Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i El Salvador 2005
1. Sammanfattning
Sedan fredsavtalet ingicks 1992 har respekten för mänskliga rättigheter (MR) i
El Salvador förbättrats. Den allmänna och den organiserade brottsligheten har
dock ökat kraftigt och mordfrekvensen är mycket hög. Övergrepp från
enskilda polisers sida, inklusive tortyr, misshandel och misstänkta sociala
rensningsaktioner förekommer. Bekämpningen av ungdomsgäng har antagit en
mindre repressiv prägel, men förebyggande åtgärder saknas och godtyckliga
arresteringar förekommer alltjämt. Förhållandena på landets fängelser är
oroväckande, med hög överbeläggning och utbrett våld.
Rättsväsendet är svagt, främst till följd av bristande resurser och korruption.
Straffriheten är utbredd och en amnestilag från 1993 rörande kränkningar av
mänskliga rättigheter begångna under den interna väpnade konflikten försvårar
försök att ställa de ansvariga till svars. I symboliskt viktiga fall som morden på
biskopen Romero och på sex jesuitpräster är förövarna ännu på fri fot. Brist på
regeringskritiska medier, ett långsamt genomförande av valreformer och
ofullständig efterlevnad av föreningsrätten fortsätter att försvaga demokratin
och rättsstaten.
Utnämningen av en ny MR-ombudsman 2001 innebar ett viktigt steg mot ett
återupprättande av ämbetets anseende och självständighet. Ojämlikheten är
bland de högsta i världen, och tillgången till hälsovård och utbildning är
fortfarande låg för de mest utsatta och försämrades ytterligare efter det
tropiska ovädret som drabbade landet i oktober 2005. Barnarbete, våld mot
och sexuell exploatering av barn och kvinnor är betydande problem. Under
året tillsattes en kommission med uppgift att uppklara de tusentals fall av
tvångsbortförda barn under den interna väpnade konflikten.
2
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala MR-konventionerna
för mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s
konventionskommittéer
El Salvador är ansluten till följande konventioner:
- Internationell konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter
(ICCPR)
- Internationell konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter (ICESCR)
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering
(ICERD)
- Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW)
- Konventionen mot tortyr m.m. (CAT)
- Konventionen om barnets rättigheter (CRC)
- Konventionen om flyktingars rättsliga ställning (CSR)
- Interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter (ICHR)
Landet är dock inte anslutet till Romstadgan för internationella
brottmålsdomstolen (ICC).
Bland ovanstående konventioners fakultativa protokoll har El Salvador anslutit
sig till ICCPR:s protokoll rörande enskild klagorätt och CRC:s två protokoll
om barns indragning i väpnade konflikter respektive handel med barn,
barnprostitution och barnpornografi. På grund av motstånd från bland annat
den katolska kyrkan har CEDAW:s protokoll om enskild klagorätt ännu inte
ratificerats.
El Salvador har två utestående rapporter till FN:s konventionskommittéer:
andra rapporten för CAT och andra rapporten för ICESCR. Några besök av
specialrapportörer från FN har inte ägt rum under året.
3. Respekten för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Politiskt motiverade utomrättsliga avrättningar har inte rapporterats under
perioden. Fortfarande förekommer mord på homosexuella, drogmissbrukare,
vanliga brottslingar eller medlemmar i ungdomsgäng som misstänks vara del i
s.k. sociala rensningsaktioner. Det finns enligt enskilda organisationer tecken
på att olika allianser av före detta medlemmar i den interna konfliktens
dödsskvadroner, lokala politiker, affärsmän och delar av poliskåren står bakom
aktionerna. En lokal MR-organisation rapporterade 96 sådana fall mellan
januari och augusti 2005, jämfört med totalt 100 året innan och 225 år 2003.
Nära två tredjedelar av offren var mellan 13 och 25 år.
Enligt MR-ombudsmannen har den civila polisens användande av tortyr och
misshandel ökat sedan 2001, utan att nå en nivå av systematiskt användande.
3
Den civila poliskåren stod under perioden juli 2004 till april 2005 för 14
procent av alla bekräftade MR-brott mottagna av MR-ombudsmannen. Flera
av dessa fall rörde tortyr.
