Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i El Salvador 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Sedan fredsavtalet ingicks i El Salvador 1992 har respekten för de mänskliga
rättigheterna (MR) förbättrats men läget är fortsatt oroväckande. Både den
allmänna och den organiserade brottsligheten har ökat kraftigt och
mordfrekvensen är bland den högsta i världen. Övergrepp från enskilda
polisers sida, inklusive tortyr, misshandel och misstänkta sociala
rensningsaktioner förekommer. Bekämpningen av ungdomsgäng har antagit en
mindre repressiv prägel men de förebyggande åtgärderna är få och godtyckliga
arresteringar förekommer alltjämt. Förhållandena på landets fängelser, med
hög överbeläggning och utbrett våld, inger fortsatt oro. Under 2006 antogs en
lag om antiterrorism som människorättsorganisationer befarar skulle kunna
användas för att kriminalisera sociala protester.
Rättsväsendet är svagt, främst till följd av bristande resurser och korruption.
Straffriheten är utbredd och en amnestilag från 1993 rörande kränkningar av
mänskliga rättigheter begångna under den interna väpnade konflikten försvårar
försök att ställa ansvariga till svars. I symboliskt viktiga fall som morden på
biskopen Romero och på sex jesuitpräster är förövarna ännu på fri fot. Brist på
regeringskritiska medier, en politiserad valdomstol, ett långsamt genomförande
av valreformer och ofullständig efterlevnad av föreningsrätten fortsätter att
försvaga demokratin och rättsstaten.
El Salvador har en av de mest ojämna inkomstfördelningarna i världen och
tillgången till hälsovård och utbildning är fortfarande låg för de mest utsatta.
Mord bland ungdomar, barnarbete, våld mot och sexuell exploatering av barn
och kvinnor är betydande problem.
2
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
El Salvador har ratificerat följande centrala konventioner avseende mänskliga
rättigheter :
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt det fakultativa
protokollet om enskild klagorätt
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW)
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT)
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter och om handel med barn, barnprostitution och
barnpornografi
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1967
Den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter
Landet har inte undertecknat eller ratificerat Romstadgan för internationella
brottmålsdomstolen (ICC). El Salvador har ingått ett bilateralt avtal med USA
som undantar dess medborgare från utlämning till internationella
brottmålsdomstolen.
På grund av motstånd från bland annat den katolska kyrkan har CEDAW:s
protokoll om enskild klagorätt ännu inte ratificerats, men det har
undertecknats. Landet har inte undertecknat det fakultativa protokollet till den
amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter om dödsstraffets
avskaffande. Det fakultativa protokollet till denna konvention om ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheter har ratificerats.
Under 2007 har El Salvador även undertecknat, men ännu inte ratificerat,
konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder, inklusive dess
tilläggsprotokoll.
El Salvador har fem utestående rapporter till FN:s konventionskommittéer,
varav en rör CAT, en CEDAW, en CCPR och två CRC. Under 2007 besökte
3
FN:s arbetsgrupp för ofrivilliga försvinnanden landet. År 2006 lämnade landet
en formell önskan om besök av FN:s speciella rapportör om utomrättsliga
avrättningar.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Mord på HBT-personer (homo- och bisexuella samt transpersoner),
drogmissbrukare, brottslingar eller medlemmar i ungdomsgäng förekommer
och misstänks vara del av så kallade sociala rensningsaktioner. Det finns enligt
enskilda organisationer tecken på att olika allianser av före detta medlemmar i
den interna konfliktens dödsskvadroner, lokala politiker, affärsmän och delar
av poliskåren står bakom aktionerna. En lokal människorättsorganisation
rapporterade 88 sådana fall mellan januari och september 2006, jämfört med
totalt 96 under samma period året innan, och totalt 100 för 2004. Alla offer var
mellan 15 och 30 år.
Enligt ombudsmannen för mänskliga rättigheter har den civila polisens
användande av tortyr och misshandel ökat sedan 2001. Under 2006 mottog
ombudsmannen 824 anmälningar om polisiärt övervåld mot intagna.
Huvuddelen av alla anmälningar gällde medlemmar av landets poliskår och
antalet anmälningar har stigit kraftigt de två senaste åren. Flera av dessa fall
rörde mord eller tortyr och många rörde misshandel.
Fängelsesystemet präglas av överbeläggning, våld och dåliga sanitära
förhållanden. Den genomsnittliga överbeläggningen på anstalterna beräknades i
juni 2006 uppgå till 59 procent. Tillsammans med avsaknad av
rehabiliteringsprogram har detta lett till ökat våld på fängelserna. Mord och
uppror på landets fängelser har varit fortsatt förekommande under året. En
fjärdedel av de intagna är gängmedlemmar, varav många fortsätter med
kriminell verksamhet inifrån fängelserna. På grund av brist på utrymme blandas
häktade personer med personer som avtjänar fängelsestraff. Lagen tillåter
häktning i sex månader innan rättegång måste hållas, men häktningstiden kan
förlängas upp till ett år. Övervåld från vaktpersonalen har rapporterats.
