Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Kazakstan 2005
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
De senaste åren har ett antal oppositionsrörelser vuxit fram i Kazakstan.
Paradoxalt nog har detta lett till en något försämrad situation för de mänskliga
rättigheterna (MR) då president och regering, av rädsla för oppositionen,
alltmer sökt stärka sin politiska kontroll. Men oaktat denna utveckling får MRläget i landet, jämfört med de övriga centralasiatiska grannstaterna, anses vara
det minst problematiska.
Staten utövar fortsatt starkt inflytande över media genom subventioner och
krav på registrering. En ny partilag har medfört att antalet politiska partier
minskat från 19 år 2002 till elva 2004.
Regeringen erkänner generella brister på området mänskliga rättigheter och
samarbetar med internationella och enskilda organisationer för att komma till
rätta med dem. Exempelvis har förbättringar uppnåtts inom fångvården.
Däremot vill regeringen ogärna diskutera enskilda fall av misstänkta brott mot
de mänskliga rättigheterna.
Bland de positiva tecknen på området mänskliga rättigheter måste dock
presidentens initiativ i december 2003 att införa ett moratorium för
verkställande av dödsstraff nämnas.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s
konventionskommittéer
Kazakstan har tillträtt:
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering
- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor och dess protokoll om enskild klagorätt
- Konventionen mot tortyr
2
- Konventionen om barnets rättigheter och dess protokoll om handel
med barn respektive om barn i väpnade konflikter
- 1951 års flyktingkonvention
Kazakstan har inte tillträtt protokollet om förebyggande av tortyr. En process
syftande till ratificering av konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter samt konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter har inletts. Parlamentets underhus och överhuset, senaten, har redan
antagit de nödvändiga lagarna. Lagarna måste därefter undertecknas av
presidenten för att träda i kraft.
Kazakstan rapporterar till de FN-kommittéer som övervakar att
konventionerna efterföljs.
3. Respekten för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Inga uppgifter om politiska mord eller försvinnanden har framkommit under
året. Däremot förekommer våld och tortyr i häkten och fängelser, ofta som ett
sätt att tvinga fram bekännelser och i flera fall med dödlig utgång. Från
myndighetshåll har vissa insatser gjorts för att komma till rätta med dessa
problem, exempelvis genom utbildning av personalen. Ett antal poliser har
åtalats och fällts för brottet tortyr, som återfinns i den kazakiska brottsbalken.
En lag från 2002, som utarbetades i samarbete med organisationer för
mänskliga rättigheter, definierar och utvidgar begreppet tortyr.
Förhållandena i de kazakiska fängelserna är fortsatt bristfälliga även om
myndigheterna i samarbete med organisationer för mänskliga rättigheter
vidtagit vissa åtgärder och de faktiska förhållandena förbättrats. Ett stort
problem är att fängelserna är överfulla. De sanitära förhållandena på
fängelserna är bristfälliga och medför spridning av sjukdomar som tuberkulos.
Därutöver lider fångarna brist på mat och mediciner.
4. Dödsstraff
Genom ett initiativ av presidenten infördes i december 2003 ett moratorium
för verkställande av dödsstraff. Enligt presidenten är opinionsläget i landet
fortfarande för ett bibehållande av dödsstraffet för terrorist- eller grova
narkotikabrott, vilket gör det svårt att definitivt avskaffa dödsstraffet.
5. Rättssäkerhet
Konstitutionen föreskriver en oberoende dömande makt men i praktiken
verkar rättsväsendet vara underställt den exekutiva makten och i sista hand
presidenten. Det finns lokala och regionala domstolar samt en Högsta domstol
och en dom kan överklagas till närmast högre instans. Det finns även en
militärdomstol. Presidenten nominerar kandidater till Högsta domstolen och
kan både utse och avsätta domare i de regionala och lokala domstolarna.
3
Den tidigare konstitutionsdomstolen har omvandlats till ett konstitutionellt
råd, som tolkar grundlagen. Presidenten utser tre av dess sju medlemmar och
har vetorätt över dess beslut.
I konstitutionen fastslås att rättegångar i princip skall vara offentliga. Åtalade,
som inte har råd med en försvarsadvokat, skall förses med en genom statens
försorg. Det är dock inte alla som känner till eller blir informerade om denna
rättighet. Korruptionen inom den dömande makten är utbredd.
