Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Tchad 2005
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Tchad är ett av världens fattigaste länder. Landets historia har sedan
självständigheten präglats av förtryck, inre väpnade konflikter och spända
relationer med många av grannländerna. Den politiska situationen
karaktäriseras av en försiktig demokratisering. Den nuvarande presidenten
Idriss Déby tog makten 1990 i en statskupp och valdes som president 1996 i
landets första val. Déby återvaldes 2001 i ett val som präglades av valfusk och
oegentligheter. I juni 2005 antog nationalförsamlingen en ny konstitution efter
att en folkomröstning samma månad godkänt förslaget.
Den nya konstitutionen stärker presidentens makt genom att senaten avskaffas
och ett råd inrättas i dess ställe, vars medlemmar nomineras av presidenten.
Vidare tillåter numera konstitutionen tre mandatperioder för presidenten och
därmed kan president Déby kandidera på nytt i de val som skall hållas 2006.
Respekten för de mänskliga rättigheterna (MR) i Tchad var fortsatt bristfällig
under 2005. Rättslösheten var utbredd och säkerhetstjänsten gjorde sig skyldig
till allvarliga övergrepp, inklusive olaga frihetsberövanden, summariska
avrättningar, tortyr, våldtäkter, och misshandel. En grupp militärer deserterade
under året och som en följd upplöste presidenten sitt eget presidentgarde,
vilket vissa bedömare menar är för att förhindra kuppförsök. Straffriheten,
särskilt för medlemmar av säkerhetstjänsten och andra grupper nära
presidenten, var utbredd.
En positiv utveckling under året är dock att den forne presidenten Habré har
åtalats av en belgisk domstol för brott mot mänskligheten och regimen i Tchad
har upphävt immuniteten. Habré har begärts utlämnad från sin exil i Senegal.
Nuvarande regimen har i anslutning till detta deklarerat att ett 40-tal tjänstemän
i regeringen vilka tidigare var lierade med Habré skall avsättas och sedan dömas
för sina övergrepp.
2
Rättsväsendet är ineffektivt, korrumperat och överbelastat. Förhållandena i
landets fängelser var fortsatt svåra och i vissa fall livshotande. Barnarbete är ett
allvarligt problem. Diskriminering av kvinnor och vissa etniska grupper
fortsatte. Kvinnlig könsstympning är vanligt förekommande trots att detta
förbjudits i lag. Regeringen begränsade pressfriheten och mötesfriheten under
året. Ett antal journalister fängslades under året efter att ha kritiserat regeringen
och den nya konstitutionen.
2. Ratifikationsläget för de mest centrala konventionerna för mänskliga
rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Tchad har ratificerat följande centrala konventioner på de mänskliga
rättigheternas område:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt anslutit
sig till dess första fakultativa tilläggsprotokoll om enskild klagorätt, men
ej dess andra tilläggsprotokoll om avskaffandet av dödsstraffet.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering.
- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor dock ej det fakultativa tilläggsprotokollet om enskild klagorätt.
- Konventionen mot tortyr men ej dess fakultativa tilläggsprotokoll om
förebyggande av tortyr.
- Konventionen om barnets rättigheter och dess två fakultativa
tilläggsprotokoll om barn i väpnade konflikter och om handel med
barn, barnprostitution och barnpornografi.
- Flyktingkonventionen
- Den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens
rättigheter
Tchad kan knappast sägas ha uppfyllt sin rapporteringsskyldighet då
rapportering hittills endast skett till rasdiskrimineringskommittén, senast 1995
samt till barnrättskommittén, senast 1997.
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Summariska avrättningar av misstänkta brottslingar förekommer, ofta utförda
av medlemmar ur regeringens säkerhetsstyrkor. Enligt lokala MRorganisationer sker summariska avrättningar i stort antal. Överdriven
våldsanvändning av säkerhetsstyrkor är vanligt förekommande och leder
nästan aldrig till några rättsföljder för förövarna.
Rapporter om politiskt motiverade försvinnanden förekommer. Det är inte
klarlagt vad som skett dem som låg bakom en militärkupp i maj 2004.