Hot och attacker mot människorättsaktivister har ökat de senaste åren. Det har
även förekommit incidenter riktade mot organisationer som arbetar med
utvecklingssamarbete, miljöorganisationer och sociala organisationer. Få av
dessa fall blir dock utredda.
Den allmänna brottsligheten har sedan freden slöts ökat avsevärt. Ett allvarligt
problem är den organiserade brottslighetens utbredning och den höga
våldsnivån. Mordfrekvensen har stigit markant och svarar 2007 mot en nivå
4
som internationellt förekommer i krigshandlingar vid medelintensiva väpnade
konflikter. Drygt 60 procent av de mördade är mellan 15 och 24 år. Under det
första halvåret 2007 mördades 1 737 personer, varav 10 procent kvinnor. I 80
procent av dessa mord användes handeldvapen. Statistiken över antalet mord
är dock inte helt tillförlitligt, och enligt polismyndigheten själv sker det troligen
fler mord än vad officiella siffror visar. Över 450 000 vapen beräknas finnas i
omlopp varav endast 35 procent är registrerade. Avsaknaden av pålitlig statistik
och ingående analyser av våldsfenomenet gör varje uppskattning av problemet
vansklig.
4. Dödsstraff
Dödsstraff förekommer inte i El Salvador. Röster i kongressen har dock börjat
höjas för att införa dödstraff som lösning på den skenande kriminaliteten och
det ökande våldet.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Den salvadoranska lagstiftningen innehåller förbud mot godtyckliga
frihetsberövanden. Ogrundade frihetsberövanden av främst ungdomar och
medlemmar av ungdomsgäng är dock vanliga. Under 2006 anmäldes 16
kidnappningar, jämfört med 10 året innan. De flesta kidnappningar var
kidnappningar för att kräva ut lösensumma och det finns inga uppgifter att
statliga aktörer har varit inblandade. Under 2005 greps runt 2 000 minderåriga
för olaglig sammankomst och störande av den allmänna ordningen. Endast tre
hade befunnits vara skyldiga vid slutet av 2005. Ikraftträdandet av den nya
straffprocesslagen innebar ett stärkande av de anhållnas rättsgarantier, men
efterföljande reformer har i vissa avseenden urholkat dessa, till exempel ökade
polisbefogenheter att utan domartillstånd genomföra husrannsakan vid
brottsmisstanke. En tredjedel av fängelsebefolkningen i landet väntar på att
dom ska avkunnas.
Under den interna väpnade konflikten tros runt 8 000 personer ha blivit offer
för ofrivilliga försvinnanden. Ingen har ännu dömts för dessa brott.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Konstitutionen föreskriver självständiga domstolar, men rättsväsendet är
mycket svagt, främst på grund av bristande resurser och korruption. Antalet
anmälningar om obstruktion av rättvisan mot åklagarmyndigheten har ökat
dramatiskt de senaste åren. Lagföring av mord, korruption, penningtvätt och
övergrepp på mänskliga rättigheter begångna under den interna väpnade
konflikten sker ytterst sällan. Under 2006 stoppade högsta domstolen på oklara
grunder en undersökning av före detta presidenten Flores och flera före detta
5
ministrars banktillgångar, genomförd av domstolens anti-korruptionsenhet.
Enhetens utredningsmandat har nu kringskurits. Transparency Internationals
(TI) korruptionsindex placerar El Salvador på plats 67 av 179 länder med ett
index som uppgår till 4,0 av 10,0 (Sverige har 9,3), den näst högsta placeringen
av de centralamerikanska länderna efter Costa Rica.
Ungdomar mellan 12 och 18 år är straffbara men inom ramen för en särskild
strafflagstiftning för ungdomar. I april 2007 befann sig runt 460 ungdomar
internerade för grova brott, de flesta medlemmar av ungdomsgäng, och drygt
hälften hade gjort sig skyldiga till rån. Ett av människorättsorganisationer
kritiserat lagförslag om en skärpning av strafflagstiftningen för ungdomar ligger
i kongressen.
Den oro våldet och den utbredda straffriheten skapar bland befolkningen har
utgjort grogrund för en skärpt kriminalpolitik under senare år. Den nuvarande
regeringen har ersatt en mycket repressiv brottsbekämpningsplan riktad mot
ungdomsgäng med en mjukare sådan. Även om de flesta arresteringar nu
baserar sig på arresteringsorder, menar enskilda organisationer för mänskliga
rättigheter att godtyckliga arresteringar av gängmedlemmar förekommer.
