Sammandrag av boken
Den andra hugsvalaren
Att samtala med Herren genom slöjan
Några ord om författaren
År 2006 skrev Denver Snuffer Jr. en bok om den andra hugsvalaren. Titeln var just “The Second
Comforter - Conversing with the Lord through the veil”. I boken lyfter han fram skriftställen och
principer som är viktiga för ämnet.
Inom Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga finns det en del kontrovers kring den här
författaren då han på senare år publicerat texter som innehåller skarp kritik mot den modell av
succession av prästadömsnycklar som kyrkan vidhåller. Jag vill dock påpeka att denna bok inte
innehåller någon sådan kritik utan tvärtom är mycket lojal mot kyrkan. Författaren stämplades
som avfälling långt senare pga. sin tolkning av kyrkans historia såsom han presenterade den i
boken “Passing the heavenly gift” samt för sina tio föreläsningar med titeln “40 years in
mormonism”. Författaren beskriver själv förloppet kring sin uteslutning på sin blogg
(http://denversnuffer.blogspot.se/2014/06/the-facts.html) och i mitt tycke är det en i raden av
många uppseendeväckande fall av orättvisa uteslutningar på senare år.
Rubrikindelningen i detta verk är min egen och följer inte författarens kapitelrubriker i
originalverket. Då denna text hänvisar till “författaren” avses författaren av originalverket, Denver
Snuffer Jr. De gånger jag (Mattias) inflikat en egen parentes/kommentar är den orangefärgad
och avslutas med “/MW”
Mattias Welander
Alingsås 2017
Litteratur/förkortningar
DHC: History of the Church of Jesus Christ of Latter-day Saints
TPJS: Teachings of the Prophet Joseph Smith (sv. “Profeten Joseph Smiths lärdomar”, inte
lektionsboken för prästadömet och hjälpföreningen i serien “kyrkans presidenters lärdomar”).
Notera att sidhänvisningar är till den engelska versionen, små avvikelser kan förekomma i
svenska versionen.
Standardverken i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas vedertagna förkortningar används
(Bibelns, Mormons boks, Läran & Förbundens samt Kostbara pärlans böckers förkortningar).
Eventuella övriga referenser anges med fullständig titel.
Inledning/översikt
Det talas i Johannes evangelium om två “hugsvalare”. “Hugsvalare” är ett gammalt ord på
svenska, i den engelska texten är hugsvalare ofta översatt kort och gott som “tröstare”. Hug
anses synonymt med sinne eller håg. Hugsvala är ett gammalmodigt ord som därmed anses
synonymt med trösta, vederkvicka, styrka eller lätta.
Enligt Johannes 14e kapitel säger Jesus “Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan
hjälpare [“hugsvalare” enl äldre översättningar] som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande.
Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner
honom, för han förblir hos er och ska vara i er.” Jesus fortsätter enl samma kapitel: “Jag ska inte
lämna er faderlösa, jag ska komma till er.”
Joseph Smith utvecklade detta uttalande genom att förklara att Jesus lovade att personligen
komma och trösta dig. Han sade “Då du tar emot denna sista hugsvalare kommer Jesus Kristus
personligen att uppenbara sig för dig då och då, och han kommer även att uppenbara Fadern
för dig (DHC 3:381 och TPJS sid 151).
Joseph sade även att “då en person ödmjukar sig inför Gud, hungrar och törstar efter
rättfärdighet och lever av varje Guds ord säger Herren snart till honom: son, du skall bliva
upphöjd. Då Herren grundligt har prövat honom och finner att han kommer att tjäna trofast trots
alla faror, då är den mannens kallelse och utkorelse fast, då är det hans privilegium att erhålla
den andra hugsvalaren.“ (DHC 3:380 och TPJS sid 150).
Löftet om den andra hugsvalaren föregås och efterföljs av två viktiga kriterier. “Om ni älskar mig
håller ni mina bud”. Det finns ett orubbligt förhållande mellan att älska Herren och hålla hans
bud, och därigenom ta emot den andra hugsvalarna - den helige anden och Jesus Kristus
personligen. Du kan inte älska honom samtidigt som du struntar i hans bud. Han kan inte sända
den andra hugsvalaren till dig om du struntar i hand bud eller väljer att inte lyda dem.
Av Läran & Förbunden 130, som delvis är en kommenterar på Joahnnes kap 14, lär vi oss att
uppenbarelsen av Fadern och Sonen i detta kapitel betyder att personerna faktiskt uppenbarar
sig, tanken att fadern och sonen “bor i hjärtat” osv. är enligt L&F 130 en falsk föreställning.
Vi behöver lita på Herrens löften.
Även om principen om den andra hugsvalaren - att möta Jesus Kristus personligen - ignoreras
av många, eller betraktas som otänkbart, är den lika fullt en del av Jesu Kristi evangelium. Den
utgör faktiskt evangeliets fullhet. Precis som med de grundläggande principerna i evangeliet är
det många som “hålls borta från sanningen enbart pga att de inte vet var de skall finna den” (se
L&F 123:12). Att vissa undviker principen, eller att många tvivlar på den kan inte ta bort den från
evangeliet.
Mysterier/hemligheter
Ett av kraven på dem som tar emot “rikets hemligheter” eller “mysterierna” i evangeliet är att inte
gå runt och basunera ut dem. Alma undervisar att “det är många givet att känna till Guds
hemligheter, men de har fått sträng befallning att de inte skall avslöja annat än den del av hans
ord som han ger till människobarnen, allt enligt den lydnad och flit som de visar honom.” Om du
inte kan hålla vissa saker för dig själv - om nu Gud skulle visa dem för dig - då är du inte redo
att ta emot dem. Den andra hugsvalaren är för din egen undervisning och tröst, inte för ett
offentligt framträdande. Om du söker det för att tillfredsställa begär om att höja upp dig själv
inför andra eller avslöja sådant de ännu inte fått veta, då söker du Honom förgäves.
Du kommer garanterat kallas ATT vittna om Honom, och att du faktiskt sett Honom, men
detaljerna från ert samtal förväntas du i de allra flesta fall hålla för dig själv.
Almas undervisning att “det är givet åt många att känna till Guds hemligheter” (Alma 12) är
Guds löfte till människor i alla tider. Endast få män och kvinnor har varit och är villiga att ta emot
det men det påverkar inte dina möjligheter. Processen är helt naturlig. Ingen av oss är komplett
eller hel, vi har alla ett tomrum inom oss som vi längtar efter att fylla. Avsikten med detta
tomrum inom människan var att vi skulle söka meningsfulla sätt att fylla det. Människor försöker
fylla detta tomrum med oräkneliga rörelser, syften och saker. Tomrummet kan dock enbart fyllas
då vi finner Gud.
Först tro sedan tecken
Den andra hugsvalaren blir inte given för att generera tro. Den ges snarare som ett svar på tro.
