GÖTEBORGS STADSKANSLI TJÄNSTEUTLÅTANDE 2005-01-23 Utrikesdepartementets remiss: Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa FÖRSLAG TILL BESLUT I kommunstyrelsen Stadskansliets förslag till yttrande enligt bilaga 1 antas som kommunstyrelsens eget och översändes till Utrikesdepartementet. SAMMANFATTNING Utrikesdepartementet har inbjudit Göteborgs Stad att svara på remissen om fördraget om upprättande av en konstitution för Europa. Konstitutionen har utarbetats av det för uppgiften specialinrättade Framtidskonventet och antogs av stats- och regeringschefer i Bryssel i juni 2004. Konstitutionen skall ratificeras av medlemsstaternas parlament. Utrikesdepartementet har remitterat konstitutionen inför riksdagsbeslutet som väntas i december. Stadskansliets förslag berör främst konsekvenser av Sveriges medlemskap i EU och behovet av ett förbättrat samarbete mellan nationell och lokal nivå i EU-ärenden. EKONOMISKA KONSEKVENSER Stadskansliet kan inte bedöma de ekonomiska konsekvenserna av införandet av konstitutionen. Bilaga 1 Yttrandet Bilaga 2 Sammanfattning av förhandlingsresultatet ÄRENDET Konstitutionen i stora drag Utrikesdepartementet har till knappt 200 instanser remitterat fördraget om upprättandet av en konstitution för den Europeiska Unionen (”Konstitutionen”). Remissen är ett led i beredandet av regeringens proposition till riksdagen om ratificering av konstitutionen och de ändringar av svensk lag som därmed blir nödvändiga. Regeringen väntas lämna över proposition till Riksdagen i september och riksdagsbeslut om ratificering av konstitutionen väntas i december 2005. Den nya konstitutionen ersätter fördragen om Europeiska unionen (ofta kallat EU- eller Maastrichtfördraget) och Europeiska gemenskapen (EG- eller Romfördraget). Detta innebär att unionens samlade regelverk regleras av ett enhetligt fördrag. De tidigare fördragen har kritiserats för att vara oöversiktliga och i vissa fall motstridiga. I och med konstitutionen får EU tydliga etablerade värden och mål. EU:s stadga om grundläggande rättigheter införlivas i konstitutionen och EU skall även ansöka om anslutning till den Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter. Detta har tidigare inte varit möjligt eftersom EU enligt de gamla fördragen inte ansetts vara en juridisk person. På det institutionella planet föreslås vissa förändringar. Ordförande för Europeiska rådet och ministerrådet väljs för två och ett halvt år, istället för som idag sex månader. Ordförandeposten kommer dock att fortsätta rotera mellan medlemsländerna. Undantaget är ministerrådet för utrikesfrågor som permanent kommer att ledas av EU:s utrikesminister, vilket är en nyinrättad post. Kommissionen kommer att bestå av en kommissionär från varje land. Successivt kommer antalet kommissionärer minska fram till 2014 då antalet skall motsvara två tredjedelar av medlemsstaterna. Kommissionen får även en förtydligad roll som initiativtagare och verkställare av unionens politik. Europaparlamentet får ökat inflytande eftersom det som grundregel skall ha medbeslutande i lagstiftningsfrågor. I dagsläget varierar parlamentets inflytande från att enbart bli konsulterat till att ha medbeslutanderätt. Antalet parlamentsledamöter begränsas till 750. I och med det så kallade subsidiaritetsprotokollet får de nationella parlamenten ett ökat inflytande genom att dessa får möjlighet att kontrollera subsidiaritetsprincipens efterlevnad. Om ett lagförslag anses bryta mot subsidiaritetsprincipen har ett nationellt parlament möjlighet att påtala detta inom sex veckor efter förslagets kungörande. Om minst en tredjedel av de nationella parlamenten påtalar ett brott mot subsidiaritetsprincipen skall lagförslaget omprövas. Inom EU:s olika politikområden får unionen exklusiv beslutanderätt inom områdena tullunionen, konkurrensregler, den monetära politiken, bevarandet av havets biologiska resurser inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken samt handelspolitiken. Politikområden där beslutsbefogenheterna är delade mellan unionen och medlemsstaterna är; den inre marknaden, socialpolitik, ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, jordbruk och fiske, med undantag för bevarandet av havets biologiska resurser, miljö, konsumentskydd, transport, transeuropeiska nät, energi, området