Under 2006 antogs en lag om antiterrorism som människorättsorganisationer
fruktar kan komma att användas för att kriminalisera sociala protester då lagen
saknar definition av begreppet terrorism. Poliskåren präglas av ineffektivitet,
dess resurser är begränsade och dess andel av statsbudgeten har stadigt sjunkit
de senaste åren. Under 2007 förekom fall av utomrättsliga avrättningar utförda
av poliser, ofta genom såkallade sociala rensningsaktioner riktade framför allt
mot medlemmar i kriminella ungdomsgäng. Armén deltar regelbundet i
polispatrullering och en lag om nationellt försvar har tilldelat militären en ökad
roll vid upprätthållande av den interna säkerheten, vilket strider mot
fredsavtalet.
Ombudsmannen för mänskliga rättigheter har behörighet att utreda enskilda
klagomål. Den nuvarande ombudsmannen har förbättrat ämbetets rykte,
främst genom en aktiv verifieringsaktivitet och kritiska rapporter i känsliga
ämnen. Enligt människorättsorganisationer har regeringen i stor utsträckning
ignorerat ombudsmannens förslag och uttalanden och åklagarmyndigheten
anklagas för att i vissa fall lägga rättsliga hinder i vägen för institutionsarbete.
7. Straffrihet
Rädsla att anmäla, bristande utredningsresurser och korruption inom
domstolssystemet, åklagarväsendet och polisen gör att en kultur av straffrihet
fortsätter att vara ett allvarligt problem. Till exempel inleds rättsliga åtgärder
endast i sex procent av alla mordfall och bara tre procent resulterar i fällande
dom. Straffriheten omfattar både vanlig kriminalitet, organiserad brottslighet
6
och de statssanktionerade kränkningar av mänskliga rättigheter som begicks
under den interna väpnade konflikten. 2005 antogs en lag om skydd av vittnen,
men implementeringen går mycket långsamt. Civila samhället kritiserar det
faktum att bevisföringen i straffmål i praktiken nästan uteslutande vilar på
vittnesmål, vilket försvårar domstolarnas arbete.
Inga kränkningar av mänskliga rättigheter begångna under den interna
konflikten har hittills lagförts. El Salvador har försvårat möjligheterna att skapa
försoning i landet genom en amnestilag som rör alla typer av kränkningar av
mänskliga rättigheter, även de grövsta, begångna under den interna väpnade
konflikten med undantag för perioden juni 1989 till 1992. Efter påtryckningar
från interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter prövade högsta
domstolen 2001 lagens förenlighet med grundlagen och kom fram till att den
var författningsenlig men inte tillämplig i alla fall. Enligt organisationer för
mänskliga rättigheter bör domstolens utslag tolkas så att amnestilagen inte
omfattar grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Den nuvarande
regeringen motsätter sig ett avskaffande av lagen.
Rättsprocesserna rörande den salvadoranska försvarsmaktens mord på
aktivisten för mänskliga rättigheter och biskopen Oscar Romero 1980 och på
sex jesuitpräster 1989 samt försvinnandet av systrarna Serrano 1982, är
symboliskt viktiga i kampen mot straffriheten. I det första fallet har en
militärofficer dömts av en domstol i Kalifornien medan övriga inblandade
fortfarande är på fri fot. I det andra fallet frikändes anstiftarna 2001 med
motiveringen att brottet preskriberats. I april 2005 dömde den
Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter den salvadoranska staten
till en rad åtgärder för att kompensera för kränkningarna, varav endast ett fåtal
har genomförts.
När det gäller mordet på biskopen Oscar Romero var det ursprungligen den
katolska kyrkan som anmälde mordet inför den interamerikanska domstolen
för mänskliga rättigheter i Costa Rica. Domstolen har uppmanat El Salvador
att gå till botten med mordet samt att inte hylla offentligt de som nämns som
anstiftare i sanningskommissionens rapport (bland annat ett torg som har
tillägnats en av dem som utpekas som ansvariga för mordet). Den
salvadoranska regeringen har vid flera tillfällen upprepat att de inte tänker
uppfylla domstolens uppmaning. Under de senaste två åren har processen
fokuserat alltmer på statens ansvar i mordet. Under 2007 utsattes den
nuvarande ärkebiskopen för påtryckningar av höga partifunktionärer för att få
kyrkan att förhandla direkt med staten, vilket ärkebiskopen gick med på. Detta
innebär att så länge parterna förhandlar på egen hand kan inte den
interamerikanska domstolen gå vidare i processen. Ärkebiskopen har uttryckt
att det som parterna förhandlar om endast rör ersättning till Romeros familj.
