Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning
grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar. Rapporten gör inte anspråk
på att ge en fullständig bild av läget för de
mänskliga rättigheterna, demokrati och
rättsstatens principer i landet.
Information bör också sökas från andra
källor.
Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i
Uzbekistan 2015–2016
I. SAMMANFATTNING
Uzbekistan är en sluten stat med en konstitution som föreskriver ett
presidentiellt system med maktseparation mellan den utövande, lagstiftande
och juridiska makten. Den utövande makten, under den förra presidenten
Islam Karimov, dominerade det politiska livet och utövade nästintill total
kontroll över landets maktcentra.
Sedan många år är respekten för mänskliga rättigheter starkt bristfällig. Det
är inte möjligt för civilsamhället att självständigt verka i Uzbekistan. De få
som är engagerade i frivilligorganisationer inom eller utom landet
rapporterar om fortsatt starkt tryck från myndigheternas sida under 2015
och 2016.
De största problemen inkluderar tortyr och misshandel utförda av
säkerhetsstyrkorna liksom mycket bristfälliga och ibland livshotande
fängelseförhållanden, godtyckliga frihetsberövanden, och begränsningar av
religionsfriheten, inklusive trakasserier och fängslanden av religiösa
minoritetsgrupper. Därtill bör läggas begränsningar i yttrandefriheten,
pressfriheten, mötesfriheten, begränsningar och kontroll av civilsamhället,
rörelsefriheten samt våld mot kvinnor. Straffriheten är utbredd, även om
vissa åtal mot statstjänstemän på uppgivna korruptionsgrunder väckts.
Freedom House’s Nations in Transit Index som mäter demokrati, rättsstatens
utveckling och mänskliga rättigheter i Eurasien rankar Uzbekistan som ett av
världens tio mest förtryckande länder.
President Karimov avled den 2 september 2016 och förtida presidentval
hölls den 4 december. Den tidigare premiärministern Sjavkat Mirzijojev vann
med 88 procent av rösterna. Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa (OSSE) noterade, i sin preliminära rapport från valövervakningen,
att det förelåg begränsningar av fundamentala friheter som underminerar
politisk pluralism och politisk valfrihet. Valövervakningsmissionens rapport
identifierade dock positiva förändringar såsom valets större transparens,
service till väljare med funktionshinder och obehindrat tillträde till vallokaler
med mera för 600 internationella observatörer.
Sedan september har myndigheternas negativa inställning till internationella
organisationer förändrats. OSSE’s valövervakningsorgan ODIHR bjöds in
att med en valövervakningsmission övervaka presidentvalet. Sedan oktober
har flera politiska fångar som tjänat långa fängelsestraff släppts: Samandar
Kukanov, Tohar Hajdarov, Muhammed Bekjanov och Jamsjid Karimov.
Myndigheterna har uttalat en vilja till att inleda och även utöka samarbetet
med EU, FN, Världsbanken och andra internationella organisationer. En
utvecklingsplan har antagits i början av 2017 med fokus på landets
ekonomiska utveckling och som även antyder vissa förändringar avseende
rättsstatens utveckling. Uzbekistan har sedan september sträckt ut en hand
till de centralasiatiska grannländerna, och vissa praktiska steg har tagits.
Detta har välkomnats av regionens länder.
II. RÄTTSSTATENS PRINCIPER
En princip för god samhällsstyrning
Uzbekistans konstitution antogs 1992 och har sedan dess ändrats flera
gånger. Konstitutionen stipulerar att Uzbekistan är en suverän demokratisk
republik med en oberoende dömande makt. I praktiken är rättsväsendet
underordnat den exekutiva makten. Det finns ett mönster att rättssystemet
dömer enligt riksåklagarens eller andra myndigheters framställan.
Presidenten tillsätter domare för en femårsperiod. Avsättning av domare till
högsta domstolen måste godkännas av parlamentet.
Det finns lokala och regionala domstolar samt en högsta domstol. Det finns
även en konstitutionsdomstol, militärdomstolar samt domstolar för
ekonomiska ärenden. Knutet till parlamentet finns ett ombudsmannakontor
dit enskilda kan anmäla brott mot de mänskliga rättigheterna.
2 (17)
Ombudsmannafunktionen kan undersöka fall men dess utlåtanden utgör
endast rekommendationer.
III. DEMOKRATI
Det civila samhällets utrymme
Det är inte möjligt för civilsamhället att verka självständigt i Uzbekistan.
