Utrikesdepartementet - Regeringens webbplats om mänskliga

Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Österrike 2005
1. Sammanfattning av läget beträffande de mänskliga rättigheterna
Österrike är en demokratisk rättsstat och situationen för de mänskliga
rättigheterna (MR) är god och i paritet med övriga EU-stater. Som en
konsekvens av den hållning övriga EU intog gentemot Österrike år 2002, i
samband med att regeringskoalitionen med Jörg Haiders parti FPÖ i spetsen
bildades, har frågor om demokrati och MR emellertid ägnats särdeles stor
uppmärksamhet.
Koalitionen mellan de frihetliga (FPÖ) och kristdemokraterna (ÖVP) sprack
efter återkommande slitningar i september 2002. Nyval hölls i november 2002.
Efter långa förhandlingar bildades återigen en ÖVP/FPÖ-regering. FPÖ har
under våren 2005 ”ombildats” till Bündnis Zukunft Österreichs, BZÖ, under
ledning av Jörg Haider. BZÖ har ersatt FPÖ i regeringen och förbundskansler
Schüssel regerar vidare i regeringskoalitionen ÖVP/BZÖ. FPÖ existerar dock
alltjämt, både på förbundsnivå under ny ledning av Heinz-Christian Strache,
och i delstaterna.
Rapporten från "de tre vise männen" Martti Ahtisaari, Jochen Frowein och
Marcelino Oreja, i september 2000 gav generellt sett landet ett gott betyg vad
gällde mänskliga rättigheter. Tveksamhet kvarstod dock angående "de
frihetligas" politiska natur och verkliga, eller kommande, åsikter om t.ex.
invandring och asylfrågor. Generellt sett finns det inte fog att påstå att
konkreta åtgärder har vidtagits under regeringskoalitionen ÖVP/FPÖ (numera
ÖVP/BZÖ) som skulle ha försämrat MR-situationen på ett avgörande och
märkbart sätt. De enskilda frågor där en relativ försämring i vissa delar kan
skönjas är invandrings- och asylfrågor. Det är dock tveksamt om man kan
tillskriva FPÖ, och numera BZÖ, hela skulden för detta.
De åtgärder som vidtagits i Österrike för att bekämpa terrorism, efter attacken
i USA 2001 samt attackerna i Madrid och London, har inte varit märkbart
ingripande och har inte heller väckt någon mer omfattande debatt i media.
2
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter
Österrike har ratificerat de centrala konventionerna om mänskliga rättigheter1.
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Enligt den österrikiska konstitutionen (Bundes-Verfassungsgesetz, B-VG)2 är
vissa rättigheter "grundlagsskyddade rättigheter". De i B-VG inkluderade
rättigheterna åtnjuter ett i vissa avseenden starkare skydd än rättigheter som är
garanterade enligt "vanlig" lag. Bland annat har författningsdomstolen
(Verfassungsgerichtshof) kompetens att övervaka att de grundlagsskyddade
rättigheterna efterföljs. Domstolen kan upphäva en lagbestämmelse om den
skulle komma fram till att lagbestämmelsen inte överensstämmer med vad som
avses med den grundlagsskyddade rättigheten.
Generellt har bestämmelser om ekonomiska och sociala rättigheter inte status
som grundlagsskyddade rättigheter. Bestämmelserna i FN:s konvention om
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har status som vanlig lag i
Österrike. Detta gäller även FN:s konvention om medborgerliga och politiska
rättigheter. Vissa av bestämmelserna i den sistnämnda konventionen motsvarar
emellertid de grundlagsskyddade rättigheter som återfinns i B-VG.
Förbud mot tortyr eller annan omänsklig eller nedsättande behandling eller
bestraffning utgör en grundlagsskyddad rättighet.
Rätten till liv garanteras inte uttryckligen enligt grundlagen. Dock finns det
enligt den rättsliga doktrinen en "presumtion" för att rätten till liv utgör en
grundläggande rättighet för alla människor, baserad främst på det faktum att
skydd mot tortyr eller nedsättande behandling eller bestraffning utgör en
grundlagsskyddad rättighet.
År 1999 noterade FN:s tortyrkommitté, vid den senaste granskningen av
Österrike, att det förekommer anklagelser om att polisen utövar övervåld och
misshandel. Sådana anklagelser förekommer fortfarande, främst i samband
med gripanden eller kontroll av personer (ofta med utländsk härkomst), samt
vid demonstrationer. Enligt Amnesty International är polisens uppträdande –
till vissa delar – ett av de största problemen vad gäller situationen för mänskliga
rättigheter i Österrike.