Konstitutionen förbjuder uttryckligen tortyr och förnedrande behandling.
Tortyr är inte desto mindre vanligt förekommande, speciellt bland
säkerhetsstyrkorna.
3
Förhållandena på landets fängelser är undermåliga och i vissa fall livshotande.
Fängelserna är överbefolkade, har knappa resurser och saknar både
hygienfaciliteter, sjukvård och mat i de allra flesta fall. Kvinnliga fångar
förvaras separat. Vuxna män och pojkar särskiljs numera genom att pojkarna
hålls bland kvinnliga fångar. Rapporter föreligger om att polisen våldtar
kvinnliga fångar. Ingen särskiljning gällande internering råder för anhållna –
som dessutom kan sitta anhållna under mycket långa perioder utan formella
anklagelser - och redan dömda. Det finns även rapporter om fångar som avlidit
i häkte efter misshandel av säkerhetsstyrkorna. Vidare finns uppgifter om
hemliga militära fängelser till vilka myndigheterna nekar besök av lokala eller
internationella frivilligorganisationer.
4. Dödsstraff
Dödsstraff är föreskrivet för vissa brott och dödsdomar meddelas fortfarande.
I november år 2003 verkställdes den första avrättningen sedan år 1991. I juli
2004 dömdes 19 män till döden för mord på en grupp bönder i södra delen av
landet. Dödsdomarna är de första sedan avrättningarna 2003. Inga avrättningar
har rapporterats i år.
5. Rättssäkerhet
Konstitutionen föreskriver ett oberoende rättsväsende. I praktiken är
domstolarna ineffektiva, överbelastade och kontrollerade av regeringen.
Domarna är dåligt betalda och korruptionen är utbredd. Påtryckningar, hot och
våld gentemot domare förekommer. Det finns rapporter om mord på domare.
Det förekommer att landets president och parlamentet förordnar domare trots
att det existerar en lag som föreskriver en särskild valprocedur. En High Court
of Justice har etablerats med mandat att pröva brott som begåtts av
regeringsmedlemmar. Detta kan endast ske på initiativ av nationalförsamlingen
och har ännu ej skett.
Hävdvunnen, traditionell rätt existerar parallellt med det formella rättssystemet
och det är i många fall oklart vilka rättsprinciper som gäller. På landsbygden
tenderar sedvanerätt och traditionella domstolar att dominera. Tillgången till
det formella rättsväsendet är mer eller mindre begränsad till huvudstaden.
Det är oklart om politiska fångar förekommer.
Lagen tillåter att fångar utnyttjas för tvångsarbete.
6. Personlig frihet
Säkerhetstjänsten gör sig skyldig till godtyckliga arresteringar, vilket strider mot
såväl konstitutionen som strafflagen. Inrikes eller utrikes reserestriktioner
förekommer inte. Dock försvåras inrikes resor på grund av de mutor som
4
måste betalas vid vanligt förekommande vägspärrar. Det finns flera rapporter
om beväpnade grupper som rånar och dödar resenärer i landet och i vissa fall
har förövarna identifierats som militärer eller desertörer från den nationella
armén. Trots att konstitutionen garanterar skydd för privat korrespondens och
innehåller regler mot godtyckliga husrannsakningar bedriver säkerhetsstyrkorna
telefonavlyssning och censur av privat post.
7. Straffrihet
Straffriheten är utbredd, i synnerhet för vissa grupper inklusive
regeringsmedlemmar, säkerhetstjänst och polis. I några fall har ansvariga för
utomrättsliga avrättningar, tortyr och misshandel tagits i förhör, men släppts
utan ytterligare åtgärd. Korruption och bristande resurser inom rättsväsendet
bidrar till straffriheten.
I slutet på september åtalades den forne presidenten Hissène Habré i Belgien
för brott mot mänskligheten samt tortyr. Habré, som innehade makten 1982
till 1990, anklagas bland annat som högste ansvarige för avrättningar av drygt
40 000 personer. Belgien har begärt Habré utlämnad från Senegal, där Habré
har vistats i exil sedan nuvarande president Debry tog makten 1990. Habrés
immunitet har upphävts av Tchads regering. Efter påtryckningar har regimen
även deklarerat att ett 40-tal av medlemmar ur Habrés forna säkerhetsstyrkor
vilka innehaft tjänster inom nuvarande regeringen skall avsättas. Skadestånd är
även utlovat till offer och familjer till de drabbade av terrorn under Habré.