Fängelsesystemet präglas av överbefolkning vilket lett till en ökning av MRkränkningar på landets fängelser. Överbeläggningen på anstalterna beräknades i
augusti 2005 uppgå till 70 procent i snitt, en 14-procentig ökning jämfört med
året innan. Tillsammans med avsaknad av rehabiliteringsprogram har detta lett
till ökat våld på fängelserna. Våld från vaktpersonalen har rapporterats, och
under 2005 dog flera vakter av våld från interner, något som inte observerats
tidigare. Flera fängelseupplopp har inträffat de senaste åren och under 2004
dog 31 fångar i en sammandrabbning mellan två rivaliserande ungdomsgäng.
Den allmänna brottsligheten har sedan freden slöts ökat avsevärt. Ett allvarligt
problem är den organiserade brottslighetens utbredning och den höga
våldsnivån. Mordfrekvensen har stigit markant de senaste åren och beräknas
enligt UNDP nå 40 mord per 100 000 invånare och år vid årets slut, en av de
högsta siffrorna i Latinamerika (motsvarande siffra för USA är 6). Nära 70
procent av de mördade är mellan 16 och 35 år. Över 450 000 vapen beräknas
finnas i omlopp varav endast 35 procent beräknas vara registrerade.
Avsaknaden av pålitlig statistik och ingående analyser av våldsfenomenet gör
varje uppskattning av problemet vansklig.
4. Dödsstraffet
Dödsstraff förekommer inte i El Salvador.
5. Rättssäkerhet
Konstitutionen föreskriver självständiga domstolar och detta respekteras av
regeringen. Rättsväsendet är emellertid mycket svagt, främst på grund av
bristande resurser och korruption. Domstolsverket har riktat kritik mot högsta
domstolen, bland annat för befordran av olämpliga domare. I september 2005
stoppade högsta domstolens ledning på oklara grunder en undersökning av
före detta presidenten Flores och flera före detta ministrars banktillgångar
genomförd av domstolens anti-korruptionsenhet. Beivran av mord, korruption,
pengatvätt och MR-övergrepp begångna under inbördeskriget sker nästan
aldrig.
Till viktiga institutionella reformer under de tio senaste åren hör etablerandet
av en ny civil poliskår, ett MR-ombudsmannaämbete samt ett reformerat
fristående domstolsverk. 2003 infördes krav på att fredsdomare ska ha
genomgått en särskild domarutbildning med höjda kompetenskrav, finansierad
av Sida. Ett annat positivt steg är inrättandet av en MR-enhet inom den civila
polisen, om än med mycket små resurser och oklart mandat. En ny brottsbalk
och en ny straffprocesslag har antagits. Konservativa reformer avseende
4
processlagstiftningen och repressiva lagar för bekämpning av ungdomsgäng
utgör dock en tillbakagång på många områden. Ungdomar mellan 12-18 år är
straffbara men inom ramen för en särskild ungdomsstrafflagstiftning. I slutet
av 2004 befann sig 384 ungdomar internerade, de flesta medlemmar av
ungdomsgäng.
Den oro våldet och den utbredda straffriheten skapar bland befolkningen har
utgjort grogrund för en skärpt kriminalpolitik under senare år som är
oroväckande ur MR-synpunkt. Den nuvarande regeringen ersatte 2004 en
mycket repressiv brottsbekämpningsplan riktad mot ungdomsgäng – som
bland annat innehöll en kritiserad lag som tillät arrestering enbart på grundval
av medlemskap i ett ungdomsgäng - med en mjukare sådan. Även om de flesta
arresteringar nu baserar sig på arresteringsorder, menar enskilda organisationer
för mänskliga rättigheter att godtyckliga arresteringar av gängmedlemmar
förekommer.
Armén deltar regelbundet i polispatrullering och en ny lag om nationellt
försvar har tilldelat militären en ökad roll vid upprätthållande av den interna
säkerheten, vilket strider mot fredsavtalet. Särskilda anti-gängpatruller har satts
upp under året där militära element dominerar.
1992 skapades ett MR-ombudsmannaämbete som har behörighet att utreda
enskilda klagomål. Den nuvarande ombudsmannen - som tillträdde 2001 och
fick förnyat mandat 2004 - har förbättrat ämbetets rykte, främst genom en
aktiv verifieringsaktivitet och kritiska rapporter i känsliga ämnen. Ämbetet
försvagades under 2005 av flera avhopp motiverade av interna spänningar.