1
Österrike har inte ratificerat International Convention on the Protection of the Rights of
All Migrant Workers and Members of Their Families (MWC).
2
Det finns utöver B-VG även andra bestämmelser med grundlagsstatus.
3
Dödsfall i samband med polisingripanden har inträffat under de senaste åren.
Utvecklingen på detta område bedöms av bland annat enskilda organisationer
som oroväckande då det är en ökning i jämförelse med tidigare.
Det mest uppmärksammade fallet den senaste tiden skedde i juli 2003 då
mauretaniern Cheibani Wague under oklara omständigheter dog i Wien i
samband med att polisen skulle gripa honom. En administrativ domstol har
starkt kritiserat polisens agerande vid gripandet. Domstolsprocessen mot polis
och ambulanspersonal har inletts under 2005 och kommer troligen att avslutas
före årsskiftet 2005/2006.
4. Dödsstraff
Förbudet mot dödsstraff är grundlagsfäst.
5. Rättssäkerhet
En självständig rättsskipande makt i Österrike garanteras enligt grundlagen,
vilket generellt respekteras av företrädare för den verkställande makten.
Domare skall enligt grundlagen vara oberoende och självständiga. Rätten till
rättvis rättegång garanteras enligt grundlagen.
I juli 1999 inrättades ett Råd för mänskliga rättigheter, Menschenrechtsbeirat, i
enlighet med rekommendationer av Europarådets kommitté för förebyggande
av tortyr, CPT3, men även som en följd av fallet Omofuma4. Rådet är knutet
till och finansierat av inrikesministeriet. Rådet består av 11 medlemmar, varav
fem är representanter för icke-statliga organisationer, bland annat Amnesty
International och österrikiska Caritas. De övriga representanterna kommer från
olika ministerier samt domstolar. Rådet skall framförallt övervaka de
myndigheter som är underställda inrikesministeriet, främst polisen. Detta görs
bland annat genom inspektioner på plats, men även genom utfärdande av
rekommendationer.
I de österrikiska federala ministerierna samt delstatsregeringarna tillsattes 1999
koordinatorer för mänskliga rättigheter. Till koordinatorernas uppgifter hör att
samordna och driva frågor rörande mänskliga rättigheter inom och mellan
ministerierna, vilket även innefattar utbildning i mänskliga rättigheter.
Koordinatorerna träffas efter behov. Den centrala utbildningsenheten för
tjänstemän inom förvaltningen (Bundes-Verwaltungsakademie) anordnar
3
Committee for the Prevention of Torture.
Marcus Omofuma, en 29-årig nigeriansk asylsökande vars ansökan avslagits, skulle i maj 1999
återsändas med flyg till Nigera från Wien, via Sofia. Under flygningen Wien-Sofia, då
Omofuma beledsagades av tre polismän, tejpade dessa för hans mun och band honom efter att
visst handgemäng uppstått. Vid ankomsten till Sofia föreföll Omofuma vara livlös och när en
läkare anlänt för att vidta åtgärder, konstaterade denne att Omofuma var död. Enligt domen
från april år 2002 dömdes de tre poliserna av en domstol i Wien för ”vårdslöst vållande till
annans död under speciellt farliga omständigheter” (”fahrlässiger Tötung unter besonders
gefährlichen Umständen)” till åtta månaders villkorligt fängelse.
4
4
regelbundet seminarier för koordinatorerna för att stärka och vidareutveckla
deras arbete samt främja nätverksbyggande.
Under hösten 2004 inleddes ett rättsligt förfarande mot två kända advokater,
som är förespråkare för mänskliga rättigheter och rätten till asyl, vilket
uppmärksammades av press och organisationer som arbetar för mänskliga
rättigheter. Enligt myndigheterna riskerade advokaterna åtal för påstådda
människosmugglingsbrott och civilt motstånd, ett åtal som av vissa bedömare
betraktades såsom politiskt betingat. Inget åtalsförfarande inleddes dock och
såvitt är bekant har advokaterna inte utsatts för några rättsliga eller
administrativa förfaranden eller åtgärder med anknytning till händelsen.
6. Personlig frihet
Förbud mot godtyckligt frihetsberövande och kvarhållande återfinns i
grundlagen. Godtyckliga frihetsberövanden förekommer generellt inte i
Österrike.
I brottmål kan en person inledningsvis häktas och kvarhållas upp till 48
timmar. En åklagare kan inom den tiden besluta om förlängd häktning, upp till
totalt två år, tills dess att förundersökningen är avslutad. Kriterierna för sådan
häktning är specificerade i lag. En ny bedömning av om kriterierna för
häktning alltjämt kvarstår måste genomföras med jämna mellanrum.
