det är viktigt att arbetstagaren känner sig delaktig och får använda sin
kompetens på ett bra sätt.
Ett hinder som många tog fram var förhållningssättet. Pedagoger uttrycker att det är viktigt
med samarbete mellan lärare, elever, pedagoger, och fungerar inte samarbetet så blir det ett
hinder. Det är ett hinder om inte alla känner sig delaktiga och medansvariga.
”Ja, det som för mig är övergripande viktigt är förhållningssättet… jag tror att förhållningssättet, att
alla arbetar med det är det absolut viktigaste som gynnar utvecklingen av skolans elevhälsa”
(Förvaltningschef BUN)
”…man tänker att den ungen går i den klassen, det är inte min unge, liksom att man vågar ta tag i alla
barn.”(Lärare)
”Att man som lärare tänker att det fixar de där nere eller att t.ex. kuratorn tänker att: Nej, nu har jag
gjort mitt, nu får någon annan göra det.”(Lärare)
”Och svaret från vissa lärare…kommentarer som att: - Jag är bara intresserad av att undervisa
motiverade elever, elever som har svårigheter är inte mitt uppdrag. De får någon annan ta hand
om.”(Elevhälsochef)
”Ett hinder är att man återgår… nu tycker alla att det här är bra, men så börjar man gömma undan sina
professioner i sina vrår och jobbar mer som man har gjort innan.” (Rektor)
”Vi måste slåss för vår existens” (Elevhälsopersonal)
27
Hinder ur det politiska perspektivet
Tittar man på intervjuerna ifrån det politiska perspektivet som handlar om makt, och utifrån
Mintzbergs organisationsmodell (Bolman & Deal, 1995), så är det vanligt att chefer på
mellannivå balkaniserar organisationen (se Hargreaves tidigare nämnda teori) dvs delar upp den i
mindre självbestämmande enheter. Detta framkom också som ett hinder som nämndes i
rektorsgruppen.
”Revirpink och särintressen.”
”Positionering skulle kunna hindra utveckling, t.ex. för snäv syn på den egna professionen”
Förvaltningschefen uttrycker att fighter om makt, prestige och status kan vara hinder för en
positiv utveckling av elevhälsan. I lägen när en skola står inför stora besparingar och
nedskärningar pga. vikande elevunderlag så finns det stor risk att det politiska spelet om makt
och resurser blir mer framträdande. (Bolman & Deal, 1995). Det strider också mot de
grundläggande värderingarna i läroplanen där det står om solidaritet och ansvarstagande.
Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet
mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor är de värden som utbildningen ska gestalta
och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk
humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och
ansvarstagande (SKOLFS 2011:144, s. 2).
Hinder ur det symboliska perspektivet
Det symboliska perspektivet som innefattar traditioner, ritualer, gruppklimat och organisationens
själ, har varit svårt att få fram ur intervjusvaren. Några lärare nämner att de saknar ett sätt att
träffa föräldrar på som är mer inofficiellt, något utanför föräldramöten t.ex. brännbollsturnering
etc. På skolans hemsida och informationssidor går det inte att hitta någon officiell vision som
skolan arbetar efter. Kanske skulle läroplanens riktlinjer kunna vara en grundsten i en sådan
vision
Alla som arbetar i skolan ska:
• ge stöd och stimulans till alla elever så att de utvecklas så långt som möjligt
28
• uppmärksamma och stödja elever som är i behov av särskilt stöd, och
• samverka för att göra skolan till en god miljö för utveckling och lärande.”
(SKOLFS 2011:144, s. 6)
Sammanfattande analys av hinder för utvecklande av elevhälsan
I intervjuerna framkommer en bild av att gymnasieskolan har en viss strukturell
problematik som har att göra med omorganisation, maktkamp, förhållningssätt och brist på
gemensam vision. Då organisationen lägger kraft och fokus på omorganisation påverkar
det andra delar av verksamheten.
Omstrukturering är ett kraftfullt men riskabelt verktyg vid organisationsförändringar. På kort sikt leder
en omstrukturering alltid till motstånd, förvirring och ibland minskad effektivitet. Framgång eller
misslyckande är på längre sikt beroende av hur pass bra den nya organisationen stämmer överens med
dess omgivning, uppgift, teknologi och hur effektivt man lyckas implementera den nya strukturen.
(Bolman & Deal, 1995, s. 105)
Egerbladh & Tiller (1998) är ense med Bolman & Deal och menar att genomgripande
förändringar bör angripas på ett systematiskt sätt och planläggas noga.
