Det beslöjade partiet
En diskursanalys av
sverigedemokratiska texter
Daniel Nyström
Student
Höstterminen 2013
Masteruppsats, 30 hp
Statsvetenskapliga institutionen
Det beslöjade partiet
En diskursanalys av sverigedemokratiska texter
Daniel Nyström
Umeå 2014
Masteruppsats i statsvetenskap
Examensarbete för lärarutbildningen
Det beslöjade partiet: En diskursanalys av sverigedemokratiska texter
Copyright © Daniel Nyström
Elektronisk version av uppsatsen finns tillgänglig genom det Digitala vetenskapliga arkivet (DiVA).
URL: http://umu.diva-portal.org
Umeå universitet, 2013
Tack Dani.
i
ii
det beslöjade partiet
ABSTRACT
The Veiled Party: A Discourse Analysis of Sweden Democratic Texts aims
to further the understanding of the underlying ideology of the Sweden
Democratic party, by revealing whether or not there is any ideological
content that include race, racialization, and racism in the party’s political texts. The study offers a background description of the discursive
change in the social and political climate of debate in Sweden, which
opened a policy window for xenophobic agenda setting. In addition, the
study delivers a presentation of the public debate regarding the Sweden
Democrats, as well as statements by party representatives.
Through a social constructionist and discourse analytic framework,
the study aims at understanding how the application of racial ideas are
done and mapped. The core of the theoretical framework is a critical
race and whiteness theoretical approach. Throughout the study, race is
treated as a social construct. Furthermore, a presentation is made of the
theoretical arguments on an essentialist view of culture and its changing
discourse, imbuing culture with the same functions as the concept of
race in relation to (biological) racism. It is a reduction of man to a vessel
of spiritual, transferrable cultural characteristics, which through racialization becomes embodied categories.
The analysis of the texts shows that the party is imbued with essentialist beliefs regarding culture, nation, and people. The human essence is
perceived as being passed down through the generations in an undefined and mysterious manner, and equips people with the same meaning
as the mystical concept of racial souls. The Sweden Democrats’ ideological reasoning thus creates a concept of culture that becomes a functional
synonym to the idea of race.
KEYWORDS: Sweden Democrats, Essentialism, Cultural Racism,
race, racism, Ethno-Pluralism, Ethno-Nationalism, Discourse,
Social Construction, Critical race theory, Racialization
© daniel nyström
iii
iv
det beslöjade partiet
Förord
Det var hösten 2012. På Skype hade jag och några vänner samtal kring
samhällsutveckling och politik som så många gånger tidigare. I diskussionen riktades en fråga till mig med anledning av Sverigedemokraternas framgång i riksdagsvalet 2010 – initialt bedömd som lätt att svara
på. Jag hade tidigare under min historieutbildning studerat hur diskussionen om Sverigedemokraterna förts i våra dagstidningar. Det tillhör
vanligheten, befogat eller obefogat, att Sverigedemokraterna i den allmänna politiska debatten avfärdas med allehanda nedsättande etiketter.
Att partiet skulle vara rasistiskt är ett påstående som utan närmare förklaring tycks förfölja partiet på debatt och ledarsidor, i TV‑program och
andra forum mer än något annat påstående. Det räcker med stämpeln.
Gott med det. Tanken är kontrollerad. Sedan går alla vidare.
I samtalet på Skype riktades frågan till mig i en för mig upplevd
seriös diskussion. En seriös diskussion kräver ett seriöst svar. Det gick
därför inte att referera till media eller enskilda citat. Jag gjorde en bedömning men var ärligt tvungen att säga att jag inte kunde svara på
frågan. Det jag såg framför mig var den allmänna beskrivningen, men
vad den baserade sig på hade jag inte någon aning om. Visst hade jag
läst uttalanden sverigedemokrater gjort men jag hade aldrig analyserat
eller studerat dem närmare utifrån rasismfrågan. Jag hade avfärdat uttalandena som osakliga och från verkligheten skilda. Som samhällsvetare
och lärare är inte ett sådant förhållningssätt rimligt. Kunskapsluckan
som jag insåg fanns var inte heller försvarbar.
Jag har tidigare gått igenom partiets ideologi, men den genomgången har helt baserats på annan forskning. Den var inte min egen. Så för
att kunna svara på frågan kompisen ställde lovade jag att återkomma.
Frågan var intressant och löd något i stil med ”Med tanke på hur många
sverigedemokrater som uttrycker sig rasistiskt, finns det hos partiet stöd
för den ideologin?”
© daniel nyström
v
förord
Med tanke på min bakgrund – sprungen ur arbetarklassen i det
nordligaste av Norrland – har jag många gånger frågat mig själv hur jag
egentligen hamnade inom den högre utbildningen. Det är en för mig
främmande värld med sociala praktiker som ligger fjärran bortom den
verklighet jag växt upp i. Hade det inte varit rimligare att följa i pappas
fotspår och tagit ett jobb i gruvan? Förmodligen. Men nu blev det den
högre utbildningen och jag tror det delvis beror på en vilja och nyfikenhet att just kunna besvara den typ av frågor som kompisen ställde mig.
Men att studera på universitet är en märklig verksamhet. Det är ett sätt
att behandla verkligheten utifrån en praktik som ligger bortom det vanliga samhällets. Bitvis är akademin arrogant och fullständigt upp i sig
själv, rent av narcissistisk. Samtidigt finns det en av alla goda viljor given
strutsmentalitet om forskningens betydelse och konsekvenser i samhället. Att få studera inom den högre utbildningen är dock ofrånkomligen
ett privilegium, dels genom den position det ger individen men också det erkännande som ges för att beskriva verkligheten. Jag finner en
tacksamhet mot mina föräldrar, deras arbetskamrater, min släkt med
flera som gjort det möjligt för en arbetarklasskille att ta steget in i det
av medelklassen dominerade forumet som akademin utgör. Det är en
möjlighet i livet som envar förtjänar.
De många samtalen. De många diskussionerna. Kompisarna har varit en viktig inspirationskälla för det här arbetet. Nyfikenheten närdes
av frågeställningen. Jag ställs ändå inför ett överrumplade faktum att för
några år sedan kändes en uppsats av detta slag fjärran. Som ett omöjligt
projekt. Att stänga kapitlet med omdömet ”utmärkt uppsats för denna
nivå i utbildningen!” och det högsta betyget känns fullständigt overkligt. Men jag gjorde det!
Mitt Mount Everest.
Daniel Nyström
Umeå, januari 2014
vi
© daniel nyström
det beslöjade partiet
Innehållsföreteckning
ABSTRACT........................................................................................ iii
Förord.............................................................................................. v
Innehållsföreteckning............................................................ vii
tabellförteckning......................................................................ix
1. Inledning................................................................................... 1
1.1 Kärt barn har många namn...................................................... 1
1.2 Förändrat diskursivt klimat.................................................. 1
1.3 Uppsatsens syfte........................................................................... 5
1.3.1 Problemformulering........................................................... 5
1.3.2 Syfte..........................................................................................9
1.3.3 Avgränsning.......................................................................... 10
1.4 Forskarens roll och position............................................... 10
1.5 Disposition.....................................................................................13
2. Abstraktion och tillvägagångssätt............................... 14
2.1 Metodval och teoretiskt ramverk...................................... 14
2.1.1 Kvalitativ metod..................................................................15
2.1.2 Tillförlitlighet och äkthet...........................................15
2.1.3 Replikerbarhet.................................................................... 16
2.2 Socialkonstruktionism............................................................17
2.2.1 Diskursteori..........................................................................17
2.2.2 Ras som social konstruktion och kategori.............. 19
2.2.3 Rasifiering............................................................................24
2.2.3.1 Definitioner och tidigare studier........................24
2.2.3.2 Det rasifieringsteoretiska perspektivet............29
2.3 Tillvägagångssätt.....................................................................31
2.4 Materialet................................................................................... 32
2.4.1 Parti som kollektiv enhet............................................... 32
2.4.2 texterna................................................................................ 33
2.4.3 Politiska texter................................................................. 33
© daniel nyström
vii
Innehållsförteckning
3. Texterna.................................................................................. 35
3.1 Materialets innehåll............................................................... 35
3.2 ”Det finns en nedärvd essens”............................................... 37
3.3 ”Svensk är den som... ”...............................................................42
3.3.1 Muslimer och islam............................................................44
3.3.2 Öppen nationalism..............................................................47
4. Sammanvägd analys och diskussion................................. 51
4.1 Det Avslöjade partiet................................................................51
4.2 Metoddiskussion........................................................................ 58
4.3 Resultat och avslutning......................................................... 59
5. Referenser.............................................................................. 60
5.1 Tryckta referenser.................................................................. 60
5.2 Webbreferenser..........................................................................66
viii
© daniel nyström
det beslöjade partiet
tabellförteckning
tabell 1. diskursiv förändring av rasbegreppet.........................20
tabell 2. diskursiv betydelse............................................................ 53
© daniel nyström
ix
x
det beslöjade partiet
1. Inledning
1.1 Kärt barn har många namn
Nazister. Rasister. Fascister. Kärt barn har många namn. Efter Sverigedemokraternas intåg i Sveriges riksdag har debatten om partiet varit
omfattande. Den pågår i sociala medier, på ledar- och debattsidor i tidningar, i TV och i allehanda andra forum. I debatten tillskrivs partiet allt
som oftast många etiketter och pejorativ. Samtidigt arbetar Sverigedemokraterna aktivt med sin profilering och framtoning. Partiet har reviderat sitt program ett flertal gånger sedan 1988, officiellt tagit avstånd
från nazism och på senare tid även rasism. Huruvida partiet gjort upp
med sitt rasistiska förflutna råder det emellertid en diskursiv konflikt
om i samhällsdebatten.
1.2 Förändrat diskursivt klimat
Från och med den allmänna rösträttens införande fram till mitten av
1980‑talet var det svenska partisystemet stabilt (Demker och Svåsand
2005), dominerat under större delen av århundradet av ett starkt socialdemokratiskt parti och en aktiv arbetarrörelse. Under större delen
av 1900-talet ägde Sveriges socialdemokratiska arbetareparti regeringsmakten och problemformuleringen i svensk politik (Lindström 2005).
Från och med slutet av 1960‑talet fanns ett tilltagande missnöje bland
svenska folket mot den politik som fördes; missnöjet kulminerade i valet 1991 (Svåsand och Wörlund 2005). Till skillnad mot för grannländerna Norge och Danmark, uppstod det i Sverige aldrig högerpopulistiskt 1
1 Högerpopulism är politisk ideologi och strategi som motsätter sig konsensus, riktar stark kritik mot ”etablissemanget” och använder en schematisk vi mot dom-retorik
(främst en välfärdschauvinistisk argumentation) för att vinna politiskt inflytande.
© daniel nyström
1
inledning
missnöjesparti under 1970‑talet, däremot förlorade det socialdemokratiska partiet makten för första gången på över 40 år. 2 Mer än ett decennium efter att Dansk folkepartis föregångare Fremskridtspartiet och
Norska Fremskrittspartiet bildats började nya politiska krafter i den
svenska partistrukturen att formera sig, för att i riksdagsvalet 1991 slå
igenom när Ny demokrati valdes in som det första högerpopulistiska
partiet i Sveriges riksdag (Rydgren 2004b; Bolin 2012).
Under 1980‑talet började en kvalitativ förändring av det politiska
samtalet; 1970‑talets vänstervåg och socialistiska offensiv förbyttes i en
höger dito, understödd av näringslivets organisationer och nyliberala
tankesmedjor, 3 direkt eller indirekt finansierad av Svenska arbetsgivareföreningen, SAF (numera Svenskt Näringsliv). Detta idéernas paradigmskifte innebar att nya agendor i politiken blev möjliga. Den politiska
högern och näringslivets intresseorganisationer ämnade med sina kampanjer att bryta vänsterns hegemoniska dominans över den svenska ideologi‑ och idéproduktionen (Boréus 1994, 1997). Den vid tiden sittande
socialdemokratiska regeringen strävade efter att reformera den svenska
ekonomin i en mer marknadsliberal riktning; reformer som innebar
omfattande avregleringar, privatiseringar och omläggningar i skattesystemet (se till exempel Magnusson 2002; Schön 1999). På så vis ändrades
diskursen inom den socioekonomiska konfliktdimensionen, men socialdemokratin strävade även efter att på invandringspolitikens område
strama upp reglerna, vilket innebar en politisering av invandring- och
flyktingfrågorna. I och med detta öppnades fönster för en främlingsfientlig agendasättning inom den sociokulturella konfliktdimensionen.
Under 1980‑talet och 1990‑talet hade det svenska samhällets befolkningssammansättning förändrats till att präglas av mångkulturalism, en
demografisk utveckling uppburen genom ett brett politiskt konsensus
hos de etablerade politiska partierna (Kiiskinen och Saveljeff 2010). När
2 Mellan den 19 juni och den 28 september 1936 innehade inte Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, SAP, regeringsmakten. Efter att förlorat en omröstning i riksdagen avgick regeringen Hansson den 15 juni och det ankom på Bondeförbundet och Axel
Pehrsson-Bramstorp att bilda regering. Den 28 september avgick bonderegeringen för
att ersättas av en koalitionsregering mellan socialdemokraterna och bondeförbundet.
3 Exempel på aktiva nyliberala tankesmedjor är Timbro och Den Nya Välfärden.
2
© daniel nyström
det beslöjade partiet
väl Ny demokrati valdes in i Sveriges riksdag 1991 förändrades den politiska diskursen kvalitativt och utrymmet för främlingsfientlig kritik
av invandringspolitiken etablerades som diskurs (Kamali 2009). I det
alltmer heterogena svenska samhället började idéer om det svenska och
svenskhet att bli allt vanligare i oron om den svenska nationella identitetens tynande (Mattsson 2005).
Samtida med Ny demokrati är Sverigedemokraterna. Sverigedemokraternas bildades 1988 och har sina rötter inom den utomparlamentariska extremhögern: sprungen ur sociala rörelser inom den rasistiska och fascistiska sfären i svenskt politiskt landskap, exempelvis den
våldsamma högerextrema organisationen Vitt Ariskt Motstånd, VAM,
och den aggressivt rasistiska 4 kampanjorganisationen Bevara Sverige
Svenskt, BSS (Lodenius och Wikström 1997; Larsson och Ekman 2002;
Rydgren 2004b; Hellström och Nilsson 2010). Partiets byggdes kring en
etno-nationalistisk och etno-pluralistisk ideologi med tydliga antisemitiska inslag (Ekström von Esssen och Fleischer 2006).
Vid Sverigedemokraternas första årsmöte 1989 valdes Anders Klarström 5 till partiets första ordförande (Hellström och Nilsson 2010; Bolin
2012). Under flera år efter att partiet bildats fortsatte Sverigedemokraterna kampanjen ”Bevara Sverige Svenskt” tillsammans med organisationer inom den svenska extremhögern – genom budskapsåtergivning
på bland annat plakat och klistermärken. 6 Statsvetaren Niklas Bolin
4 Tre exempel på klistermärken från Bevara Sverige Svenskt: (1) ”VARNING! till svenska
flickor! Undvik oskyddat samlag med negrer som bär dödligt AIDS! Allra helst: Skända
inte din ras, Ditt Sverige, Din familj och släkt. Gör abort endast i nödfall. Bevara Sverige Svenskt”, (2) ”STOPPA RASBLADNINGEN svenska flickor är blonda och vackra – LÅT
DEM FÖRBLI DET!”, (3) ”STOPPA invandringen! Bättre skola. Stärk familjen. EN LEVANDE
LANDSBYGD. Vård & äldreomsorg SVERIGEDEMORKATERNA”. Klistermärkena går i rött,
vitt och svart. På det första klistermärket är även ”… till svenska flickor!” och ”… Ditt
Sverige, Din familj och släkt.” understruket men med tjocka röda sträck. Med samma
grafiska uttryckssätt understryks ”… invandringen!” och ”Vård & äldreomsorg” på klistermärke 3.
5 Anders Karlström hade innan medlemskapet i Sverigedemokraterna varit aktiv
inom nazistiska Nordiska Rikspartiet. Karlström fanns i polisens brottsregister registerad för vapenstölder, vandalism och olaga hot.
6 Bilder på klistermärken och plakat finns återgivet på Expo.se (20101104) och artikeln
Bevara Sverige Svenskt på engelskspråkiga Wikipedia (20130417).
© daniel nyström
3
inledning
(2012) beskriver tiden runt bildandet av Sverigedemokraterna som turbulent och att partiet hade en väldigt blygsam framskjutning i väljarstödet under hela 1990‑talet: partiets rasistiska och antidemokratiska förflutna och att många företrädare fanns i polisens brottsregister gjorde
det svårt för partiet att nå ut till nya väljargrupper. Efter riksårsmöte
och valet av den tidigare centerpartisten Mikael Jonsson till partiledare
1995, påbörjade partiet ett profilarbete för att förbättra sin image. 7 Samtidigt som den uteblivna framgången i valet 1998 var partiet på väg att
gå isär av inre stridigheter, som genom uteslutningar kulminerade i och
med att delar av partiet lämnade och grundade Nationaldemokraterna
2001. 8 I profilarbetet kom också den stigmatiserande antisemitismen att
nedtonas. Istället riktade partiet liknande konspirationsteorier – som de
anfört mot judar och judendomen – mot muslimer och islam (Ekström
von Esssen och Fleischer 2006).
På 2000-talet började Sverigedemokraterna göra framryckningar i
väljaropinionen, men missnöjet var ändå närvarande trots framgången
i 2002 års valrörelse. 9 Enligt Bolin (2012) handlade det om en kritik,
framförd av främst unga män från södra Sverige, mot ett uppfattat svagt
ledarskap. Kritiken kom från samma gruppering som kom att ta över
ledningen av partiet på riksårsmötet 2005. Efter valet av Jimmie Åkesson till partiledare vid riskårsmötet satte partiet igång ett förändringsarbete för att bli ett mer väljarvänligt parti (Lodenius och Wingborg
2009). Bland förändringarna finns den tidigare tydligt utpräglade rasistiska retoriken som kom att ersättas av en kulturessentialistisk (Ekström von Esssen och Fleischer 2006). I valet 2006 lyckades inte Sverigedemokraterna nå riksdagsrepresentation, men gick fram i opinionen
och erhöll fler mandat på primärkommunal och sekundärkommunal
7 Bland annat infördes under tiden efter partiledarbytet ett uniformsförbud och ett
förbud mot att ta med sig nazistsymboler på offentliga möten. I SD-bullitinen 1995 stod
att läsa att ”Hollywoodnazister /…/ med så svag övertygelse att de måste klä ut sig /…/
drar ett löjets skimmer och skam över Sverigedemokraterna.”
8 Det var främst striden om synen på judarna/palestinierna och Israel/Palestina som
ledde fram till partisplittringen ur vilken nationaldemokraterna bildades.
9 Sverigedemokraterna ökade sitt väljarstöd från 0,4 procentenheter i valet 1998 till 1,4
procentenheter i valet 2002.
4
© daniel nyström
det beslöjade partiet
nivå (Bolin 2012). 10 Enligt en sammanställning gjord av idéhistoriken
Ulla Ekström von Essen och historiken Rasmus Fleischer (2006) har
Sverigedemokraterna sitt starkaste stöd till övervägande del i traditionellt socialdemokratiskt styrda kommuner, koncentrerat till Sydsverige.
På en grafisk återgivning av 2006 års valresultat gjord av statsvetaren
Henrik Ekengren Oscarsson framträder denna koncentration i Skåne
med en spridning norrut. Partiets svagaste fäste återfinns i Västerbotten.
Överlag är partiet svagt i Norrland, med nio av de tio lägsta röststöden i Sveriges kommuner. Sex av dessa ligger i Västerbotten (Oscarsson
20090718). Under sommaren 2008 fick partiet för första gången i sin
historia ett opinionsstöd över riksdagsspärren på 4 procentenheter, för
att i 2010 års allmänna val nå över riksdagsspärren (Bolin 2012; Hellström et al 2012; Valmyndigheten 2013). 11
I opinionsmätningar efter valet 2010 har Sverigedemokraterna fått
ett ökat stöd, där partiet i flera mätningar legat över 10 procentenheter. I
en opinionsundersökning för december månad når partiet 9,3 procentenheter (SIFO:s väljarbarometer december 2013) klart över riksdagsresultatet på 5,7 procentenheter.
