urval-av-texter-slutlig-sammanfattning-klar-plus-framsidan-tv-frsta

I mörkret syns ljuset
som tydligast
Ljus och glädje till er alla!
Salam!
Shalom!
Aum!
Peace be with you!
1
2
© Martin Ekström 2015
Får kopieras helt eller delvis med angivande av källa.
Urval av texter från ”I mörkret syns ljuset tydligast”
av Martin Sia
Det som är tidlöst råder över tid och rum. Ingen tid tär på något som inte
är bundet till tiden. Inget rum kan fånga in något som inte är bundet till
rummet. Den som öppnar sitt hjärta för kärleken råder därför över tid och
rum.
Överallt där mörker råder kommer hopp alltid att uppstå. På samma sätt
tänds ju stjärnorna och lyser upp den kyliga vinternatten och vittnar om
alltings vilja: att leda hela existensen tillbaka till sig själv.
Tankar och känslor är som årstiderna - de kommer och går: att genomleva
smärtan för att komma ut på andra sidan - genom meditation - är som då
en häst instinktivt galopperar rakt in i elden för att nå den mark som blivit
bränd och där elden inte längre härjar. Men elden närmar sig hästen så
länge hästen försöker fly ifrån den. En levande meditation är livet.
Vad är religion utan förlåtelse - om inte en torr bit fnöske som lätt brinner
upp i hettan. Vad är samhälle utan förståelse - om inte ett sinnets fängelse
där förutfattade meningar och hårda hjärtan tillåts råda. Vad vore en värld
utan förlåtelse och förståelse?
Lycklig den människa som tar farväl av ”sitt gamla jag”, den som tar
farväl av alla inre bilder av sig själv - i utbyte mot ”den vakna drömmen”.
Hon blir likt ett fridfullt löv i vårvinden, ett vaket medvetande i den bäck
som är alltet. Och hur skulle en fysisk kropp som somnat - eller så dött kunna påverka ett vaknat medvetande som lever sin dröm? Råder inte
ande över kött, på samma sätt som endast livsande kan föda fysisk
materia och därför inte heller är bunden till den?
En människa, varelse eller ett väsen som odlar godhetens ljus inom sig,
lyser upp dödens mörka natt, i väntan på gryningen. En människa, varelse
eller ett väsen som odlar ondskans mörker inom sig, måste först rensa bort
sitt ogräs och så ångerns frö innan åkern kan bära rik skörd.
Eleven frågade sin filosofilärare: ”Vad är svaret?” Filosofiläraren sade:
”Om jag säger vad svaret är kommer du att sluta fråga. Men den som
frågar fortsätter att vara nyfiken - och den som är nyfiken fortsätter att
3
hoppas - och den som hoppas fortsätter att leva. Därför säger jag inte vad
svaret är.”
Himmelriket är likt en människas inre stjärnhimmel. När hon blickar ut
över denna stjärnhimmel förstår hon plötsligt allt, utan att veta något.
Förutsägelsen är att Jesus ska komma tillbaka på himlens moln och att
detta ska bli uppenbart inför hela världen. Islam säger att Isa (Jesus),
företrädd av Imam Mahdi, ska visa sig i Damaskus, i den sista tiden. Men
innefattar inte Guds plan nåden? Kan inte Gud påskynda återkomsten
genom nåd? Var vakna, för en ängel kan stå utanför dörren - redan idag.
Läraren och de två eleverna: En lärare ger en elev en enkel läxa. Eleven
gör läxan hemma och har sedan mycket fritid över. Sedan ger läraren en
annan elev en mycket svårare läxa. Denna elev arbetar hela kvällen med
läxan och hinner inte färdigt med den innan det är dags att sova. Och för
den eleven blev det ingen fritid. När den första eleven kommer till skolan
frågar läraren om eleven gjort läxan, då eleven glatt svarar att läxan var
enkel att utföra och att det blev mycket fritid. När den andra eleven
kommer till skolan frågar läraren om denna elev gjort sin läxa, varefter
eleven tyngd svarar att läxan var för svår och att det inte blev någon fritid.
Då säger läraren till de två eleverna: "Ni får båda mycket väl godkänt. För
i livets skola är det erfarenheten - inte om läxan är gjord eller inte - som
räknas."
Tänk dig ”det absoluta ingenting”. Tänk dig sedan plötsligt ”det absoluta
någonting”. Är inte det ett mysterium? Tänk dig därefter påståendet att
Gud - mysteriet - inte finns. ”Big Bang-teorin” snarare bekräftar Guds
existens än förnekar den. Stephen Hawkin menar att ”ingenting” har
förmåga att föda ”någonting”, i enlighet med fysikens lagar. Men även om
nu ”allting” så föddes ur ”ingenting” kan man inte bortse från
förutsättningen som låg till grund för processen. Tänk dig ”ingenting”
som en fyrverkeripjäs som står helt stilla på marken. Men så händer
plötsligt något: Fyrverkeripjäsen far upp mot natthimlen och ett underbart
fyrverkeri kan bevittnas; något som aldrig hade inträffat om inte något var
orsaken till gnistan som antände stubinen… Hela existensen är en
manifestation av en vilja.
Om en människa säger: ”Alla hemlösa är min broder, alla dem som är
fattiga i själen är min syster, alla dem som lever i utanförskap och fruktan
är min moder, alla dem som är utan fäder är min fader.” - då hon av hela
sitt hjärta älskar sin familj och hon blir sin familjs tillflykt - finner de
mening i henne och hon blir meningen med livet.
Kärleken är som en plog, ett redskap. Du kan antingen ta upp plogen ur
jorden och göra någon illa med den, eller plöja upp jorden så att du sedan
4
kan skörda det du sått. Men plogen bär inte ansvaret för hur den används
- det gör den som håller i plogen.
Födseln är en följd av befruktningen - döden är en följd av födseln uppståndelsen är en följd av döden. Livet förlöser sig själv.
Vi är rädda för döden därför att vi inte har kontroll över den, men vad har
vi egentligen kontroll över? Hopp, övertygelse, förtröstan är vår tröst - en
tröst som bär oss över ovisshetens avgrunder.
Salig den ring på vattnet som är av kärlek. Salig också den ring på vattnet
som tar sitt ansvar och - för att gynna liv - upphör, då den ringen är en
ond cirkel av ilska och hat.
Den ovise tror att han inget mer har att lära. Den vise inser att han aldrig
blir fullärd.
Att vara fullkomlig, är att inte behöva vara fullkomlig.
Livet ser. Livet vet. Livet upprättar och stämmer rättvist.
Det människans sinnen upplever är dimensionellt. Det hjärtat ser
upphäver alla dimensioner.
På samma sätt som en stjärna lyser, är människan upplyst. Stjärnan vet
inte om att den lyser, men människan kan inse att hon är upplyst. Och när
hon inser detta förstår hon det som alltid var.
Människan är likt en bägare som fylls med vatten. Vattnet är tiden. Och
när vattnet når bägaren skapas ”nuet”, som fyller bägaren och förevigas i
den. Och det finns inget av det som förevigats som inte kan skänkas frid,
för hjärtat är levande och det som är levande har möjlighet att rena sig
själv.