Schein anser, enligt Egerbladh & Tiller (1998), att organisationer med stor omsättning av
personal kommer att sakna en kulturell överbyggnad, medan en organisation som har en lång
gemensam historia utvecklar en starkare gemensam kultur. Tiller menar vidare att för att få en
bättre bild av en skolas kultur krävs en längre tids studie som tränger ner i det han kallar för
”Basala antaganden” där man möter organisationens bärande kultur. Studien pekar på att
omsättningen av personal har påverkat skolkulturen, men för att få en djupare förståelse av de
underliggande strukturerna krävs, enligt Egerbladh & Tiller (1998), intensiva observationer
under lång tid med personal som själva är motiverade att värdera och analysera sin organisation.
Czarniawska (2005) menar utifrån den nätverksteori som hon lyfter fram, att man bör titta på
processerna i en organisation och hur man väljer att organisera sin verksamhet mer än att ta en
stillbild av organisationen utifrån någon organisationsmodell. Detta stödjer tanken på att det tar
tid att få en djupare förståelse av en organisation, vilket kan vara behövligt om man vill få en
tydlig bild som grund för ett förbättringsarbete.
29
Blossing (2003) poängterar utifrån sin avhandling ”Praktiserad skolförbättring” att det finns en
övertro på att målhävdande och visionsbyggande diskussioner ska föregå ett mer konkret
organiserande. Han hävdar att samtal och handling är två sidor av samma mynt och det finns en
fara att förbättringen fastnar i enbart samtal.
Ett mönster som kan skönjas i studien är att de hinder som lyfts fram, till stor del, har med
respektive yrkesgrupps egen praktik och verksamhetsnivå att göra. Det framkommer sällan att de
reflekterar över andras perspektiv. Detta ligger i paritet med Berger & Luckmans (1966/1998)
socialkonstruktionistiska teori att vi konstruerar kunskap i våra sociala sammanhang. Detta kan
påvisa behovet av att de olika grupperna (lärare, elevhälsopersonal, rektorer och kommunchefer)
behöver mötas, i större utsträckning än vad som är fallet, i samtal omkring gemensamma ämnen.
Framgångsfaktorer
I det strukturella perspektivet framkom också tankar från elevhälsochef som ser en
framgångsfaktor i att elevhälsan finns med på organisationsnivå, i ledningsgruppssammanhang.
Skrtic (1991) befarar att en organisation som tillsätter en yrkesgrupp för att ta hand om problem
som organisationen inte kan klara, kan stagnera och sluta utvecklas. Men om yrkesgruppen
istället är en katalysator och ger ny kunskap till organisationen så kan den utvecklas vidare.
Elevhälsochefen och förvaltningschefen framhöll handledning av lärare och rektorer som en
framgångsfaktor. I det strukturella perspektivet finns också tanken på att organisationer kan öka
sin effektivitet genom specialisering och arbetsfördelning. (Bolman & Deal, 1995)
Framgångsfaktorer ur ett strukturellt perspektiv
Det framkom i rektorsgruppen tankar om att det är viktigt med en elevhälsa som består av alla
yrkeskompetenserna (kurator, skolsköterska, SYV och specialpedagog), att man tar till vara på
de olika yrkeskompetenserna och utvecklar samarbetet. Någon ansåg att det är viktigt med snabb
och bra kommunikation mellan elevhälsa och olika aktörer på skolan. Och att elevhälsan måste
vara ”ett gemensamt spår”, inte vara skolsköterska, kurator eller specialpedagog för sig. Detta
bekymmer lyfter Hjörne & Säljö (2008) som studerat elevhälsoteam under fem års tid. De
skriver: ”Det är också viktigt att de olika professionernas bidrag till en förståelse av situationen
kommer fram på ett tydligare sätt”
30
”Men det som skulle kunna främja en positiv utveckling, det är ju att vi kan utveckla samarbetet, att vi
verkligen tar vara på de här olika kompetenserna som finns i gruppen.” (Rektor)
Det framkom inte i samtalet hur samarbetet skulle utvecklas eller hur man ska ta vara på de olika
kompetenserna.
Läroplanen för gymnasieskolan uttrycker att det ska ges stöd åt dem som behöver det och att
skolan ska utforma stödet så att det fungerar.
”undervisningen, elevhälsan och studie- och yrkesvägledningen utformas så att elever som behöver
särskilt stöd eller andra stödåtgärder får detta” (SKOLFS 2011:144, s. 10)
Framgångsfaktorer ur HR- perspektiv
HR-perspektivet stärker bandet mellan individ och organisation. Kommunikationen och
samarbetet mellan alla som möts i skolan nämns som en framgångsfaktor för att elevhälsan ska
utvecklas.