Regeringen har enligt MR-organisationer i stor utsträckning ignorerat
ombudsmannens förslag och uttalanden.
6. Personlig frihet
Den salvadoranska lagstiftningen innehåller förbud mot godtyckliga
frihetsberövanden. Rapporter om ogrundade frihetsberövanden av
gängmedlemmar fortsätter dock att förekomma. Ikraftträdandet av den nya
straffprocesslagen innebar ett stärkande av de anhållnas rättsgarantier, men
efterföljande reformer har i vissa avseenden urholkat dessa. Till reformerna hör
ökade polisbefogenheter att utan domartillstånd genomföra husrannsakan vid
brottsmisstanke. En tredjedel av fängelsebefolkningen i landet väntar på att
dom ska avkunnas.
7. Straffriheten
Rädsla att anmäla, bristande utredningsresurser och korruption inom
domstolssystemet, åklagarväsendet och polisen gör att straffriheten fortfarande
är ett allvarligt problem. Till exempel inleds rättsliga procedurer endast i sex
procent av alla mordfall och endast tre procent resulterar i fällande dom.
5
Straffriheten omfattar både vanlig kriminalitet, organiserad brottslighet och de
statssanktionerade kränkningar av mänskliga rättigheter som begicks under den
interna väpnade konflikten.
Inga kränkningar av mänskliga rättigheter begångna under den interna
konflikten har hittills beivrats. Till skillnad från grannlandet Guatemala har El
Salvador försvårat möjligheterna att skapa försoning i landet genom att 1993
anta en amnestilag som rör alla typer av MR-brott, även de grövsta, begångna
under inbördeskriget med undantag för perioden juni 1989 till 1992. Efter
påtryckningar från interamerikanska MR-kommissionen prövade högsta
domstolen 2001 lagens enlighet med grundlagen och kom fram till att den var
författningsenlig, men inte tillämplig i alla fall. Enligt MR-organisationer bör
domstolens utslag tolkas så att amnestilagen inte kan omfatta grova
kränkningar av mänskliga rättigheter. Den nuvarande regeringen motsätter sig
ett avskaffande av lagen.
Rättsprocesserna rörande morden på MR-aktivisten och biskopen Oscar
Romero 1980 och på sex jesuitpräster av den salvadoranska försvarsmakten
1989, samt försvinnandet av systrarna Serrano 1982 är symboliskt viktiga i
kampen mot straffriheten. I det första fallet har en militärofficer dömts av en
domstol i Kalifornien, medan övriga inblandade fortfarande är på fri fot. I det
andra fallet frikändes anstiftarna 2001 med motiveringen att brottet
preskriberats. I det tredje dömde den Interamerikanska MR-domstolen i april
2005 den salvadoranska staten till en rad reparationsåtgärder, varav endast ett
fåtal hade genomförts i september då tidsfristen för de första åtgärderna löpte
ut.
8. Yttrande- och mediefrihet
Yttrande- och mediefriheten garanteras av konstitutionen och respekteras
överlag av regeringen. Det finns ingen statlig censur, men få medier är
självständiga från politiska eller ekonomiska intressen och regeringskritik är
ovanligt. Det finns många exempel på att storföretag använt annonsbojkotter
som ett vapen mot misshagliga medier, och medieanalytiker menar att
självcensur förekommer från redaktionsledningars sida.
Förenings- och församlingsfriheten garanteras i konstitutionen och denna
respekteras också i praktiken.
Religionsfriheten garanteras av konstitutionen och respekteras av statsmakten.
Ett stort antal kyrkor och samfund har verksamhet i landet.
6
9. De politiska institutionerna
I El Salvador råder politisk pluralism och flerpartisystem. Det politiska
systemet präglas av en stark president som utses i allmänna val för en
femårsperiod och som inte kan väljas om. Regeringen utnämns och avsätts av
presidenten. Den lagstiftande makten ligger hos parlamentet som utses på tre
år i allmänna val. Skiftande partiallianser har stärkt parlamentets makt. Det
råder en stark polarisering i politiken mellan det konservativa regeringspartiet
ARENA och vänsteroppositionen FMLN. Efter att ha segrat i det senaste
parlamentsvalet 2003 har FMLN:s inflytande försvagats betydligt under året av
flera ledamöters avhopp och interna konflikter. I presidentvalet i juni 2004 tog
ARENA hem segern för fjärde valet i rad. ARENA kritiseras för att kontrollera
medierna och därigenom rubba de demokratiska spelreglerna.