Miljön för frivilligorganisationer, och särskilt för dem som är engagerade i
mänskliga eller politiska rättigheter, är restriktiv. Organisationer rapporterar
om kontroll och trakasserier från myndigheternas sida. Civilsamhället lyder
under strikta regler och restriktioner och det finns juridiska restriktioner om
vilken typ av organisationer som tillåts bildas. Lagstiftning kräver att alla
civilsamhällesorganisationer registreras hos myndigheterna.
Registreringsförfarandet har använts för att förhindra utländska
organisationer att verka i landet. Myndigheterna har tillåtit icke-politiska och
sociala organisationer att bildas, men svårtolkade regler och en besvärlig
byråkrati komplicerar registreringsprocessen. Myndigheterna kräver också
nära koordinering med staten av civilsamhällesorganisationerna avseende
deras aktiviteter och finansiering. Det rapporteras att det är något enklare för
organisationer att verka i vissa regioner, särskilt om de koordinerar nära med
myndigheterna.
IV. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
Respekten för liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Konstitutionen och lagstiftning förbjuder tortyr. Bland annat Amnesty
International och Human Rights Watch har dock kontinuerligt rapporterat
om förekomsten av tortyr, misshandel, övergrepp och kränkningar i statlig
regi och inkluderar bland annat förnekande av mat, simulerad kvävning och
elektrisk chock. Det finns rapporter om att tortyr och övergrepp är vanligt
förekommande i fängelser, häkten och i lokala poliskontor. Det finns också
rapporter om att myndigheter utövar psykologiskt tryck gentemot fångar,
inklusive genom hot mot och utpressning av familjemedlemmar.
FN:s kommittée för mänskliga rättigheter uttryckte år 2010 oro över att
definitionen av tortyr i lagstiftningen inte överensstämmer med
konventionen mot tortyr och annan grym, inhuman eller förnedrande
behandling eller straff, vilken Uzbekistan har tillträtt.
3 (17)
Förhållandena i landets fängelser rapporteras vara högst bristfälliga och i
vissa fall livshotande. Interner dömda för ”religiös extremism” eller för
omstörtande verksamhet behandlas striktare och hålls separerade från andra
interner. Fängelser rapporteras vara överfulla och läkemedelsbrister ska vara
vanligt förekommande. Generellt ska interner ha tillgång till vatten och mat,
men kvaliteten uppges vara dålig. Det finns rapporter att interner förnekas
matpaket och läkemedel från släktingar och vänner. Det rapporteras att
politiska interner hålls i celler utan tillräcklig ventilation där de utsätts för
minusgrader under vintern och stark hetta under sommaren.
Internationella och nationella organisationer som arbetar med mänskliga
rättigheter beräknar att hundratals personer är internerade på politiska
grunder, och vissa grupper hävdar att det snarare är tusentals personer som
är fängslade. Uzbekiska myndigheter hävdar att de inte håller några politiska
fångar och att berörda personer är dömda för att de brutit mot lagen.
Det existerar ingen information om statistiken över antalet interner är
korrekt. Fängelsemyndigheter uppger att de samarbetar med WHO för att
behandla och förhindra spridning av tuberkulos i fängelserna. Det uppges
också existera ett program mot hiv.
Uzbekiska myndigheter beviljar begränsad tillgång till vissa delar av
fängelsesystemet för vissa observatörer. Besök har inkluderat häkten och
ungdoms- och kvinnofängelser. Uzbekiska myndigheter har dock inte tillåtit
några av FN:s särskilda rapportörer eller representanter från det
internationella samfundet att besöka fängelser.
Dödsstraff
Uzbekistan avskaffade dödsstraffet 2008.
Rätten till frihet och personlig säkerhet
Konstitutionen och lagstiftningen förbjuder godtyckliga frihetsberövanden,
kvarhållanden och godtyckliga ingripanden i privatlivet, men myndigheterna
respekterar ofta inte detta.
Det finns rapporter om att polis och andra säkerhetsorgan har tagit sig in i
hemmen, både hos representanter för civilsamhället som är engagerade i
mänskliga rättigheter och medlemmar av religiösa grupper, utan
husrannsakningsorder.
4 (17)
I Uzbekistan finns ca 12 000 så kallade ”mahallas” som närmast kan liknas
vid självstyrande grannskapssammanslutningar. Mahallas tillhandahåller olika
sociala stödfunktioner men fungerar också som en informell länk från den
lokala nivån till myndigheter och polis, inte minst rörande potentiella
”extremister”. Mahallas i städerna har mindre inflytande än de på
landsbygden.