”Att man kan samarbeta över gränserna. Lärare, pedagoger, elever, föräldrar, ja allihop. Det viktigaste
är väl kommunikationen, att den fungerar.”(Lärare)
I den systemteoretiska fasen som betonar balans och jämvikt bör aktörerna i systemet ha
gemensam värdegrund och grundsyn, och organisationen och dess marknad ska ses i samband
med varandra, skriver Egerbladh och Tiller (1998). Så det är viktigt att man inte bara ser till
skolans egen värld utan vidgar synfältet till att omfatta världen utanför. I läroplanen för
gymnasieskolan, 2.6 Rektorns ansvar, slår man fast vikten av dialogen med eleven och kontakten
med hemmet.
• skolan i dialog med eleven upprättar en individuell studieplan för varje elev och reviderar den vid
behov
• vårdnadshavare får insyn i elevernas skolgång” (SKOLFS 2011:144, s. 11)
31
Pedagogens förhållningssätt nämns också som en framgångsfaktor för att utveckla elevhälsan
och att ett bra förhållningssätt genomsyrar hela skolan. Följande tankar framkom i
fokusgruppsamtalet med rektorerna:
”Tänk på ett skolminne nu, du har 15 sekunder på dig. Det första när man ställer den här frågan till
folk är att 80 – 90 procent tänker på något negativt man varit med om i skolan, och det bottnar i våra
lärares och vårt, alla som verkar i skolan, förhållningssätt.”
”Lärarens roll, det är också viktigt med förhållningssättet, och att man har en förståelse för hela
eleven…”
”Tittar man på pedagogens roll, så är den oerhört viktig, och en bra pedagog… skapar en bra kontakt
med eleven och utifrån den relationen uppstår ett förtroende. Förtroendet är det bästa arbetsredskapet.”
I läroplanen för gymnasiet står att alla som arbetar i skolan ska
” visa respekt för den enskilda eleven och ha ett demokratiskt förhållningssätt.” (SKOLFS 2011:144,
s. 8)
Framgångsfaktorer ur ett politiskt perspektiv
Förvaltningschefen framhåller ledarens ansvar att sätta ner foten och fatta beslut även om de kan
vara obekväma, när det är maktkamper i organisationen.
”Om det är fighter omkring, så det måste man eliminera, tänker jag. Och det kräver ett starkt ledarskap, kan
jag tycka. För att någonstans är det ledaren som ska sätta ner foten och säga - Nu ändrar vi tingens ordning,
jag vet att det gör ont, men ni får vara med på det för det är uppdragets mening att det ska vara på det här
sättet”
Framgångsfaktorer ur ett symboliskt perspektiv
Aktörerna uttrycker sig inte så tydligt om detta, men i lärargruppen nämner att de saknar någon
slags regelbunden kontakt mellan skola och föräldrar, att man har någon slags återkommande
evenemang t.ex. brännbollsturnering. Elevhälsochefen uttrycker att det behövs en gemensam
tanke, en strategi i organisationen och det är väl något liknande en vision.
32
” … alltså kopplingar mellan de olika nivåerna, att det behöver finnas en plan, en tanke, en strategi för hur
de här olika, om jag säger lärarna som en del, nyckeldel, för undervisning och sedan stödfunktioner
runtomkring.”
Sammanfattande analys av framgångsfaktorer för utveckling av elevhälsan
De olika aktörerna nämner framgångsfaktorer som samarbete, kommunikation, förhållningssätt,
tydligt ledarskap och en gemensam tanke, en strategi. Liksom när det gäller hinder för utveckling
av elevhälsan ser olika nivåer i organisationen olika framgångsfaktorer för utveckling av
elevhälsan utifrån sin nivå och sitt perspektiv. Även här skulle en bättre kommunikation i
organisationen kunna medverka till att bredda aktörernas perspektiv.
Denna tanke styrks av Blossing, (2003) där han lyfter fram en tanke från Fullan, som utifrån
en omfattande internationell forskning om skolutveckling, menar att en samarbetande kultur
mellan lärare, och mellan lärare och skolledare, är en framgångsfaktor för en skola.
Egerbladh & Tiller (1998) anser att erfarenhetslärande är en hörnsten i en lärande skola. Om alla
aktörer i skolan, elever, lärare. skolledare, föräldrar m.m. reflekterar över erfarenheter och knyter
ihop dem kan skolan bli en skola som lär, en lärande skola.
Enligt Beger & Luckmans (1966/1998) socialkonstruktionistiska teori så utvecklar vi vår
kunskap i historiska och kulturella sammanhang. Så sker också i fokusgrupper, när deltagarna
delar tankar och idéer med varandra. Detta kan vara ett sätt att utveckla aktörernas kapacitet när
det gäller lärande och utveckling.