Den ombudsmannainstitution, som etablerades 2002, har starkt begränsade
möjligheter att verka. Ombudsmannen har inte befogenhet att undersöka
klagomål som rör presidenten, parlamentet, regeringen, konstitutionsrådet,
riksåklagaren, valkommittén eller domstolarna. Däremot kan ombudsmannen
undersöka förhållandena i häkten och fängelser liksom övergrepp, som
rapporteras ha begåtts av polisen.
6. Personlig frihet
Godtyckliga frihetsberövanden förekommer i Kazakstan trots att det enligt
konstitutionen krävs beslut av domstol eller åklagare för arresteringar.
Rätten att lämna landet och fritt återvända respekteras. Kravet på utresevisum
avskaffades 2001, förutom för emigranter och för personer som i sin
tjänsteutövning haft tillgång till ”statshemligheter”. Resande och bosättning
inom landet är i princip fritt men belagt med registreringsplikt.
7. Straffrihet
Straffrihet, det vill säga underlåtenhet från statens sida att beivra och bestraffa
brott och särskilt brott begångna av statens representanter, är ett problem i
Kazakstan. Myndigheterna har de senaste åren vidtagit vissa åtgärder för att
komma till rätta med detta, bland annat utvidgades strafflagens definition av
tortyr 2002 så att också tortyr där förövaren är en statlig tjänsteman och syftet
är att framkalla bekännelser nu är kriminaliserat.
8. Yttrande- och mediafrihet
Yttrande- och tryckfrihet föreskrivs visserligen i konstitutionen men
respekteras inte alltid i praktiken. Censur är enligt medialagen förbjudet men
vissa ämnen som kritik mot presidenten och korruption på hög nivå är ändå
tabubelagda. Trakasserier och misshandel av journalister från oberoende
media, som uttryckt kritik mot regeringen, förekommer i relativt stor
omfattning. Myndigheterna kan också, genom att av någon anledning återkalla
den nödvändiga registreringen, ingripa mot media. Av denna anledning är
självcensur en vanlig företeelse. Till bilden hör också att flera mediaföretag,
4
såväl nyhetsbyråer, radio- och tv-kanaler samt tidningar, ägs av presidentens
dotter och hennes make.
Lagen kräver att alla former av media, utom internetsidor, registreras.
Regeringen kontrollerar de största dagstidningarna. Även tidningar som
officiellt är oberoende tar i många fall emot statliga bidrag. I en nyligen
genomförd rankning av pressfriheten som organisationen Reportrar utan
gränser genomfört i sammanlagt 167 länder har Kazakstan år 2005 tilldelats
plats nummer 119 (jämfört med plats 131 år 2004).
Förenings- och församlingsfrihet föreskrivs i konstitutionen men begränsas i
praktiken. Föreningar och politiska partier måste registreras för att få verka.
Den nya lagen om politiska partier, som antogs 2002, kräver att ett parti har
minst 50 000 dokumenterade medlemmar (mot tidigare 3 000), varav minst 700
i varje region och i de två stora städerna Astana och Almaty, för att få
registrera sig. Lagen förbjuder politiska partier, som grundar sig på etnicitet,
kön eller religion. Som en följd av den nya partilagen och de högt ställda
kraven på antalet medlemmar sjönk antalet politiska partier i Kazakstan från 19
år 2002 till endast sju 2003 men antalet partier har under 2004 ökat till elva.
För att få hålla offentliga möten och demonstrationer krävs att ansökan lämnas
in senast tio dagar i förväg. Vissa religiösa samfund uppges ha nekats sådana
tillstånd.
Staten är sekulär och respekterar i stort religionsfriheten även om trakasserier
av såväl muslimer och kristna som icke-traditionella religiösa grupper
förekommer – i synnerhet som en följd av de senaste årens växande rädsla för
religiös extremism.
9. De politiska institutionerna
De politiska institutionerna i Kazakstan domineras av ett starkt presidentstyre.
Presidenten kan lagstifta medelst dekret och dominerar såväl lagstiftande som
dömande institutioner. Han utser och avskedar regeringens ministrar och har
även makt att upplösa parlamentet. Presidenten måste i princip godkänna
förändringar i konstitutionen
President Nazarbajev omvaldes 1999 för en mandatperiod på sju år. Enligt
observatörer och organisationer för mänskliga rättigheter präglades valet av
såväl oegentligheter som våld och trakasserier mot oppositionella och vissa
kandidater hindrades från att ställa upp.
