Vad sker efter döden? Är din själ odödlig? Kommer verkligen
våra kroppar uppstå? Kroppen är väl inget andlig?
Människorna i första århundradets Korinth funderade mycket
omkring detta och var antagligen påverkade av den grekiska
filosofins tänk ända sen Platon där det var själen som var det
viktiga och kroppen mest sågs som ett ont tillfälligt fodral som
vi förhoppningsvis en dag skulle få slippa genom själens
odödlighet. Inte helt olikt hur många vanliga svenskar tänker
idag. Mitt in i deras situation skriver Paulus om uppståndelse,
inte själens odödlighet utan om kroppens uppståndelse…
1Kor 15:12Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått
från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns
någon uppståndelse från de döda? 13Om det inte finns någon
uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått.
14Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse
tom, och tom är också er tro. 15Och då visar det sig att vi har
vittnat falskt om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han
har uppväckt Kristus, som han ju inte kan ha uppväckt om det
är sant att de döda inte uppstår. 16Ty om inga döda uppstår
har heller inte Kristus uppstått. 17Men om Kristus inte har
uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era
synder. 18Då är också de som har avlidit i tron på Kristus
förlorade. 19Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är
vi de mest ömkansvärda bland människor. 20 Men nu har
Kristus uppstått från de döda…
Tom & meningslös tro & de mest ömkansvärda bland
människor….men
För Paulus är uppståndelsen det mest centrala av allt, här är
verkligen kärnan, the core, av evangeliet. I Paulus predikningar
så finns alltid uppståndelsen med, den går inte att
kompromissa bort. Till och med när han står på Areopagen i
Aten, och mitt i den grekiska filosofins högborg förklarar
evangeliet på ett helt annorlunda sätt genom att koppla det till
bilder och citat som de känner till och inte alls till den judiska
berättelsen som han så ofta annars kopplar till när han
predikar, så betonar han i alla fall tydligt att det handlar om
Jesus som kroppsligen verkligen har uppstått.
Apg 17:27Det har han gjort för att de skulle söka Gud och
kanske kunna treva sig fram till honom – han är ju inte långt
borta från någon enda av oss. 28Ty i honom är det vi lever, rör
oss och är till, som också några av era egna skalder har sagt:
Vi har vårt ursprung i honom. 29När vi nu har vårt ursprung i
Gud, då får vi inte föreställa oss det gudomliga som något av
guld eller silver eller sten, som något en människa har format
efter sina idéer och med sin konstfärdighet. 30En lång tid har
Gud haft överseende med okunnigheten, men nu ålägger han
människorna, alla och överallt, att omvända sig. 31Ty han har
fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet
genom en man som han i förväg har bestämt därtill. Det har
han bekräftat för alla människor genom att låta honom uppstå
från de döda.”
32När Paulus nämnde uppståndelsen från de döda var det
några som gjorde sig lustiga, men andra sade: ”Vi vill höra dig
tala mera om detta en annan gång.” 33Därmed lämnade han
de församlade. 34Det var dock några som slöt sig till honom
och kom till tro, bland dem Dionysios, som var medlem av
areopagen, och en kvinna vid namn Damaris och några till.
Ska man berätta om den kristna tron så kan man verkligen inte
ta bort uppståndelsen, för då blir det bara tomt, en falsk
berättelse, ett skal utan innehåll. Det blir totalt meningslöst,
visst kan man ha en tro som ger en trygghet och tillhörighet,
men om Jesus inte har uppstått blir ju tron verkningslös. Det
finns ingen förlåtelse, ingen befrielse, ingen framtidstro, ingen
Gudsgemenskap, inget liv i vänskap med Gud utanför vår lilla
tillvaro här på jorden under några år. Och alla som går på
bluffen är de mest ömkansvärda, de mest blåsta, de mest
bortgjorda….
Men! Skriver Paulus och det är ett men som klingar genom
historien, men nu har Kristus verkligen uppstått har miljontals,
miljontals människor ropat, upplevt, blivit vissa om, gått i
döden för, och den tron har förvandlat miljontals och åter
miljontals liv och gett hopp in i det mörkaste mörker.