Speciellt i skolan, där den teknologiska dimensionen inte är så framträdande, är det av avgörande betydelse
att utveckla de mänskliga resurserna så effektivt som möjligt. Ett sådant mål har dubbel konsekvens. För det
första kan det leda till en mer effektiv organisation. För det andra kan uppgifterna bli mer intressanta för dem
som arbetar i organisationen. Det är i mycket stor utsträckning denna dubbelsidighet som borgar för
pedagogisk utveckling. (Egerbladh& Tiller, 1998, s.74)
Ett systemteoretiskt perspektiv stödjer tanken på att ett gemensamt förhållningssätt kan vara en
framgångsfaktor. Egerbladh & Tiller menar vidare att skolforskarna Berg och Wallin beskriver
det perspektivet som ett av tre huvudperspektiv inom organisationsteoriutvecklingen, där aktörer
med gemensamt värdeunderlag eller gemensam grundsyn gör organisationen mer effektiv.
Organisation och ”marknad” hör samman i ett och samma system. Lönsamhet och effektivitet är
33
viktiga faktorer i en profitsökande organisation, men tanken på organisationen som hör samman
med sin marknad påminner om skolorganisationen som hör samman med elever, hem, föräldrar
och närsamhälle.
Ett exempel på detta tar Egerbladh & Tiller (1998) upp när de nämner Etzionis tankar på
professionella organisationer, som har kunskapsutveckling som mål snarare än varor och tjänster.
Dessa tankar är intressanta för skolan som organisation, men Tiller & Egerbladh varnar för ett
överorganiserat samhälle som blir alltmer komplext och kräver mer komplexa
organisationsteorier för att kunna utvecklas. Czarniawskas nätverksteori (Czarniawska, 2005)
kommer kanske att användas mer även i offentliga organisationer såsom skolor i framtiden.
Kanske behöver skolan bli mer anpassningsbar och förändringsbenägen utifrån
samhällsutvecklingen som Skrtic (1991) och Mintzberg (Bolman & Deal, 1995) menar i
organisationsteorin ”Adhocrati”.
Sammanfattningsvis kan man säga att de många olika faktorer som påverkar elevhälsan
också påverkar vårt arbete som specialpedagoger och mångfalden av perspektiv visar också på
hur brett spektrum vi behöver arbeta i som specialpedagoger. Strävar vi efter en skola för alla så
visar studien på behovet av att våra skolorganisationer behöver utvecklas relationellt såväl som
kunskapsmässigt.
Emanuelsson m.fl. (2001) menar att det saknas forskning kring det relationella perspektivet i
våra skolor. Vi behöver se på hur makt fördelas i olika nivåer i organisationen och hur olika
aktörer har möjlighet till deltagande och medbestämmande. De framhåller vidare den nödvändiga
dialogen, mer kännetecknande av dilemman och konflikter än konsensus och kompromisser,
mellan företrädare för olika perspektiv för att åstadkomma en nödvändig teori- och
kunskapsutveckling.
Samtal i fokusgrupper kan vara en framkomlig metod, men då krävs, som några aktörer
uttryckte i intervjuerna, tid för samtal.
34
Diskussion
När man tittar på en skola med ”organisationsglasögon” så ser man andra saker än om man håller
sig på grupp- och individnivå. Ska man som specialpedagog kunna göra åtgärdsprogram på
organisationsnivå så måste man även ha en klar bild av skolans organisation och kultur. Det kan
vara dessa som ligger till grund för en enskild elevs svårigheter. Det framkommer i
intervjusvaren att man har olika definitioner på elevhälsa, det kan betyda att elevhälsan behöver
arbetas in och bli tydligare i organisationen.
Några av de hinder för utveckling av elevhälsan som nämnts i intervjuerna är särintressen,
brist på delaktighet, brist på gemensamt förhållningssätt, brist på resurser och brist på gemensam
vision. Däremot så menar man att tydliga strukturer på organisationsnivå där elevhälsan har en
naturlig väl inarbetad del är en framgångsfaktor för utvecklingen av elevhälsan, liksom att det
vore en framgångsfaktor om besluts- och ärendegången i elevärenden är implementerad i
organisationen och förlöper smidigt. Samtal mellan olika aktörer på olika nivåer i ordnade
former t.ex. i fokusgrupper, kan vara ett sätt att utveckla elevhälsan på skolan.
Då detta är en kvalitativ hermeneutisk studie, så färgas resultatet av mig och de olika
aktörerna. Alla har olika förförståelse och uttrycker sig på olika sätt. Men då detta resultat får
återkopplas till skolan och diskuteras så kan det leda till en positiv utveckling som får ligga till
grund för fortsatt forskning.