1.3 Uppsatsens syfte
1.3.1 Problemformulering
I det svenska samhället pågår sedan flera år tillbaka en debatt om vad
Sverigedemokraterna är för typ av parti och inom forskningen har flera
studier gjorts med varierade resultat och slutsatser. Fram har inte kommit någon entydig konsensus. Partiet beskriver sig som ett socialkonservativt och demokratiskt, nationalistiskt parti som håller av en idé
10 Mellan valen 2002 och 2006 fördubblade Sverigedemokraterna sitt röstetal i procentenheter räknat.
11 Enligt statistik från Valmyndighetens webplats förändrades stödet för Sverigedemokraterna mellan 2002 och 2006 med 1,5 procentenheter, från 1,4 procentenheter i valet
2002 till 2,9 procentenheter i valet 2006. I riksdagsvalet 2010 erhöll partiet 5,7 procentenheter av valmankårens avlagda röster.
© daniel nyström
5
inledning
om ett (svenskt) folkhem 12, och som en politisk rörelse vars syfte är att
”slå vakt om den gemensamma nationella identiteten”, ”försiktigt framåtskridande” och för att ”kombinera de bästa elementen från de traditionella höger- och vänsterideologierna.” Familjen och nationen beskrivs
av partiet som ”naturliga gemenskaper” (Sverigedemokraterna 2011a).
År 1999 tog Sverigedemokraterna officiellt avstånd från nazismen
och de mest extrema formuleringarna omformulerats eller helt strukits
från principprogrammet (Rydgren 2004b), 13 och i 2007 års invandringspolitiska program står även att partiet tar avstånd från rasism (Sverigedemokraterna 2007). Den 12 oktober 2012 skickade Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson ut ett brev som deklarerade för
samtliga av partiets förtroendevalda att det framöver råder nolltolerans
mot rasism och övertramp (Sverigedemokraterna 20121012).
Det finns ingen internationell konsensus om hur den partifamiljen
Sverigedemokraterna tillhör bör etiketteras. Statsvetaren Cas Mudde
(2007) har i en sammanställning kommit fram till att det finns över
100-talet partier i Europa som ingår i kategorin radikala högerpopulistiska partier, RHP, 14 som är den benämning svenska forskare främst
använder (se till exempel Rydgren 2002, 2003, 2004a, 2004b; Hellström
och Nilsson 2010; Rydgren och Ruth 2011). Men inte heller bland svenska forskare finns en entydig konsensus. Exempelvis anser statsvetaren
Marie Demker (20110814) att partifamiljen bör bestämmas som nationalkonservativa eftersom ”den exkluderande nationalismen /…/ och de
auktoritära dragen” är en grundläggande likhet som förenar partierna i
Norden. Enligt Bolin (2012) har Sverigedemokraterna ”formulerat vänsterinspirerad ekonomisk politik [och samtidigt] betonat moralkonser12 Enligt Ekström von Essen och Fleisher (2006) har ”folkhemmet” en annan betydelse för Sverigedemokraterna. Varför de väljer att problematiserar begreppet: ”Det är
viktigt att hålla isär vad som är en av Sverigedemokraterna nostalgiserad, omladdad och
etnifierad bild av ”folkhemmet”, och de universella rättighetsidéer som bar upp folkhemspolitiken och stora delar av det svenska samhällsbygget under den tidiga efterkrigstiden” (s. 33).
13 Frågor som strukits eller skrivits om exempelvis dödsstraff, förbudet mot abort och
utländska adoptioner.
14 RHP-definitionen är en av 20-talet definitioner som används för den partifamilj
Sverigedemokraterna tillhör, enligt Muddes sammanställning.
6
© daniel nyström
det beslöjade partiet
vativa högervärderingar” (s. 268) som motiverat en positionsbestämning
till höger om den politiska mitten, vilket är en beskrivning sociologen
Jens Rydgren också ger av partiet. Rydgren menar att Sverigedemokraternas primära konfliktdimension är den sociokulturella, varför partiet
enkelt kan inta en mitten vänsterposition i socioekonomiska frågor och
en högerauktoritär inom den förra.
Debatten kring Sverigedemokraterna intensifierades inför riksdagsvalet 2010. Bland annat uppmärksammades det i media att ”flera
av partiets kandidater hade ett förflutet inom nazistiska eller rasistiska
rörelser” (Bolin 2012). Perioden efter valet präglades av en rad för partiet problematiska uttalanden från partimedlemmar, som kom att föranleda nolltoleransutspelet från partiledaren i oktober 2012. En månad
efter den utannonserade nolltoleransen mot rasism inom Sverigedemokraterna, briserade den i media kallade järnrörsskandalen (Expressen
20131113, 20131114). Expressen lät publicera en video som visade hur Erik
Ahlmqvist, 15 Kent Ekeroth 16 och Christian Westling attackerade komikern Soran Ismail och andra verbalt med rasistiska och sexistiska glåpord, samt beväpnat sig med järnrör. Dagarna efter videopubliceringen
uppmärksammades ett av journalisten Henrik Arnstad gjort inlägg i
debatten. På Dagens Nyheters debattsida argumenterade Arnstad för att
Sverigedemokraterna är ett fascistiskt parti (Dagens Nyheter 20121115).
Arnstads framförda mening föranledde en proteststorm 17 på webbsidor
som Fria tider (20121130) och Avpixlat (20121130) i samband med webbsidornas granskning och uthängning av Arnstads personliga förhållanden. De två nämnda webbsidorna (tillsammans med sajten Exponerat)
beskrevs i slutet av 2013, i svensk och internationell media, som rasistiska hatsajter i samband med Expressens (20131210) avslöjande – som
gjordes i samarbete med Researchgruppen – om hur sverigedemokrater
sprider rasism och hat under pseudonymer. Varför Sverigedemokrater-
15 Vid tidpunkten var Erik Almqvist riksdagsledamot för Sverigedemokraterna.
16 Vid tidpunkten var Kent Ekeroth Sverigedemokraternas rättspolitiske talesperson.
17 För de två första artiklarna, en på Fria tider och en på Avpixlat som presenterade
Arnstads akademiska meriter, lades nära 850 kommentarer. Även nya artiklar med flera
hundra kommentarer har gjorts sedan dess.
© daniel nyström
7
inledning
nas nolltolerans återigen diskuterades. Som en reaktion på avslöjandet
angreps Expressens (20131213) redaktion i Göteborg av våldsbejakande
högerextremister från Swedish Defense League, SDL.
Den pågående debatten om Sverigedemokraterna fann mycket av
sin bakgrund i en rad politiska uttalanden av sverigedemokrater, som
exempelvis vill ge den norska terroristen Anders Behring Breivik politisk asyl i Sverige (Nyheterna 20120629), att politiska mandat ska fråntas
politiker med invandrarbakgrund (Nyheterna 20091123), att afrikaner
är genetiskt programmerade att våldta barn (Nyheter24 20100903), att
homosexualitet är onormalt, en perversion att likställa med pedofili
(Aftonbladet 20070805), att statsråd ska elimineras, att svenska flaggan
ska hissas om landsförrädaren, statsminister Fredrik Reinfeldt (moderat) blir mördad, eftersom han och regeringen trycker ner svenskarna
(Inte rasist men 20120706; Nyheter24 20120706) och att när väl vanföreställningen om vad den svenska kulturen består i är oskadliggjord
behövs en ny kulturpolitik där Ungern framhållas som en förebild (SVT
20120921). Samma person som uttalade vad som betraktades som dödshot mot statsministern, varvid Säkerhetspolisen, SÄK, kopplades in,
har även uttryckt ett flertal rasistiska ståndpunkter samt meningen att
”vi svenskar kommer att kämpa för vårt land med våld om det behövs,
och de som först får gå är landsförrädarna” (Inte rasist men 20120706,
20120707). Till detta kommer rasistiska, homofobiska och sexistiska uttalanden som härrör ur partiets absoluta toppskikt och ledning (Aftonbladet 20070805; Expressen 20121115; Sveriges radio 20121115).
Många av kommentarerna ovan är framförda i skriftlig form genom
Twitter, Facebook eller kommentarsfält på exempelvis Avpixlat. Det senare är en webbsida och blogg som uppstod i kölvattnet av dess föregångares nedläggelse, Politiskt inkorrekt. Avpixlat har i media beskrivits
stå i nära relation till Sverigedemokraterna och deras tidigare rättspolitiska talesperson Kent Ekeroth, som äger själva webbdomänen samt
upplåtit sitt privata bankkonto för donationer till sajten (Svenska dagbladet 20111025; Svenska dagbladet 20121115; Resumé 20121115; Aftonbladet 20121115, 20130618; Expo idag 20130627; SVT 20130628). Webbplats
beskriver sig själv som ”Sverigevänlig” och har i etablerad media och
av den antirasistiska tidskriften Expo framställts som en hatsajt med
8
© daniel nyström
det beslöjade partiet
rasistisk, främlingsfientlig och högerextrem framtoning (Expo idag
20120330; Aftonbladet 20121115; Resumé 20121115; Expressens 20131210).
Webbplatsen saknar ansvarig utgivare och erkänner inte lagen om hets
mot folkgrupp, eftersom lagen inte omfattar den största folkgruppen,
nämligen svenskarna:
”Det går inte att respektera en lag om hets mot folkgrupp
som inte erkänner och skyddar Sveriges största och vanligaste folkgrupp – svenskarna – i deras eget land, och som
dessutom alltmer kommit att missbrukas för att försöka
tysta oppositionella politiska röster” (Expo idag 20111026;
Avpixlat 20121215).
Kommentarerna utgör ett selektivt urval och är därmed inte nödvändigtvis representativa för partiets medlemmar och företrädare, men
åsikterna förefaller frekventa och spridda i hela partiorganisationen.
Många av dessa uttalanden har genom åren förklarats som felciterade,
individuella åsikter, tagna ur sina sammanhang och förvridna av meningsmotståndare, men uttalanden som de ovan ger ändå anledning
till frågeställningar kring Sverigedemokraternas syn på människan och
samhället. Ett parti i någon traditionell mening bygger emellertid inte
på enskilda individers uttalanden. Otvetydigt är dock att de ovan presenterade åsikterna finns representerade inom partiet, men hur ställer
sig partiets ideologiska program i relation till rasistisk ideologi?
1.3.2 Syfte
Uppsatsen har två övergripande syften. Det första är att studera om det i
Sverigedemokraternas politiska texter finns något ideologiskt gods som
visar på essentiella föreställningar eller beskrivningar om ras, texturer
som skapar rasifierande relationer och rasism. Syftets karaktär stadgar
nödvändigheten att spåra de språkliga och tecknade betydelser som ligger öppet eller dolt i texten. En idépolitisk eller ideologisk text har alltid
en inneboende språklig dynamik, som gör läsaren tvungen att fundera
över vad det är som uttrycks, vem det handlar om, när och hur uppträder det beskrivna, för att förstå vilka idéer, föreställningar, ideologier
© daniel nyström
9
inledning
och maktförhållanden som framträder i dokumenten. Uppsatsens andra syfte är att prova det rasifieringsteoretiska perspektivets tillämpbarhet på politiska texter, i synnerhet program. Rasifiering som teoretisk
ansats har tidigare primärt använts för analys av arbets- och bostadsmarknader, med en betoning på arbetsmarknaden och arbetskraftens
rasifiering och rasliga differentiering. Men även andra diskussioner av
rummens rasifiering har förts, exempelvis om skolelevers placering i
klassrummet (se till exempel Kallstenius 2007).
1.3.3 Avgränsning
I ett arbete som syftar till att analysera politiska idéer och ideologier
finns allt som oftast ett stort material att tillgå. Även enskilda citat från
framträdande företrädare för enskilda organisationer, rörelser och partier kan vara av intresse. Var gränsen för en berörd studie dras är mycket avgörande för den frågeställning som är formulerad, och materialets
tillgänglighet. För denna uppsats är avgränsningen satt till de av Sverigedemokraterna officiella texter, som exempelvis principprogram, invandringspolitiskt program, valmanifestet och anföranden från centrala politiska företrädare. Målsättningen med studien är inte att göra en
klassificering av partiet.
1.4 Forskarens roll och position
Forskningens syfte och forskarens position är en ständigt återkommande kinkig belägenhet. Därför är det viktigt att föra en vetenskapsfilosofisk diskussion om kunskap, sanning och makt. För resonemanget
finns några viktiga frågeställningar: Vilket större allmänvetenskapligt
syfte fyller forskningens resultat? Hur återkopplas forskningens resultat
till människan, som ofta studeras eller på annat sätt handhars i analyser direkt eller indirekt, samt den verklighet vari hon rör sig? Hur gör
forskaren människan delaktig i forskningens syfte och resultat? Vilken
relation uppstår mellan läsaren och resultatet? För diskussionen kring
forskarens roll och position anslås primärt en foucaultsk tradition (se
exempelvis Faucault 2011, 20130422, Marx 1995).
10
© daniel nyström
det beslöjade partiet
Inledningsvis är det en nödvändighet att understryka två utgångspunkter. Den första är att den kunskap som produceras inte utgör ett
isolat eller en passiv reflektion av verkligheten. Den andra är att det
inom samhällsvetenskaplig forskning inte finns en enda sanning på ett
beskrivet problem. Hur denna sanning ser ut beror i hög utsträckning
på vem som väljer att berätta den. Likaledes beror en forsknings resultat
i hög utsträckning på de glasögon forskaren väljer att ta på sig vid närmandet av verkligheten forskaren avser att studera. Vad som ytterligare
har betydelse är att redan innan glasögonen är valda har forskaren som
tänkande varelse gjort antaganden om den verkligheten. Forskningsproceduren som berättelseform måste mot bakgrund av detta ses som
en funktion av de sociala och politiska konflikter, praktiker och konventioner som utgör det omkringvarande samhället och akademin.
Medvetenhet hos forskaren som betraktande varelse är därom inte
alltid självklar. Det subjektiva seendet kan bero på basala faktorer som
klasstillhörighet, kön, sexualitet, social och kulturell bakgrund, eller vad
forskaren genom dennes övertygelser önskar se, förväntar sig att se eller har för vana att se. Att medvetandegöra detta predikament är därför
möjligen av central betydelse för forskaren i sin relation till sitt material,
men är av mindre betydelse för mottagaren av det förmedlade resultatet.
Däremot är resultatets autenticitet och bedömning som varandes riktig
och äkta, avhängig den position mottagaren av resultatet har.
Som författare till texten är forskaren som andra textförfattare beroende av mottagare. En texts mening får ingen betydelse genom endast sitt eget varande. Meningen finns i kommunikationen – att texten
tas emot av någon. I mottagandet finns maktrelationer. Forskaren är en
auktoritetsposition beroende av erkännande för sin ställning, en ställning som erhålls genom att forskarens texter vunnit legitimitet hos akademin: akademin har mottagit texten och godkänt den. Det ger forskningsresultatet, genom sin mottagare och dess erkännande, makt att
göra anspråk på att definiera vad som är riktigt och äkta. Det gör också
forskaren beroende av akademin och akademins uttalade och outtalade
konventioner.
När det kommer till frågan om reflexivitet som centralt för forskningen (ovan behandlad) är den i egentlig mening tämligen ointressant
© daniel nyström
11
inledning
för själva forskningen som sådan. Det intressanta är resultatets ställning,
erkännande och tillämpning. Resultatens ställning relativiseras dock av
många samhällsvetenskapliga forskare, och i det första utförandet av
denna text fanns att läsa samma form av relativisering som i många andra forskningsrapporter, uppsatser och avhandlingar: ”Det [forskningsresultatet] är endast en berättelse bland många möjliga.” Men det är fel.
Den är inte en berättelse, vilken som helst – ”endast en berättelse bland
många möjliga.” Den följer en uppsättning regler. Bedömts som giltig.
Bemyndigats. Den är en maktdemonstration, erkänd, sanktionerad och
förmedlad av akademin. Medvetenheten om detta är av central betydelse, då det lyfter frågor om förhållningssätt till forskningen och dess omsättning. Saknas medvetenheten därom, hur kan ett någorlunda neutralt
och ödmjukt förhållningssätt inför forskningen som företeelse, eller de
resultat som forskningen förmedlar samhället, finnas?
Mot bakgrund av ovan förda resonemang finns skäl att lyfta frågan
om varför relativiseringen även fanns i det här arbetets första utförande?
Inom akademin skapas och reproduceras praktiker som, för forskarens
erkännande, är av central vikt att internalisera. Inlärda perspektiv och
synsätt på konventioner förestavar förhållningssätt. En alltför stor avvikelse från konventionerna och föreställningarna om forskningsprojektet, och erkännandet upphör. Forskaren förlorar sin position och därmed sin auktoritet. Resultaten erkänns inte kunna definiera något som
riktigt eller äkta, åtminstone inte i den relationen.
Forskaren som aktiv aktör står inte utanför sin egen forskning eller
utan erkänd maktställning. Eftersom forskaren lever i den värld som
ska studeras och således är en del av den berättelse forskaren försöker
precisera, gör det att forskarens berättelse finns inbyggd i maktförhållanden, ideologiska föreställningar, sociala och kulturella konflikter
samtidigt som den är dess resultat. Vem som bedriver forskningen och
hur den ser på sin roll har alltså stor, om inte avgörande betydelse för
frågeställningarna och materialens urval. Forskarens position innebär
även i det en maktställning där den äger förmånen att avgöra vilka delar
av verkligheten, exempelvis texter och röster som ges utrymme för, som
erkänns som relevanta att lyfta in i berättelsen. Det innebär också att
forskaren har makten att avgöra vilka berättelser som inte ska få synlig12
© daniel nyström
det beslöjade partiet
göras eller höras. Den kritiska läsaren behöver alltså inte fundera över
om resultatet påverkats av forskarens glasögon, utan kan istället fokusera på hur resultaten påverkats och vad som utelämnats samt varför. Den
vetenskapliga produktionen är inte någon neutral eller objektiv praktik,
oavhängig politik och makt. Den är en maktutövning.
Den studie som du håller i din hand utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt och poststrukturalistiskt teoretiskt och metodologiskt perspektiv som tar sin utgångspunkt i postkoloniala teoretiska perspektiv som
exempelvis kritisk ras‑ och vithetsforskning. Den metod som föreligger
är diskursanalys och vid undersökning för forskaren känt område kan
det enligt Marianne Winther Jørgensen och Louise Phillips (2000) vara
svårt att distansera sig till materialet med risk för att forskarens förutfattade mening kan påverka resultatet. Det är därför viktigt att forskaren
medvetandegör sig om egna uppfattningar, meningar och tolkningar
och vilken inverkan detta kan få på analyserna. Redan i uppsatsens syfte fastslås en syn på förhållanden om biologier. De för arbetet påtagna
glasögonen – som avslöjas i uppsatsens syfte – betraktar ras och etnicitet
som historiskt och politiskt dolda konstruktioner som produceras och
reproduceras kulturellt och socialt.
1.5 Disposition
I det inledande kapitlet framställs en bakgrund till arbetet och en problemformulering runt Sverigedemokraternas avståndstagande från rasism. Problematiseringen görs utifrån de flera uttalanden som bland annat centrala företrädare gjort, och hur detta förhåller sig till partiets tal
om nolltolerans mot bland annat rasism. En kortare ideologisk presentation av Sverigedemokraterna görs i denna del. Kapitel två går in på att
beskriva de metodologiska och teoretiska ramarna. Som teoretiskt och
metodologiskt verktyg har en diskursiv ansats valts med fokus på ”ras”
som social konstruktion. I kapitel tre sker genomgången och analysen
med tillhörande resonemang kring de politiska texterna och citaten. Sista kapitlet består av en sammanfattande diskussion utifrån uppsatsens
problemformulering och syfte i relation till resultatet.