Friheten för en österrikisk medborgare att lämna, och resa in i landet igen är en
grundlagsskyddad rättighet. Tvångsvis utvisning, eller att medborgare
förhindras resa in, förekommer inte. Även friheten att resa inom landet utgör
en grundlagsskyddad rättighet.
7. Straffrihet
Straffrihet förekommer generellt inte i Österrike. Ett något speciellt fall under
år 2002 har dock ådragit sig en del uppmärksamhet, såväl i Österrike som
internationellt. En österrikisk polisman som arbetade som polis för
CIVPOL/UNMIK i Kosovo, anklagades i februari 2002 för bland annat
misshandel. Enligt uppgift lyckades polismannen, med hjälp av andra
österrikare på plats, fly till Makedonien och därifrån resa tillbaka till Österrike.
Mannen dömdes sedermera till fängelse av en domstol i Kosovo, men
Österrike har till dags dato inte vidtagit några åtgärder på grund av det
inträffade. Det är inte känt var mannen befinner sig i dagsläget, om
överhuvudtaget i Österrike.
8. Yttrande- och mediafrihet
Yttrandefriheten är en grundlagsskyddad rättighet i Österrike. I detta
inkluderar man mediafriheten och förbud mot censur. Mediafriheten
5
respekteras generellt av den verkställande makten. Maktkoncentrationen inom
media är tämligen hög men bedöms inte medföra allvarliga konsekvenser.
Enligt österrikisk grundlag förbjuds nationalsocialistiska organisationer och
aktiviteter. Personer som försöker upprätta eller återupprätta nationalsocialistiska organisationer, gynna dem med pengar eller andra medel, eller
sprida nazistisk propaganda, kan dömas till fängelse, i grova fall t.o.m.
livstidsfängelse. Personer kan fällas för rasistiska, främlingsfientliga och
antisemitiska uttalanden eller beteenden som har koppling till
nationalsocialistisk agitation eller nationalsocialistiska organisationer.
9. De politiska institutionerna
Österrike är en federal stat med nio delstater. Enligt grundlagen har
medborgarna rätt att välja sina företrädare och sålunda utöva inflytande över
hur landets regering och delstatsregeringar sammansätts. Fria och rättvisa val
genomförs regelbundet.
ÖVP och FPÖ bildade i februari 2000 regering, efter långdragna regeringsförhandlingar. Det faktum att FPÖ ingick i regeringen medförde omfattande
internationell kritik mot Österrike, inte minst från övriga EU-stater. ”Tre vise
män” fick av EU i uppdrag att granska situationen avseende mänskliga
rättigheter i Österrike. Dessa presenterade efter genomförda undersökningar
en utredning i september 2000.
Interna motsättningar inom FPÖ om skattereformen mellan Haiderfalangen,
som bedrev oppositionspolitik, och de koalitionstrogna frihetliga ministrarna
ledde till att vicekanslern (FPÖ) och två FPÖ-ministrar avgick i protest hösten
2002. Förbundskansler Schüssels utlysta nyval 24 november 2002 resulterade i
en jordskredsseger för ÖVP, som blev största parti i nationalförsamlingen före
SPÖ, och en stor förlust för FPÖ. Efter tre månaders sonderingssamtal med
samtliga partier i nationalförsamlingen bildade förbundskansler Schüssel den
28 februari 2003 på nytt en koalitionsregering med det starkt försvagade FPÖ.
De politiska partier som erhöll mandat i nyvalet hösten 2002 var följande:
Socialdemokraterna/SPÖ: 69 mandat, Kristdemokraterna/ÖVP: 79, De
Frihetliga/FPÖ: 18 och De Gröna: 17.
FPÖ har under våren 2005 ”ombildats” till Bündnis Zukunft Österreichs,
BZÖ, under ledning av Jörg Haider5. BZÖ har ersatt FPÖ i regeringen och
förbundskansler Schüssel regerar vidare i regeringskoalitionen ÖVP/BZÖ.
FPÖ existerar dock alltjämt, både på förbundsnivå under ny ledning av HeinzChristian Strache, och i delstaterna, och partiet fick i oktobers delstatsval i
Wien oväntat så pass mycket som 15 procent av rösterna.
5
Jörg Haider meddelade i oktober 2005 att han "inom kort skulle komma att överlåta
partiledarposten" till någon annan.