Vid 2004 års presidentval röstade 67 procent av de registrerade, en stor ökning
jämfört med valen 2000 då siffran låg på 41 procent. En bidragande orsak har
varit införandet av ett kombinerat ID- och röstkort som främjat
röstregistrering. Det finns inga tecken på skillnader mellan mäns och kvinnors
valdeltagande.
Fredsavtalet föreskriver en reformering av valsystemet med främsta syfte att
höja valdeltagandet. Bland nödvändiga reformer kan nämnas skapandet av ett
enhetligt ID-kort och röstkort, en kraftig utökning av antalet
röstmottagningslokaler, en kvotering av 40 procent kvinnor på valbar plats,
kontroll av hur det statliga partistödet används, avpolitisering av högsta
valmyndigheten samt införandet av ett proportionalitetssystem inom det
kommunala styret. Hittills har endast införandet av enhetliga ID-kort och
röstkort genomförts.
Det finns inga formella hinder för kvinnor att nå valbara platser, men få
kvinnor väljs i praktiken. 6,5 procent av borgmästarna, 11 procent av
parlamentsledamöterna och 35 procent av ministrarna är kvinnor. Merparten
av de kvinnliga parlamentsledamöterna representerar FMLN, som tillsammans
med CDU är det enda parti som genom kvoter främjar kvinnligt deltagande.
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
El Salvador har anslutit sig till de sex av ILO:s åtta centrala konventioner som
rör icke-diskriminering och förbud mot barn- och tvångsarbete. Efter att EU
under året villkorat tillträde till unionens tullfrihetsregim GSP+ med anslutning
till de återstående konventionerna rörande förenings- och förhandlingsfrihet
rör sig nu regeringen mot en anslutning. Konstitutionen garanterar rätten att
bilda och ansluta sig till fackföreningar, men enligt MR-ombudsmannen saknas
ofta såväl resurser som den politiska viljan att säkerställa dess efterlevnad.
Korruption bland statliga arbetsinspektörer och i arbetsdomstolarna
förekommer.
7
Kaffekrisen och jordbävningarna 2001 har lett till stora förluster av
arbetstillfällen och en betydande arbetskraftsutvandring till USA. Officiella
arbetslöshetssiffror saknar värde då ungefär 50 procent av landets arbetsföra
stadsbefolkning tillhör den informella sektorn där undersysselsättning
dominerar. Ungefär 70 procent av landets fattiga stadsbor arbetar inom den
informella sektorn.
Avskedanden och svartlistning av fackföreningsaktiva förekommer, främst
inom maquilaindustrin och jordbrukssektorn. Regeringen har i flera fall tvingat
företag att betala avgångsvederlag till avskedade fackföreningsmedlemmar,
men företagen kan inte tvingas att återanställa vid en felaktig uppsägning.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Trots att hälsosektorns andel av statens totala utgifter är hög regionalt sett (23
procent) har fortfarande stora delar av befolkningen i praktiken mycket
bristfällig eller ingen tillgång till hälsovård. En av förklaringarna ligger i att
utbetalningarna i absoluta tal inte blir så stora på grund av statens mycket
begränsade inkomster. Den allmänna sjukvården - som skall täcka 80 procent
av befolkningen - tilldelas små resurser, och ofta saknas kompetent personal
och grundläggande mediciner på läkarstationerna ute i landet. Den statliga
sjukförsäkringen omfattar endast 20 procent av den arbetsföra befolkningen.
En allmän enighet råder om behovet av en reformering av hälsosektorn.
Till följd av jordbävningarna 2001 har de sanitära förhållandena generellt
försämrats på grund av skador på vattenledningar, avloppssystem och den
starkt försämrade bostadsstandarden. Enligt UNDP har 91 procent av
stadsborna och 47,5 procent av landsbygdsborna tillgång till rör lett vatten.