© daniel nyström
13
abstraktion och tillvägagångssätt
2. Abstraktion och
tillvägagångssätt
2.1 Metodval och teoretiskt ramverk
Med utgångspunkt i uppsatsens syfte blir tillvägagångssättet för uppsatsens genomförande kvalitativ och forskningsansatsen deduktiv. Metoden är kvalitativ så till vida att kvantifiering inte är en målsättning,
utan genom att gå på djupet av materialet granska dess mening. För
detta har diskursanalys valts som metod; att analysera texternas uttalade och outtalade meningar och maktdimensioner. För detta analyseras
ord, sammanhang och mening, vilka inte görs om till siffror som vid en
kvantitativ metod.
Med uppsatsens syfte i åtanke hade inte heller en kvantitativ metod
varit givande, däremot skulle en innehållsanalys varit möjlig att genomföra. En sådan analysmetod hade genom mätning av frekvens kunnat
medföra att resultatet får en större bredd, blir lättare att generalisera
och med det också att uttala sig om differenser och förändring (Beckman 2005; Bergström och Boréus 2012). Ett sådant förfarande sker dock
på bekostnad av djup i analyserna och därmed bedöms det ge minskad
förståelse för materialet som sådant. Eftersom uppsatsen syfte inte är
generaliserande blir kostnaden för en sådan metod för hög sett i relation
till det eventuella utfall metoden skulle kunna ge det ökade kunnandet
om Sverigedemokraternas politiska texter.
Vitsen med en diskursanalys är att genom sökandet i och dekonstruktionen av diskurser öka kunskapen om det som studeras. Uppsatsen syfte är alltså inte att hitta eller bestämma någon sanning om det politiska partiet Sverigedemokraterna. Avsikten med arbetet är att studera
det textinnehåll som finns representerat i Sverigedemokraternas officiellt framtagna politiska texter, utifrån frågan om det däri ”finns något
ideologiskt gods som visar på essentiella föreställningar eller beskriv14
© daniel nyström
det beslöjade partiet
ningar om ras, texturer som skapar rasifierande relationer och rasism.”
För detta gör sig diskursanalys lämpligt. Syftets karaktär stadgar nödvändigheten att spåra de språkliga och tecknade betydelser som ligger
öppet eller dolt i texterna. Som teoretiskt ramverk för studien används
teorier inom kritisk ras- och vithetsforskning och rasifieringsteori.
2.1.1 Kvalitativ metod
En kvalitativ analys av texter definieras av statsvetaren Peter Esaiasson
et al (2012) som en metod att genom noggrann läsning av textens olika
delar, dess helhet och kontext, ta fram det betydelsefulla innehållet som
finns nedtecknat samt för att belysa de i texten centralt bemärkta, av
sammanhanget framträdande, över andra ordnade meningarna. Texter
skrivs, förmedlas, läses, refereras i enorma mängder. Texterna författas inte i ett vakuum eller utan syfte, och texter ger konsekvenser för
vad människor tänker och för deras handlingar (Bergström och Boréus
2012). I begreppet texter lägger Göran Bergström och Kristina Boréus
bilder, film, tal och andra kulturellt skapade sätt att förmedla sig. En
text betraktas som ett meningsskapande system av tecken, av koherent
innehåll i kommunikativt syfte. Är partiprogram en sådan form av text?
Det blir svårt att på något annat sätt förstå ett politiskt program än att
det utgör en text. Parallellt och med samma innebörd som Bergströms
och Boréus textbegrepp kommer dokument användas i uppsatsen.
2.1.2 Tillförlitlighet och äkthet
Det finns ett problem vid direkt tillämpning av reliabilitets- och validitetsbegreppen för en forskning som är kvalitativ. Begreppens kriterier
förutsätter att det finns en social verklighet och absolut sanning som
forskaren i sin uppgift är ämnad att avslöja (Bryman 2011).
Samhällsvetaren och författaren till boken Samhällsvetenskapliga
metoder, Alan Bryman (2011), anser att det finns prövningsgrunder för
material som inte är skriven för forskning. Frågor som behöver ställas är
varifrån materialet kommer och huruvida det inhämtade materialet är
att betrakta som äkta. När det gäller äktheten för det valda forskningsmaterialet skall den vara säkerställd. Materialet är hämtad direkt från
Sverigedemokraternas egen hemsida och utgör ”hur partiet principiellt
© daniel nyström
15
abstraktion och tillvägagångssätt
ser på olika frågor” (Sverigedemokraterna 20130416). För att minimera
risken för att materialet som ligger uppladdat skulle kunna vara hackad
har motsvarande material jämförts med tryckta motsvarigheter. Materialet ligger också tydligt presenterat under ”våra åsikter” och riktar sig
till den politiskt sökande människan. Externt material i form av riksdagsdebatter och intervjuer anses också ha en hög äkthet.
Texternas tillförlitlighet är egentligen inte en intressant fråga i sig.
I diskursanalysen studeras texten som så beskaffad, och den är trovärdig bara i kraft av sin egen uttryckta mening, oavsett anseende, rang
eller status. Det är texter från ett politiskt parti. Dessa texter innehåller
beskrivningar och tolkningar av världen som kan vara såväl falska som
riktiga. De representerar idéer och gör anspråk på att förklara verkligheten och en sanning om förhållanden. Till vilken grad dessa texter representerar någon faktisk realitet eller sanning utanför sig själv är inte
intressant. Det intressanta är de diskurser och de föreställningar som
uttrycks i texterna.
2.1.3 Replikerbarhet
I boken Textens mening och makt lyfter Bergström och Boréus (2012)
frågan om en studies replikerbarhet. Uppfattningen om ett materials
meningsbärande innehåll kan variera mellan olika forskare och då även
det i materialet som anses viktigt att belysa. Det lyfter frågan om transparens i forskningsmetodens genomförandet, som är tänkt att möjliggöra för läsaren att följa resonemangen och analyserna. I händelse av att
genomförandet saknar transparens kan analyserna förefalla abstrakta
och svårbedömda (Bergström och Boréus 2012). Men är det ett problem
om uppfattningarna om analyserna går isär? Det är viktigt att diskursanalysens genomförande är tillgänglig, och är studien transparent är det
inget problem, eftersom analysen kan bedömas steg för steg där fältet
ligger öppet för läsaren. Men om studien skulle upprepas av samma eller
annan forskare, nås samma resultat igen? Det är en intressant frågeställning, men inte särskilt relevant. Den typen av funderingar tillhör trots
allt en föreställd värld där vetenskap kan göra anspråk på att definiera
klara sanningar utifrån objektiv fakta. Uppsatsens målsättning är inte en
sådan presentation. Målsättningen är att genom en analys av diskurser
16
© daniel nyström
det beslöjade partiet
öppna upp möjligheten i tolkningen av politiska texter för att öka kunnandet om texternas innehåll.
2.2 Socialkonstruktionism
Socialkonstruktionism är ett teoretiskt ramverk inom samhällsvetenskapen som innefattar flera typer av teorier inom den kritiska traditionen. Enligt det socialkonstruktionistiska perspektivet konstruerar
vi vår gemensamma värld utifrån kollektiva föreställningar om samhälle och kultur, och identiteter skapas i interpersonellt samspel (Berger och Luckmann 1991; Burr 1995, 2003; Molina 1997; de los Reyes
2009). Enligt sociologen Vivien Burr (1995) innebär socialkonstruktionism att kunskap inte är en objektiv tolkning av verkligheten, utan
görs snarare av föreställningar som konstrueras inom ramen för det
samhälle och den kulturella sfär människan lever i. I detta blir samhället något mellanmänskligt där delarna tillsammans ger helheter,
som genom dess sociala kontexter, sanningar och regler konstrueras.
Inom socialkonstruktionism finns det fyra stipulerade utgångspunkter: (1) antirealism; det finns inte en objektiv sanning, (2) antiessentialism; människan saknar ett inre ”väsen”, (3) genom social interaktion och sociala processer skapas uppfattningar om världen, och (4)
kunskap och social handling hänger ihop (Burr 1995, 2003). För att definiera ett socialkonstruktionistiskt perspektiv behöver inte samtliga utgångspunkter ingå i ett teoretiskt antagande, däremot ska en eller flera
av dessa utgångspunkter finnas representerade.
Socialkonstruktionismen förnekar däremot inte att det existerar en
objektiv, materiell värld utanför människan. Den är bara ointressant.
Det centrala är att analysera hur människorna tillsammans skapar, kategoriserar och begripliggör världen de lever i.
2.2.1 Diskursteori
Inom samhällsvetenskap används diskursanalys som ett verktyg för att
analysera relationen mellan språk och social praktik – hur människor
genom språket organiserar verkligheten, talar om den, benämner och
© daniel nyström
17
abstraktion och tillvägagångssätt
begripliggör den – genom vilket verkligheten ges sin betydelse (Winther Jørgensen och Phillips 2000; Bergström och Boréus 2005). En diskurs kan därför beskrivas som ett sätt att genom språket tala om och
ge förståelse och mening åt världen. Det är ett meningsskapande sammanhang där förståelsen av verkligheten konstrueras genom språkets
inkluderande och exkluderande praktiker, där varje social relation är
en maktrelation (Laclau och Mouffe 2001; Foucault 2003). Genom dekonstruktion av sociala relationer, identiteter och kunskap, som finns
inbäddat i betydelsen hos språket och görandet, synliggörs de för givet
tagna tolkningarna, tillskrivningarna och sanningarna samt kampen
om densamma. För att nå kunskap om det som ska studeras kan diskursanalysens materialgenomträngning se olika ut. Den kan vara enkel och
därmed hålla sig relativt nära vanlig textanalys eller vara mer avancerad
och tekniskt detaljerad i sin tillämpning.
Språket, som meningsskapande, betraktas inte utifrån ett socialkonstruktionistisk och poststrukturalistisk perspektiv som något neutralt. Istället är språket en relationell och kontextuell social praktik för
meningsskapande, av hur människan ser på världen, sig själv och sammanhang däri. Utifrån det perspektivet existerar inget objektivt sätt att
betrakta världen, varför det inte heller kan finnas någon objektiv beskrivning av densamma. Världen tolkas, skapas, återges och återskapas
genom subjekt, skapare av diskurser, som i sig är en tolkning av diskursen (Winther Jørgensen och Phillips 2000; Laclau och Mouffe 2001;
Foucault 2003; Watt Boolsen 2007). Att beskriva världen som formad
genom diskursivt skapade sociala konstruktioner innebär dock inte att
faktisk fysisk verklighet inte existerar, utan snarare hur denna faktiska
fysiska verklighet existerar och får sin mening för människor (Laclau
och Mouffe 2001).
Utifrån det ovanstående givna resonemanget är det olikartade tolkningar av verkligheten och företeelser som utgör grunden för vetandet
och kunskap; en kunskap som är föränderlig och beroende av erkännande som korrekt och riktig. Det erkänt korrekta och riktiga utropas
som sanning, begränsar och ringar in tolkningsmöjligheter. Det blir en
diskursens ramsättning och reglering som förutom att definiera vad
som inryms, vilka subjektspositioner som är möjliga, vem som får säga
18
© daniel nyström
det beslöjade partiet
vad och i vilket sammanhang, vad som är riktigt och sant, också anger
vad som är oriktigt och falskt. I diskursen fastställs sanningar, vetande
och verklighet. Det intressanta i en diskursteoretisk ansats blir därför
inte att studera vad som är verkligt och sant, utan vad som kvalificerar
sig som verkligt och sant (Foucault 2003; Bergström och Boréus 2005). I
det beskrivna återfinns en utestängningsprocedur i och hegemonisering
av diskursen – om än som en historiskt tillfällig tillslutning – som begränsar positionsmöjligheterna. Diskursen ställning ifrågasätts ständigt
av det konkurrerande främmande – det alternativa meningar som finns
utanför diskursens rymd. En diskurs som når en dominerande ställning
utgör en hegemon som representeras genom de regel- och meningssystem som företräder den verklighet och de värden som anses sanna och
givna (Laclau och Mouffe 2001).
En analys av diskurser fäster fokus vid hur olikartade historiska och
kulturella faktorer bestämmer språkets betydelse, samtalets innehåll
och subjektets agerande. Diskursen betraktas som socialt konstruerad,
historiskt specifik, tillfällig och förändringsbar, bärare av maktdimensioner och som skapare och reproducent av sociala strukturer och praktiker. Genom en diskursanalytisk ansats kan texter dekonstrueras och
diskurser synliggöras. När en diskurs synliggörs framträder vad den
rymmer och vad den utestänger, samt de språkliga och tecknade betydelser som ligger öppet eller dolt i texterna.
2.2.2 Ras som social konstruktion och kategori
Framöver kommer det språkligt konstruerade begreppet ras att användas som kategori för att beskriva sociala relationer i ett rasifierat samhälle. Historiskt har rasbegreppet varit närvarande i konstruktionen
av samhällen och där bidragit till uppdelningen mellan ”vi” och ”dom”
– en struktur som närt sin legitimitet utifrån förmenta förställningar
om människors olika biologier (de los Reyes och Kamali 2005). Raser
är dock ingen biologisk realitet baserat i fysiskt urskiljbara genetiska
skillnader. Det är en fråga om sociala konstruktioner, där rasdifferentieringen är såväl en ideologisk konstruktion som en social praktik, som
inte kan reduceras till en i raden av kulturella egenskaper som tillskrivs
människan (Molina 1997).
© daniel nyström
19
abstraktion och tillvägagångssätt
Inom den kritiska rasforskningen framförs en grundläggande kritik
av etnicitetsbegreppets teoretiska gods. Enligt rasifieringsforskare brister etnicitetsforskningens perspektiv i förmågan att tolka och klargöra
för differentierade etniska identiteter. Enligt kulturgeografen Irene Molina (2005) har etnicitetsforskningen visat sig ointresserad av att studera
den historiska, ideologiska kontinuiteten mellan rasbiologiskt tänkande
och kulturrasism, där det förstnämnda inbegriper det tankegods som
sanktionerade den koloniala expansionen – vars kvardröjande effekter
än idag kan studeras – och det sistnämnda verkar marginaliserande för
invandrade från i synnerhet utomeuropeiska länder. Den kulturellt betingade rasismen omfattar en betraktelse av den egna folkets eller etniska gruppens/rasgruppens kulturarv som överstående andra kulturers och är ett av rasismens möjliga uttryck (Dovidio et al. 2010). Den
kulturrasistiska idén utgår ifrån att människor kan delas in i essentiellt
differentierade kulturer i en kulturell rangordning. Den kulturessentialistiska synen erkänner ett kulturellt särartstänkande vilket medför att
individer med annan bakgrund än den inhemska kulturaliseras. När
kultur förtingligas och essentialiseras föreställs och tillskrivs människor
tillhöra särpräglade kulturella system. Människan reduceras till bärare av vissa föreställda kulturella egenskaper (essenser) och kultur blir i
det en funktionell analogi till ras (Fredrickson 2003; Kamali et al 2006;
Sawyer och Kamali 2006). Kulturrasismen leder i detta till samma funktion och separatistiska tankar som den biologiska rasismen och rasbegreppet utgjorde: ”Folk och etniska grupper kan utrustas med folksjälar
eller Volksgeister som /…/ förs vidare generation till generation på ett
mystiskt eller rentav övernaturligt sätt…” (Fredrickson 2003).
Tabell 1. Diskursiv förändring av rasbegreppet
Ras
Etnicitet
Rassjäl
Kulturell identitet
Ekström von Essen och Fleischer (2006) argumenterar för att begreppet etnisk kommit att ersätta begreppet ras, och att kulturell identitet
20
© daniel nyström
det beslöjade partiet
används istället för begreppet rassjäl 18. De brittiska forskarna Susan
Smith (1989) och Paul Gilroy (1987) anför också att ras som begrepp
har omskapats och reducerats till ett kulturellt betingat fenomen, som
inneburit att ras givits en ny innebörd som är synonymt med etnicitet.
Kulturvetaren Lawrence Grossberg (1992) anför att ett fokus på kultur
snarare än ras vänder bort uppmärksamheten från rasismen och därmed förhindrar ett arbete mot vit överhöghet och rasism. Molina (1997,
2005) anser att omförhandling av rasbegreppet inneburit att maktasymmetrier i rasismens fotspår beslöjats genom användandet av eufemismer som xenofobi, främlingsfientlighet och främlingsrädsla.
Inom forskarvärlden finns dock en konsensus om att ras som biologisk kategorisering saknar vetenskaplig relevans i förklaringen av
sociala beteenden, men betraktas av bland annat rasifieringsteoretiker
som en lämplig och tillämpbar kategori i analysen av socialt konstruerade maktrelationer som uppstått i sin historiskt biologiska kontext. Ras
har som konstruktion legitimerat skilda gruppers maktutövning, vilket
inneburit att rasideologier givit materiella återverkningar i människors
liv (Molina 1997).
I ett rasligt maktsystem är ras en viktig kategori för själva strukturen på alla samhällsnivåer, och att synliggöra ras som ideologi menar
Molina (1997) innebär ett erkännande att kategorin har en funktion i
produktionen av sociala meningar och hur föreställningens konsekvenser påverkar människors vardag till den grad att det anses som något
naturligt.
Förutom ras är begreppet vithet av vikt. Med utgångspunkt i ras
som en social konstruktion blir vithet en föreställning som bygger på
rangordnande system av fenotyper, sammankopplat med uppfattade
geografiska förhållanden och genetiska ursprung (Molina 2010). Syftet
18 Innebörden för rassjälen sammankopplad med föreställt yttre karaktäristika beskriver Ekström von Essen och Fleischer (2006) som: ”Ju vitare hud, desto högre intelligens
och kulturella egenskaper, ju mörkare hud, desto lägre grad av förnuft, civilisatorisk förmåga och kulturell nivå” (s. 32). Rassjälen är den som förbinder folk oavsett hur fjärran
släktskapen är. Rassjälen ”tänker och reagerar på liknande sätt, utvecklar likartade kulturer, och lämnar dessutom typiska spår i historia, religion, filosofi, kultur och så vidare
/…/ Rassjälarna [påminner] om en sorts högre medvetande.” (Olausson 2011).
© daniel nyström
21
abstraktion och tillvägagångssätt
med begreppen är att synliggöra de bakomliggande normsystem som
styr förhållandet mellan olika raser. I detta konstitueras vithet som en
privilegierad och överordnad position inom en rasmaktsordning, som
i likhet med könsmaktordningens görande av maskuliniteten till den
överordnade och priviligierade positionen jämte femininitet. Det finns
dock inte bara en typ av vithet eller icke-vithet på samma sätt som det
inte finns bara en typ av manlighet eller kvinnlighet (Alcoff 2006; de los
Reyes et al. 2006; Hübinette et al. 2012). De differentierade typerna skiftar i en glidande skala, men båda måste förhålla sig till de existerande
maktordningarna för kategorierna ras och kön. Inom detta finns dominanter som äger hegemoniska positioner, exempelvis hegemoniska
maskuliniteter. På motsvarande sätt finns hegemonier som uttrycker ett
eller flera dominerande sätt att vara vit (Connell 2008; Hughey 2010).
Som särskiljande mellan å ena sidan ras och kön och den andra sidan etnicitet och genus, är att de första utgörs av förkroppsligade kategorier medan de sista är de sociala och kulturellt konstruerade sätten
att vara endera svensk eller annat respektive att vara man eller kvinna.
Det innebär att ur ett rasligt perspektiv kan en person som är icke-vit
göra svenskhet på precis samma sätt som en kvinna kan göra maskulinitet, men med förhinder. De yttre, fysiska markörerna kommer att begränsa möjligheten att dels tillerkännas svenskhet respektive manlighet.