Det finns uppgifter att polis, arbetsgivare och mahallas trakasserade
familjemedlemmar till civilsamhällets representanter engagerade i mänskliga
rättigheter.
Uzbekistan är ett ursprungs- och destinationsland för människohandel med
kvinnor, barn och män, både avseende tvångsarbete och handel för sexuella
ändamål. Uzbekiska kvinnor och barn är offer för människohandel i
Mellanöstern, Eurasien och Asien men även internt i landet. Myndigheterna
har genomfört anti-trafficking-utbildning för polisen och rättsväsendet.
Myndigheterna har åtalat misstänkta människohandlare och finansierar ett
rehabiliteringscenter för traffickingoffer.
Uzbekistan är det enda landet i Centralasien som fortfarande kräver
utresevisum. President Mirzijojev har offentliggjort planer på att avskaffa
utresevisumet, enligt uppgift under 2017.
Rättssäkerhet
Konstitutionen föreskriver domstolsväsendets oberoende. I praktiken är
rättssystemet underordnat den verkställande makten och kännetecknat av
korruption och ineffektivitet. Presidenten har befogenhet att tillsätta domare.
Avsättning av domare vid högsta domstolen ska bekräftas av parlamentet.
Enligt lag ska rättegångar vara offentliga, och de flesta uppges vara öppna,
även om tillträde ibland uppges vara begränsat. Domare kan besluta om att
hålla förhandlingar bakom stängda dörrar i fall som anses involvera
statshemligheter eller för att skydda brottsoffer och vittnen. Generellt tillåts
internationella observatörer vid rättegångar. Det finns dock rapporter om att
domstolar ibland utestänger observatörer eller ger kort förvarning innan
förhandlingar påbörjas. Åtalade ska kunna förses med en försvarsadvokat
genom statens försorg utan kostnad vilket uppges oftast ske, även om vissa
människorättsförsvarare uppges ha svårigheter att hitta försvarsadvokater.
Enligt flera rapporter agerar de statsutsedda försvarsadvokaterna ofta i
5 (17)
statens intressen snarare än i individens på grund av beroendeförhållandet till
staten eller rädsla för repressalier. Det är således svårt för den åtalade att få
en rättvis rättegång.
Straffrihet
Enligt bland andra Amnesty International är straffrihet vanligt
förekommande.
Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Konstitutionen och lagstiftning föreskriver yttrande- och tryckfrihet, men
dessa rättigheter respekteras inte av myndigheterna.
Att offentligt förolämpa presidenten är brottsligt och straffbart med upp till
fem års fängelse. Lagstiftning förbjuder publicering av artiklar som
uppmuntrar eller främjar religiös konfrontation och etnisk oenighet eller som
förespråkar undergrävande av eller omstörtning av den konstitutionella
ordningen. En lag som rör hot mot allmän säkerhet och allmän ordning
skärptes under 2016. Den innebär att det är straffbart att utöva religion på
internet eller i media i syfte att bidra till destabilisering, störa den civila
sammanhållningen eller agera mot etablerade regler för uppträdande i
samhället och att lagöverträdelser kan ge fängelse upp till åtta år. Att
distribuera attribut och symboler för religiös extremism och
terroristorganisationer kan straffas med upp till fem års fängelse.
Mediaföretag måste registreras hos myndigheterna och ange namn på
grundare, redaktör och anställda. Tryckt media måste förse regeringen med
kopior av utgåvor. Lagen håller alla mediaorganisationer, nationella såväl
som internationella, ansvariga för korrektheten i rapportering, och utländska
journalister tillåts inte att arbeta i landet utan officiell ackreditering. Lagen
håller bloggare ansvariga för korrektheten i vad de skriver.
Artiklar i statskontrollerad media reflekterar regeringens ståndpunkter. Vissa
tidningar publicerar utvalda internationella reportage. Myndigheterna tillåter
publicering av några få privata tidningar med begränsad upplaga som
innehåller reklam, lokalnyheter, och ibland reportage som är kritiska till
regeringens socioekonomiska politik. Regeringen använder vissa väl spridda
tidningar som plattformar för att publicera artiklar kritiska till lägre
myndighetspersoner eller för att diskreditera ”västliga” idéer.
6 (17)
Polis och säkerhetstjänst rapporteras trakassera, hota och gripa journalister.
Rapporter om våld mot medierepresentanter förekommer, likaså att deras
aktiviteter begränsas med hjälp av byråkratiska hinder.
Sedan september 2016 uppges att fler artiklar kritiska till myndigheter och
myndighetsutövning, både på nationell och lokal nivå, publiceras utan
negativa konsekvenser.