Förståelse och förlåtelse är livets egen självbevarelsedrift.
Samhället är likt en skenande hiss, i ständig färd uppåt, i ständig jakt efter
lycka. Lycklig den som kliver av hissen, för han behöver inte längre jaga.
Lyckan finns i det lilla, i vardagen, i hjärtat.
Vad handlar egentligen utseendefixering om? Handlar det inte om att
stilla sitt ego - och även andras? Varför vara slav under världens ideal?
Begreppen ”Sök inte. Det som är, är. Vänta och se.” och ”Sök, så skall ni
finna”, motsäger inte varandra. Att leva i nuet och samtidigt söka glimtar
av vad som komma skall, är helt enkelt att vara ett öppet kärl inför livet.
5
Nattvarden är inte mindre värd för den som dricker av vinet genom att
älska och tar emot oblaten genom att vilja leva.
Lycklig den troende som överlever genom sin tro. Salig den icke-troende
som uthärdar utan tron.
Världsliga relationer hör inte himmelriket till. Där finns inga köttsliga
begär såsom i världen, inte heller finns där något ego som behöver
tillgodoses då egot mist sin betydelse i utbyte mot friden. En människa
kan dock skåda in i himlar och paradis av olika nivåer; mer eller mindre
fullkomliga. Inre bilder hos en människa kan också symbolisera det
himmelska.
Vi har makt att omvandla energin: Den som går in i ett rum där tung
energi härskar, men som har ett öppet hjärta för livets ljus, omvandlar
mörk energi till ljus energi, genom sin närvaro och inre bön eller tanke.
Den positiva energin är många gånger starkare än den negativa energin
och upphäver därför denna många gånger om. Detta är en underbar
universell lag som gäller i världen och överallt där kärleken finns och
verkar. Det är också sagt: ”Mardrömmar bekämpas med goda tankar.”
Den som värnar om sitt hem visar inbrottstjuven ut ur hemmet på det
goda sätt han finner lämpligt. Efter det förseglar han sitt hem och ber
därefter för inbrottstjuven och för att denne i klart ljus ska förstå sin
orättfärdiga handling, känna sann ånger och därigenom finna frid.
Hemmet är templet, vår kropp. Hemmets herre är människan, Guds
avbild, ett kärleksväsen. Inbrottstjuven är onda väsen, orena andar och
demoner. Det djupaste av mörker skingras inför Skaparens ljus, som
flödar genom sitt kärleksväsen: människan.
Om Koranen är ”den sista uppenbarelsen”, vad ska då inte ”en vidare
uppenbarelse” i ”en ny tid” vara? Bär inte varje ögonblick - genom nåd sin unika möjlighet att fortsätta gynna liv till det yttersta?
De stora musikkonserterna i världen är en profetisk röst som inte fanns
förut - en ny röst - som lägger grunden till en stor fred. Människor förenas
under samma himmel, något som leder till ringar på vattnet: glädje
genererar glädje. Och när musikbolagen, genom sin egen frukt, förstår att
verklig rikedom är lycka i hjärtat och samhörighet mellan människor, kan
delandets princip bli en underbar verklighet då rättvisans frukt är freden.
På samma sätt kan filmbolagen genom filmer som Avatar, Star Wars och
många andra filmer, förstå att världslig rikedom är förgänglig. Och när de
börjar ge av sitt överflöd ska vi också se en helare värld.
Är inte denna planet en helhet? Människan delar in marken i länder - med
"vi och dem" som följd - men skapelsen delar inte in. Att förflytta sig från
6
ett land till ett annat är i själva verket att förflytta sig inom en och samma
mark. Vi är alla invandrare. Alla har vi invandrat till denna värld.
Någon säger: ”Jag bad inte om att födas!” Men den som inte bad om att
födas, gör inte fel i att förtrösta på världens Moder - det intelligentaste
medvetandet - gryningens skapare - den alltigenom kärleksfulla Fadern.
Jag såg in i himlen. Var gång människor på jorden grät, hopade sig moln
och regn föll. Var gång barn på jorden skrattade, sken solen med glädjens
strålar. Var gång någon gav tröst till en medmänniska, svepte
sommarvindar in över fälten. Var gång någon förlät sin medmänniska,
sjöng sparvarna sånger om hjärtats befrielse. Och stjärnorna lyste klart,
fastän det var dag. Och regnbågen vid horisonten vittnade om fred på
jorden.
”Jag drack mig berusad av Gud!”, ropade den religiösa fanatikern.
”Genom det materiella eftersträvade jag frid, men hur mycket jag än
konsumerar fattas mig alltid något...”, klagade materiallisten. ”Jag har inte
mat för dagen och tak över huvudet och snart går jag väl under”, grät den
fattige. ”Vart tog meningen med livet vägen i en värld utan tro?”, suckade
ateisten. ”Måttfullhet”, viskade Buddhan.
Det är med människan som med en frukt; frukten bär frön inom sig och
om nu frukten bär frön inom sig, vad ska då inte människan bära inom
sig? Vi har alla uppståndelsen inom oss. Uppståndelsen är liv och liv är
inte död.
Någon frågar: ”När kommer Himmelriket?” Men den som låter drömmen
lysa igenom blir ett levande svar.
Kärleken tränger igenom diamanten. Kärleken lever i elden.
Kärleken andas i rymden. Kärleken flyger under vattnet.
Kärleken tröstar när tårar faller.
Men kärleken kan inte tas emot av ett hårt hjärta.
En gren växer över en annan gren. Dess blad skymmer den andra grenen
så att den inte får solljus. Trädgårdsmästaren har givit grenarna frihet att
växa fritt och rubbar inte denna frihet. Men då Trädgårdsmästaren ändå
lägger sig i friheten kallas detta ”nåd”. Därför kan den som är sjuk eller
plågad fortsätta att tro och hoppas på Livets nåd och barmhärtighet.
Hur värdefull är inte en människa? Ser inte en Skapare ett större ljus i sin
människa än vad människan själv har förmåga att se, även om hon så
försöker? Är inte en moder mer medveten om hur värdefullt hennes
spädbarn är än spädbarnet själv, även om spädbarnet så försöker? Därför
gråter himlen varje gång en människa går vilse. Och därför gråter en
moder hejdlöst då hennes spädbarn tas ifrån henne.
7
Heliga skrifter ska tolkas med kärlekens ögon, för genom kärlek blev de
heliga skrifterna till.
Många säger: ”Vi vill komma till himmelriket!” Men hur kan den som sår
tistelfrön skörda en skörd av havre? Investerar vi inte i det som följer?
Tänk dig en Skapare som älskar sin människa så mycket att hon givits fri
vilja att själv få välja vilken väg hon vill vandra. Men vad gör då
människan med den friheten? Missbrukar hon den, eller brukar hon den?
Någon säger: ”En människa utan partner är bara en halv människa.” Men
är inte en människa så hel som hon känner sig - och mer än det?