Nivåerna har troligen sjunkit efter stormen Stan som drabbade landet i oktober
2005. Enligt PAHO dör varje år 12 000 personer av förorenat vatten och
livsmedel. Antalet fall av denguefeber har ökat dramatiskt de senaste åren,
medan både malarian och koleran har bemästrats.
12. Rätten till utbildning
Konstitutionen föreskriver en obligatorisk och kostnadsfri nioårig grundskola.
Utbildningssektorns andel av BNP var enligt UNDP endast 2,9 procent år
2002, en mycket låg nivå regionalt sett. Andelen som påbörjar primärskola var
90 procent för skolåret 2002/03. Endast 69 procent av dessa avslutade femte
klass. Det råder ingen betydande skillnad i antalet inskrivna pojkar och flickor i
grundskolan och på universitetet.
Mellan 1990 och 2003 lyckades man minska analfabetismen från 28 till 20,3
procent. År 2003 var 18 procent av männen och 23 procent av kvinnorna
analfabeter. Förekomsten av skolavgifter, dyra skolböcker samt uniformstvång
8
är faktorer som bidrar till att många fattiga i praktiken utestängs från
skolutbildning. Behovet att bidra till familjens försörjning gör att många fattiga
barn uteblir från hela eller delar av skolåret. Enligt utbildningsministeriet gick
under 2002 endast 86 procent av barn mellan 7 och 11 år och 68 procent av
barn mellan 12 och 14 år i skolan på landsbygden. Det genomsnittliga antalet
skolår spänner från 7,1 år i huvudstaden till 3,7 i tre av de fattigaste regionerna.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Trots att El Salvador är ett medelinkomstland räknat i BNP per capita är enligt
UNDP 40 procent av befolkningen fattiga och 15 procent extremt fattiga.
Nivåerna har dock minskat med 9 respektive 15 procent sedan 2000. Enligt
GINI-koefficienten (ett statistiskt mått på ojämlikhet) har El Salvador en av de
mest skeva inkomstfördelningarna i världen och tendensen har varit negativ de
senaste tio åren. Den rikaste tiondelen av befolkningen står för 40 procent av
de totala inkomsterna i landet. Ojämlikheten är den största bidragande orsaken
till att landet ligger sämre till på UNDP:s utvecklingsindex än många länder
med liknande BNP per capita. Kostnaden för basvaror har stigit dramatiskt de
senaste åren medan minimilönen i reala termer sjunkit sedan 1995.
Jordbävningarna 2001 förstörde försörjningsmöjligheterna för en betydande
del av befolkningen till följd av skador på den produktiva infrastrukturen och
på bostäder. Utvandringen har sedan dess ökat och privata
penningförsändelser från de runt 2 miljoner salvadoraner som är bosatta i
utlandet, främst USA, utgör en viktig inkomst för runt 20 procent av landets
fattiga.
En av de allvarligaste konsekvenserna av jordbävningarna var det stora antalet
förstörda bostäder. Sedan 2001 har över 200 000 nödbostäder uppförts. Trots
att dessa utgör temporära lösningar bor fortfarande många kvar i brist på
permanenta bostadslösningar. Enligt UNDP finns det ett underskott på
ungefär 540 000 bostäder i landet, varav två tredjedelar på landsbygden.
Stormen som drabbade landet i oktober 2005 har ytterligare försämrat
levnadsstandarden för ett stort antal salvadoraner.
I mars 2005 lanserade presidenten Antonio Saca ett kritiserat fyraårigt program
på 200 miljoner USD för att reducera fattigdomen i landet. Programmet går ut
på att dela ut månatliga bidrag (15-20 USD) till fattiga familjer i 32 kommuner
och samtidigt ge dem tillgång till mikrokrediter.
14. Kvinnans ställning
Den salvadoranska konstitutionen föreskriver lika rättigheter för män och
kvinnor, men i praktiken utsätts kvinnor för diskriminering på många områden.
El Salvador ligger fjärde sist bland de latinamerikanska länderna på FN:s
genderrelaterade utvecklingsindex. Mödradödligheten är 172 dödsfall per 100
9
000 födslar, högre än i det fattigare grannlandet Honduras, och beror delvis på
den höga andelen tonårsmödrar. 23 procent av kvinnorna är analfabeter
gentemot 17,6 procent av männen. Löneskillnaderna är stora. UNDP
uppskattar att kvinnors årliga inkomster utgör ungefär 44 procent av männens.