8. Yttrande- och mediafrihet
Konstitutionen föreskriver yttrande- och mediafrihet, vilket i stort respekteras.
Det finns dock rapporter om att journalister som kritiserat regeringen gripits
och hot och trakasserier är vanliga. Genom ett ökande antal
skadeståndsprocesser söker regimen motverka publiceringen av regimkritik. I
juli och augusti greps ett antal journalister anklagade för att underblåsa etniska
spänningar. Efter internationella påtryckningar förklarade i september
appellationsdomstolen i N'Djamena gripandena olagliga Det finns flera
privatägda tidningar, som ibland är uttalat regeringskritiska. Tryckta medier har
dock begränsad spridning på grund av andelen analfabeter samt de höga
tidningskostnaderna. Radio utgör det viktigaste mediet i landet och antalet
privata radiostationer ökar. Det finns en inhemsk TV-kanal som är
regeringskontrollerad. Det finns ett privat företag som sänder satellit- och
kabel-TV. Inga formella restriktioner råder för internettrafik.
Konstitutionen garanterar församlingsfrihet, men den är i praktiken begränsad.
Demonstrationer måste anmälas fem dagar i förväg. Det förekommer att
demonstrationer kritiska mot regeringen förbjuds.
5
Religionsfriheten är garanterad i konstitutionen, och respekteras i stort. Islam
favoriseras i viss utsträckning. Ingripanden har förekommit mot bland annat
fundamentalistiska islamister. En muslimsk religiös grupp, Faid al-Djaria, har
förbjudits då den ansågs vara icke-muslimsk. Det förekommer spänningar
mellan muslimska och kristna grupper i landet.
9. De politiska institutionerna
Tchads politiska struktur domineras av en stark presidentmakt. Presidenten
väljs i direkta val för 5 år. I juni i år antog nationalförsamlingen den nya
konstitutionen vilket innebar att presidenten numera kan omväljas för tre
mandatperioder. President Idriss Deby tog makten i samband med en
militärkupp 1990. Missnöje bland vissa militärer har lett till spänningar samt
deserteringar och i maj 2004 gjordes ett kuppförsök. Ytterligare deserteringar
under året ledde till att presidenten upplöste sitt presidentgarde i oktober.
Bedömare menar att detta gjordes för att förhindra nya kuppförsök.
Presidenten omvaldes senast år 2001 i ett val präglat av oegentligheter. En
folkomröstning i juni godkände med 77 procent av rösterna det nya förslaget
till konstitution. Väljarregistreringen inför omröstningen gjordes genom en
"dörr till dörr metod" vilket innebar att regimen kunde styra vilka som fick
rösta. Den nya konstitutionen innebär att presidenten kan omväljas för tre
mandatperioder. Vidare avskaffades senaten och istället infördes ett råd vars
medlemmar nomineras av presidenten. År 2006 skall nytt presidentval hållas
och det mesta talar för att Deby kommer kandidera för en sista mandatperiod.
Premiärministern utses av presidenten och bekräftas av nationalförsamlingen.
Parlamentet väljs i direkta val. Kvinnor är starkt underrepresenterade i
statsförvaltningen.
Landet har ett flerpartisystem och det finns cirka 70 olika partier registrerade.
Den politiska makten är dock främst koncentrerad kring presidentens egna
etniska grupp Zaghawa från norra delarna av landet. Det största politiska
partiet är presidentens Mouvement patriotique du salut (MPS) med 113 platser
av 155 i nationalförsamlingen Det näst största paritet Fédération action pour la
République (FAR) innehar 11 platser. Valfusk var utbrett vid de senaste
parlaments- och presidentvalen, 1997 respektive 2001. Företrädare för
oppositionspartier misshandlades och greps av säkerhetsstyrkorna.