Den erkände människorättsadvokaten David Morales, som var den som
7
ursprungligen drev fallet inför den interamerikanska domstolen, har under
2007 sagts upp som kyrkans företrädare i fallet, och har även smutskastats
offentligt av ärkebiskopen. Under året har det förekommit många protester
mot avskedandet samt mot förhandlingarna mellan partifunktionärer och
ärkebiskopen, som flera av de enskilda organisationer anser vara en otillbörlig
eftergift från kyrkan som kan komma att påverka möjligheten att utreda statens
ansvar för mordet. Romeros familj har dock valt att själva driva fallet vidare
med Morales som sin advokat.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Yttrande- och mediefriheten garanteras av konstitutionen. Det förekommer
ingen statlig censur men regeringskritik är i praktiken ovanligt, främst på grund
av att regeringspartiet kontrollerar tongivande medier. Det finns många
exempel på att storföretag använt annonsbojkotter som ett vapen mot
misshagliga medier och medieanalytiker menar att självcensur förekommer från
redaktionsledningars sida. Hot och attacker mot journalister förekommer. I juli
2006 blev två polismän ihjälskjutna under ett upplopp på ett av landets
fängelser. Flera journalister som rapporterade om händelsen utsattes sedan för
hot. På Reportrar Utan Gränsers pressfrihetsindex rankas El Salvador på 64:e
plats av 169 länder.
Förenings- och församlingsfriheten garanteras i konstitutionen, men
efterlevnaden av föreningsfriheten får i praktiken anses ofullständig (se även
stycke 10). Religionsfriheten garanteras av konstitutionen och respekteras av
statsmakten. Ett stort antal kyrkor och samfund har verksamhet i landet.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
I El Salvador råder politisk pluralism och flerpartisystem. Det politiska
systemet präglas av en stark president som utses i allmänna val för en
femårsperiod och som inte kan väljas om. Regeringen utnämns och avsätts av
presidenten. Den lagstiftande makten ligger hos parlamentet som utses på tre
år i allmänna val. Skiftande partiallianser har stärkt parlamentets makt. Det
råder dock en stark polarisering i politiken mellan det konservativa
regeringspartiet ARENA och vänsteroppositionen FMLN. I presidentvalet
2004 tog ARENA hem segern för fjärde valet i rad och i parlamentsvalet 2006
vann man knappt över FMLN. ARENA kritiseras för att kontrollera media
och valdomstolen och därigenom rubba de demokratiska spelreglerna.
Fredsavtalet föreskriver en reformering av valsystemet med främsta syfte att
höja valdeltagandet. Bland nödvändiga reformer kan nämnas skapandet av ett
enhetligt ID- och röstkort, en kraftig utökning av antalet
röstmottagningslokaler, en kvotering av 40 procent kvinnor på valbar plats,
8
kontroll av hur det statliga partistödet används, avpolitisering av högsta
valmyndigheten samt införandet av ett proportionalitetssystem inom det
kommunala styret. Hittills har endast införandet av enhetliga ID-kort och
röstkort genomförts.
Det finns inga tecken på skillnader mellan mäns och kvinnors valdeltagande.
Det finns inga formella hinder för kvinnor att nå valbara platser men få
kvinnor väljs i praktiken (se vidare under punkt 14).
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
El Salvador har anslutit sig till Internationella arbetsorganisationen, ILO:s, åtta
centrala konventioner som rör icke-diskriminering och förbud mot barn- och
tvångsarbete. Konventionerna rörande förenings- och förhandlingsfrihet
ratificerades 2006 sedan EU villkorat tillträde till unionens tullfrihetsregim
GSP+ med anslutning till nämnda instrument. Konstitutionen garanterar rätten
att bilda och ansluta sig till fackföreningar, men enligt ombudsmannen för
mänskliga rättigheter saknas ofta såväl resurser som den politiska viljan att
säkerställa dess efterlevnad (organiseringsgraden ligger runt fem procent).
Fackföreningar möter ofta stora byråkratiska hinder för registrering.
Korruption bland statliga arbetsinspektörer och i arbetsdomstolarna
förekommer. Under 2006 skedde två uppmärksammade rättegångar där privata
arbetsgivare dömdes till fängelsestraff för att systematiskt ha underlåtit att
betala sociala avgifter för sina anställda. Enligt vissa enskilda organisationer
riskerar landets anslutning till frihandelsavtalet CAFTA-DR att urholka
arbetsrätten på vissa områden.
Den höga arbetslösheten har lett till en betydande arbetskraftsutvandring till
USA. Officiella arbetslöshetssiffror saknar värde då ungefär 50 procent av
landets arbetsföra stadsbefolkning tillhör den informella sektorn där
undersysselsättning dominerar. Ungefär 70 procent av landets fattiga stadsbor
arbetar inom den informella sektorn. Kostnaden för basvaror har stigit
dramatiskt de senaste åren medan minimilönen i reala termer sjunkit sedan
1995, varför denna inte är tillräcklig för att ge familjen en godtagbar tillvaro.
Avskedanden och svartlistning av fackföreningsaktiva förekommer, främst
inom maquila-industrin och jordbrukssektorn. Regeringen har i flera fall tvingat
företag att betala avgångsvederlag till avskedade fackföreningsmedlemmar.
Företagen kan däremot inte tvingas återanställa vid felaktig uppsägning.