Vänskapen är som ett hantverk. Ju mer tålamod man har, desto finare blir
också hantverket.
Äktenskapet är som att baka bröd. Bagaren tillsätter både socker och salt men de tar inte ut varandra - de kompletterar varandra. De behövs båda i
det goda brödet.
Om du hör en röst inom dig som säger: ”Jag är…”, vet då att kärleken
behöver inget ”jag”.
Alla väderstreck är kärlekens väderstreck.
Att utöva ockultism är att ”leka med elden” och öppna för att elden kan
börja leka med en själv. Om man hör det berättas att det ska finnas en tiger
i djungeln, då gör man gott i att inte gå dit, bara för att man är nyfiken.
Kärleken blomstrar - outtröttligt - för den vet inga gränser… Rädslan,
däremot, skapar sin egen gräns, inom vilken den blir sin egen fånge…
Vem säger: ”Jag godtar endast hemförsäkringen om jag inte får inbrott?”
Livets ”hemförsäkring” kostar inget och innebär endast förtröstan. Och
den som förtröstar på Livet går också igenom prövningarna och kommer
dessutom stärkt ut.
Var tålmodig! Saker sker och kommer till dig när tiden är mogen. Även till
den som inte förmår att ”hjälpa ödet på traven”. Universum hör ett hjärtas
goda önskning och svarar, även om svaret kan manifestera sig på olika
sätt. För ditt hjärta är universums hjärtas älskade barn. På samma sätt vet
blommorna när deras tid är inne, då de blomstrar om våren och hela
landskapet föds på nytt. För universum känner sig själv. Allt är i allt.
Vilken människa är ute i en båt, på stormigt hav, utan flytväst? Vilken
kapten delar inte ut flytvästar till sin besättning, innan båten ger sig ut på
8
det oroliga havet? Och vilken kapten räddar inte den som trillat i vattnet?
Båten är världen. Det stormiga havet är världens hat. Flytvästen är kärlek.
Kaptenen är livets källa. Besättningen är människosläktet.
Var och en ställer upp för sitt lag. Var och en ställer upp för sitt land. Tänk
om var och en ställde upp för sin värld.
Inget är övernaturligt. Bara mer eller mindre vanligt.
En sång sjunger om välvilja, upprättelse, tålamod, tröst. En skapelsens
sång, som flödar ur den källa som är ren kärlek. En levande sång, ett
klingande medvetande, som finns i allt som är och i allt som inte är, i allt
som var och i allt som aldrig blev, i allt som ska komma och i allt som
aldrig kommer. En verkligt meningsfull sång, som verkar utanför det
yttersta utanför, innanför det innersta innanför och i allt däremellan. En
sång som uppenbarar sig i det uppenbara, som döljer sig i det fördolda
och som genomsyrar det som aldrig blev nämnt. En sång som aldrig
upphörde att sjunga…
Mångfald är universums fingeravtryck - universum är Livets
fingeravtryck.
Skapelsen är likt ett stort pussel. Och då vi hjälps åt att sammanfoga våra
andliga och världsliga pusselbitar, blir skapelsens innersta hemlighet
lysande uppenbar.
9
Det heter ju att ”blod är tjockare än vatten”. Men ”ande” är tjockare än
”blod”. För är inte ”ande” - genom vilket allt är fött - större än släkten?
Det minsta av rena hjärtan är större än den största synd.
”Vi ska krossa all din vishet”, hotade Maran, varpå vinden gjorde sig
hörd: ”Visheten går inte att förinta, den består i evighet, för den behöver
varken klä sig i ord eller skrud - men kan fiskas upp av ett nyfiket sinne
och landa i ett öppet hjärta.”
Någon kanske säger: ”Det ska komma en och tala om fred i världen - och
han är Antikrist.” Men vilseledd är den som då tror att jag är den som
omtalas. Någon annan kanske säger: ”Det ska komma en och tala om
vänskap mellan religioner - och han är den falske Profeten.” Inte heller då
är jag den som omtalas. För jag har ingen dold agenda; den som granskar
de ord jag bär fram, ska finna ett budskap som till det yttersta gynnar liv genom kärlek. Jag talar inte av eget hjärta, för jag har öppnat mitt hjärta
för kärleken, Livets röst. Ta uppmaningen från 2 Tim 1, att vi ska blåsa
nytt liv i våra andegåvor och låta dem flamma upp igen, på största allvar.
För alla dessa andegåvor - nådegåvor av kärlek - behövs mer än någonsin.
Om någon är hungrig, inte tar man väl då bort hans mat? Om någon
finner stort hopp, inte tar man väl då bort hoppet ifrån honom? Om någon
ser en Buddha eller en Messias i dig, ta då inte det ifrån honom, utan led
honom istället, så att han i sig själv finner den dröm han såg i dig.
En livsgnista föds och blir till ett foster i livmodern. Sedan sker den födsel
som leder in i världen - in i universums livmoder - där spädbarnet
fortsätter att utvecklas. Den tredje födseln är födseln in i evigheten, då
människan lämnar universums livmoder för att födas in i den livmoder
som därefter väntar. Och denna tredje födsel kan ske redan innan hon dör.
Så om nu livmodern är otaliga gånger mindre än universums livmoder
och universums livmoder är otaliga gånger större än livmodern, hur
mäktig ska då inte evighetens livmoder vara; den livmoder som tar vid
efter konsekvensen av våra handlingar?
10
En god och kärleksfull Moder sörjer sitt förtappade barn och försöker
omfamna det på alla sätt - till tidens slut. Modern är Gud. Barnet är Satan.
Om du möts av fruktan och skräck, känn då: ”Här ska liv i överflöd råda!”
En människa säger: ”Gud har sagt att jag ska dräpa, beröva andra deras
frihet och göra annat orättfärdigt.” En annan människa säger: ”Gud har
sagt att jag ska älska min medmänniska, gynna liv och leva rättfärdigt.”
Om nu Gud alltigenom är kärlek - för vad är Gud annars; vem av dessa
två följer då Gud?
Livets ängel talade heliga ord: ”Jag är försoningen mellan kristna och
muslimer - mellan Kristendom och Islam. Och mellan alla människor och
religioner. Salig den som öppnar sig för försoningen, för han öppnar sig
för kärleken och den som öppnar sig för kärleken öppnar sig för Gud. Men
ve den som förkastar försoningen, för i och med detta förkastar han även
kärleken och Gud.”
Då ”ingenting” är så lite, att det här inte längre finns någonting och därför
tvingas vara ”allting”, blir den som upptäcker sig själv - under alla lager
av föreställningar - ”ett med allt”; egot ersätts av alltet.
En människa som ”förlorar sig” i livet, uppfylls av livet. En vattendroppe
som ”förlorar sig” i havet, blir havet.
Att acceptera dödens rätt till existens, är att acceptera Livets plan. Att inte
acceptera dödens rätt till existens, är att omyndigförklara Livet självt.
Att dödens dörr öppnas innebär inte att livets dörr stängs.