Endast 11 procent av parlamentsledamöterna och 6,5 procent av borgmästarna
är kvinnor.
Handel med kvinnor och barn i prostitutionssyfte förekommer från, till och
genom El Salvador och även inom landets gränser. 2004 stärktes lagstiftningen
mot människohandel, men tillämpningen av denna är bristfällig och skyddet av
offren otillfredsställande.
Våld mot kvinnor i och utanför hemmet är ett utbrett fenomen. Det statliga
Institutet för kvinnors utveckling, ISDEMU, mottog mellan juni och december
förra året 1910 anmälningar för våld i hemmet och 237 för sexuella övergrepp,
en ökning med 1,2 respektive 7,2 procent jämfört med motsvarande period
året innan. En del av ökningen kan troligen tillskrivas en ökad anmälningsvilja,
men mörkertalen anses vara stora. Under senare tid har dessa brott blivit
föremål för en omfattande debatt. Lagstiftningen på området är enligt enskilda
organisationer relativt avancerad, bl.a. kan våldförande makar åläggas förbud
att ha kontakt med sin familj. ISDEMU har härbärgerat runt 200 särskilt
utsatta kvinnor sedan 1996.
Abort är förbjudet förutom vid fara för moderns liv.
15. Barnets rättigheter
Barn utgör 43 procent av befolkningen och tillhör en av de mest utsatta
grupperna i samhället. Spädbarnsdödligheten ligger enligt UNDP på 32
promille – långt över genomsnittet i Latinamerika – medan undervikt hos barn
upp till fem år sjunkit till 10 procent, en minskning med runt 30 procent sedan
1990. Inbördeskriget och den mycket omfattande utvandringen till USA har
haft till följd att stora grupper av barn och ungdomar växer upp i splittrade
familjer, ofta utan vuxenstöd. Detta är en av grundorsakerna till de omfattande
problemen med kriminella ungdomsgäng. Många fall av grovt våld och mord
på ungdomar sker inom ungdomsgängen för vilka den lägsta inträdesåldern
enligt UNICEF nu sjunkit till 9 år.
Barnarbete är ett betydande problem med stor utbredning inom främst
jordbrukssektorn och i mindre utsträckning inom handeln och industrin. Enligt
en undersökning av ILO från 2001 arbetar ungefär 220 000 barn mellan 5-17
år, det vill säga 11,5 procent av befolkningen i denna åldersgrupp (16 procent
av pojkarna och 7 procent av flickorna). Nära hälften av dessa har ingen
tillgång till utbildning. ILO bedömer att 20 procent av fattiga familjers
inkomster härrör från barnarbete.
10
Våld och misshandel mot barn, särskilt inom familjen, är ett stort problem där
statliga åtgärder varit otillräckliga. Under andra hälften av 2004 mottog
ISDEMU 807 anmälningar av olika typer av barnmisshandel, en lätt ökning
jämfört med motsvarande period året innan. Mörkertalen är sannolikt stora.
Det saknas tillförlitliga studier beträffande barnprostitutionens utbredning,
men organisationer som arbetar inom området menar att denna har ökat under
senare år och sker mer öppet. UNICEF uppskattar att ungefär 1 200
minderåriga exploateras sexuellt i El Salvador. Under 2004 anslöt sig landet till
Protokollet till konventionen om barnets rättigheter om handel med barn,
barnprostitution och barnpornografi. Vad gäller handel med barn i
prostitutionssyfte, se punkt 15.
Sedan El Salvadors ratificering av konventionen om barnets rättigheter år 1990
har bland annat antagits en familjelag, en lag om unga lagöverträdare, lag om
våld inom familjen, instiftats särskilda domstolar för barn och en särskild
avdelning för barn inom MR-ombudsmannaämbetet. Organisationer som
arbetar med barnfrågor pekar dock på betydande brister rörande tillämpningen
av lagarna. Under året tillsatte regeringen en kommission med uppdrag att
bringa klarhet i de tusentals fall av barn som tvångsbortfördes under den
interna väpnade konflikten. Under 2004 utarbetades också strategier för att
förebygga gängmedlemskap och rehabilitera gängmedlemmar. Konkreta
förebyggande åtgärder har ännu inte genomförts på grund av brist på politisk
vilja och resurser.
