Våra varor på vift
Det mesta vi använder i vår vardag har en lång resa bakom sig, inte minst
våran mat. Varför reser det vi äter över halva jordklotet för att kunna
hamna i våra magar och hur kan det vara det billigaste sättet att frakta
maten?
Tisdag eftermiddag. Står i grönsaksdisken på Willys. Äpplen från Nya Zeeland,
broccoli från Argentina, bananer från Centralamerika, rapsolja från tyskland, lök
från Holland, ris från Indien. Mjölken är faktiskt från Sverige. Och potatisen.
Annars fylls min varukorg med mat från nästan hela jorden. I fiskdisken ligger sej.
Fiskad i Norge, därefter flygfraktad till Kina för att fileas och så tillbaka till Europa
igen.
Jag cyklar uppför den långa backen hem, sorterar in saker i skåpet. Där hittar jag
också majs från Thailand och kaffe från Kenya. Bara Nordamerika som saknas på
världskartan. Och Ryssland.
Det är beresta matvaror jag ställer in i skafferiet. Bananer åker antingen båt eller
flygplan över atlanten, riset har antagligen flugit och inom Europa körs en stor del
av alla livsmedel på lastbil. På sin resa hinner till exempel ett kilo grönsaker från
Thailand orsaka ett utsläpp av ca 2,9 kg koldioxid, medan ett kilo potatis från
Skåne ger ungefär 0,001 gram per kilo.
Anledningen till att jag ändå köper massa importerade varor är att de är
billigast. När man producerar väldigt mycket av någonting blir det billigare och
effektivare, eftersom det lönar sig att köpa in stora maskiner som gör jobbet
snabbt och effektivt. Dagens kapitalistiska system bygger mycket på
specialisering. Var och en satsar på det de är bäst på vilket leder till att länder
inriktar sin produktion på några få grödor eller industriprodukter. Detta brukar
kallas Economies of scale. Ett sådant system förutsätter billiga och effektiva
transporter, annars skulle inte vinsterna av systemet kunna spridas.
– Om man tillexempel ska frakta lök från Nya Zeeland till Sverige så är det kanske
tio containrar lök på en fraktbåt. Då blir transportkostnaden per lök kanske några
öre. Och om man då tänker sig att det är bättre klimat för att odla lök i Nya
Zeeland så kanske det blir billigare, säger Staffan Granér på handelshögskolan i
Göteborg.
Anledningen till att man odlar i andra länder är förstås också att det kan vara mer
rationellt. Tillexempel kan man i varma länder ta fler skördar per år och man får
därför ut mer per investerad energi.
– Sen är ju såklart en aspekt av livsmedelsproduktionen idag det att den inte bär
sina miljökostnader helt och hållet, menar Staffan. Skulle exempelvis
koldioxidskatten vara högre så skulle det såklart påverka importen av vissa
livsmedel. Men förmodligen skulle den kostnaden ändå vara liten i förhållande till
vinsten av att producera nånting mer storskaligt och effektivt än vad man kan i
Sverige.
Om man tittar på hela livsmedelskedjan står transporterna för 20-30% av en
varas miljöpåverkan. De senaste tio åren har livsmedelsimporten till Sverige mer
än fördubblats. Störst är importökningen av kött, fisk, mejerivaror och ägg.
Att vi importerar mat hänger också ihop med våra förändrade mat- och
konsumtionsvanor. I Sverige kan vi inte producera tomater i december, inte ha
färsk broccoli i april och mango åt man över huvud taget aldrig innan
transportrevolutionen. När vi väl har vant oss vid det vill vi inte gärna vara utan.
Annika Carlsson Kaniyama på KTH har gjort livscykelanalyser på
livsmedelsproduktion. Hon menar att det kan vara berättigat att transportera mat
långt om man kan producera något mer rationellt någon annanstans.
– Det viktiga är att man ser till helheten i livsmedelsproduktionen. När det gäller
miljöpåverkan av mat är köttkonsumtionen det som är viktigast att
problematisera, och också det känsligaste att ta itu med. Köttätande är väldigt
kopplat till kultur. Kött har i de flesta kulturer och tider stått för makt och potens.