9
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Statens utgifter för hälso- och sjukvård uppgår enligt WHO till 22 procent av
den totala statsbudgeten, vilket är en relativt hög nivå i jämförelse med de
övriga centralamerikanska länderna. Stora delar av befolkningen har
fortfarande mycket bristfällig eller ingen tillgång till hälsovård. En av
förklaringarna ligger i att utbetalningarna inte blir så stora i absoluta tal på
grund av statens mycket begränsade inkomster. Den allmänna sjukvården, som
ska täcka 80 procent av befolkningen, tilldelas små resurser och ofta saknas
kompetent personal och grundläggande mediciner på vårdcentralerna ute i
landet. Enligt en studie från hälsoministeriet 2007 skulle staten behöva
spendera 7,5 procent av BNP för endast offentlig sjukvård för att täcka
befolkningens behov. I dagsläget spenderas 1,67 procent av BNP. Omkring 15
procent av landets befolkning är undernärda. Undernäring är ett mycket
omfattande problem bland fattiga barn, där framför allt barn under fem år är
den mest drabbade gruppen. Den statliga sjukförsäkringen omfattar endast 20
procent av den arbetsföra befolkningen. 2005 skapades en statlig hälsofond
med syfte att förbättra tillgången till hälsovård.
Till följd av jordbävningarna 2001 har de sanitära förhållandena generellt
försämrats på grund av skador på vattenledningar, avloppssystem och den
starkt försämrade bostadsstandarden. Enligt FN:s utvecklingsprogram
(UNDP) har 91 procent av stadsborna och 47,5 procent av landsbygdsborna
tillgång till rörlett vatten. Nivåerna har troligen sjunkit efter stormen Stan som
drabbade landet i oktober 2005. Enligt PAHO dör varje år 12 000 personer av
förorenat vatten och livsmedel. Antalet fall av denguefeber har ökat dramatiskt
de senaste åren, medan både malaria och kolera har bemästrats.
Enligt hälsoministeriets beräkningar finns det omkring 20 000 HIV-smittade
personer i landet. Andelen personer smittade med ökar. Enligt en rapport från
PAHO förekommer diskriminering mot personer smittade med HIV/AIDS
och under 2006 lanserade regeringen ett program för att minska
diskrimineringen av personer smittade med HIV/AIDS på arbetsplatser.
Den nuvarande regeringen har lanserat ett program för att bland annat öka
tillgången till hälsovård på framför allt landsbygden.
12. Rätten till utbildning
Konstitutionen föreskriver en obligatorisk och kostnadsfri nioårig grundskola.
Utbildningssektorns andel av BNP uppgår år 2007 till 2,71 procent av BNP,
vilket är en mycket låg nivå regionalt sett som dessutom har sjunkit något
jämfört med föregående år. Enligt siffror från 2007 är det bara drygt 50
procent av dem som påbörjar primärskolan som avslutar de första skolåren.
10
Det är stora skillnader mellan stad och landsbygd. Det råder ingen betydande
skillnad i antalet inskrivna pojkar och flickor i grundskolan och på
universitetet.
Mellan 1990 och 2007 minskade analfabetismen från 28 till 15 procent.
Analfabetismen är fortfarande hög på landsbygden (28 procent), medan
nivåerna är betydligt lägre bland den yngre befolkningen (6 procent av
personer mellan 15 och 24 år). Förekomsten av skolavgifter, dyra skolböcker
samt uniformstvång är faktorer som bidrar till att många fattiga i praktiken
utestängs från skolutbildning. Behovet att bidra till familjens försörjning gör att
många fattiga barn uteblir från hela eller delar av skolåret. Det genomsnittliga
antalet skolår för 2004 var enligt UNDP 5,6. Siffrorna för de tre fattigaste
regionerna ligger runt 4 år.
Den nuvarande regeringen har i överensstämmelse med FN:s millenniemål
lanserat en långsiktig utbildningsplan, med syfte att bland annat utöka
tillgången på utbildning och förbättra kvalitén på yrkesutbildningar.
Ombudsmannen för mänskliga rättigheter menar att planen inte tillräckligt
främjar förbättrad tillgång till utbildning för hela befolkningen.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Trots att El Salvador är ett medelinkomstland räknat i BNP per capita var 41
procent av befolkningen fattiga och 15 procent extremt fattiga (i de fattigaste
delarna av landet når dessa nivåer över 60 respektive 30 procent) år 2004. Båda
nivåerna har dock minskat med 4 procent sedan 2000, bland annat till följd av
penningförsändelser från salvadoraner bosatta i USA. Enligt GINIkoefficienten (ett statistiskt mått på ojämlikhet) har El Salvador en av de mest
ojämna inkomstfördelningarna i världen. De sociala klyftorna har vidgats de
senaste tio åren och motsvarar nu den nivå som präglade landet på 60-talet.