Reportrar utan gränser rankar Uzbekistan på plats 166 av 180 (2016).
Internet är generellt tillgängligt i Uzbekistan, inklusive sociala medier.
Internetleverantörer blockerar dock regelbundet viss tillgång till webbsidor
eller vissa sidor av webbsidor, t ex Fergananews.com, Ozodlik.org och
Asiaterra.info. Myndigheterna blockerade flera lokala och internationella
nyhetssidor, liksom oppositionens webbsidor. Ibland blockeras tillgången till
sms-service, och till Skype och Viber. Samma registreringskrav existerar för
mediaföretag på nätet som för traditionella medier. Enligt regeringskällor har
39 procent av medborgarna tillgång till Internet men enligt inofficiella
beräkningar är den högre.
Mötes- och föreningsfrihet
Konstitutionen stipulerar mötes- och föreningsfrihet, men dessa rättigheter
respekteras inte alltid.
Myndigheter har rätt att inställa eller förbjuda demonstrationer eller möten
av säkerhetsskäl. Demonstrationstillstånd nekas ofta. Mötesorganisatörer
måste ingå ett avtal om säkerhet med inrikesministeriet om ett möte eller
demonstration kan få fler än 10 deltagare. Denna regel utsträcks även till
icke-offentliga tillställningar. Myndigheter belägger medborgare med böter
eller utsätter dem för hot och godtyckliga kvarhållanden för procedurbrott i
samband med organisation av möten eller demonstrationer. Aktivister som
Elena Urlajeva, Malokhat Sjonkulova och Chamangul Negamanova har ofta
kvarhållits när de demonstrerat utanför regeringsbyggnader. I december
2016 fick Elena Urlajeva tillstånd att protestera utanför regeringsbyggnader
och hon kunde genomföra två demonstrationer utan incidenter.
Lagstiftning tillåter föreningsfrihet, men myndigheterna begränsar denna
rättighet. Myndigheterna har försökt kontrollera civilsamhällets aktiviteter
7 (17)
och har uppmärksammat internationell finansiering av frivilligorganisationer.
Aktivister har rapporterat om kontinuerligt kontrollerande och trakasserier.
Justitieministeriet övervakar registrering av frivilligorganisationer.
Regelverket för registrering av frivilligorganisationer är omfattande och
processen tidsödande. Regelverkets uttolkning rapporteras utövas på ett sätt
som begränsar organisationernas handlingsutrymme. Koordinering med
myndigheter och tillstånd krävs bland annat för att organisera möten och för
godkännande av innehållet i mötesagendor. Dryga böter utgår om
regelverket inte efterlevs. Det är svårt för frivilligorganisationer att erhålla
finansiering från källor utanför Uzbekistan, och organisationer måste
redovisa alla banktransaktioner till finansministeriet och redovisa alla
aktiviteter till justitieministeriet var sjätte månad.
Religions- och övertygelsefrihet
Uzbekistan är en sekulär stat där stat och religion är formellt separerade.
Konstitutionen ska garantera samvetsfrihet, likhet inför lagen och att varje
medborgare fritt kan välja sin tro, eller avstå. Lagstiftning garanterar
religionsfrihet och frihet från religiös förföljelse, men myndigheterna
begränsar religiösa rättigheter när de anser att restriktioner är nödvändiga för
att upprätthålla nationell säkerhet, den sociala ordningen eller moralen.
Lagstiftning förbjuder all icke-registrerad religiös aktivitet. Ett antal religiösa
grupper är förbjudna då de betecknas som extremister. Missionerande är
förbjudet, likaså att involvera minderåriga i religiösa aktiviteter utan
föräldrars tillstånd och att undervisa i religiösa ämnen i skolor.
Frivilligorganisationer som arbetar med mänskliga rättigheter beräknar att
mellan 5 000 och 15 000 personer är fängslade på grund av ”religiös
extremism” eller medlemskap i olagliga religiösa samfund. Rapporter finns
om fångar som avlidit i fängelser efter att ha misshandlats av
fängelsepersonal. Att organisera eller delta i olaglig religiös aktivitet är
brottsligt och kan bestraffas med upp till fem års fängelse och dryga böter.
Fängelsestraff upp till 20 år kan utmätas för deltagande i religiösa aktiviteter
som bedöms ha anknytning till extremism.