Om du söker ett tecken så kommer du inte att finna Honom. Han kommer inte i början av en
väg, eller för att få dig att börja vandra vägen, utan han kommer vid slutet av en väg (se L&F
63:9, Ether 12:6). Vi läser ofta början av dessa verser - som nekar tecken till dem som inte har
tro - men vi fokuserar sällan på slutet av verserna som faktiskt lovar tecken till dem som HAR
tro.
Om du inte vet vad som mest hindrar dig från att närma dig Gud just i detta nu, då behöver du
fråga liksom den rike unge mannen “vad fattas mig ännu?” Svaret på den frågan är det du
behöver fokusera mest på.
Skrifterna förklarar tydligt att “tro kommer inte av tecken, utan tecken följer dem som tror.”(L&F
63:9). Du kommer inte att erhålla den andra hugsvalaren för att utveckla din tro utan snarare
som en bekräftelse på den tro du redan har, och för att ge ditt sinne och hjärta anledning att
resa sig än högre i längtan och strävan att följa Gud.
När din tro (eller trofasthet/MW) är så stark att du inte får någon större övertygelse om hans ord
genom att se honom, inget större förtroende för honom genom att han visar sig, då är du redo
att ta emot honom. När du utan att först ha sett honom till slut säger inom dig själv “det räcker”
eftersom du har “sett” honom i förordningar, löften, skrifter samt välsignelser i ditt liv, först då
kan han träda fram bakom slöjan och visa sitt ansikte för dig. Han kommer inte att göra det för
att skapa tro utan som en bekräftelse på den tro du redan har.
Grundvalen
Många har fått se Gud på grund av sin lydnad till honom. Det finns inga exempel på människor
som med sitt förnuft och resonemang fått möta Gud ansikte mot ansikte.
Eftersom ingen kommit tillbaka från biblioteket med erfarenheten av att ha mött Gud i en bok
undviker författaren den vägen. Människor har sett Gud i specifika omständigheter, och det är
de omständigheterna vi skall studera. Filosofiska argument får inte Gud att besöka oss. Filosofi
har använts för att berätta allt möjlig om Guds natur, men har aldrig fört någon in i Guds närhet.
Vi överger filosofiska argument och ser istället enbart till profeterna för vägledning.
De profeter som har sett Gud säger till oss att lägga undan vår egen vilja och istället bli bekanta
med och lydiga till hans vilja. För en stolt och oberoende person kan det vara mycket svårt, men
det finns ingen annan väg. Kristus är den mest intelligenta varelse som levt på vår jord (Abr
3:19) och även han behövde lära sig genom lydnad (Heb 5:8).
Innan vi förväntar oss en uppenbarelse av något slag måste vi först visa uppskattning för det
ljus och den kunskap som Gud redan givit oss genom skrifterna. Vi behöver inte få besök av en
ängel som läser dem för oss, det enda vi behöver är lite initiativförmåga och läskunnighet.
Skrifterna är en fantastisk databas av tidigare uppenbarelser och förtjänar ditt flitiga studium om
du hoppas på att erhålla egna uppenbarelser.
Om man bär solglasögon behöver man först ta av dem innan man klagar på att det är mörkt.
Om det finns någon allvarlig överträdelse i ditt liv behöver du ta hand om det innan du kan
förvänta dig att få himlarna öppnade.
Det är lätt att bli högmodig när man har större kunskap än andra, även om kunskapen bara
kommer från böcker. För att vara beredd att ta emot den kunskap som kommer i samband med
en uppenbarelse av Jesus Kristus behöver du vara ödmjuk. När det händer kan du inte bli
uppblåst av högmod över erfarenheten.
Då du söker efter Gud kommer det först att vara som känslor och mycket subjektiva
upplevelser. Då det når punkten där du ser, hör och berör kommer du att ha blivit annorlunda än
du innan var. Den nya personen kommer att ha ringa anledning till stolthet, inte heller något
behov av anseende. Du kommer att se att det finns högre ting än anseende och status i
världen. På samma sätt blir kritik mot dig eller förkastandet av dina ord betydelselös för dig.
Det sägs att Martins handkärrekompani (under mormonpionjärernas vandring västerut) som led
oerhört aldrig klagade då de såg tillbaka. De sade snarare att i sina extrema lidanden blev de
bekanta med Gud, de hade en absolut vetskap om att Gud lever, och det pris de betalade för att
erhålla den vetskapen var ett privilegium att få betala.
Om du hoppas på ett personligt möte med den andra “hugsvalaren” eller “tröstaren” kan du
förvänta dig att han kommer just för att du står i behov av tröst. Det är ett mönster och du är
med sannolikhet inget undantag. Bli inte förvånad över att han lägger sådana erfarenheter i din
väg som krossar ditt hjärta. Det är ett svar på din vädjan att få lära känna honom. Det kan bara
ske på det viset.
Att hålla buden
Skrifterna är en fantastisk källa till inspiration och uppenbarelse. Genom dem kan du få
erfarenhet av att lyssna till Anden. De undervisar oss inte bara i läran utan även i att höra
inspirationens röst. Genom skriftstudier kan du utveckla en större andlig känslighet. Om du
ännu inte börjat med det behöver du börja idag. Gör tid för att vara ensam. Ta dig tid att
verkligen studera skrifterna, inte bara läsa dem. Försök inte ta dig an hela kapitel till en början
utan mindre bitar, och var tyst så att du kan höra den stilla, tysta rösten.
Om det finns någon allvarlig synd i ditt liv - omvänd dig från den, och låt Herren veta att din
motivation kommer från att du vill ha hans Ande som ledsagare i ditt liv. Han kommer att svara,
du kommer veta att han sannerligen inte favoriserar en person framför en annan. Han sänder
sin ande till varje uppriktig sökare av sanningen. Det sker med dig då du söker större ljus och
lever efter buden. “Hjälparens” (den Helige Andens) syfte är att ledsaga dig till större sanningar.
Skrifterna innehåller ett bibliotek av sanning som bara väntar på att du skall upptäcka det.
Använd det biblioteket och upplev inspirationen som det erbjuder. Du kommer att komma till en
punkt då “Hjälparen” (den Helige Anden) inte längre räcker till för att leda dig till större ljus och
sanning. Det är då Herren själv, den “andra hjälparen” eller den “andra hugsvalaren” kommer
och undervisar.
Det intressanta med processen är att verkligt ljus - eller upplysning - erhålls genom lydnad till
Gud, de erhålls inte på något annat sätt. De erhålls verkligen inte genom akademiska studier
eller akademiska utmärkelser. En professor kan ha de största svårigheterna av alla att
övervinna världen och uppnå tro. Gud frågar inte efter om den troende gått på universitet eller
fått teologisk skolning.
Buden är inte skyldigheter utan möjligheter. De är inte bördor som tynger ner oss, de är snarare
det som lyfter oss högre. Gud uppenbarar sig själv genom sina bud. Buden är sättet - det enda
sättet - varpå vi kan ta emot ljus och sanning. Syftet med buden är att föra oss in i harmoni med
en högre intelligens. Vi kan inte vara på samma våglängd som denna högre intelligens utan att
först rätta in våra egna liv efter en högre standard. Buden är vår mall, vår guide. Vi lär oss
buden från skrifterna.