Höjer man blicken och ser på den struktur som regering och riksdag lägger på skolorna så
tycker jag mig skönja en diskrepans mellan regeringens instruktioner för vilka som ska ingå i
elevhälsan enligt nya skollagen och de funktioner som den ska ha. Jag tycker mig ana kommande
svårigheter att hantera de specialpedagogiska och de studievägledande frågorna i
elevhälsoarbetet om elevhälsan består av kurator, skolsköterska och psykolog (skollagen 2 kap.
2010:800). Det kan bli en tolkningsfråga, vad personal med kompetens för att tillgodose elevens
behov av specialpedagogiska insatser, är. Studie- och yrkesvägledarna nämns inte alls i
lagparagrafen gällande elevhälsa. Jag kan ha förståelse för att studie- och yrkesrådgivning kan
kännas främmande i elevhälsoarbetet på lågstadiet, men på gymnasienivå är de en yrkesgrupp
som träffar alla elever och bidrar med värdefull information och gör en stor arbetsinsats i
elevhälsoarbetet. Det är av stor vikt för specialpedagogen att hela elevhälsan fungerar som en
samverkande enhet, med regelbundna väldokumenterade möten, då detta annars kan försvåra
35
åtgärder på individ-, grupp- och organisationsnivå. På elevhälsomötena är det viktigt att varje
yrkesgrupp adderar sin kompetens till de övrigas, så att det uppstår en ackumulativ process, en
utveckling av åtgärder.
Om otydligheten finns i direktiv från skolverket så är det inte konstigt att den enskilde
pedagogen upplever det som diffust. Det är desto viktigare då att skolnämnd, tjänstemän och
skolans ledning är tydliga i sina direktiv hur elevhälsan ska organiseras. Dessa otydligheter
skapar bekymmer på både strukturell och ”Human resources”- nivå, vilket kan leda till onödiga
motsättningar mellan personalgrupper och mellan personal och ledning.
Framgångsfaktorer ur ett strukturellt perspektiv
Jag ser följande framgångsfaktorer för implementeringen och utvecklingen av elevhälsan. I
kommunens elevhälsoplan finns en viss strukturmodell för elevhälsan vad gäller ansvarsområden
och uppgifter, och då det har framkommit osäkerhet när det gäller strukturen kring elevhälsan så
skulle gymnasieskolan vara hjälpt av att ta till sig elevhälsoplanen. Sedan kan skolan behöva
fastställa rutiner för hur alla insatser ska samordnas och tydliggöra ansvarsfördelningen.
Det har uttryckts att ökade resurser ses som en framgångsfaktor för utveckling av elevhälsan
från såväl rektors-, elevhälso- och lärargrupp. Det talas om långa väntetider och svårigheter att få
kontakt med personal. Det finns ekonomiska medel att söka från utbildningsdepartementet (om
regeringsbeslutet går igenom i riksdagen) för att utveckla elevhälsan, men då kommunen måste
stå för merparten av kostnaden själva och har ett stort underskott i finanserna som kommer att
drabba skolorna hårt, så då kommer nog inte kommunen att kunna dra nytta av detta.
I direktiven framkommer också att specialpedagoger inte specifikt räknas i den kommande
elevhälsan utan man väljer uttrycket lärare med specialpedagogisk kompetens. Det nämns
mycket om behovet av speciallärare både i det här regeringsbeslutet och i skollagen. Det finns en
risk att vi hamnar i det som Skrtic (1991) beskriver som en lösning för en organisation som inte
vill utvecklas. Organisationen tillsätter en yrkesgrupp som arbetar med problemet så att
organisationen inte behöver ändra sig eller genomföra nödvändiga reformer. Om skolan ska
utrusta de som i framtiden ska driva vårt land framåt, så är det inte bra om den har stelnat och
vägrar förnyas.
36
Visserligen skulle gruppen av specialpedagoger kunna hindra utvecklingen också om de bara
verkar för sin egen skull, men om de följer de direktiv de har, att stå för utveckling av insatser på
individ-, grupp- och organisationsnivå så kan denna grupp bli en katalysator istället, som för
skolan framåt och ger elever större förutsättningar att lyckas. Detta arbete bör ske tillsammans
med speciallärarna, som kan hjälpa eleverna specifikt i de ämnen de har utbildning i. Kanske kan
det beskrivas som att specialpedagoger och speciallärare kan vara som två sidor på samma mynt,
den ena sidan är utredande och utvecklande och arbetar på organisations-, grupp- och
individnivå, den andra arbetar mer individ- och grupporienterat utifrån sina ämneskunskaper.
Vem vill ha halva mynt?