Myndigheterna begränsar tillgången till religiösa publikationer och har
fängslat personer som försökt importera eller publicera religiöst material
utan tillstånd, likaså personer som innehaft publikationer som anses vara
extrema. Religiösa minoritetsgrupper upplever svårigheter med registrering
8 (17)
och med att utöva religiösa aktiviteter. Poliser rapporteras regelbundet
trakassera religiösa möten och anhålla religiösa samfunds medlemmar.
Rättssystemet dömer medlemmar av religiösa minoritetsgrupper till
administrativt förvar.
Omfattande restriktioner, kontroller och trakasserier har en stark inverkan
på möjligheten för individer att fritt praktisera sin religion.
V. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
Rätten till arbete, rättvisa arbetsvillkor och relaterade frågor
Diskriminering inom arbetslivet på grund av kön, hudfärg, religion eller
politisk åsikt är förbjuden, men uppges förekomma, i synnerhet gentemot
etniska minoriteter. Traditionella sociala och religiösa normer, bristfällig
utbildning och dåliga ekonomiska förhållanden begränsar inte minst
kvinnors möjligheter i arbetslivet. Enligt rapporter är de vanligaste
problemen avseende arbetsvillkor arbete utan anställningskontrakt, att
arbetstagare erhåller lägre lön än utlovat, försenade löneutbetalningar och
dåliga arbetsförhållanden.
Löner och genomsnittlig levandsstandard är låga, och skillnaden i
levnadsstandard mellan stad och landsbygd betydande. Hög arbetslöshet och
låga löner har resulterat i att cirka två miljoner uzbeker arbetar som
gästarbetare i främst Ryssland och Kazakstan.
Lagstiftning förbjuder tvångsarbete. Även om Uzbekistan, enligt ILO, gör
framsteg när det gäller utrotandet av tvångsarbete för vuxna i
bomullsskörden rapporteras om krav på bomullsproducenter att uppfylla
statligt fastställda skördekvoter. Detta resulterade också 2016 i utbredd
mobilisering av vuxna arbetare, bland annat läkare och lärare. För tredje året
i rad förbjöd regeringen uttryckligen barnarbete (under 18 år) i
bomullsskörden. Efter övervakning av bomullsskörden 2016 bedömde ILO
att användandet av barnarbete eliminerats och blivit socialt icke-accepterat,
men att risk för tvångsarbete fortfarande existerar för vissa kategorier av
arbetskraft. Efter 2016 års bomullsskörd beslöt Världsbanken och ILO att
fortsätta sitt samarbete med Uzbekistan i två år för att komma till rätta med
grundorsakerna till barnarbete och tvångsarbete för vuxna.
9 (17)
Under 2016 ratificerade Uzbekistan ILO-konvention (nr. 87) angående
föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten. Regeringen antog 2016 en
aktionsplan för att förbättra arbets- och anställningsförhållanden inom
jordbruket. Regeringen samarbetar med ILO om att förbättra arbetsvillkoren
i landet och har ingått en överenskommelse om att samarbetsprogrammet
(”Decent Work Country Programme”) ska förlängas till 2020.
Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Konstitutionen garanterar uzbekiska medborgare rätten till fri hälsovård.
Sedan självständigheten 1991 har regeringen sökt reformera och förbättra
hälsovårdssystemet. Sedan tidigt på 2000-talet har det skett en gradvis
ökning av budgetmedlen till hälsovårdssektorn. Trots detta uppges att den
faktiska tillgången till vård är begränsad, vilket har lett till ökad korruption
och mutor. För den som har råd finns privata alternativ att tillgå, som
uppges hålla högre kvalitet både avseende antalet tillgängliga läkare och
kvaliteten på vården.
Vanliga sjukdomar och hälsovårdsfrågor är bland annat cancer, hepatit, hjärtoch lungsjukdomar, dysenteri, kolera och HIV liksom hälsoproblem
relaterade till föroreningar och droger. Flera av dessa problem bedöms
härröra från långvarig exponering för miljöförstörande ämnen, som till
exempel det giftiga damm som blåser från de uttorkade delarna av Aralsjön.
För att stärka läkarnas och vårdens kvalitet uppges regeringen ha ett program
där läkarstudenter utbildas i ett antal andra länder.
Enligt WHO är den förväntade medellivslängden 66,1 år för män och 72,7
för kvinnor (2015).
Rätten till utbildning
Sedan 1990-talet har Uzbekistan genomgått ett ekonomiskt skifte, från en
jordbruksekonomi mot ett allt större fokus på industriproduktion,
energiexport, och inte minst servicesektorn. Samtidigt som arbetsmarknaden
har genomgått en omfattande transformation har utbildningssystemet inte
moderniserats. Detta gäller särskilt högre utbildning som idag inte kan möta
arbetsmarknadens krav och utmaningar. Skolgång till och med årskurs 12 är
obligatorisk för flickor och pojkar, och 80-90 procent fullföljer den.