Det kan tyckas så självklart, men behöver ändå påpekas: om du inte är villig att ta emot de
uppenbarelser som redan givits (som finns nedtecknade i de heliga skrifterna) genom att
studera dem och lära dig de mysterier eller hemligheter de innehåller, vad får dig att tro att du är
kvalificerad att ta emot uppenbarelse av än större ting? Varför skulle himlen bryta mot sin egen
ekonomis lagar och göra något för dig som du kan göra för dig själv? Det krävs inget underverk
för att undervisa dig om många av himlens mysterier, de finns redan här i skrifterna och i
förordningarna. Om du ignorerar dem och vägrar att ta emot det som finns där är anledningen
mycket liten att glänta på förlåten för att undervisa dig mer.
Människor som accepterar Joseph Smith som en profet borde vara de ivrigaste av alla att forska
i skrifterna för att finna vilka lagar som styr välsignelser. Vi borde studera skrifterna för att lära
buden. Vi lär buden för att följa dem. Vi följer buden för att erhålla ljus och kunskap. Dessa ting
följer fastställda lagar. När en lag åtföljs följer välsignelsen, det gäller för vem som helst och
alla. Det kommer som en naturlig påföljd och enligt Guds nåd, för Gud fastslog lagen för att ge
dessa välsignelser. I sin stora nåd uppenbarade Gud dessa lagar så att vi kunde följa honom
och erhålla denna nåd som han så villigt ger oss.
Perspektiv på prövningar
Då David stred mot Goliat såg han det som en strid mellan Gud och Goliath. I Davids egna ord:
"Du kommer mot mig med svärd och spjut och lans, jag kommer mot dig i Herren Sebaots
namn. Han är Gud för den Israels här som du har hånat. Herren skall denna dag överlämna dig
i min hand och jag skall slå dig ner och ta huvudet av dig...” (1 Sam 17:45-46). Utan tro skulle
David dock ha betraktat striden som om den vore mellan honom själv - en ung man utan
erfarenhet eller rustning - och Goliat, en tränad och erfaren krigare som var mycket större och
starkare än honom själv.
Hur vi ser på våra utmaningar avgör hur vi möter dem. Om vi ser Gud som den med slutgiltigt
inflytandet över vårt livs prövningar, då kan vi också lita på att han hjälper oss igenom dem.
Betraktar du ditt livs utmaningar enbart som omständigheter i denna fysiska tillvaro, eller som en
andlig kamp för att lita på Gud tillräckligt för att bli befriad? Bryr sig Gud om ditt livs dilemman?
Kommer han att hjälpa dig att befria dig från ditt livs Goliat? Litar du på Gud? Tror du på
honom? Tror du att han är intresserad och involverad i ditt liv?
Tro på en avlägsen obekymrad Gud kanske tillfredsställer somliga, men detta är inte Davids
gud, inte heller Nephis gud. I Nephis berättelse lär vi känna en Gud som är involverad i
vardagen. Vi ser en gud som ger oss en utmaning, och sedan vandrar vid vår sida för att se till
att vi lyckas. Nephis syfte är att visa oss att det är så Gud verkar i både ditt och mitt liv (se 1 Ne
1:20). Vi kan välja att glömma eller ignorera honom, men ur Nephis synvinkel är gud fortfarande
närvarande och angelägen. Om du liksom Nephi vill möta Gud behöver du först vara villig att
betrakta Gud som någon med ett personligt och fortgående engagemang i ditt och alla andras
liv, någon som bryr sig om dig tillräckligt för att hjälpa dig uppfylla hans bud.
En motsats i allt
Man skulle kunna säga att vägen till himlen passerar genom helvetet. Joseph Smith såg inte
fadern och sonen förrän han först angripits av Satan (JSH 1:15). Moses var också föremål för
Satans frestelser och försök till att vilseleda honom innan han fick möta Gud (Moses 1:12-22).
Kristus tog inte emot betjänande änglar förrän frestaren hade kommit till honom (Matt 4:3-11).
Joseph och Sidney visades inte den himmelska (Celestiala) härligheten förrän de först fått
skåda förtappelsens söner och deras straff (L&F 76).
Det handlar inte bara om att du sträcker dig uppåt, det finns ett spann som du behöver omfatta.
Du behöver det som är “nedan” i tillägg till det som är “ovan”. Detta är en nödvändig balans,
Lehi undervisade att “det finns en motsats till allt” (2 Ne 2). Du kan inte utveckla den nödvändiga
tron utan det nödvändiga motståndet.
Då du möter ditt livs fysiska dilemman och svårigheter behöver du se dem i sitt sanna andliga
ljus, du behöver se bortom slöjan. Joseph sade “Det som hör Gud till är av stor betydelse, och
endast tid, erfarenhet och nogranna, högtidiliga och eftertänksamma funderingar kan utröna
dem. O människa, om du vill leda en själ till frälsning behöver ditt sinne nå så högt som den
mest avlägsna himmel, utforska den djupaste avgrund och förstå evighetens vidd - du måste
samtala med Gud.”
Det är inte enbart himlen som kommer att öppnas för dig, du kommer också att möta helvetet.
Var beredd på att dessa kommer i balanserade par. Om du vill lära dig flyga, förbered dig då på
att slåss mot och övervinna tyngdlagen.
I avskildhet
Den Helige Andens fullkomligt milda röst hörs vanligen inte då den tävlar med distraktioner,
oväsen och andra av vardagslivets influenser. Du behöver tid för dig själv i avskildhet där du
kan lyssna. Som du kanske minns var Kristus ofta ensam för att be och meditera under sin
verksamhet. Om det till och med för Kristus var viktigt med tid för allvarlig begrundan, bön och
fundering, hur mycket viktigare är det då inte för dig och mig?
Kallade att se Gud
Då tolv apostlar kallades för första gången i modern tid gav Oliver Cowdery (som var en av dem
som hade uppdraget att utvälja och kalla de tolv) följande uppmaning:
Från början har ni varit tvungna att förlita er på andra människor för bevis, och ni har
agerat på dessa bevis. Det är nu nödvändigt att ni tar emot ett eget vittnesbörd från
himlen så att ni kan vittna om Mormons boks äkthet samt att ni har sett Guds ansikte.
Detta är mer än en ängels vittnesbörd. När tiden är inne kommer ni att kunna vittna på
detta sätt inför världen. När ni vittnar om att ni har sett Gud kommer Gud aldrig låta
detta vittnesbörd falla utan kommer bära upp er. Många kommer att låta bli att ta
till sig era ord, men somliga kommer att ta till sig. Ni ser därför nödvändigheten i
att erhålla ett sådant vittne från himlen.
Upphör aldrig att sträva förrän ni har sett Gud ansikte mot ansikte. Stärk er tro,
kasta bort era tvivel, era synder och all er otro, då kan ingenting hindra er från att
komma till Gud. Er ordination [till apostel] är inte fullbordad förrän Gud lagt sin
hand på er. Vi behöver kvalificera oss på samma sätt som dem som gått före oss
[de ursprungliga apostlarna]. Gud är densamme. Om frälsaren i tidigare dagar lade
sina händer på sina lärjungar, varför skulle han inte göra det i dessa senare dagar?