Den rikaste tiondelen av befolkningen står för 40 procent av de totala
inkomsterna i landet. Ojämlikheten är den största bidragande orsaken till att
landet ligger sämre till på UNDP:s utvecklingsindex än många länder med
liknande BNP per capita.
Jordbävningarna 2001 förstörde försörjningsmöjligheterna för en betydande
del av befolkningen till följd av skador på den produktiva infrastrukturen och
på bostäder. Utvandringen har sedan dess ökat och privata
penningförsändelser från de runt två miljoner salvadoraner som är bosatta i
utlandet, främst USA, utgör en viktig inkomst för runt 20 procent av landets
fattiga.
En av de allvarligaste konsekvenserna av jordbävningarna var det stora antalet
förstörda bostäder. Sedan 2001 har över 200 000 nödbostäder uppförts. Trots
11
att dessa utgör temporära lösningar bor många fortfarande kvar i brist på
permanenta bostadslösningar. Enligt UNDP finns det ett underskott på runt
en halv miljon bostäder i landet, varav två tredjedelar på landsbygden. Stormen
och vulkanutbrottet som drabbade landet i oktober 2005 har ytterligare
försämrat levnadsstandarden för ett stort antal salvadoraner.
I mars 2005 lanserade presidenten Antonio Saca ett kritiserat fyraårigt program
på 200 miljoner US-dollar för att reducera fattigdomen i landet. Programmet
går ut på att dela ut månatliga villkorade bidrag (15-20 US-dollar) till fattiga
familjer i 32 kommuner och samtidigt ge dem tillgång till mikrokrediter (100500 US-dollar). Villkoren är att familjerna skickar sina barn till skolan och att
man genomgår hälsokontroller.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Den salvadoranska konstitutionen föreskriver lika rättigheter för män och
kvinnor men i praktiken utsätts kvinnor för diskriminering på många områden.
El Salvador ligger fyra från slutet bland de latinamerikanska länderna på FN:s
genderrelaterade utvecklingsindex. Mödradödligheten är 172 dödsfall per
100 000 födslar, högre än i det fattigare grannlandet Honduras. Siffran beror
delvis på den höga andelen tonårsmödrar men också delvis på grund av illegala
aborter. Landet har en av världens strängaste abortlagstiftningar eftersom abort
inte är tillåtet under några omständigheter. Enligt UNDP är 20 procent av
kvinnorna analfabeter jämfört med 14 procent av männen och kvinnors årliga
inkomster uppskattas utgöra runt 44 procent av männens. 15,5 procent av
parlamentsledamöterna (11 procent före valen 2006) och 7 procent av
borgmästarna är kvinnor. Merparten av de kvinnliga parlamentsledamöterna
representerar FMLN (Frente Farabundo Martí para la Liberación Nacional),
som tillsammans med CDU (Centro Democrático Unido) är det enda parti
som genom kvoter främjar kvinnligt deltagande.
Våld mot kvinnor inom och utanför hemmet är ett utbrett fenomen. Det
statliga Institutet för kvinnors utveckling, ISDEMU, mottog 4 792 anmälningar
för våld i hemmet, jämfört med 4 033 året innan. Enligt Institutet
rapporterades 891 fall av sexuella övergrepp under 2006, en ökning jämfört
med året innan. En del av ökningen kan troligen tillskrivas en ökad
anmälningsvilja men mörkertalen anses vara stora. Under senare tid har dessa
brott blivit föremål för en omfattande debatt. Lagstiftningen på området är
enligt enskilda organisationer relativt avancerad, bland annat kan våldförande
makar åläggas förbud att ha kontakt med sin familj.
12
El Salvador är efter Guatemala det landet i Centralamerika med flest
kvinnomord. Mellan januari och augusti 2007 mördades 286 kvinnor.
Mordfrekvensen för kvinnor har dessutom stigit under de senaste åren och det
förekommer fall där kropparna visar tydliga tecken på sexuell tortyr och
könsrelaterad skändning, såkallade femicidios eller feminicidios. Polisutredningarna
uppvisar stora brister och endast ett fåtal av förövarna ställs inför rätta. Trots
flera års uppvaktning av kvinnoorganisationer har åklagarämbetet ännu inte
skapat en särskild avdelning för att hantera mord på kvinnor.
Prostitution är inte kriminaliserat. Handel med kvinnor i prostitutionssyfte
förekommer från, till och genom El Salvador och även inom landets gränser.
2004 stärktes lagstiftningen mot människohandel och 2006 dömdes ett antal
människohandlare till mellan tre och tjugoåriga fängelsestraff. Tillämpningen
av lagen är dock generellt bristfällig och skyddet av offren otillfredsställande.
Under året genomgick drygt 2 000 poliser utbildning för att öka
medvetenheten om människohandel.