På grund av kroppsliga karaktäristika döljs helt eller delvis de sociala
och kulturella praktikerna som konstituerats genom individens varande
(Jackson 1999; de los Reyes et al. 2006; Hübinette et al. 2012). Enligt Sara
Ahmed (2011) innebär vithet med tillhörande makt en position som ger
ett större handlingsutrymme i rummet, något som gör att en kropp som
inte definieras som vit har en högre viskositet och är ständigt betraktad,
medan den som uppfyller kriterierna för en vit kropp rör sig utan större
hinder och ej under betraktelse.
I görandet av ras är språket en viktig kategori. Tobias Hübbinette et al (2012) menar att det i den mediala rapporteringen genom beskrivningar som ”icke-svenskt utseende”, ”invandrarutseende” och ”utländskt utseende” ges en beskrivning att kombinationen icke-vit och
svenskhet inte är en möjlig kombination, där ”etnisk svensk” är ett annat
uttryck för ”vit svensk”. Språkets rasifiering innebär förväntningar på
22
© daniel nyström
det beslöjade partiet
språkförmåga genom yttre markörer, där en vit kropp förväntas kunna
tala bra svenska medan en icke-vit kropp inte förväntas tala bra svenska.
Hübbinette et al menar att detta ger ett extra bekymmer för blandade, adopterade och andra generationens medborgare som inte bär ett
etniskt svenskt utseende, det vill säga vitheten. Bemötandet kan vara i
form av beröm för deras goda uttal eller att de blir tilltalade på engelska
istället för svenska, något författarna menar indikerar att svenskhet och
förmågan att tala det svenska språket är intimt förknippat med vitheten.
Molina (1997) anger som exempel när hon problematiserar begreppet
”invandrare” (hon föreslår istället ”invandrade”) hur en individs föroch efternamn har betydelse för betraktelsen av personen i fråga. En
person med ett svenskklingande efternamn betraktas inte som invandrare även om denne är född utomlands och nyligen flyttat till Sverige,
medan en person med ett namn som inte betraktas som typiskt svenskt
ses som invandrare även om denne är tredje ledet som bor i Sverige.
Svenskhet som kategori betraktas också som en social konstruktion,
skapad historiskt och socialt i specifika kontexter, för att inarbeta för kategorins essentiella innehåll som särskiljande kategori. Det innebär att
svenskhet som något medfött, äkta, som kontinuerlig berättelse, aldrig
existerat, utan fylls med innehåll varefter det definieras.
Svenskhet som position i ett maktlandskap innebär ett nyttjade av
den maktposition som föreställningen och det ideologiska ramverk som
omgärdar den tänkta svenskheten medger. Kulturgeografen Katarina
Mattsson (2005) argumenterar för att oavsett om dessa förutsättningar
är reella eller inte, saknar det betydelse eftersom effekterna därav får
faktiska konsekvenser i människors vardag. Hon menar att de idéer som
omgärdar uppfattningen om svenskhet som skarpt avgränsad social position – att de som uppfyller vithetsnormen – ges tillträde till sammanhang som är stängda för övriga. Denna positionering kan vara diskursiv och symbolisk men kan även vara kroppslig, där uppdelningen av
svensk och icke-svensk görs utifrån förmenta yttre drag.
Denna position innebär också att enskilda medlemmar av kategorin
måste av andra uppfattas och klassificeras som svenskar. Hur positionen och kategorin konstrueras är beroende av sammanhang och sociala
relationer, och är direkt kopplat till den priviligierade gruppen som har
© daniel nyström
23
abstraktion och tillvägagångssätt
makten att definiera och kategorisera, som i sammanhang ”svenskar”
och ”svenskhet” utgörs av ”svenskar” och ”vita” (Mattsson 2005).
2.2.3 Rasifiering
Inom såväl den svenska forskningen som den svenska politiska debatten
är rasifiering 19 som teoretiskt begrepp och analytisk ansats relativt nytt.
Inom internationell forskning, företrädesvis brittisk och fransk postkolonialforskning – som genom att studera den europeiska industrialismens och kolonialismens kvarvarande effekter på världen, analyseras
kulturella effekter och arv, maktrelationer och maktasymmetrier som
följer av kolonialism och imperialism – är begreppet vanligare. Framträdande forskare inom denna tradition är Robert Miles (1989), Susan
Smith (1989), Paul Gilroy (1987), Edward Said (1978) och Frantz Fanon
(1961). Särskilt betydelsefull för den svenska rasifieringsforskningens
framväxt tycks vara den brittiska forskningen, företrädd av bland annat
forskarna Robert Miles, Susan Smith och Paul Gilroy.
2.2.3.1 Definitioner och tidigare studier
Begreppet rasifiering användes redan 1961 och då med en delvis annan
innebörd än idag, av den framlidne postkolonialisten Frantz Fanon i
hans bok Jordens fördömda (1961). Enligt Fanon möjliggjordes kolonialismen genom en rasifiering av tanken som effektivt kontrollerade
befolkningen i kolonierna från att frigöra sig från kolonialismen. Han
menade att denna ”rasifiering i tanken” innebar att den svarta befolkningen ser sig själv ”med den vite mannens ögon”, något som möjlig19 Rasifiering ska inte sammanblandas med rasialism, som enligt definition utgår
ifrån att det finns människoarter inom vilka ärftliga särdrag gör det möjligt att särskilja
mänskligheten i ett litet antal raser, där gemensamma drag och anlag som finns inom
en rasgrupp är frånvarande inom en annan rasgrupp (Fredrickson 2003). Som parentes kan nämnas att trots historikern George M. Fredricksons mening att rasialism inte
är rasistisk förrän krav på särrättigheter ställs, är det svårt att särskilja det rasialistiska
tänkandets naturalisering och beslutet att öppna världens första skattefinansierade rasbiologiska institut i Sverige 13 maj 1921. Det rasbiologiska institutet hade som syfte att
motverka den svenska folkstammens degeneration och vars mål skulle nås via tvångssteriliseringar av ansett genetiskt uselt material. Denna politik genomfördes i Sverige
fram till mitten av 1970-talet, med den sociala ingenjörskonstens goda minne.
24
© daniel nyström
det beslöjade partiet
gjorde kontroll och underordning. I hans teorier framträder tydliga psykologiska inslag om hur tankevärlden styr och ger effekt på materiella
förutsättningar. Bland annat ämnade han förklara den enligt honom
felaktiga föreställningen om att Afrika innan och under kolonialismen
tidevarv saknat kultur.
Det teoretiska godset har med tiden utvecklats från Fanons individuellt orienterade, psykologiska begreppsdimension till en strukturalistisk ansats. Sentida teoretiker har använt begreppet för att bland annat
förklara arbetsmarknadens och bostadsmarknadens strukturella segregering. Den innebörd som rasifiering har idag anlades av sociologen
Robert Miles i och med boken Racism (1989/2007), i vilken han ger begreppet sin definition och operationaliseringen som en process där social signifikans sammankopplas med biologiska (vanligtvis fenotypiska)
mänskliga drag, på grundval av att de människor som uppvisar denna
karaktäristika innehar specifika egenskaper som ett distinkt kollektiv. I
boken analyserade Miles arbetsmarknadens funktion och migranternas
möjligheter utifrån dess stratifiering, och fann att där inte bara fanns en
klassmässig indelning utan även en raslig fragmentering av arbetarklassen. I detta förstås den rasifierande fragmenteringsprocessen inom arbetarklassen som helhet hur ras omförhandlas till en fraktion, ett lägre
strata inom arbetarklassen – de rasifierade individerna (Miles använder
begreppet rasifierade migranterna) blir en underordnad kategori och
klass inom arbetarklassen – och med detta ges en materiell funktionell
process och dimension inom det kapitalistiska systemet. Förutom Miles
definition har Bob Carter, Marci Green och Rick Halpern (1996) definierat rasifiering delvis annorlunda. De menar att rasifiering utgör de
processer genom vilka sociala relationer människor emellan blir konstruerade utifrån kulturella och biologiska egenskaper, på ett sådant sätt
som innebär avgränsade differentiella sociala kollektiv, såsom kollektiv
baserade på ras. Den definition Miles presenterar av rasifiering tar sin
utgångspunkt i en process där individer rasifieras medan Carter et al.
definierar rasifiering som en samhälleligt organiserad process. I båda
definitionerna återfinns skiktskapande processer för indelning i hierarkiska system baserade i föreställningar om essentiella rasskillnader, där
© daniel nyström
25
abstraktion och tillvägagångssätt
den första definitionen ges i hur människan rasifieras och den andra i
hur samhället rasifieras.
Robert Miles har mött en hård inomvetenskaplig kritik mot sin til�lämpning av det teoretiska perspektivet inom sin arbetslivsforskning,
som Paul Gilroy (1987) menar reducerar rasism till en falsk föreställning,
som en konstruktion som finns i tanken (som därmed skulle kunna informeras bort) och dessutom tillskrivs en underordnad roll jämte klassfrågan i analysen av de rasifierade relationerna. Gilroy anser förvisso att
klass utgör en viktig kategori i analyserna, men att rasaspekterna inte
kan subordineras klass, och anför att de europeiska kapitalistiska samhällena genomgått en betydande strukturell förändring som väsentligt
påverkat arbetsdelningen och de sociala relationerna på arbetsmarknaden – i och med att nya yrkesgrupper beretts tillträde är inte den vita
arbetarmannen längre den ensamt centrala aktören, något som skulle
göra nya teoretiska ansatser och modernisering av traditionell marxism
nödvändig (Gilroy 1987).
I sin kritik riktar sig Gilroy inte bara mot det brittiska socialdemokratiska partiets 20 föreställning om rasismens förmenta mentala ideologiska dimensioner, utan menar att hela vänstern misslyckats i att förstå
och analysera hur ras konstitueras, samt att den bidragit till problemet.
Kritiken till trots väljer Gilroy att ställa ras och klass vid varandras sida
som politiska kategorier, men understryker att kategorierna alltid varit
sina egna men att de historiskt gripit in i varandra. Han understryker
vikten av att studera migration i sitt historiska sammanhang för att rasistiska ordningar och rasifierade relationer ska kunna analyseras (Gilroy 1987). Precis som Gilroy anser Irene Molina (2005) att rasifieringen
är en form av kategorisering eller tankemodell som innehåller sociala
relationer och makthierarkier. Processens människosyn legitimerar en
social rangordning av individer utifrån olikartad karaktäristika med avseende på såväl biologiska som kulturella praktiker. Det medför att de
enskilda individernas beteenden och uttryck kommer att tolkas tillhöra
specifika etniska grupper, kulturella fraktioner och geografi. I forskning
av Jenny Kallstenius (2007) finns ett liknande resonemang där kallad
20 Med det brittiska socialdemokratiska partiet avses Labuor Party.
26
© daniel nyström
det beslöjade partiet
symbolisk polarisering och innebär att individer knutna till platser, grupper med mera tillskrivs symboliska värden och karaktäristika.
Det rasifieringsteoretiska perspektivet fick sitt stora genomslag inom
svensk forskning i och med kulturgeografen Irene Molinas avhandling
Stadens rasifiering: Etnisk boendesegregation i folkhemmet (1997). Avhandlingen finner sin utgångspunkt i det nationella (ideologier, struktuer, Folkhemmet, diskurser om den Andre och bostadspolitiken i Sverige under 1900‑talet), det urbana (Uppsala och hur staden rasifieras
på grund av bostadsmarknadens och stadens bosättningsmönster) och
lokala (det sociala rummets rasifiering, symboliska gränsdragningar
och intervjuer). Tidigare hade perspektivet används för att analysera arbetsmarknadens funktionssätt och hur kollektiv formeras inom ett rasifierat arbetsliv, något Molina testade mot stadens rum. Forskningens
fokus var analysen av den geografiska lokaliseringen inom det urbana
rummet och exkluderingen av samhällets medlemmar genom spatial
rasseparation. Avhandlingens inspirationskälla är, enligt författaren,
Susan Smiths studie The politics of ’race’ and Residence: Citizenship, Segregation and White Supremacy in Britan (1989). Både Smith och Molina resonerar i termer av att den rumsliga uppdelningen av individer i
samhället har genom historien fyllt rollen som en upprätthållande faktor i åtskillnaden mellan definierat etniska grupper, och givits sin tåga
av samhällsinstitutioner, understött av lokalsamhället i vilket den vita
överlägsenheten stadfästs genom en uppsättning rasifierade relationer.
Den rumsliga segregationen är dock i sin konstruktion och beskaffenhet
mer än en geografisk separation, enligt Smith. De åtskiljande samhällsstrukturerna fungera som en intrikat väv sammansatt av det Molina
summerar som ”ekonomiska institutioner, sociala relationer och vanor,
politisk makt, lagar och ideologier” (Molina 1997, s. 61), och menar vidare att detta visar på att rasojämlikheter befästs politiskt, socialt och
ekonomiskt i det brittiska samhället längs rasmässiga markörer, men
att det även i Sverige på senare tid uppstått en tydlig rasmässig spatial separation. I avhandlingen framhärdar Molina vikten av att använda
© daniel nyström
27
abstraktion och tillvägagångssätt
ett intersektionellt 21 angreppssätt; att sammanföra konstruerade rasrelationer med andra förtryckande strukturer för att studera skärningspunkterna: ”Strukturer av klass, rasism, kön och sexualitet kan inte behandlas som ’oberoende variabler’, eftersom förtryck utifrån en av dessa
sociala dimensioner finns inbyggda i, och griper in i de andra” (Molina
1997, s. 52).
På 2000-talet har bland annat Tobias Hübinette studerat den rasifierade kroppen i Rasifierade erfarenheter och transrasiala identifikationer i
utlandsadopterade svenskars självbiografier (2007) och använder rasifiering som centralt begrepp enligt:
”Den rasifierade kroppen är den kropp som i första hand
markeras och läses utifrån sin mer eller mindre föreställt
bristfälliga anatomiskt-visuella icke-vithet, och som en
representant för en icke-västerländskhet associerad med
primitivitet och barbari. /…/ Den rasifierade kroppen kan
också med fördel jämföras med den bekönade eller genusifierade kroppen som genusvetare studerar, och faktum är
också att båda dessa kulturellt överladdade kroppar enligt
feministiska forskare ofta möts intersektionellt” (Hübinette 2007, s. 108 f).
Hans studie riktar sig mot utlandsadopterade, deras förhållningssätt till
sitt utländska utseende, den icke-vita kroppen och det svenska samhällets mottagande. Hörnstenen i Hübinettes tolkning av rasifiering är en
kategorisering på basis av yttre drag hos den enskilda individen som
särskiljer denne från majoritetsbefolkningen, resulterande i exempelvis
utfrysning och mobbning i skolan. I anknytning till skolan som central
fysisk mötesplats i samhället och för konstruktionen av sociala relationer, genomfördes en rapportstudie på högstadieelever på en högstadie21 Intersektionalism eller intersektioanlitet är en samhällsvetenskaplig teori. Etymologiskt kommer begreppet från engelskans ”intersection” som betyder korsning. Intersektionalism är ett analysverktyg för att studera hur olika former av maktstrukturer och
maktordningar som möts i korsningen samverkar och förstärker varandra.
28
© daniel nyström
det beslöjade partiet
skola i Umeå. I VFU-rapport Den segregerade skolan: En studie i rasifiering (2012) intervjuades högstadieelever som ombads att bland annat
definiera svenskhet, svensk kultur, beteenden och framtidsutsikter. I
rapporten framträdde rasifierade relationer och rasföreställningar som
tog sig såväl biologistiska som kulturrasistiska uttryck, där svenskar beskrevs som smartare, lugnare och mer initiativrika, i kontrast till den
invandrade individen. Den invandrade ställdes utanför sammanhang,
stigmatiserades och behövde anpassa sig och bli svensk (Nyström 2012).
2.2.3.2 Det rasifieringsteoretiska perspektivet
Rasifieringsteori är inget sammanhängande teoretiskt fält som utgörs
av en sammanhållen avgränsad teori. Det är snarare frågan om ett område av flera teorier kring rasismer och rasforskning inom främst en
kritisk idétradition, som har sitt fokus på hur ras konstrueras socialt.
Begreppet rasifiering föreskriver precis som begreppet genusifiering ett
tillstånd som inte är, utan en görande process där något som ännu inte
existerar uppkommer. Den grammatiska ändelsen ‑fiering pekar på detta skapande – själva aktionen och processen bakom de mekanismer som
konstruerar rasistiska uttryck, såsom rasindelningar, stigmatiserande
rasistiska praktiker och rasdiskrimineringar – inom ramen för de sociala praktiker som skapar en rasistisk samhällsordning. Rasifiering kan
därför sägas stå för kategoriseringar, tankemodeller och associationer
som innebär konstruktioner av rasregelsystem; en social rangordning
som naturaliseras i samhället genom en essentialistisk människosyn
(Molina 2005).
Sedan andra världskrigets slut har vetenskapen i generell mening
uttryckt att det inte finns några genetiska skillnader mellan människor
som kan ge sin förklaring i rasbiologiska termer. Detta perspektiv har
givit en syn på rasismen som ideologi som något eget och förgånget,
avskilt från det vardagliga och den diskriminering som förekommer i
samhället. Trots rasbegreppets ifrågasatta status har den en funktion i
förståelsen av de maktrelationer och maktasymmetrier som uppstår i
samhället (Molina 2005). Som teoretiskt perspektiv beskaffad är rasifiering en socialkonstruktionistisk teoribildning som tar sin utgångspunkt
i att ras är en social konstruktion och syftar till att se ”hur, varför och
© daniel nyström
29
abstraktion och tillvägagångssätt
med vilka effekter sociala meningar förknippas med rasmässiga särdrag”
(Molina 1997, s. 57). I den sociala konstruktionen uppbärs ras av och
definieras genom föreställningar. Det innebär att det enligt det teoretiska perspektivet inte existerar några faktiska raser som meningsfulla
biologiska kategorier, men däremot att ras som kategori är meningsfullt
för att förstå rasismens ideologi och sociala praktik, dess olika former
av rasdiskriminering och rasexkludering som förekommer i samhället
(Molina 2005).
Bakom rastänkandets konstituerande och kontinuitet står att finna,
enligt Molina (2005), förställningar och myter, ett rasteoretiskt perspektiv som tidigare genomsyrat och fortfarande genomsyrar samhället och
den etablerade forskningen. Rasifieringen på den samhälleliga nivån är
en strukturell och hierarkisk process närd av föreställningar om rasskillnader, medan på den individuella nivån framträder en rasifiering av
sociala relationer mellan enskilda människor. De båda processerna är
beroende av varandra (Molina 2005).
Rasifiering är alltså den process som socialt konstruerar rasföreställningar utifrån skillnader som fästs på yttre markörer. I detta är ras inget
naturligt varande eller evigt, utan något som görs genom en rasifieringsprocess. Rasifieringen beskriver de diskursiva processer och konstruktionsmönster som styr rasidentiter formering och innehåll, såväl socialt
som ideologiskt, där själva identitetskonstruktionen innebär en utvidgning av de processer som syftar till avhumanisering och rasism i sådana
relationer, sociala praktiker och gemenskaper som tidigare saknat sådan
definition eller raslig social rangordning (Molina 1997, 2005). Analysen
av denna diskurs är av stor vikt eftersom görandet av ras präglar och
genomsyrar hela samhället och historieskrivningen, till den grad att det
naturaliseras och internaliseras hos individer som osynliga mönster av
strukturell odefinierbar diskriminering (Molina 1997, 2005, 2008). Det
rasregelsystem som konstrueras är i sin essens en hierarkisering av kollektiv som skapats ur rasföreställningar om tillhörigheter och kategorier
där maktasymmetrier utestänger människor ”vare sig det handlar om
privilegier associerade till vithetens hegemoni eller diskriminering och
exkludering av dem som definieras som icke-vita” (Molina 2005, s. 95).
30
© daniel nyström
det beslöjade partiet
2.3 Tillvägagångssätt
Uppsatsens syfte kräver att Sverigedemokraternas syn på människan
och världen undersöks. Analysen texterna genomförs utifrån det teoretiska ramverket om ras som social konstruktion och kategori, och utifrån hur rasliga föreställningar och rasism konstrueras och verkar. För
texternas bearbetning och identifiering av meningsbärande satser har
följande frågeställningar formulerats utifrån det teoretiska ramverket
och studiens syfte, och därmed fungerat ett i bakgrunden liggande metodologiskt verktyg och riktmärke för studien genomförande:
• • • • • • Hur beskrivs/konstrueras Sverige och svenskhet?