6
Andelen kvinnor i regeringen, eller i politiken generellt, har hittills inte
motsvarat deras andel av befolkningen. Ungefär 30 procent av parlamentsmedlemmarna är kvinnor. Dock är 50 procent av de nu sittande ministrarna i
regeringen kvinnor. Därutöver finns det för närvarande sju statssekreterare
varav alla är män.
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
EU:s arbetsmarknadsstatistik anger i augusti 2005 att arbetslösheten i
Österrike uppgår till 5,1 procent.
11. Rätten till utbildning
Barn har skolplikt från och med sex års ålder. Skolplikten omfattar nio års
studier. Regeringen tillhandahåller fri gymnasieutbildning och understödjer
tekniska utbildningar, yrkesutbildningar samt universitetsstudier. Pojkar och
flickor har lika rätt till utbildning.
12. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
BNP per capita år 2004 var 29 000 euro.
OLIKA GRUPPERS STÄLLNING
13. Kvinnans ställning
Den österrikiska lagstiftningen är utformad för att förhindra könsdiskriminering bland annat i anställningsförhållanden och vid tillerkännandet
av sociala förmåner. Generellt sett upprätthåller myndigheterna dessa
bestämmelser. En speciell jämställdhetskommission (Gleichbehandlungskommission) och en jämställdhetsombudsman (Gleichbehandlungsanwaltschaft) övervakar lagstiftning som föreskriver jämställdhet mellan män
och kvinnor.
Våld mot kvinnor utgör alltjämt ett problem i det österrikiska samhället.
Visserligen tillämpar både polis och domstolar aktuell skyddslagstiftning, men
uppskattningsvis mindre än tio procent av misshandlade kvinnor anmäler att
de utsatts för våld. Regeringen ger bidrag till inrättandet av kvinnohem och
akut telefonstöd för utsatta kvinnor. Lagstiftning har antagits sedan nittiotalet,
vilken ger polisen möjligheter att med omedelbar verkan förhindra
våldsbenägna familjemedlemmar att återvända till hemmet. Enligt uppgift är
den lagstiftning som finns i Österrike för att skydda utsatta personer mot våld
av andra familjemedlemmar, långtgående i jämförelse med andra EU-stater.
Prostitution är lagligt i Österrike. Människohandel med prostitution som syfte
är däremot olagligt och bedöms utgöra ett problem. Österrike är både transitoch mottagarland för kvinnor från främst öst- och centraleuropeiska länder.
7
Det finns ett flertal lagregler som kan tillämpas för att bekämpa
människohandeln, även om alla bestämmelser inte är samlade i en och samma
lag. Myndigheterna är emellertid medvetna om problemet. Straffsatsen för
människohandel med prostitution som syfte är upp till 10 års fängelse,
forskning bedrivs och hjälpinsatser för utsatta kvinnor tillhandahålls i allt större
omfattning. Enskilda organisationer har arbetat för att den rättsliga
definitionen av människohandel skall utsträckas till att även omfatta sådan
människohandel som har tvångsarbete och tvångsäktenskap som syfte.
År 2003 var 62,8 procent av kvinnorna mellan 15 och 65 år sysselsatta. I
genomsnitt tjänar kvinnor 79 procent av vad männen tjänar för samma arbete.
Kvinnor har i större utsträckning än män tillfälliga anställningar och är
överrepresenterade bland långtidsarbetslösa. I september 2000 kritiserade FNkommittén för eliminering av all diskriminering av kvinnor regeringens
inställning till kvinnornas situation på vissa punkter, framför allt
invandrarkvinnornas tillgång till arbetsmarknaden.
Kvinnor är underrepresenterade inom statsförvaltningen. Lagen föreskriver
därför att inom sektorer där mindre än 40 procent av de anställda är kvinnor,
skall kvinnor ha företräde framför män, förutsatt att kvalifikationerna är de
samma. Det finns emellertid inte några sanktioner att tillämpa om 40procentsgränsen inte uppnås. Kvinnor är tillåtna att arbeta inom försvaret och
det uppställs inte några restriktioner angående vilka uppgifter de kan tilldelas.
Inom den privata sektorn kan kvinnor åberopa jämställdhetslagstiftning som
förhindrar diskriminering. Den statliga jämställdhetskommissionen kan
tillerkänna de kvinnor som könsdiskriminerats vid ett befordringstillfälle
kompensation. Kommissionen kan även förordna om ersättning till kvinnor
som förbigåtts vid en tjänstetillsättning trots att de haft samma kvalifikationer
som manliga sökande.