År 2001 bildades den oppositionella rörelsen Kazakstans demokratiska val
samt senare, ur denna, oppositionspartiet Ak Zhol. Flera av de kända ledarna
för dessa grupperingar har arresterats och anklagats för korruption.
5
Organisationer för mänskliga rättigheter, som följt fallen, gör bedömningen att
arresteringarna förefaller vara politiskt motiverade.
Det val till parlamentets underhus, som genomfördes i september och oktober
2004, kritiserades av bland annat OSSE/ODIHR:s internationella
valövervakare, som ansåg att de inte levde upp till OSSE:s standard. Emellertid
var de flesta bedömare eniga om att 2004 års parlamentsval var betydligt bättre
organiserat och genomfört än det föregående valet år 1999. Det är värt att
notera, att man från de kazakiska myndigheterna inte avfärdar kritiken utan
snarare hänvisar till det unga landets fortfarande svaga demokratiska
traditioner.
Inför 2005 års presidentval, som skall hållas i december, har presidenten
genom olika uttalanden och åtgärder understrukit vikten av att valen arrangeras
på ett sätt som motsvarar internationell standard. Flera mediaföretag, såväl
statliga som privata, har också undertecknat en deklaration, där de utlovar att
ge en objektiv bevakning av valkampanjen. Likväl torde man inte kunna
utesluta att det på många håll inom valmyndigheterna finns en vilja att vara den
nuvarande presidenten – som är den av de tolv kandidaterna, som har största
utsikter att vinna – ”till lags” och alltså hantera valresultaten därefter.
Kvinnorna är kraftigt underrepresenterade i det politiska livet. Bara ca 10
procent av platserna i parlamentets två kamrar innehas av kvinnor. Endast
fyra kvinnor sitter i regeringen (som totalt har arton medlemmar).
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Diskriminering inom arbetslivet på grund av kön, hudfärg, religion eller politisk
åsikt är förbjuden men förekommer i viss utsträckning. Den normala
arbetsveckan är 40 timmar. Det finns föreskrifter för arbetsmiljön men särskilt
inom industrisektorn är såväl hälso- som säkerhetsförhållandena undermåliga.
Konstitutionen föreskriver vissa grundläggande rättigheter för arbetare.
Exempelvis har de rätt att bilda och ansluta sig till fackliga organisationer men
denna rätt uppges inte alltid respekteras. Tvångsarbete är förbjudet men lär
förekomma i viss utsträckning.
Kazakstan har tillträtt ILO:s (International Labour Organization) åtta centrala
konventioner om föreningsfrihet och förhandlingsrätt, icke-diskriminering i
arbetslivet, förbud mot tvångsarbete och förbud mot barnarbete men som
framkommit ovan är tillämpningen i vissa fall bristfällig.
Det är i sammanhanget också viktigt att komma ihåg att Kazakstan är ett
attraktivt land för gästarbetare från de mera fattiga grannländerna Tadzjikistan
och Uzbekistan.
6
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Det största utgiftsområdet i statsbudgeten (23 procent av de totala utgifterna)
utgörs av social välfärd. Det kan inte sägas förekomma någon av
myndigheterna påbjuden diskriminering vad gäller olika befolkningsgruppers
tillgång till grundläggande hälsovård. Däremot förekommer även inom
hälsovården korruption och mutor.
12. Rätten till utbildning
För barnen i Kazakstan är skolgången obligatorisk upp till 16 års ålder.
Utbildningen är inte avgiftsbelagd. Flickor och pojkar går i skolan i samma
utsträckning. Av statsbudgetens medel anslås 15 procent till utgiftsområdet
utbildning.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Den ekonomiska tillväxten i landet gör det möjligt för myndigheterna att i
ökande grad genomföra olika sociala satsningar till förmån för befolkningen.
Levnadsvillkoren i landet är, som i många transitionsekonomier, varierande
mellan olika befolkningsgrupper (till exempel mellan stadsbygd och landsbygd).