11
Den stora trösten står vid världens tröskel. När den - genom människans
sätt att tänka och handla - sätts i rörelse, blir den som en vårflod som
längtar till havet. Den går inte att hindra. Eller som den största av laviner,
kärlekens lavin, som inte lugnar sig förrän den nått slutet av berget. Då
förändringens frö tagits emot av ett öppet hjärta och det vårdas, så att det i
lugn och ro kan gro och spira, påbörjas den starkaste av kedjereaktioner:
Kärlekens kedjereaktion.
Skänk harmoni till allt och alla som lever i disharmoni - och detta blir din
inre nyckel till gränslös harmoni.
Förakt är det som bygger murar. Möten är det som river dem. Vänlighet är
det som bygger broar. Rädslor är det som river dem. Den som föredrar
murar, föredrar fattigdom och isolering. Den som föredrar broar, lever
rikt, i samklang med allt.
Om jag sa att jag känner Gud, skulle jag ljuga. Om jag sa att jag inte
känner Gud, skulle jag också ljuga. Men så länge jag är tyst, talar jag
sanning.
Att ”bevisa Guds existens” är som att försöka urskilja en bit trä i en
oändlig träbit, då båda dessa är av ett och samma virke. Gud lever i
skapelsen och skapelsen lever i Gud.
Någon frågar: ”Är du kristen, buddhist, muslim eller kanske ateist?” ”Jag
bekänner mig till allt som lever i kärlek”, är mitt svar.
Var beredda - den sista tiden är ständigt här. För den sista tiden är inte
mindre viktig då den berör en enskild människa, än då den omfattar hela
mänskligheten. En dröm om fred i världen är inte mindre betydelsefull då
den blir verklighet inom en människa och lyser upp det universum hon
tar med sig då hon går ur tiden.
Låt varje andetag vara en hyllning till livet. Lått varje hjärtslag vara ett
vittnesbörd om nåden. Låt varje ögonblick få bära fram möjligheten att
välja rättfärdighet.
Vaken är den som är fullt medveten om att han sover.
12
Med upplysning är det som med livet: resan är målet.
En trädgårdsmästare älskar sina rosor lika mycket, oavsett om rosorna
endast blivit till de minsta av knoppar eller om de slagit ut i blom.
Behöver ett spädbarn prestera något för att bli älskat? Duger inte
spädbarnet precis som det är? Får inte spädbarnet kravlös kärlek? Låt
inte världen bestämma ert värde, för ni är ovärderliga som ni är, liksom
spädbarnet. Ett underbart träd strävar inte efter att bli det underbara
träd det redan är. Är vi inte alla utvalda? Kan vi inte alla hitta tillbaka till
”barnet inom oss”? Och vilket barn är inte utvalt av sina goda föräldrar?
Bli inte förvånad om verkligheten avspeglar sig i drömmen; vi
bearbetar det vi varit med om – för att finna balans. Bli inte heller
förvånad om drömmar – som gynnar liv och kärlek – uppenbart och
fullt synligt manifesterar sig i verkligheten. Detta är uttryck för livets
egen överlevnadsinstinkt, en kärlekens naturlag. Allt vi ser
runtomkring oss är en förgänglig manifestation av vår innersta
oförgängliga dröm. Förgängligheten förändras, tar nya former och
längtar oupphörligen efter att lära känna sig själv.
En människa säger: ”Islam är för mig att sluta fred med sin omvärld.” En
annan människa säger: ”I mina mardrömmar åkallar jag Jesus Kristus
och jag blir hjälpt!” En tredje människa säger: ”Torah är ´Livets lag´
och måste därför tolkas med kärlekens ögon.” En fjärde människa säger:
”Genom meditation fann jag frid.” Och en femte människa säger: ”Jag
vägrar tro på religion. Jag tror på slump och naturlagar och gör mitt
bästa.”
13
Livets träd bär många frukter: fred, hjälp, kärlek, frid, natur. En god
frukt är inte mindre värd än en annan. Två goda frukter är inte mindre
värda än fem.
Löftet om ett nytt rike
En rik man ägde en stor gård i ett underbart land. En dag beslutade han
sig för att flytta till nya marker. Han tog med sig allt han ägde.
Efter många dagars färd nådde han fram till ett ställe där han kände sig
hemma. Han skaffade sig många tjänare. Till dem sade han: ”Jag vill att ni
bygger ett hus, så stort att hela min nya gård ryms i det. Men först måste
ni riva era egna hus så att ni har tillräckligt med byggmaterial. ”
Tjänarna som fick mat av den rike mannen lydde och efter en tid stod ett
hus klart, så stort att man inte kunde se vart det slutade. Det var så
mäktigt att alla världens diamanter inte skulle vara nog att jämföra det
med. Den rike mannen gick in i sitt hus och sade: ”Detta har ni gjort gott!”
Men tjänarna undrade: ”Blir det inte ödsligt att bo helt ensam i detta stora
hus, hur underbart det än är?” Då sade den rike mannen: ”Jag vill att ni
ska bo i det här huset, tillsammans med mig.”
De två kistorna
En kista står bredvid en annan kista. Kistans lock är ruttet och heter ilska.
Sidorna är förmultnade. Bottnen är trasig, sönderfräten av hat. Och det
som var i kistan är stulet.
Den andra kistan har ett lock som lyser av lycka. Sidorna är av vackert
trä. Kistans botten är trofastheten. Ett skimmer av kärlek lyser över kistan.
Och inget svek finns i den. Dess innehåll är inte stulet eller förgängligt
utan ägs av var och en som väljer denna kista.
Friheten att välja kista ligger i var och ens händer.
14
May the light shine upon you!
Long existing countries, will you forever stand?
Preachers all over the world, show us your dreams tonight.
Prophets through all times, wake up and sing your song.
Peacemakers you will dance, when the morning rises.
Kings and great nations, think of where you came from.
Hope will always rise, rise in times of darkness.
Hungry guns and weapons, you don´t have no future.
See that holy sun, shine in every heart.
Spring is always here, just around the corner.
Winds are whispering secrets, in the summer night.
And I feel this hunger, hunger for your blessing.
And I close my eyes, and I touch the sky.
So take this dream to your heart, make it live.
Now, you may be sad in your heart, may the light shine upon you!
En syn om världsfred
Jag hade en underlig syn i en dröm. I drömmen mötte jag en vän till mig.
Han visade mig en bok som han öppnade. De första sidorna i boken
visade sig vara text som en människa skrivit. Nästa avsnitt i boken var
borttaget. Efter detta avsnitt följde ytterligare en del.
Sedan såg jag en man med tre ögon. Mannens ansikte blev till ett
ansikte med två ögon och något sade mig att mannens namn var Adam.
Därefter förvreds ansiktet och blev till ett ansikte med endast ett öga.
Utifrån detta ansikte uppstod fasansfulla skuggspel och förvridna
ansikten som gick in och ut i varandra och jag plågades med dessa
ansikten. Och ur djupet reste sig en stor skugga.