Vilket förmodligen gör att man inte gärna ifrågasätter det. Det är konstigt att det
har varit så lite fokus på det, när den globala köttkonsumtionen står för 18 % av
de totala utsläppen av växthusgaser i världen.
En genomsnittlig svensk beräknas släppa ut ca sex ton koldioxid per person och
år. I en studie som Annika Carlsson Kaniyama gjort har man dock kommit fram till
att den verkliga siffran kan vara det dubbla om man räknar in importen. Ungefär
20 % utsläppen som orsakas av import är kopplade till import av livsmedel. Det
innebär drygt ett ton per person.
Flera miljöorganistationer har enats om att en sänkning av koldioxidutsläppen
med ca 80 % är nödvändig på sikt. För att nå en så kraftig minskning av
koldioxidutsläppet gäller det att man prioriterar vilka transporter som behövs. Det
menar Lars Igeland på miljöförbundet jordens vänner som medverkat i en studie
om rättvist miljöutrymme.
– Idag reser tillexempel en jordgubbsyoghurt inom EU i genomsnitt 7659 km
innan den hamnar på matbordet. Och så importerar vi potatischips från Belgien.
Det är ju helt orimligt, både mjölk och potatis är ju varor som går att producera
effektivt i Sverige, säger Lars.
– I första hand ska vi se till att alla människor får tillgång till bra mat. Därefter
kommer saker som uppvärmning och kläder. När de basbehoven är fyllda kan
man börja använda energin till transporter, men då är det i första hand
människors resande som bör prioriteras. Sedan kan det även finnas
energiutrymme för att transportera saker.
– Det här är ju inte för att vi är nationalister och vill att Sverige ska vara isolerat
från omvärlden. Vissa saker ska vi absolut fortsätta handla från resten av världen,
men vi måste betala rimliga priser för det. Det viktiga är att man försöker att
producera saker närmare. Det kan ju innebära att man i Skåne köper saker från
Danmark och i Norrbotten från Finland.
Den globaliserade livsmedelsproduktionen har också förändrat vad som odlas.
Idag livnär sig mänskligheten huvudsakligen på tre grödor; ris, majs och vete.
Mångfalden av ätliga grödor har minskat. De gamla, lokalt anpassade sorterna har
försvunnit på vägen och ersatts med snabbväxande, högavkastande grödor. Det
innebär också att egenskaper som näringsinnehåll och smak har kommit i
skymundan. Nya grödor ska tåla att ligga i kylrum tvärs över Atlanten och kunna
hanteras med maskiner.
Som en motreaktion mot den globaliserade världens allt mer anonyma produktion
och långa avstånd har intresset ökat stort för närproducerad mat och marknader i stil
med ”bondens egen marknad” har fått stort genomslag.
Skälen till att välja närproducerat kan vara många. En attitydundersökning på
bondens egen marknad i Stockholm visade att de som handlade där framförallt
gjorde det för att de ville veta varifrån maten kom, och för att kvaliteten var
bättre. Salladen höll sig fräsch längre och det mesta smakade bättre.
Miljövinsterna av närproducerat kan vara flera. Dels kan det innebära minskade
transporter förutsatt att transporterna sker på ett effektivt sätt. Att köra lite
honung i bakluckan på volvon för att sälja på torget är kanske inte den optimala
transportlösningen.
Sedan kan det finnas andra miljövinster som längre hållbarhet vilket ger mindre
spill, bättre kontroll på odlingen och därmed större möjligheter att kontrollera bra
odlingsmetoder. Långa transporter kräver också energi och kemikalier för att
varorna ska hålla sig fräsch hela vägen. Det slipper man med kortare transporter.
Närproducerad mat innebär ofta också småskalig produktion. Ur ett
helhetsperspektiv är småskalig odling ofta bättre eftersom det är lättare att
använda ekologiska metoder och det är lättare för konsumenten att få insyn i
produktionen och ställa krav.
Resandet bakom allt / Fältbiologen nr 2/2007 / Text Ylva Fridh