Hur beskrivs/konstrueras nationen och nationell identitet?
Hur beskrivs/konstrueras kultur?
Hur beskrivs/konstrueras ras?
Hur beskrivs/konstrueras lösningar på skildrade problem?
Hur beskrivs/konstrueras politikens målsättning?
Det teoretiska ramverk och den metodologiska ansatsen är som tidigare
påtalats inte två skilda ting, utan har bearbetats som ihop hörande delar
och kommer således att användas som en helhet. De ovanstående frågeställningarna kommer därför, inom ramen för avgränsningarna och
det teoretiska ramverkets konstruktion, att ställas till materialet för att
analysera dess diskurser. Diskursanalysen kommer att hållas enkel varför ingen teoretisk genomgång vid textgenomgången görs, eftersom en
sådan presentation kan försvåra för läsaren att tillgodogöra sig resultatet. Eftersom transparens är viktigt kommer det framgå hur materialet
bearbetas ; analysen av materialet kommer att bygga på i huvudsak citeringar från texterna som åtföljas av reflekterande resonemang kopplade
till de redovisade citaten. Däremot kommer inte de tidigare redogjorda
frågeställningarna att behandlas särskilt i analysen. Frågeställningarna
finns endast med som verktyg vid inläsningen av materialet.
© daniel nyström
31
abstraktion och tillvägagångssätt
2.4 Materialet
2.4.1 Parti som kollektiv enhet
Det material som utgör grunden för en rapport, uppsats eller annan typ
av avhandling som gör anspråk på vetenskaplighet skall alltid diskuteras. Varför sker ett visst urval men inte ett annat? Därför finns det i valet av material en rad övervägningar som måste göras. En analys av ett
specifikt politiskt program tangerar en analys av partiet i den delen och
när partier ska analyseras behöver det avgöras i vilken grad partiet är att
betrakta eller kan betraktas som en kollektivt verkande politisk enhet.
Med ett reduktionistiskt perspektiv skulle antagande om partiet kunna
bli den enhetliga politiska aktören. Partiets agerande kan i och med detta
reduceras till en enhet likställd med en individ, som kan påverka sitt
eget öde, fatta beslut och utvecklas i önskad riktning. Enligt statsvetaren Niklas Bolin (2012) finns det en rad problem med detta antagande
varför han lyfter följande frågor: ”Hur fastställer man ett partis målsättningar och strategier när partiet består av fler än en person? Vems
utsagor är rimliga att likställa med partiets åsikter?” (Bolin 2012, s. 18).
Niklas Bolins frågor är intressanta och relevanta ur sitt perspektiv,
men den metodologiskt individualistiska och reduktionistiska ansatsen
är problematisk, eftersom den svårligen kan förenas med uppsatsens övriga teoribildning som innehåller starkt antireduktionistisk beståndsdelar. Men för uppsatsens genomförande måste ett specifikt materialurval
framför ett annat kunna motiveras. Varför är de centrala dokumenten
intressantare än exempelvis lokalt antagna politiska program? Förenklat kan centrala dokument ses som en intern överenskommelse mellan
ett politiskt partis samtliga delar, men i vilken mån kan Sverigedemokraternas nationella arena sägas representera partiet? Kan Sverigedemokraterna behandlas som en kollektivt verkande politisk enhet? Svaret
finns i partiets uppbyggnad. Sverigedemokraternas stadgar slår fast att
landsdagarna är partiets högsta beslutande organ (Sverigedemokraterna 2011b). Till Landsdagarna väljs ombud som representerar partiets
basenheter för vilken respektive ombud för talan i dess ställe. På Landsdagarna väljs partiets politiska ledning och diskussioner om partiets politik och ideologi slås fast i politiska program. De politiska dokumenten
32
© daniel nyström
det beslöjade partiet
utvecklas ur idéer om identitet, samhället och verkligheten som möts
på en arena för konfrontation; en arena för idéernas kamp inom vilken
idéer segrar eller gå under på egna meriter. Det framvaskade politiska
dokumentet är en överenskommelse mellan representanterna vid mötet
och är det som blir det politiska partiets officiella linje – partiets gemensamma röst. Även om partiet i sina stadgar i all väsentlighet liknar övriga etablerade riksdagspartier bedöms Sverigedemokraterna vara toppstyrt med makten och väsentliga delar av partiets ekonomiska resurser
centrerat kring partiledningen, samt bristande i sin interndemokrati
(Bolin 2012). Denna faktor borde vid en bedömning stärka de centrala
texternas ställning som partiets officiella politiska linje. Analogt med
statsvetaren Sara Carlbaum (2012) resonemang kring det statliga offentliga utredningsväsendets dokumentet som konstitutiva utsagor för det
offentliga Sverige kan ett politiskt partis texter och program betraktas
som dess konstitutiva dokument.
Vad beträffar Sverigedemokraternas politiska ledning är den formellt underställd landsdagarna, men äger förtroendet att fatta politiska
och strategiska beslut mellan landsdagarna. Partiledningen utgörs av en
enhet individer som partiet givit sitt förtroende att tala för partiet, företräda partiet och konkretisera partiets gemensamma röst. Den gemensamma rösten behöver därför inte vara representativ för varje enskild
medlem i Sverigedemokraterna. Dess funktion är att verka som den officiella politiska linjen.
2.4.2 texterna
Texterna som används för studien är politiska dokument, i huvudsak
Sverigedemokraternas principprogram (2011), invandringspolitiska
program (2007) och valmanifest (2010) inför riksdagsvalet. Även enstaka uttalande från centrala företrädare förekommer, exempelvis partiledaren Jimmie Åkesson debattartikeln i Aftonbladet inför valet 2010 och
anföranden i Riksdagen från centrala företrädare.
2.4.3 Politiska texter
Av texter finns en olikartad samling med ett varierat kommunikativa
syfte beroende på vilken textgenrer som avses. Ett partiprogram är ett
© daniel nyström
33
abstraktion och tillvägagångssätt
idédokument och resultatet av erfarenheter, meningar och tolkningar
av verkligheten som mötts, diskuterats och kompromissats fram. Motioner, eller liknande dokument, framställt ett partiprogram är en form
av argumenterande text som utifrån en bestämd problemformulering
beskriver verkligheten och föreslår handlingsmöjligheter (Bergström
och Boréus 2012). Programmet innehåller olika moment som är dels
av deskriptiv natur där problemformuleringen presenteras, en argumenterande del som ämnar övertyga mottagaren om lösningen på det
presenterade problemet samt tillvägagångssätt för att nå det beskrivet
önskvärda. Ett politiskt program kan med grund i resonemanget ovan
ses som en överenskommelsediskurs.
Oavsett om partiet är att betrakta som en enhetlig politisk aktör eller
en kollektiv verkande politisk enhet, är det vid en diskursanalys inte en
särskilt intressant frågeställning. Diskursanalysen jämställer alla material oavsett vilket anseende, rang eller status materialet anses besitta.
Det intressanta för diskursanalysen är material som gör pretentioner på
att fastställa eller berätta något om verkligheten. I denna studie avgränsas urvalet till nationellt antagna texter och centrala företrädare. Mot
bakgrund av det ovan förda resonemanget betraktas programmen som
en form av överenskommen diskurs inom partiet. Dokumenten betraktas som bärare av partiets officiella ideologiska ståndpunkt i de politikområden som beskrivs.
34
© daniel nyström
det beslöjade partiet
3. Texterna
3.1 Materialets innehåll
För analysens genomförande har tidigare principprogram lästs för
kontextuell förståelse, men programmen har inte studerats närmare eller legat till grund för analysen. Den stora skillnaden mellan nuvarande
och tidigare program är att ord och explicita resonemang innehållande
etnicitet och biologi delvis eller het tagits bort, istället understryker partiet en oundviklig nödvändighet att samtliga medlemmar i det svenska
samhället har en gemensam nationell identitet och skriver under på den
svenska kulturen (Sverigedemokraterna 2007, 2011a).
Den svenska kulturens särart ligger i landets historia och beskrivs
genomgående som en i grunden demokratisk, välfärdsskapande och
stabil kultur med anor tillbaka till valkonungarnas tid, men som sedan
1970‑talet är under attack från mångkulturalismen och influenser av
de sämre kulturerna. Det är dock inte bara den svenska kulturen och
det svenska samhällssystemet som hotas av invandringen, även utvandringsländerna står under hot om att förlora sin kultur (Sverigedemokraterna 2007, 2011a). I detta knyter Sverigedemokraterna an till den
Nya högerns 22 främsta ideologiska bidrag: etnopluralismen 23. I partiets
22 Den Nya högern är en fransk kultrörelse vars främsta ideologiproduktion var att
ersätta den biologiska rasismen med etnopluralism. Den Nya högern motsätter sig idén
om mångkulturella samhällen och att invandrade ska bevara sedvänjor, vanor och traditioner i det nya hemlandet. De ser en heterogen värld med homogena stater som målsättning. Det motsatta, att bevara mångkulturella samhällen, betraktas som rasism och
påbörjan till folkmord (Bar-On 2001; Rydgren 2005).
23 Etnopluralism är det ideologiska argumentet att alla civilisationer och folk har rätt
till existens och territoriell suveränitet. Inga etniciteter (kulturer, kulturella uttryck och
identiteter med mera) anses vara bättre eller sämre än den andra. De olika uttryckens
mångfald och olikheter betraktas som positiva och skyddsvärda. För att skydda dessa
olikartade kulturella uttrycken måste blandning av kulturer och etniciteter undvikas.
Det mångakulturella samhället betraktas som ett hot.
© daniel nyström
35
texterna
diskussion om människan, nationen och kulturen knyter partiet även an
till etnonationalismen 24. Nationsfrågan kommer dock inte att avhandlas närmare, men i analysen nedan kommer frågan om den öppna nationalismen att undersökas.
Det finns en kontinuitet mellan tidigare principprogram och det
nuvarande principprogrammet vad gäller synen på människan och fördelarna med det etniskt homogena samhällets förmåga att skapa sunda
värderingar och empati och upprätthållandet av lag och ordning. Med
utgångspunkt hos retoriken i programmet framträder en bild av en världen fylld av olikartade, djupt rotade differentierade kulturer, närmast
biologiskt determinerade – bland annat förklarad i termer av medfödd
essens. Dessa kulturer är unika och i sin egen inneboende kraft skyddsvärda. Denna mångfald av kulturer ställs dock inför hot att förstöras
av för invasiva kulturmöten 25. Sverigedemokraterna anser därför, enligt sitt invandringspolitiska program (Sverigedemokraterna 2007), att
”invandringen från kulturellt avlägsna länder [skall] begränsas till ett
minimum” (s. 4). Kent Ekeroth som varit aktiv i riksdagen i asyl‑ och
anhöriginvandringsfrågor menar att Sverige tagit emot allt för svårintegrerade invandrare:
”Jag pratar inte om norrmän, eller finländare, eller danskar, eller tyskar, eller engelsmän, eller japaner eller kineser
för den delen. Det finns olika kulturella grupper här på
jorden, de har format olika samhällen. I Mellanöstern och
24 Etnonationalism har i många avseenden samma ideologiska argument som etnopluralismen (som är en variant av etnonationalism). Etnonationalismen anser att det
inte går att ändra sin etniska tillhörighet; etniciteten har ett biologiskt innehåll där arv,
historia och fysisk karaktäristika betonas. Det är ett tillstånd där etnicitet betraktas som
något ursprungligt, säreget och oföränderligt (se essentialism). Etnonationalister skiljer
på etnisk tillhörighet/nationsmedlemskap och medborgarskap i en stat.
25 Invasiva kulturmöten är ett i uppsatsen konstruerat begrepp för att beskriva en föreställning för sådana tillfällen när en främmande kultur möter en annan och påverkar
dennas utveckling på ett negativt sätt. I och med mötet introduceras kulturen utanför
den egna kulturella sfär där den utvecklats, och riskerar därmed att skada den andra
kulturen, ge upphov till negativa effekter på samhällsutvecklingen såväl socialt som ekonomiskt, och därmed skada folket i landet mötet sker.
36
© daniel nyström
det beslöjade partiet
Afrika ser vi vilka samhällen de format och i västvärlden
ser vi vilket samhälle vi har format. De skiljer sig väldigt
mycket. De skiljer sig för att vi har haft olika värderingar
för hur samhällen ska byggas upp. De här värderingarna
försvinner inte bara för att man passerar en landsgräns.”
(SVT 20131126).
Det är viktigt att i förväg förtydliga att Sverigedemokraternas principprogram inte är helt linjärt logiskt. Programmet innehåller vissa inkonsekvensbeskrivningar och paradoxer om den verklighet de önskar
beskriva och ideologiskt motivera sin politik gentemot. I de fall där sådana förekommer har vid analysens genomförande gjorts en bedömning att de inledande meningarnas åsiktsförklaring gäller som de främsta och stående över de andra meningarna, samt att de meningar som
följer logiskt i relation till dessa portalparagrafer är de som kan anses
som riktiga. I denna del kommer analysen ge exempel på sådan inkonsekvens eller paradox.
3.2 ”Det finns en nedärvd essens”
Principprogrammets (Sverigedemokraterna 2011a) första kapitel behandlar demokrati, partiets syn på demokrati och demokratins utmaningar. Demokratin beskrivs som intimt sammanflätad med nationen
och sätts i relation till befolkningens 26 sammansättning:
”Demokrati betyder folkstyre och Sverigedemokraternas
uppfattning är att man inte helt kan förbigå ordet ”folk” i
begreppet folkstyre och att folkstyret i längden riskerar att
26 I Sverigedemokraternas principprogram används begreppet ”folket” för att problematisera befolkningssammansättningen i Sverige. Det är viktigt att ha i åtanke att folket
är ett centralt ideologiskt argument hos Sverigedemokraterna. Endast det svenska folket
kan vara en del av den svenska nationen. Begreppet folk har alltså inget direkt med
befolkning att göra. Begreppet ”befolkning” och statsbildning kan inkludera flera olika
folk. Statsbildningen Sverige har en befolkning, den svenska nationen har ett folk.
© daniel nyström
37
texterna
bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka
som skall räknas till folket…” (s. 5)
Sverigedemokraterna slår fast att det i deras uppfattning finns problem
att upprätthålla ett demokratiskt system ”en stat som bebos av flera folk”
(s. 5). För att komma till rätta med detta av partiet beskrivna problem
förespråkar och ser partiet en oundviklig nödvändighet ”… av en gemensam nationell och kulturell identitet bland befolkningen…” (s. 5),
och utvecklar senare i andra kapitlet om människan, varför det är av stor
vikt av homogenitet i samhället:
”Vi tror inte på teorin om att människor föds som blanka
blad som kan fyllas med vilket innehåll som helst. Miljön
har visserligen en stor betydelse för individens utveckling
och samspelar ofta med det biologiska arvet och den fria
viljan. Det finns dock också en nedärvd essens hos varje
människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar
av denna essens 27 är gemensam för de flesta människor
och annat är unikt för vissa grupper av människor eller
för den enskilde individen” (s. 6-7).
Sverigedemokraterna beskriver ett inom människan existerande inre
väsen, som i sin grund är oföränderlig och hereditär. De fortsätter med
att ”…någon komplett förteckning över vad som ingår i denna mänskliga essens har vi ännu inte…” (s. 7) men att denna essens finns och
27 Essentialism innebär en uppfattning av somliga egenskaper som väsentliga för varelsen eller objektet. Essens är den innersta kärnan eller värdet; det väsentliga och karaktäristiska, gemensamt evig och den oföränderlig grundform som finns hos varelsen
eller objektet. I denna mening blir essens starkt meningsbärande i Sverigedemokraternas principprogram, som en till individen knuten från födseln given och nedärvd kod.
Konkret innebär denna essens att som född svensk är individen bärare av den svenska
etniciteten, kulturen, historien, myterna, känslan av samhörighet med folket (andra
svenskar) och den egna nationen.
38
© daniel nyström
det beslöjade partiet
som binder oss samman: ”… människor är sociala och kollektiva varelser som har ett nedärvt behov av att tillhöra en större gemenskap, att
de flesta människor primärt identifierar sig med andra individer som
påminner om en själv…” (s. 7). Nationen är denna kulturella essensens
arena och resonemanget leder partiet till slutsatsen att:
”[E]n stark nationell identitet och ett minimum av språkliga, kulturella och religiösa skillnader har en gynnsam
effekt på sammanhållningen, tryggheten och stabiliteten
inom ett samhälle… [F]örsök med att bygga starka kollektiv som är större än nationen ofta har misslyckats /…/
som i till exempelvis före detta Jugoslavien…” (s. 7).
Parallellen som dras till Jugoslavien 28 blir ett sätt för Sverigedemokraterna att i programmet föra i bevis att ”bygga starka kollektiv som är
större än nationen” (s. 7) leder till problem på grund av att det finns
biologiska skillnader mellan människor där ”nedärvda egenskaper förenar en viss grupp av människor, men inte hela mänskligheten…” (s. 7).
Resonemanget bedöms som biologiskt med anledning av programmets
direkt kopplade efterföljande resonemang kring biologiska skillnader.
Som exempel på ”naturliga” biologiska skillnader mellan människor ger
principprogrammet män och kvinnor. Partiet anför att det finns skillnader som ligger bortom vad ögat kan se, att den finns inom individerna i
de olika kategorierna. Den inre skillnaden menar partiet ”…med största
sannolikhet [kommer] att leda till olikheter i preferenser, beteenden och
livsval” (s. 7). På individnivå utvecklar partiet exempel kring begåvning
som nedärvd egenskap, där partiet menar att vissa är födda med teoretisk begåvning medan andra med en praktisk dito.
28 I den allmänna beskrivningen av den senaste konflikten på Balkan har en tilltagande etnonationalism givits som förklaring på den konfliktfyllda utvecklingen som var
efter Jugoslaviens sammanbrott. Tiden innan Jugoslavien präglades också av nationalistiskt grundade etniska motsättningar.
© daniel nyström
39
texterna
”Vi tror alltså att människan är ofullkomlig, att människan förutom förnuft och rationalitet också styrs av nedärvda känslor, instinkter och drifter och att vår individuella
förmåga till förnuftigt handlande och tänkande därför är
begränsad” (s. 8).
Partiet menar vidare att människan i grunden inte är alltigenom god
eller konstruktiv. Människan beskrivs som både konstruktiv och destruktiv med en daglig och livslång kamp mellan ”motstridiga krafter,
känslor, instinkter och drifter.” Med utgångspunkt i det resonemanget
och ”synen på den mänskliga naturen” anser partiet att politikens viktigaste uppgifter blir att:
”[F]örsöka skapa, stödja och upprätthålla normer, moral,
lagar, sedvänjor, miljöer, beteenden traditioner och gemenskaper som hjälper individen att bejaka de goda och
konstruktiva sidorna inom sig själv. Dessa system måste
dock förhålla sig till, och i de fall det är möjligt också ta
hänsyn till, den nedärvda mänskliga naturen och försöka
kanalisera denna på ett så konstruktivt sätt som möjligt
snarare än att direkt motarbeta den” (s. 8).