Samtidigt kände jag att det fanns en möjlighet att väcka mig själv, men
jag lät mig själv ändå inte vakna. Allt var ett sammelsurium av demoniska
krafter och mörk energi. Men mitt i allt såg jag hur en lysande duva
började ta form. Den lyste allt starkare fastän den verkade så skör. Jag
kände hur en frid spred sig utifrån duvan som blev allt tydligare och som
en blixt från klar himmel vände plötsligt allt och inget mörker rådde mera,
utan endast ljus. Och i ljuset såg jag ett oändligt hav av människor och
deras lysande själar, samtidigt som jag hörde ett nästan öronbedövande
jubel.
Detta var bokens sista sida och jag skrev ordet ”tack” längst ner på
denna sida och när boken stängdes vaknade jag.
En kvinnlig Messias
Jag såg världens och himlarnas kvinnliga Messias sitta vid Kärlekens
vänstra sida: Hon som ger levande och döda vishet, ty genom Hennes
15
verk ska också stor balans skapas. I sin hand hade Hon ett klot av andligt
guld och från detta klot strålade åtta strålar ut till världens alla hörn och
från var och en av dessa strålar två mindre strålar, till världens alla dolda
hörn.
Och runt sin hals bar Hon ett halsband med sexton tecken, ett för varje
världsallt och det första och sista tecknet var samma tecken och lyste som
universums alla galaxer - en lysande sol var denna Världssjäl; denna inre
stjärnhimmel som man bakom ett bittert hjärta, bakom de mörkaste av
moln, ändå kan skåda lysande klar i drömmens värld och som ständigt
visar vägen och påminner om att alla väsen är sedda och - om de själva
vill - älskade.
En vit slöja bar Hon, evighetens slöja och runt Hennes huvud svävade
en lysande krans, en sluten cirkel, tidens eviga krans. Och Hon strålade av
ljus, befrielse och vishet. Ur Hennes ögon kom ett gudomligt ljus, ett
ödmjukhetens ljus. Detta var Tecknet. Jag böjde mitt huvud inför Henne,
molnen hopade sig och Hon försvann in i en fridens dimma och lämnade
efter sig ett eko av glädje och stort hopp. ”Skriv ned allt vad du sett och
hört”, sade en lugn röst vid min sida, ”och vittna om en stor glädje”.
Möte med Kristus
En natt drömde jag att jag stod på en kyrkogård och skulle predika för de
döda. Från kyrkogården ledde två trappor upp till ett högre plan. Jag gick
uppför den ena trappan till detta plan och då hörde jag musik som var fylld av
liv, kraft och glädje. När jag tittade uppåt såg jag hur tre trappor fortsatte
uppåt. De tre trapporna ovanför mig ledde var och en till tre valvliknande
lysande portar, varav den mittersta porten var den största av dem.
Från den högra trappan, därifrån sett, såg jag hur en ljusgestalt kom ner från
dess port. Ljusgestalten strålade av liv och var klädd i en vit mantel och jag föll
ner som död vid gestaltens fötter - jag kände mig ovärdig inför honom. Jag
försökte titta upp mot ansiktet och kunde urskilja att gestalten hade skägg,
men mer förmådde jag inte att se. Kärleken var så stark att jag upplevde en
fruktan, men samtidigt en oerhörd lycka. Det var som om denna ljusgestalt
kunde känna alla mina synder och läsa alla mina tankar. Jag rörde vid
ljusgestaltens mantel och ångrade med mitt hjärta bittert mina synder. Jag
började gråta och skaka och med ens vaknade jag och grät då fortfarande.
Jag vittnar här om denna dröm, för kärlekens ljus finns verkligen och är med oss
i våra liv.
16
Möte med Profeten
I en dröm hörde jag en röst från Profeten Muhammed, som bar fram ett
budskap. Han sade till mig och min muslimske vän: ”Bege er till flyktinglägret
söderut, där många tårar faller.” Jag och min vän begav oss genast dit och fann
att det var som Profeten sagt. I det flyktinglägret fanns många ledsna och
sårade människor. En mor kom fram till oss med sin dotter. Hennes dotter
hade ett amputerat ben. Vi bad intensivt tillsammans och dotterns ben växte ut.
”Vad är betydelsen av detta?”, frågade jag Profeten. Och Profeten svarade:
”Sorg härjar i världen, men Allahs, Guds kraft ska komma till de sargade. Hans
barmhärtiga blick faller på världen, för Han har inte glömt den. Modern är
kärleken. Och moderns dotter är mänskligheten.”
Efter detta vaknade jag och skrev ned drömmen.
17
En röst från Buddha
I en dröm vilade jag under några träd och blickade upp mot trädvalven. Då
trillade söta vindruvor ner. Efter detta vände jag mig om och såg då vackra löv
som sveptes med i en stillsam vind - från öster till väster - och en lugn röst sade:
”Buddha.”
Möte med Elia
Det var en tid av ångest och mörker i mitt liv. Min själ plågades och min kropp
var svag. Jag var som död och bad till Livet i förtvivlan.
Då såg jag profeten Elia i en dröm. Han hade en blå mantel på sig och höll en
stav i sin hand likt en fåraherde och hade kraftigt skägg. Han pekade med
staven mot en lysande triangel. I triangeln såg jag jorden och ett landskap. Han
sade: ”Detta är jorden, - och detta är himmelriket”. Då kom triangeln mot mig
och varje cell i mig jublade när både min kropp och själ blev ett med allt, i ett
evigt ljus som inte går att beskriva i ord. Jag önskade att det aldrig fick ta slut
men vaknade då hastigt, samtidigt som jag frös i hela kroppen. Men jag var
lycklig och mitt lidande upphörde för en tid.
Så håll ut, för desto mer ni måste lida, desto mer kommer ni också att glädjas!
Har inte människan givits ett så väl utvecklat medvetande att hon
har förmågan att inse att hon är oändligt värdefull och att varje
människa bär en evig värld inom sig, att mänskligheten är många
miljarder unika världar i en och samma värld? Då hon nu förmår att
inse detta, har hon då inte också ett oändligt stort ansvar inför sina
medmänniskor och sig själv att till det yttersta göra det som gynnar
liv och att sluta fred med sin omvärld?
Ett rike av tomhet - orättfärdighetens skörd
Jag hade en dröm om ett rike av tomhet. I drömmen befann jag mig i ett
rum. Sedan klev jag in i ett mörkblått landskap som var likt ett landskap
på jorden, men det fanns en skillnad: kärleken var inte närvarande. I
denna andliga värld - i dödsriket - fanns det ingen tröst. Varje sekund
kändes som en evig plåga och rädslan var total. Den själsliga kylan var så
smärtsam att bara några sekunder i denna värld räckte för att förstå, att
utan kärlek finns inget liv, utan endast tomma skal i en värld av tomhet.
