Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Kirgizistan 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Det politiska läget i Kirgizistan under året har kännetecknats av fortsatt politisk
instabilitet och motsättningar mellan president, premiärminister och parlament.
Tidvis under året har det politiska livet varit närmast paralyserat och det
nödvändiga fortsatta reformarbetet har därigenom helt avstannat. Den politiska
instabiliteten har även lett till en ökad osäkerhet beträffande läget för de
mänskliga rättigheterna, inte minst i de fall när regeringen, förebärande
åtgärder mot ”destabilisering, terrorism eller hot mot statens säkerhet”
övervägt att göra inskränkningar i exempelvis yttrande- och
församlingsfriheten.
Visserligen är det civila samhället relativt starkt – inte minst om man jämför
med läget i grannländerna, men den politiska instabiliteten och regeringens
överväganden av de slag som redovisats ovan gör att klimatet för många
organisationer synes hårdna.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Kirgizistan har tillträtt:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt det fakultativa
protokollet om enskild klagorätt
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
2
-
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
-
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt.
-
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT)
-
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter och om handel med barn
-
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1967
-
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC) har endast undertecknats.
Kirgizistan rapporterar till de FN-kommittéer som övervakar att
konventionerna efterlevs.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Det har i under 2006 förekommit mord med politiska förtecken. Särskilt stor
uppmärksamhet fick ett sådant fall som inträffade i maj, då en person som
ställt upp i - och vunnit - ett fyllnadsval till parlamentet sköts ned på öppen
gata. Då emellertid vederbörande av flera bedömare ansågs vara en av landets
mest prominent kriminella ledare, kan det inte uteslutas att orsakerna till
mordet inte är politiska utan snarare följden av en uppgörelse inom den
kriminella värld som i Kirgizistan ofta har förgreningar till politiken.
Några uppgifter om slaveri eller ofrivilliga försvinnanden har inte noterats
under året.
Trots förbud förekommer tortyr i häkten och fängelser, ofta som ett sätt att
tvinga fram bekännelser.
Förhållandena i landets fängelser är mycket bristfälliga. Överbeläggning och
brist på mat och mediciner utgör de huvudsakliga problemen. Såväl lokala som
3
internationella organisationer för mänskliga rättigheter, såsom Internationella
Rödakorskommittén (ICRC), har tillåtits besöka fängelser. Enligt en rapport
sammanställd av en kirgizisk enskild organisation är förhållandena särskilt svåra
för fångar med homosexuell läggning, vilka befinner sig längst ner i den
informella hierarki som råder i fängelserna.
Under året noterades fyra fall där flyktingar från Andizjan-händelserna i
Uzbekistan – trots internationella vädjanden – mot sin vilja återsändes till
Uzbekistan. De kirgiziska myndigheterna motiverade sitt beslut med att de fyra
var brottslingar, som inte hade några politiskt motiverade skäl för skydd i
Kirgizistan. De fyras vidare öden i Uzbekistan är okända.
4. Dödsstraff
Dödsstraff är lagens strängaste straff i Kirgizistan och utdöms fortfarande,
senast i augusti 2006. Men sedan 1998, då ett moratorium infördes, har inga
dödsstraff verkställts. Enligt uppgift sitter nu omkring 200 dödsdömda i
fängelse på obestämd tid under miserabla förhållanden. De är, enligt uppgift,
samtliga dömda för mord.
I september 2006 förklarade en vice justitieminister att parlamentet ”snart”
skulle tillställas en proposition varigenom dödsstraffet avskaffas och ersättas
med livstids fängelse.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Godtyckliga frihetsberövanden förekommer regelbundet i Kirgizistan, ibland
uppenbarligen som ett sätt för polisen att tillskansa sig mutor. Enligt lagen
krävs beslut från en åklagare innan häktning kan ske, men den följs alltså inte
alltid.