På grund av det goda statsfinansiella läget, har det under året varit möjligt för
myndigheterna att höja lönerna för statligt anställda, höja de allmänna
pensionerna liksom även de särskilda bidrag, som utbetalas till handikappade
och till krigsveteraner. Även till utbildningsområdet har ytterligare
budgetresurser kunnat anslås, vilket exempelvis gjort det möjligt att höja
beloppen för stipendier och andra former av studiemedel.
14. Kvinnans ställning
Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av kön men i praktiken görs
inte tillräckligt för att motverka sådan diskriminering. Kvinnomisshandel
liksom handel med kvinnor är vanligt förekommande. Hustrumisshandel
betraktas snarare som en familjeangelägenhet än som ett brott. OSSE bedriver
ett antal projekt i landet syfte att bekämpa våld i hemmet. Det finns
lagstiftning, som uttryckligen förbjuder trafficking och regeringen samarbetar
med enskilda organisationer för att komma till rätta med problemet. En
handlingsplan i frågan har utarbetats. Kazakstan är såväl ursprungs- som
transitland för handel med kvinnor.
Trots att kvinnorna generellt har en hög utbildningsnivå, är de kraftigt
underrepresenterade på högre positioner i arbetslivet och av tradition äger de i
långt mindre utsträckning än män företag och egendom.
15. Barnets rättigheter
En ny lag om barnets rättigheter antogs 2002 men det finns inte tillräckliga
resurser för att se till att den efterlevs. Från 14 års ålder är deltidsarbete tillåtet.
7
Barn under 18 år får inte utföra tyngre arbete men barnarbete förekommer på
landsbygden, i synnerhet under skördetid. Handel med flickor för prostitution
är ett problem.
16. Olika befolkningsgruppers situation (etniska, religiösa minoriteter,
urbefolkningar med flera)
Etniska kazaker är i viss mån privilegierade jämfört med andra etniska grupper.
Det kazakiska språket är det officiella statsspråket medan ryskan har en erkänd
ställning som kommunikationsmedel mellan de (mer än 100) olika etniska
grupperna i landet.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Tidigare var homosexuella handlingar mellan män förbjudet enligt lag men
detta förbud är nu avskaffat. Kvinnlig homosexualitet har aldrig reglerats i
lagstiftningen. Någon direkt förföljelse av homosexuella i samhället eller från
myndighetshåll verkar inte förekomma även om homosexualitet ännu inte är
fullständigt socialt accepterat.
18. Flyktingars rättigheter
Regeringen samarbetar med UNHCR för att bedöma flyktingars status och för
att bistå dem med hjälp. Av landets 20 000 flyktingar bedöms 12 000 komma
från Tjetjenien. I enlighet med OSS-ländernas överenskommelse om migration
inom OSS, erkänns dessa inte formellt som flyktingar av regeringen men de har
ändå fått tillstånd att stanna i Kazakstan till dess att de har möjlighet att
återvända under säkra förhållanden. Någon flykt ur landet kan man inte tala
om, tvärtom är Kazakstan, som ovan nämnts, ett attraktivt land för
gästarbetare från andra grannländer.
19. Funktionshindrades situation
Det finns lagstiftning som syftar till att säkra funktionshindrades rättigheter
men i praktiken är detta ett lågprioriterat område. Funktionshindrade
diskrimineras i arbetslivet och det görs inte tillräckligt för att tillse att
funktionshindrade har tillgång till offentliga byggnader.
20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
Lokala och internationella organisationer för mänskliga rättigheter i Kazakstan
tillåts i stort sett verka utan statlig inblandning. Anonyma hot och avlyssning
uppges dock ha förekommit. Regeringen har på senare tid i större utsträckning
erkänt generella brister på området mänskliga rättigheter och samarbetat med
enskilda och internationella organisationer för att söka komma till rätta med
dessa brister. Man har dock fortsatt visat ovilja att diskutera specifika fall med
organisationerna för mänskliga rättigheter i landet.
8
21. Fältverksamhet eller rådgivning på området mänskliga rättigheter
OSSE har kontor i landet och bedriver en bred verksamhet. Bland annat
genomförs utbildning av lokala enskilda organisationer på området mänskliga
rättigheter, bland annat inom genderfrågor. Utbildning har även genomförts
inom rättsväsendet och fångvården.
Sveriges relativt begränsade utvecklingssamarbete med Kazakstan fokuserar på
demokrati och mänskliga rättigheter, i synnerhet jämställdhet och insatser mot
människohandel. Det är i praktiken under utfasning.