18
En tid av frihet
En tid av frihet och stort hopp skall komma över världen. Marken skall
åter bli bördig och ge fredens frukter. Förändringens vindar skall svepa in
över fälten och man skall inte längre förtala eller förakta. En stad skall inte
längre jämföras med en stad, en sten ej längre med en annan. Många skall
finna behag i rättvisan och rättvisan skall lysa upp världen såsom hjärtats
lykta lyser upp förståndet. Man skall omfamna varandra igen och
sorgetårar skall bli till glädjetårar. Förnyelse skall omsvepa de bittraste
hjärtan och klagoropen skall slungas ut i världsrymden. Nya ledstjärnor
skall födas och lysa över nattens fält. Och kärleken skall träda fram ur sitt
gömställe och tömma bitterhetens bägare och fylla den med
meningsfullhet.
En ovanligt vacker morgon - världsfredens ankomst
Jag öppnade mina ögon. Morgonsolen strålade genom persiennerna.
Klockan var kvart i fem. Jag var pigg, hade sovit ut fastän jag lade mig
sent kvällen innan. Kvällen innan liknade en dröm. Jag kommer inte ihåg
vad jag gjorde då, men det var inget jag brydde mig om. Morgonkaffet
smakade ovanligt bra. Två sockerbitar, som vanligt. Men ändå kändes det
ovanligt.
Jag drog upp sovrumspersiennen och blickade ut över en vacker
morgonhimmel. Molnen svävade lätt över Uppsala. Den milda himlen var
färgad rosa, några få kajor satt i ett träd, sparvarna kvittrade i
rosenbusken under fönstret. Så läste jag text-tv och jag trodde inte mina
ögon: Fred i Mellanöstern, korruptionen i Zimbabwe upphörde i natt,
militärjuntan i Burma är borta. Barn- och kvinnomisshandeln i Sverige har
försvunnit, mobbningen och konflikterna i skolorna likaså.
Jag nöp mig i armen, men var fortfarande vaken. Jag ville ut. Ut och
andas in allt. Hur kunde allt detta ha skett? Jag låste dörren, men kände
att det egentligen inte behövdes. I trapphuset hör jag några röster. Visste
mina grannar också? Det kändes för en sekund som om mitt hjärta höll på
att brista av glädje. En bubbla av ljus föddes i mitt hjärta, men sedan
återkom tvivlet.
Men när jag kom ut på gården stod en man där vid en bil och han log.
Jag frågade: ”Det är väl ingen dröm?” Han sade: ”Nej, det är ingen dröm allt detta är verklighet i ditt hjärta.”
Är
inte att öppna Röda Havet ett tecken? Vad är då inte att öppna
sitt hjärta för kärleken? Är inte att gå på vatten ett under? Vad
är då inte att gå sin medmänniska till mötes? Är inte att lugna en
rasande elefant ett mirakel? Vad är då inte att lugna sina egna
begär och finna frid? Tider av tecken, under och mirakel lever mer
än någonsin... För om nu vägen till himlen går genom världen,
skulle den då inte också gå genom hjärtat?
19
Vittnesbörd om ljusets ankomst - änglahär över Uppsala
Jag såg ett moln som hade formen av en hand vaka över Uppsala. Molnets
centrum var över Uppsala domkyrka och stor välsignelse lyste över
staden, från norr till söder, från öster till väster.
En tid senare såg jag, vid Vaksala Torg, mitt i natten, ett starkt ljussken
komma ner från himlen följt av otaliga mindre ljussken. Och ljusskenen
kom ner från alla håll, såsom ett befrielsens regn. Jag blev förundrad,
men kände samtidigt fruktan. Men ändå ville jag bara kasta mig ned på
mina knän och jubla. Något sade mig att det stora ljuset var en ärkeängel;
Mikael eller Gabriel, och att de mindre ljusskenen var en änglahär med
tusentals skyddsänglar som spred sig över Uppsala i nattens mörker. Jag
kände att energin var mycket god och positiv, men sprang ändå därifrån
av fruktan, jag blev överväldigad. Månen hade gått i moln, men jag kände
en stark förtröstan i mitt hjärta.
Nu vittnar jag om detta: att ”Kärlekens Torg” och rekordmanifestationen
på över 4000 personer den 8 september 2015, är fortsättningen på en
underbar dröm, för en stor välsignelse lyser över Uppsala - och inte
endast över Uppsala! Jag vet inte hur allt kommer att fortskrida, men det
får våra hjärtan, tiden och Livet självt utvisa...
Under några tält på " Kärlekens torg" fortsätter en underbar saga, delad av
många. En verklig saga, där vi delar med oss. Där vi låter oss berikas. Där
vi ser varandra. Nu. Och nu... Hjärtats eviga längtan efter frihet föder en
sång, en dans, ett leende... Och när den verkligheten - genom dig och mig
- tillåts gå i uppfyllelse i världen, vaknar vi tillsammans upp i en levande
dröm, en dröm som våra barn fortsätter att drömma...
Uppsala - Upplysning - Uppenbarelseboken - Uppståndelse
Kärlekens ankomst är nära. Ständigt här. Men samtidigt nära. Var redo.
20
Stugan i skogen: En upplyst stuga står i en mörk skog. Stugans ägare går ut
genom stugans dörr, in i den mörka skogen. När han kommit så långt från sin stuga
att han inte längre ser ljuset från stugan, tänder han sin lykta. Men när lyktan
slocknat måste han treva sig fram med händerna. Då grips han plötsligt av rädsla
och ånger, för han upptäcker att mörkret blivit honom övermäktigt och han försöker
förtvivlat hitta tillbaka till stugan, men han har gått vilse i den mörka skogen. Till
sist sätter han sig ner och väntar på att dagen ska gry, men fruktar samtidigt
rovdjuret som bor i skogen, som känner vittring av honom och som när som helst
kan kasta sig över honom.
Stugan är kroppen, ljuset i stugan är Gud, mörkret är orättfärdigheten, skogen är
mörka andliga världar, dagen är Guds nåd, rovdjuret är Satan, stugans ägare är
hjärtat.
Buddha, Muhammed, Jesus och Moses kan liknas vid söner till
en och samma far. En dag säger fadern åt sönerna: ”Jag vill att
ni tar var sin hink och går till sjön och hämtar det vatten vi
behöver.” En av sönerna säger: ”Låt mig gå genom skogen,
den är så fridfull.” En annan säger: ”Låt mig gå genom fälten,
som gör mig så lycklig.” En tredje son säger: ”Låt mig gå över
bergen, så att jag får uppleva utsikten.” Och den fjärde säger:
”Låt mig gå genom dalen, den som är så vacker.” Då säger
fadern: ”Ni får ta vilka vägar ni vill, för jag vet att alla dessa
vägar leder till sjön.”
I kyrkan såg jag en muslim omfamna en buddhist. I moskén såg jag en
kristen trösta en hindu. I synagogan såg jag en ateist hjälpa en bahá´itroende. En vis man sade: ”Min religion är vänlighet.” Och där kärlek
finns, där finns också Livet.
Nycklarna till himmelriket är som en vacker dröm. En dröm som öppnar dörren
till barnet inom oss…
Den som är uppmärksam ser evigheten i sin broders och systers
ögon.