14. Barnets rättigheter
Den österrikiska lagstiftningen skyddar generellt barnets rättigheter. Både vid
delstatsregeringarna och i det federala ministeriet för ungdoms- och
familjefrågor finns ombudsmän för barn och ungdomar. Dessa har till
huvuduppgift att granska klagomål rörande brott mot barns rättigheter.
Det finns inga tecken som tyder på att barnmisshandel är vanligt
förekommande. På senare tid har visserligen allt fler barnmisshandelsfall
rapporterats, men man tror att den utvecklingen kan vara en följd av en ökad
medvetenhet om problemet.6
6
FN:s kommitté för barnets rättigheter uttrycker i sin analys av Österrikes senaste rapport
kritik rörande tiden det tar att genomföra familjeåterförening och att denna regleras genom
kvotsystemet samt att åldersgränsen är satt till 15 år.
8
15. Olika befolkningsgruppers situation (etniska, religiösa minoriteter,
urbefolkningar med flera)
Bestämmelser som rör diskriminering på grund av nationalitet eller etnisk
härkomst (eller kön eller sexuell läggning) finns inte samlade i en och samma
lag i Österrike utan det finns ett antal spridda bestämmelser på området. Det
finns även ett antal bestämmelser med grundlagsstatus7 som förbjuder
diskriminering. I vissa fall omnämns uttryckligen ras eller etniskt ursprung.
Bestämmelserna överlappar i vissa fall varandra.
Minoriteter och folkgrupper
Den österrikiska grundlagen innehåller även bestämmelser om nationella
minoriteter som har haft sin hemvist i landet sedan länge. Detta rör inte
nyanlända grupper av immigranter, utan minoriteter som bott i landet sedan
mer än 100 år. I det österrikiska rättsspråket används dock numera begreppet
inhemsk folkgrupp istället för minoritet, då det senare anses ha en negativ
klang.
Definitionen av nationella folkgrupper återfinns emellertid inte i grundlagen
utan i lagen om folkgrupper8 från 1976. Enligt lagen definieras dessa som
grupper av österrikiska medborgare, bofasta i bestämda delar av landet, med
annat modersmål än tyska, samt med en nationell egenart. Enligt lagen
garanteras t.ex. förekomsten av tvåspråkiga ortsbeteckningar.
Lagen slår inte fast vilka grupper som bör erkännas som inhemska folkgrupper.
Enligt en förordning som antas av den federala regeringen anses följande
grupper uppfylla ovannämnda kriterier: slovener, ungrare, tjecker, slovaker,
romer samt "kroater i delstaten Burgenland".
Österrikes folkgrupper uppvaktade 1997 regeringen med en skrivelse, "För
mångfalden i vårt land", där man bl.a. krävde ett allmänt ställningstagande i
grundlagen till Österrikes minoritetspolitik. Detta resulterade i ett tillägg i § 8 i
BV-G, där Österrike (den federala staten, delstaterna och kommunerna)
7
Bestämmelserna om de grundläggande fri och rättigheterna i 1867 års grundlag,
(Statsgrundgesetz, StGG) har grundlagsstatus. I § 2 återges den så kallade likhetsprincipen
(Gleichheitssatz), som föreskriver att alla medborgare är lika inför lagen (StGG, §2). I det
så kallade St. Germain-fördraget (Staatsvertrag von St. Germain, 1919, StVStG), som även
det har grundlagsstatus, stadgas att alla österrikiska medborgare oavsett ras, språk eller
religion är lika inför lagen och åtnjuter samma politiska och civila rättigheter (StVStG, §
66). Enligt § 7 i den österrikiska grundlagen från 1929 (Bundesverfassungsgesetz, BV-G)
skall alla österrikiska medborgare behandlas lika inför lagen oavsett börd, kön, klass eller
religion. Här finns emellertid ingen direkt hänvisning till ras eller etniskt ursprung som
grund för diskriminering. Det kan nämnas att ett österrikiskt konvent för närvarande
genomför en översyn av de österrikiska grundlagsbestämmelserna, som i dagsläget är
utspridda i ett stort antal vanliga lagar och därför mycket oöverskådliga, med sikte på en
reformering av systemet.
8
Volksgruppengesetz.
9
bekänner sig till den språkliga och kulturella mångfalden i landet vilken
kommer till uttryck genom folkgrupperna. Enligt bestämmelsen skall man
främja folkgruppernas fortlevnad och deras språk och kultur.
Enligt St. Germain-fördraget från 19199 har österrikiska medborgare som
tillhör en minoritet på grund av ras, religion eller språk, rätt att på egen
bekostnad inrätta och driva egna välgörenhets-, religiösa och sociala
inrättningar samt skolor. Staten garanterar även enligt fördraget dessa
personers tillgång – beroende på den aktuella gruppens storlek – till
undervisning på modersmålet i grundskolan.