Den politiska oppositionen är marginell. Ett allvarligt problem är väpnade
motståndsrörelser, varav den viktigaste är Mouvement pour la Démocratie et la
Justice au Tchad (MDJT) med bas i Tibestiregionen i norr. MDJT har stöd av
en löst sammanfogad allians formellt ledd av den tidigare presidenten
Goukouni Oueddei. En ytterligare motståndsrörelse existerar: Front uni pour
la démocratie et la paix (FUDP) som har sin bas i landets norra delar.
6
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Konstitutionen erkänner rätten att bilda och vara medlem i fackföreningar
samt rätten till kollektiv löneförhandling. Regeringen respekterar generellt
dessa rättigheter. Mer än 90 procent av arbetarna i den formella sektorn tillhör
någon fackförening. Konstitutionen förbjuder slaveri och tvångsarbete för
både vuxna och barn, liksom barnarbete, men dessa förbud respekteras inte
alltid. Minimiålder för anställning är 14 år i den formella sektorn.
Tchad har ratificerat sju av ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga
rättigheter:
- Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konvention nr 87 och nr 98).
- Icke-diskriminering i arbetslivet (konvention nr 100 och nr 111).
- Förbud mot tvångsarbete (konvention nr 29 och 105).
- Förbud mot de värsta formerna av barnarbete (konvention nr 182).
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Hälso- och sjukvården i Tchad är underfinansierad och stora delar av
befolkningen har inte tillgång till grundläggande hälsovård. I genomsnitt finns
endast 3 läkare per 100 000 invånare. Cirka 65 procent av befolkningen saknar
dricksvatten av acceptabel kvalité. Barnadödligheten är hög. Enligt UNDP: s
uppskattningar dör 200 barn av 1000 före fem års ålder. Mödradödligheten i
samband med förlossning bedöms vara cirka 1 100 på 100 000 födslar.
Medellivslängden är 43,6 år enligt UNDP. 5-12 procent av den vuxna
befolkningen uppges vara hiv/aids-smittad. Cirka 47 procent av befolkningen
är under 15 år.
12. Rätten till utbildning
Läskunnigheten i landet är en av de lägsta i världen och enligt UNESCO:s
undersökningar kan endast drygt 25 procent av befolkningen över 15 år läsa
och skriva. Den grundläggande utbildningen är enligt konstitutionen
obligatorisk. Trots det har endast 38 procent genomgått grundläggande
utbildning i form av grundskola samt gymnasium enligt UNESCO.
Konstitutionen föreskriver även att den grundläggande utbildningen skall vara
kostnadsfri. I realiteten händer det dock att skolor tar ut avgifter för
undervisningen. Även om utbildningssektorn fortfarande är underfinansierad
har Tchad gjort vissa framsteg under senare år. Antalet barn som har tillgång
till grundskolan har ökat, dock från en låg nivå. Cirka 33 procent av flickorna
och 46 procent av pojkarna går i grundskolan men antalet flickor som går
vidare till gymnasiet är mycket lågt, delvis på grund av tidiga giftermål.
Regionala variationer i tillgången till utbildning råder och situationen är
generellt sämre i de norra delarna av landet.
7
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Tchad är ett av världens fattigaste länder och enligt UNDP:s Human
Development Index för år 2005 befinner sig landet på plats 172 av totalt 177
länder. Cirka 80 procent av befolkningen lever på mindre än en dollar per dag.
Den stora flyktingpopulationen innebär ett ytterligare tryck på de existerande
resurserna som redan är knappa. Detta har ibland lett till konflikter och
handgripligheter. Undernäring är vanligt. Arbetslösheten är hög och många
människor lever under svåra levnadsförhållanden. Kvinnors situation är särskilt
utsatt. Tchad har under året antagit en strategi för fattigdomsbekämpning.
Effekterna av denna strategi samt intäkter från oljeutvinningen kan möjliggöra
en viss förbättring av den generella levnadsstandarden. Under perioden januari
till september 2005 uppgick landets oljeintäkter till 306 miljoner dollar enligt
Världsbanken. Oljeledningen som öppnades 2003 löper från Doba i söder till
kuststaden Kribi i Kamerun för att möjliggöra oljeexport.10 procent av
intäkterna från oljan skall enligt lag investeras i en fond för att finansiera
utbildnings- och hälsosektorn samt väg- och vattennät.