1 Joh 5:11-12
Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det
livet finns i hans son. Den som har hans son har livet och den
som inte har Guds son har inte livet.
Men, tron är inte tom, den är full av liv, och liv i överflöd. Liv
här och nu, men Jesu uppståndelse visar också tydligt att livet
inte stannar där, det eviga livet finns i Jesus och bara där.
Från den gamla sovjetstaten berättas det om hur en docent i
filosofi i en föreläsning ville omintetgöra grunderna för den
kristna uppståndelsetron. En rysk-ortodox präst hade ombetts
att ge en respons på fem minuter, men han svarade att det
räckte med fem sekunder. Han steg fram och ropade till
åhörarna: Kristus är uppstånden!, varpå den överfulla
föreläsningssalen svarade: Han är sannerligen uppstånden!
Ideologier och ateister har genom åren försökt att bevisa att
den kristna uppståndelse tron är tom, men det finns alltid
människor som mött den uppståndne Kristus och som rakt
emot strömmen kan berätta att de funnit livet! Såna som jag
och som du!
1 Kor 10:16-17
Välsignelsens bägare som vi välsignar ger den oss inte
gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter ger det oss
inte gemenskap med Kristi kropp? Eftersom brödet är ett enda
är vi fast många, en enda kropp, för alla får vi dela av ett och
samma bröd.
I Jesu död delas förhänget in till det allra heligaste i templet i
Jerusalem i två delar, det faller rakt till marken och vägen in i
det allra heligaste är öppen. Jesus död vänder riktningen på
var man finner närheten till Gud. Innan var riktningen över
hela världen riktad rakt mot Jerusalem in på hedningarnas
förgård i templet dit alla kunde få komma som längtade, in i
förgården dit judarna kunde tillbe, in i det heligaste för
prästerna och slutligen in i den stora kuben som kallades det
allra heligaste och som var täckt med guld på insidan. Platsen
där Guds närvaro var så stark att ingen utom översteprästen
fick gå in en ggr per år, men nu var nu öppen för alla. Och
Guds närvaro sprider sig ut över världen och finns för alla, män
och kvinnor, judar och hedningar, slavar och fria, rekorderligt
frikyrkofolk och yrkeskriminella, till och med för hedningar
som vi uppe i Norden. I Jesus finns gemenskapen med Gud och
med Guds folk. Men det är klart att det hade varit meningslöst
om Jesus aldrig uppstått utan förmultnat bort inne i graven,
men nu har Kristus uppstått från de döda och förlåtelsen,
befrielsen, framtidshoppet, Gudsgemenskapen och vänskapen
med Gud är för alla som vill och vågar öppna sina liv för den
uppståndne Jesus Kristus. Det är för dig!
Joh 15:11-12
Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och er
glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni ska älska
varandra som jag har älskat er.
Vår ungdomsledare Lisa skrev på Facebook i fredags
-Jesus, how much do you love me?
- This much, he said, stretched out his arms…and died.
Så mycket älskade Jesus dig. Men om han inte hade uppstått
hade det stannat där. Ett kärleksoffer i historien, möjligen
hade några generationer fortfarande bevarat minnet av denne
man som dog för all världens skit och att för att ge alla
människor gemenskap med Gud. De hade kanske vallfärdat till
hans gravplats för att sörja, lägga ner blommor och minnas det
han sa och gjorde. Men minnet om mannen hade suddats ut
för säkert över 1700 år sedan. Ett liv i historien bland miljarder
andra liv. Men nu har Kristus uppstått från de döda…
Och ingenting blev sig längre likt. De kristna har aldrig tillbett
vid en grav, de har pekat på en tom grav. Det är också
uppståndelsen som gjort att miljontals människor efter Paulus
börjat leva med framtiden i ryggen. Uppståndelsetron har fått
människor att ge sig hän för evangeliet, stå ut med förföljelser
och prövningar, fylld av en glädje som de blir fyllda utav av
Kristus själv, en glädje trots allt som trotsar allt, som kan bära
till och med genom den mörkaste natt. Det är just den
uppståndelsetron som vill fylla dig och mig och bära oss ut
denna påskdag!
Kristus är uppstånden!