Ett observandum här är att man inte nämner specialpedagoger i uppdragstexten om insatser
för förstärkt elevhälsa (se nedan), utan lärare med specialpedagogisk kompetens. Jag ställer mig
frågan – Vad står det för? Är detta ett sätt att fasa ut en yrkesgrupp? Utdrag ur
regeringsuppdraget:
Uppdrag att genomföra insatser för en förstärkt elevhälsa
Regeringens avsikt är att ett sådant statsbidrag bör kunna lämnas till skolhuvudmän för att förstärka
elevhälsan med skolläkare, skolsköterska, skolkurator, skolpsykolog, speciallärare och lärare med
specialpedagogisk kompetens. Statsbidrag bör lämnas med 250 000 kronor per bidragsår för en
heltidsanställning eller uppdrag motsvarande heltid och reduceras i motsvarande mån för anställning
som inte omfattar heltid. Skolhuvudmännen skjuter till resterande medel för anställningen.
2011-10-27 U2011/S947/S U201l/2269/S (delvis) U201O/7669/S (delvis) , U2011/263/S (delvis)
Utbildningsdepartementet Statens skolverk
En annan framgångsfaktor som lyfts fram i fokusgrupperna är kommunikation och samarbete
över gränserna. Det behövs både avsättas tid och plats för detta, alltså ett strukturellt ingripande,
och det ger en större delaktighet vilket är bra ur HR perspektiv också. Det finns idag ingen
naturlig mötesplats för elevhälsan och ledningsgruppen. I Kommunens elevhälsoplan uttrycks
det att elevhälsan ska tillsammans med ledningsgruppen bedriva skolutveckling. Elevhälsan i
olika rektorsområden träffas olika frekvent. Det behövs en struktur för detta med täta träffar och
tydlig dokumentation, för att underlätta elevhälsoarbetet och säkerställa elevens rättigheter.
Vidare behöver det arbetas mer på att implementera rutinerna för lärare när elev befaras att
inte nå kunskapskraven eller eleven har andra svårigheter i sin skolsituation och behöver utredas
37
och eventuellt ges särskilt stöd. Här ska samråd ske med elevhälsan om det är behövligt, står det
i skollagen. (SFS 2010:800) Det här samrådet kan utvecklas och rutinerna för kontakter mellan
lärare och elevhälsa förbättras genom återkommande regelbundet schemalagda möten.
Tydlig struktur för elevhälsopersonalen angående arbetsledning är en framgångsfaktor. Idag
arbetar flera i elevhälsan på flera rektorsområden och det kan vara bra att ha en tydlighet i
arbetsledarskapet. Kanske ska en rektor vara arbetsledare för all elevhälsopersonal, för att
underlätta kommunikation och beslut. Detta samtalsämne berörde rektorerna när deras
fokusgrupp träffades.
Framgångsfaktorer ur ett HR perspektiv
Förhållningssätt är något som återkommit många gånger i samtal och intervjuer. Det kan bidra
till att få elever och lärare att känna sig välkomna och delaktiga. Förvaltningschefen nämner att
det stått i gymnasieskolans kvalitetsredovisning i många år att personalen ska gå ICDP
utbildning, men att så få har verkligen gått. ICDP står för International Child Development
Programme, ett relationsorienterat och empatibaserat program för omsorgskompetens. Det är nog
dags att göra slag i saken.
Stöd åt pedagogerna från elevhälsan är en annan framgångsfaktor som nämnts. Här kan
elevhälsan bidra med kunskap och verktyg att hantera olika situationer och människor.
Det står också i kommunens elevhälsoplan om elevhälsans uppdrag
All personal som arbetar inom förskola och skola har ett gemensamt ansvar att främja barnens och
elevernas hälsa. Rektor har det övergripande ansvaret för skolans elevhälsa. Inom elevhälsan finns
yrkesgrupper med social-, psykologisk-, medicinsk-, omvårdnads-, specialpedagogisk- och studie- och
yrkesvägledande kompetens.
• Elevhälsans personal ska delta i skolans arbete för att skapa miljöer som främjar lärande, god allmän
utveckling och en god hälsa hos varje barn och elev, samt ha ett särskilt ansvar för att undanröja
hinder för varje enskild elevs lärande och utveckling.
• Elevhälsans personal stödjer pedagogerna utan att ta över problemet.
• Elevhälsans personal har ett särskilt ansvar att se till att samtalen kring hälsobringande faktorer
kontinuerligt förs med personal, barn och elever.
38
• Elevhälsans personal har ett ansvar att vid behov samverka med externa instanser.
• Elevhälsans personal är involverad i lärandet och rör sig i barnens och elevernas miljöer.
• Elevhälsans personal arbetar förebyggande och hälsofrämjande för alla barn och elever med särskilt
fokus på elever som är i behov av särskilt stöd och hjälp i sitt lärande.
• Elevhälsans personal har ett ansvar att samverka med hemmen.