15. Barnets rättigheter
Barn utgör 43 procent av befolkningen och tillhör en av de mest utsatta
grupperna i samhället. Spädbarnsdödligheten ligger enligt UNDP på 32
promille – långt över genomsnittet i Latinamerika – medan undervikt hos barn
upp till fem år sjunkit till 10 procent, en minskning med runt 30 procent sedan
1990. Den interna väpnade konflikten och den mycket omfattande
utvandringen till USA har haft till följd att stora grupper av barn och
ungdomar växer upp i splittrade familjer, ofta utan vuxenstöd. Detta är en av
grundorsakerna till de omfattande problemen med kriminella ungdomsgäng.
Många fall av grovt våld och mord på ungdomar sker inom ungdomsgängen
för vilka den lägsta inträdesåldern enligt FN:s barnfond (UNICEF) nu sjunkit
till nio år. Enligt polismyndighetens uppgifter mördades 680 barn och
ungdomar under 2006, och 166 barn och ungdomar under de första tre
månaderna 2007, varav omkring 88 procent var ungdomar mellan 15 och 19 år.
Den tidigare och den nuvarande regeringen har tidigare fört en hård politik
mot landets ungdomsgäng genom de båda handlingsplanerna Plan Mano Dura
och Plan Súper Mano Dura. Planerna har inte haft någon positiv effekt på
våldutvecklingen i landet, men har däremot bidragit till en ökad och olycklig
stigmatisering där ungdomar i vissa områden som klär sig på visst sätt eller har
tatueringar riskerar att automatiskt bli tagna för att vara kriminella
gängmedlemmar. Från mitten av 2006 antogs en något mjukare strategi, men
några positiva effekter på ungdomsgängskriminaliteten har ännu inte kunnat
påvisas.
13
Barn går i genomsnitt 5,5 år i skolan. Barn under 14 år får enligt lag inte arbeta,
men barnarbete är alltjämt vanligt förekommande. Barnarbete är ett betydande
problem med utbredning inom främst jordbrukssektorn och i mindre
utsträckning inom handeln och industrin. Enligt Arbetsministeriet arbetar 14,5
procent av befolkningen i denna åldersgrupp. Nära hälften av dessa har ingen
tillgång till utbildning. ILO bedömer att 20 procent av fattiga familjers
inkomster härrör från barnarbete.
Våld och misshandel mot barn inom familjen är ett stort problem där statliga
åtgärder varit otillräckliga. Under första hälften av 2006 mottog ISDEMU 1460
anmälningar av olika typer av barnmisshandel, en ökning med 44 procent
jämfört med halvåret innan. Enligt uppgifter från polismyndigheten anmäldes
488 våldtäkter mot barn under 2006, jämfört med 455 under föregående år. En
del av ökningen kan troligen tillskrivas en ökad anmälningsvilja men
mörkertalen är sannolikt stora. Enligt en enkät utförd av UNICEF anser 7 av
10 barn att de utsätts för någon form av misshandel i hemmet.
Det saknas tillförlitliga studier beträffande barnprostitutionens utbredning.
Organisationer som arbetar inom området menar emellertid att denna har ökat
under senare år och sker mer öppet. UNICEF uppskattar att ungefär 1 200
minderåriga exploateras årligen sexuellt i El Salvador. Många barn försöker
varje år ensamma ta sig in illegalt i USA och utsätter sig då för betydande
risker. Gällande handel med barn, se punkt 14.
De lagar som antagits sedan landets ratificering av konventionen om barnets
rättigheter präglas av bristande tillämpning. Den nuvarande regeringen saknar
en nationell politik för barn- och ungdomsfrågor. Under 2004 utarbetades
strategier för att förebygga gängmedlemskap och rehabilitera gängmedlemmar,
men få konkreta åtgärder har genomförts på grund av brist på politisk vilja och
resurser. 2005 tillsatte regeringen en kommission med uppdrag att bringa
klarhet i de tusentals fall av barn som tvångsbortfördes under den interna
väpnade konflikten.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Den salvadoranska konstitutionen förbjuder diskriminering baserad på
nationalitet och etnisk tillhörighet. Urfolken uppskattas utgöra omkring en
procent av landets befolkning, totalt några hundratusen människor. Dess kultur
och språk lever kvar i vissa specifika områden och främst bland den äldre
generationen. Staten har ännu inte officiellt erkänt urfolkens existens och har
vidtagit ytterst få stödåtgärder för gruppen. Det förekommer fördomar och
rasism mot urfolken, varför mycket få vill identifiera sig själva som urfolk.
Urfolken bor i de fattigaste delarna av landet med små utkomstmöjligheter.
14
Enligt en studie utförd av enskilda organisationer lever 61 procent i fattigdom
och 38 procent i extrem fattigdom, det vill säga långt fler än det nationella
genomsnittet. Tillgång till mark och dricksvatten är begränsad för landets
urfolk, liksom tillgången till traditionella kultplatser. Urfolken är
underrepresenterade i statsapparaten och på demokratiskt valda positioner.