Under året har det kommit uppgifter om att särskilt företrädare för den
uzbekiska minoriteten i Ferghana-dalen utsatts för frihetsberövanden till följd
av polisens eller säkerhetsorganens satsning som benämns ”kamp mot
terrorism m.m”.
Fri rörlighet inom och över landets gränser tillåts i princip. Inom landet finns
krav på registrering av bostads- och arbetsort. I samarbete med OSSE antogs
2002 en ny lag om inrikes migration, som syftar till att avskaffa systemet med
registrering. Lagens skrivningar verkar dock ännu inte tillämpas fullt ut. Kravet
på utresevisum är avskaffat sedan några år tillbaka.
4
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Konstitutionen föreskriver en oberoende dömande makt, men i praktiken
verkar rättsväsendet vara underställt den exekutiva makten. Åtalade kan få sina
fall prövade i lokala och regionala domstolar samt i Högsta domstolen.
Därutöver finns separata militärdomstolar och skiljedomstolar samt ett system
med äldreråd som avgör familjetvister. En konstitutionsdomstol tolkar
grundlagen. Presidenten nominerar domare till de högre domstolarna. Dessa
måste godkännas av parlamentet. Domare i lokala domstolar utses av
presidenten.
Det är åklagaren som leder domstolsförhandlingarna. Principen om att den
åtalade är oskyldig till dess motsatsen har bevisats skall följas, och den åtalade
har rätt till försvarsadvokat. Men dessa rättigheter respekteras inte alltid.
Korruptionen inom rättsväsendet förefaller vara utbredd, inte minst som ett
resultat av domarnas låga löner.
En ombudsman som skall bevaka medborgarnas mänskliga rättigheter utsågs år
2002.
7. Straffrihet
Straffrihet, det vill säga underlåtenhet från statens sida att beivra och bestraffa
brott och då särskilt brott begångna av statens representanter, är ett problem i
Kirgizistan. De senaste åren har dock ett antal poliser åtalats för tortyr.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Konstitutionen föreskriver yttrande- och tryckfrihet men i praktiken begränsas
dessa rättigheter. Regeringen utövar starkt inflytande över media, inte minst
genom statliga bidrag. Ett antal oberoende tidningar finns i landet men då det
ledande tidningstryckeriet är statligt och från tid till annan vägrar trycka vissa
tidningar, möter de oberoende tidningarna ibland svårigheter med utgivningen.
Ett fristående tidningstryckeri har numera, med utländskt finansiellt stöd,
etablerats. De oberoende tidningarnas upplaga är fortfarande mycket liten.
Det finns även några oberoende TV- och radiostationer. Den enda
rikstäckande oberoende TV-stationen, ”Piramida” tystnade i augusti sedan
någon stulit delar av sändarutrustningen. I september – och endast tio timmar
efter det att stationen kunnat återuppta sändningarna - utsattes den för ett nytt
attentat varvid två tekniker misshandlades och sändningslokaler och teknisk
5
utrustning brändes ner. Stationens ägare och den politiska oppositionen
anklagar regeringen för inblandning eller anstiftan, något som inte oväntat
tillbakavisas från regeringshåll.
Samtliga media måste registrera sig innan de får inleda sin verksamhet.
Förenings- och församlingsfrihet föreskrivs i konstitutionen och respekteras i
stort, även om framför allt de lokala myndigheterna ibland utnyttjat
lagstiftningen för att begränsa dessa friheter. För att en förening eller
organisation skall få verka krävs registrering, vilken som regel beviljas utan
problem. Särskilda tillstånd krävs för demonstrationer och möten, och också
sådana beviljas i allmänhet.
Även om religionsfrihet föreskrivs i konstitutionen och respekteras i allmänhet,
förekommer kränkningar av den. Alla religiösa grupperingar måste registreras
och vissa kristna samfund har stött på problem i denna procedur. Hos
regeringen finns en djup oro för utbredningen av extrema islamiska
grupperingar, dels på grund av tidigare negativa erfarenheter av Islamic Movement
of Uzbekistan, dels efter händelserna den 11 september 2001. Enligt ett statligt
program skall skolorna i Kirgizistan undervisa om olika religioner men det
finns inte tillräckliga resurser för att genomföra programmet.