(DHC 2:195-196, författarens egen betoning med fetstil)
Förskjuten liksom Kristus (ev inarb. ovan)
Kristus gjorde underbara goda gärningar. Han helade, lättade bördor för dem som led,
undervisade sanning. Han dödades av sådana som ansåg honom värd döden för vad han
gjorde. Nephi såg detta i en syn, och Nephi led på liknande sätt - om än i mindre skala - då han
ständigt kämpade för att leda och undervisa sina bröder. I Nephis fall krävdes det att han led då
han valde att följa Kristus. Att följa Kristus kräver alltid att den sanne lärjungen blir förkastad av
sådana som borde lyssna på honom, på samma sätt som Kristus blev förkastad. Ju
noggrannare du följer Kristus, desto mer kommer du att utstå samma bemötande bland
människor. Om du inte blir förskjuten och kritiserad av människor omkring dig så följer du ännu
inte Herren på riktigt. Goda “public relations” är inte en del av Kristi evangelium.
Andens gåvor
Den sjunde trosartikeln lyder “Vi tror på tungomålets, profetians, uppenbarelsens, synernas,
helbrägdagörelsens, tungomålsuttydningensgåva och så vidare”. Detta specifika uttalande kring
tro, talat av vår tids förste profet Joseph Smith, säger inte att administration, tålamod, kärlek,
vara en god lyssnare, vara tolerant eller någon annan form av mänskliga dygd skulle kallas
Andens gåvor. Andens gåvor för med sig något ovanligt och grundar sig på kraft från Gud. Om
du har tagit emot ett vittne från Anden behöver du inte längre låtsas att en vanlig mänsklig dygd
är bevis på Guds kraft i ditt liv. Du kan och kommer verkligen att uppleva att Gud välsignar dig
med gåvan av profetia, uppenbarelse, syner, helande, tungomål, uttydning av tungomål etc. Om
dessa saker sopas under mattan har själva tron felat (se Moroni 7:36-38, även L&F 46 samt
Moroni 10).
Om dessa gåvor inte är en del av din erfarenhet som Sista Dagars Helig ligger felet inte hos
andra utan hos dig själv. Du behöver inte förlita dig på att andra skall föra in gudaktighetens
kraft i kyrkan. Du borde föra in dessa gåvor i kyrkan genom din tro. Om du är bestört över
avsaknaden av dessa erfarenheter så låt då den känslan verka i dig för att göra dig än mer
hängiven till Jesu Kristi evangelium. Det är inte din biskops eller din stavspresidents eller ens
kyrkans presidents ansvar att förse dig med andliga bevis. Det är ditt eget ansvar att ta emot
den Helige Andens kraft i ditt liv.
Joseph Smith klagade under sin tid på att vissa människor förmörkats i sina sinnen pga att de
förlitat sig för mycket på honom (Joseph) och inte vänt sig tillräckligt till Gud för att uppfylla sina
egna ansvar (DHC 5:19). Det är ditt ansvar och din förmån att deltaga i en tro som inte bara har
ett “sken av gudaktighet” utan även har gudaktighetens kraft (jmf Joseph Smith - Historien v 19).
Att leva Celestialt här och nu
Här i dödligheten lever du och jag våra liv i enlighet med en moralisk lag som i stora drag
antingen stämmer överens med en celestial, en terrestrial eller en telestial lag. Ingen av oss
lever helt i överensstämmelse med lagen, men vi följer åtminstone en del av lagen för något av
rikena. Om du lever enligt en del av den celestiala lagen (och eftersom du har förmågan att
omvända dig har du förmågan att leva enligt en del av den celestiala lagen) är det den lag som
kommer att styra över din uppståndelse.
Det mest spännande med att leva en celestial lag är att du är berättigad att ta emot änglar, se
syner, ta emot förordningar, orakel, den Helige Anden samt att se Guds ansikte. Hur kan du
med säkerhet veta att du lever en Celestial lag? Det enda sättet att veta säkert är att ta emot ett
vittnesbörd från Gud (icke att förväxlas med ett “vittnesbörd OM Gud” /MW). Kristus tog emot
detta vittnesbörd efter sitt dop: “och en röst från himlen sade: "Han är min älskade Son. I honom
har jag min glädje" (Matt 3:17). Du kan veta att du lever lagen då Andens gåvor (se
föregående rubrik /MW) är närvarande i ditt liv. Du vet att Gud är med dig om Hans Ande är i dig
(icka att förväxlas med “den varma känslan i hjärtat” eller “andens FRUKTER” som
galaterbrevet talar om, som vi ibland förväxlar med Andens GÅVOR /MW).
Föreställningen att Andens gåvor är reserverade endast för män/prästadömsbärare eller endast
för ledare, eller att dessa i någon utsträckning har större rätt till Andens gåvor, är givetvis helt
ogrundade i Guds ord och skall avfärdas som falska föreställningar. Det finns ingen
begränsning baserad på titel eller ställning. Begränsningen baserar sig på individens hjärtas
hårdhet. Du är lika välkommen upp till uppenbarelsens princip som någon som gått före dig. De
måste dock tas emot i enlighet med vissa principer, de kan inte tas emot på något annat sätt än
vad som universellt föreskrivits för alla människor. Du är lika välkommen att komma och flitigt
följa villkoren för att ta emot dem som någon annan.
Utvald
Mormons bok berättar om frälsarens besök till platsen kring templet i landet “Ymnighet” där
folket var samlat för att fira en högtid. Om de inte bemödat sig om att komma till templet skulle
de sannolikt inte fått ta emot Herrens besök. De utväljer sig själva genom att välja Herren, på
det sättet utväljer Herren dem.
Det finns en läxa vi alla kan lära i detta. Det Herren finner dig spendera din tid med har
betydelse för huruvida han kan besöka dig eller inte. Om folket inte hade kommit till landet
Ymnighet vid detta tillfälle så skulle de inte ha mött honom.
Hjärtats offer
Du kan inte vara både materialistisk och andlig, var är din skatt? Offer är ett sätt för dig att
bevisa både för dig själv och för Gud att du värderar honom och det som hör honom till högre
än allt i denna värld. Det är ett sätt att förvandla ditt hjärta från det som hör världen till, till det
som hör himlen till. Om du är materialistisk så kommer du tids nog att förändras om du börjar
offra. Offer är ett verktyg vi fått för att göra oss själva mer andliga.
Genom att lägga oss själva och våra känslomässiga behov på altaret och därmed offra det som
denna värld värdesätter, bevisar vi att vi väljer den andra världen framför denna. Det är ännu ett
vittne om att vi föredrar att ha vår existens fylld av sådant som hör Anden till snarare än det
materialistiska i denna värld.