Fram till och med denna punkt i principprogrammet har Sverigedemokraterna förklarat att människor som innehar en för stor essentiell skillnad har svårt att känna empati för och vara solidarisk med varandra,
och utvecklar i citatets sista mening hur det är bättre att samhället anpassar sig efter denna nödvändiga åtskillnad än att försöka överbrygga
den (eller som partiets skriver ”direkt motarbeta den”). I detta blir för
Sverigedemokraterna en separatistisk politik nödvändig för att hålla nationen samman och för bevarandet av den svenska kulturens särart, och
som politisk målsättning är det beskrivet som det mest övergripande
målet. Denna separatismens nödvändighet framstår som än viktigare
senare i programmet:
40
© daniel nyström
det beslöjade partiet
”Sverigedemokraterna är motståndare till både kulturimperialism och kulturrelativism. De unika och olikartade
identiteter som mänsklighetens olika folk och folkgrupper
uppvisar är betingade av deras respektive kulturer. De
skilda kulturerna är mänsklighetens gemensamma arv
och bör erkännas och skyddas till allas gagn. /…/ Detta
ställningstagande för global kulturell mångfald /…/ är
dock inte detsamma som att vi anser att alla världens
kulturer är precis lika bra.” (s. 15)
Som motståndare till kulturrelativism blir det för partiet ”uppenbart”
att vissa kulturer är bättre än andra, bland annat på att värna mänskliga
rättigheter, skapa demokrati, materiellt välstånd och i befrämjandet av
allmän utveckling. Genom påståendet gör Sverigedemokraterna en tydlig social och vertikal rangordning, ett hieratiskt schema av kulturer, i
vilken partiet beskriver att det finns bra och dåliga kulturer. 29 Att ta in
i resonemanget är att det enligt Sverigedemokraterna är människorna
som är bärare och skapare av kulturen/kulturer, och att i skapandet och
förvaltningen finns den medfödda och i grunden oföränderliga essens
som en grundläggande förutsättning för människans väsen. Essensresonemanget kopplar också till uppfattningen om att människans ”individuella förmåga till förnuftigt handlande och tänkande [på grund av
sina nedärvda egenskaper] är begränsad” (s. 8). I essensbiten finns det
tydliga beröringar med uppfattningen om hur ”rasernas” olika yttre karaktäristika stod i relation till de inre egenskaperna i formen av olika
”rassjälar”.
Sammankopplat med åsikten att det finns bra och dåliga kulturer,
blir parallellerna till den traditionella biologiska rasismens tankegods
tydliga – inom vilken en hierarkisering av människor utifrån förmenta
biologiska antaganden tidigare gjorts och fortsatt görs – när idén förs
vidare på individnivå. Det förda resonemanget om bra och dåliga kul29 I partiets principprogram går det att utläsa att det finns en gråskala mellan bra och
dålig kulturer, beroende på hur många av de bra eller dåliga egenskaperna en kultur
uppvisar.
© daniel nyström
41
texterna
turer får återverkningar på individnivå genom människans påstådda
essens, som är bärare och förvaltare av identitet, historia, kultur och
nation). Finns det bra och dåliga kulturer finns det logiskt sett bra och
dåliga essenser, som i nästa steg följaktligen innebär bra och dåliga
människor. I denna bit blir även Sverigedemokraternas syn på nationen
som en homogen gemenskap av likartade individer sett till identitet av
vikt. Väsentligt att understryka är: trots att principprogrammet i konsekvens framför dessa argument framgår det inte annat än implicit. Något tydligt synligt konsekvensresonemang kring essenserna finns inte.
Sverigedemokraterna anser att kultur är en själslig odling och socialt
överförbar, 30 samtidigt som partiet menar att människans individuella
förmåga till förnuftigt handlande och tänkande på grund av sina nedärvda egenskaper är begränsad. I vilken omfattning Sverigedemokraterna anser att essensen är determinerad eller åter kommer att blomma
upp om assimilationstrycket upphör är därmed oklart (essensen går att
undertrycka men bara till en viss gräns).
3.3 ”Svensk är den som... ”
För Sverigedemokraterna är nationen den mest centrala och naturliga gemenskapssamlingen för människan näst efter familjen, och den
svenska nationen definieras ”i termer av lojalitet, gemensam identitet,
gemensamt språk och gemensam kultur” (s 11). Nationen är inte detsamma som staten och medborgarskap i svenska staten är inte detsamma som medlemskap i den svenska nationen. Den svenska staten består
av tre nationer, den största är svenska nationen följt av de tornedalska
och samiska nationerna (Sverigedemokraterna 2011a).
För Sverigedemokraterna råder en otologisk relation mellan ”kultur” och ”folk”, det vill säga en föreställning om att det inom en nation
finns endast en kultur knutet till en homogen etnisk grupp (se föregåen30 Kultur som något socialt överförbart är enligt Sverigedemokraterna ”en helt central
politisk funktion” (Sverigedemokraterna 2011a, s. 14), men ä ett resonemang som krockar med den överordnade idén om nedärvda essenser och dessas beständighet (s. 6-7).
42
© daniel nyström
det beslöjade partiet
de rubrik). Den svenska kulturen och identiteten anses vara intimt sammanvävd med kristendomen (s. 21), och kulturen definieras vidare som
”summan av allt som någonsin tänkts, skrivits, sagts, skapats eller gjorts
av personer som tillhör den svenska nationen” (s. 14) och det finns en
harmoni i denna nationsgemenskap:
”Den nationella samhörigheten binder samman nationens medlemmar över tid och rum och skapar band mellan de döda, levande och ofödda generationerna liksom
mellan unga och gamla, olika samhällsklasser, politiska
läger och geografiska regioner” (s. 11).
Denna sammanhållning hotas emellertid, enligt Sverigedemokraterna.
Genom mångkulturalismens idé om att ett samhälle inom sig kan inrymma en mängd olika nationella kulturer – utan en överordnad majoritetskultur med ett ”aktivt arbete för att invandrargrupper skall bevara
sin ursprungliga kultur och identitet” (s. 16) – kommer det att leda till
ett ”försämrat samhällsklimat med ökad rotlöshet, segregation, motsättningar, otrygghet och minskad välfärd som följd” (s. 16). Detta hot kan
stävjas genom minskad invandring från i synnerhet det Sverigedemokraterna betraktar som ”kulturellt avlägsna” länder. Principprogrammet
ger ingen närmare beskrivning av vilka dessa kulturellt avlägsna länder
är. Den framlidne riksdagsledamoten William Petzäll gav däremot några exempel i ett anförande i riksdagens plenisal:
”Invandring kan vara positivt och kan bidra både kulturellt och ekonomsikt om den är av rätt jordmån /…/ [med
anledning av invandrade i Gnosjö] det är inte så att dom
har tagit emot, att den största delen utgörs av analfabetiska somalier till exempel, eller människor från Mellanöstern eller Afrika” (SVT 20131126).
Petzäll gör i sin beskrivning av invandringen som obildad och att
människor söderifrån inte är av rätt jordmån. I den sistnämnda beskrivningen kopplar Petzäll till det i principprogrammet enda konkret
© daniel nyström
43
texterna
deklarerade exemplet på svåranpassat kulturellt uttryck, religionen islam. Riksdagsledamotens geografiska exemplifierande sammanfaller till
betydande del med islams utbredningsområde. I principprogrammet
menar partiet att islam inte förmår harmoniskt samexistera med den
svenska kulturen. I resonemanget finns inbyggt att en individ som är
muslim inte fullt ut kan få en svensk identitet och således inte heller
tillgodogöra sig den svenska kulturen som sin egen.
3.3.1 Muslimer och islam
I den allmänpolitiska riksdagsdebatten om integration och invandring
som hölls den 16 oktober 2013 uttrycker Sverigedemokraternas rättspolitiska talesperson Richard Jomshof 31 att han och hans parti ser problembilden i samhället: 32
”[V]i en ökad segregation, en ökad splittring. Vi kan se
hur det växer fram parallella samhällen som en följd av
de senaste årtiondenas massinvandring och mångkulturalism /…/ Det är kvinnoförtryck, patriarkala strukturer,
hedersmord, slöjor och burkinis. Det är krav på särlagstiftning, skolundervisning som anpassas och skräddarsys
för att inte stöta sig med muslimer, shariadomstolar och
djurplågeri. Det är moskéer som sprider antisemitism och
förakt för våra demokratiska, jämställda och sekulära
samhällen. Det är judar som tvingas fly undan hot och
förföljelse och en växande antisemitism. Det är stenkastning mot polis, stenkastning mot ambulans och brandkår
och förortsupplopp. Det är svenska pojkar som misshandlas och rånas och svenska flickor och kvinnor som utsätts
för överfalls- och gruppvåldtäkter. Det är människor som
hotas, förföljs och till och med mördas för att de, som det
31 Richard Jomshof efterträdde Kent Ekeroth som rättspolitisk talesperson efter att
Ekeroth tvangs avgå med anledning av järnrörsskandalen.
32 Efter anförandet instämde Kent Ekeroth och Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder i Jomshofs anförandet.
44
© daniel nyström
det beslöjade partiet
heter, kränker Muhammed och islam. Det är terrordåd
och självmordsbombare” 33 (Riksdagsprotokoll 2013)
I riksdagsdebatten fokuserar Jomshof på islam, en religion han menar är
ett värre hot än nazism (SVT 20121122), och tillskriver gruppen muslimer
en rad karaktärsdrag och innehavare av åsikter som för honom reflekteras misshagligt (Riksdagsprotokoll 2013). Målsättningen i riskdagsdebatten är för Jomshof att beskriva islam och muslimerna som orsaken
till problemen. Och att muslimerna är rasister; det antyds exempelvis i
sitt sammanhang skrivet att muslimerna skulle rikta in sig på att råna
svenska pojkar och våldta svenska flickor. 34 Detta är något som Rydgren (2004b) kallar ”frame transformation”, det vill säga att diskursivt
omformulera begreppens innebörd och att exempelvis påskina att en
våldtäkt som genomförts av en invandrad gjorts på basis av rasistiska
föreställningar mot svenskar. Vidare anför Jomshof att ”[u]ndersökning
efter undersökning visar att lojaliteten hos en växande andel muslimer i
Europa ligger hos islam och inte hos det nya värdlandet” (Riksdagsprotokoll 2013). Jomshof preciserar inte närmare vilka undersökningar det
rör sig om, varför det är svårt att kontrollera uppgifterna, däremot framstår det som att Jomshof anser att muslimerna (medborgare som ickemedborgare) bara är boende i Sverige och Europa tillfälligt. Orsaken är
valet av begreppet ”värdland” 35 istället för ”hemland”. I Jomshofs inlägg
33 Sverigedemokraterna kopplar regelbundet invandring till kriminalitet och islam
och muslimer i synnerhet.
34 Sverigedemokraterna har tidigare engagerat sig i våldtäktsfrågor. Partiet har haft
för avsikt att påvisat samband mellan invandringen och de allt fler (anmälda) våldtäkter
som sker i samhället, i synnerhet gruppvåldtäkter. Ett sådant exempel är deras utspel
sensommaren 2010 när de strax innan valet framlade en rapport som kom att kritiseras
av bland annat Brottsförebyggande rådet och kriminologen Jerzy Sarnecki (SVT 2010;
Svenska dagbladet 20100826). Sverigedemokraterna anförde att våldtäkterna berodde
på kulturella skillnader, främst förklarad av utomeuropeisk invandring och vidare: ”Precis som i fallet med många väpnade konflikter i världen kan våldtäkterna då bli ett sätt
för vissa män att förnedra och visa förakt för, inte bara den drabbade kvinnan, utan
också för hela den kultur eller folkgrupp som hon tillhör” (s. 3) och menar att sådan
mentalitet förekommit bland annat för en serie gruppvåldtäkter i Sydney (Sverigedemokraterna 2010b).
35 Värdland är ett begrepp som i sin innebörd innebär en temporär vistelse.
© daniel nyström
45
texterna
finns tydliga drag av avhumanisering av individer och en demonisering
av islam och dess utövare. Jomshof anser också att ”våldtäkt är ett uttryck för islamsk kultur” (SVT 20140110). Även Björn Söder, Sverigedemokraternas partisekreterare, har i riksdagen uttryckt sig negativt om
islam och invandrade från muslimska länder. I en interpellationsdebatt
anför Söder att det finns integrationsproblem sprungen ur invandringen från muslimska länder:
”De utomeuropeiska invandrare som Sverige har tagit
emot har i första hand kommit från muslimska länder i
Afrika och Mellanöstern. Det är invandrare som det har
visat sig vara betydligt svårare att integrera” (Riksdagsprotokoll 2012).
Inför riksdagsvalåret 2010 skrev Jimmie Åkesson i Aftonbladet debatt
(20091019) att ”dagens mångkulturella svenska maktelit är så totalt blind
för farorna med islam och islamisering. Man utgår ifrån att muslimer
inte vill någonting hellre än anpassa sig till ett västerländskt levnadssätt och västerländska normer…”. Han driver tesen om den muslimske
migranten som erövrare genom att dels hänvisa till historiska sammandrabbningar: ”1 400 år av krig och motsättningar mellan islam och
det kristna Europa…” och ifrågasätter att dessa sammandrabbningar
verkligen är över och räknar sedan upp sviter (våldtäkter, ritualslakt,
terrorism med mera) av muslimers migration. Han avslutar debattartikeln med att understryka: ”Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt
största utländska hot sedan andra världskriget…”
Islam och den muslimska invandringen betraktas av Sverigedemokraterna som det största utländska hotet mot Sverige och den svenska
nationen. I texterna framträder ett skräckscenario av ett samhälle – tidigare kännetecknad av civilisation och harmoni – som befinner sig i fritt
fall. I beskrivningen går samhällsutvecklingen åt andra hållet; samhället
närmar sig brutalitet och ett ociviliserat tillstånd. Hotet finns inte hos
oss svenskar, utan är en kraft som kommer utifrån.
46
© daniel nyström
det beslöjade partiet
3.3.2 Öppen nationalism
Möjligheten till medlemskap i den svenska nationen är öppen enligt
partiet, och vem helst kan bli medlem ”antingen [genom att] födas in i
den eller genom att senare i livet aktivt välja att uppgå i den” (s. 11). Men
för att detta inte ska hota svenskheten och kulturarvet krävs en uttalat
överordnad majoritetskultur och en aktiv assimileringspolitik:
”Kärnan i assimilationstanken är att slå fast att den svenska staten inte är ett kulturellt vakuum och att den svenska
nationens kultur i kraft av sin historia /…/ är överordnad
andra nationers kulturer inom den svenska statens område. Som en logisk konsekvens av detta skall allt statligt och
kommunalt stöd som syftar till att invandrare skall bevara och stärka sina ursprungliga kulturer och identiteter
dras in.” 36 (Sverigedemokraterna 2011a, s. 16).
Pengarna som sparas in genom indragandet av allt statligt och kommuntalt stöd till icke‑svensk kultur menar Sverigedemokraterna ska gå
till ”bevarandet och levandegörandet av det svenska kulturarvet” (Sverigedemokraterna 2011a, s. 16). 37 I sitt valmanifest från 2010 framförs
samma mening om skattefinansierad kulturell verksamhet. Där står att
de vill ”befrämja kulturyttringar vars syfte är att glädja, försköna och
skapa gemenskap”. Vidare vill de upprätta en svensk kulturell kanon.
I sitt valmanifest utvecklar de också den alternativa kulturen som ska
undantas skattefinansiering, och det omfattar sådana yttringar som
”chockerar”, ”upprör” och ”provocerar” (Sverigedemokraterna 2010a).
Båda är skrivna under avsnitt som behandlar kultur i respektive partiprogram och valmanifest. Att anta att avsnitt avser skilda saker görs
svårligen i analysen. Av kontexten framstår det som att Sverigedemokraterna avser icke‑svensk kultur. I detta finns ett en möjlig rasdiskri36 Sverigedemokraterna undantar från denna princip de nationella minoriteterna
som utgör de tornedalska och samiska nationerna.
37 I tidigare program har detta förtydligats med att det är frågan om symboler, statyer
med mera till åminnelse av den svenska nationens historia med mera.
© daniel nyström
47
texterna
minering enligt FN‑konvention (CERD) om avskaffande av alla former av
rasdiskrimineirng, då det är frågan om att inskränka utövning av kultur
på lika villkor, det vill säga frånta ekonomiskt stöd från en grupp för att
ge en annan etnisk grupp företräde. I artikel 1 står följande:
”I denna konvention avses med uttrycket rasdiskriminering varje skillnad, undantag, inskränkning eller företräde på grund av ras, hudfärg, härkomst eller nationellt
eller etniskt ursprung som har till syfte eller verkan att
omintetgöra eller inskränka erkännande, åtnjutande eller utövande på lika villkor av mänskliga rättigheter och
grundläggande friheter på politiska, sociala, kulturella
eller andra områden av det offentliga livet” (SÖ 1971:40).
Detta konventionsskydd gäller endast de i Sverige boende medborgarna
och inte icke‑medborgare, men Sverigedemokraterna gör inte denna åtskillnad. Partiets program förordar en åtskillnad som till sin konsekvens
kan diskriminera medborgare med en icke‑svensk kulturell bakgrund.
Under rubrik 3.2 genomförs en undersökning av tankegångarna
kring vilka som tillhör folket eller inte tillhör folket. Materialgenomgången visar att medlemskapet i folket förutsätter att en individs nationsidentitet knyter an sin lojalitet till den svenska nationen och kulturen, och ser Sveriges historia som sin egen. I principprogrammet
föreskriver partiet att svensk är den som ”uppfattar sig själv som svensk”
(Sverigedemokraterna 2011a, s.11) och lever enligt tidigare nämnda förutsättningar. 38 I sitt invandringspolitiska program (Sverigedemokraterna 2007) utvecklas denna syn och villkor närmare. Partiet anför att
”svensk är den som /…/ av andra svenskar uppfattas som svensk” (s.
1). Innebörden av denna skrivning ger en biologisk konsekvens för de i
Sverige boende individer som äger disparata och heterogena utseenden
och är således en rasiferande mening (se teoriavsnittet). Vitheten får antas vara en grundförutsättning för uppfattad svenskhet i det fall indivi38 För att nå detta mål framhålls assimilationspolitiken som centralt av partiet (Sverigedemokraterna 2007, 2011a).
48
© daniel nyström
det beslöjade partiet
den inte är känd för betraktarna. I skrivningens dolda mening finns det
alltså inte bara kulturellt betingade krav, utan även biologiska krav som
ska uppfyllas för att räknas som svensk. De individer som inte uppfyller
denna del uppfyller inte heller ett av de grundläggande kraven för att få
ingå i den svenska nationella gemenskapen, något som inte bara gäller
nyanlända utan även konsekvensmässigt i relativ närtid efterföljande
generationer. Det finns alltså utöver kulturell rasism också en biologisk
rasism i resonemanget. Kent Ekeroth (då internationell talesperson för
partiet) uttrycker i SVT:s dokumentär 100 dagar:
”Vad vi upplever idag är en påtvingad massinvandring
där vi ser förändringar svenskarna inte bett om och som
svenskarna uppenbarligen inte känner sig hemma i. Det
är därför de flyttar från Malmö. Det är därför de bygger
gated communities. Detta är ingen naturlig kulturell utveckling i Sverige som sker. Vi har ju redan idag en rad
lagar för hur vi vill att vårt samhälle ska se ut, hur vi vill
att vår gatubild ska se ut. [Reportern: Men varför kan
det inte det vara en del av den svenska gatubilden?] Därför att det inte är det. Därför att vi… därför att folk…
svenskarna inte känner sig hemma i det. [Reportern: Men
Siam 39 känner ju sig hemma i det?] Mmm, men svenskar
gör inte det och dem vi representerar gör det definitivt inte
[Reportern: Men Siam är ju svensk.] Nja, det är nog en
definitionsfråga ifall hon är svensk eller inte. Nu känner
jag inte henne, men det låter inte som att hon är det” (SVT
20131126).
I Kent Ekeroths resonemang kan det inte handla om annat än befolkningssammansättningen som orsaken till att ”svenskarna” inte längre
känner igen sig i stadsbilden och därför vill flytta. I denna resonemangskedja går som en röd tråd de biologiskt rasistiska argumenten, där personer med disparata utseenden (antaget icke‑svenskt utseende, färgade)
39 Siam är en ung ficka som går i grundskolan.
© daniel nyström
49
texterna
inte tillhör den svenska gatubilden. Vad som kan förstås av ”Nja, det är
nog en definitionsfråga ifall hon är svensk eller inte. Nu känner jag inte
henne, men det låter inte som att hon är det” är att Siam i egenskap av
sitt namn antas vara invandrad och att hon inte är en del av den svenska
nationen. Utifrån ett rasiferingsteoretiskt perspektiv finns i Ekeroths resonemang ett tydligt skapande av ras genom språket, namnet omvandlas till yttre markörer, till ett föreställt icke‑svenskt etniskt utseende som
stör denna stadsbild. I Sverigedemokraternas principprogram saknas
motsvarande explicita resonemang som Ekeroth ger uttryck för, men
genom tankegångarna om nedärvda essenser och den kulturella rangordningen kopplar partiet tydligt till en kulturessentialistisk föreställningsvärld och etnonationalism.