Universitetsväsendet har restriktiva antagningsregler och kvoteringssystem
vilket resulterar i få antagna studenter. För varje studieplats på universitetet
återfinns sex sökande. Cirka 60 procent av studenterna är unga män vilket är
10 (17)
unikt med regionala och internationella mått mätt. Uzbekistan har ett
underskott att hög- och välutbildade personer.
Uzbekistan uppger att cirka åtta procent av statsbudgeten allokeras till
grundskole- och gymnasieutbildning. Samtidigt anslås 0,4 procent av
statsbudgeten till högre utbildning, vilket är lägst i världen. Uzbekistan
samarbetar med Världsbanken för att modernisera utbildningsväsendet.
Rätten till en tillfredsställande levandsstandard
Uzbekistan har betydande råvarutillgångar och har under ett antal år uppvisat
en ekonomisk tillväxt om cirka sju procent per år, tack var de höga
internationella råvarupriserna. Prisfallet på olja och andra råvaror har drabbat
ekonomin. Uzbekistan har den snabbast växande befolkningen i Centralasien
och står därför inför stora utmaningar. Enligt UNDP behöver Uzbekistan en
årlig ekonomisk tillväxt om sju-åtta procent för att kunna hantera
utmaningarna.
Enligt UNDP:s index över mänsklig utveckling 2015 (HDI) har Uzbekistan
ett indexvärde som placerar landet på plats 105 av 188 länder.
VI. RÄTTEN ATT INTE UTSÄTTAS FÖR DISKRIMINERING
Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av kön, men i praktiken
görs inte tillräckligt för att bekämpa eller motverka sådan diskriminering. Det
uzbekiska samhället är traditionellt och patriarkaliskt och mannen betraktas
allmänt som familjens överhuvud. Statliga medier men även
utbildningssystemet upprätthåller genderstereotyper och kvinnors
traditionella roll som barnaföderska, vårdare av familjemedlemmar och
bevarare av moraliska principer.
En jämställdhetslag är sedan en längre tid under utarbetande, men det är
oklart när lagen kommer att antas av parlamentet, Mejlis. Civilsamhällets
representanter har hävdat att regeringen ställer sig negativ till att anta
modernare lagstiftning för kvinnors rättigheter då främjandet av sådana
rättigheter går emot bevarandet av nationella värderingar.
11 (17)
Det förekommer regelbunden rapportering om trakasserier av de
människorättsförsvarare som arbetar för kvinnors rättigheter, bland andra
Elena Urlajeva och Malokhat Esjonkulova.
Våld i hemmet och kvinnomisshandel är vanligt förekommande, och
inkluderar fysisk, sexuell, psykologisk, ekonomisk och känslomässig
misshandel. Lagstiftning förbjuder misshandel men omfattar inte våld i
hemmet. Ett lagförslag mot våld i hemmet existerar men det är oklart när det
avses antas av parlamentet. Våld i hemmet anses generellt som en
familjeangelägenhet snarare än som ett brott. Våldtäkt är straffbart i lag, men
inte våldtäkt inom äktenskapet.
Kvinnor som är offer för våld i hemmet går sällan till polisen på grund av
kulturella normer och bristande juridisk hjälp. Civilsamhällesrepresentanter
menar att Uzbekistan även saknar en terminologi för att benämna och
därmed bemöta dessa företeelser. Det finns uppgifter om självmord och
försök till självmord bland offer för våld i hemmet. WHO rapporterade om
1 551 självmord år 2011, och uppgav att åtminstone 25 procent av dem var
kvinnor. Enligt uppgift finns inte skyddsboenden för utsatta kvinnor i
Uzbekistan. Generellt är statistik i genderfrågor bristfällig.
Minimiåldern för att ingå äktenskap är 17 år för kvinnor och 18 år för män.
En domare kan i undantagsfall sänka minimiåldern med ett år. Rapportering
förekommer om ingångna äktenskap med flickor ner till 15 års ålder, främst
på landsbygden. Det finns uppgifter att polygami förekommer, bland annat
på grund av fattigdom och det stigma som ensamstående kvinnor upplever.
Polygami är straffbart i lag och ger inte den andra hustrun och hennes barn
något juridiskt skydd.