21
Arbetet är att lära sig skilja gott från ont. Den som ser och erkänner sina onda tankar
och låter dem passera - den som känner igen ogräset i sin trädgård - han är redan i
himmelriket och han är himmelriket. Allt har sin konsekvens enligt "orsak och verkan",
men den som genomlider sitt "ogräs", alltså orättfärdighetens konsekvens, är ändå i
samklang med himmelriket genom medvetandet om och igenkännandet av sitt "ogräs".
Det heter ju: ”Allah, Gud, är större.” Och om nu Allah, Gud är större,
skulle då inte Allahs, Guds Nåd innefatta alla människor? En Nåd som
har tagit sig uttryck i en fri vilja att bruka, ansvarsfullt. Ve den
människa som därför missbrukar Allahs, Guds fria vilja till att ta ifrån
andra människor deras fria vilja. Vilsen är hon om hon då tror att hon
går Paradiset till mötes, för hon går i själva verket sina egna demoner
till mötes; de som hon - genom sin överträdelse - själv har skapat. Den
som är vis förstår således att islams hjärta är kärlek, tolerans och
förlåtelse. Allt annat är dårskap, skapat av vilseledda och inte av Gud,
Allah.
Döden är inte slutet
När ett stearinljus tänts börjar dess låga att alstra energi. Och även
då lågan slocknar har dess energi ”gått vidare”. Ingen energi som
blivit till förgås. I det stora sammanhanget ”vandrar” energier från
dimension till dimension, från värld till värld, från tillstånd till tillstånd
- men inget förgås. I en ”evig sfär” borde energin även kunna vila på
obestämd tid. Energin som driver lokomotivet är som själen som
driver kroppen. Varken energin eller själen förgås. Så fort ett
element börjar alstra värme tas genast elementets värme upp av
omgivningen - energin tas upp av universum. Och då elementet
stängs av finns dess energi ändå kvar i rummet och går upp i
universum. På samma sätt är det med själen, medvetandet: Den
fysiska kroppen - ”skalet” - dör, men livsanden består genom att den
en gång blivit till och ”tagits upp” av livsanden som födde universum.
Var därför inte rädd för döden. Inget dör som en gång har blivit till.
De dödas uppståndelse
En mörk grotta är belägen i ett underbart landskap. En stilla låga
lyser i den mörka grottan. Lågan blir starkare och starkare, till dess
22
att hela grottan blivit upplyst. Och då detta skett hittar de som varit
bosatta i grottan ut ur den - var och en genom sin egen väg - och blir
ett med landskapet.
Grottan är döden. Landskapet är Livet. Lågan är Livets nåd.
Bosättarna är bittra hjärtan och vilsna själar.
Med en människa som dör och fortsätter att leva till dess
att hon dör, är det som med någon som vaknar och fortsätter
att drömma till dess att hon förblir uppväckt. Den människan
har redan övervunnit döden och förblir levande.
Dagen och natten
Den dagen ska himmel och jord födas på nytt i människors hjärtan.
Den dagen ska freden uppenbaras i våra drömmar.
Den dagen ska rädslorna inom oss vissna och svepas iväg med vinden.
Den dagen ska regnbågen skina över alla folk genom alla tider.
Den dagen ska hästarna löpa fritt och stjärnorna vägleda dem.
Den dagen ska befrielsens vind svepa genom världen.
Den dagen ska man förstå att kärlek, uppståndelse och evigt liv finns inom oss alla.
Den dagen ska ”vi och dem” bli ”du och jag”.
Den dagen ska Livet omfamna våra själar,
såsom en moder omfamnar sitt älskade barn.
Den dagen ska livet och döden vara som dagen och natten.
23
”Igår” är ett minne. ”Imorgon” är en illusion. ”Nuet” är det enda som
existerar. Men i hjärtats dröm - där allt är levande - möts ”igår”,
”imorgon” och ”nu” - och blir ”evigheten”.
Existensen är likt ett fönster. I dina drömmar blickar du ut genom
fönstret och skådar ut över ditt inre eviga universum. Och så en vacker
dag öppnas fönstret - och allt blir tydligt: din dröm blir levande i din
verklighet, liksom din verklighet är levande i din dröm.
Kärlek är den Väg som leder fram till den Sanning
som är Livet.
Är det inte så för alla Människosöner och
Människodöttrar?
Den som lever i kärlek lever i Gud och Gud i honom.
”Jag älskar er alla - oändligt”, säger Herren.
C o e X i s T
Ni söker nycklarna till himmelriket, men jag säger er: Ni är
nycklarna till himmelriket. Inget rike gläds åt att stänga ute
vad som tillhör riket. Och om ni nu skapats av liv, skulle ni då
inte också tillhöra Livets Rike? Vilken flyttfågel återvänder inte
till våren? Vilken själ återvänder inte en dag till ljuset?
Skapelsens paradox
För att vara allt behövs inget, för du är redan allt. Allt runt omkring dig
är en förlängning av hela ditt väsen - och hela ditt väsen är en
förlängning av allt runt omkring dig. Ditt yttre är byggt av stjärnstoft
och du är i ”den levande himlakroppen” - du är Universum. Är inte ett
foster sin moder och samtidigt sitt eget hjärta? Därför är hat, girighet,
miljöförstörelse, hämnd, oförmåga att förlåta endast att förinta sig själv:
om din hand hugger av din fot, blir då inte ditt eget hjärta skyldigt?
24
Ett glas fyllt till bredden med vatten rymmer inget mer. Ett hjärta fyllt till bredden
med kärlek rymmer ingen rädsla. Den rädsla som ändå finns är vår inre ”kompass”.
Håll ert sinne nyktert. Håll era hjärtan rena. Den Messias ni
söker vandrar mitt ibland er. Han är er egen andliga
spegelbild. Han är er innersta mest fullkomliga värld. Hur kan
en längtan finnas till, utan något att längta efter? Därför är
drömmen verklighet. Inte heller hungern skulle finnas, om
den inte också kunde stillas. Därför är himmelriket
verklighet. Den som öppnar sitt hjärta, finner sann glädje i
dessa ord. Och den som finner sann glädje i dessa ord, han har
avslöjat sig själv och omfamnat evigheten.
Den himmelska måltiden är här. Vi delar den när vi ser och når
varandra. I mötet mellan hjärtan äger den himmelska måltiden
rum, i den heliga sal som är "nu". Redan idag är vi - då vi älskar
varandra - i Paradiset.
När den isande kalla vintern är över och vårens första tecken visar sig, fylls då inte
hjärtat av glädje? Hur mycket ska då inte hjärtat jubla när den inre våren kommit för
att stanna eller då världen tar sitt förnuft tillfånga och välkomnar förändringarnas
vindar, som vittnar om världens eviga vår.
Ateisten säger: ”Allt sitter i huvudet.” En röst i mitt huvud
säger: ”Inget hade varit i huvudet om det inte hade varit i
allt.”
Det heter ju: ”Av jord är du kommen, till jord skall du åter bliva.”
Men säg hellre: ”Av liv är du kommen, till liv skall du åter bliva.”
25
Ingenting skulle finnas, om det inte en gång hade funnits...