(Barn- och elevhälsoplan i xxx kommun, 2011)
En slutsats från Sandberg & Targama (1998) - Kan du ändra människors förståelse av en
organisation och sin situation, så kan du ändra organisationen.
Framgångsfaktorer ur ett politiskt perspektiv
Det är bra för rektorerna att ha en bild av hur maktfördelningen ser ut på deras område och hur
de ska förhålla sig till den maktstrukturen. En otydlighet här kan hindra utvecklingen och
försvåra arbetet för elevhälsan beroende på vilket förhållningssätt de personer har som har stor
makt i organisationen.
Rekommendationer
Om man som specialpedagog ska göra åtgärdsprogram på organisationsnivå är det viktigt att
tänka igenom hur den egna organisationen ser ut utifrån olika perspektiv. Vad i organisationen
behöver förändras för att elever ska få det stöd de behöver? Då det saknas mycket forskning på
gymnasieskolan i vårt land speciellt med inriktning mot organisation kopplat till
specialpedagogik, så är det ett forskningsfält som behöver fyllas.
Fortsatt forskning på denna gymnasieskola:
Dokumentation av organisationsutvecklingen och konsekvenser för elevhälsan
(Användande av fokusgupper i utvecklingsarbetet på skolan)
Studie av elevhälsoarbetet (organisation, arbetssätt, sammansättning, tankar om sin
profession i elevhälsan) kopplat till elevers studieresultat och upplevelse av skolan.
39
Uppföljande intervjuer i fokusgrupper av lärare, rektorer och elevhälsopersonal om
elevhälsa, hinder och framgångsfaktorer för utveckling om några år.
Förvaltningschefs deltagande i fokusgruppsamtal omkring utveckling av elevhälsan med
rektorerna under en längre period, vad skulle det förändra på skolan? Vad skulle ske om
de lokala skolpolitikerna deltog i samma fokusgrupp?
Fortsatt forskning i övrigt:
Jämförande studie mellan gymnasieskolor. Vilka olika organisationsmodeller/kulturer
finns på gymnasieskolor och hur påverkar de elevhälsans arbete och den enskilde elevens
möjligheter till stöd?
Jämförande studie mellan grundskola och gymnasieskola. Hur organiserar man arbetet på
skolan, med särskild tanke på elevhälsans arbete, rutiner för att hantera elevärenden
(utredningar, åtgärdsprogram, handledning m.m.), kopplat till måluppfyllelse och olika
aktörers uppfattning av skolan ur olika perspektiv?
På vilket sätt kommer regeringens nya direktiv i GY11 om elevhälsa och de yrkesgrupper
som ingår i elevhälsan, att påverka stödet till enskilda elever, stödet till lärare och antalet
specialpedagoger på skolorna
40
Referenser
Alvesson, M. & Sköldberg, K. (2008). Tolkning och reflektion. Lund: Studentlitteratur.
Backman, J. (1998). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur
Barn- och elevhälsoplan (2011).xxx kommun: Barn- och utbildningsförvaltningen
Berger, P. L. & Luckmann, T. (1966/1998). Kunskaps-sociologi: Hur individen skapar och
formar sin sociala verklighet. Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Berhanu, G. (2006). Framgångsfaktorer för ökad delaktighet och jämlikhet för elever med
funktionshinder i skolsektorn: En litteraturöversikt på organisations- och systemnivå.
http://www.spsm.se/Documents/Forskning%20och%20utveckling/Delaktighet/Framg%c3%a5
ngsfaktorer%20f%c3%b6r%20%c3%b6kad%20delaktighet.pdf (Hämtad 20120115).
Blossing, U. (2003). Skolförbättring i praktiken. Malmö: Studentlitteratur.
Bolman, L. G. & Deal, T. E. (1995). Nya perspektiv på organisation och ledarskap. Lund:
Studentlitteratur.
Czarniawska, Barbara. (2005) En teori om organisering. Lund: Studentlitteratur
Egerbladh, T. & Tiller, T. (1998) Forskning i skolans vardag. Lund: Studentlitteratur.
Emanuelsson, I. Persson, B. & Rosenqvist J. (2001). Forskning inom det specialpedagogiska
området – en kunskapsöversikt. Stockholm: Statens skolverk.
Graninger, G. & Tägil, S. (1967). Källor till historien II. Stockholm: Kungliga boktryckeriet.
Hjörne, E. & Säljö, R. (2008) Att platsa i en skola för alla. WS Bookwell Finland: Norstedts
akademiska förlag.
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
Löfquist, S. (1999). Den bångstyriga verkligheten: Har det svenska systemskiftet haft någon
betydelse för arbetet med elever i behov av stöd? (Forskningsrapport/ Umeå Universitet,
statsvetenskapliga institutionen 1999:3). Umeå: Umeå Universitet, Statsvetenskapliga
Institutionen.