50
© daniel nyström
det beslöjade partiet
4. Sammanvägd analys
och diskussion
Sverigedemokraterna är ett politiskt parti som under hela sin historia
sedan konstituerandet 1988 arbetat med sin politiska profil och jämkat
och anpassat denna för att attrahera nya väljargrupper utanför den traditionella nationella rörelsen. Som grundat på etnonationalistisk och
etnopluralistisk ideologi blir frågan om partiets syn på människan intressant att studera. Det gäller i synnerhet efter att partiet den 12 oktober
2012 gick ut med att från och med brevets sändningsdatum kommer
nolltolerans mot rasism råda inom partiet. I problemformuleringen redogjordes för uttalanden av sverigedemokratiska företrädare på olika
nivåer inom partiet och mot bakgrund av dessa och den nu tvingande
nolltoleransen lyftes frågan ”…men hur ställer sig partiets ideologiska
program i relation till rasistisk ideologi?”
Uppsatsen fick därför två syften. För det första att studera enligt den
frågeställningen; om det i Sverigedemokraternas politiska texter finns
något ideologiskt gods som visar på essentiella föreställningar eller
beskrivningar om ras, texturer som skapar rasifierande relationer och
rasism. För det andra skulle den socialkonstruktionistiska diskursiva
ansatsen rasifieringsteori prövas i analysen av politiska program. Den
delen ligger utanför problemformuleringens frågeställning som berör
frågan om texternas innehåll. En kortare metodutvärdering kommer
därför att avhandlas särskilt under metoddiskussionen.
4.1 Det Avslöjade partiet
Genomläsningen avsverigedemokratiska texter såsom principprogram
och invandringspolitiskt program innebar att uppsatsens första syfte
fick ett tydligare svar än vad som var förväntat vid den första utvär© daniel nyström
51
sammanvägd analys och diskussion
deringen av uppgiften. Utifrån teoribildningen som redogör för hur
rasargumenten transformerats till etnicitet och kultur gick det i Sverigedemokraternas olika program att följa det centrala resonemanget om
nedvärvda essenser och hur dessa kopplas till kultur. Sverigedemokraterna kan därmed sägas vara ett kulturessentialistiskt parti, något som
även finner sitt stöd i genomgången av de källor som bygger upp problemformuleringen och teorin. Som tidigare presenterat genom arbetet
är essenser till sitt teoretiska gods oföränderliga och medfödda. Människan blir genom en essentialistisk syn bärare och förvaltare av identitet,
kultur, historia och nation.
I Sverigedemokraternas program förekommer inte några explicita
skrivningar om ras, men genom analysen kunde ras skönjas implicit i
texterna; i stället för rasbegrepp används begreppen ”nedärvd essens”
och ”folket" med samma innebörd. Begreppen kan alltså diskursivt beskrivas med samma innebörd som begreppet rassjäl och ras (se tabell 2).
En essentialistisk syn på kultur medför en ideologisk utgångspunkt om
att människor i eller mellan samhällen kan delas in i essentiellt olikartade folk (därmed även kulturer och nationer) och att dessa folk har inneboende värden och beteenden sprungna ur sin beständiga särpräglade
essens – varje människa är från födseln bärare av kulturen, historien,
myterna och så vidare. Eftersom partiet anser att essensen är nedärvd
och att denna essens inte kan ”undertryckas i hur hög utsträckning som
helst” innebär det att det är ursprungskulturen, ursprungshistorien,
ursprungsmyterna med mera som individen bär på, oavsett var denne föds, växer upp och finner sin sociala gemenskap och interaktion.
Denna ”essens”, som på mystiska vägar överförs mellan generationerna,
liknar i all väsentlighet idéerna om folksjälar/rassjälar 40. Denna deterministiska synen fungerar i praktiken som den biologiska rasismen.
I resonemangen kring essenser talar däremot inte Sverigedemokraterna om en över- och underordning, istället används termer som bättre
och sämre kulturer och kulturella uttryck. I detta finns med andra ord
en värderingsordning som bedöms vara hierarkisk på grudn av att det
40 Folksjäl är ett begrepp som förekommer i tidigare versioner av Sverigedemokraternas principprogram.
52
© daniel nyström
det beslöjade partiet
i värderingen finns en glidande skala. Eftersom bäraren av essensen är
människan och essensen utgör människans kärna, det innersta väsen
och värde, finns det i Sverigedemokraternas texter alltså en beskrivning
av människor som varandes av bättre eller sämre kvalitet. Sverigedemorkaterna anser dock att oavsett om en nations kultur är av bra eller
dålig kvalitet så förtjänar den att skyddas, att den ska bevara sin särart. 41
Tabell 2. Diskursiv betydelse
Etnicitet
Kulturell identitet
Ras
Rassjäl
Folket
Nedärvd essens
Parallellerna med den biologiska rasismen är i denna verklighetsbeskrivning svåra att undvika; som tidigare sagts ser Sverigedemokraterna
människan som skapare och uppbärare av den nationella kulturen och
identiteten – en form av förvaltare med naturlig lojalitet. Sammankopplas detta med att det i programmen framgår att det finns bra och dåliga
kulturer är steget inte långt till just ett antagande kring en i grunden och
funktionellt hierarkisk biologisk rasistisk inställning. För den nu gjorda analysen kan det förutsättas att denna essens inte står utanför den
mänskliga kroppen i något sorts föreställt högre kollektivt medvetande,
men med tanke på att det är en essens, som är nedärvd och oföränderlig, torde essensen i någon mening vara – om inte biologiskt – troligast
andligt determinierad med ytterst morfologiska konsekvenser.
En annan infallsvinkel på det ovan redogjorda är den av partiet argumenterar principen kring konstituerandet av svenskhet och vem som
är som svensk. Förutom kravet på lojalitet till den svenska nationen och
kulturen blir en individ svensk först när denne ”av andra svenskar uppfattas som svensk”. Detta citat återfinns i det invandringspolitiska pro41 Inom etnopluralismen och etnonationalismen finns samma form av resonemang
där mångkulturalism betraktas som ett hot mot den etniskt enhetliga nationen. Varje
försvar av mångkulturalismen betraktas som försök till folkmord, och för att motverka
den utvecklingen ska varje kulturell särart skyddas genom åtskillnad.
© daniel nyström
53
sammanvägd analys och diskussion
grammet. Det invandringspolitiska programmet valdes att få företräda
partiets linje i denna mening, dels för att meningarna i principprogram
och invandringspolitiska programmet inte skilde sig åt nämnvärt förutom att det senare programmet var tydligare medan principprogrammet var mer diffus i formuleringen (programmen stod inte i motsats
till varandra, utan får ses som komplement till varandra). Skrivningen
som fanns i det invandringspolitiska programmet bär tydligare spår av
biologisk rasism än det i principprogrammet gjorda, som istället präglas av en mer uttalad kulturell rasism (till exempel essenser) och i sitt
förespråkande av en åtskillnadspolitik. Den biologiska rasismen framträder här i det att individer som äger disparata och heterogena utseenden kan få det svårt att uppfattas som svenska och även att därmed bli
medlemmar i den svenska nationen. Oavsett hur mycket en mörkhyad individ hoppar grodorna runt en majstång, firar nationaldagen och
sjunger psalmer på julottan, kommer individen utseendemässigt inte att
betraktas av andra svenskar som svensk, förutom av dem som känner
personen. Föreställningen om den svenska vitheten är dennes största
hinder. Det medför att individen i fråga inte kan uppfylla kraven för att
få uppgå i den svenska nationella gemenskapen.
Det i det invandringspolitiskt förda resonemanget får inte bara konsekvens för nyanlända utan även tidigare invandrade och i extremfallet
även adopterade. Båda grupperna kan få problem med medlemskapet i
nationen vid en implementering av regler av detta slag.
Inslaget av biologisk rasism förstärks med Kent Ekeroths uttalande
om att invandringen innebär att svenska folket inte känner igen sin stad
och att den nya stadsbilden stör, varvid etniska svenskar 42 väljer att lämna städer och bilda gated communities. I detta kan inget annat åsyftas
än just yttre markörer och karaktäristika. Det finns förstås en möjlighet att det kan handla om klädsel, men några sådana intryck finns inte
att utläsa i texten. Det blir extra tydligt när det uppstår en motsättning
mellan den unga tjejen Siam som känner sig som svensk, något som
Ekeroth håller för osannolikt. I det av Ekeroth framförda resonemanget
42 Etniska svenskar är ett begrepp som innebördsmässigt får tolkas i betydelsen vita
svenskar.
54
© daniel nyström
det beslöjade partiet
finns ytterligare en tydlig rasifiering, som av allt att döma helt bygger på
hennes namn (men kanske också hennes åsikter). När argumentet vänder, efter att ras genom språket har skapats, omvandlas namnet till yttre
markörer, till vad som kan antas vara ett föreställt icke svenskt utseende
som stör denna stadsbild.
Siam tillhörde, att döma av den informationen som fanns tillgänglig (baserat på fördom utifrån sammanhang och klädseln), den grupp
människor partiet anser är svårast att ha i det svenska samhället. Islam
och muslimer betraktas utgöra de kulturyttringar som ligger avlägset
den svenska kulturen (avlägsen essens). Medan den svenska kulturen är
demokratisk, jämställd och tillväxtfrämjande karaktäriseras länder med
islamsk dominans av motsatta förhållanden, vilket föranleder partiet att
genom program och anföranden föra resonemang som att islam inte
förmår att harmoniskt samexistera med den svenska kulturen. I resonemanget finns inbyggt att en muslim inte heller fullt ut kan få en svensk
identitet eftersom det förutsätter en lojalitet med den svenska nationen
och den svenska kulturen med vilken islam är oförenlig.
Richard Jomshof, Sverigedemokraternas rättspolitiska talesperson,
framförde under en allmänpolitisk debatt i riskdagen rörande integration och invandring hösten 2013, att de protester som har ägt rum
i Sveriges förorter beror på muslimerna. Jomshof anför en allmänt aggressiv polemisk debatt där han inte berör ämnet integration. Hans huvudanförande består i sin huvudsak av angrepp på islam och muslimer.
I riksdagsdebattens inlägg omformulerade Jomshof begrepp diskursivt
enligt principen för ”frame transformation” som en del av en strategi
att framställa muslimerna som de verkliga rasisterna. Han menar att
muslimerna angriper judar, som följaktligen tvingas fly undan hot och
förföljelser, och den svenska demokratin, jämställdheten och den sekulära staten. Han antyder vidare att muslimerna som bor i Sverige inte är
bofasta, utan endast här temporärt. Detta görs genom att han använder
begreppet ”värdland” istället för ”hemland”. Tidigare har han uttryckt
att islam är ett större hot än nazismen och den 10 januari 2014 menade
han att ”våldtäkt är ett uttryck för islamsk kultur”. I citatet tillskriver
Jomshof islam egenskaper som ingen muslim kan fly ifrån. Sett utifrån
Sverigedemokraternas ideologi anför Jomshof att våldtäkt en är naturlig
© daniel nyström
55
sammanvägd analys och diskussion
kulturell essens inom islamsk kultur, och som konsekvens av partiets
mening kring essenser säger Jomshof att muslimer är biologiskt predestinerade att begå våldtäkter. Liknande påståenden har tidigare förekommit bland sverigedemokrater, exempelvis att vissa människor är
”förprogrammerade” till att begå sådana av det svenska samhället ansett
avskydda handlingar.
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson anser precis som
Jomshof att islam är det största hotet mot Sverige och västvärlden. Han
menar att de i riksdagen etablerade partierna (detta var före Sverigedemokraterna kom in i riksdagen), kallad ”maktelit”, är totalt blinda inför farorna med islam och, den av Sverigedemokraterna drivna tesen,
islamiseringen 43. För Jimmie Åkesson pågår det ett krig mot västvärlden från islamskt håll. Han tar upp om den forna konflikten mellan det
kristna Europa och muslimska Mellanöstern. Han räknar också upp
sviterna av ett muslimskt intåg i termer av bland annat våldtäkter, ritualslakt och terrorism. Islam och muslimsk invandring betraktas som
en krigsförklaring och det största hotet mot Västvärlden sedan andra
världskriget.
För att sätta det ovanstående i perspektiv kan resonemanget förändras genom att målgruppen substitueras: 44 ”våldtäkt är ett uttryck för
judisk kultur”, ”judarna bedriver krig och kommer att ta över landet genom stort barnafödande”, ”Man utgår ifrån att judar inte vill någonting
hellre än anpassa sig till ett västerländskt levnadssätt och västerländska
normer”, ”Det är krav på särlagstiftning för tillåtande av djurplågeri,
skolundervisning som anpassas och skräddarsys för att inte stöta sig
med judarna. Det är synagogor som sprider förakt mot kristendomen
43 Islamisering är en samhällelig process som beskriver ett icke-islamskt samhälles
transition till islam.
44 En argumentation som bygger på att byta ut ett meningsbärande begrepp mot ett
annat är ett vanligt ”argumentationsknep” och måste närmas med stor försiktighet. Den
är oerhört förenklad och tangerar oärlighet av en rad orsaker, bland annat för att den riskerar att insinuerar att hat mot muslimer är accepterat medan hat mot judar inte är det
och att antisemitism inte förekommer inom Sverigedemokraterna. Den är oärlig för att
i varje given mening, oavsett mening, går det att byta ut ett begrepp mot ”jude”/”judar”.
56
© daniel nyström
det beslöjade partiet
och sysslar med ritualmord på barn 45 och förakt för våra demokratiska,
jämställda och sekulära samhällen. Det är kristna som tvingas fly undan
hot och förföljelse på grund av ett växande kristendomsförakt.” och så
vidare. Detta skulle kallas antisemitism enligt varje rimlig definition,
men nu anför det inte mot judar. Islam och muslimer är i siktet och
judar används som slagträ i den sverigedemokratiska argumentationen.
Islam och den muslimska invandringen betraktas av Sverigedemokraterna som det största utländska hotet mot Sverige och den svenska
nationen. I texterna framträder ett skräckscenario av ett samhälle som
– tidigare kännetecknad av civilisation och harmoni – befinner sig i fritt
fall. I beskrivningen går samhällsutvecklingen åt andra hållet och närmar sig brutalitet och ett ociviliserat tillstånd. Hotet beskrivs inte finnas
hos svenskarna, utan beror på en kraft som kommer utifrån. Åkesson
presenterar en bild som bygger på en misstänksamhet och starka negativa emotioner mot den Andre och blir en diskursiv form av maktutövning. Genom att överta begrepp, omdefiniera begreppens mening och
betydelse samt stigmatisera gruppen muslimer kan gruppen muslimer i
den samhälleliga debatten börja omnämnas som farliga, omöjliga, våldtäktsmän, terrorister med mera. Denna process fungerar på vilka grupper som helst och i Sverigedemokraternas argumentation återfinns ofta
en parallell mellan invandring och kriminalitet.
Det fanns även ett tredje moment av rasism i Sverigedemokraternas
program. Sverigedemokraterna menar att de står för en öppen nationalism, det vill säga vem som helst kan bli medlem i den svenska nationen
under vissa förutsättningar, antingen via (1) att uppfylla kraven för att
bli svensk och därmed senare i livet uppgå i nationen eller (2) att individen föds in i nationen. Genom det hittills ovan redogjorda framgår
det tydligt att den öppna nationalismen inte är nämnvärt öppen. Som
exempelvis muslim är ett medlemskap i den svenska nationsgemenskapen i praktiken en omöjlighet. Sverigedemokraterna anser vidare – för
att inte den svenska identiteten, kulturen och det svenska kulturarvet
ska hotas – att det krävs en uttalad, överordnad majoritetskultur i kombination med en aktiv assimileringspolitik. Ifall en individ inte önskar
45 Se blodsanklagelse.
© daniel nyström
57
sammanvägd analys och diskussion
bli assimilerad ska det också vara attraktivt för invandrade att återvända till sina hemländer genom ekonomiska bidrag. Partiet vill också dra
in allt stöd till kulturyttringar som inte tillhör den svenska nationen
(undantag görs för de tornedalska och samiska nationerna som finns
inom det svenska samhällets/svenska statens administrativa gränser).
Partiet vill befrämja positiva kulturyttringar, det vill säga svensk kultur,
och undanta skattemedel från sådana kulturyttringar som är negativa, i
kontexten förstådd som icke‑svensk kultur. Sett till FN:s konvention om
avskaffandet av alla former av rasdiskriminering är denna politik vid ett
genomförande ett brott mot den konventionen, eftersom Sverigedemokraterna inte gör någon åtskillnad mellan medborgare och icke-medborgare (konventionen ger ett land rätten att undanta icke-medborgare
från stöd, utan att det faller in under konventionens ramar). Den kultur
som är att betrakta som icke svensk ska få sitt stöd indraget, vilket innebär att svenska medborgare kommer att diskrimineras i enlighet med
vad som definieras som rasdiskriminering.
4.2 Metoddiskussion
Det rasifieringsteoretiska perspektivet visade sig vara en utmaning att
använda men var fullt tillämpbar för att analysera politiska texter. Politiska texter kan betraktas som ”rum” inom vilka diskurser skapas och
förmedlas varför det inte behövs någon särskild anpassning av teoriernas tillämpning, däremot hade en teoretisk genomgång rumsbegreppet
varit bra att göra. Det svåra med tillämpningen av det teoretiska ramverket stod emellertid i att Sverigedemokraternas principprogram var
till den graden nedtonat – och bitvis otydligt i sin syftning – att det i
analysunderlaget var nödvändigt att även ta in valmanifestet från 2010
och det invandringspolitiska programmet. För att ge sammanhangen en
större kontext bedömdes det nödvändigt att vidga analysens omfattning
till att även bestå av uttalanden från de mest framträdande Sverigedemokraterna, till exempel anföranden i Sveriges riksdag.
Den diskursiva ansatsen gjorde det möjligt att på ett mer kvalitativt
sätt analysera de politiska texterna som exempelvis en innehållsanalys
58
© daniel nyström
det beslöjade partiet
inte hade förmått. Det visade sig vara nödvändigt att inte mäta exempelvis frekvens av ord. Utan att gå bakom orden och resonemangen hade
det nu framtagna resultatet inte varit möjligt. Valet av metod gör däremot att resultatet inte går att generalisera utanför dess analyserade texter. En generalisering av materialet är heller inte relevant.
4.3 Resultat och avslutning
Analysen av Sverigedemokraternas program och texter ger vid handen
att det finns rasifierande strukturer och relationer, föreställningar om ras
och rasism, såväl kulturellt som biologiskt betingad sådan, inom ramarna för Sverigedemokraternas politiska texter. Det finns en föreställning
om essentiella rasskillnader mellan folk och en expressiv främlingsfientlighet. Uppsatsens resultat kan ses som talande för den överenskommelsediskurs som finns inom partiet avspeglad i Sverigedemokraternas
program. Resultatet kan däremot inte anses spegla enskilda medlemmar. Resultatet kan inte uttala sig om enskilda sverigedemokrater.
Eftersom tidigare program också lästs för att betrakta möjlig kontinuitet (som inte ligger inom ramarna för arbetet) kan det vid en annan
frågeställning vara en intressant infallsvinkel att titta närmare på de olika programmen och den ideologiska utvecklingen hos partiet. Vid den
utförda icke djuplodande genomläsning tycktes en möjlig radikalisering
mellan 2005 och 2010 års program skönjas, i och med det teoretiska
tillägget om nedärvda essenser, som ger en tydligare etnonationalistisk
profil. Talet om nedärvda essenser kan enligt uppsattsens teoretiska ramverk och den genomförda analysen anses skära igenom rasbegreppet
och föreställningar om en ”rassjäl”.