Värt att uppmärksamma är att regeringen i oktober 2006 till parlamentet
överlämnade lagförslag om att ändra ett antal lagar för att de skall komma i
överensstämmelse med ”lagen om bekämpande av extremism”. Enligt
justitieministern skulle ändringarna avse strafflagen, lagen om religionsfrihet,
lagen om media samt lagen om demonstrationsfrihet. I lagen om massmedia
skulle ändringen bestå i ett förbud att publicera uppmaningar till ”extremism
och störtande av myndigheterna, destabilisering och etnisk split liksom
skadande av den nationella säkerheten och det konstitutionella systemet”. Det
skulle, enligt ministern, bli polisens uppgift att avgöra huruvida ”media
uppmanade till extremism”. I lagen om demonstrationsfrihet skulle ändringen
innebära att ett förbud mot ”extremistiska slogans” infördes.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Spänningar mellan regering och parlament samt mellan president och
premiärminister kunde noteras redan ganska kort efter ”revolutionen” i mars
2005. Under 2006 har spänningarna inte minskat utan tvärtom förstärkts.
Landets politiska liv har tidvis varit närmast paralyserat. Ministrar har kommit
och gått i regeringen och under året har även parlamentets talman tvingats bort
från sitt ämbete. Inte sällan har ministrar som avgått eller avskedats sökt sig till
”oppositionen”. Motsättningarna mellan de olika politiska institutionerna har
6
lett till att föga, om ens något, av det nödvändiga reform- och
lagstiftningsarbetet (bland annat en revision av konstitutionen) har kommit till
stånd. Många bedömare menar att 2006 varit ”ett förlorat år” för Kirgizistan.
De bristande framstegen i reformarbetet har också utgjort grogrunden för ett
ökande folkligt missnöje, vilket bland annat tagit sig uttryck i tämligen
omfattande demonstrationer i huvudstaden Bisjkek.
En ytterligare försvårande omständighet är att partiväsendet i landet är svagt
utvecklat. Visserligen finns ett tjugotal olika partier eller ”partigrupperingar”,
även sådana som säger sig vara i opposition, men många av dem är rätt lösligt
sammanfogade. Överströmningen av väljare – men även av politiker – mellan
de olika partierna har därför varit rätt stor. Som ovan (punkt 3) har anförts
finns det i landet även en ofta olycklig sammanblandning mellan politiska
aspirationer och privatekonomiska intressen (av mer eller mindre kriminell
karaktär) vilket leder till röstköp och andra former av korruption.
Kvinnor saknar övergripande representation i det politiska livet. För
närvarande finns ingen kvinnlig minister i regeringen. Ej heller finns någon
kvinnlig parlamentsledamot.
Kvinnors valdeltagande torde vara lägre än männens, i synnerhet på
landsbygden. Till parlamentsvalen 2005 nominerades ett mycket litet antal
kvinnliga kandidater.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Diskriminering inom arbetslivet på grund av kön, hudfärg, religion eller politisk
åsikt är förbjuden men förekommer i viss utsträckning, även om myndigheterna vidtagit vissa åtgärder för att komma till rätta med problemen.
Den normala arbetsveckan är 41 timmar. Hälso- och säkerhetsförhållandena på
landets arbetsplatser – i synnerhet inom industrin – är undermåliga. Lagen
tillåter alla arbetare att fritt bilda och ansluta sig till fackliga organisationer och
denna rätt respekteras i allmänhet. Enligt uppgift är 94 procent av arbetarna
fackligt anslutna. Tvångsarbete är förbjudet men lär förekomma i viss
utsträckning.