Det finns uppgifter om systematisk tvångssterilisering av kvinnor i fertil
ålder, även utan kvinnans vetskap. Enligt rapporter är steriliseringarna inga
tillfälliga beslut av individuella sjukhus eller läkare, utan i linje med en
medveten politik av statliga myndigheter för att reducera den snabba
befolkningstillväxten. Kvinnor som redan fött ett eller två barn är i
farozonen. Frågan har bland annat tagits upp i Uzbekistans Universal
Periodic Review, UPR (FN:s universella granskningsmekanism).
Lagstiftning föreskriver att åtminstone 30 procent kvinnor ska finnas på
valbar plats till nationella val. Av parlamentsledamöterna är 16,5 procent
kvinnor. Kvinnor är underrepresenterade på högre positioner i samhället.
12 (17)
Antalet flickor och kvinnor som tillägnar sig högre utbildning minskar,
främst på grund av den ökande vikt som tillmäts kvinnors traditionella roller
samt att högre utbildning blir allt dyrare.
På arbetsmarknaden återfinns kvinnor oftast i traditionella kvinnoyrken och
kvinnor är sämre betalda än män. Många kvinnor arbetar i den informella
sektorn där sociala avgifter inte betalas vilket gör att de saknar tillgång till
lagstadgade förmåner som pension, semester och sjukförsäkring. Kvinnor är
inte tillåtna att arbeta nattskift eller övertid.
Barnets rättigheter
Lagstiftning ger skydd för barnets rättigheter. Enligt uzbekisk lag får ett barn
sitt medborgarskap genom födsel på uzbekiskt territorium eller via
föräldrarnas medborgarskap. Födslar registreras. Ett barn som föds till
statslösa föräldrar med uppehållstillstånd i Uzbekistan får medborgarskap.
Minimiåldern för arbete är 14 år. Uzbekiska myndigheter har genomfört
åtgärder för att eliminera det tidigare vanligt förekommande barnarbetet i
bomullsskörden, i samarbete med bl a ILO och Världsbanken. Enligt
Världsbanken 2016 är det numera inte socialt accepterat och organiserat
tvångsarbete för barn i samband med bomullsskörden ska ha eliminerats.
Skolgången är obligatorisk till och med årskurs 12. Minimiåldern för sexuellt
umgänge är 16 år.
Den nationella kvinnokommittén, som lyder under regeringen, och mahallas
(grannskapskommittéerna) uppges ha genomfört upplysningsverksamhet för
att öka medvetenheten om riskerna med barnäktenskap och tidiga födslar.
Kommittén ska ha hållit regelbundna offentliga möten med
samhällsrepresentanter och flickor i skolor för att framhålla vikten av
utbildning, finansiell självständighet och rätten till ett fritt val.
Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Lagstiftningen föreskriver lika rättigheter och friheter för alla medborgare. I
Uzbekistan finns flera minoritetsgrupper: ryska (5,5 procent) och tadzjikiska
(5 procent), samt mindre kazakiska, koreanska och kirgiziska minoriteter.
Det finns även en mindre romsk minoritet (färre än 50 000). Det finns få
rapporter om våld eller diskriminering mot dessa individer.
13 (17)
Konstitutionen fastställer uzbekiska som statsspråk och att staten ska
säkerställa en respektfull attityd gentemot de språk och sedvänjor hos alla
nationaliteter och etniska grupper i Uzbekistan. Konstitutionen stipulerar att
presidenten ska tala uzbekiska. Lagstiftning fastställer ryskan som ”språket
för interetnisk kommunikation”.
Etniska ryssar och andra minoriteter har ibland uttryckt oro över begränsade
arbetsmöjligheter. Det finns uppgifter om att mer seniora tjänster inom
förvaltning reserveras för etniska uzbeker, men det fanns också ett antal
undantag.
Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Sexuella relationer mellan män är olagligt med straff upp till tre års fängelse.
Sexuella relationer mellan kvinnor är inte reglerat i lagstiftningen. Det finns
inga kända häktningsförfaranden eller domar som rört hbtq-personer sedan
2003.
Rapportering finns om hot eller utpressning från polis och säkerhetstjänsts
sida baserat på sexuell orientering. Det har rapporterats att poliser avskedats
för maktmissbruk gentemot hbtq-personer. Sexuella relationer mellan
individer av samma kön bär ett starkt socialt stigma i det uzbekiska samhället
vilket kan förklara avsaknaden av rapporter om diskriminering gentemot
hbtq-personer.
Flyktingars och migranters rättigheter
Lagstiftning ger inte utrymme för beviljande av asyl eller för flyktingstatus.