Innan texterna avhandlades nämndes nationsfrågan. Den fick ingen
närmare genomgång då frågan faller lite utanför uppsatsens syfte. Ett
framtida forskningsuppslag skulle därför kunna vara att titta närmare
på den frågan i relation till partiets syn på kultur och människans inre
väsen och värde. En sådan forskningsansats skulle även kunna kopplas
till en studie om den ideologiska utvecklingen hos partiet.
© daniel nyström
59
referenser
5. Referenser
5.1 Tryckta referenser
Ahmed, Sara (2011). Vithetens hegemoni. Hägersten: Tankekraft
Alcoff, Linda Martin (2006). Visible Identities: Race, Gender, and the
Self. New York: Oxford University Press.
Bar-On, Tamir (2001). ”The Ambiguities of the Nouvelle Droite,
1968–1999”, i The European Legacy, vol 6, nr. 3, s. 333–351.
Beckman, Ludvig (2005). Grundbok i idéanalys: Det kritiska studiet av
politiska texter och idéer. Stockholm: Santérus förlag.
Bengtsson, Håkan (red.) (2009). Högerpopulismen: en antologi om
Sverigedemokraterna. Stockholm: Premiss.
Berger, Peter L. och Luckmann, Thomas (1991). The Social Construction
of Reality: A Treatise in the Sociology of Knowledge. London:
Penguin.
Bergström, Göran och Boréus, Kristina (2005). Textens mening och
makt: Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys.
Lund, Studentlitteratur.
Bergström, Göran och Boréus, Kristina (2012). Textens mening och
makt: Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys.
Lund, Studentlitteratur.
Bolin, Niklas (2012). Målsättning riksdagen: Ett aktörsperspektiv på
nya partiers inträde i det nationella parlamentet. Umeå: Umeå
universitet.
Boréus, Kristina (1994). Högervåg: Nyliberalism och kampen om språket
i svensk debatt. Stockholm: Tiden.
Boréus, Kristina (1997). ”The Shift to the Right: Neo-Liberalism in
Argumentation and Language in the Swedish Public Debate since
1969”, i European Journal of Political Research, vol 31, nr 3,
s. 257–286.
60
© daniel nyström
det beslöjade partiet
Boréus, Kristina (2011). ”Texter i vardag och samhälle”, i Ahrne, Göran
och Svensson, Peter (red.) Handbok i kvalitativa metoder. Malmö:
Liber.
Boréus, Kristina (2011). ”Diskursanalys”, i Ahrne, Göran och Svensson,
Peter (red). Handbok i kvalitativa metoder (s. 150–165). Malmö:
Liber.
Börjesson, Mats (2003). Diskurser och konstruktioner: En sorts
metodbok. Lund: Studentlitteratur.
Burr, Vivien (1995). An Introduction to Social Constructionism. London:
Routhledge.
Burr, Vivien (2003). Social constructionism. London: Routledge.
Carlbaum, Sara (2012). Blir du anställningsbar lille/a vän? Diskursiva
konstruktioner av framtida medborgare i gymnasiereformer 1971–
2011. Umeå: Umeå universitetet.
Cartera, Bob; Greenb, Marci och Halpernc, Rick (1996). ”Immigration
policy and the racialization of migrant labour: The construction
of national identities in the USA and Britain”, i Etnical and Racial
Studies, vol 19, nr 1, s. 135–157.
Connell, Raewyn W. (2008). Maskuliniteter. Göteborg: Diadalos.
Demker, Marie och Svåsand, Lars (2005). ”Den nordiska
fempartimodell: En tillfällighet eller ett fundament”, i Demker,
Marie och Svåsand, Lars (red.) Partiernas århundrade:
Fempartimodellens uppgång och fall i Norge och Sverige. Stockholm:
Santérus.
Dovidio, John F.; Iewstone, Miles; Glick, Peter och Esses, Victoria
M. (2010). The Sage handbook of prejudice, stereotyping and
discrimination. Thousand Oaks, CA: SAGE Publications.
Ekström von Essen, Ulla och Fleischer, Rasmus (2006).
Sverigedemokraterna i kommunerna 2002-2006. Norrköping:
Integrationsverket.
Esaiasson, Peter et al. (2012). Metodpraktikan: Konsten att studera
samhälle, individ och marknad. Stockholm, Norstedts juridik.
Fanon, Frantz (1961). Jordens fördömda. Stockholm: Rabén & Sjögren.
Foucault, Michel (2011). Vetandets arkeologi. Lund: Arkiv.
© daniel nyström
61
referenser
Fredrickson, George M. (2003). Rasism: En historisk översikt. Lund:
Historiska Media.
Gilroy, Paul (1987). There Ain’t No Black in the Union Jack – the cultural
politics of race and nation. London: Hutchinson.
Gilje, Nils och Grimen, Sten (2004). Samhällsvetenskapernas
förutsättningar. Göteborg: Daidalos.
Grossberg, Lawrence (1992). We Gotta Get Out of This Place. London:
Routledge.
Hellström, Anders och Nilsson, Tom (2010). ”We Are the
Good Guys’: Ideological positioning of the nationalist party
Sverigedemokraterna in contemporary Swedish politics”, i
Ethnicities, 10, nr 1, s. 55–76.
Hellström, Anders; Nilsson, Tom och Stoltz, Pauline (2012).
”Nationalism vs. Nationalism: The Challenge of the Sweden
Democrats in the Swedish Public Debate”, i Government and
Opposition, 47, s. 186–205.
Hughey, Matthew W. (2010). ”The (dis)similarities of white racial
identities: the conceptual framework of ‘hegemonic whiteness’”, i
Ethnic and Racial Studies, vol. 33, nr. 8, s. 1289–1309.
Hübinette, Tobias (2007). ”Rasifierade erfarenheter och transrasiala
identifikationer i utlands-adopterade svenskars självbiografier”, i
Noridsk socialt arbete, vol 27, nr 2, s. 105–119.
Hübinette, Tobias; Hörnfeldt, Helena; Farahani, Fataneh och León
Rosales, René (2012). Om ras och vithet i det samtida Sverige.
Tumba: Mångkulturellt centrum.
Jackson, Stevi (1999). Heterosexuality in question. London: Sage
Publications.
Johansson, Thomas och Sernhede, Ove (2004). Urbanitetens
omvandlingar: kultur och identitet i den postindustriella staden.
Göteborg: Bokförlaget Diadalos.
Kallstenius, Jenny (2007). ”Är en svensk skola bättre? Om skolval som
strategi för bättre karriär”, i Dalstedt, Magnus; Aleksandra, Ålund;
Hertzberg, Frdrik och Urban, Susanne (red.) Utbildning, arbete,
medborgarskap. Umeå: Boréa bokförlag.
62
© daniel nyström
det beslöjade partiet
Kamali, Masoud; Lundgren, Marcus; Groglopo, Adrián och
Andersson, Simon (2006). Integrations svarta bok – Agenda för
jämlikhet och social sammanhållning. SOU 2006:79. Stockholm:
Fritzes offentliga publicationer, Arbetsmarknadsdepartementet.
Kamali, Masoud (2009). Radical Discrimination: Institutional Patterns
and Politics. London: Routledge.
Marx, Karl (1995). Människans frigörelse. Göteborg: Daidalos.
Kiiskinen, Jenny och Saveljeff, Sigrid (2010). Att dansa i otakt med
väljarna: Socialdemokraternas och moderaternas strategiska
bemötanden av Sverigedemokraterna. Malmö: Prinfo grafiskt
center.
Laclau, Ernesto och Mouffe, Chantal (2001). Hegemony and Socialist
Strategy: Towards a Radical Democratic Politics. London: Verso.
Lindström, Ulf, (2005). ”De socialdemokratiska partierna”, i
Demker, Marie och Svåsand, Lars (red.) Partiernas århundrade:
Fempartimodellens uppgång och fall i Norge och Sverige. Stockholm:
Santérus.
Lodenius, Lena och Wingborg, Mats (1997): Vit makt och blågula
drömmar: Rasism och nazism i dagens Sverige. Stockholm: Natur
och kultur.
Lodenius, Lena och Wingborg, Mats (2009): Slaget om svenskheten: Ta
debatten med Sverigedemokraterna. Stockholm: Premiss.
Magnusson, Lars (2002). Sveriges ekonomiska historia. Stockholm:
Prisma.
Magnusson, Lena (2008). Den delade staden. Umeå, Borea bokförlag.
Mattsson, Katarina (2005). ”Diskrimineringens andra ansikte –
svenskhet och ’det vita västerländska’ ”, i de los Reyes, Paulina och
Kamali, Masoud (red.). Bortom Vi och Dom: teoretiska reflektioner
om makt, integration och strukturell diskriminering. SOU 2005:41.
Stockholm: Fritzes.
Miles, Robert (1989/2003). Racism. London: Routledge.
Molina, Irene (1997). Stadens rasifiering: etnisk boendesegregation i
folkhemmet. Uppsala: Uppsala universitet.
© daniel nyström
63
referenser
Molina, Irene (2005). ”Rasifiering. Ett teoretiskt perspektiv i analysen
av diskriminering i Sverige”, i de los Reyes, Paulina och Kamali,
Masoud (red.), Bortom Vi och Dom: teoretiska reflektioner om
makt, integration och strukturell diskriminering. SOU 2005:41.
Stockholm: Fritzes.
Molina, Irene (2008). ”Den rasifierade staden”, i Magnusson, Lena
(red.) Den delade staden. Umeå, Borea bokförlag.
Molina, Irene (2009). ”Intersektionernas förflutna: Sexismens och
rasismens gemensamma spår”, i de los Reyes, Paulina (2009).
Vad hander med jämställdheten? Nedslag I jämställdhetens synfält.
Uppsala universitet, Uppsala: Universitetstryckeriet.
Molina, Irene (2010). ”Om föreställd vithet, systerligt medlidande och
nya husbyggen”, i Tidskrift för genusvetenskap, nr 1–2.
Mudde, Cas (2007): Populist radical rights parties in Europe.
Cambridge: Cambridge University.
Nyström, Daniel (2012). Den segregerade skolan: En studie i rasifiering.
VFU‑rapport, avancerad nivå, Pedagogiska institutionen, Umeå
universitet.
Olausson, Peter (2011). Tredje rikets myter. Stockholm: Forum.
de los Reyes, Paulina och Kamali, Masoud (2005). ”Teoretiska
reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering”,
i de los Reyes, Paulina & Kamali, Masoud (red.). Bortom vi och
dom. Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell
diskriminering. SOU 2005:41 Stockholm: Fritzes offentliga
publikationer, Justitiedepartementet.
de los Reyes, Paulina; Molina, Irene och Mulinari, Diana (2006).
Maktens (o)lika förklädnader: kön, klass & etnicitet i det
postkoloniala Sverige. Stockholm: Atlas.
Rydgren, Jens (2002). ”Radical Right Populism in Sweden: Still a failur,
but for how long?”, i Scandinavian Political Studies, vol. 26, nr 1,
s. 26–57.
Rydgren, Jens (2003). ”Mesolevel Reason for Racism and Xenophobia:
Some Converging and Diverging Effects of Radical Right Populism
in France and Sweden”, i European Journal of Social Theory, vol. 6,
nr 1, s. 45–68.
64
© daniel nyström
det beslöjade partiet
Rydgren, Jens (2004a). ”Vad är radikal högerpopulism?”, i Från Le Pen
till Pim Fortuyn: Populism och parlamentarisk högerextremism i
dagens Europa. Malmö: Liber.
Rydgren, Jens (2004b). ”Från skattemissnöje till etnisk nationalism: 15
år med den radikala högerpopulismen i Sverige”, i Från Le Pen till
Pim Fortuyn: Populism och parlamentarisk högerextremism i dagens
Europa. Malmö:Liber.
Rydgren, Jens (2005). ”Is extreme right-wing populism contagious?
Explaining the emergence of a new party family”, i European
Journal of Political Research, vol 44, nr 3, s. 413–437.
Rydgren, Jens och Ruth, Patrick (2011). ”Voting for the Radical
Right in Swedish Municipalities: Social Marginality and Ethnic
Competition?”, i Scandinavian Political Studies, vol 34, nr 3,
s. 202–225.
Sawyer, Lena och Kamali, Masoud (2006). Utbildningens
dilemma: Demokratiska ideal och andrafierande praxis.
SOU 2006:40. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer,
Arbetsmarknadsdepartimentet.
Schön, Lennart (1999). En modern svensk ekonomisk historia: Tillväxt
och omvandling under två sekel. Stockholm: SNS förlag.
Smith, Susan (1989). The Politics of ’Race’ and Residence: Citizenship,
Segregation and White Supremacy in Britain. Oxford: Polity Press.
Sverigedemokraterna (2007). Invandringspolitiskt program. Antags av
riksårsmötet 19 maj 2007.
Sverigedemokraterna (2010a). 99 förslag för ett bättre Sverige:
Sverigedemokraternas kontakt med väljarna 2010–2014. (2
september 2010). Stockholm: Partisekretariatet.
Sverigedemokraterna (2010b). Rapport från Sverigedemokraterna: Dags
att tala klarspråk om våldtäkterna! (25 augusti 2010). Stockholm:
Partisekretariatet.
Sverigedemokraterna (2011a). Sverigedemokraternas principprogram
2011. Antogs av Landsdagarna 2011. Version 1.0 (17 februari 2012).
Stockholm: Partisekretariatet.
© daniel nyström
65
referenser
Sverigedemokraterna (2011b). Sverigedemokraternas partistadgar 2011.
Antags av Landsdagarna 2011. Version 1.0 (26 november 2011).
Stockholm: Partisekretariatet.
Svåsand, Lars och Wörlund, Ingemar (2005). ”Partifremvekst
og partioverlevelse: Fremskrittspartiet og Ny Demokrati”, i
Demker, Marie och Svåsand, Lars (red.) Partiernas århundrade:
Fempartimodellens uppgång och fall i Norge och Sverige. Stockholm:
Santérus.
Watt Boolsen, Marete (2007). Kvalitativa analyser: Forskningsprocess,
människa, samhälle. Malmö: Gleerup.
Winther Jørgensen, Marianne och Phillips, Louise (2000).
Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur.
5.2 Webbreferenser
Aftonbladet 20070805: http://www.aftonbladet.se/nyheter/
article11181143.ab
Aftonbladet 20120805: http://www.aftonbladet.se/nyheter/
article561905.ab
Aftonbladet 20121115: http://www.aftonbladet.se/nyheter/
article15778779.ab
Aftonbladet 20130618: http://www.aftonbladet.se/nyheter/
article16983083.ab
Avpixlat 20121130: http://avpixlat.info/2012/11/30/henrik-arnstad-hardiktat-ihop-sina-akademiska-meriter/
Avpixlat 20121215: https://avpixlat.info/om-avpixlat/
Dagens Nyheter 20121115: http://www.dn.se/debatt/
sverigedemokraterna-ar-ett-fascistiskt-parti
Demker, Marie 20110814: http://vanstrastranden.wordpress.
com/2011/08/14/de-nordiska-national-konservativa-partierna/
Expressen 20131113: http://www.expressen.se/nyheter/expressenavslojar/vittne-han-kallade-oss-blatte-alskare/
Expressen 20131114: http://www.expressen.se/nyheter/sd-toppensattack-skit-i-den-lilla-horan/
66
© daniel nyström
det beslöjade partiet
Expressen 20121115: http://www.expressen.se/nyheter/almqvisttvingades-bort-efter-filmen/
Expressen 20131210: http://www.expressen.se/nyheter/expressenavslojar/expressen-avpixlar-anonyma-skribenter/
Expressen 20131213: http://www.expressen.se/gt/hogerextremistenshot-mot-expressen/
Expo idag 20101104: http://expo.se/2010/analys-rasismen-finns-aven-idagens-sd_3483.html
Expo idag 20111026: http://expo.se/2011/kent-ekeroth-samarbetar-mednya-pi_4457.html
Expo idag 20120330: http://expo.se/2012/hatstorm-mot-tjanstemanefter-avpixlat-artikel_4896.html
Expo idag 20130627: http://expoidag.blogspot.se/2013/06/sd-arberoende-av-avpixlat.html
Fria tider 20121130: http://www.friatider.se/dns-henrik-arnstad-ljugerom-sin-historia
Foucault, Michel 20130422: (1) https://wiki.brown.edu/confluence/
download/attachments/74858352/FoucaultWhatIsAnAuthor.
pdf (2) https://wiki.brown.edu/confluence/pages/viewpage.
action?pageId=19864 (20070224)
Inte rasist men 20120706: http://interasistmen.se/klavertramp/vilkavill-sdare-eliminera-vi-har-hela-listan/
Inte rasist men 20120707: http://interasistmen.se/klavertramp/
esbjornssons-svarar-pa-kritiken/
Nyheter24 20100903: http://nyheter24.se/nyheter/454458sverigedemokrat-avgar-efter-blogghat/maktkamp24
Nyheter24 20120706: http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/715848-sdpolitikern-talar-ut-efter-hoten-mot-reinfeldt
Nyheterna 20091123: http://www.nyheterna.net/NYHETER/Hoegsby/
utvisa_sven_erik_karlsson_fraan_hoegsby_kommun/(comment)/
view
Nyheterna 20120629: http://www.nyheterna.net/NYHETER/Hoegsby/
Sverigedemokrat-vill-ge-Breivik-asyl-i-Sverige
Oscarsson 20090718: http://www.henrikoscarsson.com/2009/07/
sverigedemokraterna-starka-fasten.html
© daniel nyström
67
referenser
Resumé 20121115: http://www.resume.se/nyheter/webb/2012/11/15/sdskopplingar-till-rasistsajten-avpixlat/
Riksdagsprotokoll 2012: http://www.riksdagen.se/
sv/Debatter--beslut/Interpellationsdebatter1/
Debatt/?did=GZ10278&doctype=ip#pos=446
Riksdagsprotokoll 2013: http://www.riksdagen.se/sv/Debatter--beslut/
Ovriga-debatter/Ovrigt/Ovrig-debatt/?did=H1C120131016al4
SIFO:s väljarbarometer december 2013: http://www.tns-sifo.se/
media/484410/vb_dec_2013_svd.pdf
Svenska dagbladet 20100826: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/
sds-rapport-far-icke-godkant_5193703.svd
Svenska dagbladet 20111025: http://www.svd.se/kultur/bekvamt-medegen-megafon-for-sd_6577975.svd
Svenska dagbladet 20121115: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/darforvar-ekeroth-redan-omstridd-inom-sd_7671274.svd
Sverigedemokraterna 20121012: https://sverigedemokraterna.
se/2012/10/12/dags-for-ansvar/
Sverigedemokraterna 20130416: https://sverigedemokraterna.se/varaasikter/principprogram/
Sveriges radio 20121115: http://sverigesradio.se/sida/artikel.
aspx?programid=128&artikel=5347965
SVT 20100826: http://www.svt.se/nyheter/sverige/bra-kritiskt-mot-sds-valdtaktsutspel
SVT 20120921: http://www.svt.se/kultur/sd-topp-vill-avskedakulturchefer-som
SVT 20121122: http://www.svt.se/nyheter/sverige/sd-skickar-utislamkritisk-tidning
SVT 20130628: http://www.svtplay.se/klipp/1315872/expo-omframlingsgfientliga-avpixlat
SVT 20131126: http://www.svt.se/nyheter/svtforum/hundra-dagar-vidmakten
SVT 20140110: http://www.svt.se/nyheter/sverige/jomshof-valdtaktdjupt-rotat-i-islamsk-kultur
SÖ 1971:40: http://www.regeringen.se/sb/d/6551/a/62624
68
© daniel nyström
det beslöjade partiet
Wikipedia (engelska) 20130417: http://en.wikipedia.org/w/index.
php?title=Bevara_Sverige_Svenskt&oldid=541165156
© daniel nyström
69