Kirgizistan har tillträtt samtliga åtta av ILO:s centrala konventioner om
föreningsfrihet och förhandlingsrätt, icke-diskriminering i arbetslivet, förbud
7
mot tvångsarbete och förbud mot barnarbete men, som framkommit ovan, är
tillämpningen i vissa fall bristfällig.
Arbetslösheten varierar mellan stad och landsbygd men uppskattades år 2004
till i genomsnitt 18 procent.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Såsom redan framgått är hälsoförhållandena på många av landets arbetsplatser
undermåliga. Någon uttalad diskriminering vad gäller tillgången till hälsovård
kan inte sägas förekomma men inom hälso- och sjukvården förekommer
korruption och mutor. För den som har råd står, åtminstone i huvudstaden,
privata alternativ till buds.
12. Rätten till utbildning
Kirgizistan har nio års obligatorisk skolgång, som är tänkt att vara avgiftsfri,
men utbildningssystemet lider brist på finansiering. Bättre bemedlade föräldrar
sänder sina barn till privata skolor. Flickor och pojkar går i skolan i samma
utsträckning och så gott som alla barn genomgår grundskolan.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Kirgizistan är ett fattigt land där stora delar av befolkningen lever under svåra
förhållanden, inte minst på landsbygden. År 2004 uppgavs cirka 40 procent av
befolkningen leva under fattigdomsstrecket.
Det förekommer också uppgifter att vissa etniska minoriteter (bland annat
uzbeker, uigurer och dunganer) har en sämre och fattigare levnadsnivå än
exempelvis kirgizerna.
I UNDP:s Human Development Report 2005 (FN:s välfärdsrapport) hamnar
Kirgizistan på plats 109 med ett Human Development Index på 0,702 (således
i paritet med Vietnam och Indonesien). Index visar en långsamt stigande trend.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av kön, men regeringen har
inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att hindra att sådan diskriminering sker.
Kvinnomisshandel är ett utbrett och växande problem och många brott av
detta slag anmäls aldrig. Lagen förbjuder dock hustrumisshandel. Den
8
traditionella sedvänjan med brudköp och brudrov finns fortfarande kvar på
landsbygden.
Även handel med kvinnor är ett allvarligt och tilltagande problem. Kirgizistan
fungerar framför allt som ursprungs- och transitland för människohandel och
det finns ingen lag som uttryckligen förbjuder verksamheten.
Kvinnorna har generellt – åtminstone i städerna – hög utbildning och är väl
representerade i arbetslivet. Kvinnorna är dock, som ovan sagts, kraftigt
underrepresenterade inom politiken. Kvinnor på landsbygden har i allmänhet
sämre hälsa och mer begränsade utbildningsmöjligheter än kvinnorna i
städerna och de tar mer sällan arbete utanför hemmet.
15. Barnets rättigheter
Regeringen har antagit särskilda program för att förbättra barnens villkor och
sprida information om barnens rättigheter men resurserna är inte tillräckliga för
att säkra barnens grundläggande behov. Svåra sjukdomar, som skulle kunna
förhindras med vaccinationer, fortsätter att breda ut sig. Tuberkulos är en
vanlig dödsorsak bland små barn. Många barn, särskilt på landsbygden, lider av
undernäring. Barnmisshandel är ett utbrett problem.
Fattiga föräldrar överger sina barn i allt större utsträckning. Enligt insatta
bedömare kan antalet övergivna gatubarn uppskattas till mellan 2 000 och
15 000 (beroende på årstiden). Enbart i huvudstaden Bisjkek beräknas det,
enligt FN:s barnfond UNICEF, finnas cirka 2 000 gatubarn.
Minimiåldern för att få arbeta varierar med arbetsuppgiften men ingen yngre
än 14 år får enligt lagen arbeta. Barnarbete blir dock allt vanligare både på
landsbygden och i städerna. Ett särskilt problem är barns deltagande i arbetet
med tobaksskördarna. Handel med flickor för prostitution förekommer, men
ingen tillförlitlig statistik över problemet finns att tillgå.