OLIKA GRUPPERS SITUATION
14. Kvinnans ställning
Konstitutionen garanterar lika rättigheter för kvinnor och män, men i praktiken
är kvinnans ställning svag. Diskriminering av kvinnor är utbrett och eftersom
utbildningsmöjligheterna är sämre för kvinnor innebär detta att möjligheterna
till lönearbete är begränsade. Ojämlikheten är djupt rotad i familjestrukturen,
vilket ger återklang i resten av samhället. Våld mot kvinnor i hemmet är vanligt
förekommande och kvinnor har endast begränsade juridiska rättigheter för att
få upprättelse. Det finns inga lagar mot sexuella trakasserier. Månggifte
förekommer i stor utsträckning. Ett nytt lagförslag för att stärka kvinnans
ställning lades fram av regeringen i april i år. Bland annat skall
hustrumisshandel förbjudas, åldern för giftermål höjas från 14 till 16 år och nya
regler för skilsmässa skall införas.
Läskunnigheten bland kvinnor över 15 år är 12 procent jämfört med 40
procent bland män. Kvinnor är starkt underrepresenterade i politiken och i
förvaltningen, till exempel är endast 10 av 155 ledamöter i
nationalförsamlingen kvinnor.
Kvinnlig könsstympning är vanligt. En FN-studie från 2002 gör gällande att
ungefär 60 procent av kvinnorna i Tchad hade utsatts för könsstympning, de
flesta just före puberteten. Kvinnlig könsstympning motarbetas dock såväl av
regeringen som olika frivilligorganisationer. I mars 2002 antogs en lag som
förbjöd våld mot kvinnor, inklusive kvinnlig könsstympning. Såväl föräldrar
som den person som utför ingreppet kan ställas inför rätta, men än har inget
8
sådant åtal väckts. Regeringen stödjer även olika program för kvinnors
rättigheter.
15. Barnets rättigheter
Tchad har anslutit sig till barnkonventionen. Regeringen har stött oberoende
organisationers arbete för barnets rättigheter, men har på grund av bristande
resurser svårt att genomföra några egna initiativ. Skolutbildning är obligatorisk
men i praktiken står många barn utanför utbildningsväsendet. Enligt UNICEF
handlar det om 62 procent av barnen i grundskoleåldern. Andelen flickor som
inte går i skolan än ännu högre, framförallt på grund av äktenskap vid tidig
ålder.
Tchads lagstiftning förbjuder sexuella relationer med flickor under 14 år,
inklusive gifta flickor. Denna lagstiftning respekteras dock inte i praktiken.
Äktenskap arrangeras för tolvåringar, och minimiåldern för att bli förlovad i
Tchad är 11 år. Tvångsäktenskap förekommer, i vilka flickhustrurna tvingas
slava i hemmet och på fälten.
Barnarbete är vanligt. UNICEF rapporterar att 65 procent av alla barn under
18 år arbetar och då framförallt inom den informella sektorn. Barnarbete
förekommer framförallt inom jordbruk och boskapsskötsel. UNICEF
uppskattar att det finns 600 barnsoldater i Tchad, trots att landets lagstiftning
förbjuder detta. Ingen nyrekrytering förekommer dock av barnsoldater enligt
rapporteringen. Handel med barn förekommer, framförallt säljs barn för att
arbeta som herdar hos de arabiska nomaderna. Det finns cirka 10 000 gatubarn
i landet.