Jesus sade “Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig mig. Den som finner sitt liv
ska mista det, och den som mister sitt liv för min skull ska finna det.” (Matt 10:38-40). Om du vill
finna liv, förlora det. Om du förlorar ditt liv, dvs. du helgar din tid, din talang och allt med vilket
Herren har välsignat dig, till att tjäna honom, då finner du nytt liv. Det nya livet är förenat med
Gud, eftersom det levs i enlighet med hans vilja.
Jag brukade tro att man först behövde ha hjärtat på rätt plats och sedan göra en god gärning för
att gärningen skulle ha något värde. Det jag istället har upptäckt är att gärningar kan leda
hjärtat. Kristi bergspredikan är en uppmaning till handling. Gör som han bjuder, och hjärtat
kommer att följa med. Sinner kan leda hjärtat, hjärtat måste inte alltid gå i spetsen.
Andligt hörseltest
Det är alltid sant att “många är kallade men få utvalda”. Vidare “kan eller bör ingen makt och
inget inflytande göra sig gällande i kraft av prästadömet utom genom överbevisning, genom
långmodighet, genom mildhet och ödmjukhet och genom uppriktig kärlek (L&F 121:40-41).
Om din enda källa till det du betraktar som sann kunskap kommer från auktoriteterna i en
prästerlig grupp (även om denna grupp är kyrkans ledare), eller en grupp forskare, eller en
filosofiskola, då är du bland dem som skulle ha förkastat snickarens son. Han kom utan rang,
ställning eller auktoritet. Han kom utan något mer än sanningen. Han kom med precis det han
uppmanar dig att följa nu, beväpnad endast med “överbevisning... långmodighet... mildhet och
ödmjukhet och.... uppriktig kärlek, genom välvilja och ren kunskap som storligen skall utvidga
själen, utan hyckleri och utan svek (v 42-43).
Han kom då som han kommer nu. Det är ett test. Det har alltid varit ett test, och testet är inte
annorlunda nu än det varit förr. Hör du honom? Lyssnar du på honom?
Brigham Young predikade vid flera tillfällen att de heliga måste lyssna till den Helige Anden och
inte till människor, för om de enbart följer människor skulle de ärva en Telestial härlighet (se JD
1:312 samt 9:150). Detta är samma lära som undervisas i Joseph och Sidneys syn om
härlighetsrikena (L&F 76, särskilt verserna 98-101).
När människor talar i egenskap av människor, oavsett deras ställning i samhället eller i kyrkan,
har de ingen rätt till din tro. Om du trots det ger dem din tro är du en avgudadyrkare och följer
en Telestial lag. När profeter talar med inspirationens röst, då är det inspirationen du följer. Vi är
Mästarens lärjungar, inte hans tjänares lärjungar. Brigham Young predikade även detta (se
exempelvis JD 16:74-75).
Eget ansvar
Det är du som är ansvarig för dessa ting, du kan inte lägga ansvaret på någon annan. Du kan
inte ens lita på pålitliga människor för din frälsning. Att följa frälsaren är ett individuellt ansvar
som var och en måste bära själv (uppfattningen “jag följer kyrkans ledare/president oavsett vad,
och jag kommer att bli välsignad för det även om de leder mig fel” är därmed en falsk lära /MW).
Om du väljer att lägga över ansvaret att vara din källa till sanning på någon annan människa
kan du inte hoppas på en härlighet ovanför den Telestiala eftersom du är bland dem som är
“håller sig till Paulus och till Apollos och till Kefas. Det är dessa bland vilka några säger sig hålla
sig till en, några till en annan — några till Kristus och några till Johannes och några till Mose och
några till Elias och några till Esaias och några till Jesaja och några till Enok, men som inte tog
emot evangeliet, inte heller vittnesbördet om Jesus (Svenska översättningen av L&F gör här en
tolkning, jag anser att originaltexten avser “Jesu vittnesbörd”, “testimony of Jesus”, genitiv. Det
är Hans vittnesbörd om dig då han säger att du är antagen av Honom, liksom fadern vittnade till
Jesus vid denned dop. Det är alltså inte att “ha ett vittnesbörd om” som på vårt moderna
kyrkspråk oftast betyder “att ha en stark tro på” /MW), inte heller profeterna, inte heller det eviga
förbundet” (L&F 76:99-101).
Som Joseph och Sidneys syn (L&F 76) tydligt förklarar måste vi följa Fadern, inte dennes
budbärare, även om de verkligen är sända av honom. Att dyrka något eller någon annan än den
sanne Guden själv är avgudadyrkan, och därmed värdigt en Telestial härlighet.
Undergivenhet
I Mormons bok lär vi oss att vi förblir fiender till Gud såvida vi inte “blir en helig genom Herren
Kristi försoning och blir som ett barn: undergiven, mild, ödmjuk, tålmodig, kärleksfull, villig
att underkasta sig allt som Herren anser lämpligt att lägga på henne, alldeles som ett barn
underkastar sig sin far” (min betoning).
Undergivenhet antyder att vi accepterar Faderns vilja framför vår egen. Det betyder inte att du
skall underkasta dig människor. Det finns ingenting i skrifternas koncept om undergivenhet som
säger att du skall följa en anna människa. Så som “undergivenhet” används här är det inte
oförankrat, abstrakt eller tillämpbart på vad som helst.
Det är uttryckligen undergivenhet gentemot Gud.
Kristus är vårt bästa exempel på denna egenskap då han introducerade sig själv för Nephiterna:
“se, jag är världens ljus och liv, och jag har druckit ur den bittra kalk som Fadern har givit mig
och har förhärligat Fadern genom att ta på mig världens synder, varigenom jag har underkastat
mig Faderns vilja i allt från begynnelsen.”
Kristus underkastade sig inte rabbinerna, de skriftlärda eller fariséerna. Han utmanade dem och
provocerade dem till vrede. Författaren har dessutom här en mening som säger att Jesus lärde
att deras (rabbinernas, fariséernas och de skriftlärdas) position förtjänade folkets respekt, med
hänvisning till Matt 23:1-3 där Jesus enl. många bibelöversättningar påstås mena att “folket
skall göra vad fariseerna säger eftersom de sitter i Moses säte”, dvs de har
myndighet/prästadöme genom Moses. Detta är en felöversättning vilket hebreiska manuskript
av Matteus tydligt visar. Vad Jesus säger är istället att “eftersom Fariséerna sitter i Moses säte,
se till att göra allt vad HAN - dvs. Mose - säger. Det var en uppmaning från Jesus att de skulle
följa moselagen - skrifterna - snarare än rabbinernas egna påhitt.” /MW
I slutändan tog fariséerna givetvis så illa vid sig att de dödade honom. Därmed, att underkasta
sig “Hans vilja från begynnelsen” i skrifternas avseende kräver aldrig någonsin att någon
underkastar sig en annan människas bud eller myndighet. Allt hänger på att först lyssna till samt
lyda Herren.