Värnpliktsåldern inträder vid 18 år och det finns inga uppgifter om
barnsoldater.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Icke-kirgizer uppges vara diskriminerade, främst genom att de ofta nekas
tillträde till högre statliga ämbeten. Såväl ryssar som uzbeker är
underrepresenterade i det politiska livet. År 2001 erhöll ryskan status som
officiellt språk. Vid 2005 års parlamentsval förekom för första gången även viss
9
agitation på uzbekiska språket. Universitetsutbildningarna hålls mestadels på
ryska.
Andra minoriteter, som uigurer och dunganer, är – även om de inte utsätts för
direkt diskriminering från myndigheternas sida – många gånger inte socialt
accepterade av den kirgiziska majoriteten.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Sedan 1998 är homosexualitet bland män inte längre förbjudet enligt lag.
Kvinnlig homosexualitet har aldrig reglerats i lagstiftningen. Enligt en lokal
enskild organisation som arbetar mot diskriminering och förföljelse på grund
av sexuell läggning accepteras homosexuella i viss mån av samhället. Sedan
förbudet lyftes har många män öppet visat sin homosexualitet men många
väljer fortfarande att dölja sin läggning på grund av risken socialt fördömande.
Det finns också rapporter om att homosexuella utsätts för utpressning av
polismän som hotat ”avslöja” dem för arbetskamrater och andra.
18 Flyktingars rättigheter
Kirgizistan har ratificerat FN:s flyktingkonvention och ger individer asyl och
flyktingstatus. Flertalet av flyktingarna i landet kommer från Tadzjikistan och
Afghanistan. De pågående striderna i Tjetjenien har även medfört vissa
flyktingströmmar därifrån till Kirgizistan. Regeringen samarbetar med UNHCR
och andra humanitära organisationer för att bistå flyktingar. Värt att särskilt
uppmärksamma är att de kirgiziska myndigheterna i stort sett inte gav efter för
påtryckningar från Uzbekistan, så när som i några enskilda fall, att utlämna
dem som flytt till Kirgizistan efter oroligheterna i Andizjan i Uzbekistan. I
stället medverkade landets myndigheter till att UNHCR kunde ge omkring 450
flyktingar från Uzbekistan en fristad i tredje land.
19. Funktionshindrades rättigheter
Regeringen har antagit ett program för att trygga funktionshindrades rättigheter
i samhället. Det finns även en särskild plan för funktionshindrade barn.
Budgeten räcker dock inte till för genomförandet av dessa program till fullo.
Särskilt finns brister när det gäller mentalt handikappade. Funktionshindrade
lider generellt av social diskriminering och hög arbetslöshet.
10
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det civila samhället är relativt starkt i Kirgizistan. Flera lokala organisationer
för mänskliga rättigheter är verksamma och tillåts i stort utföra sitt arbete med
att bevaka och rapportera om situationen för de mänskliga rättigheterna utan
inblandning av regeringen.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
OSSE (organisationen för fred och säkerhet i Europa), som har kontor i
Bisjkek och i staden Osj, ger utbildningar inom mänskliga rättigheter. Inte
minst efter de politiska omvälvningarna våren 2005 har OSSE mycket aktivt
lämnat råd till myndigheterna på det rättsliga området och även vad gäller
politiska reformer i stort. OSSE:s program har inte fått önskad effekt på grund
av den tidvis rådande förlamningen av landets politiska liv samt att få av
reformförslagen genomförts hittills.
Sverige bedriver ett expanderande utvecklingssamarbete i Kirgizistan för bland
annat ökat deltagande av kvinnor i det politiska livet och kampen mot
människohandel. Sverige finansierar även utbildning av fängelsepersonal och
utvecklandet av alternativ till fängelsestraff.
Via UNDP stöder Sverige även demokratifrämjande program om rösträtt och
allmänna val, samt konfliktförebyggande program i Ferghana-dalen.