16. Olika befolkningsgruppers situation
Den salvadoranska konstitutionen förbjuder diskriminering baserad på
nationalitet och etnisk tillhörighet. Urfolken uppgår till några hundratusen
människor. Dess kultur och språk lever kvar i vissa specifika områden och
främst bland de äldre. Gruppen är inte utsatt för någon statssanktionerad
diskriminering, men de områden man bebor tillhör de fattigaste, med små
utkomstmöjligheter.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning. I
praktiken är dock de homosexuella utsatta för betydande diskriminering i det
salvadoranska samhället. Under senare år har ett antal fall av våld mot
homosexuella inrapporterats där personernas sexuella läggning är ett möjligt
motiv, bl.a. tre mord under 2003. Under 2004 förekom det enligt enskilda
organisationer uppgifter om regelbundna arresteringsvågor mot homosexuella
under olika förevändningar. Det saknas indikationer på att dessa aktioner skulle
vara statssanktionerade.
11
18. Flyktingars rättigheter
El Salvador har anslutit sig till 1951 års konvention om flyktingars rättsliga
ställning. UNHCR har inte längre något kontor i landet men har en lokal
samarbetspartner. En lag från 2002 om fastställande av flyktingars status rör
vissa åtaganden enligt konventionen och tillskapar bland annat en
asylprövningskommitté med representanter för utrikes- resp. inrikesministeriet.
Illegala migranter, inklusive möjliga offer för människohandel, skickas som
regel tillbaka till sitt hemland utan möjlighet till skydd i El Salvador. För
migranter som riskerar förföljelse i sitt hemland finns det möjlighet att erhålla
flyktingsstatus.
19. Funktionshindrades rättigheter
EN WHO-studie från 2000/2001 visar att 8 procent av befolkningen är
handikappad och att huvuddelen av dem är unga landsbygdsbor med
begränsad tillgång till rehabilitering och arbete. En stor del av de handikappade
är före detta soldater och civila som skadats under den interna väpnade
konflikten. Vissa statliga åtgärder för att stärka rörelsehindrades rättigheter har
vidtagits, men dessa är fortfarande otillräckliga. År 2000 antogs en lag som
anger att nya byggnader skall anpassas för funktionshindrade och som ökade
kravet på anställning av rörelsehindrade från 2 procent till 4 procent på
arbetsplatser med över 50 arbetstagare. Enskilda organisationer pekar dock på
betydande brister rörande tillämpningen av lagen samt kontrollen av dess
efterlevnad.
20. Oberoende MR-organisationer
Det finns ett stort antal oberoende MR-organisationer med verksamhet i El
Salvador och organisationernas självständiga ställning respekteras i allmänhet
av regeringen. Bland de viktigare kan nämnas Fundación de Estudios para la
Aplicación del Derecho, FESPAD, som framför allt inriktar sig på ekonomiska
och sociala rättigheter, Instituto de Derechos Humanos de la UCA, IDHUCA,
som är jesuituniversitetets särskilda MR-institut, katolska kyrkans Tutela Legal
och MR-organisationen Comisión de Derechos Humanos. Den svenska
enskilda organisationen Diakonia stödjer lokala organisationer med verksamhet
på MR-området. Trots regeringens deklarerade öppenhet för dialog med det
civila samhället upplever många MR-organisationer att de inte har något
inflytande på regeringens politik.
Tidningsannonser från okända organisationer med häftiga utfall mot ett antal
MR-organisationer, bland annat IDHUCA och FESPAD, är oroväckande. I
vissa fall har annonserna följts upp med anonyma dödshot.
12
21. Fältverksamhet och rådgivning
FN:s högkommissarie för MR-frågor, UNHCHR, öppnade 2003 ett mindre
kontor för tekniskt samarbete med den salvadoranska staten, främst
utrikesministeriet och MR-ombudsmannen. Sverige har tidigare givit stöd till
MR-ombudsmannen. Under perioden 2001-2005 har Sveriges stöd direkt
motiverat av fredsavtalen gradvis fasats ut. Nya biståndsformer har fasats in
som ställer högre krav på kostnadsdelning och ansvar. Ett exempel är
kontraktsfinansierat tekniskt samarbete som får ökad betydelse jämte
samarbetet med enskilda organisationer.