Statliga åtgärder för att minska diskriminering mot urfolk saknas. Ingen
ansvarig för massakrerna på urfolk 1932 och 1983 har ännu identifierats och
ställts inför rätta.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning. I
praktiken är HBT-personer dock utsatta för betydande diskriminering i det
salvadoranska samhället. Under senare år har ett antal fall av våld mot HBTpersoner inrapporterats där offrens sexuella läggning eller könsidentitet är
möjliga motiv. 2005 rapporterades om att en organisation som arbetar för
HBT-personers rättigheter nekades status som juridisk person. I juni 2006
skedde ett uppmärksammat fall där ledaren för en organisation som arbetar
med HBT-personers rättigheter utsattes för dödshot utanför sitt kontor. Två
dagar tidigare hade organisationen utsatts för inbrott och dess kontor blivit
vandaliserat med hot skrivna på papperslappar riktade mot organisationen och
dess verksamhet. Brottet anmäldes men endast en mycket ytlig
polisutredningen genomfördes och ingen har ställts till ansvar för händelserna.
18 Flyktingars rättigheter
El Salvador har anslutit sig till 1951 års konvention om flyktingars rättsliga
ställning. FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har inte längre något kontor i
landet, men däremot en lokal samarbetspartner. En lag om fastställande av
flyktingars rättsliga status rör vissa åtaganden enligt konventionen och
tillskapar bland annat en asylprövningskommitté. 2005 antogs en efterlängtad
flyktinglag som anses vara ett steg framåt för säkrandet av flyktingars
rättigheter i landet. Illegala invandrare, inklusive möjliga offer för
människohandel, skickas dock som regel tillbaka till sitt hemland, utan
möjlighet till skydd i El Salvador. För invandrare som riskerar förföljelse i sitt
hemland finns det möjlighet att erhålla flyktingsstatus.
19. Funktionshindrades rättigheter
Trots att salvadoransk lag förbjuder diskriminering på grund av
funktionshinder är staten oförmögen att skydda funktionshindrades rättigheter
mot diskriminering inom arbetsmarknad, utbildning och hälsa. Många
funktionshindrade har begränsad tillgång till landets skolor eftersom anpassad
utrustning och lokaler, liksom transporter i stor utsträckning saknas. Enligt det
15
nationella rådet för frågor som rör funktionshindrade finns det drygt 200 000
personer över 18 år som lever med funktionshinder. Huvuddelen av dem är
unga landsbygdsbor med begränsad tillgång till rehabilitering och arbete. En
stor del av de handikappade är före detta soldater och civila som skadats under
den interna väpnade konflikten. Vissa statliga åtgärder för att stärka
rörelsehindrades rättigheter har vidtagits men dessa är fortfarande otillräckliga.
År 2000 antogs en lag som anger att nya byggnader ska anpassas för
funktionshindrade och som ökade kravet på anställning av rörelsehindrade från
två till fyra procent på arbetsplatser med över 50 arbetstagare. Enskilda
organisationer pekar dock på betydande brister rörande tillämpningen av lagen
samt kontrollen av dess efterlevnad.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns ett stort antal oberoende människorättsorganisationer med
verksamhet i El Salvador och organisationernas självständiga ställning
respekteras i allmänhet av regeringen. Bland de viktigare kan nämnas
Fundación de Estudios para la Aplicación del Derecho – FESPAD - som
framför allt inriktar sig på ekonomiska och sociala rättigheter; Instituto de
Derechos Humanos de la UCA – IDHUCA - jesuituniversitetets särskilda
institut för mänskliga rättigheter; katolska kyrkans Tutela Legal; och
människorättsorganisationen Comisión de Derechos Humanos. Den svenska
enskilda organisationen Diakonia stödjer lokala organisationer med verksamhet
inom områden som rör mänskliga rättigheter. Trots regeringens deklarerade
öppenhet för dialog med det civila samhället upplever många
människorättsorganisationer att de inte har något inflytande på regeringens
politik.
Tidningsannonser från okända organisationer med häftiga utfall mot ett antal
människorättsorganisationer, bland annat IDHUCA och FESPAD, är
oroväckande. I vissa fall har annonserna följts upp med anonyma dödshot.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, UNHCHR, öppnade 2003 ett
mindre kontor för tekniskt samarbete med främst utrikesministeriet och
ombudsmannen för mänskliga rättigheter. Sverige har tidigare givit stöd till
ombudsmannen . Under perioden 2001-2005 har Sveriges stöd, direkt
motiverat av fredsavtalen, gradvis fasats ut. Det traditionella gåvobiståndet har
avslutats, samtidigt som stödet till svenska enskilda organisationers arbete i El
16
Salvador fortsätter och insatser med ökad kostnadsdelning – såsom tekniskt
bistånd och krediter – har stärkts. I och med regeringens beslut 2007 att
fokusera utvecklingssamarbetet till ett reducerat antal länder kommer dock det
resterande svenska biståndet till El Salvador att fasas ut under de närmaste
åren.