Molloy, G. (1996) Reflekterande läsning och skrivning. Lund: Studentlitteratur.
Nilsson, B. (1996) Socialpsykologi: utveckling och perspektiv. Lund: Studentlitteratur.
Sandberg, J. & Targama, A. (1998) Ledning och förståelse. Ett kompetensperspektiv på
organisationer. Lund: Studentlitteratur
Scherp, H-Å. (2003) Att leda lärande samtal. Karlstad: Universitetstryckeriet i Karlstad.
SFS 2007:638. Förordning om ändring i högskoleförordningen (1993:100)
SFS 2010:800. Skollagen.
Skirbekk, G. & Gilje, N.(1995). Filosofins historia. Uddevalla: Daidalos.
SKOLFS 2011:144 Läroplan för gymnasieskola 2011.
Skolverket, (2008). För arbete med åtgärdsprogram. Skolverkets allmänna råd. Stockholm:
Fritzes.
Skolverkets rapport nr 202, (2001) Tre magiska G:n Skolans insatser för elever med
funktionshinder. Örebro: db Grafiska.
Skrtic, T. M. (1991) Behind special education. A Critical Analysis of Professional Culture and
School Organization. Denver, Colorado: Love Publications.
SOU 2000:19 Från dubbla spår till elevhälsa i en skola som främjar lust att lära, hälsa och
utveckling. Stockholm: Utbildningsdepartementet
Tideman, M. Rosenqvist, J. Lansheim, B. Ranagården, L. & Jacobsson, K. (2004) ”Den stora
utmaningen”. Halmstad: Halmstads Tryckeri AB
Tornberg, G. (2006) Bara man ser till barnens bästa. En studie av lärares yrkesetiska
överväganden i en skola för alla. Karlstad: Karlstads universitet
UD 05.059 (2006) Mänskliga rättigheter. Konventionen om barnets rättigheter. Stockholm:
Utrikesdepartementet
Vetenskapsrådet (2007). Reflektioner kring specialpedagogik- sex professorer om
forskningsområdet och forskningsfronterna Vetenskapsrådets rapportserie
Wibeck, V. (2010) Fokusgrupper: om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod.
Lund: Studentlitteratur.
http://www.stingerfonden.org/documents/hsetikregler.pdf Etikregler för humanistisksamhällsvetenskaplig forskning. Antagna av Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet
i mars 1990, reviderad version april 1999. (Hämtad 2012-01-31)
Ödman, P-J. (2005) Tolkning, förståelse, vetande. Hermeneutik i teori och praktik. Elanders
Infologistics Väst AB: Norstedts akademiska förlag.
Bilagor
Missivbrev
Jag går magisterkurs i specialpedagogik och ska undersöka vad som händer i skolorganisationen
när man inför elevhälsa enligt Gy11. Undersökningen kommer delvis att ske genom inspelningar
av samtal i fokusgrupper. Fokusgruppen träffas två gånger under februari månad.
Syftet med forskningen är att få kunskap om och insikt i hur man tänker omkring elevhälsa på
gymnasiet samt undersöka om fokusgrupper kan vara ett sätt att utveckla ny kunskap, i detta fall
att utveckla kunskap om elevhälsa.
En fokusgrupp är en grupp på 5 – 8 personer som samtalar kring ett tema. Var och en får egen tid
först att reflektera tyst för sig själv och sedan tid att ostört återge sina reflektioner för de övriga.
Efter en sådan runda där alla haft sin ostörda reflektion och jag som moderator kanske ställer
någon fördjupande fråga så får man ställa frågor till varandra och utmana varandras tankar.
Syftet med samtalet är att lära av varandra, lyssna och ev. komma till nya insikter, inte att vinna
diskussioner och få alla att tycka som en själv. Det är viktigt med tankerespekt.
All data kommer att vara avidentifierad och förvaras inlåst under tiden som de bearbetas.
Uppsatsen är tänkt att beskriva skeenden och tankemönster, eventuellt kommer något enstaka
avidentifierat citat att användas för att exemplifiera någon tanke.
Du är inbjuden att delta i detta arbete i en fokusgrupp.
Mvh
Dan Sagemo, specialpedagog
Intervjuguide
Elevhälsa
Vad tänker du på när du tänker på elevhälsa?
Hur tänker du att skolans elevhälsa skulle kunna se ut?
Vad skulle kunna främja en bra utveckling av skolans elevhälsa?
Vad skulle kunna hindra en bra utveckling av skolans elevhälsa?
Hur ser du på pedagogens roll i elevhälsoarbetet?