med frihet säkerhet och rättvisa samt gemensamma angelägenheter i fråga om säkerhet när det gäller vissa aspekter på folkhälsa. Flera av dessa politikområden påverkar Sveriges kommuner direkt eller indirekt. I vilken grad och utsträckning själva konstitutionen påverkar kommunerna är osäkert, eftersom konstitutionen i sig enbart innebär en ny grund för EU:s regelverk. Stadskansliets förslag till yttrande Stadskansliets förslag berör främst konsekvenserna av Sveriges medlemskap i EU och behovet av att förbättra samarbetet inom Sverige mellan den nationell och kommunala nivån i EU-frågor som omfattas av den kommunala kompetensen. Förslaget till yttrande tar inte ställning för eller emot konstitutionen i dess helhet då flera av konstitutionens delar inte kan anses beröra den kommunala nivån. Konstitutionens innehåll ifrågasätts inte heller, då möjligheterna till ändringar i konstitutionen i princip är obefintliga. I förslaget till remissyttrande konstateras att de traditionella upparbetade remissförfarandena kring nationell lagstiftning inte alltid klarar av att hantera förslag som kommer från EU. I de fall där frågor remitteras internt i Sverige har lagars och förordningars lydelse ofta i praktiken låsts fast genom förhandlingar mellan de olika institutionerna och även mellan länderna. Att på detta stadium konsultera svenska kommuner och andra instanser leder sällan till någon reell påverkansmöjlighet för dessa. Svenska kommuner skulle däremot kunna bidra till att förstärka den svenska nationella positionen eftersom kommunerna besitter expertkompetens inom vissa områden. Ett nationellt samarbete på ett tidigt stadium i EU:s lagstiftningsprocesser skulle kunna vara av godo för både kommunerna och Sveriges position i EU. I förslaget till yttrande nämns särskilt EU:s arbete för att uppnå målen i ”Lissabon- och Göteborgsprocesserna”. Målen för dessa processer är att EU skall sträva efter hållbar utveckling för att år 2010 vara världens slagkraftigaste ekonomi. Detta mål har under de senaste åren blivit en allt tydligare ledstjärna för EU och målen återfinns även i konstitutionens artikel I-3. Förslaget till yttrande konstaterar att kommuner och i synnerhet städer spelar en nyckelroll för att Lissabon och Göteborgsprocessernas mål skall kunna uppnås. Genomförandet av Lissabon och Göteborgsprocesserna skall ske genom den så kallade ”Öppna samordningsmetoden”. Förenklat innebär den att medlemsstaterna gemensamt ställer upp mål inom vissa områden och att staterna själva utarbetar nationella handlingsplaner för att uppnå målen. Någon formell beslutskompetens förs inte över till europeisk nivå i egentlig mening, men förslaget till yttrande påpekar att samarbetet inom den öppna samordningsmetoden inte får försvaga den lokala nivån. I och med riksdagens roll som väktare av subsidiaritetsprincipen nämns i förslaget till yttrande en önskan om mekanism för samråd inrättas mellan riksdagen och lokal nivå. I bilaga 3 återfinns en skrivelse från nätverket Folkomröstning.nu som inkommit till kommunen. Skrivelsen har sänts till samtliga remissinstanser och innehåller ett önskemål att stödja rörelsen i krav på en folkomröstning i Sverige om konstitutionen. Regeringen och en majoritet i riksdagen anser att en folkomröstning inte ska genomföras utan att Riksdagen kan ratificera konstitutionen. BAKGRUND Under 1990-talet ändrades de fördrag som EU-samarbetet baseras på tre gånger. Genom Maastrichtfördraget 1992 utvidgades EU-samarbetet från samarbetet inom det traditionella EGsamarbetet, till att även omfatta gemensam utrikes- och säkerhetssamarbete, samt visst rättsligt samarbete. Amsterdamfördraget (1997) och Nicefördraget (2001) syftade till att förbereda unionen för utvidgningen med tio nya medlemsländer. Efter båda fördragsändringarna stod det dock klart att ytterligare reformering av EU:s institutioner och beslutsprocesser var nödvändiga för att klara av utvidgningen. Ett år efter Nicefördraget antog EU:s stats- och regeringschefer den så kallade ”Laekenförklaringen” enligt vilken unionen ska bli mer demokratisk, öppen och effektiv samt öppna vägen mot en konstitution för EU. För att nå fram till förslaget om en konstitution användes en ny metod; ett så kallat framtidskonvent lett av den franske före detta presidenten Valéry Giscard