Vidare har Österrike ratificerat Europarådets ramkonvention till skydd för
nationella minoriteter. Avtalet förpliktar staterna att vidta åtgärder som skyddar
och främjar nationella minoriteter. Europarådets europeiska stadga för
landsdels- eller minoritetsspråk trädde för Österrikes del i kraft i oktober 2001.
I "de tre vise männens" rapport från september 2000 tillhörde skyddet av
etniska minoriteter de MR-frågor för vars hantering Österrike fick ett högt
betyg. Man bedömde att den österrikiska lagstiftningen skyddar de existerande
nationella minoriteterna i större utsträckning än i många andra länder.
Samtidigt kan konstateras att nya minoriteter inte åtnjuter samma skydd.
År 2002 granskade FN:s kommitté för avskaffandet av all diskriminering
grundad på ras Österrikes senaste rapport och avgav ett antal rekommendationer. Bland annat rekommenderades att utbildningsåtgärder för tjänstemän
i den offentliga sektorn vilka har kontakt med utlänningar vidtas, samt att
personer från minoriteter i Österrike i högre grad rekryteras till de myndigheter
vars verksamhet rör rättsliga ingripanden.
En omdebatterad fråga under de senaste åren har rört förekomsten av
tvåspråkiga skyltar i delstaten Kärnten. I en dom i december 2001 berörde
Verfassungsgerichtshof frågan om tvåspråkiga tyska-/slovenska vägskyltar i
Kärnten. Enligt domslutet upphävde domstolen vissa bestämmelser då dessa
bedömdes stå i strid med grundlagen. Upphävningen innebar att ett krav på
minst en 25 procent-minoritet för uppsättande av tvåspråkiga skyltar
avskaffades. Författningsdomstolen uttalade sammanfattningsvis att det är
skäligt att för det fall det under en längre tid har funnits en minoritet om 10
procent i ett område skall tvåspråkiga skyltar komma ifråga. Domslutet har
föranlett en stundtals livlig debatt i media. Någon ny lag eller förordning har
ännu inte antagits som ersättning för den upphävda bestämmelsen om en gräns
på 25 procent. I oktober 2005 hotade Rådet för Kärntens Slovener att väcka
talan vid Europadomstolen i Strasbourg om inga nationella åtgärder vidtogs.
9
Se fotnot 7.
10
Religiösa minoriteter
Grundlagen skyddar religionsfrihet och detta respekteras generellt av den
verkställande makten.
Religiösa sammanslutningar kan indelas i tre kategorier; trossamfund, religiösa
sammanslutningar samt föreningar. Avhängigt vilken kategori en religiös
sammanslutning faller in under, erhåller sammanslutningen vissa rättigheter.
Trossamfunden kan, i viss utsträckning, genomföra "halv-offentlig"
verksamhet. Religiösa sammanslutningar tillerkänns inte lika långtgående
rättigheter. Det finns f. n. elva erkända religiösa sammanslutningar.
Katolicismen är den största trosinriktningen i Österrike. 78 procent av
befolkningen är katoliker. På andra plats kommer protestantismen med 5
procent och därefter islam med 4 procent.
Hets mot folkgrupp
Enligt österrikisk lag är det straffbart att offentligt, med avsikten att äventyra
den allmänna ordningen, hetsa eller fientligt utmana en grupp som tillhör en
viss kyrka, en stat, en ras eller ett folk. Vidare är det straffbart att offentligt
förolämpa eller förtala ovannämnda grupper på ett sätt som kränker deras
människovärde. Dessa gärningar kan medföra straff om upp till två års
fängelse. Om förtal eller hets mot en folkgrupp har koppling till
nationalsocialistisk propaganda faller åtal under lagen om förbud mot
nationalsocialistiska organisationer (se ovan under Yttrandefrihet).
16. Diskriminering på grund av sexuell läggning
I en dom i juni 2002 upphävde författningsdomstolen art. 209 i den
österrikiska strafflagen som stadgade att en man som hade fyllt 19 år och hade
en homosexuell relation med en person som inte ännu har fyllt 18 år, kunde
åtalas och dömas till fängelsestraff mellan sex månader och fem år. För
heterosexuella och lesbiska relationer var, och är, ”straffrihetsgränsen”
däremot 14 år "i normalfallet". Den bestämmelse, artikel 207, som antogs av
parlamentet under sommaren 2002 som ersättning för art. 209, gör ingen
åtskillnad mellan personer grundad på kön eller sexuell läggning men
föreskriver att vissa gärningar är brottsliga. Kriterierna för om handlingen är
straffbar är beroende av omständigheterna i fallet ifråga och av två
åldersgränser om 16 respektive 18 år. Den nya paragrafen betraktas dock av
vissa som något av en gummiparagraf då den bedöms kunna ge utrymme för
olika tolkningar och en snedvriden tillämpning med avseende på könen.