Försök till att ersätta den Helige Anden
I denna sista tid kom Gud till en fjorton år gammal pojke, en pojke som kom från en miljö stöpt i
folkmagi. Joseph var ingen forskare eller lärd man, inte heller levde han länge nog att kunnat bli
det. I alla viktiga avseenden var han utbildad från ovan, detta fyllde Herrens syften mycket
bättre än sådan formell utbildning som präster på hans tid besatt. Det finns en stor läxa för oss
alla i detta - du måste välja dina lärare noggrant. Undvik det som Nephi såg skulle vara fallet i
vår tid - människor som undervisar med sin visdom och kunskap, men inte med den Helige
Andens kraft (se 2 Nephi 28).
Detta skall inte tolkas som att trosstärkande berättelser är bättre än intellektuella studier - det är
de inte - men du behöver veta skillnaden mellan någon som undervisar med den Helige Andens
kraft, och någon som endast föreläser likt en lärd man. Vissa lärare erbjuder känslosamma och
berörande historier iställer för Anden. Känslomässiga berättelser är knappast bättre än
intellektuella föreläsningar. Undervisning med den Helige Andens kraft är annorlunda än båda
dessa. Upplevelser med den Helige Anden är inte enbart känslomässiga, de är också
upplysande. (Joseph Smih sade att den Helige Anden är en uppenbarare, och ingen kan ta
emot den Helige Anden utan att ta emot uppenbarelse. Vidare ställde han ibland frågan då
någon relaterade en andlig upplevelse: “kommunicerades något intellektuellt? Om inte så var
det inte av Gud”/MW). De kan kännas, men de utökar intellektet, levandegör förståndet och
tillför dig mer ljus. Det är inte bara en känslomässig berördhet du känner då du på riktigt har
besökts av den Helige Anden.
Kyrkans auktoriteter borde tala med den Helige Andens kraft. “Ingen makt och inget inflytande
kan eller bör göra sig gällande i kraft av prästadömet” enligt Joseph Smith (L&F 121:41). Med
andra ord - det ämbete någon har ger dem aldrig rätt till makt eller inflytande, utan endast
Anden genom vilken de talar (om de alls gör det genom Anden) skall utöva det inflytandet.
Enbart auktoritet eller ställning kan aldrig ersätta att tala med inspirationens röst. Sann
auktoritet kan endast komma från den Helige Anden, inte från ordination.
Välj dina lärare noggrant. Vissa kommer att förgifta ditt sinne och förhindra ditt framåtskridande
pga att de själva inte står på högre mark, och kan följaktligen heller inte leda dig till högre mark.
De är liksom fariséerna och de skriftlärda om vilka frälsaren varnade: “Ve er, skriftlärda och
fariseer, era hycklare! Ni stänger himmelriket för människorna. Själva går ni inte in, och dem
som vill komma in hindrar ni från att komma in.” Du kan inte följa en falsk lärare eller vägvisare
och sedan finna himlen vid stigens slut. Du är själv ansvarig för att mäta och utvärdera all
undervisning gentemot skriften och den Helige Andens röst, du kan inte skjuta detta ansvar ifrån
dig ens på en profet.
Förordningar (förrättningar)
I L&F 84 läser vi “Och detta större prästadöme förvaltar evangeliet och innehar nyckeln till rikets
hemligheter, ja, nyckeln till kunskapen om Gud. Därför är gudaktighetens kraft uppenbar i dess
förordningar. Och utan dess förordningar och prästadömets myndighet är gudaktighetens kraft
inte uppenbar för människor i köttet, ty utan detta kan ingen människa se Guds, ja Faderns,
ansikte och leva.”
Hur kvalificerar förordningarna oss för att “se Guds, ja Faderns, ansikte”? Kanske en mening
från Ethers bok (kap 12 v. 38) kan hjälpa oss förstå “Därför måste människan hoppas, annars
kan hon inte få...” (Moroni resonerar här i Ether 12 kring frälsning, men principen om hopp är
nog universell. Och ämnet vi diskuterar - att se Faderns ansikte - kan för övrigt vara starkare
knutet till just frälsning än många kanske tror./MW). Förordningarna ger oss en anledning att
hoppas. Förordningarna är en karta eller ritning för det de symboliserar, de uppenbarar sådant
som Gud är villig att ge oss samt hur vi skall erhålla det, det mottagliga sinnet får detta
uppenbarat för sig i förordningens symbol.
Kritik mot andra
Att vara kritisk gentemot medbröder och -systrar i kyrkan är vanligt. Det finns en vida spridd
tanke att “de heliga” borde vara bättre än de är. Vissa anser det sofistikerat och intellektuellt att
vara kritisk mot andra medlemmar, att det visar på ett oberoende tankesätt. Detta är fel, de
“heliga” är precis som de borde vara. De är människor, svaga och sårbara. De behöver ditt
exempel och din uppmuntran. De behöver inte din kritik eller klagan i tillägg till alla andra
prövningar de går igenom då de försöker leva ett mer helgat liv i denna värld och i denna tid. Vi
strävar alla, så det är så det måste vara. Du är här för att hjälpa, inte för att fördöma, precis som
Jesus kom “inte för att fördöma utan för att hjälpa”. Om inte han dömer dem, vad ger dig rätten
att göra det? De “heliga” förtjänar din nåd.
Olika typer av lärande
Under sitt liv på jorden följde Jesus faderns vilja till den grad att han blev ett levande exempel
på Guds ord. Det är just det han vill att vi skall göra och bli också. Buden är inte en börda, de är
vägen till högre kunskap. De förser oss med erfarenheter som förändrar oss, formar oss och
utvecklar oss. De inskränker inte utan befriar.
I L&F 93:27-28 läser vi “och ingen människa mottar fullheten om hon inte håller hans bud. Den
som håller hans bud mottar sanning och ljus, tills hon är förhärligad i sanningen och vet allting.”
Detta är själva kärnan - fullheten erhålls inte genom studier eller teologiska kurser utan enbart
av dem som är villiga att hålla buden. Det är så vi kvalificerar oss för att ta emot ljus och
sanning, ty dessa är en bieffekt av att följa stigen som Jesus pekat ut.
Du skulle kunna spendera en hel livstid med studier utan att erhålla dessa ting. Generationer
har redan försökt och misslyckats. Du kan läsa akademikernas verk, till och med deras som är
goda och trofasta lärjungar, och fortfarande lär du bara från köttslig arm. Det leder ingen vart att
såsom Paulus skrev till Timoteus “ständigt blir undervisade men aldrig lyckas komma till insikt
om sanningen” (2 Tim 3:7).
Joseph Smith gav en tydlig kontrast till detta då han sade “Om du skulle skåda in i himlen under
bara fem minuter så skulle du veta mer än om du hade läst allt som någonsin hade skrivits på
ämnet” (TPJS s. 324).
Relativ perfektion
Du kan aldrig GÖRA tillräckligt, men du kan VARA tillräckligt. Du behöver inte dricka upp hela
oceanen, det är inte nödvändigt och inte möjligt. Det krävs endast att du verkar i enlighet med
Guds vilja inom din begränsade tid och rum.