16. Etniska och religiösa minoriteter, urbefolkningar med flera
Tchads befolkning är uppdelad i ungefär 200 etniska grupper, de flesta
regionalt koncentrerade. De flesta av dessa bekänner sig dock till en av två
övergripande kulturer – den muslimska i de norra och östra delarna av landet,
alternativt den kristna i landets södra delar. Diskriminering är vanlig trots att
det är förbjudet enligt lag, framför allt genom att den egna stammen favoriseras
vid tillsättandet av tjänster. Presidentens egen etniska grupp, zaghawa,
dominerar statsförvaltningen och är överrepresenterad i alla viktiga statsorgan
inklusive höga poster inom militären. Denna grupp uppges också bli
systematiskt favoriserad när det gäller tillgång till medicinsk behandling.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Någon vederhäftig information om situationen för homo, bi- och transsexuella
i Tchad har inte funnits att tillgå. Landets traditioner och kultur som präglas av
islam är dock föga tillåtande när det gäller homo- bi- och transsexualitet.
9
18. Flyktingars rättigheter
Sedan krisen i Darfurprovinsen i Sudan bröt ut har flyktingsituationen i Tchad
blivit katastrofal. Enligt UNHCR finns det för närvarande cirka 220 000
sudanesiska flyktingar från Darfur-provinsen i 12 olika flyktingläger i östra
Tchad. Utöver dessa beräknas ytterligare drygt 40 000 flyktingar, främst från
Centralafrikanska republiken, befinna sig i Tchad. Enligt UNHCR har Tchad
tagit emot näst mest flyktingar per capita av alla världens länder.
Den humanitära situationen för denna dryga kvarts miljon flyktingar är
ohygglig. Endast ett litet antal har fått del av de livsmedel och andra
förnödenheter som hjälporganisationer har delat ut. Fyrtio procent av barnen
uppges lida av akut undernäring, och sex procent av allvarlig akut undernäring,
en siffra som vid humanitära katastrofer vanligtvis brukar vara kring två
procent.
Det stora antal flyktingar som vistas på en så begränsad yta har också lett till
spridning av sjukdomar, och dödstalen i lägren fortsätter att stiga. Ett stort
antal kvinnor som befinner sig i lägren har blivit våldtagna av milismän och
lider av könssjukdomar. Dessutom är de traumatiserade och socialt
stigmatiserade.
Trots att dessa människor har flytt från Sudan till Tchad är de inte skyddade
från attack. Både Janjawidmilisen och det sudanesiska flygvapnet fortsätter att
anfalla flyktingarna i lägren, och ett antal personer uppges ha dödats till följd av
dessa anfall. Senaste attackerna skedde i september i år då både civila och
militärer från Tchads armé dödades. För att öka säkerheten för flyktingarna har
UNHCR inrättat ett antal läger längre bort från den sudanesiska gränsen, inne i
Tchad. Säkerhetsstyrkor har i vissa fall gjort sig skyldiga till attacker och
dödande av flyktingar efter att bråk uppstått i flyktingläger där de ansvarat för
flyktingars skydd. I oktober 2005 repatrierades, med hjälp av UNHCR, de sista
av de 1400 personer som flydde från Tchad till Centralafrikanska republiken
under tidigt 1980-tal.
19. Funktionshindrades situation
Det finns inga lagar som diskriminerar funktionshindrade personer, men på
grund av landets bristande resurser och de styrandes prioriteringar finns endast
ett fåtal regeringsprogram för utbildning, arbete eller terapi för
funktionshindrade. Däremot erbjuds en viss arbetsträning för döva och blinda
av oberoende organisationer. Ingen lagstiftning finns som tar tillvara de
funktionshindrades speciella behov, till exempel när det gäller att
handikappanpassa byggnader. Detta innebär att de funktionshindrades
möjligheter i praktiken är mycket begränsade.
10
ÖVRIGT
20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
Oberoende organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter kan verka
relativt fritt i Tchad, men möts ofta av stor misstänksamhet bland annat på
grund av nära förbindelser med den politiska oppositionen.
Människorättsaktivister har utsatts för trakasserier och ingripanden från
myndigheternas sida. Den mest väletablerade människorättsorganisationen är
Ligue Tchadienne des Droits de l'Homme (LTDH).
21. Fältverksamhet eller rådgivning för mänskliga rättigheter
Diverse internationella organisationer verkar i Tchad. Amnesty har under det
senaste året skickat två delegationer till landet för att undersöka
flyktingsituationen vid gränsen mot Sudan. Regeringen samarbetar med
UNICEF för att stärka barnets rättigheter.