Europadomstolen i Strasbourg har i ett antal fall uppmanat Österrike att utge
ersättning till personer som varit föremål för rättslig förfarande enligt den
tidigare artikel 209. I den österrikiska debatten har många ansett att alla som
åtalats eller dömts enligt lagrummet borde få ersättning av den österrikiska
staten.
11
17. Flyktingars rättigheter
På migrationsområdet antogs skärpt lagstiftning i juli 2002, efter att en längre
remissrunda genomfördes under våren det året, där det aktuella lagförslaget
fick motta en hel del kritik från bland annat enskilda organisationer. Några av
nyheterna i lagstiftningen som trädde i kraft i början på 2003 var följande: Ett
”integrationsavtal” (Integrationsvertrag) är obligatoriskt för alla invandrare.
Enligt det förbinder sig invandraren att lära sig det tyska språket (samt inhämta
”vissa kunskaper” om Österrike och Europa). Arbetskraftinvandring (när
invandrarna kan erhålla ett mer långvarigt, flerårigt tillstånd) är framför allt
koncentrerat till högkvalificerad arbetskraft (Schlüsselkräfte). Denna grupp
omfattas av bestämmelserna om det ovannämnda ”integrationsavtalet”.
Grupperna säsongsarbetare och pendlare (Saisonier, Pendler) utökas.
Det kvotsystem som för närvarande tillämpas i Österrike för nyinvandring av
arbetskraft och familjeåterförening infördes i och med antagandet av 1993 års
utlänningslag. Kvotsystemet innebär att det antal invandrare som kan mottas i
Österrike fastställs av den federala regeringen varje år. Dessa kvoter fördelas
(enligt en behovs- och lämplighetsbedömning) mellan Österrikes nio delstater.
Enligt den kvotförordning som gäller för år 2005 skall 7 500 personer kunna
mottas i Österrike detta år. Kvoten används i dagsläget för fyra grupper;
kvalificerad arbetskraft/egenföretagare (Schlüsselkräfte/selbständig) 160
personer, kvalificerad arbetskraft/anställda (Schlüsselkräfte/unselbständig) 1
440 personer, familjeåterförening (Familienangehörige) 5 460 personer, övriga
(Privater Aufenhalt) 440 personer.
Det finns därutöver en grupp som kan invandra "utanför" den ovannämnda
kvoten, främst familjemedlemmar till EES-medborgare och österrikiska
medborgares familjemedlemmar. Denna grupp har omfattat totalt cirka 20 000
beviljade tillstånd per år de senaste åren.
Familjemedlemmar till de personer som beviljas så kallat subsidiärt skydd i
Österrike (se nedan) skall även de ansöka om tillstånd enligt kvotsystemet
ovan. Flyktingars familjemedlemmar har däremot en rätt att förena sig med
den person i familjen som har flyktingstatus i Österrike och omfattas således
inte av kvotsystemet.
En ny asyllagstiftning antogs den 7 juli 2005, vilken utgjorde en relativt
omfattande revision av den asyllagstiftning som antogs av parlamentet i
oktober 2003 och trädde i kraft i maj 2004. Lagstiftningen från 2004
innefattade både nya asylbestämmelser i substans samt regler om det stöd som
asylsökande får för sitt uppehälle under den tid som asylansökningarna prövas.
Lagen bedömdes då på flera punkter innebära en skärpning av den österrikiska
12
asyllagstiftningen och debatterades livligt i media före antagandet under våren
2004.
Vad gällde stöd till asylsökande tolkades de nya reglerna i asyllagen från 2004
som att asylsökande framöver skall garanteras uppehälle under den tid de vistas
i Österrike och asylexperter i Österrike har bedömt att situationen förbättras
allteftersom.
Författningsdomstolen (Verfassungsgerichtshof) upphävde sedermera under
hösten 2004 vissa delar av den då nyligen antagna asyllagstiftningen. Bl.a.
inskränkte domstolen starkt tillämpningen av den bestämmelse i den nya lagen
som stadgade att nya omständigheter under asylprocessen endast skulle tillåtas
framföras i mycket begränsad omfattning. Dock hade domstolen ingen kritik
att framföra angående de omdebatterade nya lagreglerna rörande begreppen
”säkra tredje länder” och ”säkra ursprungsländer” vilka tidigare kritiserats som
för långtgående av vissa experter.