Till alla dem som mist någon: När vi var i samma rum levde vi sida vid sida i
vardagen. Så åkte du bort en tid och du fanns i mina tankar, då jag saknade dig
och längtade efter dig. Men när du gick ur världens tid, föddes du på nytt in i
evighetens varande - och lever nu mer än någonsin i den tidlösa dröm som våra
hjärtan delar.
Lever vi inte i "landet Narnia"? Lever vi inte i en verklig saga?
Samma snö, samma natur, samma hoppfulla drömmar...
Varelserna här är tigrar och elefanter, magin är kärleken.
Och vi gör oss till tidlöshet, om vi vill.
Ett annat namn för detta äventyr: Nirvana.
Fortfarande ser vi en ofullkomlig spegelbild av det fullkomliga.
Så våga lev och älska - varje ögonblick!
Vi uppfyller livets dröm…
Profetior om världens öde
Vad säger profetiorna om världens öde? Många talar om krig och undergång därför att det
står så skrivet. Men undergången är redan här och kriget är över oss. Jesus, (Isa),
uppfyllde Mose lag, inte genom stening och straff, utan genom kärlek och förlåtelse.
Skulle då inte också någon kunna uppfylla domedagsprofetiorna och
Uppenbarelsebokens utgång genom kärlek och förlåtelse? Den stora planen innefattar
inte minst kärlek och förlåtelse. Om den Allsmäktige kunde inspirera till
undergångsprofetiorna, av vilka många redan kan ha besannats, så har den Allsmäktige
också makt att upphäva dem genom nåd. Inget är skrivet i sten. Det sägs att Gud kan göra
en sten så tung att han själv inte kan lyfta den och ändå kan han lyfta den.
26
Den andliga världen
Den andliga världen är mer levande än den materiella världen, för inget
materiellt föder sig själv. Allt som finns och är, är av ande. Allt hänger
ihop. Kärleken i vår inre rymd manifesterar sig i vår yttre rymd, för de är
en och samma rymd - av en och samma källa är de. Att goda drömmar
förverkligas är inte magi, utan endast naturlag. Böner, inte minst att be
med hjärtat, har därför också en stor inverkan i vår vardag och i det
jordiska förloppet. Men viktigt är att inte sluta med det konkreta
vardagliga arbetet för fred i världen.
Ängen och blommorna
På en äng ligger det frön i marken. När naturen låter det regna över fröna börjar de att gro.
När de blomstrar kan man se rosor, blåklockor, snödroppar, tulpaner, maskrosor och violer på
ängen. De sprider sina vackra färger över ängen och gör den vacker, men där växer också tistlar
och ogräs som man kan skada sig på. Men om rosorna inte gillar snödropparna, om tulpanerna
inte gillar violerna och om maskrosorna inte gillar blåklockorna för att de bär olika färger – om
de kväver varandra – vad blir då kvar? Är det inte samma regn som har nått ut till ängens alla
hörn och givit blommorna liv? Så är det med människan: fröna är kulturerna, blommorna är
vi, ängen är världen och genom samma regn finns vi till.
Människans sanna natur
Ge utan att mäta, tag emot utan att skämmas, för så gör frukterna; de ger utan att
mäta och tar emot utan att fråga sig om de är värdiga att ta emot. Gör ingen skillnad
mellan kärlek och kärlek; ett hjärta jämför sig inte med sig självt, inte heller jämför
skapelsen sig med sig själv. Onaturligt är därför att jämföra sig med sin medmänniska,
då det leder till avgränsning. En cell jämför sig inte heller med en annan cell, för de är
ämnade att ingå i en och samma organism. Den som inte jämför sig med sin broder och
syster ”går upp i alltet” och blir ett evigt varande, ett levande vittnesbörd - redan innan
hon går ur jordens tid. Cellen som genom att ”verka blint” får tillgång till hela kroppens
27
energi - som cellen därmed står i förbindelse med, kan liknas vid människan som genom
att inte jämföra sig med sin medmänniska och därmed inte sluta sig, får tillgång till hela
skapelsens energi - som människan därmed står i förbindelse med. Det är därför
onaturligare att i detta ögonblick inte ”gå upp i Nirvana”, än att faktiskt göra det.
Himmelrikets gåva är var och ens fria val, redan här och nu: ”evigt liv” är människans
rättighet - hennes sanna natur.
Det eviga livet
Du gråter, men svävar och flyger. Du blickar mot horisonten, regnbågen återspeglar
dina vackraste drömmar. Du färdas ut i världsrymden och ser universum som en
pärla av ljus. Du sitter invid rosornas gårdar och blickar upp mot stjärnhimlen, dagen
lever i natten och natten i dagen. Så är det för den som öppnar sig för livet. Där det
eviga livet tillåts råda, har döden inte längre någon makt.
”Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.”
/Konfucius
”Var förändringen som du vill se i världen.”
/Mahatma Gandhi
”När allt kommer omkring är det alla önskar sig inre frid.”
/Dalai Lama
28
”Gud sover i stenen, drömmer i växten, spirar i djuret, vaknar i människan.”
/Ibn Al-´Arabi
”Livet är det som pågår medan vi gör annat.”
/John Lennon
”Där vetenskapen slutar, tar metafysiken och andligheten vid.”
/Allmänt uttryck
”Jag har alltid sagt att vi ska hjälpa en hindu att bli en bättre hindu, en muslim att bli en bättre
muslim, en katolik att bli en bättre katolik … istället för att omvända.”
/Moder Teresa
”Hat kan endast bekämpas med kärlek. Våld kan endast bekämpas med ickevåld.”
/Desmond Tutu
”Var belåten och du kommer vara den rikaste människan i världen.”
/Profeten Muhammed
”Vill du gå långt - gå tillsammans.”
/Al Gore
”Naturen är ett perfekt utfört experiment.”
/Leonardo da Vinci
”Du har en fjäril i din hand. Den är ditt liv. Du kan antingen klämma åt den - eller släppa den fri.”
/Okänd
”Inget av det som kommer in i människan utifrån kan göra henne oren. Bara det som kommer ut ur
människan kan göra henne oren.”
/Jesus Kristus
”Den man som besegrar sig själv är överlägsen den som besegrar tusen man i ett fältslag.”
/Siddharta Gautama Buddha
Martin ”Sia” Ekström är född den 13 oktober 1976. Stjärntecknet är ”Vågen”
och det kinesiska stjärntecknet är ”Draken”. Han är främst skrivare, men också
musiker (främst piano men också gitarr och sång). Han har via kurser studerat
musik, sång och komposition. Martin framträder med främst textläsning, men
även musik, ofta i ideella sammanhang.
Martin föddes i Indonesien i en muslimsk familj. Han adopterades till en
kristen familj i Sverige och tillbringade barndomsåren i Spånga, varefter
familjen flyttade till Uppsala. I Uppsala är Martin nu verksam som skrivare.
Författarnamnet ”Sia” kommer delvis av att Martin är född i Indonesien:
Indone-sia.
29
För framträdande med texter, maila till: [email protected]
Att rädda en människa är lika stort som att rädda hela universum…
Att rädda hela universum är lika stort som att rädda en människa…
30