d’Estaing. Konventet har arbetat betydligt öppnare med förslaget till reformering än de metoder som tidigare tillämpats vid fördragsändringar. Representanter från den lokala och regionala nivån, liksom från civila samhället har hörts vid konventets plenarsamlingar. Textutkast från konventets arbetsgrupper har även publicerats på konventets webplats. Efter ett års överläggningar nåddes konsensus i konventet om att överlämna ett förslag till konstitution till EU:s stats- och regeringschefer. Konventets förslag har behandlas på regeringsnivå som efter åtta månaders förhandlingar kom fram till konsensus. Fördraget om en konstitution för Europa undertecknades av stats- och regeringscheferna i oktober 2004. Härefter följer att samtliga av EU:s 25 länders parlament skall ratificera konstitutionen. Tio länder har valt att genomföra folkomröstning om konstitutionen; Danmark, Frankrike, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Portugal, Spanien, Storbritannien och Tjeckien. Konstitutionen ska enligt planerna träda ikraft den första november 2006. GÖTEBORGS STADSKANSLI Håkan Beskow Håkan Perslow Bilaga 1 Förslag till yttrande Yttrande över Utrikesdepartementets remiss: Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa Göteborgs Stad välkomnar utrikesdepartementets initiativ till en bred konsultationsprocess kring Fördraget om en konstitution för Europa (Konstitutionen). Göteborgs Stad tar inte ställning för eller emot konstitutionen i dess helhet. Konstitutionen innehåller bland annat delar som reglerar relationen mellan regeringsnivå och EU, gemensam utrikes och säkerhetspolitik, samt unionens relationer med tredje land och internationella organisationer. Däremot konstateras att en stor del av de EU:s politikområden som anges i konstitutionen även är frågor som omfattas av den kommunala kompetensen. Om riksdagen ratificerar konstitutionen anser Göteborgs Stad att ett utökat samarbete mellan nationell och kommunal nivå är nödvändig i denna typ av EU-frågor. Sveriges kommuner har sedan Sverige blev medlem i unionen upplevt en allt större direkt och indirekt påverkansgrad från EU. I flera fall berör konstitutionen områden där kommuner har ett nationellt huvudansvar eller en viktig roll. Exempel är miljö, sysselsättning, tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, räddningstjänst med mera. Svenska kommuner besitter i många fall expertkompetens i frågorna och ett förbiseende av kommunernas erfarenheter och kompetens riskerar att påföra oförutsedda kostnader och minskat handlingsutrymme. Målen som angetts de så kallade Lissabon- och Göteborgsprocesserna, det vill säga att EU skall sträva efter en hållbar utveckling i syfte att år 2010 vara världens mest dynamiska ekonomi återspeglas i konstitutionens artikel I-3. Förverkligandet av Lissabon- och Göteborgsprocessernas mål kräver insatser på europeisk, nationell och lokal nivå. I flera fall spelar kommuner och i synnerhet stora städer en nyckelroll i förverkligandet av målen. För att uppnå Lissabon- och Göteborgsmålen används den så kallade ”öppna samordningsmetoden”. Genom konstitutionens införande etableras den öppna samordningsmetoden som metod för europeiskt samarbete inom flera verksamhetsområden som är viktiga för svenska kommuner. Göteborgs Stad betonar att detta samarbete inte får leda till överföring av beslutskompetens eller försvagning av den lokala nivån. Riksdagen ges i konstitutionen en ny roll som väktare av subsidiariteten (artikel 4 i subsidiaritetsprotokollet). Med detta ansvar är det nödvändigt att en mekanism inrättas för samråd mellan Riksdagen och den lokala nivån. Erfarenheten efter tio års medlemskap i unionen är att de traditionella upparbetade svenska systemen för åsiktsinhämtning och medverkan vid utarbetandet av politiska beslut inte alltid klarar av att hantera förslag som stammar från EU. Göteborgs Stad ser därför stora fördelar med ett förbättrat och strukturerat samarbete mellan regering, riksdag och kommuner i det nationella arbetet med EU-frågor. Vi tror att ett sådant samarbete skulle medföra positiva effekter både för Sveriges position i EU och för förankringen av EU-medlemskapet i Sverige. FÖR GÖTEBORGS KOMMUNSTYRELSE Göran Johansson Sammanfattning av Förhandlingsresultatet Dokumentet översändes separat som acrobatfil Bilaga 2