Efter ovannämnda dom av författningsdomstolen beslutade regeringen att gå
vidare inte endast med lagstiftningen som rörde de upphävda bestämmelserna
utan också ett större antal frågor så att det de facto rörde sig om en revision av
asyllagstiftningen. Den nya lagstiftningen antogs av (första kammaren av)
parlamentet den 7 juli 2005. Beredningsprocessen var långdragen och
innehållet i lagförslaget föranledde kritik från enskilda organisationer och
UNHCR.
Ett relativt stort antal ändringar har gjorts i den nya lagen, vilka enligt experter
sammantaget kan sägas visa på en hårdnande attityd gentemot asylsökande.
Lagen har skärpts t.ex. rörande försvar och skydd av uppgifter i asylärenden,
Mediadebatten rörde bland annat en bestämmelse som skulle tillåta
tvångsmatning av asylsökande som fått avslag på sin ansökan och skulle
avvisas.
År 2003 ansökte 32 359 personer om asyl i Österrike. År 2004 gjordes 24 634
asylansökningar i landet, således en avsevärd minskning i jämförelse med året
innan.
Den största enskilda gruppen år 2004 var personer från Ryska federationen10,
som stod för 6 172 ansökningarna. Den näst största gruppen asylsökande
samma år utgjordes av personer från Serbien och Montenegro, vilka var 2 835
till antalet, och därefter följde i storleksordning: personer från Indien (1 839
10
De som söker asyl från Ryska federationen kommer i allmänhet från Tjetjenien men då
redovisning av etniskt ursprung inte görs i Österrike redovisas dessa som personer från
Ryska federationen.
13
ansökningar), Nigeria (1 828) och Georgien (1 731), Moldavien (1 346) och
Turkiet (1 114)
Under januari-augusti 2005 inkom 13 211 asylansökningar, vilket utgjorde en
minskning med cirka 19 procent i jämförelse med motsvarande period år 2004.
Det är oklart om den nya skärpta asyllagstiftningen som trädde i kraft i maj
2004 har medverkat till minskningen eller om t.ex. de nya EU-ländernas
inträde i EU den 1 maj 2004 också fått en effekt. Vissa asylexperter i Österrike
gör bedömningen att minskningen snarast utgör en allmän trend som man kan
skönja i nästan alla "gamla EU-länder". Av de ansökningar som inkom under
perioden januari-augusti 2005 utgjordes den största delen av personer från
Serbien och Montenegro, nämligen 2 536 stycken. Den andra största gruppen
utgjordes av personer från Ryska federationen som stod för 2 476 ansökningar.
Förhållandet att familjemedlemmar till de personer som beviljas s.k. subsidiärt
skydd i Österrike skall ansöka om tillstånd enligt det i Österrike tillämpade
kvotsystemet (jfr ovan) har rönt kritik de senaste åren. Flyktingars familjemedlemmar har däremot en rätt att förena sig med den person i familjen som
har flyktingstatus i Österrike och de omfattas således inte av det nämnda
kvotsystemet.
Österrikes regeringspartier ÖVP och BZÖ tillkännagav i augusti 2005 att de
ämnar genomföra skärpningar i medborgarlagstiftningen. Förändringarna som
planeras innebär bl.a. att bosättningstiden som krävs innan utländska
medborgare bosatta i Österrike kan beviljas österrikiskt medborgarskap i vissa
fall skulle förlängas samt strängare krav på språkkunskaper för att beviljas
medborgarskap. Lagförslaget har sänts på remiss hösten 2005 och skall
enligt planerna beslutas av parlamentet i december för att träda i kraft i
januari 2006.
18. Funktionshindrades situation
År 1977 sammanställde socialministeriet en handlingsplan för integration av
funktionshindrade personer, vilken främst riktade in sig på rehabilitering,
rådgivning och insatser för sysselsättning År 1990 antogs en lag på federal nivå
om funktionshindrade. I juli 1997 inkluderades en bestämmelse i grundlagen
med innebörden att ingen får diskrimineras p.g.a. funktionshinder.
ÖVRIGT
19. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
Oberoende MR-organisationer kan verka helt fritt i landet.
20. Fältverksamhet eller rådgivning på området mänskliga rättigheter
Som framgått ovan finns stort utbud av rådgivning på MR-området.