Regeringen har inte etablerat ett system för skydd av flyktingar och ingen
myndighet hanterar migrationsfrågor.
Myndigheterna uppges ge visst skydd mot utvisning eller återbördande av
flyktingar till länder där deras liv eller frihet kan hotas på grund av ras,
etnicitet, religion, nationalitet eller politiska åsikter. UNHCR har inget
permanent kontor i Uzbekistan. UNDP bistår med övervakning och
återbördande av äldre fall främst rörande afghanska flyktingar. Potentiella
nya flyktingfall hänvisas av UNDP till grannländer där UNCHR är
närvarande.
Vissa flyktingar från Tadzjikistan blev officiellt statslösa i och med att
Sovjetunionen upplöstes. Officiell statistik om antalet statslösa personer
14 (17)
finns inte tillgänglig. Enligt vissa frivilligorganisationer beräknas antalet
statslösa till ca 3 000.
Barn till statslösa föräldrar kan erhålla uzbekiskt medborgarskap om båda
föräldrarna har uppehållstillstånd.
Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Lagstiftning förbjuder diskriminering av personer med
funktionsnedsättningar, föreskriver stöd samt att de ska ges samma
rättigheter som övriga medborgare. Myndigheter har föreskrifter om vilken
grad av funktionsnedsättning som krävs hos medborgare som erhåller
bidrag. Social diskriminering av funktionshindrade förekommer.
Lagstiftning föreskriver att byggnader, flygplatser, järnvägsstationer med
mera ska erbjuda tillgång för personer med funktionsnedsättningar men
efterlevanden är svag och särskilt äldre byggnader har låg tillgänglighet. Inga
särskilda offentliga program i detta syfte uppges finnas. Uppgifter finns att
myndigheter har utfärdat böter till individer och organisationer för bristande
tillgänglighet i byggnader. Många nybyggda skolor uppges ha förbättrad
extern tillgänglighet medan tillgängligheten inomhus är eftersatt.
Arbetslagstiftningen föreskriver att alla medborgare ska ha lika rätt till arbete,
men rapporter finns om diskriminering på arbetsmarknaden, och att upp till
90 procent av medborgare med funktionsnedsättning är arbetslösa.
Myndigheterna uppges ha erbjudit anställning för över 4000 personer med
funktionsnedsättning. Arbetsmarknadsministeriet har ansvar för att
underlätta anställning för personer med funktionsnedsättning.
Hälsoministeriet uppges kontrollera tillgång till hälsovård för personer med
funktionsnedsättning.
Uzbekiska myndigheter uppger att av barn under 16 år med
funktionsnedsättning gick drygt 30 000 i vanlig skola, cirka 6 200 i särskilda
skolor, och 9 500 fick undervisning i hemmen.
15 (17)
Ratifikationsläget avseende centrala konventioner om mänskliga
rättigheter
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) ratificerades år 1995. Det
fakultativa protokollet om enskild klagorätt och det fakultativa protokollet
om avskaffandet av dödsstraffet ratificerades år 1995 respektive år 2008.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International
Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) ratificerades år 1995.
Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt har inte ratificerats.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
International Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination
(ICERD) ratificerades år 1995.
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) ratificerades år 1995 Det fakultativa protokollet om
enskild klagorätt har inte ratificerats.
Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman
or Degrading Treatment or Punishment (CAT) ratificerades år 1995. Det
fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr har inte ratificerats.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) ratificerades år 1994. Det tillhörande protokollet om barns indragning
i väpnade konflikter och det tillhörande protokollet om handel med barn,
barnprostitution och barnpornografi ratificerades år 2008.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) signerades år 2009.
Konventionen mot påtvingade försvinnanden, International Convention for the
Protection of All Persons from Enforced Disappearances (ICED) har inte ratificerats.
Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees (Refugee
Convention) och det tillhörande protokollet har inte ratificerats.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal
Court (ICC) signerades 2000.
16 (17)
Exempel på svenska och internationella insatser inom mänskliga
rättigheter, demokrati och rättsstatens principer
Sverige har inget bilateralt utvecklingssamarbete med Uzbekistan men är
dock en stor givare till FN-organ som arbetar med mänskliga rättigheter och
rättsstatens principer i Uzbekistan. EU har bistånd till Uzbekistan inom
ramen för EU:s Centralasienstrategi.
I den senaste cykeln av FN:s universella granskningsmekanism, UPR, gav
Sverige rekommendationerna till Uzbekistan i frågor rörande bland annat
användningen av barnarbete och motarbetande av tortyr.
17 (17)