Följande beskrivning av Kristus återfinns i 2 Nephi 2:6 “Därför kommer återlösningen i och
genom den helige Messias, ty han är full av nåd och sanning.” Vi tolkar kanske detta ofta som
att Kristus hade all nåd och all sanning som någon någonsin kan ha. Det skulle istället kunna
betyda att hans liv var fyllt med så mycket nåd som han behövde, och så mycket sanning som
krävdes för uppgiften som han kallats till.
Inom sin sfär och element uppnådde han perfektion, men - för att illustrera en poäng - kände
han till matematisk analys? Ingenting tyder på att han behövde kunna det. Han kunde givetvis
lära sig det, men det krävdes inte. Det finns många saker som han, i sin tid och sitt samhälle,
sin kultur och sin plats, inte behövde kunna. Hans budskap berörde enkla saker för att illustrera
högre sanningar om kärlek, vänlighet, gudaktighet, givmildhet, osjälviskhet och nåd. Dessa
ämnen är universella och oberoende av samhälle, kultur, plats eller tidsålder.
Välj att tro
Den största delen av den “nödvändiga motsats i allt” som vi möter i vår tid består av den
kulturella smog vi inandas varje dag och dess fientlighet till tro. Kristus undervisade i sina
inledande ord till Joseph Smith att vi lever bland ett folk som “nalkas mig med sina läppar, men
deras hjärtan är långt ifrån mig. De läror de förkunnar är människobud, och de har ett sken av
gudaktighet, men de förnekar dess kraft.” (JS-Historien 1:19)
Varför finns det ingen kraft i deras sken av gudaktighet? Eftersom det inte genererar den tro
som krävs för att ta emot kraft. Det genererar inte denna tro eftersom principerna i Jesu Kristi
evangelium inte tros på, inte efterlevs och inte ens förstås av ett sådant folk. Man kan inte skaka
samman människofilosofier blandade med skriften och utifrån det skapa gudaktighetens kraft.
I vår tid lever vi bland ett folk som inte har ögon som är tränade att se bortom slöjan. Du
behöver inte acceptera eller göra deras begränsningar till dina egna. Om kapaciteten någonsin
funnits bland de troende så kan den återvända. Gud insisterar på att han är densamme igår,
idag och för evigt. Dyrkan av honom inkluderar den andra hugsvalaren, både i forna tider och i
vår tid.
För varje argument till fördel för tro finns ett motargument. Argumenten kräver att du gör ett val.
När vågen står i balans är det upp till dig att sätta ner fingret på ena vågskålen för att tippa över
antingen åt trons håll eller åt agnosticism, otro och förkastande av det återställda evangeliets
principer. Det är meningen att valet är upp till var och en av oss.
Joseph sändes som en profet för att återställa tro på Kristus. Han var avsedd att återställa en
aktiv, levande tro, en sådan tro som leder till änglabetjäning och till att himlarna öppnas. Det är
ingen större skillnad mellan att tro att Gud endast talade i nytestamentlig tid men inte idag, och
att tro att Gud endast talar till några ledande auktoriteter i vår tid. John W Welch (Glimpses of
Lehi’s Jerusalem) fick det helt om bakfoten då han skrev att “ingen har rätt att söka mysterier
bortom det som Herrens bemyndigade tjänare undervisar.” Att överlämna detta ansvar att lära
rikets hemligheter till någon annan, levande eller död, är att avvika från den tro där “alla är lika
inför Gud” (2 Nephi 26:33).
Då evangeliet går fram över jorden kommer det att tas emot bättre bland så kallade “primitiva
kulturer” medan “upplysta” industialiserade nationer ser ned på det. Kultur har givit vissa folk
fördelar som vi inte betraktar som sådana, och givit andra folk handikapp som vi betraktar som
styrkor. Det finns så mycket ironi i detta, trots att vi sällan ser den. Vi undgår att se eftersom vi
antingen inte vill se, eller tror att det inte är okej att se.
Då Herren först kom till Joseph sade han ang. den tidens kyrkor att “De nalkas mig med sina
läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. De läror de förkunnar är människobud, och de har
ett sken av gudaktighet, men de förnekar dess kraft” (JS Historien v. 19). Att ha gudaktighet
enbart till formen är kraftlöst. Det kan inte nedkalla uppenbarelser eller änglabesök, eller
undervisa sanningar som frälser. Det har liten betydelse huruvida den formen av Gudaktighet
innehas av en person som bekänner sig till Lutheranism, Baptism eller Mormonism. Kraftlöshet i
en persons tro är bevis på bristande tro. Bristande tro har som sin frukt avsaknad av kraft.
Följder av den andra hugsvalaren
Trots allt som Nephi hade tagit emot gjorde han följande observation om sin erfarenhet i
dödligheten efter att han tagit emot alla de stora tingen “Ändå, trots Herrens stora godhet i det
att han visat mig sina stora och förunderliga gärningar, utropar mitt hjärta: O, jag arma
människa! Ja, mitt hjärta sörjer för mitt kötts skull. Min själ bedrövas för min ondskas skull. Jag
är omringad av de frestelser och de synder som så lätt ansätter mig. Och när jag vill glädjas
suckar mitt hjärta för mina synders skull. Dock vet jag vem jag har anförtrott mig åt. (2 Nephi
4:17-19, se även v. 20-30).”
Från denna Nephis sång eller psalm lär vi att efter sina storartade upplevelser där han bl a mött
frälsaren och sett en syn om världens och sina avkomlingars framtid hade han fortfarande en
rad utmaningar i livet. Han hjärta sörjde pga. sin köttslighet, han bedrövades pga sina
ofullkomligheter, han var omringad av frestelser och synder som ofta anfäktade honom, han
kunde inte fröjda sig med anledning av synd, hans själ sörjde, han upplevde motgångar som
försvagade honom, han kämpade för att inte ge efter för synd och frestelser och han blev arg på
grund av sina fiender.
Dessa svårigheter och svagheter var en vardag för Nephi trots de stora upplevelser och
välsignelser han fått, så det finns ingen anledning för oss att förvänta att livet i grund och botten
blir mycket annorlunda om eller när vi erhåller samma upplevelser och uppenbarelser.
Livets erfarenheter syftar till vår utveckling. Det är meningen att vi skall uppleva en rad
motgångar och misslyckanden. Utan möjligheten att utkämpa och förlora en strid i ett nobelt
syfte skulle vi inte kunna bevisa djupet av vår övertygelse eller visa prov på tro mitt i
motgången. Varför skulle din utmaning vara mindre än andras som fått ta emot den andra
hugsvalaren innan dig? Den andra hugsvalaren har aldrig tagit bort livets prövningar, inte heller
kommer han att göra det. Du är här för att utvecklas till ditt bästa jag, ingen av oss kan förvänta
oss att bara “glida med” tills vi dör. Herren använder orden “verka med iver” då han talar om
dem som tjänar honom (se L&F 58:27).
Den andra hugsvalaren undanröjer tvivel kring hans existens, dock som vi redan nämnt måste
du först utveckla sådan tro att tvivel kring detta är långt ifrån dig innan du kan ta emot honom.
Det vore mer korrekt att säga att först gör du dig av med alla tvivel angående honom, sedan
kommer han som en bekräftelse till dig.
Den andra hugsvalaren kommer också att undanröja varje tvivel beträffande din ställning inför
Gud. Du kommer att vila från all oro över din relation till Gud. Det var detta Joseph sökte efter
då han bad i september 1823 (se Joseph Smith-Historien v 29). Joseph önskade undanröja
tvivlen kring sin egen värdighet, han hade inget behov av att undanröja tvivel rörande Gud,
sådana tvivel hade han inga.
Att ta emot ett sådant vittne som Joseph fick är ändå ingen garanti för att man kommer att vara
trofast intill änden, det är upp till dig (Herren varnade Joseph tidigt om detta i L&F 3:4 “Ty även
om en människa kan få många uppenbarelser och har förmåga att utföra många kraftgärningar,
så måste hon, om hon berömmer sig av sin egen styrka och ringaktar Guds råd samt följer sin
egen viljas maningar och köttsliga lustar, ändå falla och ådra sig en rättfärdig Guds
hämnd.”/MW)
Den andra hugsvalaren korrigerar många felaktiga föreställningar vi kan tänkas ha kring himlen.
Joseph sade “om du kunde skåda in i himlen under fem minuter skulle du veta mer än om du
läste allt som någonsin skrivits om den” (se DHC 6:50). Du skulle få insikt i något av den
svårighet som inspirerade män genom tiderna haft då de försökt sätta ord på vad de upplevt.
Detta förmedlas även i slutet av Joseph och Sidneys syn (L&F 76) “Inte heller är människan i
stånd att tillkännage dem, ty de kan endast skådas och förstås genom den Helige Andens kraft,
som Gud skänker dem som älskar honom och renar sig inför honom, och till vilka han ger denna
förmån att själva se och förstå, för att de genom Andens kraft och uppenbarelse, medan de är i
köttet, skall kunna uthärda hans närvaro i härlighetens värld.“
Abraham hade många prövningar kvar att genomleva i sitt liv efter att han mött Gud. Så är det
med oss alla, det kommer att finnas tider då vi strävar och kämpar, vi kommer att känna oss
utlämnade och utan Guds vägledning i svåra stunder, lämnade att själva fatta beslut. Så
ingenting kommer i det stora hela att förändras av att få en intervju med Herren.
Dock kommer du att veta mer total säkerhet att Gud är verklig. Du kommer att veta det med
säkerhet och inte någonsin vara beroende av någon annan för den kunskapen. Än viktigare - du
kommer att vara säker på att det liv du lever stämmer överens med Guds vilja. Således kommer
du att gå in i en “vila” så som skrifterna använder ordet. Samma “vila” uppnåddes av Nephi och
Jareds broder, och vad man kan förstå utifrån dessa mäns uppteckningar innebär det allt annat
än en pensionering, inte heller betyder det att prövningarna i livet tar slut. Du kommer dock veta
att Gud lever och att ditt liv är acceptabelt inför honom, och med den kunskapen kommer allt på
ett sätt att förändras.
Författarens slutord och vittnesbörd
I mitt sökande efter dessa ting har jag inte haft någon mentor att förlita mig på vid sidan av
skrifterna och den Helige Anden. Detta verk är ett försök till att erbjuda vad jag upplevde
saknades i form av handledningsmaterial.
Med tanke på kriterierna för att ta emot den andra hugsvalaren är jag emellertid osäker på
huruvida en människas instruktioner till sin nästa alls kan hjälpa i denna strävan. Vi måste alla
fylla vår egen lampa med olja. Någon annan kan berätta för dig hur man gör det, men du själv
måste samla oljan och hälla den i lampan, och dessa saker kan inte skyndas på.
Förordningarna/förrättningarna är inte i sig själva verkliga, de pekar mot det verkliga. Att ta emot
en förrättning är därmed en inbjudan att gå till Gud och söka få det som förrättningen ingjuter ett
hopp om. Själva mottagande sker genom lydnad till Guds lag.
Stigen tillbaka till Gud är enslig, den kan inte delas. Var och en måste välja att återvända eller
inte. Genom skrifterna bekräftar Herren gång på gång “få är de som finner den [stigen]”. Synens
(L&F 76) löfte att dessa mysterier “skall tas emot här i köttet, så att vi kan uthärda hans härlighet
i evigheten” antyder att dessa ting borde tas emot här. Det antyder att mottagandet av dem här i
livet till och med kan vara nödvändigt för att kunna ta emot dem i evighetens härlighet.
L&F 46 antyder å andra sidan att en säker kunskap i detta liv inte är nödvändig för alla, att vissa
har att förlita sig på andras ord (men om du inte söker av all kraft efter detta så vet du inte om
du tillhör kategorin som kan och därmed kanske behöver ta emot det i detta liv..?/MW).
Det som hör till evigheten är verkligen av stor vikt. Endast tid, erfarenhet och begrundan kan
utröna dem. En äkta önskan att utröna dem är givetvis en förutsättning, liksom en äkta önskan
att lyda hans bud. Om du önskar då kommer du att be och lyda. På detta sätt avgör var och en
precis hur mycket “fördelar” de kommer att ha i nästa värld (se L&F 130:19).
Vi är platsen där evighetens konflikter utspelar sig. Vi är marken där striden mellan det oändligt
goda och det oändligt misslyckade utspelas.
Himlen behöver inte vänta till livet efter detta, du kan bli återlöst från fallet här och nu. Att
uppleva Guds närhet är att vara återlöst från fallet.
På tal om andliga gåvor (L&F 46) är det inte en allt mer avlägsen hierarkis ansvar att axla
bördan att synliggöra dessa gåvor. Vi behöver erhålla dessa gåvor, var och en. Vi behöver söka
efter samt erhålla dem.
Var finns våra stora poeter och författare? Var finns våra konstverk och vår kreativitet som hyllar
stora utgjutelser av Anden? Vi har allt för mycket kontroll och disciplin på fel sätt, och inte
tillräckligt mycket kontroll och disciplin på rätt sätt. Vi producerar allt för mycket mellanchefer
vars utmärkande dygd är förmågan att följa ledare och riktlinjer, men vi producerar inte poeter
vars ord rimmar med den Helige Andens kraft i att kommunicera de högsta sanningarna på ett
sätt som till och med skulle vidröra de hårdaste av hjärtan.
Du behöver sluta dig till vittnenas korus och söka efter samt erhålla Andens gåvor. Du behöver
bli den största, mest inspirerade och andligen fyllda versionen av dig själv. Du sändes hit för att
göra det, och du berövar dina bröder och systrar bland de heliga något när du kommer till korta i
detta.
Vi alla behöver dig och dina gåvor. Lämna inte detta liv förrän du först har sökt efter samt visat
dina gåvor för dina bröder och systrars uppbyggelse. Inte genom sentimentalitet, inte genom
känslomässigt historieberättande (vilket vi tycks ha ett överflöd av), utan genom Andens kraft,
den kraft som öppnar för sinnet en flod av ljus och sanning.
